Om Wilshere, Chamakh och aktier
tis 21 dec 2010 kl 20:08
God kväll! Jag är nyss hemkommen efter min tredje shoppingrunda på lika många dagar och jag kan säga er att det tar en på krafterna. Jag har sett till att handla allt från kläder och hörlurar till en iPhone 4. Förutom telefonen har jag dessutom hållt ihop kostnaderna rätt så bra. Dock skall man komma ihåg att det mesta på Oxford Street (där jag spenderat den mesta tiden) är förbannat dyrt, men det är verkligen en upplevelse!
Idag har jag även köpt biljetter till bortamatcherna mot Wigan samt Birmingham. Bli således inte förvånade om ni ser en helvild kicken i bortaklacken de närmsta veckorna. Jag ska verkligen sjunga sönder mina lungor! Kommer att bli fantastiskt. Längtar redan nu.
Vädret i London blir bara bättre och bättre, oavsett vad väderleksrapporterna säger. Det är fortfarande snö på gatorna och extremt halt i stort sett överallt, men det blir bättre. Idag fick jag dessutom erfara en underbar känsla på väg hem.
Jag hade varit i Barking (några stationer förbi Upton Park) och var på väg hem. Först fick jag sitta på tåget (tunnelbanetåget) i runt en kvart eftersom tågen inte rörde sig på grund av signalstörningar. Det hade redan hunnit bli mörkt ute, så det enda man såg var upplysta fönster i en massa bostadshus (tubstationen vid Barking ligger ovanför marken). Efter att tåget kommit igång tog det cirka 25 minuter innan jag kom fram. När jag sedan klev ut ur stationen fick jag nästan gåshud direkt.
Anledningen var att det nyss hade börjat snöa lite lätt. När jag således vandrade hem längs Londons mörka finanskvarter fick man uppleva en sagolik känsla. Det kändes som om man var med i en film när man gick längs gatorna och såg snön falla ner i den mörka tillvaron som enbart lystes upp av billysen, gatulyktor och ljuset från de öppna affärerna. Åh, den känslan går inte att beskriva i ord. Fantastiskt.
Hur som helst, nog om mitt liv i London. Ni vill ju ändå få en daglig Arsenal-rapport vah? Well, de tråkiga nyheterna är att nyhetstorkan fortsätter, men som tur är finns det åtminstone vissa intressanta saker att skriva om. Arsenal.com har gått ut med en hel del texter från det officiella matchprogrammet mot Stoke (som aldrig blev av) och man kan finna allt från uttalanden om Lansbury till hur säsongen har gått. Vi kan även läsa om vad Wenger tror om de talanger som för tillfället spelar i FA Youth Cup:
I know all these players well and individually in every position Arsenal has a very good player. Afobe has power and he has the typical game of a powerful centre forward. To tell you today who will be in the first team is a bit too early but as many as five or six have real potential. I believe the difference between Arsenal and Darlington was too big to have a frank assessment of all the players.
Jag har pratat väldigt mycket om vår talangfabrik förut och jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Det vi alla vet är att Arsenal har en fantastisk uppsättning av juniorer och reserver, men det svåra med att vara en av världens bästa klubbar är att spelarna som vill lyckas i Arsenal måste ha det där lilla extra. Det räcker inte med att bara vara en talang eller göra bra ifrån sig under en säsong. Du måste inneha supertalang.
Wilshere har gått ifrån att vara en pojkspoling till att bli en startspelare. Foto: Bildbyrån.
Exempel på spelare som kommit "through the ranks" de senaste åren är Nicklas Bendtner, Jack Wilshere, Wojciech Szczesny och Cesc Fabregas. Alla dessa har haft en sak gemensamt. De har alla en större dosa talang än de flesta andra. Därför är det lite tråkigt att sitta inne med vetskapen om att endast en-två spelare kommer lyckas kämpa in sig i a-laget de kommande åren. Frågan är bara vilka det blir.
Jay Emmanuel-Thomas är en bra spelare och en lovande talang som blixtrar till ofta, men tyvärr tror jag inte han kommer lyckas i Arsenal. Samma sak gäller bl.a. Nordtveit, Lansbury och Miquel. De är alla lovande spelare och det råder ingen tvekan om att de har talang, men tyvärr handlar det om en talang som högst kan ta dom till ett botten- eller mittenlag i Premier League, Bundesliga, La Liga eller Serie A. Inte till ett av världens bästa lag.
Sedan kan de naturligtvis utvecklas i ett annat lag och kämpa sig upp till toppen på det viset, men att gå från juniorerna till reserverna och vidare till a-laget i Arsenal är extremt svårt. Det är bara de absolut bästa som klarar av det.
Vilka tror då jag har störst chans att i framtiden slå in sig i Arsenals a-lag? Mina pengar går utan tvekan på Benik Afobe och Chuks Aneke. De två är större än vad många anar. Och det kunde jag lika gärna sagt innan de manglade Darlington i FA Youth Cup.
