Helvetes helvete

När spelarna idag klev ut på Stadium of
Light var det få som trodde att Arsenal skulle bli utspelade. Tufft
skulle det bli, men vi skulle ju få se det Arsenal vi känner till. Det
Arsenal som håller i bollen och passar varandra ända tills Fabregas hittar en omöjlig passning som resulterar i ett mål. Men inte idag, inte mot Sunderland.

Sunderland pressade tillbaka Arsenal djupt i banan redan från matchens början. Det
kom löpningar, långa bollar, korta bollar, höjdbollar - alla sorters
bollar! Man såg tydligt att spelarna hade svårt att hänga med i det
tempo Sunderland spelade i. Efter första halvleken fick jag ett kort sms
där det stod: "Sunderland nya Barcelona?". Det säger väl det mesta. The
Black Cats hade 65 % i bollinnehav och i princip alla chanser. Ändå var
Arsenal i ledning tack vare Cesc Fabregas något lyckosamma ledningsmål.
Lyckosamt och lyckosamt, målet kom faktiskt till efter hårt arbete och i
mina ögon är det resultatet av en spelare som jobbar hårt och ser till
att kämpa för att få tillbaka bollen. Nu fick han inte tillbaka bollen.
Han fick något bättre - ett mål.

Hur som helst var det smått oroande. Arsenal hade knappt
någonting framåt och alla dueller på mittfältet gick förlorade. Det enda
positiva man kunde ta med sig var försvarsarbetet. Vårt nykomponerade
mittbackspar är verkligen fantastiskt bra. Squillaci är lugnet själv medan Koscielny bara blir bättre och bättre. Dessutom fick backarna mycket understöd av
såväl mittfältare som anfallare. Det var nämligen få gånger man blev
riktigt rädd för Sunderland eftersom vårt försvar såg ut att rensa bort
allt och alla som kom i deras väg. Det var som en stor växtätande planta
som bara slukade varenda boll och spottade ut den långt upp i banan.
Detta medan Almunia ännu en gång spelade stabilt och självsäkert.

Att Cesc
Fabregas fick bytas ut innan halvtid var också smått oroande, men med
både Tomas Rosicky och Samir Nasri på plan ("Rocky" fick ta över
Fabregas-rollen!) så hade vi den positionen "försäkrad". Nu får vi bara
hoppas att det handlar om en skadefrånvaro på dagar och inte veckor.

Andra halvlek började något bättre för Arsenal. Vi fick lite mer boll, lite
mer självförtroende och lite fler målchanser. Men det räckte med en
idiottackling av Song för att vi skulle hamna i träsket igen. Song som
hittills varit den mur vi så länge velat ha på mittfältet var snarare än
stenkross än en mur. Tacklingen som han gjorde i femtiofemte minuten
resulterade i ett andra gult kort vilket resulterade i ett rött kort.

Sunderland fick allt mer boll, allt mer övertag och allt fler målchanser. Med
trettio minuter kvar av matchen skulle vi få erfara den värsta känslan
som finns i fotbollsammanhang - osäkerhet. Det kändes som jag satt fast i
en extremt liten box som jag inte kunde ta mig ur. Andetagen blev allt
tyngre och svetten började rinna ner för både rygg, panna och händer.
Sunderland hade allt spel, medan Arsenal fick kämpa för det lilla
bollinnehav man hade.

Det var hemskt, så jävla hemskt. Jag
ville bara att det skulle sluta och under vissa stunder undrade jag om
jag inte bara skulle gå ut och glömma matchen. Men som den supporter jag
är kunde jag inte. Matchen gick vidare och vi kom allt närmare och
närmare slutet. När det då återstod en kvart drog en
Sunderland-försvarare ner Nasri i straffområdet. Jag skrek på straff och visst blev det även straff.

Av alla personer valde Thomas fucking Rosicky kliva upp på straffpunkten. Vi hade för visso bara en anfallare (Chamakh)
på plan, men nej nej, Rosicky skulle ta den. När han tog sats kändes
det som ett mål. När han sköt kändes det som ett mål. När bollen gick
mot mål kändes det som mål. När bollen gick över ribban kändes det ...
förjävligt, hemskt, äckligt.

Här hade vi världens största
chans att avgöra matchen, men nej, nej. Istället fick vi återgå till den
där lilla boxen i ännu en kvart. Desto närmare vi kom slutsignalen,
desto mindre blev den där jävla boxen. Jag pallade inte. Jag orkade
inte. Jag ville inte. Men det går inte att ta bort blicken från rutan.
När vi gick in i tilläggstid ville jag dö. Vi hade 1-0, men Sunderland
gav aldrig upp. När klockan tickade över 94:00 började jag andas ut.
Äntligen. Hörnan var rensad, nu skulle han blåsa. Men nej, nej.

Bollen letade sig tillbaka in i straffområdet där Darren fucking Bent - vem annars? - såg till att sätta kvitteringen efter ett individuellt misstag av Clichy. Förjävligt, rent förjävligt.

Här hade
det här Arsenal-laget fått mig att höja mina förhoppningar. 2007/2008
skulle vi kanske tappat poäng här. 2008/2009 skulle vi tappat poäng här.
2009/2010 skulle vi tappat poäng här. Men 2010/2011 var året då vi hade
lärt oss att inte tappa poäng. Vi var några sekunder ifrån att klara
oss. Några få sekunder från att klara ännu ett stort test. Några
sekunder ifrån att fortsätta flåsa Chelsea i nacken.

