Senaste blogginläggen

NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAAAAAMIR NASRI! NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAMIR NASRIII!

NA NA NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAAAAAMIR NASRI! NA NA
NA NA NA NA NA SAMIR NASRI - NASRI - SAAAAAAAMIR NASRIII!

Trött, utsliten, kall, gäspig och nyss hemkommen. Ändå är jag så förbannat jävla glad! Jag vet egentligen inte om jag borde vara det, men en dag som denna måste man unna sig lite nöje. Fulham höll ju trots allt på att förstöra dagen för oss. Arsenals defensiv var katastrofalt dålig och publiken på Emirates var förbannade, upprörda och ångestladdade. Men sen small det. Sen kom det. Det tog bara några sekunder för att allt det där skulle resultera i glädje, jubel och eufori. Mannen bakom det hette ingenting annat än Samir Nasri. Men låt oss ta det från början, precis som vanligt.

Jag vaknade upp tidigt vid niotiden, helt utvilad och enormt taggad på match. Frukosten bestod av fyra smörgåsar, färskpressad juice samt en alvedon. Efter ett morgonpass i gymmet blev det en snabb dusch för att sedan tillaga en lika snabb lunch innan det var dags att fara iväg mot Emiraten.

Utanför Liverpool Street märkte jag att min bank hade skickat fel PIN-kod till mig (kommer att få beställa ett nytt kuvert...) varpå jag fick ta mitt svenska VISA-kort och ta ut lite pengar. Efter uttaget blev det att gå ner i tunnelbanan där Hammersmith & City (Hammersmith & City = en tunnelbanelinje) dagen till ära var öppen(!). Det betydde dels mycket mindre folk, en sittplats på tåget och kortare restid. Jag blev otroligt glad och satte mig glatt på tåget mot King's Cross.

Väl vid King's Cross bytte jag till Victoria Line (bättre än Picadilly Line!) där jag sju minuter senare var framme vid Finsbury Park. Väl vid Finsbury Park blev det att kliva av och gå längs Blackstock Road, först mot Woodbine och sedan mot Gunners Pub. Efter ett mycet kort besök på Woodbine träffade jag upp med ett par svenskar vid Gunners Pub.

Efter sex stycken handskakningar och ett snabbt "hallåande" bar det sedan iväg mot Emirates med Highbury på vägen dit. De sex svenskarna var otroligt trevliga, sköna och humoristiska och trots att jag bara kände en av dem sedan tidigare var det ett jädra skönt kompisgäng han hade fått med sig från Linköping.

Gåendes mot Ashburton Grove pratade vi en del om Arsenal, min blogg (trogna läsare!), London-livet, biljetter och en hel del annat. Väl framme började det duggregna, men det gjorde ingenting. Vi alla var extremt taggade och nu skulle  tre poäng bara bärgas!

Väl inne på arenan passade jag på att läsa dagens matchprogram samt ta mig en kall. Det såg ut så här:

Pre-match. Foto: Kristonel Elwe.

Efter att ha läst de första sidorna och druckit upp min öl blev det att gå till mitt säte. Med fem minuter kvar av matchen körde de den fantastiska Arsenal-kompilationen på fullbildsskärmen. Varenda gång jag ser den blir jag näst intill tårögd, no kidding. Jag har inte hittat den på YouTube, men den kompilationen med det här soundtracket är så in i helvete vackert. Gåshuden spred sig över hela kroppen och gjorde mig supertaggad.

Hade tråkigt nog inte fått världens bästa plats till just den här matchen, men det var långt ifrån dåligt. Hela planen var i superbt sikte och jag kunde ingenting annat göra än att le när lagen stegade ut på banan. Förvånansvärt nog fanns det hela fem platser(!) lediga bredvid mig. Emirates såg för övrigt väldigt tomt ut med massviss med lediga platser (fanns bl.a. väldigt många där jag satt). Och stämningen var ingenting att hänga i granen. Det var som natt och dag om man skall ta och jämföra dagens hemmamatch med den förra mot Sp*rs.

Hur som helst skall vi nu prata om matchen. Det började bra med en fantastisk press och mängder med målchanser. Arshavin var pigg och så var även Nasri och Chamakh. Målchanserna flödade och 1-0 hängde verkligen i luften. Som tur var skulle det bara ta tretton minuter innan den glödhete Samir Nasri skulle sätta ett mäktigt drömmål.

Arshavin passade, publiken reste sig upp, Nasri fintade bort Hangeland, publiken höll andan, Nasri fintade bort ytterligare en försvarare, publiken trodde knappt sina ögon, Nasri drog till med ett skott som gick i mål - publiken fick spel. Så även jag. Eftersom jag hade en fri yta på hela fem stolplatser bredvid mig sprang jag längs "min rad" som en jävla galning, fram och tillbaka. Drömmålet var ett faktum. Så snyggt, så oerhört snyggt.

När man såg reprisen på fullbildsskärmen kunde man knappt tro det. När man ser reprisen i skrivande ögonblick tror man fortfarande inte sina ögon. Nasri har varit stekhet ända sedan säsongen startade och trots att han är en mittfältare (som dock oftast spelar i en anfallsposition) har han stått för massvis med vitala, superba och nödvändiga mål. Gud, om det fortsätter så här vågar jag nog inte ens drömma om hur bra han kan bli.

Hur som helst var 1-0 viktigt, brutalt snyggt och väldigt nödvändigt, men inte matchavgörande. Arsenal fortsatte dock pressa framåt och skapa chanser från markbollar, distansbollar, långbollar, inlägg, instick och smekande bredsidor. Men när det skulle avslutas, sättas i mål och jublas kunde vi inte knyta ihop säcken och sätta det där viktiga 2-0-målet. Istället stannade vårt spel av totalt.

Emirates från ovan. Foto: Kristonel Elwe.

Och när Fulham insåg att vi hade slappnat av tog de chansen att pressa på framåt. Jag vet inte exakt hur många frilägen de fick, men det måste minst ha varit en tre-fyra spelare som löpte sig bort från vår försvarslinje. Det första friläget - som Diomansy Kamara fick - sattes direkt i mål. Här hade Arsenal haft exakt alla målchanser, allt spel framåt och allt bollinnehav. Ändå kunde laget från Londons västra trakter sätta sin första målchans rakt i mål.

Hur detta kom sig är enkelt att förklara. Squillaci och Koscielny hade ingen som helst kommunikation sig emellan och det hela slutade med en katastrof. Squillaci nickade bort bollen, men inte tillräckligt nog. Istället sprang han baklänges och slängde sig upp i luften igen. Problemet var att Koscielny redan fanns där. De två Arsenal-försvararna krockade med varandra och smällen på Koscielny tog illa, riktigt illa. Han tog sig för skallen medan Kamara tilläts springa helt fritt mot mål där han enkelt kunde avsluta till vänster om polacken i mål.

Strax därefter la sig Koscielny ner på marken varpå Lewin sprang in på planen och försökte hjälpa honom. Kort därefter togs han även ut på bår. Det största frågetecknet är varför Laurent inte la sig ner direkt då domaren har i plikt att blåsa direkt när det finns risk för huvudskador. Istället stod han upp - som en man(?) - men lät istället Kamara springa sig fri och avsluta rakt in i mål.

Saken gjordes inte bättre av att jag satt två rader framför en kvinna med en skarpljus röst som klagade på varenda lilla sak som hände på planen. Cunt, wanker, tosser och fuckin hell (ni får ursäkta mig att jag skriver ut orden, men jag försöker skriva så pass realistiskt som möjligt) var uttryck som haglade mot spelarna, domaren och spelet i allmänhet. Ibland blev det rent ut sagt så komiskt att jag inte kunde låta bli att skratta tyst för mig själv. En underbar figur! Come the fuck on Alex you bloody wanker, what the fuck are you doing!?

Hur som helst fortsatte Fulham-spelarna att löpa sig helt fria och om det inte varit för en frilägesräddning av Fabianski och två offside-beslut hade Fulham både kunnat kvittera och gå om i samma skede. Jag har ingen aning om vad som hände, men det var skrämmande uselt försvarsspel från The Gunners del.

Vi gick in i pausvilan med 1-1 efter att hela Fulham hade maskat till sig minst ett par minuter. Schwarzer tog hundra år på sig att slå insparkar, Fulham-spelarna tog "Stoke-tid" på sig vid inkasten samtidigt som de låg ner på marken i flera minuter trots att de sedan kunde resa sig upp utan assistans. Otroligt löjligt.

