Vad behövs för att slå United?

God eftermiddag! Först och främst vill jag börja med att be om ursäkt för gårdagens inlägg. Jag vet inte när jag senast skrev ett så himla dåligt inlägg (för om sanningen ska fram var det inte ett uns bra) och jag funderade faktiskt på att radera det, men när den tanken väl kom upp var det för sent. Jag vet inte vad som for in i mig, men huvudsaken är den att jag är tillbaka fräschare, bättre och smartare!

Det där sista kanske vi kan skippa. Igår kväll var nämligen första gången i mitt liv jag fick uppleva en typisk brittisk julfest. Ja, ni vet sådana där fester där Premier League-spelare brukar skämma ut sig med stora mått. Trots att en stor majoritet var fransmän (j'ai un robinet qui fuit!) och trots att jag hade en smärre panikattack i början (jag paniksmsade, panikringde och panikpratade med i stort sett alla mina vänner på kontaktlistan på telefonen) av julfesten flöt det på brå till slut.

Roligast var ju naturligtvis all gratis alkohol (loads of it!), men jag ska inte börja glamorisera alkohol i en Arsenal-blogg. Det både känns och är fel eftersom många av er är under arton år. Vad jag däremot kan säga att jag hade en toppenkväll med julfest, klubbande och McDonalds-käk mitt i natten. London äger, så jäkla hårt!

När jag imorse vaknade med en sko i ansiktet och massa öppnade brev mitt i sängen flög det upp för mig att det bara är två dagar kvar. Två dagar. Deux jours. Two days!

På måndag är det således dags. Dags för den stora matchen. Dags för allvaret. Manchester United är favoriter, men Arsenal är inga stora underdogs. Allt kan gå exakt hur som helst. Charmen med stora matcher som dessa är att det oftast är individuella prestationer som avgör. Wayne Rooney har gjort det. Samir Nasri har gjort det. Ronaldo har gjort det. Cesc Fabregas har gjort det. Thierry Henry har gjort det. van Nistelrooy har gjort det. Frågan är vem det är som kliver upp på måndag.

Är det en Samir Nasri i sin livs form eller är det en Shrek comebackande Wayne Rooney? Är det en passionerad Robin van Persie eller är det en mexikansk rätt á la Hernandez? Eller kan det rent av bli målvakternas match? En Lukasz Fabianski i en mycket bra form mot den nästan alltid stabile Edwin van der Saar. Många frågor, inga svar.

Samir Nasri avgjorde mot Manchester United 2008 - kan han göra det igen? Foto: Bildbyrån.

Så, vad behövs för att slå självaste Manchester United på Old Trafford? Jo, det ska jag lista här nedan:

______________________________________________________________________________

Ett sammanspelt och stabilt försvar

Arsenals försvarsspel har varit katastrofalt på sistone. Det har varit individuella misstag, misstag som försvarsenhet, inga markeringar, för höga försvarslinjer, för dåligt bakåtjobb, för många missar, dålig tajming och dåliga tacklingar. Det har stundtals varit rent uselt, utan att överdriva.

Vad som därför kommer krävas på Old Trafford på måndag är någonting som vi inte komma klara av. Det finns ingen chans att vårt försvar kommer göra en absolut lysande match med inga misstag, oavsett om vi vill det eller ej. Vad man däremot ska kräva är att man försöker så gott det går. Kommunikationen försvarare emellan kommer bli vital om vi ska ha en chans att vinna. Vi får inte spela med en för hög försvarslinje och exakt alla ska ta hemåtjobbet när det behövs.

Det kommer inte bli enkelt, men att vinna på Old Trafford har aldrig varit enkelt. Inte för någon. Försvaret måste börja jobba som en enhet, måste börja jobba tillsammans och måste förbättra sig innan det är för sent. Och det finns ingen bättre match att börja sin förbättring i än den mot Manchester United. Sagna, Squillaci, Koscielny och Clichy kommer alla sättas på prov. Song och Wilshere kommer få kämpa enormt mycket på mittfältet medan Nasri, Arshavin, van Persie och Walcott måste vara effektiva framför mål. Hela laget måste börja arbeta som ett lag och det är även det man gjort på bortaplan i år.

Squillaci - här i en närkamp mot Chelseas Anelka - kommer få det tufft imorgon. Foto: Bildbyrån.

Vi har ligans bästa bortafacit och det man kommer ihåg från de flesta bortamatcherna är att Arsenal spelat vacker, effektiv och bra fotboll. De har spelat som ett lag. De har offrat sig, de har kämpat och de har inte tappat fokus. Om man vill ta poäng på Old Trafford måste man göra samma sak som man gjort mot Everton, Aston Villa, Wolverhampton och alla andra lag - dubbelt så bra.

