Senaste blogginläggen

Vi skriker efter nyförvärv, väntar i evigheter och får en 19-årig Jenkinson, 24-årig Gervinho och nu även en 17-årig AOC. Knappast supervärvningar som tillför världsklass Wenger? På sikt när det gäller tonåringarna kanske, men när det gäller Gervinho så kan vi bara hoppas att det vi ser är vad vi får. Har vi otur så ser vi en ny Arsjavin. Het som lava i början, kall som en mört i isbad nuförtiden.

Alex Oxlade-Chamberlain. Låter som en prinskandidat i mina öron och tydligen det hetaste League one hade att erbjuda ifjol. En god vän till mig är Southamptonsupprter och även om man mest virrar på huvudet och tittar med sympatiska ögon på honom så får man ibland lyssna på vad han har att säga och det var ungefär följande: "Southampton kommer inte att sälja honom, han kommer att bli bättre än Theo Walcott, han kommer inte att säljas för under £20m." Det är alltså inte bara vi Arsenalsupportrar som lever i det blå.

Vi har nu tre nyförvärv varav två tredjedelar endast har League One-erfarenhet. Dessa två tredjedelar av våra värvningar ska tillföra Arsenal "superquality". Tillåt mig tvivla. Detta hade varit okej om vi vetat att dessa båda herrar kommer att spendera en eller två säsonger på tillväxt i b-laget eller lånas ut till först en Championship-klubb och sedan en Premier League-klubb. Iställer kommer dessa tonåringar att få spela ganska många matcher i Arsenal, i a-laget och göra sin stora misstag där innan de ens är torra bakom öronen.

Så fungerar Arsenal nuförtiden och även om vi nu köper en mittback till, vilket jag är övertygad om att vi gör, så har jag svårt att se att vi har förstärkt laget så värst mycket. Vi har bytt ut en hel drös spelare mot andra oprövade kort. Summan kan alltså bli densamma. Vi hoppas på det bästa men fruktar det värsta tror jag nog är mest gångbart i the Goonerfamily.

Bendtner lovar att han är på väg bort men vägrara säga vilka klubbar som är intresserade. Jag sätter en tjuga på att hans nästa klubb inte spelar i Champions League. Så mycket för en spelare som hans pappa tycker är bra nog att spela för vilken klubb som helst. Det tycker han förresten själv också. Å andra sidan är Stoke som vilken klubb som helst och de spelar åtminstone i rött och vitt.

Wenger har sagt att han inte har några "major problems" med Samir Nasri. Några minor problems pratar han dock inte om. Nasri startar inte säsongen med oss.

Fabregas däremot kommer att stanna såvida inte Barcelona möter vårt utgångspris. Om sen Arsenal sänker sitt utgångspris på grund av att Fabbe surar är en helt annan femma. Just u vill jag bara få ett slut på eländet och låta oss komma igång och värdera vår trupp utifrån fakta och inte olika scenarion. Om man bara kunde få lite lugn och ro en sommar.

På lördag smäller det och ni som inte har köpt biljett till tioårsfesten uppmanas göra det bums. Det blir skitbra. Vinner vi springer jag runt som en glad lärka och myser. Förlorar vi sitter jag som en sur gammal grinig gubbe och väntar på färdtjänst. Kan man chartra ett X2000-tåg till att ta en hem direkt vid en förlust? Det måste bli vinst helt enkelt, det blir så dyrt annars.

Morning! Medan vi Arsenal-supportrar som vanligt kastas mellan hopp och förtvivlan tänkte jag idag lägga undan krigsspaden och faktiskt göra någonting som jag borde ha gjort för länge sedan. Med bara fem dagar kvar tills Premier League-starten tänkte jag idag stanna till i tillvaron och analysera vår trupp, spelare för spelare, så noggrannt som möjligt.

Jag har ofta menat att vår trupp är bred nog, vilket den i all ärlighet är, men däremot saknar den bredden kvalitet. Det handlar inte om att laget är dåligt, utan snarare att kvalitén på djupet i truppen är sämre än topplagens motsvarighet.

Manchester United vände 0-2 till 3-2 mot Manchester City i gårdagens Community Shield, vilket är enormt imponerade, oavsett hur mycket man hatar eller älskar United. Det är tredje gången under bara 2011 (Blackpool away, West Ham away & Manchester City igår) som de vänt ett tvåmålsunderläge. Skillnaden mellan mästarna och Arsenal är tyvärr tydligare än någonsin.

Men hur mår Arsenal-spelarna? Vad har de för styrkor? Vad har de förbättrat? Vad måste de jobba på? Time to find out!

P.S. Jag har av förklarliga skäl inte tagit med Manuel Almunia, Craig Eastmond och Denilson i spelargenomgången. D.S.

______________________________________________________________________________

Målvakter:

Namn: Wojciech Szczesny

Ålder: 21

Styrkor: Bra linjemålvakt med fina reflexer. Göra ofta "idioträddningar" som publiken älskar. Bra pondus.

Svagheter: Är oralt aktiv, men kan inte sammanställa ett försvar lika bra som världsmålvakter. Står ofta för mindre misstag. Dåliga utkast och insparkar. Orutinerad.

Utropstecken: Gjorde dundersuccé bland Arsenal-supportrarna när han fick förtroendet under våren då resten av klubbens målvakter skadade sig. Är frispråkig av sig och har flera gånger nämnt hur mycket han älskar klubben.

Frågetecken: Blir det han som blir utnämnd förstemålvakt? Klarar han av att behålla förstaplatsen mellan stolparna nu när han får riktig konkurrens? Minskar han på misstagen?

Kommentar inför den nya säsongen: Det är fortfarande osäkert om det blir polacken den yngre eller polacken den äldre som får vakta Arsenal-buren, men oavsett har vi en framtida stormålvakt i Szczesny. Frågan är hur han skulle acceptera en bänkplats om Wenger väljer Fabianski före Szczesny? Och om det blir polacken d.y. som får starta - kan han behålla sin plats under hela säsongen?

**

Namn: Lukasz Fabianski

Ålder: 26

Styrkor: Bra linjemålvakt med fantastiska reflexer. Blev under förra säsongen mycket bättre på att styra och ställa i boxen. En väldigt bra målvakt i form.

Svagheter: Det mentala. Kan väldigt enkelt komma in i en svacka efter ett eller två misstag. Gäller att han är stark mentalt om han vill utmana om en plats bland stolparna.

Utropstecken: Kan vara hur bra som helst om han bara vill. Fick tre Man of The Match-utmärkelser under förra säsongen efter fantastiskt spel under höst och vinter. Minns ni enhandsräddningen mot Wolves och kontringen han satte igång som resulterade i 2-0?

Frågetecken: Blir det han eller hans vän Szczesny som blir utnämnd förstemålvakt? Hur klarar han av en bänkplats om det blir en sådan? Om han får förtroendet - klarar han av det? Har varit borta nästan ett halvår på grund av skada och frågetecken ställs kring hur snabbt han kan återhämta sig. Bra mot Benfica senast.

Blir Lukasz Fabianski förste- eller andremålvakt? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Har varit borta nästan ett halvår och har nyss kommit tillbaka. Har totalt sett bara fått 90 minuter fotboll (en halvlek mot Red Bulls och en till mot Benfica) medan konkurrenten och närmsta vännen Szczesny spelat nästan oavbrutet. Klarar han av att på så kort tid ta över förstaspaden? Tveksamt.

**

Namn: Vito Mannone

Ålder: 23

Styrkor: Bra reflexer. Bra pondus.

Svagheter: Tappar ofta bort sig själv. Blandar superba räddningar med enkla misstag. För aggressiv.

Utropstecken: Har stundtals visat upp mästartakter, både i Arsenal och i Hull dit han var utlånad förra säsongen. Har dock två för bra målvakter framför sig i Szczesny och Fabianski.

Frågetecken: Har själv sagt att han tänker utmana om en förstaplats i Arsenal, men hur realistiskt är det? Och accepterar han en roll som tredjemålvakt? Om inte - blir han utlånad eller såld?

Kommentar inför den nya säsongen: Lär bli tredjemålvakt efter de två polackerna, men lär inte vara glad över det. Vill och behöver starta vecka in och vecka ut, vilket han tyvärr inte gör i Arsenal. Ännu en utlåning?

**

Försvarare:

Namn: Bacary Sagna

Ålder: 28

Styrkor: Besitter en kondition som få kan toppa. Är en riktig slitvarg. Väldigt bra defensivt, vilket uppmärksammats då han två gånger tagits ut i PFA Team of The Year (07/08 & 10/11).

Svagheter: Har väldigt svaga och precisionslösa inlägg. Ofta ett stort frågetecken offensivt, trots ett par mål under förra säsongen.

Utropstecken: En av världens bästa högerbackar med neutrala ögon sett.

Frågetecken: Gjorde en fantastisk fjolårssäsong, men frågan är om han kan toppa det?
Måste vara minst lika bra om vi skall ha chansen att ta en titel. Behövs
där bak med tanke på hur fragilt vårt försvar är.

Kommentar inför den nya säsongen: Sagna är Sagna. En man man alltid kan lita på. Behöver dock putsa till kvalitén på inläggen. Det är allt som saknas.

Bacary Sagna - sällan dålig. Foto: Bildbyrån.

**

Namn: Emmanuel Eboue

Ålder: 28

Styrkor: Bra offensivt. Bra "go". Lojal.

Svagheter: Inte så vidare bra i defensiven. Gör ofta bort sig när han går på utflykter i anfallet. Filmar mycket.