1-1 var långt ifrån ett drömresultat, så Wenger var tvungen att agera i omklädningsrummet. Jag var tvungen att lugna ner mig, så jag tog ett toabesök och ännu en kall (trots att jag frös som bara den). Jag funderade på en varmkorv, men beslutade mig för att skippa den idag. Den hade svikit min mage förra gången.

När spelarna klev ut till andra halvlek hade man en magkänsla som inte talade gott för dagen. Det kändes som vårt mardrömsfacit skulle fortsätta, som att Fulham skulle göra 2-1, som att vi inte skulle räcka till. Och ja, om det inte skulle varit för fransmannen som vi alla älskar hade det kunnat gå käpprakt åt helvete.

Nasri är i superform! Foto: Bildbyrån.

Arsenal hade målchanserna (Song sköt utanför, Chamakh sköt förbi och inbytte Walcott sjabblade bort bollar), men ingen spelare lyckades sätta Schwarzer på prov. Det var tills Nasri beslutade sig för att göra mål igen, det vill säga.

På typiskt Henry-vis ("nu ska jag göra mål" - sekunden senare är det mål) fick han en delikat touch av RvP som han använde till att dra bort två Fulham-försvarare samt Schwarzer i mål. Att målchansen sedan såg ut att vara missad då bollen gled för långt åt sidan brydde han sig inte om. Istället gjorde han en 180* och sköt bollen in i mål. Förjävligt snyggt. Förjävligt underbart. Förjävligt viktigt.

Samir Nasri har gjort 98 framträdanden sedan han anslöt från Marseille. Då köptes han in på grund av hans lovande talang och potiental. Och trots att vi sett glimtar av den (MUFC hemma, Porto hemma m.fl.) har vi aldrig sett hela paketet samtidigt. Det är i år han blommat ut - och det rejält. Han har varit fullkomligt fantastisk - ja, t.o.m. bättre än Fabregas - och det roliga är att det inte verkar ta slut. Nasri i den form han är i just nu är utan tvekan en av världens främsta mittfältare. Det kan nog ingen säga emot, inte ens motståndarsupportrarna.

Hans två mål idag är fenomenala, världsklassaktiga, fullständigt briljanta. Den tekniken, den kylan - det avslutet. Fantastiskt. Jag saknar ord.

Men ännu en gång var det långt ifrån en säker seger. Arsenals försvar var allt annat än bra och trots att Djourou gjorde en tämligen bra insats fungerade inte enheten tillsammans/ihop. Försvaret läckte som såll. Fulham var nära att kvittera en andra gång flera gånger i rad. De hade farliga hörnor, farliga skottchanser och ett farligt anfallsspel. Att de inte hade spelat ut sitt register förrän i slutet av matchen berodde nog mest på att de var nöjda med 1-1, tills Arsenal gjorde 2-1 det vill säga.

Och om det inte varit för Fabianski (en fantastisk utboxning och en fantastisk skotträddning) samt van Persie (räddade bollen från att gå in i mål) hade vi nog gått hem med händerna i fickorna, igen. Som tur var lyckades vi rida ut stormen och när domaren blåste av matchen (blow the fucking whistle you tosser skrek kvinnan bakom mig) kände man en enorm lättnad, en enorm glädje och en enorm trötthet.

Jag mötte upp med mina "nya" vänner utanför arenan och vi drog oss sedan till Gunners Pub (igen) för att ta en sista öl tillsammans. Jag var nämligen tvungen att dra vid sextiden, så det blev inte så mycket mer än det. Trots det var det en fantastisk stämning inne på puben där vi pratade vidare om matchen, om livet, om nattklubbarn, ja, i princip om allt. Om ni läser detta får ni mer än gärna höra av er nästa gång ni är i sta'n så lovar jag att hänga med er över allt och alla.

"Jag älskar den här bilden" - kicken. Foto: Kristonel Elwe.

Sedan drog jag mig hemåt längs norra Londons mörka gator. Jag nynnade på "Na Na Na Na Samir Nasri - Nasri - Saamir Nasri" tyst för mig själv och andades in de olika dofterna från pubarna, stånden och trafikutsläppen. It was good, it was pretty damn good.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (7,5/10) - Stod för en frilägesräddning, flera viktiga utboxningar (läs: stabilt luftspel) och en fantastisk skotträddning mot slutet. Kunde inte göra så mycket åt målet han släppte in. I övrigt fortsatt stabil i mål. Har nu på allvar tagit över posten som förstemålvakt.

• Sagna (7,5/10) - Sagna var lika bra som han varit tidigare i år, det vill säga fantastiskt bra. Han har förbättrat sitt offensiva spel, sina inlägg (flera av dem gick rakt på Chamakh) och sin defensiv (som alltid varit bra). En av Premier Leagues tryggaste ytterbackar. Ett superbt val på Arsenal-tröjan, Simpa!

• Squillaci (5/10) - En av sina sämre matcher i det röd-vita stället. Individuella misstag, dålig kommunikation och en uppgivenhet mot slutet (joggade när han borde ha sprungit). Kan mycket bättre. Dålig match av fransosen.

• Koscielny (4,5/10 - utbytt i matchminut '33) - Koscielny är i mina ögon
  fortsatt skakig i försvaret. Man kan inte skylla det insläppta målet direkt på honom då smällen han ådrog sig i nickduellen var allvarlig, men uppenbarligen finns det andra svagheter i hans spel som får mig att sätta ett lågt betyg på honom idag. Kommunikationen, beslutstagandet, tajmingförmågan och mycket mycket mer.

• Clichy (6,5/10) - Clichy gjorde en bradålig match. Jag höll ingen större koll på honom, men av det jag såg gjorde han både bra och dåligt ifrån sig. Bör påpekas att han var mycket bättre än sist. Blandade reaktioner bland publiken.

• Wilshere (6/10 - utbytt i matchminut '74) - Var väldigt osynlig i dagens match. Gjorde några brytningar här och där, men inte så mycket mer. Godkänd.

• Song (4/10) - Songs sämsta match på två-tre år? Jag vågar nog säga det. Så här dålig var han inte ens under katastrofsäsongen 08/09. Gjorde några osannolika missar i både defensiven och offensiven. Att unge Jack Wilshere var tvungen att skrika "hold your position" till honom precis innan halvtid var nästan smått pinsamt. Allt gick fel för honom. Misslyckade brytningar, tacklingar, avslut, rensningar - allt.

• Rosicky (6/10 - utbytt i matchminut '63) - Helt okej match, men inget mer. Var mycket bättre i förra ligamatchen mot Aston Villa.

• Nasri (10/10) - Förra gången skrev jag "Nye Zidane? Nye Pires? Nye Brady? Välj själva." Jag ångrar inte det. Absolut briljant. Absolut världsklass. Jag saknar ord. Det är extremt få gånger jag ger 10/10 och trots att Nasri inte gjorde en 10/10-insats är han f-n i mig värd en tia idag. Pure class. Pure skill.

• Chamakh (6,5/10) - Det märktes att han var trött och utsliten, trots att han hade vilat från veckans Carling Cup-match. Trots detta hade han ett par farliga målchanser, som han åtminstone borde ha satt på mål! Lite mer än godkänt, men inte mer än så!

• Arshavin (6,5/10) - Såg ut att ha samma gnista som mot Aston Villa, men räckte in till riktigt idag. Trots det bådar formen gott. Kanske är han mannen som avgör på Old Trafford om en vecka?

• Djourou (7,5/10 - inbytt i matchminut '33) - Ett mycket bra inhopp. Vann alla luftdueller och bröt många anfall. Som en sten i defensiven. Absolut bästa försvararen idag. Det enda tråkiga är att defensiven inte fungerade som en enhet. Det spelades lite för själviskt, om jag får säga mitt.

• van Persie (7/10 - inbytt i matchminut '63) - Mycket bra inhopp av holländaren. Touchpassningen fram till Nasri var fantastisk. Har en stor del i segern då han lyfte laget. Trots att det inte var med mycket, var det bra nog.

• Walcott (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '74) - Knappt godkänt. Kan mycket bättre.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Nasri - Amazing.
• Nasri - Amazing.
• Nasri - Amazing.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Song - Dagens "Vad hände?" Extremt dålig match av kamerunen. Bortslarvade passningar, misslyckade tacklingar, dåliga rensningar, missade avslut och mycket mycket mer som gick rakt åt helvete. Nej, du kan mycket bättre Song!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att United-fansen har fått äta upp sina ord. För ett tag sedan skapades en tråd om Nasri på RedCafe.net som är ett United-forum. Mannen med det iskalla smeknamnet "Boss" började med att skriva ett inlägg om hur överskattad och dålig Nasri var. Andra personer följde sedan efter och vissa skrattade nästan så de dog när folk menade att "Nasri faktiskt var en bra spelare".

