Senaste blogginläggen

Julafton är snart över för oss och då kan vi på allvar blicka framåt mot den match som faktiskt kan avgöra vårt lags titelchanser. Naturligtvi inte i teorin, men i praktiken kommer vi nu att få en klar fingervisning om huruvida vi ska sikta på en topp-fyra placering eller på allvar kunna ta upp kampen om ett ligaguld 2011.

Ni vill och jag vill så klart att vi ska vinna matchen och genom att stödja laget i vått och torrt gör vi vårt bästa för att det ska bli så till slut, men det frustrerande med att vara supporter är de stunder där man nästan känner ända in i benmärgen att man kunde gjort det bättre själv. Den där passningen, utsparken, friläget eller inkastet. Kort sagt så är vi alla egentligen minst lika bra som Bendtner. Eller Diaby.

Det lag som vi ställer upp med mot Chelsea på måndag kväll kommer att vara taggat, fullpumpat med instruktioner från Wenger och till bristningsgränsen fyllda av självförtroende och tro på att vi kan slå Chelsea på Emirates. Chelsea kommer att ha fått motsvarande behandling av ancelotti och har dessutom statistiken i ryggen, för efter att wenger i stort sett inte tappat poäng mot chelsea de första tio åren så har vi nu fem raka förlust mot Londonrivalerna.

Didier drogba är deras främsta vapen och han har gjort obegripliga 13 mål på 13 matcher mot oss och det är nu upp till firma Squillaci och Koscielny att stoppa honom. Vi har säkerligen inte kunnat spela våra bästa mittbackar mot Drogba på mycket länge och han verkar alltid ha en riktigt bra dag när han möter de rödvita hjältarna från Highbury.

Hur stoppar vi då Chelsea? Tyvärr så måste det bli på samma sätt som vi försökte stoppa dem sist; genom att spela vårt spel och dominera matchbilden. Till det måste vi tillföra förmågan att stå emot kontringar dvs inte tappa boll i offensiva lägen. Får vi in ett mål under de första 30 minuterna så har vi en chans att slå dem. Det vore fint, det skulle smaka pepparkaka, det skulle vara löken på laxen på moset och grädden skulle vi slicka i oss som vore det chokladsås på en nakenmodell. Eller den bästa julklappen hittills.

Jag åker över och övervakar matcherna mot Chelsea och Wigan och har därför begränsad möjlighet att blogga under tiden. Jag ska försöka lägga ut något, men lovar ingenting. I annat fall så hörs vi på torsdag vid hemkomsten. God fortsättning!

Nu står klockan på minuterna före julafton och det är dags att se till vilka julklappar vi ska ge varandra i år. Jag tänkte här hjälpa tomten med en del av dem, så kolla noga Herr Niklaus, det är bara att klippa och klistra.

Till Sir Alex Ferguson skickar vi med lite vanligt teatersmink som lätt kan dölja den otroligt röda näsan. Sedan Rudolf visat sådan fin talang på att leda renarna i tomtens spann så finns det helt enkelt ingen karriär där för dig Alex.

Drogba får huvudvärk och nageltrång, kanske inte en helt vanlig gåva, men är man tomte kan man väl ordna det mesta.

Arsene Wenger tillönskas en filofax tjock nog att rymma sidor för en Plan B.

Ryan Shawcross och Matty Taylor får ett studiebesök hos Arsenals läkarteam som ska förklara att de faktiskt är "den typen av spelare".

Tomten bör skänka en video med Jack Wilshere till Mario Balotelli.

Roy Hodgson får en chans att drömma om titlar genom en bok om MFF:s åttiotal.

Nicklas Bendtner får ett paket innehållande flygbiljetter till närmaste mittenlag i Italien.

En varm fleecefilt från The Armoury skickas till David Bentley som säkert tycker att det är kallt på Spurs avbytarbänk.

Vi skickar en skiva med Arsenalklackens ramsor om Adebayor till just Adebayor för att visa att han inte är glömd även om han verkar vara det i Manchester.

Thomas Vermaelen skickas till valfri kvacksalvare för att botas från sin inbillningssjuka. Han kan vända sig till Thomas Rosicky för rådgivning.

En vecka i en spartansk stuga utan tillgång till mat och transport ger vi till Arsenals backlinje. Det ska väl träna dem i att offra sig för varandra.

Har ni fler förslag på julklappar så skriv i kommentatorsfältet. God Jul!

Onsdag någon dag före julafton och eftersom jag jobbar in i det sista så har den riktiga julstämningen inte infunnit sig. Dock håller jag mig ständigt uppdaterad kring vädersituationen och hoppas att jag inte blir sittande utan flyg i helgen. Jag är hellre strandad i London än i Malmö.

Usmanov har varit på tapeten igen och jag blir alltid lika orolig när jag läser att han funderar på att köpa aktier. Vi behöver ingen rik sockerpappa som ska köpa Ronaldos, Kakas och Balotellis. Säga vad man vill om hur Arsenal sköts, men i mina ögon är det skönt att hålla på en välskött klubb, betänk hur tokiga AIKs, Bajens och Örebros supportrar har varit över hur ekonomin skötts där, för att inte tala om Manchester Uniteds supportrar som fortfarande några år efteråt kör med sin gröna halsdukskampanj för att få bort Glazers.

Det skulle möjligtvis kunna vara det enda roliga med att Usmanov tog över, att få följa ett gräsrotslag i stil med FC. United of Manchester. Vad skulle Arsenals motsvarighet heta? FC. Arse?  Arsene FC?

Vermaelen är inte i fysisk toppform och kommer att vara borta ytterligare minst en månad för att bygga upp sig sägs det. Men däremellan kommer en vrickning och en vickning, en stukning och en stuvning, en sträckning och en spräckning vilket gör att en överfet, småskadad Vermaelen inte spelar förrän han känner för det. Jag tror det när jag ser det är mitt nya motto för belgaren.

Fabianski och Diaby är återigen spelklara och kan figurera i matchen mot Chelsea på måndag. Det är bra nyheter då vi kan behöva alternativ över hela banan. Wenger får ett delikat problem åtminstone på målvaktspositionen då Sczesczny inte gjorde bort sig sist och Fabianski visat bra form tidigare. Diaby kan möjligtvis få en plats på bänken om inte Wenger kan garantera att han gör en topprestation. Diaby i sina bästa stunder är väldigt nyttig för laget, men just nu tror jag att vi har mer nytta av Wilshere och Fabregas.

Balotelli visar sig vara ärkenöten nummer ett denna veckan då han utropar sig själv till Jesus och hela världens frälsare. Låt vara att det är jul, men inte fan har Abou Dhabi-gruppen pengar nog att köpa upp hela kristendomen också? Sämre spelare än Balotelli har utropat sig själva till Guds gåva till mänskligheten, men högmod går före fall och nog får vi börja hoppas att Balotelli slutar sina dagar som David Bentley - på Spursbänken.

God afton! Nu när juletiderna närmar sig tänkte jag att det skulle passa perfekt att hålla i en mysig liten videokväll. Det var hela två månader sedan sist, så det är verkligen dags! Eftersom det gått så pass länge sedan vi senast hade en videokväll och eftersom det om två dagar är julafton har jag passat på att utöka dagens videoinlägg från femton videos till hela trettio stycken! Se det som en liten julklapp :)

Dessa videoinlägg har ju blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra tolv blivit. I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12
Videokväll 13

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn att hämta därifrån. Om ni missat någon videokväll som varit tidigare är det ett hett tips att kolla igenom dem! Det finns som sagt massvis med superba videos att hämta därifrån!

______________________________________________________________________________

Thierry Henry - The14 Legacy - Vi öppnar starkt med den bästa spelaren som någonsin spelat i Arsenal. Det finns massvis och åter massvis med hyllningar till Henry, men det här är klart en av utav de bästa. En fantastisk kompilation som garanterat ger dig gåshud! Bonusklipp: Thierry Henry -  Moments of Magic (=ännu mer gåshud).

______________________________________________________________________________

Jack Wilshere - Make The Difference - En underhållande kompilation som visar det Jack åstadkommit hittills i sin karriär. Mycket bra!

