Ray Parlour talar ut

God dag! Dagarna går vidare och snart är landslagsuppehållet över. Nästa gång vi får se skymten av landslag blir först mot vårkanten, vilket är både bra och skönt på en och samma gång. Idag kommer dock Sverige kliva ut på Amsterdam Arena och hoppas på det bästa. Jag skall naturligtvis se matchen, men precis som Ahldén är jag inte så mycket för landslag om det inte gäller EM- eller VM-slutspel. Nu skall vi dock fokusera på någonting som är vackrare, bättre och roligare, nämligen Arsenal!

Innan vi fortsätter med inlägget kan ni alltid läsa arsenal.com:s landslagsrapportering. Där får ni all information ni behöver om hur Arsenal-spelarna skött sig hittills.

Ray Parlour a.k.a. "The Romford Pele" har varit riktigt pratsam på sistone. Han har pratat om allt från Wengers raseriutbrott till Arsenals återkommande problem. Idag tar han upp ett problem som Arsenal haft sedan en viss Henry lämnade klubben. Parlour säger följande:

Arsenal are lacking in the final third. They play some lovely football, but they're missing that cutting edge, the player who’s going to score them a goal out of nothing. In the old days they had that with Henry or Bergkamp but they’re missing that now. Whether Van Persie or Walcott can provide that we’ll have to wait and see. But they need someone who can score a goal out of nothing.

Jag håller faktiskt med denf.d. lockige engelsmannen. Samtidigt anser jag att dagens Arsenal är byggt på ett annorlunda sätt än de Arsenal-lag vi fått se tidigare. Dagens Arsenal är byggt på ett sätt där vi inte behöver ha en Henry eller en van Nistelrooy (läs: spelare som gör mål i princip hela tiden) på topp. Vårt nya spelsystem (4-3-3) har bevisat gång på gång att spelarna delar på målskyttet. Det om något såg vi inte förra säsongen. Det spelsystemet tillåter alla att komma till avslut och göra mål. På så sätt krävs det ingen toppman som gör mål i nästan varenda match. Arshavin kan göra mål från sidan, samma sak gäller för Walcott. Fabregas gör bara mer och mer mål och t.o.m. en spelare som Song har hamnat i målfacit ett antal gånger. Glöm dessutom inte bort att en sådan som Vermaelen gjorde massvis med mål förra säsongen.

Ray Parlour under sin tid i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Problemet på sistone har dock ändå varit målrelaterat. Ineffektiviteten har bara blivit större och större och de flesta suktar idag efter en stabil målskytt som gör mål match in och match ut. Med de skador vi måste hantera så kan man säga att den målskytten saknas ännu mer.

De spelare som ersätter startspelare har helt enkelt inte visat sig hålla måttet. Det finns naturligtvis undantag (t.ex. Wilshere), men sett överlag har de ersättande spelarna saknat det där lilla extra. Det bevisas även av målskyttet. Medan det förra säsongen gjordes ungefär lika många mål av alla lagdelar (försvar, mittfält och anfall) är det nästan bara anfallet som producerat framåt i år. Nu är det anfallarnas uppgift att göra mål och det är naturligtvis bra att dem gör det, men om vi ska ha någonting i titelstriden att göra måste både försvarare (tänker främst på hörnor) och mittfältare börja göra mål. Det är i varje fall min syn på saken.

Parlour pratar dock inte bara ut om dagens Arsenal, utan han pratar en hel del om det Arsenal han spelade i under slutet av 90-talet och början av 00-talet. Bl.a. har han valt att berätta lite om Ashley Cole. Om honom säger han följande:

When he come into the squad, I’m going back quite a few years now, he sat with the older boys you know, the likes of Tony Adams, myself and people like that. He was very quiet, he just got on with his business. We all knew he was a great player, he was going to be a very, very good player.

He had a little bit of luck as it looked like he was going to move to Crystal Palace at one stage but Sylvinho had the wrong passport so he ended up staying. In the end Arsene Wenger, when he put him in that team, knew he was going to be a top, top player. People like Tony Adams, who’ve been in the game and played with people like Kenny Sansom for England, said to me straight away, “that left-back is going to be a top, top player.”

He was right, he is a top player, whatever has happened in the money situation. He went with a real sour note from Arsenal. It's a shame because Arsene Wenger loved him as a player. The players who were there really liked his company. Once they make their mind up these players, he was always going to go.

Ashley Cole var själv Arsenal-supporter sedan barnsben och han värvades till Arsenal redan som 18-åring. Drömmen blev sann för honom och det råder ingen tvekan om hur lycklig han var att spela i Arsenal under vår storhetstid i början av 00-talet. Men sedan slant det i skallen och plötsligt gick det upp för honom att han är en snorrik fotbollspelare.

Cole visade sedan sitt rätta jag när han gick bakom ryggen på den tränare som gett honom förtroende i så många år, på de lagkamrater som älskat honom och på de supportrar som sjungit ramsor om honom match in och match ut. Det var skandalöst, bryskt och hemskt. Allt för att få till en lite högre lön. Usch, jag vill inte ens prata om det. Låt oss gå vidare.