Efter att han hade fått ut sin ilska började dock Nasris storform och kulmen nåddes nog idag då denne "Boss" gick in och editerade sitt förstainlägg till detta. Det tråkiga är att tråden togs bort, men som tur är har jag en del printscreens kvar. Det är extremt synd att tråden togs bort (den var verkligen guld värd), men det här är det lilla jag kan bjuda på:

Print 1, print 2, print 3, print 4, print 5. Det roligaste kommer när en del United-supportrar faktiskt får se målen han gjorde idag. Reaktionerna är priceless - print 6, print 7, print 8. Någon förslog även att "Boss" istället skulle hylla en bra United-spelare, men han vägrade med anledningen av att det kunde få en motsatt effekt. Precis som det fick i det här fallet.

Sist men inte minst har jag ett par videos som jag tänker lägga upp (något ni ville att jag skulle göra!), men det först om ett par dagar när jag fått ordning och reda på allting!
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Vi fick mer motstånd än vi ville ha idag. Fulham stretade emot och gav oss full valuta för pengarna när det gäller att ge huvudvärk, frustration och primitiv glädje. Egentligen är väl allt som det ska vara i världens mest konkurrenskraftiga liga.

Men allt är inte väl i Arsenalland. Det visades inte minst genom att Squillaci och Koscielny krockar ihop strax före Fulham kvitterade. Även vid ett par andra tillfällen lämnar Arsenal fältet öppet för Fulham att utnyttja våra svagheter, och än en gång missar vi att hålla nollan.

Det kan tyckas övermaga att vara negativ när vi precis har tagit över serieledningen efter att Blackpools plan inte klarade av kylan och Chelsea inte orkade stå emot Beckford. Problemet är bara att vi ser samma problem i Arsenals försvar hela tiden och vi kan omöjligt klara oss igenom en serie på att ständigt göra fler mål än motståndarna. Vi gör två på West Brom och förlorar, vi gör två på Tottenham och förlorar. I min värld vinner man matcher om man gör två mål på hemmaplan. Arsenals försvar måste tätas till ordentligt om det ska bli skumpa i maj. Vi har endast lyckats hålla nollan två gånger på de senaste nio matcherna, och endast i fyra av de femton Premier League-matcherna. Knappast mästarklass.

Givetvis kommer denna bloggare se ut som årets största åsna om vi vinner ligan eller Champions League, men jag har på känn att om vi gör det så har vi förbättrat vår statistik rejält försvarsmässigt. Något annat scenario finns helt enkelt inte.

En av de mer oroväckande tendenserna i matchen var att Arsenals spel försvann fullständigt efter kvitteringen. Vi såg väldigt solida ut den första halvleken och anfallen avlöste varandra. Efter Fulhams mål var vårt självförtroende och vår anfallsvilja som bortblåst. Vi agerade skakigt, ingen ville ha boll och ingen tog de löpningar vi gjorde så bra innan dess. Det är ingen enskild spelare som gör bort sig i det läget utan hela laget faller ner i tempo och håglöshet. Det måste rättas till.

Positiva saker finns så klart att säga också. Samir Nasri var helt klart Arsenals klarast lysande stjärna och båda hans mål måste vara kandidater för månadens mål när vi summerar december. Det är en ynnest att få hålla på ett lag som kan producera sådana diamanter.

Van Persie vill leverera och gör en assist idag. Han är oerhört viktig för laget som en som kan stå för det oväntade och briljanta när kapten Fabregas är borta.

Arsjavin blandar och ger idag, men är ständigt aktiv och vill vinna. Försvinner då och då, men vi vet att han kan komma fram och avgöra vilken sekund som helst. Sådana spelare är ovärderliga.

Fabianski gör det bra hela matchen utom vid en sekvens. Det är nästan så man börjar få hopp om att målvaktsfrågan är löst. Vi får hoppas att den är det.

Det gäller att glömma och blicka framåt. Matchen på onsdag blir otroligt viktig. Det räcker att matcha Bragas resultat mot Sjaktar på bortaplan. Antagligen vinner ukrainarna och då är vår match betydelselös. Det betyder inte att Arsenal kan ställa ut skorna och låta Partizan försöka sig på några tricks på Emirates. Ge publiken vad de vill ha, det vill säga en utskåpning och markör till resten av världen och till Alex Ferguson att Arsenal inte blir skrämda av någon. För till Lucia väntar andra bullar, och vi ska plocka russinen ur kakan....

God afton! Det blev bra reaktioner efter gårdagens inlägg. Det fanns både de som var med mig och mot mig kring VM-lottningen. Sedan var det lite tråkigt att vissa verkade missuppfatta mig igen. Jag ville inte ha konstruktiv kritik kring gårdagens inlägg, utan bloggen i helhet. Vad vill ni se mer av? Vad vill ni se mindre av? Vad borde jag satsa på? Hur ska jag förbättra inläggen? Det är frågor som sådana jag är väldigt intresserade av!

Hur som helst fick jag in en del tips och förslag. Mer listor (lista på talanger som inte lyckades, bästa anfallarna vi haft, största segrarna etc etc.), ett uppstartande utav ljudbloggen samt fler krönikor likt denna. Jag tackar och tar emot och lovar att jag ska fokusera på vissa utav tipsen de kommande månaderna. Bl.a. ska jag starta upp ljudbloggen igen! Första avsnittet kommer upp kring jul.

Egentligen skulle jag låtit bli att blogga idag eftersom jag redan skrivit en välfylld inför-rapport (finns att hitta här), men jag kunde inte låta bli att skriva några rader även idag. Vill även påpeka att jag var lite för kritisk mot Qatar igår (det kan faktiskt bli väldigt bra), men sanningen är trots allt att jag är väldigt tveksam kring hur man kom fram till Qatar som det bästa alternativet för ett VM. För mig känns det lite som om ett "Manchester City" som köpt till sig segern. Nu tror jag ändå inte att det hände (är inte så mycket för konspirationsteorier), men när ett land går med på att bygga fem-sex nya arenor i absolut världsklass samt en hel stad(!) om det skulle bli ett måste får mig att undra om det verkligen var det bästa valet.

Däremot är känslan av att ha ett VM i mellanöstern aningen kittlande och spännande. Vare sig ni gillar det eller inte har det nu hänt och nu är det bara att hoppas att Qatar ser till att överraska oss alla! Det vi i alla fall kan fastställa är att de flesta engelsmännen tror att FIFA är korrupta och har blivit mutade (jag hoppas att ni alla förstår att talkSPORT klippt ihop det till ett humorklipp...). Råkade nyligen (bara för någon timma sedan) halka in på detta samtal med en West Ham-supporter som var riktigt förbannad och upprörd. Kanske lite för mycket då han tog till ord som var smått barnförbjudna. Hur som helst pratade jag nog om det här igår. Låt oss sätta punkt för den diskussionen och istället fokusera på det som väntar Arsenal, nämligen Fulham FC!

Fulham har inte precis haft den starkaste utav alla höster, men om sanningen ska fram kunde läget varit mycket bättre. Laget från Londons västra delar har nämligen kryssat sig fram i årets ligasäsong. Hela nio matcher har slutat med ett kryss (värre än Manchester Citys kryssfest förra året), men med lite mindre skadeproblem och lite mer flyt kunde det mycket väl ha sett bättre ut för Fulham.

Trots detta kan vi inte hålla på att underskatta lag och tro att det blir en enkel seger. För när vi väl gjort det har det gått lika bra som mot West Bromwich och Newcastle. Trots att Fulham aldrig vunnit hemma hos Arsenal (intressant fakta) kan man aldrig ta ut en seger i förskott. Speciellt inte den här säsongen. Fulham må vara i botten av tabellen, men nog har de lika stor chans som WBA och Newcastle att plocka poäng på Emirates. Om Arsenal-spelarna gör en lika hemsk plattmatch med en lika katastrofal mentalitet är det klart som korvspad att vi kommer få deppa imorgon. Men om man ger sig f-n i att vinna matchen och även visar upp det - likt man gjort på bortaplan - skall man helt enkelt plocka hem tre poäng.

