Glad, men orolig

God eftermiddag! Saker och ting vill mig inget gott idag heller. Internetproblemen är tillbaka samtidigt som min förkylning är förvärrad. Således blir det bara korta synpunkter från mig denna torsdag!

Gårdagens match mot Leeds var en av de bästa den här säsongen. Tempot var högt, intensiteten lika hög den, målchanser åt båda håll, drömmål för bägge lagen och ett Arsenal som stundtals imponerade stort. 1-0 av Nasri kom tidigt och lade grunden för segern (ett tidigt mål för Arsenal är bland det bästa som man kan hända i en match) då Sagna senare skottade in 2-0 för att en kvart innan matchslut se RvP avgöra på nick efter ett delikat inlägg av den ständigt kritiserade Nicklas Bendtner.

Leeds och Bradley Johnson slog naturligtvis till med matchens bästa mål och det var mycket imponernade att se vad ett mål kan göra för ett lag som ligger under i en cupmatch. Man har naturligtvis sett liknande reaktioner många gånger innan, men Leeds och hela Elland Road verkade explodera efter reduceringen. Atmosfären blev näst intill magisk och Leeds var nära att sätta en kvittering innan halvtidsvilan.

Arsenal dominerade dock fullständigt i andra halvlek - precis som i majoriteten av första - och det kunde inte sluta på något annat sätt än med en Arsenal-seger. Det avgörande, förlösande och fantastiska 3-1 skulle komma en kvart innan slutet då Bendtner kom framstörtandes på högerkanten och slog iväg ett fantastiskt inlägg rakt på van Persies panna som enkelt kunde nicka in 3-1 framför bortasupportrarna.

Alla spelare i laget gjorde en bra insats, till och med kritiserade spelare som Denilson och Bendtner. Även Arshavins insats får ses som godkänd, trots att många målchanser gick helt åt helvete. Ryssen kämpade trots allt enormt mycket och jag vet inte om jag sett honom springa mer i en match den här säsongen.

Det sistnämnda stämmer dock överens med nästan alla spelare och det är även anledningen varför jag är aningen orolig. Djourou och Koscielny har spelat massvis och åter massvis med matcher den senaste månaden och det är bara en tidsfråga innan de antingen tröttar ut sig helt eller åker på en skada. Sagna har sprungit som en idiot i alla matcher den här säsongeo och trots att han varit avstängd i tre matcher och fått vila är jag orolig även för honom.

Sagna - bättre högerback får man leta efter. Foto: Bildbyrån.

Samma sak gäller även spelare som Song (även han har spelat massvis med matcher) och då vi inte riktigt har en bra ersättare för Song gör det mig ännu mer oroad. Denilson? Nej. Diaby? Möjligen, men han är skadad 24/7. Eastmond? Inte. Wilshere? Bara kanske. Ramsey? Knappast.

Arsenal har minst spelat två matcher per vecka de senaste veckorna och det helvetiska schemat kommer att fortsätta i många veckor framåt. Samtidigt som vi trots allt har en relativt skadefri trupp är rädslan för skador på nyckelspelare stor. I detta nuet kan jag inte ens förstå hur vi klarade oss förra året då vi hade upp emot tio-elva spelare skadade samtidigt. Helt sjukt.

Mest oroad är jag dock för mittbackarna som spelat i stort sett varenda match på grund av skador. Djourou har helt plötsligt spelat sju matcher på mindre än en månad och med tanke på att han sedan 2004 (snart sju år sedan!!) inte hade gjort fler än femtio matcher i Arsenal-tröjan kan man förstå varför en sådan som jag är riktigt oroad för att han kan gå sönder. Även en som som Koscielny - som spelat mycket bra på sistone - har spelat alldeles för mycket.

Vad som än händer är jag mäkta imponerad av säsongens Arsenal. Visst har vi åkt på flera bottennapp och misslyckanden, men när halva säsongen återstår är vi vidare i FA-cupen (lär även gå vidare i nästa omgång vid vinst mot Huddersfield), en vinst ifrån final i Carling Cup, två poäng ifrån Manchester United i ligan och en åttondelsfinal mot Barcelona om en månad.

Arsenal har mognat och är ett helt annat lag än det var för några säsonger sedan. Skadeproblemen är borta, klasspelarna levererar match in och match ut, målvakterna (som vi haft så mycket problem med) presterar gång på gång och vi är det enda laget i England som fortfarande är med i alla fyra turneringar.

Nu kan hela det här scenariot se helt annorlunda ut om bara några veckor då vi dels kan åka på en oväntad förlust mot Ipswich och dels åka ur Champions League mot Barcelona. Och då är vi tillbaka på ruta ett, eller åtminstone ruta två. Samtidigt kan det resultera i att vi enbart behöver fokusera på ligaspelet som t.ex. Manchester United inte skulle kunna göra (då de med största säkerhet lär gå vidare i Champions League).

Den andra halva säsongen kommer utan tvekan bli mycket intressant och min tro att vi kan slå Barca blir bara större och större för var dag. De är långt ifrån omänskliga och om vi kunde ta 2-2 i första mötet och göra första målet på Camp Nou förra året - med den sjukt skadedrabbade trupp vi hade - kan vi utan tvekan bara göra bättre ifrån oss med spelare som formstarke Nasri, kaptenen Fabregas, en RvP i målform, en stabil Djourou & Koscielny och en Sagna som mycket väl kan vara den bästa högerbacken i världen just nu. Så länge vi inte åker på massor av skador samtidigt kommer vi utan tvekan ha en bättre chans. Jag ser verkligen fram emot åttondelsfinalen, verkligen.

Nasri kan ta sig förbi vilket försvar som helst. Foto: Bildbyrån.

Sist men inte minst vill jag idag gratta Ceasar som mycket väl kan vara den yngsta Arsenal-supportern i världen just nu. Han är bara någon dag gammal, väger 3565 gram och är 51 centimeter lång. Jag önskar Ceasars föräldrar ett stort lycka till i framtiden. Och kom ihåg att det finns kärlek som aldrig dör!

Det här var dock allt för idag! Ha det så bra! Tack och hej!