Utropstecken: Gör då och då väldigt viktiga mål och insatser, trots att de blivit allt mindre de senaste åren.

Frågetecken: Hur motiverad är han? Gjorde dåligt ifrån sig under fjolåret och man kan inte betala flera miljoner per månad bara för att behålla "en clown" i laget, hur mycket han än kan tänka sig att höja stämningen.

Kommentar inför den nya säsongen: Sägs vara på väg till Galatasaray, vilket inte skulle förvåna mig ett dugg. Carl Jenkinson må vara ung och oerfaren, men han tar inte upp en officiell plats i 25-mannatruppen medan Eboue skulle frigöra en sådan om han lämnade.

**

Namn: Carl Jenkinson

Ålder: 19

Styrkor: Stark bollhållare. Bra passningsspelare.

Svagheter: Gör då och då nybörjarmisstag (på grund av oerfarenheten) och tillhör inte klubbens bästa talanger. Har dock visat upp fint och stabilt spel under försäsongen.

Utropstecken: Har en väldigt bra försäsong i benen. Kan inte konkurrera om en startplats, men kan mycket väl överraska oss positivt i längden.

Frågetecken: Hur mycket kommer hans oerfarenhet kosta oss? Vi har redan nog med ynglingar i laget och behöver egentligen inte en till. Håller han måttet när the real deal drar igång? Det är frågan.

Kommentar inför den nya säsongen: Kommer troligtvis att få rotera med Eboue, ifall ivorianen stannar. Kommer nog få mest speltid i Carling Cup och FA-cupen, men även en och en annan match i ligaspelet.

**

Namn: Thomas Vermaelen

Ålder: 25

Styrkor: Väldigt bra grundspel. Superb tacklingsspelare. Bra på att bryta uppspel. Bidrar även offensivt med både kraft och höjd.

Svagheter: Positionerings- och markeringsproblem. Inte stora, men märkbara.

Utropstecken: Gjorde succé under sin första säsong i klubben (09/10), men var skadad under hela förra säsongen. Arsenals bästa mittback när han är frisk och i form.

Frågetecken: Har visserligen en hel försäsong i benen, men han har varit borta från spel i nio månader. Kommer hans skadeproblem att fortsätta? Kan han utvecklas ännu mer? Vem är hans bästa partner?

Kommentar inför den nya säsongen: Måste hålla sig frisk om vi skall ha en någorlunda chans att utmana i toppen. Vår soldat i defensiven som styr och ställer. Motståndare hatar att möta honom.

**

Namn: Laurent Koscielny

Ålder: 25

Styrkor: Väldigt bra på att bryta. Naturlig mittback. Bra positionering och bra på att tackla.

Svagheter: Väger ofta lite för lätt i närkamper och kan vid vissa tillfällen göra usla ingripanden (Barcelona borta, Birmingham på Wembley, Newcastle borta m.fl.).

Utropstecken: Hade en bra förstasäsong i klubben och ingen har gått miste om hans potential. En extremt bra mittback om man visar honom förtroende. Gäller bara att minska på de få misstagen.

Frågetecken: Spelare som gör succé under sitt första år finner ofta det andra året att vara mycket svårare. Kan han fortsätta utvecklingen? Kan han höja sig ännu ett snäpp? Det är frågan.

Kommentar inför den nya säsongen: Vermaelen & Koscielny är troligtvis vårt bästa mittbackspar i skrivande stund. Kan mycket väl bli ett succépar om de bägge får vara friska en längre tid. Så länge man skär ner på de individuella misstagen och förbättrar defensiven som enhet kan försvaret faktiskt bli en positiv överraskning.

**

Namn: Johan Djourou

Ålder: 24

Styrkor: Stark. Bra bollhållare. Svår att ta sig förbi.

Svagheter: Är både väldigt skadedrabbad och väldigt formsvag. Kan stundtals hitta storformen (minns Chelsea hemma förra vintern), men måste bli mer kontinuerlig i sitt spel.

Utropstecken: Är en superb mittback om han tillåts vara både frisk och i form.

Frågetecken: Accepterar han att vara tredje- eller fjärdeval ifall vi köper in en ny mittback? När kommer han hitta storformen som han bl.a. hade i vintras? Kan han vara en framtida startman eller slösar vi vår tid på honom?

Hur bra är Djourou? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Likt Abou Diaby måste han bli mer kontinuerlig i sitt spel. Har alldeles för höga toppar och för djupa dalar. I sådana fall bättre att han håller en jämn nivå över en längre period. Kan han göra det?

**

Namn: Sébastien Squillaci

Ålder: 30

Styrkor: Rutinerad och erfaren. Bra mentalitet.

Svagheter: Verkar ha blivit sämre med åldern. Är dålig på det mesta, vilket gäller allt från tacklingar till markeringsspel.

Utropstecken: Gjorde ett par lyckade veckor precis efter att han hade anslutit sig till klubben, men har efter det sakta men säkert sjunkit. Har på sistone varit på gränsen till usel. Gör billiga misstag alldeles för ofta.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Om så blir fallet, har han en realistisk chans att vinna tillbaka supportrarna? Kan han spela lika bra som han en gång gjorde i både Monaco, Lyon och Sevilla? Mycket tyder inte på det i skrivande stund.

Kommentar inför den nya säsongen: Supportrar som diskuterar Squillaci tar i samma andetag upp tidigare katastrofspelare som bl.a. Oleg Luzhny, Igor Stepanovs och Mikael Silvestre. Squillaci må inte vara exakt lika dålig som de nämnda herrarna, men det skiljer inte milllängder så att säga.

**

Namn: Kieran Gibbs

Ålder: 21

Styrkor: Besitter både ett bra inlägg och ett bra skott. Mycket bättre i offensiven än Gael Clichy som nyligen lämnade för Manchester City. Väldigt snabbt. Inte lika bra i defensiven, men spås en lysande framtid av både Fabio Capello och Arsène Wenger.

Svagheter: Måste fortfarande förbättra sig defensivt där han ofta är för slarvig.

Utropstecken: En Gibbs i form är en fantastisk vänsterback och om han verkligen vill ta klivet upp till stjärnnivå är det nu han måste ta chansen. Gael Clichy har lämnat och Wenger har inte planer på att köpa in en ny vänsterback. Det är nu eller aldrig.

Frågetecken: Förvaltar han förtroendet? Hur länge håller han sig skadefri? Det är de två största frågorna som kräver svar så fort som möjligt. Är minst lika bra som Clichy redan nu, men måste bevisa det i både Premier League och Champions League innan man kan bedöma honom på riktigt.

Kommentar inför den nya säsongen: Arsène Wenger sade redan under Asien-turnén att han inte har planer på att ta in en ny vänsterback. Mr. Wenger har lovordat ynglingen flera gånger och det har även Fabio Capello hunnit med att göra. Har under sina år i klubben fått spela arton matcher och oftast gjort det bra. Behöver dock få spela vecka in och vecka ut för att förbättras, vilket han nu kommer att få göra. Den största frågan är ännu en gång - förvaltar han chansen?

**

Namn: Armand Traoré

Ålder: 21

Styrkor: Snabb. Löpvillig. Slitvarg.

Svagheter: För klen, för mesig och för slarvig.

Utropstecken: Har under stora skadebekymmer (när Clichy & Gibbs varit skadade samtidigt) tidigare fått spela flera matcher i följd för Arsenal. Gjort det mediokert då han varken vart för bra eller för dålig.

Frågetecken: Är även han väldigt skadedrabbad. Har av många ansetts inte vara bra nog för att spela i ett topplag som Arsenal. Har extremt mycket att bevisa, men kan duga som back-up.

Kommentar inför den nya säsongen: Mannen som en gång tog med sig ett knogjärn på White Hart Lane får alltså chansen att konkurrera om en startplats med Kieran Gibbs. Om bara Gibbs håller sig skadefri under större delen av säsongen kommer han inte få mycket speltid, men en långtidsskada på Gibbs kan betyda att vi får vänja oss vid att se Traoré flyga fram på kanten. En tanke som klingar illa i mitt huvud.

**

Namn: Abou Diaby

Ålder: 25

Styrkor: Kraftig spelare med bra teknik. Bollhållare och skicklig passningsfördelare. Besitter ett monsterskott.

Svagheter: Extremt skadedrabbad. Har alldeles för stora formsvackor. Ingen jämnhet i spelet.

Utropstecken: En Diaby i form är startman i både Arsenal och det franska landslaget. Tyvärr är det inte ofta Diaby tillåts vara i form på grund av hans skadehistorik som nästan kan jämföras med Peter Forsberg. En väldigt bra mittfältare så länge han håller en någorlunda jämn nivå.

Frågetecken: Är ännu en gång långtidsskadad. Hur lång tid tar det att komma tillbaka den här gången? Kommer han någonsin att förbli frisk? Kommer han att kunna hitta den kontinuerlitet som han i dagens läge saknar?

Kommentar inför den nya säsongen: Att möta Diaby är både svårt och jobbigt. Men så länge han förblir vän med båren är det inte många som får uppleva det. Och vems plats tar han egentligen på mittfältet nu när Jack Wilshere är given i startelvan?

**

Namn: Cesc Fabregas

Ålder: 24

Styrkor: En av världens bästa mittfältare. Extremt skicklig passningsfördelare. Kreativ som få. Gör massivs med mål och assist.

Svagheter: Är inte kaptensmaterial enligt många. Trivs inte längre lika bra i klubben. Väldigt tjurig. Klagar ofta på domare.