Jag kommer naturligtvis finnas på plats på Emirates imorgon och hejja fram mitt kära Arsenal. Varenda gång jag besöker denna fantastiska arena tar jag ingen hänsyn till min lungkapacitet vilket oftast resulterar i att jag brukar bli hes dagen efter, men i slutändan är det definitivt värt det. Vi får hoppas att det blir en minst lika bra stämning som det var under Sp*rs-matchen. Om det är någonting vi verkligen behöver imorgon är det supportrarnas stöd.

Ni som inte kan ta er till Emirates eller puben kan som vanligt hänga på IRC där ett 30-tal svenska supportrar samlas varje match för att chatta om allt möjligt. Hur ni tar er till för att ladda ner detta chattprogram hittar ni här. Om ni inte orkar ladda ner det och är av den latare naturen kan ni alltid komma in på ett enda knappklick här.

Skadeproblemen har som tur är inte förvärrats, utan de som är borta är som vanligt Vermaelen, Diaby, Frimpong (långtidsskadade) samt Fabregas. Det vi upplever just nu är något av en dröm eftersom vi vid samma tidpunkt förra året hade ungefär 11 spelare skadade samtidigt. Som tur är kommer Nasri (som fick lite skadekänningar) kunna spela med största sannolikhet.

I övrigt har jag inte så mycket att säga faktiskt. Arsenal.com har en del spelaruttalanden som kan vara av intresse att läsa. Annars handlar i princip allting om morgondagens match. Well, nu ska Fulham besegras! Come on you Gunners!

Lite stiltje så här i VM-lottningstider. Fulham väntar i övermorgon och nu sägs det att den värvning som alla trodde skulle bli av i somras - Schwarzer til Arsenal - är stendöd. Australiensaren sägs vara villig att skriva på nytt kontrakt med Fulham och det enda vi kan göra är att hoppas att det uteblivna köpet inte kommer tillbaka och biter oss i svansen. Än så länge sköter sig Fabianski bra, men....

Arsenal kan förstås inte i längden klara sig utan en målvakt av kalibern Lehmann/Seaman. På den tiden kunde man sitta lugn när det kom höjdbollar, lugn vid tillbakaspel, och lugn vid fasta situationer för man visste att målvakterna behärskade hela målvaktsspelet. Dessutom hade vi en backlinje som kunde kommunicera med varandra och målvakten var en integrerad del av den backlinjen. Så känns det inte nu, det är som att ha en målvakt från Manpower - säkert duktig, men inte en del av gänget.

Vi lottades mot Ipswich i Kallingcupen. Av de tre lagen som fanns kvar var det på pappret den lättaste lottningen, men också den svåraste skulle jag gissa. Ipswich kommer att köra med sitt absolut bästa lag, Roy Keane kan spela ut "jag hatar Arsenal och det borde ni också göra"-kortet och Arsenal kan snegla på tabelläget och underskatta motståndet å det grövsta.

Det är ingen skam i att åka ur Kallingcupen med reservlaget, men det är en skam att göra det mot ett Championshiplag över två matcher oavsett vilket lag vi ställer på plan. Vi kräver helt enkelt en seger som tar oss till finalen.

En seger i en final som motsvarar Emirates Cup - det känns skönt att se spelarna höja en buckla, men vi vet också att den inte uppmärksammas av någon annan än oss själva och den ska absolut inte användas som ett tecken på att vi återigen är ett vinnande lag.

Arsene Wenger har gått ut och sagt att han är övertygad om att vi har en tillräckligt bred trupp för att vinna någon av de stora pokalerna denna säsongen. Det har han rätt i, det är klart att vi har, både i kvalitet och i antal. Problemet är att få spelarna att inse att det ändå krävs hårt jobb, fast man är bra. Denilson och Eboue fattade inte det i tisdags och det finns flera exempel på spelare som under säsongen ogärna har tagit i det där lilla extra för att föra Arsenal till den absoluta toppen.

Ingen spelare i Arsenal saknar egentligen vinnarskalle, det måste man ha för att ta sig till ett topplag i England. Men har man inte den yttersta "Stefan Holm"-mentaliteten så når man inte Henrys, Messis eller Zlatans höjder, då förblir man en spelare a la Richard Dunne; hyfsat kompetent, men helt utan medaljer.

Det är dags för Arsenalspelarna att visa att de vill vara vinnare och inte vara nöjda med att ha tagit steget till proffsfotbollen. Har man väl köpt sin första Ferrari så måste man skapa sig ett nytt mål. Personligen tycker jag det vore roligt om de hade samma mål och drömmar som vi supportrar har. Då kan vi dessutom ses på Wembley i maj. Antar du utmaningen Denilson?

God kväll! Har ni tänkt på att det gått förvånansvärt fort på
sistone? Det är redan december månad. Första snön har fallit, man börjar
känna av kylan, julstämingen är på gång, julkalendern är igång, Arsenal
har snart spelat halva säsongen och man väljer hellre än mysig
filmkväll istället för utgång. Andra saker som kännetecknar december
månad är att Carling Cup börjar gå mot sitt slut, Arsenal börjar vinna
matcher igen och vi börjar spendera mer pengar än vanligt.

Hur som helst blev det korta - men intressanta - blogginlägget
från igår väldigt uppskattat. Jag vet inte riktigt vad ni gillade
exakt, men det är alltid kul att höra vad ni har att säga. Oavsett om
det är positivt eller negativt. Någonting jag vill att ni ska göra i
fortsättningen är att ni ska ge mig ännu mer konstruktiv kritik. Jag vet
att jag har en bra blogg (det hoppas jag i varje fall...), trogna
läsare och trevliga inlägg, men det finns trots allt saker jag kan förbättra. Jag vet bara inte vad. Så, om ni vill göra den här bloggen ännu
bättre får ni mer än gärna maila (kristonel.elwe@arsenal.se) eller
kommentera (under blogginlägget) med förslag på förbättringar! Jag tar
mig även tillfället att tacka i förväg!

Efter gårdagens Carling Cup-kvartsfinaler där Birmingham och
Ipswich(!) gick vinnandes ur striden lottades Carling Cup-semifinalerna
direkt därefter. Arsenal - som hade kvalificerat sig dagen innan - hade
turen med sig och slapp West Ham/Birmingham för att istället få möta Roy
Keanes Ipswich Town.

Det var lite av en drömlottning (det har gått långt när man
kallar en Carling Cup-lottning för en "drömlottning"...), men vissa
supportrar verkar redan ha tagit ut segern (läs: turneringssegern) i
förskott. Det skulle inte jag göra. Ipswich lär med största sannolikhet
inte bli något allvarligt hot över två matcher, speciellt inte på
Emirates, men precis som tidigare gäller det att inte underskatta
motståndet. Och för journalisterna gäller det att hålla frågorna i
styr...

[video:http://www.youtube.com/watch?v=WFulcDJDJEU]

[video:http://www.youtube.com/watch?v=RkissZxl5hA]

Bäst att inte göra Roy Keane arg?

Om vi får ett eller två mål i baken på Portman Road kan mycket
väl nerverna sättas på sprätt och paniken komma in i spel. Jag säger
inte att vi lär förlora, men jag väljer att inte vara lika kaxig som
många andra. Dessutom väntar i så fall en final mot antingen West Ham
eller Birmingham. Det är lag vi alltid haft tufft för. Kom ihåg att vi
enbart vann med uddamålet hemma på Emirates - mot både West Ham och
Birmingham. Det finns ett klassiskt svenskt ordspråk som kan enkelt
sammanfatta detta stycke: ropa inte hej förrän du är över bäcken.

För bara någon timme sedan var det då äntligen dags för dagens
höjdpunkt. Det var ju nämligen så att FIFA skulle annonsera ut vilka
två länder det skulle bli som skulle få anordna världmästerskapen i
fotboll år 2018 respektive 2022. Jag var nog inte den ende som blev
chockad när vi en halvtimma senare fick se två fantastiska skrällar. Ryssland 2018 och Qatar 2022!
De nästkommande styckena kommer enbart handla om dessa val. Om ni inte
har lust att läsa mina tankar och funderingar kring detta får ni mer än
gärna scrolla ner en bit.

Jag kan på många sätt tycka att det är två superba val, men
jag kan även på många andra sätt tycka att det var två väldigt konstiga,
dåliga och udda val. Ryssland är på väg uppåt och fotbollen har blivit
allt större i alla öststater (inte bara Ryssland). De har pengarna,
arenorna och turistattraktionerna, men frågan är  om de verkligen är
redo att anordna ett VM? Scener som dessa och dessa har blivit allt vanligare i rysk fotboll, medan rasistiska påhopp inne på arenorna förekommer minst lika ofta.

