Hej! Precis som jag skrev igår så kommer jag att ta hand om inför-rapporterna. De kommer längre inte komma upp här i bloggen, utan längst upp på sidan 1-2 dagar före match. Upplägget är även aningen uppfriskat med både bilder och andra nymodigheter.

Jag kommer alltid att skriva några meningar här innan match, men just nu så tycker jag matchen talar för sig självt. Inför-rapporten kan läsas här och precis som vanligt så kan ni kommentera i kommentarspåret under.

Jag kommer nog inte att kunna skriva ett inlägg imorgon (far till Sthlm tidigt), så därför blir inför-rapporten kvar fram tills på torsdagen då min matchrapport kommer upp. Tills dess så kan ni antingen följa mig på twitter eller komma in på Quakenet på mIRC (kanalen heter #arsenalblogg). Dessutom följer jag kommentarspåret flitigt!

Så, nu är det dags! Vinna eller förlora! Arsenal mot Barcelona. Champions League. COME ON YOU GUNNERS!

God kväll. De senaste två veckorna har varit väldigt hektiska och dem fortsätter att vara det ett tag till. Nu väntar Barcelona på onsdag och det kan antingen bli en av årets bästa fotbollsmatcher eller något sorts antiklimax. Den som lever, den får se. Hur som helst, låt oss hoppa på dagens inlägg.

Arshavin berättar nu om hur stämningen var efter matchen mot Birmingham:

Wenger was very angry and upset just like all of us. Everybody is very upset. We were close to another victory. It's a shame that we didn’t manage to get it. After we scored, we had some other opportunities that we didn’t use. And at the very end, in the 92-minute, Birmingham equalized. That’s all. I have nothing more to say about the game.

Precis som Arshavin har inte jag heller mer att säga om den matchen. Vi spelade dåligt, vi tappade poäng och vi försämrade våra chanser i ligan. Det finns inte så mycket mer än det att säga. Jag kände dock att hans citat kunde vara intressant att ha med i dagens inlägg. Mycket på grund av att vi har en större chans mot Barcelona om vi lyckas förändra besvikelsen till tändvätska. Någonting många lag brukar göra i sådana här situationer och dessutom lyckas.

Men nu handlar allt om matchen mot Barcelona. Ett riktigt inför-inlägg kommer komma upp imorgon och det i nyhetsrullningslistan (fint ord). Fr.o.m matchen mot Barcelona är det jag som kommer få ta hand om alla inför-rapporter och dessa kommer som sagt inte komma upp i bloggen, utan i "nyheterna". Det är ett helt nytt upplägg, men ni kommer som vanligt att kunna kommentera inför-rapporterna i min blogg!

Det är mycket surr kring Fabregas vara eller icke vara och det senaste jag kan komma med är att han fortfarande är ett frågetecken, men att han bör kunna vara med och spela. Chanserna ligger någonstans runt 70-30 vad jag förstått det som. Men bli inte överraskade om han inte kommer till start. Det vore dock ett riktigt tungt avbräck för oss. I Barcelona kommer Iniesta att missa matchen, men inte Xavi som jag igår rapporterade. Wenger har ännu en gång valt att berätta vad som ligger bakom Fabregas succé i år och säger bl.a följande:

Also he has gained more physical power. You can see he resists much more the runs of his opponents and he is more powerful in his runs. These two ingredients make a big difference. Also I believe the change in formation has had an impact as well. He has more freedom to join in now.

Fabregas har varit vår viktigaste och bäste spelare i år, det råder ingen tvekan om den saken. Det har han ioförsig varit i flera säsonger, men i år har han verkligen gjort succé och hans stats är näst intill osannolika. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om just den saken. 4-3-3-formationen har låtit honom besätta sig i en väldigt fri roll och han får själv bestämma hur långt upp och ner han ska jobba, någonting som man märkt av väldigt tydligt i många matcher. Dessutom blir det svårare för motståndarlaget att behärska Fabregas då man aldrig vet var han kan befinna sig.

Cesc Fabregas!

Och nu kommer således citatet från Fabregas som var oundvikligt. Vi alla känner till alla löjliga "Cesc-till-Barcelona"-stories och nu har vår käre kapten ännu en gång varit tvungen att bekräfta hur mycket han älskar Arsenal:

We don't need to talk about my future. I don't understand all the rumours about me. I've always said that I'm happy at Arsenal. I can say a thousand times that I won't go to a Spanish club, but nobody believes me. Arsenal is my home and I don't have any plans to leave.

Och precis som vanligt läser fansen hans uttalanden och älskar honom för det. Fabregas älskar Arsenal och han kommer helt enkelt inte att lämna oss, inte nu. Sedan kan han mycket väl göra det senare i sin karriär, men jag tycker att vi fått nog med bekräftelser på att han är en av få moderna fotbollspelare som faktiskt är sitt lag lojal.

Alla ni som ska till Emiraten och se matchen bör läsa detta:

In anticipation of this historic encounter, we urge all Arsenal supporters to arrive early at Emirates Stadium on Wednesday night, so that the stadium is completely full by kick-off and we can all get behind the lads from the first whistle. We also ask all supporters to wear red and white on the night. Please bring your red and white scarves, shirts and hats, and make as much noise as possible to support the team throughout this huge evening.

T.o.m jag som inte ska dit blir enormt taggad av att läsa det där. Och alla vi som ska till olika O'learys runtom i landet (Arsenal Sweden anordnar flera supporterträffar) lär vara minst lika taggade. Här kan jag även passa på att fråga om någon ska bila till/igenom E-tuna från Sthlm efter matchen? Det är nämligen så att sista tåget går för tidigt och jag skulle uppskatta att samåka hem med fellow gooners :)

Finns en hel del smånyheter idag också. Wenger pratar bl.a om att det är sjukt vilken turnaround Campbell varit med om och jag kan ingenting annat än hålla med. Att spela i League 2 och kvartsfinal i Champions League samma säsong skall i princip vara omöjligt. Men Campbell har visat att det inte är omöjligt och han agerar nog inspirationskälla åt många där ute.

Dessutom vill Coyle @ Bolton förlänga lånet av Wilshere och det kan man förstå. Wilshere har startat nästan varje match och även fått spela i sin favoritroll där han briljerat många gånger. Precis som fektarn skrev så gynnar det nog honom mer att stanna kvar en säsong till än att agera bänkvärmare i Arsenal nästa säsong.

Wilshere gör lite av en succé i Bolton!

Det var allt för idag. Se nu till att tagga inför morgondagens inför-rapport (bli inte för exalterade bara!) och tagga inför onsdagens super-extremt-gigantiskt-cp-viktiga match!

Klockan tickar ner. Fem minuter kvar. 2-0 till Arsenal har blivit 2-2. Den där förbannade skåningen har minuten tidigare kvitterat på nick. Men det finns tid kvar. Song står i nittionde minuten för en brytning långt nere på egen planhalva och passar den till Clichy som kommer löpandes på vänsterkanten. Clichy passar den vidare till Fabregas som under matchen blivit konstant pressad.

Han dribblar bort Xavi och Touré och sätter sedan en smekande passning till en Walcott som nyss blivit inbytt Walcott störtar fram mot mål och är en mot en mot Valdes när han passar den diagonalt till Fabregas som kommer löpandes mitt i banan. Sedan sker allt i slow-motion. Fabregas vinklar sin fot och smeker bollen in i det vänstra krysshörnet. 3-2 på Camp Nou och Arsenal vidare.