Utropstecken: Är klubbens bästa spelare och har varit det de senaste tre åren.

Frågetecken: Kommer han flytta eller ej? Om han stannar - kommer han att ge allt? Får han fortsätta bära kaptensbindeln? Har blivit allt mer skadebenägen på sistone, vilket är smått oroande.

Kommentar inför den nya säsongen: Så länge Barcelona vägrar att möta den efterfrågade summan förblir Cesc en Arsenal-spelare då klubben vägrar leka rävspel med Barcelona. Har kontrakt tills 2015 och måste respektera det. Frågor bör dock ställas kring hans återkommande skadeproblem som blivit allt värre på sistone.

Cesc Fabregas - stannar han eller ej? Foto: Bildbyrån.

**

Namn: Alexandre Song

Ålder: 23

Styrkor: Tuff att spela emot. Bra bollhållare. Bra på att bryta anfall. Är bra både offensivt (bidrar ofta med mål) och defensivt.

Svagheter: Hans offensiva äventyr kostade oss dyrt förra säsongen. Borde vara mer tillbakadragen då det är då han är som bäst.

Utropstecken: Lagets bästa defensiva mittfältare som tyvärr saknar konkurrens. Är en väldigt bra mittfältare och en av ligans bästa när han är i form.

Frågetecken: Vad är hans roll i år? Kommer han vara lika offensiv som ifjol? Kan han motivera sig själv att kämpa ännu hårdare trots att han saknar riktig konkurrens? Kan han återfinna storformen från 09/10 då han var som bäst?

Kommentar inför den nya säsongen: Alex Song är en bra mittfältare, men så länge han saknar riktig konkurrens på mittfältet vet han att han kommer att starta varenda match, oavsett om han spelar bra eller dåligt. Det måste det bli ändring på då det kan kosta hela laget i slutändan.

**

Namn: Tomas Rosicky

Ålder: 30

Styrkor: Rutinerad spelare med ett bra skott. Bra passningsfördelare med en fin ytter.

Svagheter: Har varit formsvag en längre tid. Har även han - likt många andra - stora skadebekymmer.

Utropstecken: Har gjort en väldigt bra försäsong och varit en av lagets bästa spelare. Storformen från 07/08 må inte vara tillbaka, men för första gången på länge har vi sett glimtar från den gamla Rosicky som vi alla förälskade oss i.

Frågetecken: Gjorde en bra säsongsstart även förra säsongen, men bottnade omgående. Har skadorna satt sina spår eller kan han kämpa sig tillbaka? Kan han bidra med sin erfarenhet? Hur mycket kommer han att få spela? Kommer han att göra det bra?

Kommentar inför den nya säsongen: Har för första gången på länge fått en skadefri försäsong där han även fått spela en hel del. Har gjort det väldigt bra, vilket naturligtvis höjt förhoppningarna bland supportrarna. Gamla Rosicky kommer aldrig att komma tillbaka, men kan mycket väl bli en bra och nödvändig truppspelare.

**

Namn: Aaron Ramsey

Ålder: 20

Styrkor: Stark i kropp och själ. Skicklig mittfältare med många olika vapen i sin arsenal. Har ett giftigt skott inom sig.

Svagheter: Trots styrkan är det lätt hänt att han blir övermannad. Har dessutom en tendens att ibland stå för nybörjarmisstag (passade t.ex. rakt in i motståndarnas gap två gånger i rad mot FC Köln).

Utropstecken: Om han aldrig åkt på den förfärliga skadan mot Stoke hade vi pratat om Ramsey och inte Wilshere. Man får komma ihåg att det till stor del var på grund av Ramseys skada som Wilshere fick chansen - och tog den. Ramsey själv hade en fantastisk vinter och vår 09/10 och hade utan tvekan slagit in sig i startelvan om det inte varit för en viss Ryan Shawcross. Har sedan han kommit tillbaka visat upp glimtar från den tiden (bl.a. ett par fantastiska assist!), men misslyckats med att visa upp en jämnhet som han ännu saknar.

Frågetecken: Trots att det var ett bra tag sedan han kom tillbaka från sitt benbrott har det satt tydliga spår som märks än idag. Hur lång tid kommer det att ta innan vi verkligen får se Ramsey blomma ut? Och hur mycket speltid kommer han egentligen att få då Wilshere ligger före i hackordningen?

Kommentar inför den nya säsongen: Finns både massvis med utropstecken och frågetecken att lägga ut. Att Ramsey är talangfull har ingen gått miste om, men han håller fortfarande på att återhämta sig från den horribla skadan och lär göra så ett tag framöver. Har som tur är en hel försäsong i benen och förhoppningsvis kan han utmana om en startplats. Har dock de senaste träningsmatcherna varit allt mer osynlig, vilket gjort flera oroliga.

**

Namn: Samir Nasri

Ålder: 24

Styrkor: En av ligans bästa spelare när han är i form. Extrem bollkontroll, bra dribbler och superb teknik.

Svagheter: Enkelt hänt att han blir formsvag. Tappar då mycket av sitt spel och sjunker i kvalité. Har svårt att vara lika kreativ som Fabregas (endast en assist i ligan under förra säsongen). Trivs inte i klubben.

Utropstecken: En fantastisk spelare att se när han är formstark. Kan göra bort vem som helst i världen och stå för fantastiska soloprestationer. Gjorde en fantastisk höst och vinter förra säsongen. Slappnade av för mycket mot våren.

Frågetecken: Har fortfarande inte skrivit på ett kontrakt, vilket bör vara något alarmerande. Hur motiverad är han att göra så bra ifrån sig som möjligt? Kan han komma upp i samma nivå som han höll förra hösten? På vilken position får han spela?

Kommentar inför den nya säsongen: En riskabel chansning från Arsenals sida att behålla fransmannen. Istället för att sälja honom nu och ersätta honom med en någorlunda likvärdig spelare kommer man låta honom vara kvar och gå gratis vart som helst nästa sommar. Kan naturligtvis vara en nyckelspelare och skillnaden mellan vinst och förlust om han är i form, men det är ett högt spel man väljer att spela.

**

Namn: Jack Wilshere

Ålder: 19

Styrkor: Skicklig bollhållare och passningsfördelare. Stark på mitten där han jobbar bra både offensivt och defensivt. Extrem utvecklingspotential.

Svagheter: Har ett svagt skott och är inte lika stark i offensiven som han önskar att vara.

Utropstecken: Fantastisk succé under 10/11 då han blev vald till PFA Young Player of The Year. Redan en av våra nyckelspelare på mittfältet. Har ett stort register och är fortfarande bara 19(!) år.

Frågetecken: Andrasäsongen för en succéspelare är alltid mycket tuffare än första. Nu har han helt plötsligt förväntningar på sig. Pallar han av trycket? Och vad skulle hända om han gör ett par dåliga matcher? Vågar man bänka honom? Kan han utvecklas ännu mer i år? Kan han utöka sitt offensiva register?

Jack Wilshere & Kieran Gibbs - kan de höja sig ännu ett snäpp? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Vi vet alla att han troligtvis är den största talangen sedan Cesc Fabregas gjorde likadana avtryck under 04/05. Gäller att ta vara på honom och inte lägga för mycket press på killen. Att upprepa fjolårets succé kommer att bli svårt, men det krävs om han vill behålla sin plats i startelvan. Konkurrensen på mittfältet är hård.

**

Namn: Emmanuel Frimpong

Ålder: 19

Styrkor: Stor, stark, tung. Byggd som ett kompakt muskelberg. Är tuff att ta sig förbi då han älskar att tacklas.

Svagheter: Orutinerad. Dåligt positionering- och markeringsspel. Gör enkla misstag. Inte "redo".

Utropstecken: Gjorde mindre succé under förra årets försäsong då han fick spela samtliga matcher. Drog tyvärr på sig en skada som höll honom borta nästan ett helt år. Återhämtar sig fortfarande.

Frågetecken: Mycket tyder på att Wenger tänkt sig att Frimpong skall rotera med Song, vilket är en stor chansning att ta. Många - inklusive jag - anser att Frimpong inte är redo att ta upp en så stor roll. Har inte gjort en enda tävlingsmatch för klubben, utan har endast spelat i träningsmatcher. Den största frågan blir således - är han redo?

Kommentar inför den nya säsongen: Det smartaste vore att låna ut honom, men med tanke på att vi har få spelare som kan spela som defensiv mittfältare kan Wenger mycket väl tänka sig att behålla honom. Vi är illa ute om Song drar på sig en långtidsskada och kanske blir det Frimpong som i sådana fall skulle få bära hans last. Har fortfarande inte gjort en enda tävlingsmatch för Arsenal.

**

Namn: Henri Lansbury

Ålder: 20

Styrkor: Bra skott. Grovjobbare. Jobbar i det tysta. Tar inte för mycket uppmärksamhet. En Ray Parlour-typ.

Svagheter: Kan blanda fantastiska matcher med usla prestationer. Saknar jämnhet. Är inte beredd att ta defensivt ansvar. Aningen överskattad bland supportrarna.

Utropstecken: Gjorde succé i Norwich där han från början var given, men efter en långtidsskada fick infinna sig på bänken. Gjorde trots det fortsatt succé då han byttes in i flera matcher och avgjorde med både mål och assist.

Frågetecken: Är han bra nog för Arsenal? Är han bra nog att över den roll Denilson hade i truppen? Saknar inte talang, men hör inte till den talanggrupp som bl.a. Jack Wilshere och Aaron Ramsey tillhör.