______________________________________________________________________________

Fabianski vs. Wolves - Normalt sett brukar jag inte ha med sådana här kompilationer, men den här är så pass "chill" att den passar in i dagens videokväll. Fabianski gör sin bästa match någonsin(?) i Arsenal-tröjan och allting stämmer. Insparkarna, tajmingen, luftspelet, boxningen, beslutstagandet, räddningarna, linjespelet, distributionen, positioneringen, kommunikationen - allt. Imponerande match.

______________________________________________________________________________

Emirates Stadium & Arsenal i lego - Ett sannerligen imponerande bygge där vi ser Emirates uppbyggt i enbart lego(!). Emirates, publiken, planen, spelarna, ja, allt är gjort i lego. Detta till en fantastisk julstämning. Går det att bli bättre?

______________________________________________________________________________

Alex Song spelar darts - Song är en fantastisk person både på och utanför plan. Här ser vi honom spela darts. Både en och två skratt utlovas!

______________________________________________________________________________

Jack Wilshere och Emmanuel Eboue spelar darts - Om ni tyckte det var roligt att se Song spela darts kommer ni nog skratta ihjäl er när ni ser detta. Ren och skär underhållning i Arsenal-klass!

______________________________________________________________________________

Clichy visar hur det skall gå till! - På tiden då Clichy var världsklass? Nej då, så hård skall jag inte vara mot fransmannen. I den här videon ser vi en stekhet Clichy och det här är bara ett av många exempel på vad han kan göra när han är i form. Sanslös löpning.

______________________________________________________________________________

Fabregas är lite för glad? - Några dagar efter att Spanien tagit hem VM-finalen verkar Cesc vara så lycklig att han till och med går med på att pussa en manlig reporter! Efter närmare eftertanke skulle jag nog gjort detsamma om Arsenal vunnit Champions League.

______________________________________________________________________________

Arsenal-spelarna kliver ut ur spelarbussen - Det här är varken en rolig, underhållande, cool eller intressant video. Det är helt enkelt ett kort videoklipp på Arsenal-spelarna som kliver ut ur bussen. Jag vet inte varför, men det är lite småmysig stämning över det här klippet.

______________________________________________________________________________

Clock End Introduction - Så här såg det ut när North Bank och Clock end återinfördes på arenan. Jag var där och kan ingenting annat säga än att jag hade gåshud längs hela kroppen under flera minuter.

______________________________________________________________________________

Best moments at Highbury - Ja, jag vet, jag hade med den i gårdagens inlägg, men jag kan inte låta bli att älska den ändå. Det kanske bästa är att den är gjord av BBG, en av våra läsare! Fantastisk video.

______________________________________________________________________________

Fredrik Ljungberg avgör mot Liverpool - Ett av mina favoritmål genom tiderna. Under slutspurten 2001/2002 var
varenda lilla poäng extremt viktig. När Arsenal den 23 december gästade
Liverpool på Anfield började det inte bra. Van Bronckhorst blev utvisad
i matchminut '26 och Liverpool hade chansen att kamma hem alla tre
poäng. Arsenal vägrade dock att ge upp. Precis innan halvtidspausen satte
Henry 1-0 på straff. Sedan tog det bara åtta minuter av andra halvleken
innan Ljungberg gjorde detta (se länk ovan).

______________________________________________________________________________

Fredrik Ljungberg 2001/2002 - Låt oss fortsätta på Freddie-spåret! Säsongen 2001/2002 blev Freddies stora genombrott och under det andra halvåret var han tveklöst en av världens bästa mittfältare. Det räcker med att se den här videon för att förstå varför. Legend!

______________________________________________________________________________

Thierry Henry - A True Legend - Vi hade redan haft med en Henry-kompilation, men det kan väl aldrig bli för mycket av Thierry, right? Ännu en hyllning som är riktigt bra. Sevärd!

______________________________________________________________________________

Samir Nasri: Le Minot - Jag nämnde det här klippet här om dagen, men jag kan inte låta bli att utesluta den ur kvällens videoinlägg. Vi får här se en ung Nasri som blir intervjuad av en reporter angående jämförelserna med Zidane, uppväxten i Marseille och en hel del annat.

______________________________________________________________________________

Så här lever Cesc Fabregas - Om ni någonsin undrat hur Fabregas bor, var han äter eller vad han gillar att göra kan ni checka in den här videon! Den är visserligen på spanska, men man förstår rätt skapligt ändå!

______________________________________________________________________________

The Arsenal - Artist's Rendition (Teaser) - De flesta på Internet känner till vem amirvp88 är. Han har gjort fasansfullt många arsenalklipp- och kompilationer. Nu har han publicerat en trailer för hans kommande mästerverk(?). Det är nog inte bara jag som vill se mer?

______________________________________________________________________________

Kopsterktalent - En video säger mer än tusen ... bilder?

______________________________________________________________________________

Ruud van Nistelrooys straffmiss mot Arsenal - Jag kan se på det här tusen gånger om utan att tröttna. Ödet var för en gångs skull på vår sida. Och Keown, Lauren, Vieira, Parlour och alla andra ... åååh, så välförtjänt! Bonusklipp: Kändisar, forna spelare och journalister kommenterar händelsen.

______________________________________________________________________________

Dennis Bergkamp | 10 - Genius.
______________________________________________________________________________

He's got a twitch! - Oooh, the twitching will start now.

______________________________________________________________________________

Gunners Pub före Arsenal - Tottenham - Så här såg det ut på Gunners Pub en timma före avspark. Jag var naturligtvis där och det var fantastiskt. Away Boyz, öl, supportrar, fantastiska låtar, åh, om bara matchen slutat på ett annat sätt...

______________________________________________________________________________

Hetsk stämning efter NLD (fortsättningen kan finnas här) - Så här såg det ut om man gick längs Holloway Road efter förlusten mot Sp*rs. Man kan förstå ilskan och frustrationen.

______________________________________________________________________________

Arsenal Passing Display - Ett gammalt exempel på Arsenals fantastiska passningsspel.

______________________________________________________________________________

Fabianski är rädd för Wenger - talkSPORT blandar och ger, men det här har de lyckats galant med. Fantastiskt roligt.

______________________________________________________________________________

Samir Nasri - Goals, Skills, Emotions | En kompilation på Nasris briljanta säsongsstart. Sevärd!

______________________________________________________________________________

Arsenal - Darlington 6-1 | Här får ni se alla höjdpunkter från Arsenals kross av Darlington i FA Youth Cup. En glimt av Arsenals framtid?

______________________________________________________________________________

Arsenal - Everything is Everything - Vi avslutar lika starkt som vi började! En underhållande, intressant och väldigt bra Arsenal-kompilation som har med mycket av det som andra kompilationer missat.

______________________________________________________________________________

Nu återstår kanske den viktigaste frågan - vilken video gillade ni allra mest i dagens videokväll? Kommentera gärna!

God kväll! Jag är nyss hemkommen efter min tredje shoppingrunda på lika många dagar och jag kan säga er att det tar en på krafterna. Jag har sett till att handla allt från kläder och hörlurar till en iPhone 4. Förutom telefonen har jag dessutom hållt ihop kostnaderna rätt så bra. Dock skall man komma ihåg att det mesta på Oxford Street (där jag spenderat den mesta tiden) är förbannat dyrt, men det är verkligen en upplevelse!

Idag har jag även köpt biljetter till bortamatcherna mot Wigan samt Birmingham. Bli således inte förvånade om ni ser en helvild kicken i bortaklacken de närmsta veckorna. Jag ska verkligen sjunga sönder mina lungor! Kommer att bli fantastiskt. Längtar redan nu.

Vädret i London blir bara bättre och bättre, oavsett vad väderleksrapporterna säger. Det är fortfarande snö på gatorna och extremt halt i stort sett överallt, men det blir bättre. Idag fick jag dessutom erfara en underbar känsla på väg hem.