Ibland drömmer jag. Egentligen drömmer jag rätt ofta. Vissa drömmar kommer jag ihåg, vissa inte. Men det är ett par drömmar jag aldrig glömmer och det är drömmarna om Arsenal. Jag har drömt ända sedan den där tunga förlusten mot Barcelona i CL-finalen. Ingen dröm har slagit in hittills och det brukar drömmar nästan aldrig göra. Men det finns undantag och jag hoppas att någon av mina många drömmar slår in redan i år.

Jag har sett RvP kliva in på Santiago Bernabeu och avgöra finalen i Champions Leauge. Jag har sett Nasri avgöra ligan med sitt 3-0 mot Fulham i sista omgången. Jag har sett ett framtida Arsenal vinna trippeln. Jag har sett rätt mycket. Men allt har utspelat sig i mitt huvud. Ett huvud som håller lika mycket på Arsenal som mina andra kroppsdelar. Men det finns som sagt ett problem, drömmar brukar nästan aldrig slå in.

Nasri är på gång på riktigt och kan bli extremt viktig mot Barcelona. Foto: Bildbyrån.

Samtidigt när drömmarna vägrar ta slut blir rädslan allt större. Jag är rädd inför framtiden. Vad händer om vi inte vinner någonting i år heller? Blir det ännu en "bakfylla" á la 08/09? Blir det ännu en säsong där vi grämer oss över missade chanser och tappade poäng? Blir det ännu en säsong utan titlar? Jag orkar inte med det. Jag har sett mitt Arsenal lida i flera säsonger och jag har sett dem falla på mållinjen mer än en gång. Jag orkar inte det, inte mer.

Jag blev frågad tre frågor i förra numret av Kanonmagasinet. En fråga handlade om vad vår största utmaning skulle bli under kommande decenniet. Mitt svar var att den svåraste utmaningen skulle vara att vinna den första titeln sedan Vieira satte den avgörande straffen mot Manchester United i finalen i FA-cupen 2005. Jag står fast vid det och jag kommer att göra det ända tills vi faktiskt vinner någonting.

Hur reagerar spelarna vid ännu en säsong med uteblivna titlar? Hur påverkas deras självförtroende? I vilka vägar går deras tankebanor? Hur ska vi lyckas vinna någonting? Kan nästa säsong bli speciell? Kan vi efter nästa säsong äntligen sluta säga om ett-två år? Alla dessa frågor kommer att bli aktuella om vi inte ser till att vinna ligan eller Champions League i år.

Jag hoppas att spelarna förstår hur mycket som står på spel. I många matcher på sistone har de spelat alldeles för dåligt för att se ut som titelvinnande spelare. Samtidigt har vi alltid vunnit som ett lag och väldigt få gånger tack vare individuella prestationer. Varenda spelare gör inte en 8/10-match vecka in och vecka ut, men det finns spelare som presterat sämre under en längre period. För att vi ska ha någon som helst chans kvar i ligan måste de tillsammans med många andra höja sig.

Arg Vermaelen.

Manchester United formtoppar och verkar göra mål utan Rooney, Chelsea såg livsfarliga ut igår och Arsenal ... är Arsenal. Vi har ingenting speciellt. Vi har ingen Ronaldo eller Messi. Vi har inte vunnit titlar på löpande band (på sistone). Vi har inte mycket. Men vi har en sak och det är ett lag. Vi har ett lag. Vi har en lagmoral utöver det vanliga. Vi har en kämpaanda utöver det vanliga. Vi har en tro utöver det vanliga.

Jag tänker då inte lägga mig ner och ge upp hoppet. Inte nu, inte nu. Jag tänker ställa mig bakom laget och alla spelare - oavsett hur jäkla dåligt vissa spelar - ända tills det är matematiskt omöjligt att vinna ligatiteln. Vi fans kan inte göra så mycket annat just nu. Vad ska vi annars göra? Det finns inget transferfönster öppet, det finns ingen anledning att bua ut laget, det finns ingen anledning att inte se de resterande matcherna.

Chanserna har naturligtvis minskat i ligan, men större mirakel har skett. Sedan är vi ännu en CL-titel kvar att slåss om. I en match som både Iniesta och Xavi missar finns alla chanser till ett bra resultat på Emirates. Lägg där till Barcelonas dåliga spel på engelsk mark så har ni ett riktigt bra utgångsläge inför onsdagen.

Det är inte omöjligt att slå Barcelona. Flera lag har bevisat det. Nu väntar världens bästa lag på onsdag. Jag har redan skrivit allt jag vill ha sagt om matchen i ett tidigare inlägg. Fr.o.m imorgon kommer det att komma upp "nyhetsinlägg" inför den match som väntar. En match som kommer att ses av miljontals tittare världen över. Må bäste lag vinna.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=qIEpWYBvWy4]

Hemskt. Horribelt. Pinsamt. Löjligt. Onödigt. Det finns tusentals ord att beskriva dagens match med och det finns ännu fler ord att beskriva den situation vi befinner oss i just nu.

Det finns så många att skylla på. Det finns så många som förtjänar att bli sågade ned till fotknölarna. Det finns så många anledningar att ogilla dagens resultat. Domaren, Almunia, Birmingham, filmningar, ineffektivitet, skador och mycket mer.

Jag hatar att behöva säga det, men det ser ut som St Andrew's Stadium kan ha förstört våra titeldrömmar andra gången i rad. Sist vi var där vet vi alla vad som hände. Nu upprepades nästan allting, bara på ett annorlunda sätt. St Andrew's Stadium är och förblir en skräckarena för oss.

Jag vägrar fortfarande tro att vi blev rånade på två poäng. Det kändes som en seger, det var på väg att bli en seger, ja, det var t.o.m en seger. Men precis som alltid - när det gäller Arsenal - så ska någonting komma i vägen och ge oss en käftsmäll. Bara för att.

Scener man helst glömmer. Foto: Bildbyrån.

Om Arsenal skulle varit Chelsea eller United skulle det som hände idag aldrig ha hänt. Om vi hade varit Chelsea hade det där målet antingen kommit tidigare eller så hade det varit vi som gjort målet. Om vi varit United skulle vi ha hållt undan och satt ett par mål i slutminuterna bara för att öka på vår målskillnad. Men vi är varken United eller Chelsea. Vi är Arsenal.

Vi är ett Arsenal som har en vana att släppa in sena mål, oavsett om vi leder eller ligger under. Vi är ett Arsenal som tänder hoppet för att släcka det igen. Vi är ett Arsenal som gör det svårare än vad det egentligen skall vara.

**

Det känns oerhört tungt i skrivande stund, men jag tillhör en av få som fortfarande är optimistiska. Vilka här trodde seriöst att vi skulle vinna alla resterande matcher? De får gärna räcka upp en hand. Vem här trodde att vi skulle rada upp tretton (13) raka ligasegrar? Det kunde inte ens The Invincibles ställa till med och det skulle årets upplaga aldrig ha klarat av heller.

Det känns naturligtvis deppigt och plötsligt är vi hela fyra poäng bakom United. Men jag tror att en stor majoritet har tänkt sig att vi förr eller senare skulle kryssa. Om vi då teoretiskt sett tänker oss att vi vinner mot det lag vi tänkt kryssa emot, hur ser chanserna ut då? De flesta tror nog att vi kommer att kryssa mot antingen Manchester City eller Sp*rs. Men säg att vi vinner alla resterande matcher, visst måste vi ha en chans då?