Kommentar inför den nya säsongen: Kan mycket väl bli en värdefull truppspelare, men frågan är i sådana fall hur mycket han kommer att få spela? Vi brukar visserligen vara skadedrabbade, men kan trots det inte se hur Lansbury skall få mer än 5-10 matcher den här säsongen. Blir tufft, men han är redo att jobba hårt.

**

Anfallare:

Namn: Robin van Persie

Ålder: 28

Styrkor: En av världens bästa anfallare. Fantastisk spelare när han är frisk. Kan göra mål på allt och alla. Bra skott, fin teknik, bra passningsspelare.

Svagheter: Skadedrabbad som få. Något av en rutin att han åker på minst en långtidsskada per säsong. I övrigt har han få svagheter.

Utropstecken: Är Arsenals talisman i anfallet. Bar laget på sina axlar under den miserabla våren då han var den enda som levererade match efter match. Fortsatt att göra det under försäsongen.

Frågetecken: Hur lång tid tar det innan han blir skadad? Hur länge blir han borta? Hur mycket bör han spela? Kan han fortsätta leverera den kommande säsongen?

Kommentar inför den nya säsongen: En av få spelare man verkligen kan lita på fullt ut, så länge han håller sig frisk. Levererar alltid. Älskar klubben och ger aldrig upp. Vi kan bara hålla tummarna för att han håller sig frisk en längre tid i år.

Robin van Persie öser in mål. Foto: Bildbyrån.

.

**

Namn: Andrey Arshavin

Ålder: 30

Styrkor: Väldigt skicklig passningsfördelare (näst flest assist i ligan under förra säsongen) som dessutom är väldigt kreativ och har ett bra skott.

Svagheter: Blir ofta manglad av motståndarnas försvarare då han är så kort. Visat upp allt större tecken på ren lathet. Har en tendens att försvinna enkelt i matcherna.

Utropstecken: Var Arsenals bästa poängplockare förra säsongen, trots att han under större delen av våren blev bänkad. 10 mål och 18 assist är ett fantastiskt facit för en spelare som av många supportrar anses vara "för dålig".

Frågetecken: Är han en startspelare? Hur bra trivs han i klubben? Kan han höja sig ytterligare en nivå eller har han redan nått sitt max? Accepterar han en bänkplats?

Kommentar inför den nya säsongen: En väldigt bra spelare att ha i laget, trots att han inte fått spela på sin favoritposition sedan en lång tid tillbaka. Skulle kunna göra mästerverk som en "Nr. 10", men den positionen är tyvärr upptagen av en bättre spelare. Så länge han kan fortsätta leverera poäng tror jag inte det blir många som fortsätter att klaga.

**

Namn: Carlos Vela

Ålder: 22

Styrkor: En enorm kyla. Ett bra avslut. Bra teknik. Kvick spelare.Svagheter: Faller bort för enkelt. Saknar en jävlaranamma. Har massvis med potential, men har aldrig blommat ut.

Utropstecken: Verkar göra mindre succé under varenda försäsong, men slutar alltid med att han blir iskall när säsongen väl drar igång. Kan stå för prestationer i yttersta världsklass, men gör sig för dålig över en hel match.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Exakt var i hackordningen befinner han sig? Hur mycket speltid kommer han att få? Kommer han någonsin att kunna blomma ut i Arsenal?

Kommentar inför den nya säsongen: Gör precis som vanligt en bra försäsong då han slipper all press. Är som bäst när han vågar att ta för sig, men det händer inte ofta att han faktiskt gör det. Ibland är hela Vela ett enda stort frågetecken.

**

Namn: Theo Walcott

Ålder: 22

Styrkor: Ett mycket bra skott. Bra avslut. Förbättrat sitt overall-spel nämnvärt. Snabb. Bra på att ta sig förbi motståndare.

Svagheter: Inte en lika bra passningsspelare som t.ex. van Persie. Har ett smalt register. För repetiv. Skadedrabbad.

Utropstecken: Gjorde sin klart bästa säsong i Arsenal-tröjan under förra säsongen. Fick göra hat-trick, avgöra stormatcher, stå för fantastiska soloprestationer och visa vad han kan gå för när han är frisk.

Frågetecken: Hur lång tid tar det innan han åker på ännu en skada? Kan han fortsätta leverera under denna säsong? På vilken position får han spela? Blir han en startspelare eller super-sub? Kommer han att få spela mer centralt?

Kommentar inför den nya säsongen: Theo Walcott är en av våra bästa vapen i offensiven. Vi har dock ingen aning om var Wenger tänkt sig att spela honom. Kan han höja sig ytterligare ett snäpp från förra säsongen kommer han bli en av våra vassaste vapen. Siktar själv på 15 mål.

**

Namn: M. Chamakh

Ålder: 27

Styrkor: Grovjobbare. Tar defensivt ansvar. Spelar oftast som en länk mellan mittfält och anfall.

Svagheter: Formsvag. Anonym. Gör inte många mål.Utropstecken: En värdefull truppspelare att ha när han är i form. Det motsatta när han inte är det.

Frågetecken: Har varit rent ut sagt usel på sistone. Kan han verkligen återhämta sig? Klagar själv på att van Persie haft för mycket speltid, men verkar själv inte göra så mycket åt saken. Är han bra nog för Arsenal?

Kommentar inför den nya säsongen: Efter den fantastiska starten under 2010 har Chamakh gått under isen totalt. Många frågetecken bör ställas kring om han verkligen borde vara vårt andraval bakom van Persie. Så lite som han visat upp under 2011 skulle jag personligen välja både Bendtner och Vela framför marockanen.

**

Namn: Nicklas Bendtner

Ålder: 23

Styrkor: Stark i luftrummet. Stark i närkamperna. Bra bollhållare. Visar då och då upp fin teknik. Kan göra mål på många olika vis.

Svagheter: För självgod. Oftast för egoistisk, både på och utanför plan. Finns stort utrymme att förbättra sig på flera plan, men verkar inte vilja göra det. Få gånger som han kan förändra matchbilden på egen hand.

Utropstecken: Gör oftast bra ifrån sig när han får spela från start. Kan göra både skitmål och fantastiska soloprestationer. Svår att möta som försvarare. Underskattad av många.

Nicklas Bendtner - underskattad? Foto: Bildbyrån.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Hur bra trivs han? Ifall han blir kvar - är han motiverad nog att slåss om en plats i startelvan? Kan han leverera om han får förtroendet?

Kommentar inför den nya säsongen: Har på sistone blivit allt mer uppskattad av allt fler supportrar. Många hoppas på att han stannar då Chamakh inte verkar hålla måttet. Är frisk och har tränat under hela försäsongen. Dock ej spelat match. Mycket tyder fortfarande på att det blir ett klubbyte för dansken.

**

Namn: Gervinho

Ålder: 24

Styrkor: En teknisk spelare som bär på ett stort offensivt register. En naturlig dribbler. Älskar att ta sig förbi motståndare på olika sätt. Har ett bra mål- och assistfacit. Kvick spelare.

Svagheter: Saknar jämnhet i sitt spel. Blandar bra och dåliga insatser hej vilt. Dålig precision. Tar nästan aldrig ett defensivt ansvar.

Utropstecken: Gjort succé i Ligue 1 där han spelat för både Le Mans och Lille. Gjorde under förra säsongen imponerande 15 mål och 10 assist. Har sedan länge varit Arsenal-supporter och har ofta beskrivit flytten till norra London som en dröm som går i uppfyllelse.

Frågetecken: Kommer han bli en startspelare? Vem kommer han i sådana fall att peta? Får han spela på vänster- eller högerkanten? Hur snabbt acklimatiserar han sig?

Kommentar inför den nya säsongen: Har gjort en väldigt bra försäsong och ofta tillhört lagets bästa spelare. Utgör ett nytt sorts hot i vårt anfall och är en spelare som går rakt på sak istället för att "lalla runt med bollen". Väldigt lovande.

**

Namn: Ryo Miyaichi

Ålder: 18

Styrkor: Är en väldigt kvick och snabb spelare som har en bra balans. Extrem utvecklingspotential. Naturlig dribbler. Grovjobbare.

Svagheter: Orutinerad. Saknar erfarenhet. Kan bli för repetiv i sitt spel. Är fortfarande lite för slarvig i sitt spel.

Utropstecken: Gjort enorm succé i Eredivise och Feyenoord där han redan kallas "Rydinho". Har även smällt in ett par mål och gjort ett par assist. Är given i deras startelva. Har gjort en bra försäsong med Arsenal.

Frågetecken: Är han redo? Innan han lånades ut till Feyenoord hade han inte spelat en enda professionell fotbollsmatch! Steget från skolfotboll till Eredivise är stort, men steget från Eredivise till Premier League är ännu större. Utvecklas snabbt, men så snabbt?

Kommentar inför den nya säsongen: Arsène Wenger har sagt att han vill att Miyaichi skall stanna med Arsenal under den kommande säsongen. Det är dock fortfarande oklart om han får arbetstillstånd i landet eller ej. Om han inte får det ligger en andra utlåning till Feyenoord närmast. Intressant att se vad som kommer att hända.

**

Det här var allt för den här gången! Kom ihåg att allt handlar om personliga åsikter och att ni verkligen inte behöver tycka likadant. Anledningen varför jag inte hade med Manuel Almunia, Craig Eastmond och Denilson är eftersom jag är 99,5 % säker på att ingen av dessa kommer att få spela en enda match med Arsenal den kommande säsongen.