Jag hade varit i Barking (några stationer förbi Upton Park) och var på väg hem. Först fick jag sitta på tåget (tunnelbanetåget) i runt en kvart eftersom tågen inte rörde sig på grund av signalstörningar. Det hade redan hunnit bli mörkt ute, så det enda man såg var upplysta fönster i en massa bostadshus (tubstationen vid Barking ligger ovanför marken). Efter att tåget kommit igång tog det cirka 25 minuter innan jag kom fram. När jag sedan klev ut ur stationen fick jag nästan gåshud direkt.

Anledningen var att det nyss hade börjat snöa lite lätt. När jag således vandrade hem längs Londons mörka finanskvarter fick man uppleva en sagolik känsla. Det kändes som om man var med i en film när man gick längs gatorna och såg snön falla ner i den mörka tillvaron som enbart lystes upp av billysen, gatulyktor och ljuset från de öppna affärerna. Åh, den känslan går inte att beskriva i ord. Fantastiskt.

Hur som helst, nog om mitt liv i London. Ni vill ju ändå få en daglig Arsenal-rapport vah? Well, de tråkiga nyheterna är att nyhetstorkan fortsätter, men som tur är finns det åtminstone vissa intressanta saker att skriva om. Arsenal.com har gått ut med en hel del texter från det officiella matchprogrammet mot Stoke (som aldrig blev av) och man kan finna allt från uttalanden om Lansbury till hur säsongen har gått. Vi kan även läsa om vad Wenger tror om de talanger som för tillfället spelar i FA Youth Cup:

I know all these players well and individually in every position Arsenal has a very good player. Afobe has power and he has the typical game of a powerful centre forward. To tell you today who will be in the first team is a bit too early but as many as five or six have real potential. I believe the difference between Arsenal and Darlington was too big to have a frank assessment of all the players.

Jag har pratat väldigt mycket om vår talangfabrik förut och jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Det vi alla vet är att Arsenal har en fantastisk uppsättning av juniorer och reserver, men det svåra med att vara en av världens bästa klubbar är att spelarna som vill lyckas i Arsenal måste ha det där lilla extra. Det räcker inte med att bara vara en talang eller göra bra ifrån sig under en säsong. Du måste inneha supertalang.

Wilshere har gått ifrån att vara en pojkspoling till att bli en startspelare. Foto: Bildbyrån.

Exempel på spelare som kommit "through the ranks" de senaste åren är Nicklas Bendtner, Jack Wilshere, Wojciech Szczesny och Cesc Fabregas. Alla dessa har haft en sak gemensamt. De har alla en större dosa talang än de flesta andra. Därför är det lite tråkigt att sitta inne med vetskapen om att endast en-två spelare kommer lyckas kämpa in sig i a-laget de kommande åren. Frågan är bara vilka det blir.

Jay Emmanuel-Thomas är en bra spelare och en lovande talang som blixtrar till ofta, men tyvärr tror jag inte han kommer lyckas i Arsenal. Samma sak gäller bl.a. Nordtveit, Lansbury och Miquel. De är alla lovande spelare och det råder ingen tvekan om att de har talang, men tyvärr handlar det om en talang som högst kan ta dom till ett botten- eller mittenlag i Premier League, Bundesliga, La Liga eller Serie A. Inte till ett av världens bästa lag.

Sedan kan de naturligtvis utvecklas i ett annat lag och kämpa sig upp till toppen på det viset, men att gå från juniorerna till reserverna och vidare till a-laget i Arsenal är extremt svårt. Det är bara de absolut bästa som klarar av det.

Vilka tror då jag har störst chans att i framtiden slå in sig i Arsenals a-lag? Mina pengar går utan tvekan på Benik Afobe och Chuks Aneke. De två är större än vad många anar. Och det kunde jag lika gärna sagt innan de manglade Darlington i FA Youth Cup.

En av spelarna som slagit in sig i a-laget och t.o.m. startelvan är unge Jack Wilshere. I intervjun i senaste Arsenal Magazine säger han följande:

I think it’s good for me to play in that position. It helps that I can work on defensive things as well as my attacking game. This year I’ve become, if not a holding player as such because I still like to get forward, more aware of the defensive aspect. Alex and I both know how it works and it doesn’t even need that much talking. If I go upfield, Alex is clever enough to see that he needs to stay and vice versa – if he goes I can see that I need to hold. And the centre-backs help us as well, they’re always talking because they can see what is happening in front of them.

Perhaps at the start of the season I was holding back a bit, getting to know the role, but recently I’ve been getting forward more often – I got that goal against Aston Villa and I’d like to score a few more now. At the beginning of the season the boss told me he sees me playing in that position but the defensive side, my heading from goal-kicks and my tackling for example, needed to be worked on. And I think it’s improving all the time.

Certain things come naturally and tackling wasn’t one of them, I’d sometimes go a bit over the top when I was younger. Everyone’s going to get some wrong through – I certainly did against Birmingham, but it’s getting better and in the position I play it’s an important side of the game.

Vi alla har pratat väldigt mycket om Wilshere den här säsongen och det kan man förstå. Ända sedan den stora överraskningen om att han skulle starta premiärmatchen mot Liverpool har allt gått som på räls för den unge britten. Efter ett par månader in i säsäongen sade t.o.m. Wenger att han var förvånad över hur mycket Jack fått spela.

Det mesta har varit bra, men det har även funnits dåliga insatser att prata om. Idiotiska tacklingar, något naivt spel och misslyckade försök att göra någonting i anfallsväg är väl de saker man klagat över mest, men överlag har plusen varit mångt mycket fler än minusen. Jack går ju inte beskrivas på ett bättre sätt än den uttjatade beskrivningen om att han är en blandning mellan Paul Scholes och Cesc Fabregas. Kampviljan han visat upp hela säsongen har endast överglänsts av Chamakh som slitit ännu hårdare.

En typisk slitvarg. Foto: Bildbyrån.

Han ger varken upp i det första eller andra taget, Jack. Han köttar, krigar och ger sig inte förrän domaren blåser i visselpipan. Det är sådan mentalitet supportrarna uppskattar och det har även visat sig genom att han fått mycket positiv kritik av spelare, ledare, journalister och supportrar.

Det kanske mest skrämmande är att han bara är 18 år och lååångt ifrån att vara en färdig produkt. Det är faktiskt mer än skrämmande att tänka på hur bra han kan bli om han fortsätter spela som han gör just nu.

Igår länkade jag intervjun Al Jazeera gjorde med Wenger och i den intervjun sade Wenger bl.a. detta:

If we find the players who can give something more to the team, we will do it. We respect our budget. You look at clubs who lose £100 million or £150m and if we do that, then we go bust. It's as simple as that. We pay what we can afford.

Det var en läsare som reagerade på det i kommentarspåret och efter att ha tänkt på saken måste även jag väcka en tankeställare. Vad är det egentligen Wenger försöker säga? Är han för chockad av frågan? Känner han sig pressad? Tänkte han sig inte för innan han svarade? För ja, det är skrämmande att se klubbar förlora £100-200 miljoner, men att ett dyrt spelarköp på cirka £15-30 miljoner skulle fälla en hel klubb låter smått extremt orimligt. Och ja, det finns inte en enda spelare förutom Messi som kan tänka sig kosta £100 miljoner eller mer. Överdriva lite, Wenger?

Chamakh har pratat mycket om Drogba och Rooney de senaste månaderna och fortsätter han att göra även idag:

I don't feel inferior to them but they've worked really hard to get where they are. I know I have the ability and through hard work I can improve my game. I think I haven't reached their level yet but I will get there one day. This will happen if I keep focused and if I carry on working hard.

Hur roligt det än är att Chamakh har höga mål ser jag det som föga troligt att han en dag blir lika bra som Rooney eller Drogba. Med tanke på att vi värvade Chamakh som en färdig spelare (inte ofta vi gör) visste vi att vi skulle få valuta för pengarna (läs: för lönen vi kom att betala för honom). Här hade vi en 26-årig slitvarg från Bordeaux som var redo att ta nästa steg i sin karriär. Chamakh kommer fortsätta att utvecklas, men inte i Wilshere-fart. Han kommer att bli bättre, acklimatisera sig ännu mer och kanske även fortsätta sin succé, men Rooney och Drogba är tyvärr snäppet högre upp på kvalitetsskalan.