Allt beror naturligtvis på Manchester United och Chelsea och bägge lagen ser för tillfället förfärligt starka ut. Om vi ska ha den minsta av chanser måste de börja tappa poäng och det redan under nästa omgång. Men de kommer att tappa poäng. Det finns inte en enda chans att något av lagen vinner alla resterande matcher, speciellt då de möter varandra. De kommer att tappa poäng, men frågan är om de kommer att tappa tillräckligt mycket?

Jag är säker på att flera av er har släckt ljuset, övergett hoppet och accepterat ännu ett år utan en ligatitel. Men gjorde vi inte exakt det när Chelsea krossade oss på Emirates? Gjorde vi inte exakt samma sak när vi kryssade mot Villa och förlorade mot både United och Chelsea? Har vi inte gjort exakt det flera gånger under den här säsongen?

Det känns smått absurt att skriva att vi ska ta hem ligatiteln i skrivande tillfälle, men hur många gånger har vi inte kommit tillbaka och motbevisat alla? Hur många gånger har inte hoppet varit ute och plötsligt kommit tillbaka? Det finns inte en enda anledning att tro att allt helt plötsligt skulle vara över. Chanserna har naturligtvis minskat, men så länge det finns en chans så finns det även ett hopp.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (3/10) - Hans sämsta insats hela den här säsongen. Kan ha varit en av hans sämsta insatser någonsin. Vad höll han på med under hela matchen, seriöst? Han gjorde så många misstag att det skulle ta flera dagar för mig att skriva ner alla här. Superlågt betyg. Det förtjänar han.

Sagna (5,5/10) - Var godkänd, men inte så mycket mer. Kom upp i många anfall, men precis som vanligt så höll de flesta av hans inlägg allsvensk klass.

Campbell (6/10) - Var en av få som faktiskt var bra. Ändå får han bara en sexa, vilket säger det mesta. Hans erfarenhet talar på plan och hans positionering är riktigt bra, men det finns mycket som man även kan klaga på.

Campbell spelar stabilt, men vi saknar fortf. Gallas. Foto: Bildbyrån.

Song (6,5/10) - Gjorde inte ett superbt jobb, men arbetade på väldigt bra och var åtminstone ljusår bättre än vad Silvestre skulle ha varit.

Clichy (6,5/10) - Löpte som en jag vet inte vad ännu en gång. Delaktig i många anfall och var dessutom bra med i defensiven, när han väl höll sig där.

Fabregas (6/10) - Fabregas gör aldrig en dålig match, men visst kan han göra mindre bra matcher. Idag var en sådan. Trots han passning till Nasri som letade sig förbi/lurade minst åtta Birmingham-spelare var hans passningsspel inte på topp idag.

Denilson (5/10) - Inte bra nog idag heller. Vinner för få närkamper och är inte stark nog. Har ett fantastiskt skott inom sig, men vågar inte skjuta, någonting han bör göra oftare.

Diaby (8/10) - MOTM utan tvekan. När alla andra får runt 5-6 får Diaby 8 och det visar hur överlägsen han var sina lagkamrater idag. Gjorde bort B'ham-spelarna gång på gång och skapade många farliga anfall. Var oerhört duktig idag, tyvärr räckte det inte till.

Rosicky (5,5/10 - utbytt i matchminut '68) - Nja, varken bra eller dålig.

Bendtner (4,5/10) - Efter ett par mycket fina insatser på sistone gjorde han en dålig match rakt igenom. Om vi ska ha en chans i CL och PL måste han börja hitta den formen han haft på sistone. Idag var han alldeles för tam.

Walcott (5/10 - utbytt i matchminut '68) - Gjorde en dålig insats, finns inte så mycket mer att säga.

Arshavin (6,5/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde ett bra
inhopp, men skulle ha satt 2-0. Han kommer gräma sig över den missen
ett tag.

Nasri (7/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde det fantastiskt när han gjorde 1-0 till Arsenal. Förutom det var han mycket delaktig och förändrade matchbilden mycket.

Nasri börjar hitta storformen, men frågan är om den kommer för sent? Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - var utan tvekan vår bäste spelare på plan.
• Nasri - hans inhopp höll på att avgöra matchen åt rätt håll. Tyvärr räckte inte hans fina insats.
• Clichy - gjorde inte en superb insats, men efter ett bar finare insatser på sistone är han värd en plats här.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort Champions Leauge. Vi är i kvartsfinal och har en superb chans att nå final om vi klarar av att göra "det omöjliga" genom att slå Barcelona.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Låga betyg idag, men det skulle det blivit t.o.m om vi vunnit. Det var alldeles för många som var för dåliga idag och för att vinna sådana här matcher behövs något extra. Idag saknade vi det.

På väg hem så tittade jag igenom gamla highlight-videos på laptopen. Jag såg en RvP som briljerade och gjorde mål på de målchanser han fick. Han behövde inte 5231 målchanser att sätta en balja, han behövde bara en, max två. Jag såg även en Mannone briljera mot Fulham. Nu spelade han mycket sämre efter den matchen, men faktum är att han räddade tre poäng åt oss den dagen. Tänk om vi skulle haft en frisk RvP och en målvakt som spelade lika bra som Mannone gjorde mot Fulham. Då skulle vi utan tvekan ligga först nu, det är jag stensäker på.

Jag ska inte hitta på bortförklaringar, men jag kan inte låta bli att inte vara deppig ikväll. Hoppet lever än, det har inte slocknat, men just nu lyser det alldeles för lågt. Om Arsenal kan ta igenom sig ännu en motgång återstår att se. Jag hoppas, ni hoppas - vi alla hoppas. Oavsett vad som händer så kommer vi att älska Arsenal och i slutändan så kommer kärleken aldrig att dö ut. Men kärlek är inte bara guld och gröna skogar. Kärlek är smärta, rädsla och oro också. Men fråga er själva en dag som denna vad vi vore utan kärleken. Svaret? Ingenting.

God eftermiddag. Så, vart ska man börja? Jag tänkte att vi börjar med det bästa först och det bäst idag har jag hittat på ett större arsenalforum. I en tråd där så berättar en person med användarnamnet 2ndGenerationInvincibles följande. Tro mig, det är värt att läsa! Det absolut bästa är ju allting, men jag gillar det RvP säger om Fabregas:

He owes a lot to Wenger. We all do. Cesc loves Arsenal maybe more than me. And he has been asked by teammates too. When does he feel like going back to Spain? Not for a long time. We believe Cesc came to Arsenal because he felt more loved here than Barca and you can see his passion for Arsenal. Remember Tottenham at home? Hahaha.

Det är sådant man gillar älskar att höra. Och när jag läser allt annat så längtar jag bara ännu mer efter att se en frisk RvP. En frisk RvP kan förstöra lag på egen hand och fram till hans skada inträffade var han världens näst bästa anfallare enligt statistiken. Jag skulle mer än älska om han lyckades bli frisk tills matchen mot Sp*rs. Det vore bara så himla ... kungligt om han blev inbytt och avgjorde hatderbyt. Det skulle få mig att må bra i flera veckor. Men hur som helst, han är på bättringsvägen och skall vara tillbaka i träning med Gallas nästa vecka.