Glöm nu inte bort att tycka till i kommentarspåret! Vem är bäst? Vem är sämst? Hur går det för truppens unga tuppar? Hur skall vi ställa upp laget mot Newcastle? Hur ser vår starkaste startelva ut? Intressanta frågor som behöver intressanta svar! Ha det!

En lång väntan är snart över. En försäsong har genomförts. Problem har lösts. Problem har skapats. Men om mindre än en vecka är det dags. Premier League. Newcastle. St James' Park. 18.30. Premiär.

Det är ord vi längtat efter under hela sommaren, men ju närmre säsongsstarten kommer, desto mer orolig blir man. När det egentligen skall vara en lyckans högtid är det istället en väntan på någonting ovisst.

Man kan säga att känslorna lagts ovanpå varandra och fyllts upp i en enda stor boll sedan sommaruppehållet tog vid. Från början var det ilska och frustration, sedan kom irritationen, sedan kom förhoppningarna för att efter ett tag se besvikelsen ta över. Nu är det istället ovissheten som fyller det största tomrummet. Vi står mindre än en vecka bort från Premier League-premiären och vi har tusentals frågor vi saknar svar på.

Efter gårdagens förlust mot Benfica fick vi det klart för oss att Thomas Vermaelen, Kieran Gibbs och Robin van Persie alla är skadade och kan komma att missa matchen mot Newcastle. Troligtvis gör minst två av dessa tre herrar just det. Lägg där till att Jack Wilsheres skada tar mer tid än väntat medan Theo Walcott fortfarande är 50/50. Cesc Fabregas kommer inte att kunna starta säsongen, oavsett om han stannar eller ej, och om Samir Nasri har det varit förvånansvärt tyst.

Vår annars så älskade marockan Chamakh har endast gjort ett enda mål för Arsenal under hela 2011(!) och det är helt enkelt inte bra nog för att vara andravalet som centerforward i en av världens bästa klubblag. Oavsett om folk gillar Chamakh eller ej har han inte varit bra på nästan ett helt år. Jag har hela tiden hoppats att han återfinner sin gamla storform, men vi har inte råd att vänta på den, speciellt när vi betalar honom över £50,000 i veckan för att vara ett hot i anfallet. Någonting han inte vart på ett bra tag.

Chamakh - inte bra nog. Foto: Bildbyrån.

Nicklas Bendtner som åtminstone gör mål då och då har visat goda takter på träningarna under försäsongen (det ser dessutom ut som om han lagt på sig lite muskler) är idag ett mycket bättre val än Chamakh. Jag väljer dansken före marockanen utan att ens blinka. Men som det ser ut just nu är han på väg bort, någonting bara Wenger kan förhindra.

Theo Walcott har alltid varit skadedrabbad, Arshavin har aldrig varit en målmaskin, Samir Nasri och Cesc Fabregas är bägge osäkra på sin framtid och Gervinho känns mer som en framspelare än en målgörare. Den största frågan - bortsett från våra defensiva problem - blir alltså - vem skall göra våra mål när RvP är skadad?

Om saker och ting vill oss riktigt illa kan vi mycket väl promenera ut på St James' Park med följande laguppställning om en veckas tid:

Szczesny/Fabianski
Sagna-Koscielny-Djourou/Squillaci-Traore
Rosicky-Song-Ramsey
Gervinho-Chamakh-Arshavin

De som vill kalla sig positiva har ofta understrukit att vi gjort en bra förstahalvlek under försäsongsmatcherna. Problemet enligt dessa har istället uppfunnit sig när vi bytt ut större delen av laget och skickat ut de spelare som är tänkta att vara våra reserver och bänkspelare under kommande säsong.

Problemet med detta argument är att det inte är ett argument. Med vårt späckade spelschema (fyra olika tävlingar) och våra skadeproblem (allmänt känt) kommer vi vara tvungna att spela våra bänkspelare om och om igen. Det må inte vara vecka in och vecka ut, men det kommer att bli ofta. Att tro att vi kommer behålla en någorlunda intakt startelva under hela säsongen är naivt tänkande.

Som det ser ut nu kommer vi att ställa upp med en riktig b-uppställning borta mot Newcastle i premiären. Många av dessa spelare är samma spelare som varit med på plan när vi enligt många gjort "en sämre andrahalvlek för att vi bytt ut våra startspelare".

Att förlora eller spela lika i matcher under försäsongen är egentligen ganska betydelselöst, men frustrationen har varit så pass stor att majoriteten av supportrarna (till stor del även jag) tagit det mycket hårdare än vad man borde ha gjort det. Nu väntar dock allvaret och om vi börjar tappa onödiga poäng i riktiga matcher som faktiskt betyder någonting är gränsen nådd.

Wenger - fortsatt frustrerad. Foto: Bildbyrån.

Fektarn påpekade igår på Twitter att vi bara vunnit fyra(!) av tjugo matcher (fem om man räknar med 5-0 mot Leyton Orient) sedan förlusten i Carling Cup-finalen mot Birmingham, inklusive vinsterna mot FC Köln och Malaysia XI under sommarens försäsong. Det är skrämmande, otäckt och oroande. Det är statistik ett lag som Arsenal inte får bära på.

Ännu en gång vill jag poängtera att Arsenal inte är lika dåligt som media framställer klubben att vara, men under försäsongens gång har vi snarare fått fler frågor att ställa än fler svar på frågor vi ställt sedan tidigare.

Nu hoppas vi alla att laget biter samman och kör över Newcastle i premiären, någonting som skulle behövas för såväl spelarna som supportrarna. Det är inte ett omöjligt scenario (tänk 6-1 mot Everton '09), men visst känns det avlägset i skrivande stund.

Arsène Wenger har en tuff uppgift framför sig, men ingenting är omöjligt som Gunde Svan brukade säga. Det gäller att acceptera situationen, göra det bästa av den och begrava gamla spöken. Det kan vara mycket att hoppas på, men just nu är det faktiskt det enda vi kan hoppas på.

För en gångs skull har det hänt en del sedan vi sist sågs (hördes, lästes eller hur det nu ska vara i den här sortens monolog). Lottningen till Champions Leaguekvalet, matchen mot Benfica, trupputtagningen till sistnämnda match och Wilsheres skada.

Vi börjar med det sista eftersom en del säkert undrar varför det har fått ett eget omnämnande. Helt enkelt för att det är en av de mer uppblåsta skadorna denna säsongen. Sannolikt är det så att han inte är mer skadad än att han hade kunnat spela matchen idag, men sparas för att undvika spel i den meningslösa träningslandskampen i veckan. Smart av Wenger även om Wilshere själv gärna hade spelat i sann "tonårs-jag-är-oövervinnerlig-anda".

Trupputtagningen till matchen mot Benfica var intressantast av det skälet att både Fabregas och Nasri utelämnades. I Fabregas fall är det tydligen ingen skada, men ändå ska han inte spela och kommer inte att vara redo för den nya säsongen. Nej, inte med mindre att vi gör en reklamation på Barcas köp av honom. Med alla turer som varit denna sommar så räknar jag spanjoren som förlorad. Trist eftersom det enligt ryktena sägs att Nasri fortfarande inte har för avsikt att skriva på nytt kontrakt. Det kan betyda att Man C får sin man och helt ärligt så ska man självfallet ta £20m+ och springa om spelaren har mindre än ett år kvar av kontraktet.

Fabregas är en helt annan femma eftersom han har ytterligare några år kvar på sitt kontrakt. Där sägs det nu att Arsenal vägrar att gå ner i pris från sitt £40m utgångsläge - med all rätt. Om Andy Carroll går för £35m och Torres för £50m så är det klart att Fabregas med sin ålder och kunnande ska vara prissatt i paritet med dessa två. Vill Barcelona inte betala detta pris så vill de heller inte ha Fabregas tillräckligt mycket.

Fabregas undrar säkert hur de tänker, Barcelona vann ligan och Champions League och har inte tappat någon tongivande spelare. Ändå sätter de Sanchez överst på önskelistan, sätter alla resurser på att få honom och sedan vill de lägga skambud på skambud för att få loss Arsenals kapten och ikon. Som om bara det faktum att han kom från Barcelona ursprungligen skulle dra ner priset.

Barcelona har grymt undervärderat Arsenal i förhandlingarna och övervärderat Cescs förmåga att spela ut Arsenal. Cesc har nämligen lite heder och vägrar att gå bakom ryggen på Wenger och klubben. Vi behöver inte sälja och så länge inte Barcelona betalar vad han kostar så stannar han hos oss. Jag inbillar mig inget utan är övertygad om att de £40m snart kommer upp på bordet och att Fabregas lämnar för Spanien.

Nu lämnar vi allt det dåliga och övergår till matchen mot Benfica. (Här kan ni lägga till skrattmaskin om ni vill)

Första halvlek hade väl allt det vi begär av Arsenal. Fart, bra passningsspel och solitt försvar. Ett mål och ledningen var välförtjänt. I andra halvlek så luftar vi truppen och blottlägger allt det som kommer att bli vår stora akilleshäl den kommande säsongen. Våra truppspelare kan inte spela utan stöd av våra etablerade stjärnor. I ligacupen kan vi förvänta oss en liknande laguppställning som i denna andra halvlek, men jag förväntar mig att aldrig se dessa spelare ihop igen i ligan och Champions League.