Visst, jag ska inte sticka under stolen med att sådana scener
inte förekommer i England. Det är bara att youtuba på gårdagens "pitch
invasion" på St Andrews. Men Storbritannien har det senaste årtiondet
gjort drastiska förändringar som resulterat i att huliganism knappt
förekommer längre. Det är helt andra bullar i Ryssland där man knappt
ens försökt.

Däremot är jag mer nöjd över att ha VM i Ryssland än Qatar.
Medan Ryssland fortfarande är en demokrati där passionen för fotbollen
är stor och där ett VM faktiskt kan bli lyckat (om allt går rätt till)
tror jag inte samma sak om Qatar.

Arshavin lyckades! Ryssen var den spelare som var mest inblandad i Rysslands "bud". Foto: Bildbyrån.

Det är hur kul som helst att FIFA söker sig till nya
geografiska områden, nya arrangörer och nya upplevelser, men Qatar,
verkligen? Det känns bara fel, fel och fel.

Qatar är ett av världens rikaste länder, men det är även en
plats där mänskliga rättigheter bryts, shahrialagar används och där i
princip alla kvinnor är underkastade sina män. Ett videoklipp som detta gör en bara inte chockad, utan smått förbannad och upprörd. Men det är
inte det enda som gör mig förundrad över att de nu får anordna ett av
världens största sportevenemang.

Det finns inte en enda järnväg i hela Qatar, hettan på
sommaren går upp emot 50 grader som högst (stannar vanligtvis runt 40+),
alkoholkonsumtion är förbjuden enligt religionen (dock skall turister
ha tillåtelse att köpa och dricka alkohol under VM), de har ingen stor,
anrik eller uppåtgående fotbollskultur (Qatar ligger först 112a på FIFAs
världsranking...) och landet har bara två fotbollsarenor (i nuläget)
som är godkända för internationellt spel.

Min fråga är då: vem har tänkt på supportrarna? Det är dyrt
att åka dit och det är varmt som in i helvete. Blir man tvungen att åka
med i en fullpackad buss - i en extrem hetta - för att kunna ta sig runt
i landet (för att kunna ta sig till alla arenor) och hur fulla kommer
dessa arenor egentligen att bli? Och vad händer med alla dessa nybyggda
arenor när VM sedan är över? Det enda och verkligen det enda Qatar
verkar ha är pengar så det räcker och blir över.

Ta det lugnt! Jag ska sluta klaga!

Ni får verkligen ursäkta mig, men som ni märker är jag lite bitter över
att England inte fick anordna sitt efterlängtade VM. De har arenorna,
pengarna, spelarna, laget, landet, fotbollskulturen, turisterna,
attraktionerna, fansen, ja, i princip allt.

Trots min
bitterhet är jag glad över att få se nya arrangörer, nya länder och
förhoppningsvis nya och fantastiska upplevelser. VM i Sydafrika (som
även det var väldigt "nytt") blev ju trots allt helt godkänt och om
Ryssland och Qatar kan ta efter det kan det mycket väl bli en succé.
Trots detta är jag fortfarande smått skeptisk till bägge valen. Jag blir
dock mer än gärna motbevisad! Men nog om det! Nu till Arsenal igen!

Efter vinsten mot Wigan är Wenger glad över att det börjat gått bra för Arsenal igen. Han sade följande till Arsenal TV Online:

We are in a strong position in every single competition -
that means overall the attitude is right, the spirit of the squad is
right. I am confident we have the necessary quality, so let's continue
to improve.

Han menar även att vi inte kommer gå ut i januarifönstret om ingen spelare väljer att lämna klubben:

My policy is to stick to the squad I have, we will not be
on the market. I want to keep my squad and I want to continue with
these players. We will not be on the market unless we lose some.

Efter vinsten mot Wigan fortsatte samma tankegångar:

We made nine changes (in the Carling Cup win over Wigan)
and we still don't have Abou Diaby and Thomas Vermaelen, who are
injured. Manuel Almunia and Sebastien Squillaci too. Then there are the
players we rested like marouane Chamakh. And Aaron Ramsey will be back
in the squad (when he returns from his loan stint with Nottingham Forest
in a month's time). I don't know where to put the players. If you buy a
player you have to give them a chance to play. Already we have
internationals who don't get enough games.

Det är egentligen inte så överraskande
att han säger så. Varenda tränare har som mål i början av säsongen att
ha en så bra och bred trupp som möjligt för att slippa köpa i
januarifönstret. Att Wenger skulle gå ut en hel månad före
transferfönstret och säga "we're looking for some options" (eller något
liknande) kommer aldrig att hända så länge vi inte tappar spelare.

Vad Wenger däremot antytt är att han kommer vara tvungen att bege sig ut i transfermarknaden om det visar sig att Vermaelens skada är värre än befarat (läs: han blir borta längre än väntat). Han
har redan varit borta i tre månader, men om det skulle vara så illa att
han blir borta i ytterligare två eller tre månader är en ny mittback ett
måste. Jag har för mig att det var exakt så han formulerade sig för
bara några veckor sedan. Någon som har lust att hitta det stycket?

Utöver det kan man aldrig ta Wengers ord för givet. Bara några dagar innan Ramsey lånades ut till Nottingham Forest sade han att Ramsey "absolut inte
skulle lånas ut". Tre dagar senare hade Ramsey skrivit på ett
lånekontrakt för Nottingham Forest.

Hur som helst får vi
supportrar - precis som vanligt - vara inställda på att det inte blir
ett köp i januari. Medan andra lags supportrar kan göra sig upphetsade
över spännande namn, talanger och nödlösningar får vi nöja oss med det
vi har. Och kanske är det bäst så just nu. För om vi skall vara ärliga
har vi för första gången på länge en trupp som inte är överdrivet
skadedrabbad. Startelvan mot Wigan är väl det bästa exemplet på just
det. När man har råd att sätta spelare som RvP, Walcott, Bendtner, Wilshere och Denilson på plan samtidigt i en Carling Cup-match har man lyckats få en fin bredd på truppen.

Walcott fick starta mot Wigan. Foto: Bildbyrån.

Just Denilson har nyligen pratat ut om hur fantastiskt det vore att vinna Carling Cup:

People are saying we should be happy as Manchester lost and we
have more opportunity to win the Carling Cup now. But we have to focus
on every single game. If we focus on every single game we have a chance
to win – not only the Carling Cup, but also the FA Cup, the Champions
League and the Premier League, which are more important for us.

If you win the Carling Cup then after will come the FA Cup, then
after [the] Premier League and Champions League. It is a brilliant
moment for us. I think we can win the Carling Cup this season, and I
want to win because for five or six years we haven't won any trophies,
but now we are a little bit stronger than last season.

Han fortsätter:

We have progressed and progressed from last season. Last season
we lost some big games, and this season we are more experienced. We have
a great team, we have young players but quality as well. We have a
chance to win trophies this year.

The boss talks to us all the time. He says it is more important
that we have more focus in training and in games. It doesn't matter if
you lose, but you have to be strong. We have many games this season, and
you want to help and show for everyone how much you are important in a
group. Sometimes I feel sad because people say that Arsène Wenger won't
pay for experienced players or old players. But we have young players
and we have character, and have a strong [team].

Denilson har ju flera bra poänger med
det han säger, men det får mig ändå inte att låta bli att tycka att det
här känns lite för sockrigt, lite för glamoröst. Inställningen är det
dock ingenting fel på och det är bra att han som spelare tror både på
sig själv och laget. En spelare i Arsenal skall helt enkelt ha som
målsättning att vinna allt, hur löjligt det än låter med tanke på vår
titeltorka. Wenger har egentligen gjort ett av de bästa citaten när det
kommer till detta område. Ni minns väl vad han sade efter att Bendtner avgjort i den absolut sista minuten borta mot Hull förra säsongen? Tydligare än så går det inte att bli.

Idag har vi många smånyheter, transferrykten och intressanta uttalanden! Ray Parlour menar att Vermaelen borde få kaptensbindeln. Jon Cotterill har skrivit en bra artikel om Wellington Silvas upp- och nergång(!) och James Curtis har skrivit en hyllningskrönika till mannen i gråa joggingbyxor a.k.a. mysbyxor. Mannen i fråga kan ni se 24 sekunder in i det här klippet.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=nkMPBjO_A60]

Firande Arsenal-supportrar!

Lionel Messi är på väg till Arse.... Emirates, fast det i Argentinas landslagströja. M a r k Schwarzer har
just förlängt sitt kontrakt i Fulham vilket sätter stopp för alla
transferrykten som involverar den mannen. Det var nog bäst så. Vissa
Arsenal-supportrar verkar dock ha druckit några öl för mycket när de fick reda på den nyheten. Huh?