Nu väntar dock Birmingham och precis som Fektus McMektus så är jag väldigt orolig inför matchen. Det finns många som pratar om enkel seger pga B'hams formsvacka, men i Premier League finns det ingenting som heter enkel seger, speciellt inte på förhand.

Jag är snarare rädd. Vi kommer att med största sannolikhet placera Campbell tillsammans med Silvestre i försvaret och ja ...... ni hör ju redan nu hur den kombinationen klingar i era öron. Som tur är kommer vi bortsett från det med bästa möjliga trupp, om vi räknar bort RvP så klart.

Silvestre kommer med största sannolikhet att få spela. Hur det går med honom på plan återstår att se.

Jag vet inte vem som satt ihop denna startelva, men detta är även enligt mig den bästa startelvan som vi kan ställa upp med. Den startelvan är enormt smaskig. Jag skulle inte vilja spela i ett lag som möter alla dem spelarna på samma gång. Att sedan ha en bänk med t.ex Walcott, Bendtner/Eduardo, Rosicky, Campbell, Denilson/Ramsey, Gibbs och Fabianski är ju inte lite sjukt? Well, vi får hoppas att alla är friska och spelklara tills nästa säsong.

Inför matchen mot Birmingham har Wenger pratat lite om Eduardo och hans återkomst till arenan där han lite mer än två år sedan råkade ut för det horribla benbrottet:

I have not spoken to him yet about that, but it will certainly have a weight in his mind. That is part of a career as well, to show you have that mental strength to deal with those kind of situations and Eduardo has a lot of mental strength - he can deal with that. Overall we want him to come back there and just win our game. That is the only way you can deal with that situation.

Personligen är jag säker på att han klarar av det. Han har redan kommit så här långt och just nu går han in fullt i närkamper. Däremot kan ju en hel del minnen återväckas, men det ska inte vara några problem. Den största frågan är om han ens får spela. Just nu har vi ju Walcott och Eduardo som tävlar om vem som blir inbytt först.

Eduardo är ju annars ett litet frågetecken just nu. Han är inte bra nog att starta, men för att bli bra nog för att starta så behöver han starta. Dessutom har han inte visat sig vara en supersub precis. Just nu befinner han sig i något sorts vakuum där han inte riktigt vet hur hans framtid i Arsenal ser ut. Om ryktena stämmer om Chamakh (vilket det med största sannolikhet gör) så kommer vi att ha hela nio stycken spelare som spelar som anfallare nästa säsong. NIO! Det finns bara tre platser i anfallet och vi kommer att ha nio spelare som kämpar för att få spela där.

Men ja, vår trupp är aldrig skadefri och därför kommer det vara bra med ett extra brett anfall, men det gör mig lite orolig ändå. Nio stycken spelare är några för många. Det återstår att se Eduardos öde, men jag är säker på att han stannar och kämpar sig tillbaka. Han är trots allt inte så pass dålig. Men just nu är han tyvärr inte bra nog för att starta.

Eduardo - bra nog för att starta?

Wenger har följande att säga om Chelsea samt titelstriden:

They have a mental disadvantage and maybe a physical advantage in the longer run. I know how hard it is to get over a disappointment like they faced in the Champions Leauge, so the two points they dropped at Blackburn could have been down to that.

To be perfect, it is important we focus on our performances. We needed some help from the other teams, but we know even that only now works if we are consistent and keep our momentum.

Sist men inte minst kan vi då passa på att prata lite om titelstriden. Vi har enligt många det enklaste schemat kvar och många (inklusive jag) har tippat Arsenal som slutsegrare lite då och då. Fektarn uttryckte sin oro kring det i dagens inlägg och jag måste säga att även jag måste göra det, trots att jag själv valt att tippa Arsenal som slutsegrare för någon vecka sedan.

Jag vågar inte göra det längre. Fr.o.m nu tänker jag låta andra spekulera hej vilt, men personligen vågar jag mig inte på en chansning. Jag tycker att vi ligger i förarsätet, trots Uniteds ledning. Detta på grund av att jag anser att United har ett helvetiskt schema kvar. Helvetiskt är väl att ta i, men att möta Chelsea, Tottenham, Manchester City, ett formstarkt Blackburn och ett mer än okej Stoke är extremt svårt.

Samtidigt betyder det där förarsätet ingenting just nu. Det lag som är mest kontinuerligt kommer att vinna. Om det är Arsenal, United eller Chelsea återstår att se.

Men, det var allt för idag. Eftersom jag ska upp/ner/åt sidan till Stockholm extra tidigt imorgon så kommer det tyvärr inte komma upp en inför-rapport från min del. Däremot kommer en matchrapport sent på kvällen. För er som också ska se matchen på O'learys så får ni gärna hälsa om ni ser mig! Sist men inte minst vill jag ha lite diskussion i kommentarfältet och dagens QOTD är därför följande:

Finns chansen till en ligatitel kvar om vi tappar poäng mot Birmingham? Varför/Varför inte?

Tjenare! Då är man äntligen tillbaka. Anledningen varför det inte kommit några blogginlägg är nämligen på grund av att jag varit i London i två dagar. Vad jag gjorde i London får ni läsa i nästa nummer av Kanonmagasinet! Det var hur som helst hur roligt som helst och jag lär inte glömma den resan på ett väldigt bra tag. Men nu till dagens inlägg!

Jag ser att peripetie börjat bli aktiv igen efter ett litet uppehåll och det är alltid kul. Det ultimata vore ju om alla vi tre (Ahldén, jag och Fektarn) kunde komma med så många inlägg som möjligt, men tyvärr är ju tid ett stort problem för alla oss tre. Jag är dock lika aktiv som vanligt och fortsätter med ett inlägg (vid vissa tillfällen två!) per dag!

När jag vaknade på hotellrummet igår så satte jag på radion (närmare sagt talkSPORT) och hörde hur programledarna pratade om ett citat gjort av Arshavin. Supportrar kunde ringa in och yttra sin ställning och det fanns både arga och lyckliga inringare (vad säger man?). Det hela kretsade sig kring denna artikel.

Redan när man märker att det är The Sun artikeln kommer ifrån bör en liten varningsklocka ringa. Hur som helst gjorde denna artikel och citatet från Arshavin många upprörda och den ena programledaren i radioprogrammet gick till skarp attack då han rent ut sagt skrek att Arsenal inte skulle vinna någonting om Arshavin höll på att komma med sådana utsagor. Någonting inom mig säger mig att han var en sp*rsanhängare.

Hur som helst, Wenger sade idag följande på den officiella hemsidan:

I did not read that [interview]. I think it was an old interview which has come to surface again in some newspapers who had a problem to find some news. It was a very old interview after the injury of Robin Van Persie, and we panicked a bit. It is not a recent interview.

Om jag inte missminner mig så kommer även jag ihåg att Arshavin ska ha sagt något liknande vid ungefär det tillfälle Wenger angav. Dessutom ska hans uttalande ha kommit från en rysk tv-kanal och vi alla vet hur det är när engelska tabloider ska använda sig utav östeuropeiskt material. Det blir väldigt ofta så att sammanhanget utesluts och vi (läsarna) får aldrig riktigt veta frågorna som ställdes, varför och var intervjun gjordes och mycket mer som är nödvändigt att veta när man läser sådant här.

Arshavin har en vana att säga exakt vad han tycker om allt och alla!

