Uppehållen skrämmer ihjäl mig

Tjenare! Dagen före dagen före dagen före dopparedagen och vi alla känner redan av efterföljderna utav landslagsuppehållet. Skador, röda kort (läs: Mellberg), oroligheter och nästan enbart dåliga nyheter står på tapeten idag.

Igår kväll satt jag hemma vid datorn och pratade med några vänner. Jag bestämde mig för att logga in på Twitter och se hur det hade gått för alla våra Arsenal-spelare ute i Europa. Jag förväntade mig goda rapporter och kanske någon småskada, men det jag bemöttes av var denna bild.

Chockerad och deprimerad som jag blev såg jag huvudsidan på morgondagens Arsenal.com - "Theo out for the season". För sanningen är att Walcott nästan vred sig i smärtor när han åkte på den tacklingen. Theo blev sedan utburen på bår och jag tror att alla Arsenal-supportrar kände att det här inte kunde sluta bra. Om det inte skulle vara en säsongslång skada skulle det definitivt bli en 3-4 månader borta.

Hur som helst kom det allt positivare rapporter timmarna efter. Det pratades om att det bara var en "precautionary" scan och att det handlade om en så kallad sprained ankle och ingenting värre.

När Capello sedan blev frågad om skadan på Walcott sade han följande:

It's a little problem or not so big problem.

I spoke with Theo. I asked him: 'Two weeks?' He said: 'Less'

Det har fortfarande inte kommit ett officiellt uttalande och en riktig bedömning av skadan har inte gjorts. Därför tänker jag inte ropa hej förrän jag är över bäcken. För jag minns exakt hur det var med skadan på RvP förra året. Det pratades till en början om bara en eller två månader för att sedan bli tre till fyra månader.

Hur länge blir Walcott borta egentligen? Foto: Bildbyrån.

Angående just Robin van Persie fick vi ännu en gång mycket dåliga nyheter gällande hans skada. När Arsenal.com kom med sin sedvanliga skaderapport utökades frånvarotiden med ett par veckor. Nu kommer vi inte att se skymten av van Persie förrän mitten av oktober. Detta gör att han missar följande matcher:

Bolton (H) - Premier League
SC Braga (H) - Champions League
Sunderland (A) - Premier League
Tottenham (A) - Carling Cup
West Bromwich (H) - Premier League
Partizan Belgrad (A) - Champions League
Chelsea (A) - Premier League

Av dessa kommer vi utan tvekan att klara oss bra mot Bolton, SC Braga och West Bromwich vare sig vi hade haft en frisk eller skadad RvP. Dessutom var han aldrig tänkt att spela mot Tottenham. Det gör att vi kommer att sakna honom i "enbart" tre matcher. Det handlar om Partizan Belgrad (A), Sunderland (A) och Chelsea (A).

Dessa tre matcher är matcher som mycket väl kan bli lika den vi spelade mot Fulham förra hösten. En match där vi kommer att få många målchanser emot oss samtidigt som vi endast kommer att få nöja oss med ett, två eller tre farliga målchanser. Att då ha en frisk RvP kan vara skillnaden mellan vinst och förlust/likaresultat. Bortamatchen mot Fulham förra hösten är ett perfekt exempel på det.

Som tur är har vi den här säsongen tillräckligt med bredd i anfallet. Det som dock oroar mig är att vi endast är en skada ifrån att spela med Arshavin som centerforward igen. Om Chamakh ens åker på en enda skada är vi helt ärligt "fucked" när det kommer till den positionen. Att ha RvP, Chamakh och Bendtner borta samtidigt är någonting som helt enkelt inte skall hända. Hur som helst lär Walcott vara tillbaka snabbare än väntat och då kan han alltid ta över den positionen, ifall någonting skulle hända med Chamakh det vill säga. Han har klarat sig bra där förut och lär göra det igen, speciellt när han är i form.

Rocking Robin - skadad igen. Foto: Bildbyrån.

Vi har dock positiva nyheter också! Rehabiliteringen går bra för Aaron Ramsey som inom en månad kommer att börja träna för fullt. Samir Nasris rehabilitering gick snabbare än väntat och han är redan tillbaka i nästa hemmamatch mot Bolton! Samtidigt sägs det att Bendtner skall vara tillbaka inom en snar framtid.

Igår spelade reserverna match då man mötte Blackburn på Underhill Stadium. Matchen slutade 4-3 efter en rysare, men för att vara ärlig är det ett mycket dåligt resultat sett till det lag man ställde upp med. Hela fyra a-lagsspelare fanns med (Fabianski, Squillaci, Djourou och Denilson) samt att det fanns spelare med erfarenhet från a-lagsspel (Emmanuel-Thomas & Craig Eastmond). Arsenal.com har lagt upp en gratis video där man kan se Squillaci in action. Det mest intressanta i videoklippet är inte något man får se, utan det man hör. Jag ställer både ett stort utrops- och frågetecken kring låtvalet. Vem valde egentligen att ha lite för kul igår? Skurt? Jultomten? Eboue?

