Det som fungerat bäst hittills

God eftermiddag! Igår tog vi upp allt det negativa och de problem som måste lösas. Det handlar om en hel del saker som inte står rätt till och det är nog inte bara jag som är förbannad/irriterad/frustrerad över dessa problem. Hur som helst tänkte jag även sprida lite optimism. Idag tänkte jag gå igenom saker som faktiskt varit bra den här säsongen. Jag tänkte ta upp allt från unga förmågor till imponerande nyförvärv. Häng med!

______________________________________________________________________________

• De unga förmågorna tar för sig

Arsenal har alltid haft en imponerande talangfabrik och just nu verkar det som om vi spottar ut talang efter talang. Ingen kan ha undgått Wilsheres succé i a-laget och förutom Wilshere finns även Gibbs som ständigt utmanar Clichy om förstaplatsen som vänsterback.

Dessutom har vi spelare som t.ex. Henri Lansbury som fick möjligheten att spela mot ärkerivalerna från start och gjorde succé direkt. Imponerade stort och gjorde bl.a. ett fint mål. Utöver dessa tre har vi dessutom lovande talanger längre ned i leden. Supertalangen Wellington Silva kom till England för första gången i somras och öppnade sin karriär i Arsenal med att göra ett vackert mål mot Manchester Uniteds ungdomslag.

Wilshere har mer eller mindre gjort succé. Foto: Bildbyrån.

Man får dessutom inte glömma spelare som Nordtveit, Emmanuel-Thomas och Eastmond som ständigt knackat på dörren i a-laget.

______________________________________________________________________________

• Chamakh (attack!)

Chamakh hade nog inte räknat med så här mycket speltid när han värvades till Arsenal. På grund av skador har han dock fått spela nästan varenda match. Det har han dessutom gjort med bravur. Om Chamakh inte funnits längst fram skulle vi vart rätt så körda just nu då antagligen Arshavin fått spela som centerforward. Vi minns alla hur det gick förra säsongen och det är nog ingenting vi vill uppleva igen.

Tack vare Chamakh har vi även fått en ny spelstil som innebär att vi kan använda oss av nya vägar för att finna målet. Chamakh är inte bara en av världens bästa huvudspelare, utan han är en slitvarg som sätter laget före sig själv. Han befinner sig ofta längre ner i banan än väntat och hjälper till med grovjobbet som så många andra spelare hatar att ta.

Hans facit hittills (bl.a. har han fått fyra straffar med sig och också gjort fyra mål!) är väldigt bra och förhoppningsvis fortsätter det så. Fram mot slutet har han dock inte imponerat lika mycket, men det kan bero på utmattning med tanke på att han i princip spelat varenda match från start sedan han värvades. Hur som helst är Chamakh extremt viktig för Arsenal.

Chamakh är en slitvarg som sätter laget före jaget. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

• Försvarsspelet

Visst, försvarsspelet såg uselt ut mot både West Bromwich och Chelsea, men om vi bortser från dessa två matcher (där vi dessutom spelat utan Vermaelen) har försvaret skött sig bättre än förväntat. Försvaret har stundtals spelat superbt och matcherna mot Blackburn (borta), Sunderland (borta) och Tottenham (borta) har vi sett prov på försvarsspel som vi saknat de senaste säsongerna. Det enda som saknas i försvarsspelet är consistency (konsistens?).

Om vårt försvar kan bli lite jämnare och tryggare kommer vi snart ha ett väldigt bra lås där bak. Kom dessutom ihåg att vi de senaste matcherna använt två nyförvärv som mittbackar. Dels tar det tid att acklimatisera sig och dels tar det tid att skapa ett helt nytt samarbete. Trots detta har man klarat av att försvara sig över förväntan. Det är bara de sista två matcherna det gått åt helvete.

______________________________________________________________________________

• Nyförvärven imponerar

Det var många som ville se flera nyförvärv under sommarens tranferfönster. Till slut fick vi även hela tre nya nyförvärv. Många var skeptiska över värvningen utav Koscielny, men nöjda med både Chamakh och Squillaci. När vi snart passerat en fjärdedel utav säsongen kan man ingenting annat säga än att de klarat sig över förväntan. Visst har de alla haft dåliga dagar och Koscielny är den spelaren som svajjat mest, men trots det har de imponerat mer än de har svajjat. Chamakh ger oss ett annorlunda anfallsvapen, Squillaci är lugnet själv och när Koscielny har en bra dag är det omöjligt att komma förbi honom.

