Vi kommer att sakna Silvestre

God kväll! Egentligen var det inte menat att jag skulle skriva ett inlägg ikväll, men jag kunde bara inte låta bli. Som ni märkt har jag varit upptagen 24/7 de senaste dagarna och jag har verkligen inte haft någon tid alls att skriva något inlägg. Det enda jag kan ursäkta mig för är att jag inte sade till i förväg, men nästa gång lovar jag att säga till i kommentarspåret (vilket jag gjorde lite för sent den här gången) eller Twitter.

Personligen är jag nyss hemkommen från Frankrike och närmare bestämt Lille. Jag klev av Eurostar-tåget för bara en timma sedan och är nu hemma i London igen. Jag är trött, utsliten och helt förlamad, men innan jag skall gå till sömns vill jag bara skicka iväg ett snabbt inlägg.

Jag har för övrigt filmat en hel del av Lille-resan och en kompilation kommer utan tvekan komma upp förr eller senare! Dessutom skall jag filma en hel del imorgon då jag naturligtvis är på plats för att se oss möta Stoke!

Hur som helst blev jag smått förbannad när jag vid lunchtid satt och åt massa delikat fransk ost (förstaplatsen togs hem av en getost från norra Frankrike!) och plötsligt kände hur mobilen vibrerade till minst tio gånger. Dum som jag var hade jag naturligtvis glömt att det var Champions League-lottning idag och man kan säga att jag inte blev så förvånad när jag fick massa "fan" i sms utan att någon hade skrivit ett ord om vilket lag vi skulle få möta. Att det var Barcelona var ju skrivet i sten.

Camp Nou - igen. Foto: Bildbyrån.

När jag väl skriver detta måste jag tyvärr erkänna en sak. Jag ljög litegrann i ett inlägg som handlade om VM för några veckor sedan. Jag skrev att jag inte var så mycket för konspirationsteorier, men efter att Ryssland och Qatar bägge skrällt till sig oväntade segrar blev jag väldigt misstänksam. Att två medlemmar inom det högsta ledet blev avstängda bara några veckor innan röstningen gjorde inte saken bättre. Och då handlade det ändå om två personer som var behöriga till att rösta. Vad hade hänt om de aldrig hade blivit upptäckta? Tänk om det fanns fler som blev mutade? Tänk om det fanns de som aldrig blev upptäckta? Det vet man inte, men nog höjs misstankarna efter att Qatar och Ryssland skrällvann bägge två.

När således utslagningsfasen i Champions League skulle lottas kunde man ju nästan förutspå hela skiten. Arsenal fick Barcelona. Real Madrid fick Lyon. Två på pricken likadana returmöten, bara i omgången tidigare. Överraskad? Nej. Tottenham fick svårt motstånd i Milan och Manchester United kommer inte få det lätt mot Marseille. Vad som är mest fascinerade är väl att alla engelska lag förutom Chelsea fick svårt motstånd. Och som vi alla vet vill man ju inte ha allt för många engelska lag vidare. Överraskad? Nej. En repris på fjolårets Champions League-final redan i åttondelen? Överraskad? Nej.

Hur kommer det sig att den här lottningsomgången mer eller mindre sågs som betydelselös för bara några år sedan? Lottningarna resulterade oftast i ointressanta matcher där man mer eller mindre kunde förutspå resultaten i de flesta mötena. Sedan kom välkomnande skrällar vilket alltid piggade upp turneringen. Det var det man levde på. Och som vi alla minns var en av dessa välkomnande skrällar Arsenal. Men hur kommer det sig att de senaste åren alltid varit fyllda av "heta och profilfyllda stormatcher" redan i åttondelsfinalen? Medan det för bara ett par år sedan nästan var omöjligt att heta, underhållande eller stora lag hamnade mot varandra i åttondelsfinalen har det under de senaste åren blivit så vanligt att man börjar undra om det inte ligger någonting skumt bakom detta.

Jag vet, det låter dumt, det låter barnsligt och det låter smått ogenomtänkt, men jag kan helt enkelt inte låta bli tanken att det är någonting som är riggat. Nu vore korruption inom CL-lottningen någonting extravagant eftersom det inte riktigt fungerar på det viset, men vad man däremot bör tänka över är om UEFA med flit ser till att åttondelsfinalerna blir mer spännande än vad man på förhand anat (för att få mer uppmärksamhet, mer tv-siffor, större intäkter, bättre matcher redan från start osv osv osv). Varma bollar, hemliga lappar, öronsnäckor, ja, välj själva. Bara en sådan sak som att Wenger INNAN lottningen gick ut och sade att vi skulle lottas mot Barcelona var ju smått fundersamt. Hur kunde han veta det? Ja visst, nu var det skrivet i sten, men han hade ju stått där som en fåne om det inte hänt.