Det är naturligtvis aningen oroande ifall han nu skall ha sagt det nyligen, men jag har svårt att tro det. Vi låg tvåa (nu trea) enbart två poäng efter Manchester United när detta skall ha sagts. Någonting säger mig att det här inte stämmer, trots att Arshavin är och alltid kommer att vara en frispråkig figur.

Nästa match mot Birmingham är extremt viktig och jag längtar verkligen efter den. Dessutom är jag verkligt imponerad över att varenda tränare, spelare och supporter verkar förstå att den matchen är den viktigaste just nu. Alla spelare vägrar prata om matchen mot Barcelona och så fort en fråga om den matchen uppkommer så väljer man att svara genom att säga att fokus helt och hållet ligger på Birmingham.

En spelare som med största sannolikhet kommer att starta är Sol. Jag trodde verkligen inte det, men Wenger bekräftade idag att han kommer att starta:

I will pick him [Sol] for the next game because for me the next game is an important one. I don’t consider Barcelona for the next game. At the back we need to be solid to win this game [at Birmingham]. We fight the whole season to be in there and this is a priority. I believe my players are very intelligent and if we were distracted it would mean we were not [intelligent]. The best way to prepare for Barcelona is to win the game before.

Dessutom pratar Vermaelen om hur viktig denne Sol är:

I can learn a lot from Sol. He speaks a lot on the pitch and for young players and a young team it is important to have somebody with a lot of experience who talks a lot on the pitch.

Detta bevisar ännu en gång hur viktig matchen mot Birmingham är. Dessutom måste jag erkänna att vi har lite tur då vi möter Birmingham under en period där de går igenom en svår formsvacka. Birmingham bör trots det inte underskattas. Om vi får ett mål i baken måste vi helt plötsligt göra två och om vi får två mål i baken måste vi göra tre. Detta på bortaplan. Därför är jag extremt rädd inför den här matchen. I en tid då minsta lilla misstag kan avgöra hela våran säsong så är varenda steg, varenda närkamp och varenda målchans extremt (extremt x9999) viktig.

Goda nyheter har även kommit in gällande RvP. Han kan tydligen vara matchfit inom två veckor, vilket gör att han kan bli tillgänglig för hela åtta matcher. Wenger säger att man inte bör vänta sig mirakel och jag håller med honom i det långa loppet, men däremot tror jag att vi kan vänta oss ett eller annat piggt framträdande de första två-tre matcherna (om han får spela).

RvP - snart tillbaka i en television nära dig!

När spelare varit borta så länge och äntligen får spela så brukar de oftast ha en extra stor adrenalinkick som gör att de spelare väldigt bra de två-tre första matcherna. Men efter detta så brukar denna kick försvinna och spelaren återgår till normalt tillstånd. Min beskrivning är inte den bästa, men jag tror att ni alla förstår vad jag menar.

Låt oss leka lite med tankarna. Tänk om Arsenal går vidare till semifinal i Champions Leauge och RvP avgör mot Inter/CSKA Moskva med en underbart placerad frispark. Hur gigantiskt vore inte det?

Dessutom kan vi rapportera att Arsenal vunnit säsongens andra titel. Första kom då herrlaget vann Emirates Cup. Andra kom under tisdagen då damlaget vann London County Cup Final mot Millwall genom att krossa dem med hela 6-0. Grattis till damerna!

Det var allt för idag. Tack för att ni läser bloggen och vi hörs redan imorgon!

There are three teams in the race and it is down to the team who are the most consistent. We can only focus on our own performances. We know our route has to be perfect. To be perfect it is important we focus on our performances. We need some help from the other teams, but we know that will only work if we are consistent and keep our momentum. We have created a fantastic momentum and we have created a great belief within our squad. The consistency of our run is the most important.

Hej på er! Inte ett enda inlägg på snart trettio timmar! Som ni märker är det mycket ovanligt, men en stor del beror på att jag kommer att vara väldigt upptagen hela veckan. Dels har jag studier och dels har jag en sak jag ska göra för vår förening (vår förening = Arsenal Sweden). Därför måste jag tyvärr säga att nästa inlägg inte kommer upp förrän på torsdag. Men jag hoppas att ni står ut!

Efter matchen mot West Ham så har det sagts både det ena och det andra. Allt från att vi spelar lika vacker fotboll som Barcelona till att Denilson var en gigant på mittfältet. Men jag väljer att gå på Fabregas linje. Det gäller att ta match för match fr.o.m nu och lämna bakom sig varje match när man spelat klart den. Det är naturligtvis roligt att spekulera och gissa hur det kommer att gå, men vi befinner oss i ett läge där minsta lilla misstag kan förstöra våran säsong. Och om det är någonting vi inte vill se i år igen, så är det ett fall på mållinjen.

Vår kapten säger hur som helst följande:

At the moment we have won nothing. In the League there are seven games and, in the Champions League, we have two games coming up. But we are not thinking about being champions right now. We are only thinking about Birmingham next Saturday. There is a lot of time to think about Barcelona too. Our first priority is Birmingham and that is the sign of champions, taking things game-by-game.

Det gäller att ta det lugnt, fokusera och enbart tänka på nästa match. Om den kommande matchen mot Birmingham skulle spelats för någon vecka sedan skulle jag inte vara lika orolig som jag är idag. Nu är jag extremt rädd att tankarna kan komma att flyga iväg när vi spelar mot Birmingham. Det kommer att bli ett tufft test för spelarna, då Birmingham är svåra att slå hemma. Men mest av allt gäller det att ha nerverna i styr och visa upp den lagmoral som präglat laget de senaste veckorna.

Fabregas påminner oss om att ta en match i taget.

Eftersom det bara finns två utvägar kvar av säsongen så är det extremt viktigt att vi inte gör några misstag. Antingen så kommer vi falla ännu en gång på mållinjen och förbli titellösa, eller så kan säsongen sluta i fest, lycka och eufori. Vi alla hoppas naturligtvis på det senare, men det är alldeles för tidigt för att börja tro någonting, trots att jag själv sagt att jag ser ljuset i slutet av tunneln.

Det finns dock en massa experter, spelare och arsenallegender som tror att Arsenal har den bästa chansen att vinna ligan. Vi såg ett Manchester United som igår slog Liverpool med 2-1, men några timmar senare såg vi ett Chelsea som enbart lyckades få med sig en poäng mot Blackburn. Desto mer poäng konkurrenterna tappar, desto bättre. Tony Adams är en av många som tror på oss i år:

I don't think Arsene's players realise what an unbelievable chance they have of winning the title. They should have been dead and buried a long time ago but Chelsea and United have let them back into it several times and now we are the business end of the season they can win it. But the players must realise that the remainder of their games in the run-in are all to with getting your mentality right, having the focus to see the season off. The rest of the games are in their minds.

Adams har naturligtvis helt rätt. Allt hopp var i stort sett släckt efter förlusten mot Chelsea och jag skrev ett deprimerande inlägg både efter förlusten mot United och Chelsea. Jag trodde hoppet var ute och det trodde merparten av er också. Men det är bara att titta på tabellen idag och se vart vi befinner oss. Egentligen är det smått otroligt, men det är sant.

Samtidigt tycker jag att den här säsongen liknar 97/98 något enormt. Laget hade en likadan utveckling som årets upplaga av Arsenal har. Och det var under deras otroliga formtopp under de tre sista månaderna som de lyckades bärga hem titeln. Man var elva poäng bakom United under vintern, men efter nitton raka utan förlust och en raka med tio raka segrar så lyckades man vinna ligan med minsta möjliga marginal - 1 poäng före United.