I transfervägar sägs det att vi ännu en gång skall vara efter både Wigans N'Zogbia samt Lilles underbarn Eden Hazard.
Den senare skall även ha dragit på sig blickar från både Chelsea och
Liverpool. Sist men inte minst verkar Tottenham - vilka annars? - vara
intresserade av Adebayor. Jag kan bara säga så mycket att jag inte vore
förvånad om den mannen drar på sig en Spurs-tröja, verkligen inte.

Det här
var dock allt för idag! Ni får verkligen ursäkta mig för mitt
långdragna tjat om VM-lottningen, men eftersom det var dagens största
händelse var jag trots allt tvungen att skriva några meningar om det.

Imorgon kommer ni självklart få er ett inlägg, men det i form av en inför-rapport som läggs upp på huvudsidan. Nu får ni njuta av den kalla decemberkvällen! Tack och god natt!

Ledsen för att det inte blev ett inlägg efter matchen igår, satt nämligen fast med någon satans redovisning till jobbet. Jag hann i alla fall med en tur ner till sir toby´s i Malmö för att ta en titt på matchen. Där blev vi bortskämda med en livesändning från Al Jazeera med engelsk kommentator! Oslagbart.

Matchen i sig var ett bedrövligt sömnpiller. Dels var Arsenal stundtals bedrövliga och dels var Wigan en skugga av sitt vanliga jag. Båda lagen hade satsat på att lufta reservlaget och vi kan väl vara snälla och säga att en del lyste mer än andra.

Det var intressant och skönt att se Robin van Persie tillbaka. Han visade några gånger varför han kan vara en oerhörd tillgång för vårt lag när han är frisk. Han höll sig lite längre ner i banan vilket verkade vara melodin för honom. Han klackade, försökte slå sköna djupledsbollar och slet hårt. Precis det vi behöver när exempelvis Fabregas spel klickar.

En annan som jag efterfrågade inför matchen var Vela och vad ska man säga. En hel del misslyckade avslut, men en assist. Visst påminde han om Arsjavin igår? Visst kan man tycka att han borde avsluta bättre, men att han överhuvudtaget kommer till de lägena tyder på en viss spelförståelse och handlingskraft. Han kan bli en tillgång för sitt lag även om jag inte är helt hundra på att det laget är Arsenal.

Däremot måste Eboue och Denilson lyfta sig några snäpp. Wigan hade ingenting framåt, men fick några gratismöjligheter att försöka gå framåt av dessa herrar. Det verkade som om båda är nöjda med att sitta på bänken och lyfta lön, de verkade i alla fall inte riktigt sugna på att ta sig in i en startelva i Arsenal.

Det borde vara en naturlig drivkraft kan man tycka. Carling Cup ska ses som en turnering för reservlaget och reservlaget spelar man i för att imponera på managern eller ta sig tillbaka efter en skada. Vill man inte mer än flera av Arsenalspelarna igår så kan man lika gärna lägga ner sin fotbollskarriär. I Eboue verkar vi ha en ny Kanu på halsen. Det känns inte bra.

Återigen går debattens vågor höga kring huruvida vi ska satsa på att vinna cupen eller ej. Min hållning är att Wenger under alla år har satsat på att vinna cupen. Skillnaden nu är att hans reservlag när alla är friska är fullt av Premier League erfarna spelare. Det är i grunden positivt. De ungdomar som kunde varit aktuella för spel är alla utlånade sånär som på Frimpong, Emmanuel-Thomas, Sczesczny och Eastmond. I övrigt är det ju spelare som roterar ganska friskt.

Wenger vill vinna cupen, jag vill att vi vinner cupen även om den i sig inte är mycket att fira, men jag vill inte vinna den så mycket att jag tycker vi ska riskera säsongens kanske bäste spelare - Nasri. Att Wenger lät honom komma in är bara vansinne. 20 minuter på en vinterplan i en meningslös match; och så klagar managern på träningslandskamper.

Wenger har gått ut och sagt att han inte tänker köpa någon. Det tyckte jag var jättebra, jag föredrar faktiskt de uttalandena framför att han säger att han tänker förstärka med världsklasspelare. Nu blir vi åtminstone glada om han inte gör som han säger.

Fabregas är inte helt kurant ännu. Jag kan nästan lova att han spelar mot Man U på Lucia. Låt oss hoppas att han är helt spelklar då, inga halvmesyrer som ger honom ett halvår på skadelistan.

Vermaelen å andra sidan börjar väl lida av Rosickysyndromet.

Wenger har i flera säsonger nu påstått att han går med hundra procent inställning i Carling Cup, trots att vi under senare år har lirat med i stort sett samma spelare som i reservlaget.

Vi höll på att gå hela vägen när vi stötte på Chelsea i finalen och vi åkte på två mål som helt enkelt var en frukt av individuella prestationer efter att vi hade dominerat matchen fullständigt, framförallt i första halvlek då Walcott, Diaby och gänget skojade friskt med spelare som Drogba och Ballack.

Vi spelade 2008 sönder ett Sheffield United fullständigt på hemmaplan med 6-0 som resultat och Vela gjorde ungefär såhär med motståndarna. Då var även Gibbs och Randall med från start, som synes i klippet.

I år har det verkligen varit andra bullar. Vi har en trupp som är hyfsat bred (bredare än vid tidigare säsonger) vilket tillåter att vi kan spela våra bänknötare. Denilson, Eboué, Gibbs, Vela, Szczesny, Bendtner och även en kille som van Persie får chansen att spela sig i form. Kanske beror förändringen på at vi nu kan vila en hel förstaelva sett till föregående ligamatch och ändå lira spelare från A-truppen eftersom vi inte alls är lika skadedrabbade för tillfället.

Eller, så har Wenger ändrat inställning till cupen. Han har kanske lyssnat på snacket om att vi är titellösa under fem års tid. Han inser att fansen är desperata efter en titel, även om det bär emot att bli lyrisk över en titel som vi hånade Tottenham för att ha firat för ett par år sedan.

Jag vet inte hur ni andra känner, men jag har nästan gått över till att se denna cup som en tung titel, inte minst om det kan ge spelarna viktigt självförtroende till resten av säsongen om vi nu fortfarande är med i toppen efter att Carling Cup spelats klart.

Det kan bli en vändpunkt för vårt lag som har gått helt titellösa under fem år, fått höra att de inte har vinnarmentalitet, att de inte är vinnare i grunden, till skillnad mot Manchester United och Chelsea.

Efter att vi sett resultatet i matchen mellan West Ham och Manchester United igår så känns det som att titeln ska vara i hamn. Wenger måste också se chansen att få denna chans till boost och bör således ta cupen på om möjligt ännu större allvar. Utan att offra för mycket i ligaspelet när det gäller belastning på truppen.

Vi måste ta chansen.

Det kan ge utdelning även i maj.

God morgon från ett snöigt London! Nåja, det är inte så snöigt trots allt. Det snöade nämligen lite igår (ungefär som en vanlig dag i vintriga Sverige) och plötsligt verkade det som alla fick panik. Löpsedlarna körde på med "SNOW STORM", Arsenal varnade för inställd match och och tv-nyheterna handlade i stor grad om vädret.

Det är vid sådana här tillfällen man kan njuta av att vara från Sverige. Det här var ju rena rama lyxen jämfört med vad man brukar stå ut med hemma i Eskilstuna. Och då ska jag nog inte ens skryta speciellt mycket då jag vet att några av läsarna kommer från Norrland. Där pratar vi minusgrader i massor!

Hur som helst spelades det en Carling Cup-match igår! Matchen visade varken på svensk eller engelsk tv (vilket fick mig att tro att streams inte skulle finnas), men överraskande nog hade ett saudiarabiskt tv-bolag köpt till sig matchen. Mycket oväntat, men mycket trevligt! Tack vare dessa araber kunde vi trots allt se matchen via halvkassa streams, vilket trots allt är bättre än ingenting.

Först vill jag dock nämna Manchester Uniteds oväntade förlust mot West Ham. The Hammers var på humör igår och utklassade United totalt! Slutresultatet skrevs till slut till 4-0, men kunde t.o.m. blivit 5-0 om det första målet inte blivit bortdömt. Vad som är roligast med denna United-förlust är att man får se United-supportrarnas riktiga jag.