Trots detta är han fortfarande extremt viktig för Arsenal och vi har marockanen att tacka för mycket inledningsvis. Jag vill inte ens tänka på var vi hade legat i tabellen om vi inte haft Chamakh tillgänglig. Det kanske allra bästa med Chamakh är att han verkar vara immun mot skador vilket gör honom tillgänglig ofta och mycket.

CHAMACKH MY B..CH UP! Foto: Bildbyrån.

Vi alla känner väl till Unibets (som för övrigt är stolt sponsor till Arsenal Sweden!) slogan - för spelare, av spelare. En slogan lik denna skulle mycket väl kunna ha fungerat när en uppskara av Arsenal-supportrar lanserade sin bok "Arsenal 'Til I Die" på Emirates torsdagen den 16e september. Jag kommer utan tvekan att köpa den och hoppas naturligtvis på bra läsning.

Det första jag tänkte på när jag såg den nyheten var att många av er frågat mig om jag en dag i framtiden skulle kunna tänka mig bli författare och skriva en bok om Arsenal. Författare kommer jag nog aldrig att bli (inte ha som yrke i alla fall), men att skriva en bok om Arsenal har sedan en tid tillbaka legat på en lista över saker jag måste få gjort i livet. Om det sker om 5, 10 eller 20 år har jag dock ingen aning om.

Dagens humorbidrag får den humoristiske M a r i o Balotelli stå för. Idag blev det nämligen klart att han vann Golden Boy som kan ses som en Ballon D'Or, fast för spelare under 21 år. Tvåa bakom Balotelli blev ingen annan än vår egna Wilshere, men den italienska fotbollspelaren verkar aldrig ha hört talas om honom:

What's his name? Wil...? No, I just don’t know him, but the next time I play against Arsenal I'll try to be careful. Maybe I could show him the Golden Boy trophy and remind him that I won.

Vidare säger han att det bara finns en enda spelare i världen som är bättre än honom själv:

There's only one that is a little stronger than me: Messi. All the others behind me. I am delighted to receive the award, but who else would have won if not me? Two years ago I finished sixth and then fourth in 2009. Now it's my turn, no? My goal is, in the near future, to turn this award into the Ballon d'Or, without any age limits. Winning the Golden Boy is certainly a good omen.

Och vi klagar på att Bendtner är för kaxig..........

Läget kring Arsenals aktieägare har varit stilla ett bra tag, men nu verkar det som om saker och ting är på väg att hettas upp. Det är nämligen ingen annan än Alisher Usmanov som väntas öka sin aktieandel från 27 % till 29,9 % vilket skulle resultera i att han är 0,1 % ifrån att vara tvungen till att lägga ett övertagningsbud på de resterande aktierna (70 %).

Stan Kroenke är fortfarande den störste aktieägaren med 29,8 % av andelarna, men kan se sig förbipasserad med 0,1 % om Usmanov väljer att slå till. Enligt rapporter skall Usmanov nyligen ha sagt följande i rysk tv:

Today, we have 27 per cent. Our objective is to bring that up to a blocking stake of 29.9 per cent. And from there, we will just keep looking. You can never tell about what happens in life.

Lite enkel information för de som inte förstår aktier, ekonomi och procentantal:

Stan Kroenke äger flest andelar i Arsenal Holdings Plc ("aktiebolaget") som är "företaget" som "är Arsenal". Det är ganska svårt att förklara det med ord, men jag hoppas att ni förstår.

Just nu finns det inte en enskild ägare eftersom ingen enskild person äger alla aktieandelar. Stan Kroenke har flest (29,8%), Alisher Usmanov näst mest (27%) medan Danny Fiszman har cirka 16, 1 % och Nina Bracewell-Smith 15,9 %. Den sistnämndes aktier har dock sedan 2009 varit till salu. Utöver "the big four" finns det mindre aktieägare som bl.a. utgörs av forna spelare, supportrar, småföretag och Peter Hill-Wood.

Ingen enskild ägare kan ha mer än 30 % utan att äga alla aktier. Om någon således når 29,9 % måste nästa bud på aktierna vara ett övertagningsförsök på exakt alla resterande aktier. Om exempelvis Kroenke bestämmer sig för att göra det måste han alltså lägga ett bud på alla kvarvarande aktier han inte äger (vilket är 70,1 %) och sedan få det accepterat. Ifall det skulle lyckas blir han ensam ägare i Arsenal Holdings Plc.

Kroenke - etta just nu.

Nu har ekonomi aldrig varit mitt absolut bästa område, så om någon känner sig för att lägga till, ta bort eller redigera min förklaring är ni mer än välkomna att göra det i kommentarspåret.

Smånyheter då! Lazio sägs vara intresserade av Nicklas Bendtner, Feyenoord blir nästa klubb att öppet kritisera Chelseas tillvägagångssätt vid värvningar av ungdomar och Arsenal-bekantingen David Dein kan komma att bli nästa ordförande för FA.

Sist men inte minst kan ni alla checka in den här videon som avger en väldigt mysig känsla. Vi får se Arsenal-spelare, deras så kallade "wags" (läs: spelarfruar) samt det fantastiska arbete de gör för välgörenhet.

Det här var dock allt för idag! En ljudblogg, ett specialinlägg, en videokväll och en årskrönika är inplanerat i schemat före nyår och ni kommer således få massvis att bita in i före vi kickstartar det nya året! Se det lite som en julklapp :)

Innan vi avslutar tänkte jag avsluta även dagens inlägg med en fin liten video. Och glöm naturligtvis inte att kommentera innan ni beger er bort från sidan! Ha det bra! Over and out.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=F5hEYxetsik]

Först och främst: Den svenska befolkningen är antagligen världens mest bortskämda. Ingen annanstans i världen kan landets största kvällstidning komma undan med att ställa nätfrågan till sina läsare: "Är det en FÖR vit jul i år?". Jag vill bara kräkas. Lite som "Fabregas-till-Barcelona"-kampanjen som bedrevs i somras. Men bara nästan.

Men, till julen då. Det är ju så mycket mer än bara en tveksamt pyntad gran, tvivelaktigt inslagna paket, absurda mängder grönkål och Karl-Bertil Jonsson klockan 19.00 på SVT1. Det är även annandagsfotboll, vilket får oss anglofiler att gnugga våra kalla och av öl-, mumma- och snapsglasen, synnerligen kalla händer i förväntan.

För oss Arsenalfans del, så får vi stå ut med att spela först den 27 december, vilket ger de våra en chans att smälta julmaten lite längre och kanske inte vara så bakmätta när det väl är dags för match.

Chelsea hemma blir en nöt som är lite svårare att knäcka än andra julnötter vi haft genom åren. Ett Chelsea, som har haft en osannolik höst med först endast krossar framåt, men på senare tid en massa bottennapp, inledningsvis Sunderland hemma i november.

Samtidigt vet vi att Chelsea älskar att möta Arsenal. Samtidigt vet vi att Arsenal hatar att möta Chelsea. Det är ett möte som är oerhört ovisst. Serietoppen i England anno 2010/11 påminner mer än mycket om Bundesliga anno 2009/10 (eller var det 2008/09?), då inget av lagen verkade vilja vinna, utan gav bort de chanser man hade att rycka i tabelltoppen.

Hur som haver, så blir det jobbigt att titta på spektaklet. Blir antagligen läge att sänka en öl eller två för att stilla nerverna lite. Dock kommer jag inte bli så desperat att jag ger mig på Gammel Dansken. Där går fan gränsen.

*****

Peter Wennman hyllar Nasri idag genom att ta med honom i höstens lag. Creddigt som fan, då man sett andra "experter" (host, Olof  Lundh, host) vägra ta med fransosen, men istället tar med en oinspirerad Ryssen, till exempel. Låt vara att jag gillar att se Arsenalspelare i all star-gäng, men det får gärna vara de som förtjänar det. Nasri är densom är mestförtjänt av en sådan utnämning.

Tråkigt då att senare se att samme Wennman hackar på Ian Holloway, den siste sanne fotbollsälskaren i engelsk fotboll. Inte creddigt någonstans, Wennman.