Traoré håller kanske om han får backup av Kos och Vermaelen, Jenkinson behöver också stöd för att inte gå bort sig emellanåt. Frimpong är oslipad men visar attityd och vilja vilket man kan komma långt med. Chamakh behöver matcher, jag tyckte att han sprang bra, men fick väldigt lite att jobba med, det hade varit intressantare att se honom matas med Fabregasbollar.

Squillaci ska inte spela i en Arsenaltröja, Rosicky har kapacitet att utmana och är en utmärkt truppspelare. Arsjavin behöver jobba för att hitta formen. Ramsey var ganska osynlig och Gibbs gjorde assist åt båda hållen idag. Snabb sammanfattning som bara visar att vi skulle behöva en månad försäsong till.

Arsenal har hittills inte övertygat under försäsongen men det finns inte några växlar att dra av det. Vi vet att våra b-lagsspelare inte håller måttet fullt ut, vi vet också att vårt a-lag kan slå vem som helst om det vill sig. Vi har inte fått några besked alls utan det som gäller är att vi har så många ur ordinarie startelva hela på lördag. Är vi taggade så kan vi vinna den matchen och nästa också för den delen. Utan värvningar så är det skadorna som tar död på våra titelchanser.

Wenger tror att det händer mer på värvningsfronten i nästa vecka. Ifall han endast tänker värva den unge costaricanen så kan han lika bra hålla mun eftersom det knappast är den Messias vi alla går och väntar på. Fabregas och Nasris öde är knäckfrågan. Lämnar de så måste vi få in ersättare eftersom de bevisligen inte finns i truppen, stannar de så behöver de ha huvudet rätt påskruvat för att vilja spela för Arsenal.

Lottningen till Champions League då? Ingen drömlottning, men å andra sidan tror jag inte att de sitter i Italien och gnuggar händerna av förtjusning. Vi är ett lag som ska vara i Champions League, vi är ett riktigt bra lag och om Udinese ska gå vidare måste de vara ett ännu bättre lag. Det här missar vi inte över två matcher.

Många verkar ha missat mitt senaste inlägg så jag länkar till det här.

God eftermiddag! När Arsenal för två år sedan mötte Aston Villa borta, Manchester United hemma, Chelsea borta och Liverpool hemma under slutet av januari och början av februari var det många som kallade Arsenal upp till bevis. Om de hade lyckats ta med sig mer än de fyra poäng man nu gjorde hade ligan varit up for grabs, men i vanlig tur och ordning misslyckades man.

Det blev 0-0 borta mot Aston Villa, förnedring med 3-1 hemma mot Manchester United, förlust med 0-2 på Stamford Bridge och den enda vinsten kom mot Liverpool med 1-0. Förra säsongen hade vi inte ett lika späckat schema, men det var ännu en gång fram mot vårkanten vi rasade ihop som ett korthus.

Nu står vi inför den kanske tuffaste säsongsöppningen vi haft på flera år och det gäller att inte hamna på efterkälken innan det roliga ens har börjat. Under femton dagar i augusti kommer vi möta Newcastle borta (13 aug), Udinese hemma (16 aug), Liverpool hemma (20 aug), Udinese borta (24 aug) och Manchester United på Old Trafford (28 aug). Jag säger wow. Vad säger ni?

Arsenal måste spela sitt starkaste möjliga lag i varenda match. Det finns ingen tid för vila. Ingen tid för andrum. Ingen tid för någonting. Om spelare blir skadade, deal with it. Om spelare blir trötta, deal with it. Om laget förlorar någon match, deal with it. Det finns varken rum eller tid att börja analysera eller experimentera när säsongen väl drar igång och vi måste helt enkelt göra det bästa av situationen.

Vad som förvärrar situationen är att det skall spelas onödiga landskamper bara ett par dagar innan Premier League drar igång, vilket förvärrar situationen för topplagen (de har oftast flest landslagsmän i sina trupper) som har långa bortaresor att göra under premiären. Spelarna kommer komma tillbaka när det återstår mindre än 48 timmar till match och det kommer utan tvekan problematisera uppladdningen.

Lägg där till att vi har en lång resa till Italien (som tur är undvek vi Rubin Kazan!) bara fyra dagar före vi skall åka upp till Manchester och spela en extremt viktig ligamatch som mycket väl kan sätta tonen för resten av säsongen. Vi har inte råd att chansa ett Champions League-avancemang, utan största möjliga fokus bör läggas på bägge matcherna mot Udinese, samtidigt som man inte ser till att glömma bort ligan helt och hållet.

Samir Nasri och Robin van Persie är avstängda i första mötet mot Udinese efter efterspelet i Barcelona under förra säsongen. Lägg där till fortsatta orosmoln över Cesc Fabregas och man märker ganska klart och tydligt att augusti kan bli viktigare än någonsin. En bra start lägger en bra grund för resten av säsongen.

Att vi kommer vinna varenda match är orealistiskt, men sex poäng i ligan och avancemang till Champions League skulle vara klart godkänt, om inte mer. En förlust eller ett illa likaresultat är någonting vi kommer att få acceptera förr eller senare och det gör nog ingen större skillnad mot vem det kommer då supportrar lär bli förbannade, frustrerade och på dåligt humör.

Om vi bara kan tråcklas oss förbi augusti ligger vägarna öppna, men mer än någonsin behöver vi en bra start och en bra grogrund. Att hamna på efterkälken och börja jaga redan i höst är jobbigt och krävande, men visst är det enklare att ta ikapp än om man gör detsamma under våren, som vi haft förmågan till att göra under de senaste säsongerna.

Det kommer inte bli vackert. Det kommer inte bli skönt. Det kommer inte bli lugnt. Men det kommer bli viktigt, så himla viktigt.

God eftermiddag! Dagarna flyter vidare och nu återstår det bara tio(!) dagar tills Premier League drar igång på allvar. Tänk att vi för nästan tre månader sedan satt och började räkna ner dagarna från åttiofem. Nu återstår bara tio. Underbart.

Sanningen är dock att känslan kunde varit ännu bättre. Medan vi fortsätter att kastas mellan hopp och förtvivlan kvarstår flera frågor som vi fortfarande inte fått svar på. Optimisterna menar att alla överdriver, pessimisterna klagar på varenda lilla sak, realisterna uppfattar inte verkligheten och det som en gång brukade finnas mitt emellan finns inte längre.

Supportrar som började följa Arsenal så tidigt som på 60- och 70-tal uppger att de aldrig varit lika besvikna medan den yngre generationen blir anklagade för att inte ha tillräckligt med tålamod. Att ha olika åsikter kring sin favoritklubb har tidigare varit välkommet, men sex år utan titlar har satt sina spår och nu möts man istället med kritik och glåpord om man inte tycker likadant som den stora skaran. Där det en gång fanns en gräns, finns ingenting.

Arsenal är inte en klubb i kris. Arsenal är inte en dålig klubb. Arsenal har inte ett dåligt lag. Arsenal är ingenting man skäms över. Men den frustration och irritation som växt under åren har nu kokat över hos många. Man glömmer bort varför man faktiskt en dag förälskade sig i världens finaste klubb. Och med det glömmer man även bort vad för plikter man har som supporter.

Det handlar inte längre om pessimsm eller optimism. När det gått så långt att laget buas ut på sin egen hemmaplan av sina egna hemmasupportrar brukar det handla om klubbar som befinner sig i kris. Det brukar handla om klubbar som nått rock bottom. Men Arsenal besegrade Barcelona med 2-1, Chelsea med 3-1, Manchester City med 3-0 och Manchester United med 1-0 under förra säsongen. Med nästan exakt samma trupp som idag anses vara för dålig.

Det var ett lag som förra säsongen befann sig på en andraplats under mestadelen av säsongen. Det var ett lag som hade ligans bästa bortafacit. Det var ett lag som stundtals såg ut att kunna ta hem ligan. Kritik skall naturligtvis tillsättas där kritik är befogad, men under sommaruppehållet har Arsenal blivit uppmålade som en klubb på nergång.

Vi blir i vanlig ordning tippade att hamna utanför de fyra bästa - precis som vi blivit inför varenda säsong de tre senaste åren - och så fort man nämner Arsenal i media är det krigsrubriker som gäller. Vart man än vänder sig kan man bara läsa negativt om Arsenal. Media, forum, bloggar, hemsidor, journalister, experter, vänner, neutrala - överallt.

Vems fel är det? Lagets? Styrelsens? Supportrarnas? Medias? Alla har bidragit på sitt sätt och det vi ser idag är egentligen en blandning av negativa röster som kommit från varsina håll.

Samma spelare som varenda månad uppget att "laget lärt sig av sina misstag" är de spelare som repeterat sina misstag och svikit laget. Styrelsens sätt att handskas med klubbens egna supportrar är under all kritik och beslutet att höja biljettpriserna är ett bra nog bevis på det. Supportrarna buar ut sitt eget lag under en träningsturnering. Media har inget bättre för sig än att vinkla allt till att Arsenal är ett sjunkande skepp och kanoner brytna i mitten har blivit en vanlig syn i engelska tabloider.

Ändå pratar vi om en klubb som under de tre senaste åren gått till semifinal i Champions League, varit en hårsmån ifrån att slå ut Barcelona i samma turnering, varit fyra poäng ifrån att vinna ligan ('08), slagit storlag flera gånger om och inte varit långt borta från att vinna en titel. Är det verkligen samma klubb vi pratar om?