Precis som vi och många andra rapporterat så är RvP på väg tillbaka och han själv siktar på spel den här säsongen:

I am medically fit, but physically I have to gain. Only then can I train with the full group. I'm not there yet, but I've left a difficult period behind. For a few weeks I've been training with the ball and it looks good. I still hope I can take part in the final phase of the league and hopefully the Champions League. This has been my goal from the beginning. My first goal is to play for Arsenal. When I said that a few months ago, I looked crazy, but as it stands now, that will happen.

Det är riktigt roligt att höra att han är på bättringsvägen, men jag ställer mig fortfarande lite fundersam om det är värt att riskera en ny skada på honom genom att sätta honom i spel de tre-fyra sista matcherna. Det är frestande och om drömmar slår in så kan det ju t.o.m bli så att han kan avgöra vårt öde, men det är väldigt sällan drömmar slår in. Samtidigt behöver han matchtid inför stundande VM och det får han på bästa sätt genom att spela med Arsenal.

Kan RvP bli vårt ess i rockärmen?

Personligen skulle jag inte stressa honom, utan enbart spela honom om det var 100 % säkert att han skulle klara av det. Jag vill inte se att han tar på sig ännu en skada som får honom att missa hela VM och försäsongen med Arsenal.

Det finns en hel del intressant att läsa idag. Bl.a säger Hleb att Arsenal spelar snabbare (kvickare) än Barcelona samt att vi har en stor chans att gå vidare. Wenger pratar även om den resterande delen av säsongen. Väldigt intressant.

Hur som helst, det var allt för mig idag. Vi hörs igen på torsdag! Tack och hej :)

Matchuret stod på '82. Upson tittade ner i backen. Fabregas lade upp bollen på straffpunkten. Ställningen var bara 1-0 och man hade dessutom fått en man utvisad. This was it. Fabregas stegade långsamt bakåt och väntade in domarens visselpipa. Domaren gav klartecken. Fabregas var redo. Green var redo. Fabregas löpte mot den utplacerade bollen. Fabregas löpsteg kändes som slow-motion och det var här det skulle bära eller brista. Fabregas höjde benet och slog till bollen. Ooooo, måååååååååååål!

Glädje. Eufori. Lättnad. Lycka. Ännu en nagelbitare var över. West Ham var slagna. Arsenal var segrare.

Efter 44 minuter stod vi på plan mer självsäkra än någonsin för att minuten senare stirra en förlust i ögonen. Vermaelen - av alla - hade blivit utvisad efter ett av de värsta domslut jag sett den här säsongen. Den självsäkre Diamanti skulle ta straffen. Det hela utspelade sig exakt likadant som i det första stycket. Skillnaden var att vi hade en Almunia i mål. En Almunia vars snygga straffräddning håller oss kvar i titelstriden.

Almunia kan ha räddat oss kvar i titelstriden!

Vi mötte ännu en motgång i dagens match och vi kommer göra det i nästa match också. Det var det första röda kortet vi fått i ligan den här säsongen. Dessutom hade West Ham straff. Dessutom var vår bäste försvarare utvisad. Ändå så står vi där som segrare efter 90 minuter. Och ingenting gör mig idag stoltare än att vara Arsenal-supporter.

Det börjar mer och mer kännas som Arsenals öde. Att det här är vår säsong. Jag vågar inte tro det än och jag tror inte ni vågar göra det heller. Men efter att vi kämpat igenom motgång efter motgång så känns det som om this is it.

Nästa match kommer vi att starta med Song/Sol och Silvestre (jag tror man sparar Sol till matchen mot Barcelona) samt Denilson eller Diaby som DM. I en bortamatch mot Birmingham. Det kommer att bli tungt, men efter de senaste vinsterna känns det som ingenting kan rubba oss. Inte ens Silvestre.

Det återstår att se, men idag kan vi vara stolta över att vara anhängare till Arsenal. Om det fortsätter så här så slutar vi minst tvåa (Chelsea/United möter varandra). Om det här är Arsenals öde så slutar vi bättre än tvåa. Jag vågar inte spekulera och jag tänker inte utropa någonting än. Det hela kan antingen skita sig helt och hållet eller avslutas med fest och glädje. Men efter gårdagens känns allt ljusare.

Det må inte vara lika imponerande att vinna över West Ham med 2-0 som 3-0/4-1/5-1 och liknande. Det må inte vara lika imponerande att vinna över ett bottenlag (Hull) efter att man spelat usel fotboll. Men i slutändan är det bara poängen som räknas. Det är poängen som sammanställer tabellen. Det är poängen som visar hur bra ett lag är. Arsenal har 67 poäng. Manchester United har 66 poäng. Chelsea har 64 poäng. Idag kan allt ändras. Men än så länge så visar tabellen att Arsenal är bäst. Låt oss hoppas att den fortsätter att visa det även efter att den här dagen har blivit historia.

Bilden talar för sig själv. Foto: Bildbyrån

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7,5/10) - Fick inte göra alltför många ingripanden, men hujja vad viktig den där straffräddningen var. Enormt viktigt. Osannolikt viktig. Är han på väg mot formtoppen må tro? Dessutom höll han nollan.

Eboue (6,5/10) - Löper som en jag vet inte vad. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. Att han dessutom är hyperfarlig i offensiven är knappast dåligt. Spelade okej defensivt. Overall var han bra nog för att få en sjua. Men han måste sluta filma. Förr eller senare kommer han att få gult/rött för det.

Campbell (5/10) - Saken med Campbell är att han spelar stabilt, men ändå gör en dålig match. Den här matchen var tyvärr ännu sämre än den mot Hull. Hans vansinnestackling i deras straffområdet kunde lika gärna utmynnat i ett rött kort och det är bara tur att West Ham-spelarens ben inte bröts av. Jag har svårt att släppa just den tacklingen eftersom den var onödig, ful och dålig. Låt oss hoppas att Sol visar bättre takter nästa match.

Vermaelen (7/10) - Utvisningen tänker jag inte ens tala om. Om en anfallare totalfaller ner i backen av en klapp på ryggen bör man byta yrke. Vermaelen gjorde inte någonting fel och om det skulle varit något skulle det varit gult kort åt West Ham-spelaren som filmade. Vermaelen gjorde annars än väldigt bra insats så länge han var på plan.

Vermaelen får rött kort och blir utvisad. Foto: Bildbyrån

Clichy (7/10) - Stängde ner vänsterkanten totalt och var delaktig i offensiven. Det är den här Clichy vi vill se match in och match ut.

Fabregas (7,5/10) - Visar ännu en gång på vilket oerhört viktigt sätt han leder laget. Är hyperfarlig i offensiven och är bättre än någonsin förr i defensiven. Gör ingen hejdundrande match, men det räcker med det han gör för att han ska få 7.5.

Denilson (6,5/10) - Mycket snyggt avslut när han skjuter in 1-0. Denilson har ett härligt skott i sig och är en av få som vågar skjuta i vårt lag. Gör det med all rätt när han väl prövar. Tappade bort sig aningen resten av matchen, men vann allt fler dueller idag. Gjorde en bra match! Betyg över godkänt.

Song (8/10) - Nu tänker ni: överbetyg?! Jag tänker: ja, men det är han värd. Hur många anfall bröt inte Song igår? Hur många närkamper gick han inte vinnandes ur? Hur många lyckade tacklingar gjorde inte han? Hur många anfall startade inte han? Song är vår Verminator på mittfältet och gjorde en riktigt bra match. Min favorit igår.