Foto: Bildbyrån.

Hur som helst har det hänt igen, vi har lottats mot Barcelona. Hur mycket vi än ogillar det gäller det att lägga de negativa tankarna åt sidan och tro på en vinst. De känslor som flera av Arsenal-supportrarna visat upp under dagens gång gör mig smått förbannad. Ja, jag vet, de flesta av oss - inklusive jag - tänkte "fan" när vi lottades mot Barcelona, men det räcker med ett "fan". Sedan gäller det att blicka framåt.

Om vi går in mot Barcelona med en tro om att det är förlorat på förhand, ja, då kan vi alla lägga ner direkt. Sparka Wenger, sälj alla spelare och låt fansen hejja på ett annat lag. Det spelar ingen roll vad för roll man har inom klubben. Vare sig man är supporter, vd, tränare, spelare eller städare gäller det att tro att det är möjligt. Att gå in i ett möte mot Barcelona med tron om att det är över på förhand kan vi lika gärna kasta in den vita handduken innan avspark. Då kommer vi naturligtvis inte vinna. Då kommer vi inte ens vara i närheten av att vinna.

Arsenal har ett förfärligt facit mot andra storlag och fruktan för ett möte mot världens bästa lag är befogad, men det är skillnad på uppgivelse och fruktan. Många supportrar verkar redan ha gett upp - redan nu.

Min motfråga är: vad fan är ni för supportrar? Vi kan sitta och bedöma chanserna att gå vidare, vi kan sitta och tro att Barcelona har en mycket bättre chans och vi kan alla tro att en förlust är närmare än en vinst. Men vi kan fan inte ge upp, inte nu. Det är två månader kvar till mötet och exakt allting kan hända under dessa två månader.

Som supportrar till ett fotbollslag är det vår uppgift att tro, hejja och stå bakom laget, oavsett hur dåligt läget ser ut på förhand. Det är trots allt därför vi finns till. Annars skulle fotboll lika gärna kunna spelas inför tomma arenor. Jag vet att det känns dåligt, bittert och ledsamt att möta ett lag som krossade oss totalt förra våren, men det gäller att inte ge upp. Det gäller att tro.

Hur skulle det gått om vi inför åttondelsfinalen mot Real Madrid 2006 inte trott på en vinst? Ja, inte fan hade vi vunnit. Hur skulle det gått om Arsenal inför mötet mot Manchester United på Old Trafford år 2002 inte trodde på en vinst? Ja, inte fan hade vi vunnit. Hur skulle det gått om Arsenal aldrig trott att de kunde gå igenom ligan obesegrade? Ja, inte fan hade vi gjort det mästerstycket. Tro är en av de absolut viktigaste delarna inom all sport. Om tro inte funnits hade skrällar inte existerat.

Att vinna mot Real Madrid och gå vidare ur åttondelsfinalen år 2006 fanns inte på världskartan. Men tron, viljan och kampen resulterade i en vinst vi aldrig kommer att glömma. Foto: Bildbyrån.

Det gäller därför för oss, för laget, för spelarna, ja, för alla att tro att det är möjligt. Att veta att det kan gå. Att känna till att vi kan skrälla. Det kommer inte bli enkelt, men nog fan kan det gå. En sak är i alla fall säker. Vi kommer att sakna Silvestre.

Hur som helst gäller det för alla att lägga lottningen mot Barcelona åt sidan. Imorgon är det Stoke som gäller. Imorgon gäller det att komma över förlusten mot United. Tre poäng mot Stoke är ett måste, men de som tror att det kommer bli enkelt kan redan nu sluta läsa här. Det finns ingenting enkelt med att möta Stoke. Det är långa inkast, fula tacklingar, benbrott, tusen års väntetid efter att bollen gått ut över sidlinjen, inlägg efter inlägg, fasta situationer och massor av annan sorts anti-fotboll.

Stoke är ett förjävligt lag på många sätt och vis, men att prestera resultat kan de. De kan vinna mot storlag. De kan spela lika mot storlag. De kan förlora mot storlag. Både borta och hemma. Om Arsenal inte lägger tankarna om Chelsea, Champions League, Barcelona och julafton åt sidan är morgondagens tre poäng i fara.

Shawcross a.k.a. "not that kind of a player" gästar Emirates imorgon. Foto: Bildbyrån.

Imorgon är det Stoke, Premier League, tre poäng och top of the league som gäller. Ingenting annat. Jag kommer naturligtvis att finnas på plats på Emirates och ni kommer få gotta er med ett inlägg efter matchen!

Nu säger jag dock tack och god natt! Jag, ni, vi alla har en lång dag framför oss. Det gäller att vila upp sig och samla ihop krafterna inför morgondagen. Kom igen nu Arsenal, gör oss åtminstone lite stolta före det lilla juluppehållet! Come on you Gunners!