______________________________________________________________________________

Effektiv fotboll

Det som blivit vårt fall när vi mött storlagen de senaste åren är vår ineffektiva fotboll. Vi har fullständigt dominerat matcher mot Chelsea, Manchester United och Tottenham, men ändå lyckats förlora. Anledningen har varit att vi helt enkelt inte varit skarpa nog i vårt spel, vilket inte bara gäller effektivitet framför mål.

Vi har dominerat matchbilderna, vi har passat fram och tillbaka, men vi har aldrig kommit till vassa avslut eller målchanser. Det är det där sista avgörande steget som alltid saknats. Det där insticket. Den där killerpassningen. Den där skarvningen. Den där nicken. Den där djupledsbollen. Det är den vi alltid saknat.

Vi må ha mest bollinnehav, flest passningar och vackrast spel, men när Chelsea, United - och även Tottenham på sistone - fått bollen har de varit effektiva över hela plan med den. De har tagit åt sig bollen, passat så mycket det behövts och sedan levererat den där avgörande passningen som resulterat i en vass målchans som i sin tur oftast resulterat i ett mål. Det har kommit till på kontringar, på fasta situationer, i fritt spel och ibland av ren slump.

Det är den största saken vi måste förbättra om vi ska ha en chans i övermorgon. Vi kan säkert leka ut United lika enkelt som vi gjorde för lite mer än ett år sedan (kommer ni ihåg hur fullständigt krossade de var?), men när matchen ska avgöras, när målet ska sättas, när målen inte ska släppas in, ja, då brister det.

Imorgon gäller det att spela en effektiv fotboll (över hela planen), ta vara på sina chanser och se upp för kontringar.

______________________________________________________________________________

Våga

Vad som även gäller imorgon är att våga. Våga bli nerpressade av United. Våga kliva ner ett steg i banan. Våga släppa till några chanser. Matchen är inte över bara för att det är vi som blir tillbakapressade och inte motståndarlaget. Arsenal älskar att hålla i bollen, passa runt den och äga spelet, men för första gången på länge gäller det nu att våga släppa det spelet om det skulle behövas.

Våga för att vinna! Foto: Bildbyrån.

Vi behöver inte vara rädda för United. Vi behöver inte vara rädda för att de ska få några halvchanser, ett par fasta situationer eller en och annan kontring. Om vi spelar vårt spel discplinerat och korrekt skall vi klara oss undan utan blåmärken.

Och trots alla förluster vi fått erfara mot storlagen de senaste åren gäller det att glömma den skiten och våga tror på en vinst. Man måste våga tro att man kan knäcka United. Man måste våga tro att man kan vinna på Old Trafford. Man måste våga tro att man kan sätta stopp för Uniteds oslagbara facit.

______________________________________________________________________________

Glöm inte hjärtat hemma

Det som gjort Arsenal så bra på bortaplan i år är deras hjärta och smärta. Laget har offrat sig, kämpat och slitit från början till slut. Man har spelat för klubbmärket på framsidan och inte efternamnet på baksidan. Man har spelat disciplinerat, effektivt och bra. Man har vågat, man har skjutit, man har rensat och man har gjort mål.

Love. Foto: Bildbyrån.

När Arsenal på måndagkvällen möter Manchester United gäller det att ta vara på alla de saker man gjort så bra i år. Det gäller att ta vara på sitt fina bortaspel, på de kämpainsatser man gjort, på den tur man haft med sig på sistone. Visst kan det vara en individuell prestation som avgör, men i slutändan är det laget som ser till att den individuella skickligheten når fram till sin mottagare.

Spela med hjärtat, spela för att vinna, spela för Arsenal.

______________________________________________________________________________

Om Arsenal vill göra spelarna, laget, klubben och sina supportrar lyckliga gäller det att följa dessa riktlinjer. Jag säger inte att jag har rätt, att jag är Wenger eller att det här kommer att fungera, men jag tror att vi har en så mycket bättre chans om vi har ett stabilt försvar, spelar en effektivare fotboll, vågar mer och har med oss allt bra vi gjort på sistone. Sedan är det här mycket enklare sagt än gjort.

Det här var dock allt för idag. Jag ska nu sätta mig ner och fila på en inför-rapport som kommer komma upp senare i eftermiddag. Imorgon kväll kommer morgondagens inlägg upp och nästa inlägg efter det kommer först dyka upp på tisdag - för då vet vi hur det har gått. Jag är redan nervös.

Kommentera gärna! Over and out.