Nasri (6,5/10 - utbytt i matchminut '74) - Väldigt bra match, men kommer av sig då och då. En sak som jag älskar med Nasri är att han gör sig så spelbar så ofta. Det är inte många som lyckas med det lika ofta som Nasri.

Bendtner (5/10 - utbytt i matchminut '54) - Gjorde en av sina sämre insatser, men fick aldrig heller någon riktig chans. Blev utbytt tidigt. Målen sparas till matchen mot Birmingham.

Arshavin (6/10 - utbytt i matchminut '84) - Overall så var ryssens insats godkänd, varken mer eller mindre. Men ja, det mesta tyder på att han bara är de stora matchernas man. Liverpool, United, Liverpool igen, Champions League x5 osv osv.

Diaby (7/10 - inbytt i matchminut '57) - Ett riktigt bra inhopp. Denilson gjorde en bra match idag, men jag ställer mig fortfarande lite fundersam varför Diaby inte startade.

Sagna (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '74)

Eduardo (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '84)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Almunia - Hans straffräddning var både superb och viktig. Höll även nollan.
• Song - Bulletproof.
• Fabregas - Han som skapar straffen. Han som sätter straffen. Han som spelar riktigt bra matchen igenom. Han som leder laget.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Campbell - Gjorde tyvärr ingen vidare insats.
• Bendtner - Gjorde ingen Sp*rs-match precis, men han kan bättre, vår dansk.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Det räcker med den här länken.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

En underbar match. En underbar kväll. En oförglömlig vinst. Nu hoppas vi på att Torres kan fälla United och att Blackburn kan skrälla mot Chelsea. Den här helgen kan bli ännu roligare!

Tjenare! Nu gäller det att glömma allt om Champions League och fokusera på dagens match. Om spelarna inte gör det kan vi räkna med ett chockresultat. Det gäller för dem att ta bort exakt alla tankar om CL, Barcelona och Camp Nou. Annars kan det skita sig, rejält. Hur som helst, här är inför-rapporten!

**

Spelplats

Plats: Emirates Stadium
Tid: 18.30
Tävling: Premier League

Skadeläget

I Arsenal så finner vi den tyngsta förlusten i Gallas. Campbell kan inte spela fler än två matcher i veckan och som tur är så har vi vilat i en vecka. Mycket talar dock för att Silvestre kommer att få starta mot Birmingham. Jag har en känsla av att Wenger ångrar att han inte tog in en till försvarare. Hur som helst så har Campbell spelat bra i alla matcher förutom en och vi får hoppas att han spelar lika bra idag. Övriga skador finner vi på RvP, Ramsey, Djourou och Gibbs.

I West Ham ser det också aningen mörkt ut. Hines och Boa Morte missar utan tvekan matchen pga sina långtidsskador. Vidare så har man ett stort frågetecken på ifall Ilunga, Noble och Faubert kommer till start. Franco skall vara frisk och finnas med i truppen. Da Costa är avstängd.

Possibel startelva

----------Almunia----------
Sagna-Campbell-Vermaelen-Clichy
----Fabregas-Song-Diaby--------
Rosicky/Walcott/Eboue-Bendtner-Arshavin----

Det mesta känns klart, men ännu en gång är det ett stort frågetecken på vem som startar till höger i anfallet. Rosicky är precis tillbaka från en liten småskada och brukar få starta. Walcott å andra sidan har inte fått starta på ett tag och han skulle behöva få starta. Samtidigt har Eboue gjort det bra alla matcher han start. Annars känns de andra spelarna rätt givna.

Viktigaste spelarna för bägge lagen

För Arsenal så kommer ännu en gång Bendtner vara viktig. Arsenal kan inte spela ett 4-3-3 utan en riktig centerforward och just nu är Bendtner den enda som är riktigt bra som CF. Han kommer bli en oerhört viktig spelare resten av säsongen och kommer hamna med här många gånger. En annan spelare som kommer vara viktig är Arshavin. Det känns som han är på väg upp igen (aningen sent) och han kommer skapa massa problem för West Hams försvar.

Vi alla kommer ihåg hur Diamanti lyckades förstöra något som såg ut som en given seger när West Ham spelade mot Arsenal i höstas. Om det är någon som kan skaka Arsenal så är det han.

Statistik

Det här kommer bli möte nummer 123 mellan dessa lag. Arsenal har gått segrande ur 51 matcher medan West Ham gjort samma sak i 33 matcher. Lika har det alltså blivit i 39 matcher.

Arsenal har inte förlorat mot West Ham de senaste fem ligamötena. Om Arsenal vinner idag har man vunnit sex ligamatcher i rad. Arsenal har även gjort flest mål av alla lag i PL - 71 mål.

Arsenal har gjort sju mål efter den nittionde minuten den här säsongen. Fem av dessa mål har kommit under de sista fyra ligamatcherna.

West Ham har inte vunnit ett London-derby på nio ligamatcher. West Ham har bara vunnit en enda bortamatch i år. Den kom under premiäromgången. Senast West Ham lyckades vända underläge till vinst var när de vann över Stoke i december, 2008.

Vad säger motståndarcoachen?

Obviously on paper, Arsenal is flying right now, playing well and scoring goals, and we have not been playing well recently and our away form is not the best. But football is football - trust me, it can be tricky. Last year we did very well there [to draw 0-0]. We defended very well there and got a good point for us, so I want to play this game.

Vad säger Wenger?

It [the Champions League] can be a distraction, yes. If we speak about Barcelona instead of speaking about West Ham that is where we can show we have matured and that we are intelligent. Intelligence is in life to know what is important to you and your success. What is important to us is West Ham. I say that because the West Ham game is the next game and in football the next game makes your life. We have fought like mad for a long, long time now to be in a strong position in the championship. We are in it so let's focus on what is important to us.

Vad säger jag?

Jag är riktigt orolig inför matchen. Allt på grund av lottningen i Champions Leauge. Jag kommer ihåg flera gånger liknande saker påverkat ett lag negativt. Tankarna flyger iväg och man tänker bara på matchen mot - i detta fall - Barcelona. Om spelarna sätter ihop sina huvuden och förstår vad som står på spel idag så skall det gå bra. Annars har det chans att skita sig, precis som jag skrev i inledningen.

Det minsta vi behöver just nu är en chockförlust. En förlust som i sådana fall skulle se oss komma längre ifrån ligaledarna. Det gäller att kämpa från matchminut '1 till '90, precis som vanligt. Vermaelen kommer att göra det, Campbell kommer att göra det, Fabregas kommer att göra det. Frågan är om alla andra kommer att göra det? Jag hoppas vi införskaffat oss tillräckligt mycket erfarenhet att totalt glömma vad som komma skall. Sådana tankar får inte under några omständigheter alls infinna sig idag. Då kan det vara kört. Om vi håller tankarna i skick och West Ham borta från Almunia så skall det här fixa sig.

Övrigt

Almunia pratar idag om någonting väldigt intressant, nämligen hur Wenger lyckades prata Arsenal tillbaka  i guldstriden:

After Chelsea we felt not to have many chances to win anything. It was difficult because we were thinking that coming back to the top of the table would be really hard. We were quiet in the dressing room. Our heads were down. What are you going to say? It is better to wait until the next day. The next day we had a meeting with the boss in a special room at the training ground. He gave us all belief and we saw the boss like a father. We thought he was going to be very angry. But, no, he kept his calm and spoke well. He always says he still has belief in us, even when we lose.