*****

Funderar på om man skulle göra en halvtidsbedömning efter nyår. Funderar också på om den ska vara alternativ, precis som sist. Funderar på om den ska vara via musik, precis som sist, eller om det är gjort och over and done with. Vad tycker ni?

Jag funderar lite och håller även utkik i kommentarsfältet.

*****

Jag kommer antagligen inte att hinna blogga innan julhelgen, då det tydligen ska förberedas saker inför fredag och lördag. Därför passar jag på att önska er alla en riktigt god jul.

Sedan matchen mot Stoke ställdes in som jag anade att den skulle så är det rejäl stiltje kring klubben. Det är som om hela fotbollsvärlden väntar på julafton för att sedan kickstarta våren med matcher på Annandag Jul.

Annars är det mycket smått som händer kring klubben. Vi har gjort vår första värvning och i sann Wengeranda så är det ingen Ronaldo/Messi/Kaká-värvning utan en artonåring på uppåtgående. En japansk anfallare. Smaka på det, japansk världsklasspelare i Arsenal. Nu ska han vårdas som ett Bonzai, tränas som en samurai för att introduceras som en okänd ninja som Tora! Tora! Torar motståndet. Eller så blir det en ny Inamoto som ska sälja tröjor i landet med den röda solen.

Det kan bli flopp eller flipp och jag ska inte uttala mig om det på något sätt, men vi har sett många lovande ungdomar komma och gå i den här klubben så jag tror inte det kommer att höjas några ögonbryn ifall den här supertalangen rinner ut i sanden. Vi får väl ringa in Mr. Miyagi för att träna lite wax on/wax off med den här spolingen.

I övrigt ryktas det mycket om spelare hit och dit och jag lägger normalt ingen energi på det, men ryktet om Denilson till Barcelona är ju skrattretande. Det snackas om £10m i försäljningsvärde på brasilianaren och det känns som ett bra pris. Vill Barcelona försvaga sitt lag med honom så inte mig emot. Vi kan till och med skicka med en påse Arsenal-DNA så att vi kan köpa tillbaka honom sen.

Det är inte nog med att vår match i lördags snöade in, Londons flygplatser har varit stängda stora delar av tiden efter detta och framförallt lider jag med de 22 svenskar som hade biljett till matchen. Jag vet inte hur många som hade hunnit att ta sig dit, men hem har de väl inte kunnat ta sig. Detta är oroande eftersom undertecknad har för avsikt att flyga över för Chelseamatchen. Plusgrader tack, ett kungarike för plusgrader!

God afton! Julafton närmar sig med stora steg och det märks på internet, i tidningarna, på gatorna, i affärerna, ja, i princip överallt. Själv har jag nyss avverkat en lång shoppingrunda på Oxford Street och efter att ha fått i mig en snabb middag gäller det nu att vila upp sig själv genom att skriva ett trevligt blogginlägg.

När jag igår kväll satte mig ner för att skriva ett inlägg kunde jag dock inte ens skriva en bra inledning. Det var så himla tomt på nyheter, rykten och saker att skriva om att jag blev smått chockad. Här hade jag gått runt hela dagen och funderat på vad jag skulle skriva om, men när det väl kom till kritan kunde jag inte ens skriva en inledning. Jag kunde naturligtvis dragit iväg ett specialinlägg, men då hade redan musten gått ur en. Istället valde jag att vänta tills idag och skriva ett riktigt inlägg istället för att dra iväg någonting oseriöst.

Trots detta finner vi inte mycket till nyheter idag heller. Det är bättre idag än igår, men på grund av inställda matcher, juletid och uppehåll är det så det ser ut i dagsläget. Hur som helst kan vi börja dagens inlägg med att höra vad El Capitan har att säga:

The difference on the night (against United) was that we were scared of losing but they were not scared of winning. That was the big difference that played in our heads. Sometimes we seem scared of losing these big games. We don't really go for it and we're tempted to drop back and see what the opposition will do. We look to see if we are capable of beating them by what they are doing and how good they are on the day instead of us going forward causing them problems and dominating the game ourselves. They have a belief that comes from not losing at all this season. That gives you a lot of help mentally.

I am realising more and more that football is about confidence and mentality. Sometimes you do the right thing, but if people tell you it is not right, you start believing it, even though you were right at first.

To be honest ligger det mycket sanning i det han säger. Arsenal har haft många problem under sina år, men alla dessa problem håller på att lösa sig. Vi har en allt bredare trupp, allt fler erfarna spelare, allt fler talanger som lyckas och en allt bättre ekonomi. Men om det är en sak som verkligen saknas är det vinnarmentaliteten, självförtroendet och allt det som titlar ger en.

Manchester United vann mot Arsenal eftersom de spelade bättre, men en stor del av anledningen varför de spelade bättre stavas vinnarmentalitet. De vet hur det är att vinna. De vet vad som krävs för att vinna. Och de vet hur man vinner. De senaste åren har de radat upp titlar genom vinster mot såväl små som stora lag i både cuper och turneringar. De vet vad som krävs för att vinna en titel. Och de vet hur man skall gå till väga för att göra det.

Wayne Rooney och kompani vet hur det känns att vinna, till och med om det bara handlar om Carling Cup. Foto: Bildbyrån.

Hur mycket glädje, självförtroende och känsla Arsenal än har saknas den kanske viktigaste kryddan av dem alla. Vinnarmentalitet. Medan vissa anser att det inte krävs titelvinster för att skapa en vinnarmantalitet menar andra att det är enbart titlar som skapar en sådan mentalitet. Personligen anser jag att det sistnämnda är det korrekta.

Arsenal har ett fasansfullt facit mot storlagen och mycket av det kan som Fabregas säger bero på rädsla och brist på vinnarmentalitet. Man vet att man har förlorat så många gånger tidigare mot lag som Chelsea och Manchester United att man går in i dessa möten med förlusterna i bakhuvudet. Man tror sig kunna rå på dem, men när det väl kommer till kritan blir det bara en stor smörja av det hela. Man vågar inte, man är inte stark nog och man kan inte skaka av sig rädslan av ännu en förlust.

Trots att Arsenal stundtals satte emot Manchester United förra veckan saknades det där lilla extra. Den där löpningen. Det där insticket. Det där modiga språnget. Man vågade inte riktigt ta det sista steget. Det gjorde United. De matade på med inlägg, skott, hörnor, frisparkar och passningar. Och när man bombarderar ett lag med inlägg och skott vet man att bollen förr eller senare kan få sig en liten touch på en med- eller motspelare som ställer målvakten och sedan rullar in i mål. Det var exakt det som hände på Old Trafford. Medan vissa menar att Manchester United vann orättvist menar jag att det var spelet de förde som resulterade i en vinst.

Well, well, det är så fotbollen fungerar. Det är bara att ta Arsenals FA-cup vinst 04/05 som ett perfekt exempel. Manchester United ägde finalen och hade flest skott, mest bollinnehav och störst chans att vinna. Men bortsett från Giggs och Scholes saknade de där spelarna med en brinnande vinnarmentalitet. Och trots vårt något reducerade lag (Henry var bl.a. skadad) ställde vi upp med spelare som Lehmann, Vieira, Ljungberg och Lauren. Spelare som visste vad som krävdes för att vinna. Spelare som hade vunnit mångt och mycket tidigare.

Vieira var kapten i ett lag som hade vinst i blodet. Foto: Bildbyrån.

Titta på vårt lag fem år senare och man märker att vi inte har en enda spelare som vet hur det känns att vinna något stort. På ett sätt är det tragiskt, men på ett annat sätt hoppas man att det här är början på något stort. Och det Wilshere sade idag säger väl det mesta om vad jag tänker och tycker just nu:

If we win the Carling Cup, it would be so massive for the confidence, we could probably go on and do anything.

Just nu saknar laget den där känslan. Men en enda ynka liten titel - även om det så vore Carling Cup - skulle kunna förändra ett helt lag, en hel tro, ja, till och med en hel klubb. Wilshere pratar för övrigt även om en hel del annat, bl.a. tacklingar och Arsenals ungdomar:

Cesc is great to me. He's always been a hero and is a great leader - I want to be like that when I'm older.