När vi misslyckats har någon alltid fått stå till svars och under de senaste åren är det Arsène Wenger som varit tvungen att bära den bördan. "In Arsène We Trust" och "Arsène Out"  har blivit två välkända fraser. Jag tillhör varken eller eftersom jag inte håller på Arsène Wenger, utan Arsenal. På samma sätt håller jag inte på Cesc Fabregas, utan på Arsenal.

"In Arsène We Trust" och "Arsène Out" har tyvärr fått agera som stöttepelare åt supportrar som varit tvungna att hitta syndabockar. Åt supportrar som velat hitta fans med likasinnade åsikter. Jag ogillar det kraftigt av den enkla anledningen att vi håller på Arsenal, inte vår tränare. Spelare kommer och går, likaså tränare, men det är vi supportrar som för alltid blir lojala. Det är även därför jag ogillar det faktum att det gått så långt att klubbens egna supportrar blivit tvingade att bua på sin egen arena. Många av de burop som hördes under förra helgen var säkert inte riktade mot klubben, utan mot enskilda individer.

Tyvärr har klubbens sätt att handskas med supportrarna bara tillfört negativitet som andra försörjer sig av. Vi har blivit lovade allt från titlar till spelare av högt uppsatta personer, men kammat noll. Vi har blivit kallade idioter av vår egen ordförande (han får naturligtvis kritisera oss på samma sätt som vi får kritisera dem). Vi har blivit attackerade med höjda biljettpriser under en väldigt illa tajmad period. Vi har allt som oftast bara ignorerats.

Situationerna som uppstått gällande Cesc Fabregas och Samir Nasri är fortfarande olösta, trots att det återstår en knapp vecka tills säsongen drar igång. Vi har ingen uttalad förstemålvakt. Vi har inte en susning om vad som händer om Kieran Gibbs skadar sig. Vi har ett försvar som läcker in mål på fasta situationer och vi har en ny ägare som varit och fortfarande är lika tyst som en liten mus. Lägg där till att ett topplag som Arsenal inte vunnit en enda titel på sex år och supportrarnas frustration är helt plötsligt enkel att förstå sig på.

Vissa påstår att det är kaos i klubben, men det är att ta i. Att det är ett enda stort virrvarr håller jag dock med om, men säg mig vilken klubb som inte haft eller har problem att ta itu med? Alla klubbar har sina egna problem, på samma sätt som Arsenal har sitt. Än återstår hela augusti månad och det är för tidigt att dra konkreta slutsatser. När Chelsea under förra säsongen förlorade fyra raka matcher under försäsongen trodde alla att deras storhetstid var över, bara för att se dem öppna med 5 raka vinster och 21 gjorda mål när den riktiga säsongen väl drog igång.

Arsenal är inte lika dåligt som vi framstås att vara, men vi är heller inte bra nog att klassas som en favorit till en ligatitel eller Champions League-triumf. Vi är ett bra lag. Vi är en bra klubb. Men vi har problem. Precis som alla andra. Det behövs ingen överanalys. Det enda som behövs är hopp - och självklart ett och ett annat nyförvärv. Hur långt det kan ta oss kan bara tiden framvisa.

Det är väldigt lite positivt som surrar kring klubben nu även om .com försöker vara sådär käckt ovetande om allt som vanligt. Man kan få intrycket av att läsa media och forum runt om att Arsenal är ett mediokert lag som inte kommer att ha en chans för att vi inte värvat några större namn.

Jag kan hålla med om att det känns som man inte vet vilket ben man ska stå på, men sanningen är också att säsongen inte ens har börjat och ingen vet egentligen hur det kommer att arta sig. Lika väl som att Gibbs är en fullständig katastrof så kan han växa med uppgiften och bli oumbärlig och ta en fast landslagsplats innan säsongen är över.

Squillaci kommer kanske endast att spela i ligacupen då Kos och Vermaelen spelar 40 matcher ihop och Djouou avlöser när det är som värst. Bartley som skrev på nytt kontrakt är kanske en uppenbarelse.(Alldeles nyss kom rapporter om att Bartley lånas ut till Glasgow Rangers under säsongen, det ger väl anledning att köpa en mittback eh?)

Gervinho spelar som Arsjavin gjorde sin första säsong och säkrar 10 viktiga mål under säsongen och van Persie är hel i 30 matcher och gör 25 mål på dessa.

Det kan ju också bli så att Fabregas och Nasri säljs av inom någon vecka och att vi har otroligt svårt att hitta lämpliga ersättare och sätter alltför stort hopp till Ramsey och Wilshere. De pallar inte trycket och vi faller tabellen och slutar på en plats mellan 5 och 8. Konkurrensen har hårdnat och det är så små marginaler mellan succé och misslyckande att det kan kännas meningslöst att ens hetsa upp sig ibland.

Det sägs att Liverpool och Tottenham kommer att putta ner oss utanför topp fyra i år och ska jag vara ärlig tror jag inte ett dugg på det. Vårt spel och vårt material är tillräckligt bra för att slå alla lag i ligan när vi får ut det kunnande laget har. Den mentala kollaps vi drabbades av under andra halvan av säsongen bör åtminstone ha fått uppmärksamhet av tränarstaben och på något vis har man förstås vidtagit några åtgärder. Om de räcker återstår att se, men inte ska vi vänta oss att det går lika illa igen?

Vi missar inte topp fyra, men att vinna ligan kräver tur, skicklighet och en vinnarinstinkt och vilja. Det krockade en del mellan vad vi kunde se på plan och det Wenger uttryckte när det gäller vilja och målmedvetenhet. Medan vi supportrar såg uppgivenhet och att man vek ner sig, talade Wenger om att spelarna var hungriga och att de hela tiden gjorde sitt bästa. Sånt måste Wenger säga offentligt på samma sätt som han måste säga att han vet vad han ska göra för att förstärka laget.

Vi har blivit lovade en eller två förstärkningar till och det är inte otroligt att vi får det. En efter en faller dock de ryktade spelarna ifrån och det känns långt borta att vi får en Jagielka, Cahill, Samba eller Mata. Som vanligt slänger Wenger upp en gubbe ur lådan och vi kan bara sitta häpna och undra varför vi aldrig gör som andra lag.

Imorgon väntar lottningen till kvalet i Champions League och alla är spända på vad som dras ur hatten. Odense är drömlottningen och Rubin Kazan rankar jag som värsta. Oavsett vilket lag vi får så ska vi så klart vara bäst över två matcher.

Fabregas hälsa ska undersökas innan lördagens träningsmatch mot Benfica. Han deltog i Member´s Day på Emirates stadium och media rapporterar att om han inte spelar mot Benfica så spelar han heller inte mot Newcastle. Det intressantaste är väl ändå om han är kvar när det ska spelas kval till CL.

Fortfarande snackas det inte minst här på arsenal.se om det var rätt att bua ut laget efter matchen mot New York. Engagemang är alltid bra, sättet att visa det skiljer sig ofta markant åt, men när domaren blåser igång så är väl huvudsyftet att stötta laget? En del supportrar verkar tro att vi alltid kommer att vara ett topplag som slåss för titlar, men inga dynastier vara för evigt. Jag har inga problem med det, det gör bara de sällsynta segrarna än sötare.

Igår avgjordes vår egen Emirates Cup och vi "berövades" titeln av New York Red Bulls och slutade därmed trea i turneringen. Laget buades av planen och alla spår nu ett år av elände och medelmåttighet för Arsenal.

Arsenal har inte visat sig som ett mästarlag hittills under säsongen, men å andra sidan avgörs inga andra tävlingar än just Emirates Cup just nu vilket alla involverade vet. Den insats vi fick se igår präglades av ett snyggt passningsspel, om än ineffektivt, men uppenbart av träningsmatchskaraktär. Vi fick rulla boll utan att bli påhoppade av motståndet och motståndet kunde vara rätt säkra på att det inte kom någon Ramsey eller Eboue tjurrusandes i någon glidtackling för att vinna boll. Spelarna gjorde en insats på sparlåga och ska egentligen bedömas därefter.

1-1-målet var inte frukten av en kollektiv kollaps utan av en briljant passning av en briljant Henry. Att Bartley slår in den i egen bur betyder inte att han ska säljas av till Barnet fortast möjligt. Vi lunkade oss igenom matchen och gjorde ett gediget träningspass och var faktiskt inte riktigt hotade förrän vid målet.

Med normal skärpa och tävlingsnerv slår vi New York med tre bollar eller mer, åtta dagar av sju. När domaren blåser igång matchen mot Newcastle så kommer vårt lag att vara tillräckligt taggat, tillräckligt tränat och tillräckligt toppat för att vi ska tycka att vi har ett lag som är bra nog att slå dem. En träningsturnering avgör inte inledningen på säsongen och knappast heller ligan som helhet.

Allt måste ses i ljuset av att ingen ville ta ut sig. Med Wilshere skadad redan i starten av matchen inser alla att det är bra onödigt att ge allt i närkamperna och sedan missa när det verkligen gäller.

Det är skoj att se att Frimpong och Afobe tar för sig, men jag höjer ett varningens finger, utan nerver i matchen så är det väldigt svårt att bedöma kvalitén på dem. Låt oss se dem några gånger i ligan innan vi slår fast deras status.

När slutsignalen gick igår hördes rätt högljudda burop runtom på Emirates vilket gör mig ganska bekymrad. Det är en sak att vara kritisk till hur vi spelar, att vi inte vinner eller att vi inte värvar stjärnnamn, men att bua ut det laget som stod på planen och gjorde ett jobb för Arsenal FC, det lag vi alla valt att stötta i vått och torrt känns inte okej. De spelare som står där behöver allt stöd de kan få. De som ska kritiseras är de som förvärvar laget, de som tränar laget och de som letar spelare.