Hela artikeln kan läsas här.

Mina sista ord

Eftersom jag inte är världens rikaste kille så har jag inte chansen att åka till Stockholm och O'learys varje match, men nu ska jag allt bege mig dit. Ni får gärna hälsa om ni ser mig! Svart rock/kappa och kort blont hår har jag!

Det är dags att återta ligaledningen och sätta press på de andra lagen! Det är dags att vinna! COME ON YOU REDS!

Jag var tio år gammal första gången jag såg Arsenal spela på familjens tv hemma i Karlskoga. Jag var bara tio år och jag förstod knappast hur professionell fotboll gick till. Jag spelade aldrig i något lag eller på fritiden med kompisarna. Den enda gången jag kom i kontakt med fotboll var när jag spelade under rasterna vi hade i skolan. Jag spelade som målvakt och jag älskade varenda lilla minut av varenda lilla rast.

Arsenal smög sig sakta in i mitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet, men jag var för ung för att förstå hur kärlek gick till. Jag var för ung för att förstå vad Premier League var och vad spelarna kämpade för. Det tog ett tag tills jag fattade vad en ligatitel innebar och vilken prestige Champions League hade. Men under den tiden vann Arsenal titlar på löpande band. Premier League, FA-cupen, Community Shield och diverse småturneringar. Men det var en sak vi aldrig fick lägga händerna på. Det var Champions Leauge.

Det tog fem år innan jag såg Arsenal spela en final i Champions League. Nu hade jag växt till mig och förstod allt. Passionen, känslorna, målen - allt. Jag hade följt Arsenal hela slutspelet i Champions League och jag kommer ihåg hur uträknade vi var. Jag kommer ihåg hur alla experter underskattade oss. Jag kommer ihåg allting.

I ligan hade det gått väldigt trögt och vi knep faktiskt inte fjärdeplatsen förrän under den sista omgången i Premier League. Men tack vare det faktum att vi inte ens var nära en ligatitel så kunde vi fokusera all vår energi på Champions League. Ett Champions League där vi började med att vinna vår grupp med övertygande 16 poäng. Exakt samma siffra som Barcelona hade vunnit sin grupp med.

Ajax, Thun och Sparta Prag visade sig vara för enkelt. Inför åttondelsfinalen så kändes det bra, trots det svaga motstånd vi mött. Men så hände det. Arsenal. Real Madrid. Åttondelsfinal i Champions League. Arsenal var uträknade, nederlagstippade, slut, finito. Real Madrid var hiskeligt favorittippade och mycket berodde på att Arsenal gått så dåligt i ligan.

När det väl var dags så var det få som trodde på oss. För att vara ärlig var det ingen. Men något hände. Om det var Gud, Harry Potter eller Pat Rice har jag ingen aning om, men något hände. Vi nollade Real Madrid i åttondelsfinalen. Vi nollade Juventus i kvartsfinalen. Vi nollade Villarreal i semifinalen. 1-0, 2-0, 1-0. Arsenal var i final.

Eboue var en av många som imponerade under slutspelet i Champions League 05/06.

Barcelona hade tagit sig till final även dem. Chelsea var slaget. Benfica var slaget. Milan var slaget.  Arsenal var fram tills finalen uträknade. Det pratades om tur, lycka och dåligt spel av motståndarlagen. Experterna hade inte i en enda match trott på Arsenal. Men tre nollor senare så var vi i final och plötsligt blev alla s.k experter ovissa. Kunde de rå på självaste Barcelona?

Sen kom delen jag bara vill glömma. Arsenal skrev för visso historia, men ingen kommer ihåg den. Ingen kommer ihåg förlorarna. Det var inskrivet i ödet att Arsenal skulle falla på mållinjen. Dagarna efter ville jag försvinna från jorden. Det var första gången jag kände så mycket för ett lag. Det var första gången jag grät floder efter en förlust. Men det var någonstans där den supporter jag är idag formades.

Ända sedan dess har Barcelona ofta klassats som världens bästa lag. De spelar en fotboll som inget annat lag rår på. Arsenal kommer dock närmast. När alla lagdelar fungerar i Arsenal spelas det minst lika vacker fotboll på Emirates som på Camp Nou.

Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat ha revansch. Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat komma till ännu en final. Ända sedan dess har vi försökt, men alltid fallit. När vi nu ännu en gång befinner oss i kvartsfinal och har en bra chans att ta oss till final står ett lag i vägen. Det är inte vilket lag som helst. Det är Barcelona.

Precis som då är Arsenal underskattat. Precis som då dömer alla s.k experter ut oss. Precis som då tror alla att motståndarlaget (denna gång Barcelona) kommer att vinna enkelt. Arsenal har ingen chans. Så lyder det inför kvartsfinalen i Champions League 09/10.

Men det finns någonting i det som många glömmer. De glömmer att Barcelona är ett lag som passar Arsenal perfekt. De glömmer att Manchester United skulle vara ett svårare motstånd. De glömmer att Arsenal har en chans, oavsett hur stor den må vara. För om det är någonting Arsenal har, så är det just en chans.

Fabregas. Henry. Arsenal. Barcelona.

Arsenal är precis som vanligt uträknat av alla utom oss. Men det kommer gynna oss. Det kommer gynna oss någonting enormt. Medan Barcelona har allt att förlora, så kan Arsenal ha allt att vinna. Åtminstone om vi ska tro media. Arsenal - Barcelona har alla tendenser att bli en klassiker. Den har alla tendenser att visa upp vilka två lag i världen som spelar absolut vackrast. Den har alla tendenser att bjuda oss på fotbollsporr.

Oavsett vad alla experter, vänner och kollegor säger så kommer vi stå där och heja fram vårt Arsenal. Jag är bara en av många supportrar som tror mer än aldrig förr. Jag tror att vi kan vinna över Barcelona. Jag tror att vi kan ta oss till final. Jag tror att vi kan. Jag tror.

Barcelona må ha en bättre spelare på varenda position och de må vara världens bästa lag. Men Arsenal har alla chanser att visa upp varför man så ofta kallas för englands motsvarighet till Barcelona. Om vi får igång Fabregas, Arshavin, Vermaelen, Gallas och alla de andra har vi minst en lika stor chans att ta oss vidare till semifinal som Barcelona.

Det kommer att finnas nervpirrande, det kommer att finnas ångest, det kommer att finnas skräck, det kommer att finnas rädsla, det kommer att finnas glädje. Men när vi står och ska se Arsenal spela mot Barcelona den 31 mars 2010 så kommer vi att tro. Tro på det lag vi älskar allra mest. Tro på att vi kan utklassa Barcelona.

Jag kommer att stå bland ett tjugio-tal supportrar på O'learys i Gamla Stan och strunta i vad för skoluppgifter jag kommer ha under morgondagen. Jag kommer att stå och heja fram Arsenal. Jag kommer slängas in i den där fantasivärlden jag så ofta pratat om. Jag kommer att stå upp och tro, precis som ni alla andra. Vi må finnas på helt olika platser i Sverige, i Europa, i världen. Men den 31 mars 2010 kommer en sak att knyta oss samman allihop. Kärleken för norra Londons stolthet. Kärleken för de röd-vita. Kärleken, för Arsenal.