Tackling is something a lot of well-decorated veterans haven't mastered, let alone a youngster. It seems its an art that's dying. I got kicked a lot and I would get many red cards. Brady would rightly have a go at me but at 16 I changed. I had to curb it.

There's a lot of English talent coming through. Look at Kieran Gibbs; it's scary to see how he's doing despite injuries.

Unge Jack är en av de som visar helt rätt inställning både på och utanför plan. Han är snäll, ödmjuksam och vänlig utanför plan och han är en krigare utav stora mått på plan. Trots sina något dumma röda kort känns det som om fler spelare borde ta efter av honom, bl.a. en viss Arshavin.

Låt oss byta ämne. Al Jazeera - tv-kanalen - gjorde nyligen en intervju med Arsène Wenger och ställde sylvassa frågor till honom om ekonomi, titlar och oviljan att köpa världsklasspelare. Först trodde jag att de skämtade med mig, men det här är en seriös intervju och trots att man ser att Wenger blir lite irriterad håller han sig lugn, sansad och svarar vänligt på frågorna. Det handlar utan tvekan om frågor som varje Arsenal-supporter skulle tänka sig vilja ha svar på och om ni har fyra minuter över är det ett hett tips att se intervjun.

The twitch a.k.a. Harry Redknapp har smått oväntat gått ut i media och hyllat en viss Arsenal-spelare. Jag tror ni alla vet vem det rör sig om:

If Gareth Bale has been the player of the season, dazzling Nasri is not far behind him. The new Robert Pires for Arsenal has added goals to his creativity and the balance he showed in his two goals against Fulham showed him at his best. He is another player who is pleasing on the eye and was also the star man when France won against England at Wembley.

His confidence is high and his form has followed.“With Cesc Fabregas not yet back to his best, Nasri has been Arsenal's inspiration. He must be excited at the prospect of facing Barcelona. He will get the space to play, so can he do it against the most exciting team in the world?

Samir Nasri fick nyligen lite plåster på såren efter förlusten mot Manchester United då han hemma i Frankrike valdes till årets spelare och fick ta emot Frankrikres motsvarighet till guldbollen. Han fick även ta emot hyllningar från tränare och ledare i Marseille, sina lagkamrater i Arsenal och Arsène Wenger. Personligen har jag inte sett detta, men det sägs att han blev väldigt tårögd under hyllningarna, vilket man med all rätt kan förstå.

Och hur mycket man än ogillar att Erik Niva håller på fel lag kan man ingenting annat göra än att tycka om hans journalistik. Jag hoppas att ingen glömde läsa hans krönika om Samir Nasri inför United-drabbningen. I artikeln länkar han bl.a. till ett klipp som på den sista tiden blivit väldigt populärt. Jag upptäckte det bara någon dag efter att det hade lagts upp på tuben och kollade på det säkert tjugo gånger om.

Klippet jag talar om är detta och handlar om en tolvårig Samir Nasri som redan vid sin unga ålder ses som den nye Zinedine Zidane. Men den unge och skygge Nasri hatar att prata om den jämförelsen och ja, titta bara på klippet så förstår ni. Fantastiskt.

Nasri - hetare än någonsin. Foto: Bildbyrån.

Arsenal gjorde i dagarna klart med den japanska supertalangen Ryo Miyaichi och om ni vill läsa lite mer om honom hänvisar jag er till Young Guns.

För er som hållt koll på Szczesnys karriär i Arsenal - och inte bara börjat följa honom efter succén i Brentford - vet även att han för ett par år sedan var med om en bisarr olycka som såg honom vara borta från spel i mer än ett halvår. Szczesny berättar själv:

I was in the gym doing squats when I lost my balance and the weight fell on my hands and broke both of them. It was a little bit bizarre. There was actually a few people in the gym at the same time and they said they were about to laugh before they realised my arms were not quite straight. It was very tough, probably the toughest it has ever been for me. For four months I was not able to play football and it affected my whole life. I couldn't do all the things that normal people do. I was very down at some points but I never had any doubts that I was going to recover from it. The belief that I was going to recover and be a good goalkeeper kept me going.

Det var bara ett år efter att han anlänt till Arsenal som han under ett gympass fick för sig att imponera sig själv och lyfta lite mer än han egentligen var kapabel till. Det slutade med att bägge vikterna ramlade på honom varpå han bröt bägge armarna - samtidigt.

Polacken gjorde dock det rätta och kämpade sig tillbaka. Ända sedan tiden i Legia Warszawa har han setts som supertalang och benbrotten resulterade som tur var inte i ett break i karriären. Sedan har det bara gått uppåt. Han har skaffat sig en flickvän, en lägenhet, gjort succé i Brentford, skrivit på ett nytt kontrakt, fått enormt många hyllningar och sedan debuterat i Premier League i en match mot Manchester United på Old Trafford. Större än så kan det nästan inte bli.

Szczesny - på väg att bli någonting stort? Foto: Bildbyrån.

Medan David Seaman på senaste tiden vart smått kritisk om allt och alla valde även han att stämma in i hyllningskören kring både Fabianski och Szczesny:

Wojciech Szczesny and Lukasz Fabianski are two fantastically talented young goalkeepers that will be competing against each other for the Number 1 spot.

But they are both really young. With a young goalkeeper, as you do with any young player, you don’t always get consistent performances. It is always the same. Because they are young they don’t have the experience to fall back on, but with Fabianski he is getting a lot more experience and he is improving in his performances as we have seen.

Wojciech is a big guy and he is loving learning his trade and he is handling it well as we all saw at Old Trafford. To go out and make your Premier League debut against that lot is a really big test, and he coped.

Det känns lite absurt att vi gick in i den här säsongen med en usel Fabianski, en ännu sämre Almunia, en osynlig Mannone och en Szczesny som fjärde/tredjemålvakt. Nu har vi kommit ut med en fantastisk Fabianski, en Almunia på väg bort, en Mannone som gör fullartad succé i Hull (höll fjärde nollan på fem matcher) och en Szczesny som andremålvakt. Saker och ting går snabbt i fotboll....

...vilket kanske borde motivera Bendtner att inte flytta iväg och skaffa sig en ny klubb:

I want to get back to 100 per cent, get back into the squad and take my chances when I get them to prove I should be there. At the end of the season we can see where I am, see where the team is and how well we have done. I hope we will win something this season. We have a great chance in the Carling Cup which I hope we will take full advantage of. The FA Cup is coming up and we are still in the Champions League. I think it looks positive.

Vilket låter helt resonabelt. Nu tror jag att han fortfarande är aningen missnöjd eftersom det här var i princip exakt samma sak han sade veckan innan han gick ut i media och lackade, men vi får väl hoppas på det bästa.

Innan vi går till smånyheter och rykten vill jag bara flika in med ett inlägg från Nasri:

I think the title is definitely within our reach. For a start, United were supposed to play against Chelsea and I couldn't see them winning that. I also think their game in hand isn't a foregone conclusion because winning at Blackpool is not easy. I really think we have quality and we've got the maturity now that we were lacking before. We'll see how we cope with all the matches over Christmas and we will get a clearer idea after that - but I'm full of confidence.

I'm just trying to give back all my coach and my team-mates have given me. I had a proper pre-season so I can keep going and I've been spared injuries, so that means I can keep getting better every game. Especially after everything that went on [at the World Cup], when you see the end result, it's a mal pour un bien - evil for good. It meant I could take a look at myself and I got it in my head that I had to come back even stronger and show I was good enough for the French team.

Nasri säger en väldigt intressant sak här. Alla verkar i dagsläget förmoda att Manchester United är fem poäng före Arsenal (trots att de i nuläget bara är två poäng före), men alla verkar ha räknat med att United kommer gå vinnande ur striden borta mot Blackpool. Det tycker jag personligen är väldigt konstigt.

Blackpool har efter halva säsongen visat sig vara mycket bättre än vad många trott och att åka dit och ta tre poäng är inte hur enkelt som helst. Vi pratar ändå om ett Manchester United som kryssat hela sju gånger den här säsongen. Visst lär de gå in som favoriter, men att vara säker på att de kommer ta tre poäng innan matchen är spelad är väl aningen naivt. Ett likaresultat är en mycket rimlig utgång i den matchen, trots att United är favoriter. I sådana fall skulle de bara ligga tre poäng före oss.