Om inte de som står på plan är duktiga nog i ens tycke så manifestera det genom banderoller, demonstrationer eller brev till klubben, men bua för fasiken inte ut spelarna. Jag gör inte ett mycket bättre jobb själv om mina kollegor buar ut mig, snarare tvärtom.

Wenger har ännu inte värvat någon, men även om det inte brinner i knutarna direkt så vore det väl trevligt att kunna knyta till sig ytterligare någon värvning innan ligan sätter igång? Mata-ryktet går än upp och än ner, och alla Samba, Jagielka, Cahill-bud verkar stå still. Det händer så mycket i smyg så klart som vi inte vet om, men just nu känner man sig som ett barn på julafton, med den lilla skillnaden att man inte vet i vilken familj man är; den kommersielle som gillar att vara generös eller den strikt traditionelle som hellre ger oss en bra klapp som håller i många år om man vårdar den väl.

När ett eller flera kemiska ämnen blandas och reagerar med varandra kallas det för en kemisk reaktion, vilket vi alla fick klart för oss när vi blev tvungna att läsa den slitna kemiboken under högstadiet. Igår kväll var jag en lång väg från högstadiet, men när jag satt kvar för att se Thierry Henry springa ett ärevarv och hylla den publik som stannade kvar kunde jag inte låta bli att tänka på vilken situation Arsène Wenger och Ivan Gazidis satt sig själva i.

En annan kemisk term som vi fick inprintat under högstadietiden är kedjereaktion som är en kemisk reaktion som katalyserar reaktionen i fråga. Nu undrar ni naturligtvis varför jag sitter här och föreläser om kemi. Anledningen är att vi igår fick uppleva något av en kemisk reaktion och en kedjereaktion då en majoritet av de tillresta valde att bua ut Arsenal efter noter. Någonting som hänt mer än fem gånger(!) bara under 2011.

Jag kan tycka att många blåst upp självaste buandet något extremt, men att det skall ignoreras är naturligtvis helt fel. Supportrarna får i skrivande stund genomgå den värsta titeltorkan på över tjugo år och det Arsenal som en gång vann pokaler på löpande band är long gone. Det är första gången på över två decennium(!) som vi gått titellösa i mer än sex år.

Samtidigt som Arsène Wenger - och den relativt nyblivne vd:n Ivan Gazidis - lovar pokaler, värvningar och förbättringar är det supportrarna ser någonting helt annat. Vi ser ett lag som förlorar final efter final. Spelare som når rock bottom när de behövs som mest. Stjärnor som vill bort. En styrelse där det råder kaos. En klubb som är på dekis.

Det här låter som en enda stor mardröm, vilket det naturligtvis inte är, men det är inte buandet i sig jag hade problem med igår - eller någon av de andra gångerna laget blivit utbuat under året. Jag är oroad över att det kommit till en gräns där Arsenal-supportrar känner sig tvungna till att bua ut laget för att få spelarna, tränarna och styrelsen att förstå att någonting är fel.

Vår tränare, den man som leder det lag vi älskar, lovade inför sommaren att vara "väldigt aktiv under transfermarknaden", ja, han skulle till och med vara mer aktiv än han någonsin varit. Verkligheten? Gervinho och Carl Jenkinson. Ingenting fle på spelarna, men det finns lagdelar som vi fortfarande måste förstärka. Ivan Gazidis sade något liknande - att "vi definitivt kommer fortsätta värva spelare" - när han mötte upp AST för en månad sedan.

Det återstår visserligen en hel månad ända tills transferfönstret stänger, men besvikelsen, frustrationen och irritationen är redan nu enorm. Dessutom sitter förra säsongens miserabla avslutning fortfarande i. Under försäsongen har vi bara gjort en enda bra match och det var den första matchen mot Malaysia XI.

Många, inklusive jag, brukar säga att resultaten inte spelar någon större roll under försäsongen, men 1-1 mot Hangzhou Greentown, 2-1 mot FC Köln, 2-2 mot Boca Juniors och 1-1 mot NY Red Bulls känns oroande, speciellt om man tittar på hur det sett ut. Vi har tappat tre ledningar (många på fasta situationer) och varit en hårsmån ifrån att tappa en fjärde. De här matcherna spelar inte någon som helst roll när den riktiga säsongen drar igång, men att laget redan hunnit med att tappa flera ledningar, släppt in flera mål på fasta situationer, blivit utbuat och kritiserat av såväl supportrar som journalister bådar inte gott inför säsongsstarten.

Försäsongen handlar om att träna upp sig inför the real deal, men det handlar även om att träna in taktiker, spelsystem och nya spelare. Det gäller att skapa en så pass bra språngbräda som möjligt inför den trettonde augusti, någonting man inte kan säga att vi gjort. Att bli utbuade under en träningsmatch är illa nog, men sanningen är att vi fortfarande har stora problem i både defensiv och offensiv.

Sedan måste inte allt vara guld och gröna skogar. Vi gjorde knappast en fantastisk försäsong 09/10 - då vi övergick till 4-3-3 - men ändå vann vi med 6-1 borta mot Everton, 4-1 hemma mot Portsmouth och spelade ut Manchester United på Old Trafford (så bra hade vi inte spelat där på år och dar), där vi oturligt nog förlorade på grund av en straff och ett självmål.

Supportrarnas frustration växer sig dock allt starkare och tiden börjar rinna ut för Wenger och company. De får mer än gärna motbevisa oss alla, men innerst inne vet vi alla att vi bara är en säsong bort ifrån ett megafiasko då både Cesc och Nasri skulle lämna (om de redan inte gjort det) samtidigt som frågetecken skulle dyka upp över spelare som vi annars hållt så nära (van Persie, Walcott, Song m.fl.). Lägg där till ett sjunde år utan en titel, ett åttonde år utan en ligatitel och en supporterskara vars frustration nått extrema höjder.

Det hjälper varken att vara optimist eller pessimist längre. Nu gäller det bara att hoppas. Nästa års upplaga av Premier League kommer bli tuffare än någonsin med mängder av starka lag. Manchester United är regerande ligamästare. Manchester City ser ut att kunna ta ännu fler kliv mot toppen. Chelsea har fått en nystart. Liverpool kan bli en joker. Och Arsenal kan antingen bli en kanonsuccé eller ett fatalt misslyckande. Vi alla hoppas på det förstnämnda, men ingen lär bli överraskad om det faktiskt blir det sistnämnda.

Emirates Cup är igång och detta två-dagarsjippo fick se New York besegra PSG och Arsenal kryssa mot Boca Juniors. Ett resultat som kanske inte är katastrofalt men som tyvärr blottar samma gamla problem igen och igen.

Vårt försvar har ingenting lärt. Idag kan vi peka ut två tydliga syndabockar i Squillaci och Djourou, men hade det inte varit dem så hade det varit någon annan. Det sitter nämligen i huvudet. Arsenal ledde komfortabelt med 2-0, det fanns ingenting som tydde på att Boca skulle göra något mål, dels hade de knappt bollen och dels försökte de knappt anfalla.

När Squillaci tafflar med bollen så gör han det därför att han tycker att allt är lugnt, han behöver inte tänka så mycket på passningen, han slarvar helt enkelt. Det går knappt an i en träningsturnering och det går absolut inte när vi snackar poäng i ligan.

Djourou var helt okej idag och det var tydligt att han passade bättre ihop med Kos än med Squillaci och det är väl inga frågor på det. Han har också koll på läget tror vi, men när han ska göra den avgörande rensningen så missar han helt och eftersom Mannone är ute och flaxar så kan sydamerikanerna kvittera. Jämna plågor.

Det är väl själve f-n att det inte blir bättre. När Arsenal gör två lysande mål och har ledningen med två bollar så ska matchen egentligen bara spelas av, man tar inga risker, man springer inte upp i anfall i onödan och man viker inte en tum. Efter Ramseys fantastiskt snygga mål direkt i andra halvlek så skapar vi i princip inget mer, vilket är okej om man vinner komfortabelt utan att ta ut sig.

Arsenal gör inget på det lätta sättet, det har vi lärt oss nu, men det måste väl vara någon måtta på eländet. Squillace ska helst aldrig spela en minut till i vår tröja, problemet är att vi inte blir av med honom, han är i det närmaste fast anställd.

Vi spelade väldigt bra i första halvlek där vi också hade en riktigt bra startelva på plan och kan nyinköpte Gervinho konservera sin form så blir han väldigt nyttig. Traore vill jag lyfta fram idag, han har fått så mycket skäll men skötte sig bättre än förväntat i mina ögon. Van Persie gör mål som vanligt, är han frisk så vinner han skytteligan.

Fabregas satt på läktaren och mös. Wenger uppmanar både honom och Nasri att visa engagemang och lojalitet till klubben. Jag tror dock att allt det här handlar om en ratad partners sista vädjanden om att allt kan bli bra igen. Minst en av dem är förlorad den här sommaren och det gäller för Arsenal att jobba så hårt det bara är möjligt på att hitta en ersättare och då bör man helst inte hålla i pengarna alltför hårt. Jag begär inga fantasivärvningar a la £25m och faktum är att om vi köper någon innan vi säljer av Fabregas så kommer inte priset att vara inflaterat av att säljarna vet att vi har pengar.

Match imorgon igen och det ska bli kul att få se Henry på Emirates igen. Han behöver ju inte göra mål dock.