Om våra nyförvärv blir ännu jämnare i sitt spel och går in i den tuffa vinterperioden med huvudet högt talar mycket för att de bara blir bättre och bättre. Vi kan åtminstone hoppas!

______________________________________________________________________________

• Bredden

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det var länge sedan jag var så här nöjd med bredden på vår trupp. Trots hela elva skador lyckades vi ställa upp med ett lag som spelade ut Chelsea i lördags. Tyvärr så var vi för ineffektiva och efter ett antal andra misstag straffade de oss rejält. Men faktum kvarstår, det var länge sedan Chelsea blev så tillbakapressade på Stamford Bridge som man blev i söndags.

När vi har normalt många skador (ett par få skador) eller nästan alla friska har vi en extremt bred trupp. Vid ett sådant tillfälle kan vi ha spelare som Chamakh, Wilshere, Rosicky, Denilson/Diaby, Gibbs och Koscielny på bänken. Det är spelare som normalt sett spelar en hel del från start (bortsett från Gibbs). Glöm dessutom inte bort att både Ramsey och Bendtner snart är tillbaka. Ifall skadeproblemen blir bättre kommer Wenger få lyxproblem som få.

En hel del spelare är på väg tillbaka, bl.a. Bendtner. Foto: Bildbyrån.

Problemet i det här fallet är dock att vi nästan aldrig har normalt många skador. Vi har alltid haft 8-12 spelare uppsatta på skadelistan. Frågan är då om man vågar köpa in en spelare på en position där vi ofta har tunga skadeproblem (t.ex. anfallet) eller om det bara är onödigt. Just nu lutar jag åt det förstnämnda, men om våra extrema skadeproblem fortsätter över höstern och vintern måste Wenger agera på något sätt.

______________________________________________________________________________

• Tyngden

Trots att den här bilden bevisar det motsatta har Arsenal bara blivit tyngre, starkare och längre. Med Vermaelen, Squillaci, Diaby, Song och Chamakh på plan har vi en tyngd som vi tidigare aldrig haft (syftar på de två-tre senaste säsongerna). De är alla stora, långa och starka spelare som kan ge motståndarna ett helvete.

Om vi använder denna tyngd, styrka och längd på rätt sätt kan vi mycket väl ge alla "grottlag" (Stoke, Bolton, Blackburn etc.) en kamp på bortaplan. De kommer att få svårt att sparka ner spelare som Vermaelen och Diaby. I'm just saying.

Det skall dock nämnas att vi fortfarande inte har den tyngd som andra topplag som t.ex. United och Chelsea har.

______________________________________________________________________________

• Vårt bortaspel

Det som imponerat mest på mig och det som varit mest positivt den här säsongen är vårt bortaspel. Vi slog Blackburn på bortaplan (vilket få lag gör) och vi var en sekund ifrån att göra samma bedrift mot Sunderland. Vi vann på en skräckarena i Serbien och vi gav Chelsea en match. Vårta bortaspel har nästan stämt till punkt å pricka. Om det inte varit för de bortappade poängen mot Sunderland skulle vi just nu varit i en bättre position, trots förlusten mot Chelsea.

Vårt bortaspel har stundtals varit galant. En av anledningarna är vårt försvar som oftast skött sig superbt. Foto: Bildbyrån.

Om det fortsätter så här kommer vi att ta en hel del poäng som vi missade i fjol. Dessutom bådar Chelsea-insatsen (trots förlusten) gott. Om vi nästan kan ta poäng mot Chelsea med elva spelare skadade, vad kan vi inte göra mot United eller City med en frisk trupp?

______________________________________________________________________________

Så, nu har vi både tagit upp det som varit negativt och positivt. Det finns hel del både jag och ni är förbannade över, men det finns även en hel del saker som fungerar bra. Man får även komma ihåg att inget lag är perfekt (förutom Invincibles) och att det alltid kommer att finnas problem som man inte kan lösa. Även Chelsea och United har problem som deras supportrar är oroade över.

Dessutom går det inte lika dåligt för oss som det går för Liverpool. Liverpool är ett sjunkande skepp och det skulle inte förvåna mig om det blir samma obehagliga resa för dem som det blev för Leeds.

Tabelläget just nu är dock oroande och vi har en hel del orosmoment som vi måste få ur vägen om vi vill bli inblandade i titelracet. Nu väntar dock ett landslagsuppehåll och en välbehövlig paus. Vi får hoppas på bättre tider i november/december.

Det här var dock allt för mig. Tack så mycket för att ni följer bloggen. Vi hörs imorgon, hej!