Någonting som utmärker bra lag och speciellt vårt oslagbara lag 2003/2004 var att
man alltid såg till att vinna, oavsett hur dåligt man spelade. När
laget spelade dåligt eller bara hade en dålig dag såg man ändå till att
vinna. När det återstod fyra minuter av dagens match hade jag
förhoppningar om att det här laget kunde göra likadant. Vinna, trots att
man inte borde vunnit. Men, nej, inte idag, inte mot Sunderland.

Det känns smärtsamt, så jävla smärtsamt. Jag orkar inte skriva mer. Ni får klara resten själva.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Almunia (7/10) - Otroligt stabil där bak. Räddade oss under långa stunder i dagens match. Självförtroendet är tillbaka och så även målvaktsspelet från 08/09.

• Sagna (6,5/10) - Nästan oslagbar i defensiven. Något dåligare offensivt (precis som vanligt), men jobbade hårt under hela matchen. Gjorde ytterst få misstag.

• Squillaci (7,5/10) - Firma Squillaci/Koscielny imponerade stort idag. Trots ett likaresultat gjorde de en höjdarmatch bägge två. Slukade nästan alla bollar som kom emot dem och räddade oss under långa stunder. Oturligt att sista målet släpptes in. Det får Clichy ta på sig.

• Koscielny (7,5/10) - Firma Squillaci/Koscielny imponerade stort idag. Trots ett likaresultat
  gjorde de en höjdarmatch bägge två. Slukade nästan alla bollar som kom emot dem
  och räddade oss under långa stunder. Oturligt att sista målet släpptes
  in. Det får Clichy ta på sig.

• Clichy (4,5/10) - Nej, nej. nej. En mycket dålig match från vår fransos till vänsterback, och det säger jag inte bara på grund av misstaget i matchens slutskede. Gjorde helt enkelt inte det han skulle idag, så enkelt är det.

• Fabregas (spelade för lite för att betygsättas - utbytt i matchminut '29) - Väldigt bra gjort när han "jobbade in" ledningsmålet. Tursamt? Ja. Lyckosamt? Något. Målet kom av en slump? Nej. Utöver det hann han inte få mycket uträttat innan han var tvungen att kliva av.

• Song (4/10) - Nej, nej och åter nej. Många nybörjarmisstag från Song kan mycket väl ha kostat oss två poäng. Missade tacklingar, dåligt spel och onödiga kort.

• Nasri (7/10) - Bra match från Nasri! Kämpade hårt, gjorde inte många misstag och såg till att slösa mycket tid mot slutet. Agerade rätt i många situationer och belönades även med en straff.

• Wilshere (4/10) - Blev stundtals arg på Wilshere. Tappade många dueller, förlorade mycket boll och gjorde misstag som man inte får göra på den här nivån. Det håller inte, inte på något sätt. Jobbade upp sig något mot slutet av matchen, men på grund av min ilska (förlåt) får han ett så lågt betyg som 4.

• Chamakh (7/10) - Välkommen till Premier League. Visst har han redan fått erfara Bolton och Blackburn, men Sunderland höll helt ärligt på att både mangla, mosa och krossa Chamakh i bitar. Marockanen (det är bloggverktyget som gör M till en gemen) gjorde det dock bra och kämpade precis som vanligt fram till slutsignalen.

• Arshavin (4,5/10) - Fler chanser, inga mål. Arshavin måste börja producera på reguljär basis. Jag är nog inte den ende som blev smått frusterade på ryssen idag.

• Rosicky (6/10 - inbytt i matchminut '29) - Utöver sin brutala straffmiss (varför kära någon gick du på kraft och inte precision?) så gjorde han ett bra inhopp.

• Denilson (6,5/10 - inbytt i matchminut '58) - Ett bra inhopp av brassen! Passade smart, väl och strategiskt. Höll ofta i bollen och såg till att vi fick lite luft under vingarna. Gjorde några små missar, men överlag var det ett bra inhopp.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Squillaci - Väldigt bra försvarat!
• Koscielny - Väldigt bra försvarat!
• Nasri - Kämpade hårt hela matchen och höll på att vinna matchen åt oss på egen hand (straffen).

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Måste, måste och bara måste börja få avsluten på mål. Det här dög inte för fem öre.

• Wilshere - Hade tappat allt vad han hade i matchen mot SC Braga.

• Clichy - Inte hans dag.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att vi fortfarande är obesegrade. Glöm dessutom inte bort att Manchester United redan fått erfara det här två gånger om så här tidigt in i säsongen.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Som ni märker är jag både arg, upprörd och deprimerad. Vi kunde för första gången på länge fått se ett Arsenal som vann, trots att man spelade dåligt. Men tack vare individuella misstag gick det hela åt pipan. Rosicky missade en straff, Clichy missade att rensa bort bollen, domaren missade att blåsa av matchen och Darren Bent kom ihåg att han måste göra mål.

Vi fick en poäng, men det känns ändå som en förlust. Det enda jag längtar efter nu är att krossa Chelsea på Stamford Bridge. Jag hoppas verkligen att de självgoda jävlarna får sig en knäpp på näsan. Men fram tills dess måste vi vinna mot Sp*rs (Carling Cup), West Bromwich (hemma på Emirates) och Partizan Belgrad (nere i Serbien). Jag accepterar bara tre vinster, ingenting annat.

Sunderland kan fara åt helvete. Tack och hej.