En av spelarna som slagit in sig i a-laget och t.o.m. startelvan är unge Jack Wilshere. I intervjun i senaste Arsenal Magazine säger han följande:
I think it’s good for me to play in that position. It helps that I can work on defensive things as well as my attacking game. This year I’ve become, if not a holding player as such because I still like to get forward, more aware of the defensive aspect. Alex and I both know how it works and it doesn’t even need that much talking. If I go upfield, Alex is clever enough to see that he needs to stay and vice versa – if he goes I can see that I need to hold. And the centre-backs help us as well, they’re always talking because they can see what is happening in front of them.
Perhaps at the start of the season I was holding back a bit, getting to know the role, but recently I’ve been getting forward more often – I got that goal against Aston Villa and I’d like to score a few more now. At the beginning of the season the boss told me he sees me playing in that position but the defensive side, my heading from goal-kicks and my tackling for example, needed to be worked on. And I think it’s improving all the time.
Certain things come naturally and tackling wasn’t one of them, I’d sometimes go a bit over the top when I was younger. Everyone’s going to get some wrong through – I certainly did against Birmingham, but it’s getting better and in the position I play it’s an important side of the game.
Vi alla har pratat väldigt mycket om Wilshere den här säsongen och det kan man förstå. Ända sedan den stora överraskningen om att han skulle starta premiärmatchen mot Liverpool har allt gått som på räls för den unge britten. Efter ett par månader in i säsäongen sade t.o.m. Wenger att han var förvånad över hur mycket Jack fått spela.
Det mesta har varit bra, men det har även funnits dåliga insatser att prata om. Idiotiska tacklingar, något naivt spel och misslyckade försök att göra någonting i anfallsväg är väl de saker man klagat över mest, men överlag har plusen varit mångt mycket fler än minusen. Jack går ju inte beskrivas på ett bättre sätt än den uttjatade beskrivningen om att han är en blandning mellan Paul Scholes och Cesc Fabregas. Kampviljan han visat upp hela säsongen har endast överglänsts av Chamakh som slitit ännu hårdare.
En typisk slitvarg. Foto: Bildbyrån.
Han ger varken upp i det första eller andra taget, Jack. Han köttar, krigar och ger sig inte förrän domaren blåser i visselpipan. Det är sådan mentalitet supportrarna uppskattar och det har även visat sig genom att han fått mycket positiv kritik av spelare, ledare, journalister och supportrar.
Det kanske mest skrämmande är att han bara är 18 år och lååångt ifrån att vara en färdig produkt. Det är faktiskt mer än skrämmande att tänka på hur bra han kan bli om han fortsätter spela som han gör just nu.
Igår länkade jag intervjun Al Jazeera gjorde med Wenger och i den intervjun sade Wenger bl.a. detta:
If we find the players who can give something more to the team, we will do it. We respect our budget. You look at clubs who lose £100 million or £150m and if we do that, then we go bust. It's as simple as that. We pay what we can afford.
Det var en läsare som reagerade på det i kommentarspåret och efter att ha tänkt på saken måste även jag väcka en tankeställare. Vad är det egentligen Wenger försöker säga? Är han för chockad av frågan? Känner han sig pressad? Tänkte han sig inte för innan han svarade? För ja, det är skrämmande att se klubbar förlora £100-200 miljoner, men att ett dyrt spelarköp på cirka £15-30 miljoner skulle fälla en hel klubb låter smått extremt orimligt. Och ja, det finns inte en enda spelare förutom Messi som kan tänka sig kosta £100 miljoner eller mer. Överdriva lite, Wenger?
Chamakh har pratat mycket om Drogba och Rooney de senaste månaderna och fortsätter han att göra även idag:
I don't feel inferior to them but they've worked really hard to get where they are. I know I have the ability and through hard work I can improve my game. I think I haven't reached their level yet but I will get there one day. This will happen if I keep focused and if I carry on working hard.
Hur roligt det än är att Chamakh har höga mål ser jag det som föga troligt att han en dag blir lika bra som Rooney eller Drogba. Med tanke på att vi värvade Chamakh som en färdig spelare (inte ofta vi gör) visste vi att vi skulle få valuta för pengarna (läs: för lönen vi kom att betala för honom). Här hade vi en 26-årig slitvarg från Bordeaux som var redo att ta nästa steg i sin karriär. Chamakh kommer fortsätta att utvecklas, men inte i Wilshere-fart. Han kommer att bli bättre, acklimatisera sig ännu mer och kanske även fortsätta sin succé, men Rooney och Drogba är tyvärr snäppet högre upp på kvalitetsskalan.
Trots detta är han fortfarande extremt viktig för Arsenal och vi har marockanen att tacka för mycket inledningsvis. Jag vill inte ens tänka på var vi hade legat i tabellen om vi inte haft Chamakh tillgänglig. Det kanske allra bästa med Chamakh är att han verkar vara immun mot skador vilket gör honom tillgänglig ofta och mycket.
CHAMACKH MY B..CH UP! Foto: Bildbyrån.
Vi alla känner väl till Unibets (som för övrigt är stolt sponsor till Arsenal Sweden!) slogan - för spelare, av spelare. En slogan lik denna skulle mycket väl kunna ha fungerat när en uppskara av Arsenal-supportrar lanserade sin bok "Arsenal 'Til I Die" på Emirates torsdagen den 16e september. Jag kommer utan tvekan att köpa den och hoppas naturligtvis på bra läsning.
Det första jag tänkte på när jag såg den nyheten var att många av er frågat mig om jag en dag i framtiden skulle kunna tänka mig bli författare och skriva en bok om Arsenal. Författare kommer jag nog aldrig att bli (inte ha som yrke i alla fall), men att skriva en bok om Arsenal har sedan en tid tillbaka legat på en lista över saker jag måste få gjort i livet. Om det sker om 5, 10 eller 20 år har jag dock ingen aning om.
Dagens humorbidrag får den humoristiske M a r i o Balotelli stå för. Idag blev det nämligen klart att han vann Golden Boy som kan ses som en Ballon D'Or, fast för spelare under 21 år. Tvåa bakom Balotelli blev ingen annan än vår egna Wilshere, men den italienska fotbollspelaren verkar aldrig ha hört talas om honom:
What's his name? Wil...? No, I just don’t know him, but the next time I play against Arsenal I'll try to be careful. Maybe I could show him the Golden Boy trophy and remind him that I won.
Vidare säger han att det bara finns en enda spelare i världen som är bättre än honom själv:
There's only one that is a little stronger than me: Messi. All the others behind me. I am delighted to receive the award, but who else would have won if not me? Two years ago I finished sixth and then fourth in 2009. Now it's my turn, no? My goal is, in the near future, to turn this award into the Ballon d'Or, without any age limits. Winning the Golden Boy is certainly a good omen.
Och vi klagar på att Bendtner är för kaxig..........
Läget kring Arsenals aktieägare har varit stilla ett bra tag, men nu verkar det som om saker och ting är på väg att hettas upp. Det är nämligen ingen annan än Alisher Usmanov som väntas öka sin aktieandel från 27 % till 29,9 % vilket skulle resultera i att han är 0,1 % ifrån att vara tvungen till att lägga ett övertagningsbud på de resterande aktierna (70 %).
Stan Kroenke är fortfarande den störste aktieägaren med 29,8 % av andelarna, men kan se sig förbipasserad med 0,1 % om Usmanov väljer att slå till. Enligt rapporter skall Usmanov nyligen ha sagt följande i rysk tv:
Today, we have 27 per cent. Our objective is to bring that up to a blocking stake of 29.9 per cent. And from there, we will just keep looking. You can never tell about what happens in life.
Lite enkel information för de som inte förstår aktier, ekonomi och procentantal:
Stan Kroenke äger flest andelar i Arsenal Holdings Plc ("aktiebolaget") som är "företaget" som "är Arsenal". Det är ganska svårt att förklara det med ord, men jag hoppas att ni förstår.
Just nu finns det inte en enskild ägare eftersom ingen enskild person äger alla aktieandelar. Stan Kroenke har flest (29,8%), Alisher Usmanov näst mest (27%) medan Danny Fiszman har cirka 16, 1 % och Nina Bracewell-Smith 15,9 %. Den sistnämndes aktier har dock sedan 2009 varit till salu. Utöver "the big four" finns det mindre aktieägare som bl.a. utgörs av forna spelare, supportrar, småföretag och Peter Hill-Wood.
Ingen enskild ägare kan ha mer än 30 % utan att äga alla aktier. Om någon således når 29,9 % måste nästa bud på aktierna vara ett övertagningsförsök på exakt alla resterande aktier. Om exempelvis Kroenke bestämmer sig för att göra det måste han alltså lägga ett bud på alla kvarvarande aktier han inte äger (vilket är 70,1 %) och sedan få det accepterat. Ifall det skulle lyckas blir han ensam ägare i Arsenal Holdings Plc.
Kroenke - etta just nu.
Nu har ekonomi aldrig varit mitt absolut bästa område, så om någon känner sig för att lägga till, ta bort eller redigera min förklaring är ni mer än välkomna att göra det i kommentarspåret.
Smånyheter då! Lazio sägs vara intresserade av Nicklas Bendtner, Feyenoord blir nästa klubb att öppet kritisera Chelseas tillvägagångssätt vid värvningar av ungdomar och Arsenal-bekantingen David Dein kan komma att bli nästa ordförande för FA.
Sist men inte minst kan ni alla checka in den här videon som avger en väldigt mysig känsla. Vi får se Arsenal-spelare, deras så kallade "wags" (läs: spelarfruar) samt det fantastiska arbete de gör för välgörenhet.
Det här var dock allt för idag! En ljudblogg, ett specialinlägg, en videokväll och en årskrönika är inplanerat i schemat före nyår och ni kommer således få massvis att bita in i före vi kickstartar det nya året! Se det lite som en julklapp :)
Innan vi avslutar tänkte jag avsluta även dagens inlägg med en fin liten video. Och glöm naturligtvis inte att kommentera innan ni beger er bort från sidan! Ha det bra! Over and out.