Upton Park!

It's so quiet, it's so quiet, it's so quite at the Park, it's so quieeeet at the Paaark! Och visst var det tyst, nästan stendött. Hemmasupportrarna hade inte mycket att vara glada över och their famous atmosphere fanns ingenstans att hitta. Istället var det Arsenals stolta bortaklack som fick skapa stämningen - och visst skapade vi stämning. Men än en gång, låt oss ta det från början.

Min kontakt för bortamatchbiljetter hade missat att köpa en biljett till Upton Park för ett par veckor sedan (när de såldes) och hade således ingenting åt mig. Fram till i förrgår kväll var jag fortfarande inte säker på om jag skulle kunna gå, men efter ett par samtal hit och dit lyckades jag hitta en pålitlig Arsenal-supporter som hade en biljett över. Han ville dock ha £75 (!!!) för den, vilket var/är rena rama rånet, trots att West Ham har rätt så dyra biljettpriser. Jag lyckades dock tvinga ner priset till £55 (vilket fortfarande är överpris), men jag kunde inte missa en bortamatch, inte efter de underbara bortaresorna till Wigan och Birmingham.

Igår kväll begav jag mig således till Kentish Town för att plocka upp biljetten. Några stopp med Central Line, några fler med Northern Line och sedan var jag på plats efter en promenad på femton minuter. Det första som slog mig var hur fula biljetter The Hammers har, men det viktiga var inte utseendet, utan biljetten. 55 pund fattigare började jag vandra hemåt bland väldigt suspekta kvarter.

På kvällen kände jag mig något kär och det resulterade i gårdagens omtyckta inlägg. När känlsorna flyger iväg skriver jag som bäst, det har jag lärt mig sedan en lång tid tillbaka. Hur som helst mådde jag riktigt bra när jag gick och la mig. Biljetten var säkrad och jag såg fram emot den kommande matchen.

Upton Park. Foto: Bildbyrån.

Efter en frukost, en lunch och en härlig promenad i Shoreditch begav det sig mot Upton Park. Vädret var fantastiskt fint och trots att det blåste rejält kändes det som en kraftig sommarvind snarare än en vinterblåst. Det enda problemet var att Hammersmith & City Line samt District Line var avstängda hela dagen pga underhåll. Detta gjorde att man inte på något sätt kunde ta sig till Upton Park med tuben. Istället blev det en väldigt annorlunda resa till West Hams kvarter.

Först tog jag Central Line upp till Stratford för att sedan byta till Jubilee Line för att kunna åka en station ner till West Ham (notera att West Ham och Upton Park inte är samma station). På vägen dit mötte jag en blyg Arsenal-supporter från Kuwait(!) som behövde hjälp med att hitta vägen till Upton Park. Jag erbjöd naturligtvis min hjälp och han och jag följdes åt hela den resterande vägen.

När vi väl klivit av i West Ham märkte vi att vi var lite för sena. Det var bara 40 minuter kvar till avspark och en promenad från stationen till Upton park tar ungefär lika lång tid. Som tur var stod det en man med ett stort plakat precis utanför stationen. På plakatet stod det "WEST HAM CARS".

Vid det här laget hade det redan hunnit bli kväll och mörkret hade ödelagt radhusområdet utanför stationen. Det lilla skenet från "WEST HAM CARS" huvudkontor (som såg ut som en liten kontorsbox) skiljde sig dock från mängden. Över kontoret stod det "we offer local cabs". Det hela var smått väldigt mysko, men vad fan, det fick duga tänkte vi och det lilla sällskap som hade anslutit sig.

Där stod vi och väntade i flera minuter på att en taxi skulle dyka upp. Vi fick gång på gång beskedet att en ny taxi skulle vara på plats om bara några minuter, men ingen taxi syntes till. Fler och fler anslöt och snart var vi en hel klunga West Ham- och Arsenal-supportrar som behövde lift till arenan. Den första taxin (som såg ut som var en helt vanlig bil) kom, men jag hade gått undan lite för att hitta en riktig taxi (hela deras verksamhet kändes så himla suspekt). Således var det fyra stycken personer som knep taxin före oss, trots att vi hade stått före i kön i flera minuter. Vi blev förbannade, men de körde iväg innan vi ens hann börja klaga.

När nästa taxi kom åtta minuter senare satte vi oss i den och bad föraren att trycka på gaspedalen, men då kom chefen ut ur kontoret och bad oss kliva av eftersom det var fyra personer som tydligen stått före i kön, men gått bort för att beställa mat. Ett antal fuck senare kom det dock en minibuss som inte bara tog på oss, utan en hel del andra också. Klockan stod på 17.10 och det var 20 minuter kvar till kick-off. Som tur var indiern bakom ratten helt galen och trampade i gasen som om det vore ett Värmlands-rally. Minst hundra farthinder senare (jag har aldrig varit med om fler väggupp på tio minuter) var vi äntligen på plats. På vägen dit hade vi sett ett antal supportrar som faktiskt sprungit mot arenan. Stackars dem.