Efter matchen talade Fabianski ut om sina chanser i a-laget sägandes följande:

Fabianski on transfer window speculation: If you're at Arsenal there is always going to be plenty of talk about who's coming in.

The Tottenham game will be the earliest game for me to play and I just want to show my best, show the boss I'm able to play as 1st team GK. It will be very exciting to play. I am going to treat it, let's say, as another chance to prove myself.

Det måste vara tufft att först fightas rejält om platsen som förstakeeper för att sedan se fram emot Carling Cup-matcher....

Jack Wilshere var back in action igår när U21-landslaget mötte Litauen. Stuart Pearce var full av beundran över ynglingens insats i gårdagens match:

Jack gave us a lift when he came on and had an impact on the game. For a young man, who in his own mind is expecting to be playing on Friday and then on the back of that was not in the starting line-up again, he has handled that extremely well.

Wilshere spelade alltså fram till två mål och var allmänt bra. Mycket lovande!

I går såg även Frankrike till att vinna mot ett svårslaget Bosnien på hemmaplan. 2-0 (till Frankrike) blev slutresultatet och en av de bästa spelarna mot så väl Vitryssland (som de mötte veckan innan) och Bosnien var Abou Diaby. All sorts fransk media hyllar idag Diaby för sina välspelade matcher och säger att han kommer att vara given från start fr.o.m. nu.

Det jag sett av Diaby hittills (i landslaget) bådar gott. Han har dominerat mittfältet på alla sätt och vis. Han har tacklat, slitit, passat och startat flera anfall. Vad som även utmärkt sig är att han i landslaget liknar Vieira väldigt mycket i sin spelstil. Nu vet vi alla att det kommer att ta flera årtionden innan man få se en spelare som var lika bra som Vieira under tiden han peakade, men Diaby har startat môcke bra i både Arsenal och landslaget.

Diaby har startat säsongen bra. Foto: Bildbyrån.

Igår pratade Vermaelen (eller kanske var det Xavi som på något mystiskt sätt tog sig in i Vermaelen?) om Cesc Fabregas och hans Barca-DNA. Idag har han dock tagit en kovändning och jag vet inte vad som hänt, men han måste ha gått en snabbkurs om DNA hos Fektarn då han sade följande idag:

Cesc has shown with every day that, while he was tempted by Barcelona, he is determined to give everything for Arsenal even after they rejected the offer. We have tried to help him recover because we need our captain and he has a big personality.

Cesc has Barca in his heart and it's impossible to forget that. But he is a great player and always he's so professional. Now he's 100 per cent with Arsenal. You can learn from him. What's happened is in the past. I don't accept he will go next summer because he is happy here and he's so important to us, directing players on the field.

Nu pratas det alltså inte om DNA längre, utan nu pratas det om vilken fantastisk Arsenal-spelare han är. Det pratas om att han ger allting för Arsenal och det enda som nämns om Barcelona är att hans hjärta även bultar för det katalanska laget. Jag tror att Vermaelen insåg att DNA inte kan innehålla spår av Barcelona. För vad skulle annars få honom att säga allt det här?

Supertalangen Wellington Silva har åkt ner till Brasilien igen, men kommer att komma tillbaka i Januari då han fyller 18 år. Om äventyret i England har han sagt följande:

The experience in London was perfect. I can now dream of playing in the Premier League and I don't think it will be hard for me to adapt. Mr Wenger has spoken with me and has helped me with my work and training. I am really looking forward to this challenge.

Jag gillar Wellington, verkligen. Han har flera gånger skrivit på sin blogg att han kommer att göra allt han kan för att en dag kunna bli ordinarie i Arsenal. Han har även skrivit att han knappt hunnit med någonting annat än att träna, äta och sova under sin tid i Arsenal. Han har likt Uniteds nyförvärv Bebe levt upp under väldigt fattiga omständigheter där han varit tvungen att kämpa varje dag för att ta sig dit han står idag. Personligen uppskattar jag sådana spelare mer än de som halkat fram på ett bananskal i sitt liv.

Nu är jag tillräckligt smart för att förstå att de flesta professionella fotbollspelare varit tvungna att gå igenom hårda tider, men när man kommer från ingenting alls för att sedan kämpa sig till en plats i en toppklubb som t.ex. Arsenal förtjänar man allt beröm man kan få. Jag hoppas verkligen för både hans och Arsenals skull att han en dag kommer att bli vår nye målmaskin. Men det kommer att ta sina år, utan tvekan.

Om ni vill se en mycket bra intervju med vår nordamerikanske scout Danny Karbassiyoon kan ni göra det på här på USA.Arsenal.com. Man får lite insikt i vad en scout egentligen gör och det är helt enkelt en intervju som ni alla bör se.

Det här var dock allt för idag! Hoppas att ni har en trevlig onsdag. Kommentera gärna! Tack och hej!