Förra året - då det enda dom vann var Carling Cup - var denna turnering "högt uppskattad", "mycket bra" och "svår att vinna". Så lät det inte igår. Då var Carling Cup plötsligt "en skitcup", "en chans att lufta reserverna" och "ingenting att vara med i". Jag kan erkänna att jag aldrig gillat United-supportrar i allmänhet, men det här var ta mig f-n patetiskt. Hur gamla är egentligen de som resonerar på det sättet? 10? 11? 7?

Om det varit "en skitcup" kunde de väl lika gärna åkt ut mot Manchester City förra säsongen och låtit dom vinna en titel. Eller hur? Det skulle ju ändå inte haft någon betydelse eftersom det "är bra att åka ur Carling Cup så tidigt som möjligt". Herregud. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Deras titelskörder för ett par år sedan har resulterat i att de dragit till sig vissa irriterande, barnsliga, töntiga och patetiska gloryhunters. Jag säger inte att Arsenal-supportrarna är bäst i världen (även vi kan vara naiva och irriterande), men nog är vi mognare än dem.

Kom dessutom ihåg att det är samma supportrar som för något år sedan sade att Anderson "var en mycket större talang" än Fabregas och att Anderson kunde "bli bäst i världen" och att Fabregas inte ens var i närheten av att vara lika bra som Anderson. Ännu en gång - ska man skratta eller gråta?

Theo Walcott fick starta! Foto: Bildbyrån.

Nej, låt oss lämna de gloryhuntande supportrarna och fokusera på vårt kära Arsenal istället. Vi spelade trots allt med en ytterst stark startelva igår. Spelare som Walcott, Bendtner, Wilshere, Denilson och Koscielny fick alla starta medan spelare som Vela och Szczesny fick en chans att bevisa vad de går för. Supertalangen i mål fick dock knappt visa någonting, då Wigan var extremt uddlöst, utan någon som helst vasshet framför mål. Den unge mexikanen fick dock fler chanser att bevisa vad han gick för, men antingen så sumpade han målchanserna (hur kunde han missa friläge två gånger om?) eller så tappade han bollen. Till sist fick han dock kröna kvällen med en fin assist till Bendtners 2-0.

Annars var det ett Arsenal som vi kände igen. Ständigt dominerande, ständigt bollinnehav, många passningar - men inga avslut! Robin van Persie såg bättre ut än väntat, Bendtner gjorde allt och inget, Vela missade mål och Walcott fick inga bollar att jobba på. Wigan kämpade på tappert, men som redan sagt var de alldeles för uddlösa för att skapa någon större oro i Arsenal-lägret.

Självmålet som resulterade i Arsenals ledningsmål kunde man ingenting annat göra åt än att tacka och ta emot. Att ha gått in med 0-0 i paus skulle kanske ha skapat viss oro och nervositet, men med 1-0 i nacken kunde man tryggt köra vidare och leta efter tvåan. Mål nummer två kom till under en bra period i andra halvlek och efter det kunde vi bara köra på och vänta in slutsignalen.

Bendtner gjorde 2-0! Foto: Bildbyrån.

Det är få gånger jag behöver skriva så här lite om en match, men sanningen är att det inte finns så mycket att skriva om. Inga domarskandaler, inga röda kort, inga drömmål, inga fantastiska insatser, ingen spännande match, ja, i princip ingenting.

Det jag dock vill nämna är att Robin van Persie spelade mycket bra för att nyss ha kommit tillbaka från ännu en långtidsskada. Skarven/Klacken (skarvklacken?) han gör till Vela är absolut världsklass. Otroligt snyggt. Den dagen Chamakh gör något liknande är jag beredd att säga att en frisk Chamakh går före en frisk RvP, men om RvP är frisk, spelklar och i form är han en startman i rollen som centerforward. Dock får man komma ihåg att RvP nyss är tillbaka från skada och knappast i någon storform (trots en bra match), så Chamakh kommer starta bra många matcher till innan van Persie kan tänka sig peta marockanen.

Sedan kan man tycka vad man vill om supportern som sprang in på planen i slutet. Vissa tycker det är ren idioti, andra menar att det är ren passion. Jag låter det vara osagt, men jag tycker det var lite småkul med en pytteliten (och ej allvarlig) publikskandal. Det är inte ofta det händer på Emirates.

I vilket fall som helst är Carling Cup verkligen up for grabs now. West Ham och Arsenal är klara för semifinal medan Birmingham, Aston Villa, Ipswich och West Bromwich gör upp om de sista två matcherna. Vi är utan tvekan favoriter (vare sig vi vill vara det eller ej) och inget kvarvarande lag ser ut att bli ett megastort hot. Kom ihåg att semifinalen spelas över två matcher (en hemma och en borta) vilket resulterar i att vi har en enormt stor chans att gå till final - där vad som helst kan hända.

Jag har aldrig varit mycket för Carling Cup, men det här är en gyllene chans att sätta stopp för vår titeltorka. Dessutom kan det fungera som en katalysator för hela laget (och hela klubben) varpå de inser sin egen storhet och får en massvis dos av självförtroende som kan resultera i ännu fler och ännu större titlar. Precis som det gjorde för Manchester United 2006.

Nu väntar en extremt viktig hemmamatch mot Fulham redan på lördag. Tre poäng är ett absolut måste efter vårt dystra hemmafacit. Wenger vet om det, spelarna vet om det och supportrarna vet om det. Mer om den matchen imorgon. Innan ni fortsätter jobba/plugga kan ni njuta av O'Shea som igår drog till med ett av världshistoriens sämsta avslut. Tack och hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=-TtruzMfXZU]

Hur tänker Wenger imorgon? Han har förvisso gett svaret redan i ett par intervjuer där han förklarar att han vill vinna matchen och kommer att ställa ett bra lag på benen. Samtidigt säger han att han tänker vila en del spelare som spelat mycket.

Det betyder att han återigen blandar ungdom och erfarenhet, antagligen på ett sätt som lutar mer åt erfarenhet än vad vi är vana vid i den här cupen. Mina åsikter kring det har jag redan ventilerat i tidigare inlägg och tänker inte gå in mer på det just nu. Däremot blir det intressant att se just vilken balans laget får.

Eboue har mirakulöst tillfrisknat och det innebär att en pusselbit är helt spikad. Ivorianen lär få spela istället för Sagna. Jag skulle gärna se att Squillaci fick sitta av den här matchen på bänken för att få lite vila. Mittfältet är den mest spännande lagdelen när det gäller att laborera med folk. Jag har inga gissningar att komma med, men önskar att Wilshere får spela framför Nasri som behövs mer i ligan.

Framåt skulle jag gärna se att Bendtner får en chans till, inte minst för att han var så bedrövlig mot Braga. Revansch imorgon kanske? Dessutom vill jag se att Vela får starta. De inhopp han har gjort lovar gott och kan bara laget ge honom de bollar han behöver så har han speeden, och viljan att åstadkomma saker. Han behöver få utdelning för sitt jobb, då kan det komma mer.

Just nu ryktas det om spelare hit och dit. Wenger ska köpa försvarare, målvakter och talanger om vartannat. Jag väntar med spänning på januari, men misstänker att det blir lite som julafton. Man hoppas på nycklarna till en Lamborghini, men får nöja sig med en biltidning och en chokladask.

God eftermiddag! En ny vecka har inletts och den kommer att inledas med en Carling Cup-match mot Wigan. Imorgon kväll smäller det och eftersom ingen tv-kanal har valt att köpa rättigheterna till matchen kommer ni få det svårt att se matchen så länge ni inte befinner er på Emirates. Det bästa tipset jag har till er är att logga in på ATVO (Arsenal TV Online) precis efter matchen och "se den som live".

Stämningen inför matchen är för övrigt väldigt sval och Wenger har likt många andra tränare valt att inte anordna en sedvanlig presskonferens. Det känns nästan som en match alla inblandade vill dölja. Hur som helst är det väldigt vanligt eftersom intresset för matchen är ljummet i allmänhetens ögon. Det är först när det nalkas semifinal och final som även neutrala fotbollssupportrar börjar få lust att titta. Mer om Wigan-mötet kommer dock upp i den kommande inför-rapporten.

Igår lottades FA-cupens tredje omgång ("första omgången" för alla i Premier League) och Arsenal kommer i år att ställas mot inget annat lag än Leeds. Matchen äger rum hemma på Emirates i början av januari. Hela lottningen kan hittas här.