Nä' men, se där. Foto: Bildbyrån.

Samir Nasri har varit riktigt het på sistone - både på och utanför plan (misstolka det inte!) - och nu berättar han att Arsenal förtjänar mer cred för det som de åstadkommer på plan:

It is annoying. The work we do is not getting the credit it deserves because we are not winning silverware. It's unfair because we have more merit as a club than those who have built their teams with millions.Arsenal have brought in young footballers, who have come here to play a certain kind of football and who have developed.

Sanningen är att Arsenal inte förtjänar mer cred än de redan får. Vi hyllas och har redan hyllats till skyarna för vårt fantastiska spel (som bara Barcelona kan matcha), utan det som det är fel på är titlarna. Ingen kommer ihåg ett lag som spelade vackert, men inte vann något. Alla kommer ihåg ett lag som spelade fult och vann. Det är lite som ABBA:s låt "The Winner Takes It All". "The winner takes it all. The loser has to fall. It’s simple and it’s plain. Why should I complain".

Nu menar jag inte att man ska börja spela fult för att vinna. Det vore bara idiotiskt. Det går att vinna genom att spela vacker fotboll och det finns det tusentals exempel på. Problemet är att vi helt enkelt inte vunnit på så länge. När andra supportrar eller neutrala folk pratar om Arsenal säger de ofta att det är ett bra lag, men inte så mycket mer. När man pratar om Manchester United säger man att det är ett fantastiskt lag som har en fin vinsthistorik.

Arsenal måste börja vinna. Ett lag som Arsenal skall utmana om alla titlar säsong in och säsong ut, men det har vi inte gjort på sistone. Det finns naturligtvis logiska förklaringar till det, men sanningen är ändå att vi varit nära, men misslyckats. Troféskåpet har stått tomt i flera år nu och vi måste helt enkelt vinna en titel för att laget skall få tro på sig själv, för att laget skall få blodtand och för att laget skall vinna ännu fler titlar.

Det var ett tag sedan vi fick se en Arsenal-kapten lyfta en buckla. Foto: Bildbyrån.

Vi kan hoppas, fantisera och drömma hur länge som helst, men sanningen är att vi måste vinna så fort som möjligt. Ännu en titellös säsong skulle vara katastrof.

Ignasi Miquel är ett hett löfte som nyligen blivit tilldelad kaptensbindeln i Arsenals reservlag. För er som inte känner till det kom han till Arsenal á la Fabregas. Han blev upptäckt av våra scouter i Barcelonas ungdomsakademi. Efter lite förhandlingar värvades han sedan till Arsenal som 15-åring. Miquel berättar själv:

I remember when I came here I couldn’t talk and I was lost. But now I’m trying to talk and tell people what to do. I’m trying to help them when they are playing. I’ve adapted now to [life in] England. It was quite hard but now I feel comfortable and I feel like it’s my home now. I’m happy to be here and now I just want to keep working hard and maybe one day get the chance to show that I am good enough to play for the Arsenal first team.

I’m so happy that Neil gave me the chance to have the armband and I’m not going to disappoint him. I’m going to keep working and show that I can [make it]. I know that I have to work 100 per cent every day and give everything when I play. I just want to get into the first team. I’ve had the chance to train with the first team to show the boss I can be there and if he gives the me the chance I’m going to show what I can do.

Miquel är en intressant spelare som absolut kan ha en framtid i Arsenal. Dock har han ett par år kvar innan han på allvar skulle kunna utmana om en plats i a-laget.

Lite smånyheter har vi också! Kolo Touré menar att Manchester City kan bli lika framgångsrika som Arsenal. Henri Lansbury fick lite skit för sitt målfirande mot Sp*rs. Vermaelen kan även missa matchen mot Birmingham vilket antyder att ågonting ligger lurt till med belgaren.

Transferrykten finns det gott om! Det sjukaste ryktet handlar väl om att Barcelona är intresserade av Denilson (precis som iNke skrev i kommentarspåret igår!). För att vara ärlig vet jag inte vad jag ska tro om det. Det låter för roligt för att vara sant. Gregory van der Wiel och Pepe Reina pratas det idag ännu mer om och ryktena om dessa två spelare har flockat media den senaste månaden. Någonting säger mig att det kan ligga någonting i dessa rykten, men jag tar dem fortfarande med en nypa salt.

Denilson på väg till Barcelona? Foto: Bildbyrån.

Romelu Lukaku har varit på tapeten några gånger tidigare och det är han även idag. Nu uppges det att Anderlechts supertalang kan vara på väg till Arsenal. Han har av många klassats som "den nye Drogba". Dessutom sägs det att Arsenal och Tottenham skall vara intresserade av Dynamo Kievs målvaktstalang Maksym Koval. Det roliga är att han bara stått två matcher för Kiev...

Detta var dock allt för idag! Kommentera gärna! Tack och hej!