Heroes Together
sön 27 feb 2011 kl 09:39
När Robin van Persie idag kliver in på Wembley Stadium - även kallat Home of Football - har miljontals supportrar satt sig i tv-sofforna, samlats i pubarna och flockats till arenan. När Robin van Persie sätter på sig kaptensbindeln i omklädningsrummet kommer han helt plötsligt bära ansvaret för det lag han börjad hålla på redan som ett litet barn hemma i Rotterdam. När Robin van Persie tittar upp mot klockan som just passerat nittio minuter vet han att han kommer att stå där, antingen som vinnare, eller som förlorare.
Innan spelarna kliver in på planen kommer massor av tankar flyga igenom deras huvuden. Förlustscener kommer raderas, vinstscener kommer repeteras om och om igen och en eventuell straffläggning kommer tvinga fram nervositeten. Blickarna kommer ständigt vara fästa vid spelartunneln och varenda en av de elva startmännen kommer att vilja springa ut och visa vad de går för.
Arsenal-supportrarna har väntat i snart sex år på att bära hem en titel till norra London igen. För en klubb som Arsenal är det oacceptabelt att inte ha vunnit någonting på så lång tid. Men i eftermiddag kan allt det vara historia. I eftermiddag kan vi för första gången sedan Patrick Vieira sköt in den avgörande straffen i FA-cupfinalen 2005 fira en titelvinst. Men det kommer inte att bli enkelt.
Det kommer att skördas blod, svett och tårar. Elva spelare kommer efter nittio minuter stå där som förlorare, oavsett om vi vill det eller ej. Idag handlar allt om vem som ger mest. När Arsenal-legenden Dennis Bergkamp fick frågan om vad som var det viktigaste han någonsin fick höra under sin karriär visste han svaret direkt: "The coaches told me 'how much do you want to win it?', 'do you really want to win it more than your opponent?'." Och resten blev historia.
När elva Arsenal-spelare idag kliver ut på Wembley har de bara ett enda mål - att vinna till varje pris. Matchen kan komma att kosta oss skador, utvisningar, bortdömda mål, insläppta mål och skandalscener, men i slutändan är det bara slutet som räknas. Ingen minns förlorare. Alla minns vinnare.
Under nittio minuter kommer vi alla att sväva mellan himmel och helvete, men under alla dessa år vi följt Arsenal har vi vant oss. Vi vet exakt vad som väntar, men ändå är det omöjligt att göra sig beredd för vad som komma skall. Det enda jag vet är att jag kommer att älska Arsenal oavsett om vi vinner eller förlorar.
Och om jag skulle vara i Wengers skor vet jag exakt vad mina slutord skulle bli innan spelarna stegade ut på Wembley:
- It's been six years, six long years since we last lifted a trophy. And after six years of complaints, critics and harsh words you can finally be the ones who write history and start a new era.
- You all sit here because I've given you my trust, every single second since each and every one of you joined the club. When everyone out there has been critisicing your game, I've ignored them and given you my assurance that one day, you will be the ones looking down at them.
- In the end, you're sitting here because all of you are great football players. And this is the games you live for. This is what you all dreamed about growing up as a child. When you walk out there and hear 90 000 fans chanting Arsenal over and over again you will understand how massive this is for the fans and for the club itself. And the only way you can make them proud is by winning the cup.
- But no matter what happens out there today, I am and will always be proud of you. The most important thing is to play without fear and without anxiety. And as long as you give exactly everything in every singe challenge you can not feel sorry for yourself, no matter the outcome.
- The time has come. This is it. If we want to, we can be remembered for months, years - forever. Wear the shirt with pride, with passion and with love for the game. And remember - this is our time to shine. I'm talking about heroes, and today .... you can all be heroes together.