När vi väl gått in på arenaområdet blev vi tillbakadirigerade eftersom bortasupportrarna hade en helt seperat ingång på baksidan av arenan. Vi fick således ta och springa flera hundra meter för att komma runt avspärrningarna och in i bortaområdet. Väl framme i entrén stötte jag på en man som var minst lika förbannad som mig och ur hans mun kom ett antal svordomar som inte bör skrivas här. Om bara tunnelbanan fungerat som vanligt...

Med fem minuter kvar till kick-off lyckades jag dock äntligen kliva in på arenan och direkt finna min plats. Det var tänkt att jag skulle vara där en timme innan, men på grund av tunnelbanan, taxiväntandet och en hel del annat hann jag alltså knappt till avspark. En läxa tills nästa gång.

Väl inne på Upton Park drog jag igång sjungandet direkt och känslan av att kunna sjunga ut sin kärlek tillsammans med likasinnade är så himla underbar. Det går inte att beskriva i ord, precis som jag skrev igår.

Arsenal började bra och matchen var väldigt lik den mot Birmingham. The Gunners hade spelövertaget, målchanserna och i princip allting redan i inledningen av matchen. Precis som borta i Birmingham skulle även ledningsmålet komma efter tretton minuter, dessutom av exakt samma spelare - Robin van Persie.

Jack Wilshere kom framstörtandes på mittfältet, passade bollen ut till Theo Walcott på högerkanten. Theo tog nåra steg in mot straffområdet och passade sedan Nasri som släppte förbi sig bollen mellan sina ben till en Robin van Persie som vackert slog till direkt! 1-0 till Arsenal och vilt jubel!

RvP jublar! Ser inte hans benskydd abnormt stora ut? Foto: Bildbyrån.

The Gunners fortsatte sedan att pressa medan West Ham knappt hade någonting framåt. Cesc Fabregas hade ett bra läge, Robin van Persie sköt ett stenhårt skott i stolpen och Green gjorde en superräddning efter ett fint mönsteranfall av Arsenal. Det enda West Ham kom med var ett farligt läge från vänsterkanten efter att Djourou tabbat sig ordentligt i defensiven. Szczesny gjorde dock en snygg räddning och höll borta kvitteringen.

Rädslan med att endast gå in i halvvila med 1-0 - trots en stor dominans - var stor och 2-0 kändes lite som ett måste. Som tur var tyckte även spelarna det och Theo Walcott kunde stöta in sitt tionde mål för säsongen efter en fin passning från Robin van Persie.

Efter 2-0 kunde vi andas ut lite och you're getting sacked in the morning ekade inne på arenan. Ramsan byttes minuten senare ut mot you're getting sacked in an hour för att minute senare bytas ut till you're getting sacked at halftime för att en sista gång bytas ut mot you're getting sacked in a minute, saacked in aaa miinuuute! Humor!

Arsenal kunde som tur var gå till vila med 2-0 i bagaget, men att ta ut en seger i förskott kunde man absolut inte göra. Minns bara vad som hände på samma arena förra säsongen.

I pausen träffade jag på Tomelilla som hade tagit sig till London med två Liverpool-vänner som sällskap. Han berättade att de skulle gå på konsert imorgon (läs: idag), men den hade tydligen blivit inställd. Nåja, att se Arsenal live är inte så illa det heller.

Efter halvtid klev Arsenal ut på plan och fortsatte sin dominans. Vi hade i stort sett allt spelövertag och målchanserna fortsatte att flöda. Green stod dock på bra i West Ham-målet, trots att han fick höra "you let your country down" mer än en gång.

Ett förlösande 3-0 skulle dock komma! Theo Walcott missade en passning som rullade förbi honom, men löpte trots det ikapp bollen för att sekunden senare bli fälld av Wayne Bridge inne i straffområdet. Straff till Arsenal!

Robin van Persie stegade upp mot straffpunkten och med tanke på att han inte missat en enda straff på snart fyra år kunde det inte bli någonting annat än mål - och visst blev det även så! van Persie satte den lågt till höger om Robert Green och sprang sedan fram till bortaklacken och skrek ut sin glädje. Vilken hjälte!

RvP igen! Foto: Bildbyrån.

Med bara några minuter kvar kunde man tro att The Hammers åtminstone skulle försöka lägga i ännu en växel, men så blev det inte. Istället var det The Gunners som pressade som aldrig förr. Nasri stod för en fantastiskt fin individuell prestation, men skottet som mycket väl kunde letat sig in i mål täcktes av en West Ham-försvarare. Jack Wilshere hade sekunden senare chansen att skjuta in 4-0, men Green räddade snyggt.