Leeds har haft en enorm otur/tur (beroende på vilket sätt man ser det på) vid cuplottningarna de senaste åren. De har nämligen lottats mot Liverpool, Manchester United, Tottenham och nu Arsenal. Leeds tränare Simon Grayson kommenterar lottningen som "en fantastisk lottning":

It's a fantastic draw. Arsenal are one of the best teams in the country and are one of the top footballing teams in Europe. I'm sure our supporters will look forward to the game and will sell the full allocation once again. It's amazing when you look at the draws we've had and the performances and the support we've had. In an 18-month period we've played Liverpool, Man United, Tottenham and now Arsenal in the cups, which is fantastic for the club and the fans.

De flesta Leeds-supportrar anser att det var en perfekt lottning och vissa verkar t.o.m. tycka att det var en "enkel lottning" eftersom de anser att de har en stor chans att gå vidare. I alla fall om man läser inläggen på nätets största Leeds-forum.

För Leeds är det säkert en fantastisk lottning eftersom de får möta ett storlag, de får en chans att mäta sig mot de allra bästa (spelarna) och de tjänar en stor hacka pengar (bl.a. på tv-intäkter) eftersom de möter ett stort PL-lag istället för något bottenlag från League 2.

För Arsenal är det en helt okej lottning eftersom det är ett helt okej lag vi kommer möta. Leeds är varken bra eller dåligt, men man får komma ihåg att de är långt ifrån det Leeds som vi brukade spela mot för ett årtionde sedan. Och trots deras imponerande vinst över Manchester United i förra årets FA-cup skall det mycket till för att samma skräll ska återupprepa sig. Hur som helst kommer vi prata mycket mer om Leeds när omgången närmar sig. För tillfället räcker det med att säga att det var en bra lottning.

M a r o u a n e Chamakh är en typisk slitvarg och hans hårda arbete har nog inte gått obemärkt förbi hos Arsenal-supportrarna. Chamakh själv vet att han arbetar hårt, men han hade nog aldrig insett att Premier League skulle vara en så pass stor utmaning som det trots allt blivit:

I was never been in such a state at Bordeaux. Things take on a new dimension here. Against West Ham I was in incredible pain with my neck. It was impossible to turn my head. Every ball that’s contested here I get ploughed into - and the referee doesn’t blow for it.

When people pushed me in France, I fell down and got a free kick. When there’s a hard tackle here, I have to get up and play. After a Premier League match, I walk off with my body aching, with scratch marks, stiff muscles. Three days later, we go again.

Jag gillar avslutningslinen "three days later, we go again" som om det inte vore några problem alls. M a r o c k a n e n har dock haft det riktigt tufft. Eftersom han är en spelare som tar skitjobbet och springer "in i skiten" har han fått räkna med att få mycket stryk. Han har fått tåla väldigt många smällar hit och dit. Tacklingar, armbågar i ansiktet, tröjdragningar, huvudkollisioner - you name it.

Trots sin position, sin spelstil och alla de smällar han fått ta står han upp i varenda match som om det inte vore någonting. Han har aldrig haft ett dystert skadefacit och för att vara ärlig är det nästan en stålman vi pratar om. När han spelade i Bordeaux var han nästan aldrig skadad och slutförde alltid 30+ matcher varenda säsong. Ingenting pekar på att det tar stopp i Arsenal, i alla fall om han får fortsatt förtroende längst fram i anfallet.

Chamakh fortsätter:

Drogba, Torres, Rooney? I don’t feel as good as those guys. I would be so happy to reach such a level one day. I know I can reach it, at least I am working for it. I can feel the coach has planned me that way. But I am still far away.

My first match in the Premier League against Liverpool? My memory is my chest burning after 13 minutes. I am looking at the clock and I could not believe it. It went so quick, I was looking for fresh air. I did not believe I would be able to hold on for 90 minutes. It is so difficult here that you must force yourself to be a killer. I have been building myself into that state of mind for the last four months, and you can see the result with the statistics.

It is not Chamakh just with his headers anymore. I can also show I am at ease in a quick-passing game. With boys like (Cesc) Fabregas and (Samir) Nasri, you have to.

Han har mycket intressant att säga, marockanen. Trots att han alltid haft en bra konditon och styrka (samt en hel försäsong i benen) var han alltså helt slutkörd efter bara tretton minuter i premiärmatchen mot Liverpool. Det talar egentligen sitt eget språk. Ligue 1 må vara en bra liga, men intensiteten, hastigheten och spelet i Premier League gör det till världens bästa liga, utan tvekan.

Ikväll spelas El Clasico och vid ena tränarbänken hittar vi en man vid namn Jose Mourinho. Allt den portugisiske tränaren tar i verkar förvandlas till guld. I alla fall om man ser vad han uppnåt med de lag han tränat sedan början av 00-talet. Mourinho brukar då och då fälla en kommentar om Arsenal och efter att i veckan ha fått en fråga om just Arsenal sade han följande:

He should especially explain to Arsenal supporters how he can’t win one single little trophy since 2005. Instead of speaking about Real Madrid, Mr Wenger should speak about Arsenal and explain how he lost 2-0 against a team in the Champions League for the first time. The history about the young kids is getting old now.[Bacary] Sagna, [Gael] Clichy, [Theo] Walcott, [Cesc] Fabregas, [Alex] Song, [Samir] Nasri, [Robin] Van Persie, [Andrey] Arshavin are not kids. They are all top players.

När en tränare av Mourinhos klass går ut och säger att spelare som Sagna, Clichy, Walcott, Nasri osv osv är "top players" mår man lite bättre, bara för att sekunden senare förstå att det inte är så anmärkningsvärt eftersom de faktiskt är "top top players". Annat skall man inte vara om man spelar i Arsenal.

Hur som helst har Mourinho en poäng i det han säger. Trots att det finns anledningar till varför det gått åt helvete vissa säsonger (allt från arenabygge till ekonomiska restriktioner) borde man faktiskt ha vunnit åtminstone någonting sen den där eftermiddagen i Cardiff. Till och med en "Kalle Anka-titel" á la Carling Cup skulle gjort de flesta glada. Åtminstone tillfälligt. Men nej, inte ens det.

Men ja, José har alltid varit en säregen man och egentligen skall man inte behöva lyssna på vad han säger. Han har sitt eget lag att sköta om, precis som Wenger. Men visst är det intressant att höra vad andra tränare har för åsikter. Bara för att få in en frisk fläkt (läs: en annan åsikt än Wengers) lite då och då.

Wenger har å andra sidan förklarat varför han slängde en PET-flaska i backen samt varför Arsenal är viktigare än han själv:

I was angry (after the Tottenham game) and the day I don't care any more I will stop. But I care, I want this team to win because I believe in this team. I feel that they want to win, that they are hungry to win, and I want to help them as much as I can. What matters to me is Arsenal FC more than my reputation. I want people who love Arsenal to be happy and I try to give them that happiness.'

Of course I have my pride, I want to achieve as much as I can and give my best, and I don't think I will ever change on that front. I personally feel, since the start of the season, that we are stronger and stronger in every game, spirit wise, collectively. There is no reason why we should not improve. The target in our job is to be better tomorrow than yesterday and that is what we try to achieve.

Jag har även för mig att han nyligen sade någonting om att han dedikerar varenda bloddroppe han har i sig åt att Arsenal skall bli framgångsrikt igen. Problemet ligger nog inte i hans vilja, önskningar och hårda slit, utan i självaste genomförandet. Vi har pratat om det här om och om igen de senaste veckorna, så jag har ingen större lust att sätta igång igen. Hur som helst lär vi få se ännu fler flaskor bli nerkörda i backen om vi fortsätter att tappa fokus i matcherna.

Lite smånyheter har vi också! Arshavin levererar klockrena citat i sin efter-matchen intervju på sin personliga hemsida. Tribalfootball skämmer ut sig själva med detta rykte. Ljungberg kan vara på väg tillbaka till Premier League. Ni som gillar American Apparel, Arsenal och snygga motiv lär älska detta. I transferväg kopplas vi samman med "den nye Drogba" Romelu Lukaka samt Gary Cahill och Gokhan Inler.

De sista dagarna har jag haft väldigt mycket att göra och således kom det heller inte upp ett inlägg igår. Jag kommer tyvärr vara väldigt upptagen även imorgon, så nästa inlägg kommer tyvärr inte komma upp förrän på onsdag. Ni får verkligen ursäkta, men tyvärr måste jobbet och privatlivet gå före bloggen då och då. Dagens inlägg innehåller inga bilder och kan innehålla fler stav- och slarvfel än vanligt, men jag hoppas ni klarar er bra ändå. Ha en bra måndagkväll! Och självklart skall det bli vinst mot Wigan - Come on you Gunners!