Hur som helst pratar vi om nuet, och i nuet är United bara två poäng före oss. Om vi bara ser till att klämma åt Chelsea om exakt en vecka (vilket kommer bli extremt svårt) kommer vi ännu en gång pressa United, oavsett vad för resultatet de får till mot Sunderland dagen innan.

Vi kommer att prata mycket mer om Chelsea, men det först när den matchen kommer närmare.

Smånyheter sade ni? Well, idag kan vi läsa om allt från att Arsenal-supportrar avbröt en konsert till att Kyle Bartley hyllar Sheffield Uniteds försvar. Vi kan även läsa om att Denilson är på väg både till Wolfsburg och Barcelona (kanske delar de på honom och skickar iväg benen till Barcelona och huvudet till Wolfsburg?) samt att Joleon Lescott kan vara ett alternativ för Wenger i januarifönstret.

Denilson själv säger dock (på Twitter) att han inte har några planer alls på att lämna.

Det här var dock allt för idag. Nu får ni ha en bra måndag. Och ja, ljudbloggen är på g för er som undrar! Nu skall jag dock krypa ner i sängen och ta mig en liten tupplur. God natt!

**

Sist men inte minst passar det väl bra att så här i juletider få ett par mycket trevliga "God Jul"-meddelanden från Arsenal-spelarna themself. Kom ihåg att notera den fullständigt briljante Chamakh ;)

[video:http://www.youtube.com/watch?v=DFtNZfnN6Ks]

God kväll! Well, vad ska man säga om en dag som denna? Medan hela Storbritannien under de senaste veckorna pratat om osynlig snö, en kyla som inte funnits och stormer som kan jämföras med en fläktvind verkade det som ännu en överreaktion när dagens match mellan Arsenal och Stoke blev uppskjuten. Men sanna mina ord när jag säger att dagens väderproblem faktiskt var på allvar.

Trots att jag var helt utsliten igår kväll gick jag och la mig först efter midnattssträcket. När jag således vaknade upp vid tiotiden var jag fortfarande väldigt trött. Ja, jag skulle aldrig gått och lagt mig så sent, men jag kunde inte skylla på någon annan än mig själv. Efter den varma duschen och den mättande frukosten valde jag således att dra upp den stora persiennen. Efter att ha dragit upp den halvvägs fick jag en smärre chock. Det enda man kunde se utanför fönstret var snö, snö, snö, snö, snö och ännu mer snö. Det hade redan hunnits bilda ett decimetertjockt täcke på marken och det var ren Norrlands-klass på skyfallet.

När klockan närmade sig tolvslaget var det i stort sett klart i mina tankar. Här skulle det inte spelas någonting. Britterna överreagerar väldigt ofta med sina väderleksrapporter, men idag var det verkligen så hemskt som det lät och såg ut. Nu har det lugnat ner sig för ett bra tag sedan, men man kan förstå varför matchen blev uppskjuten. Speciellt efter att man sett den här videon och dessa bilder (missa inte bild nummer tio!).

Beslutet att skjuta upp mötet togs dock inte enbart på grund av planens (planets?) skick. Jag är ganska säker på att man kunnat rensa bort all snö (speciellt tack vare värmeslingorna) innan matchstart. Problemet låg nog i att man inte vill ta några risker. När sådana förhållanden som gällde idag dyker upp måste man ta med alla faktorer i sitt besluttagande. Stånden, supportrarna, transporten, skicket på vägarna (rapporter från Islington sade att det var väldigt halt på både bil- och gångvägar), arenan, kylan och mycket mycket annat. Därför var det inget annat än logiskt att dagens match blev uppskjuten. Det som var lite konstigare var däremot att morgondagens möte mellan Chelsea och Manchester United blev uppskjuten - redan idag.

Emirates - täckt i snö. Foto: Bildbyrån.

Trots den inställda matchen har det hänt både en och två saker idag. Arsenal har officiellt gjort klart med den japanske supertalangen Ryo Miyaichi. Någonting jag redan rapporterade om för flera månader sedan. Då skrev jag så här om den talangfulle japanen:

Den största affären som Arsenal rodde i hamn var den av den japanska talangen Ryu Miyaichi. Miyaichi har tidigare provspelat med Arsenal och hade under sin korta tid hos oss imponerat på både Steve Bould (tränare för U18-laget) och Arséne Wenger. Miyaichi har fått kontraktserbjudanden av Ajax, Urawa, Kashima och Nagoya, men tackat nej till dem alla. Japansk media bekräftade idag att Miyaichi kommer att skriva på ett 5-årskontrakt när han fyller 18 år i december månad.Ryu Miyaichi är 183 centimeter lång och 70 kilo tung, ifall ni ville veta det vill säga.

Mycket talar alltså för att Ryo Miyaichi fick arbetstillstånd i England på grund av sin "supertalang" medan den nya älsklingen Wellington Silva får bege sig ut på lån i upp till två år innan han kan komma tillbaka till Arsenal. Värt att nämna är att Silva blev förnekat arbetstillstånd i England för bara en vecka sedan. Arsenal överklagade, men det hjälpte inte nämnvärt.

Nu kommer istället de flesta blickar dras mot Ryo som kommer att börja sin karriär i junior- och reservlaget. Det handlar alltså inte om en värvning av en spelare som går rakt in i a-laget.

Ryo har sedan flera år tillbaka jämförts med spelare som Thierry Henry och Cristiano Ronaldo och japanska journalister har skrivit att han är den största talang de skapat på flera årtionden. Hur det kommer att gå i Arsenal återstår att se, men vi kan i alla fall fastställa att det inte gick så bra sist Arsenal värvade en japan.

Inamoto blev ingen hit på Highbury. Foto: Bildbyrån.

I övrigt handlar mycket fortfarande om Champions League-lottningen. Pep Guardiola har gått ut och sagt att Arsenal kommer bli extremt svårslaget, men som vi alla vet skrattar han nog inombords åt sina egna citat. Han vet mycket väl att de är storfavoriter och att det ska mycket till om Arsenal skall slå ut dem, men om tro och hopp finns kan allt hända. Det har vi sett så himla många gånger förr. Sedan kanske han inte vill uppleva samma negativa överraskning som han gjorde i fjol när Inter sopade banan på Camp Nou. Guardiola har hur som helst sagt följande:

Arsenal frightens me, but that is true of all clubs in the draw. I will be a little calmer when  I start to watch their games if I can see any weaknesses. Arsenal are classic of English football. They have been playing good football for years now. I think they will be stronger than they were last season with [Samir] Nasri now fully established in the team, plus the signing of [Marouane] Chamakh.

Also there's a difference this time: Cesc [Fabregas] will be on the pitch. Fabregas missed the second-leg at the Nou Camp last year through injury. If you're not at your best, Arsenal overruns you. It should be a fantastic game because we are two very similar sides. They are very bold, daring team, a side that forces you to defend well. They play and defend with the ball - they are a very good team who play nice football.

Roligt med respektingivande uttalanden, naturligtvis (inte ofta det händer), men vi alla vet vad för lag Barcelona egentligen är. Xavi, Puyol, Pique, Villa, Messi, Pedro, Busquets och allt vad de heter kommer antagligen skita på sig när de får möta Fabregas ännu en gång. Räkna med att få höra om en jävla massa DNA hit och dit.

Cesc själv visar dock rätta takter som den kapten han är och säger egentligen ingenting fel:

This is not some mission impossible. We can win this. Barcelona are not unbeatable. If they were invincible, they would win the Champions League every year. Manchester United, Chelsea and Liverpool have knocked them out in recent years. Maybe it's our turn now - and why not?

Don't underestimate us. We are a very good team and if we play well we will have a very good chance. If we want to be champions of Europe, we have to be able to beat anyone and everyone - and that includes Barca.

Last year it was José Mourinho and Inter Milan who put them out. How many people expected that? That game was supposed to be a formality too. Except it wasn't. And it was Inter not Barca who were crowned champions in Madrid. Why should we be afraid? You must acknowledge their quality, respect for them, prepare for them.

But there is no room for fear. We must face them with the positive attitude and mentality that we can go out against them and win. At this knockout stage of the competition there's little room for mistakes. Get it wrong now in the Champions League and you are in trouble - and that goes for Barcelona just as much as it does for Arsenal.

Visst, vi skall inte överskatta oss själva, men av det jag sett gör vi det inte heller. Vi alla förstår att Barcelona är ett bättre lag med bättre spelare, facit och rekord. Vad vi däremot inte ska göra är att ge upp hoppet, precis som jag skrev igår. Barcelona är inte oslagbart, oavsett hur mycket vissa än tror det. Medan de fortfarande är ett extremt svårt lag att möta och besegra är de långt ifrån omöjligt att vinna över dem. Fråga bara Hercules.

Nu är det naturligtvis lite skillnad på omständigheterna, men om vi ska ha en enda chans att slå ut Barcelona är det i åttondelsfinalen. De väntar
säkerligen svagt motstånd från oss (=underskattning), har inte kommit in i form
(=svårare att möta ett Barca i kvartsfinal/semifinal när de är
hungrigare) och har inte imponerat lika stort som förra säsongen (=gått
lite upp och ner i form). Ett Arsenal som förhoppningsvis är i form,
revanschsuget och friskare än någonsin tidigare har således mycket hopp att införskaffa.

Om Hercules kan, ja, då kan även Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Övriga nyheter berättar oss att Samuel Galindo (ni vet den där bolivianen som av många i hemlandet tros ha fejkat sin ålder) brutit sin fotled och nu blir borta fram till april. Ni som håller koll på Nottingham Forest - klubben Aaron Ramsey är utlånad till - vet också att supportrarna stod upp, klappade och sjöng Ramseys namn när han äntrade planen. Det är sådana saker inom brittisk fotboll som får en att ha ett fortsatt hopp på mänskligheten.

Ni som hängt med i svängarna vet även att Eden Hazard - Lille-killen - sagt följande:

If at the end of the season lille let me go, I want to go somewhere where I will not be on the bench. I am young and it will be difficult to develop in a team like Real Madrid where competition is named Cristiano Ronaldo and Kaka. But there are teams like Arsenal, where young people can grow more easily in the first team.

För er som aldrig sett Hazard in action finns alltid smått spännande youtube-klipp att se med killen. Ni som följt honom i Lille vet även att han är en talangfull liten spelare som utan tvekan kommer att spela för en storklubb förr eller senare. Om det blir i Arsenal eller ej återstår att se.

I övriga transfernyheter ryktas Nicklas Bendtner vara på väg till Everton medan Arsenal i sådana fall skulle ersätta dansken med Freiburgs imponernade Papiss Demba Cisse. Dessutom har Bendtner fått nobben av det danska landslaget eftersom han inte fått speltid på sistone. Dessutom berättar Chamakh om det nuvarande lyxproblemet i anfallet:

I think that whether I play with Robin van Persie or Nicklas Bendtner or whenever there is some kind of turnover and only one of us is to play because of a tactical choice, I still think that everything will be fine.The competition between us should not be something negative but it should push us to be at the top of our game.So if the three of us are always giving 100% and and ready to play, it will always be something positive not only for us but also for the team.It’s a win-win situation for all of us.

Mycket saker verkar ha gå dåligt för dansken i nuläget, men vi kan åtminstone glädja oss åt att han för bara några veckor sedan blev nybliven pappa. Sådant gillar vi här på bloggen!

Bendtner har inte spelat mycket, men oftast imponerat när han väl fått spela. Foto: Bildbyrån.

Är det för övrigt bara jag som var förvånad över att Sunderland såg ut att spela i Rio de Janeiro medan vi i London fick uppleva antarktisväder? Osannolikt.

David Seaman har varit väldigt aktiv på sistone och bl.a. pratat om lagets kommunikationsproblem och Wengers position i klubben.

Sist men inte minst måste alla ta en titt på den här fantastiska bilden.

Sist men inte minst hoppas jag ni alla uppmärksammat Arsenals 6-1-vinst mot Darlington i FA Youth Cup. Chuks Aneke och Benik Afobe (två superstora supertalanger) var dödliga och stod i stort sett bakom alla sex målen. Jag skulle egentligen gå på matchen, men blev stoppad pga jobb. En mindre lycklig nyhet är att Nordtveit är på väg bort från Arsenal.

Sist men inte minst skall jag säga hejdå för idag. Ha det bra och njut av en underbar ute- eller hemmakväll! Over and out.

Inget inlägg igår vilket gör att jag antagligen är allra sist ut i Arsenalbloggsfären som ger min dom över CL-lottningen. Ni som brukar läsa min alster vet att jag är konspiratoriskt lagd och helvete vad riggat det här måste vara. Slumpen kan generera en del returer, hjältar som kommer tillbaka och får möta sin gamla klubb och hatmöten. Här får vi tre returer på matcher som spelades ifjol redan i åttondelen. När sedan kvarten ska lottas kan man ge sig den på att Barca får möta Milan och Chelsea får Real Madrid. Nu kommer flera av er att reagera på att jag utgår ifrån att Barcelona slår ut oss. Inget konstigt i det, men här kommer tre bra argument för att vi får respass i åttondelen.

1. Storlagsproblematiken. Arsenal har nuförtiden förtvivlat svårt att vinna mot storlagen. Vi har inte svårt att spela mot dem eller ens passa runt dem så att de ser ut som statister då och då. Problemet ligger i att storlagens tränare tittar på motståndet och lägger upp en plan utefter hur motståndarna spelar. Wenger tottar på motståndarna och säger till sina killar att spela som vanligt. Då åker man på kontringar och fasta situationer. Enkelt men smärtsamt.

2. Naiviteten. Det är en sak att tro på sig själv och en sak att vara sju år gammal och säga till en tolvåring att "jag ska knocka dig". Arsenal uppträder ofta som Stora Stygga Vargen och blåser och pustar på De Tre Små Grisarnas tegelhus utan att det händer något. Vi blåser oss så trötta att när grisarna sedan springer ut kan de ta vägen mellan benen på Vargen utan att han orkar göra något åt det. Vi har vinsten så nära inom räckhåll, men den slinker retfullt igenom fingrarna på oss.

Ofta är det psykiskt betingat. Det är inget större fel på vår fotbollssförmåga varken tekniskt eller taktiskt. Men vi har problem med att jaga lag som leder, vi har problem med att hålla en ledning och vi har problem att döda matcher. Vi försöker ta genvägar till segrarna och det funkar inte.

3. Barcelona. Här är ett av de lag i världen som står över ekonomiska realiteter, ett lag som kan sitta på en piedestal och peka ner på vilken spelare som helst och säga "honom vill jag ha", och så blir det så. Man tycker sig ha råd att ta en mångmiljonförlust på Zlatan samtidigt som man köper väldigt dyrt emellanåt.

Man har en taktik som man håller fast vid fullt ut och man köper till sig den talang man inte har för att fylla den taktiken med de bästa utförarna. Arsenal försöker göra samma sak men med Euroshoppermaterial. Det ser likadant ut, men smaken är inte alltid förstklassig.

Men precis som många Gooners säger så finns det en chans och vi vet inte hur lagen ser ut i februari. Hamnar vi i en situation där vi måste spela en reservbacklinje så är vi lurade. Saknar vi Fabregas och/eller Song så är vi lurade. Vi måste nog börja mailbomba Wenger att åtminstone försöka lista ut Barcelonas svagheter och att i så fall försöka ha en matchplan för att utnyttja dem.

Stoke i eftermiddag om den inte hinner ställas in. Ryan Shawcross och Rory Delap. Två av Premier Leagues minst sympatiska herrar ska ställas mot The Mighty Arsenal. Låt oss hoppas på att det aldrig blir något snack. Efter debaclet mot Man U behöver vi tända till och leverera en spiksäker vinst och fira jul i lugn och ro för att sedan ta oss an Chelsea den 27:e.