När Arsenal bytte in nytt folk stod Robin van Persie redo att lägga ännu en hörna, precis vid bortaklacken. Vi tog tillfället i akt att sjunga hans namn högre än vi hade gjort under hela kvällen och resultatet var underbart. Holländaren vände sig om mot bortaklacken, knöt nävarna högt upp i skyn och skrek någonting som liknade "come oooon". Vilken hjälte!

Några minuter senare var mötet över. Mina lungor var i princip förstörda, men det gjorde inte så mycket. Känslan av att stå på Upton Park, sjunga ut sin glädje, se de miserabla hemmasupportrarna och känna på den riktiga brittiska supporterkulturen är fantastisk. Det är få saker i världen som slår det. van Persie, Wilshere, Song, Djourou och Eboue kom alla fram och applåderade klacken. Sedan kastade de iväg sina tröjor till oss. Om jag bara stått några meter till vänster hade jag utan tvekan fått tag i Songs tröja! Det skulle varit någonting!

Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen efteråt, så jag följde efter alla andra. Efter att ha gått i tjugo minuter ringde jag en vän och bad honom kolla upp vart i helsike jag hamnat. Det visade sig att jag hamnat vid West Ham Park och var tjugo minuter från Stratfords tunnelbanestation. Totalt fyrtiofem minuter senare (jävla tunnelbana...) kunde jag äntligen kliva på ett tåg tillbaka mot Liverpool Street. Medan den långa promenaden var ohyggligt tråkig gjorde det inte så mycket då Arsenal vann och jag var lycklig!

Nu sitter jag här hemma igen och internet har helt utan anledning gått ner för tredje gången på två dagar. Därför lär det här inlägget publiceras på söndagen och inte lördagen, så som det var tänkt från början. Oavsett vad är jag ännu en upplevelse rikare. Kärleken för Arsenal är större än någonsin och jag kommer utan tvekan åka på fler bortamatcher innan säsongen är över. Mer än så finns det inte att säga om en underbar kväll som denna!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (6,5/10) - Skall naturligtvis ha cred för sina fina räddningar, men skall även kritiseras lite för sitt något svajjiga spel och sin fortsatt dåliga distribution. Killen har dock enorm talang och han kommer utan tvekan bli Arsenals förstemålvakt om något/ett par år, men just nu är Fabianski en mer färdig målvakt.

• Eboue (6/10) - Visade upp bättre takter igår. Var bra i defensiven (åtminstone helt okej) och gick inte på lika många offensiva räder som vanligt. Var dock även bra i offensiven och skapade ofta problem för West Ham-försvaret.

• Djourou (5/10) - Långt ifrån lika imponerande som mot tdigare motstånd. Gjorde några enkla misstag.

• Koscielny (7/10) - Hade en bra afton. Vann många höjddueller och var brytningssäker. Lugn i spelet.

• Clichy (6,5/10) - En helt okej match från fransmannen.

• Wilshere (8/10) - Killen blir bara bättre och bättre. Varit ordinarie i världens tuffaste liga under hela säsongen och visar fortfarande inga tecken på trötthet eller formsvackor.

• Song (7/10) - Song är Song. En höst som varit upp- och ner, men nu verkar han ha återfunnit sin form från förra säsongen.

Song var bra som vanligt. Foto. Bildbyrån.

• Walcott (8/10 - utbytt i matchminut '88) - Gav ständiga problem för Hammers-försvaret och var delaktig i alla mål!
• Nasri (7,5/10 - utbytt i matchminut '88) - Fortsatt het, trots uteblivna mål. Bollen är som fastklistrad vid hans fötter.
• Fabregas (7,5/10 - utbytt i matchminut '81) - El Capitan är också på väg att återfå formen. Blir bara bättre och bättre.

• van Persie (8/10) - Otroligt bra match från holländaren som är på väg tillbaka till formtoppen. Avslutet som resulterade i 1-0 var världsklass. Otroligt få spelare som valt att skjuta direkt.

• Denilson (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '81)

• Arshavin (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '88)

• Gibbs (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '88)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Robin van Persie - Var överallt idag. Formen är på väg tillbaka vilket är ett fantastiskt gott tecken. Kunde till och med ha gjort ett hat-trick idag. Gjorde dock allting rätt!
• Jack Wilshere - Underbar inställning! Ger verkligen aldrig upp och går in hundraprocentigt i varenda närkamp. Unge Jack är inte rädd för någonting. Var fantastisk i både offensiven och defensiven.
• Theo Walcott - Riktigt bra match! Passade fint fram till 1-0, gjorde själv 2-0 och fick med sig en korrekt straff som resulterade i 3-0.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att det här var bara en av många segrar vi måste ta för att ens ha en chans att komma ikapp United. Manchester City vann hemma mot Wolves med 4-3 vilket betyder att de fortfarande innehar andraplatsen. Manchester United spelar mot inga andra än våra ärkerivaler Tottenham idag. Minst ett lag kommer att tappa poäng - frågan är bara vilket?

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar: