En sansad sammanfattning

Park Ju-Young, 26 år, Monaco, kapten för det sydkoreanska landslaget.

Per Mertesacker, 26 år, Werder Bremen, långtida kapten i Werder Bremen.

André Santos, 28 år, Fenerbache, landslagsspelare i det brasilianska landslaget.

Yossi Benayoun, 31 år, Chelsea, kapten för det israeliska landslaget.

Mikel Arteta, 29 år, Everton, Evertons mittfältsstjärna under många år.

Gervinho, 24 år, Lille, den bäste poängplockaren i Lille under fjolåret.

(+ Alex Oxlade-Chamberlain, Carl Jenkinson & Joel Campbell).

Not bad after all, eh?

Under sommaren tappade Arsenal tre startmän som alltid skulle bli svåra, näst intill omöjliga, att ersätta. Vi pratar naturligtvis om Gael Clichy, Samir Nasri och främst Cesc Fabregas. Oavsett vem än Arsenal skulle komma att värva skulle man vara ett försvagat lag sedan förra säsongen. Och det är viktigt att poängtera att det Arsenal vi ser idag är sämre än Arsenal anno 2010/2011, trots gårdagens galna transfercirkus.

Vad som däremot är nästan lika viktigt att poängtera är att en klubb som förlorar en/flera stjärnspelare allt som oftast får det svårt att ersätta dem rakt av med andra spelare. Vad man istället gör är att man bygger ett nytt lag och oftast tillsätter nya taktiker, en ny formation eller ett nytt system. Lagbygget behöver inte göras om i grunden, men man behöver förändra förutsättningarna.

Se på Manchester United som för två år sedan tappade Ronaldo. Har man ersatt honom? Nej. Ändå vann man Premier League och var i Champions League-final för bara ett par månader sedan. Detta eftersom man behållt grunden, men ändrat i bygget. Och exakt likadant såg det ut när Henry lämnade Arsenal inför 2007/2008. Vi ersatte aldrig Henry, utan skapade ett nytt och annorlunda anfall.

Henry var oersättlig, men Arsenal var bara fyra poäng ifrån en ligatitel säsongen efter hans farväl. Foto: Bildbyrån.

Vi kommer aldrig att kunna ersätta Cesc Fabregas med hjälp av en spelare, utan vi måste göra precis som Manchester United gjorde efter man sade hejdå till Ronaldo, eller som vi själva gjorde efter att vi tog farväl av Henry. Gårdagens värvningar är en stor pusselbit i bygget av ett nytt och annorlunda Arsenal.

Inte bara har vi värvat fem spelare på 48 timmar (helt galet! - vem hade trott det?), utan alla de fem spelare som blivit bekräftade de senaste två dagarna är över 25 år och har erfarenhet och rutin så det både räcker och blir över. Vi har värvat tre kaptener, fyra landslagsspelare och två mittfältare med massor utav Premier League-erfarenhet. Ingen nöd för acklimatisering, utan två mittfältare som kan gå rakt in i hetluften och vet exakt vad som väntar dem.

Kritiken kring Arsenals transferfönster skall dock kvarstå. Det har tagit oss mer än 100 dagar att slutföra det som vi borde ha slutfört för flera månader sedan. På så sätt hade vi kunnat "hit the ground running" med spelare som varit med under hela försäsongen och spelat in sig i laget. Då hade vi troligtvis även sluppit den smärtsamma säsongsstarten. Och jag hoppas verkligen att man lärt sig av sina misstag. Å andra sidan är det bättre sent än aldrig, någonting vi minst sagt fick klart för oss igår.

Under hela sommaren har vi skrikit efter erfarenhet, rutin, äldre spelare och klasspelare. Vi fick tidigt acceptera att vi aldrig skulle köpa några världsstjärnor (det har vi fått acceptera i över tio år), men allt det supportrarna ville ha var ett par riktigt bra spelare. Och äntligen har vi fått dem:

Park Ju-Young

En intelligent anfallare som är en bättre back-up än vad många kan tro. Kommer slita hårt och kan spelas som ytter vid nödfall. När det kom fram att Lille ville köpa honom var det många som prisade värvningen. Nu blev det istället Arsenal.

André Santos

Man är inte dålig om man spelar i det brasilianska landslaget. Imponerade stort under Copa America. Sjuk offensiv. Gjorde 10 mål på 52 matcher förra säsongen. Jämför det med Clichy som gjorde två(?) mål under hela sin karriär i Arsenal. Kan även spelas som ytterforward vid nödfall eller om man vill ge Gibbs speltid.

André Santos - vår nya vänsterback. Foto: Bildbyrån.

Per Mertesacker

Trots långsamheten är han en riktigt stor bjässe som kommer fungera perfekt mot lag som Stoke, Blackburn och Sunderland. Fasta situationer kommer inte bli sig lika när vi har en två meter lång mittback att nicka undan bollar med. Har ett väldigt bra facit när det kommer till gula och röda kort. Har dragit på sig extremt få kort under hela sin karriär.

Per Mertesacker - stor som ett höghus. Foto: Bildbyrån.

Yossi Benayoun

En väldigt bra truppspelare. Erfaren och rutinerad. Massor av Premier League-erfarenhet. Behöver ingen startsträcka. Kan spela från start vid skadebekymmer istället för ynglingar. Perfekt spelare att ha för ett lag som Arsenal.

Benayoun har spelat sex år i Premier League. Foto: Bildbyrån.

Mikel Arteta

Evertons mittfältsstjärna under sex långa år. Likt Benayoun har han massor av Premier League-erfarenhet. Är en mästare på att hitta ytor och har precisionssäkra inlägg. Även bra på fasta situationer. En av ligans bästa mittfältare när han är i form. Titta på Ashley Young som gick från Aston Villa till Manchester United och nu gör enorm succé. Arteta har alla förutsättningar att göra exakt samma sak.

Mikel Arteta - vår nya mittfältsstjärna? Foto: Bildbyrån.

Så, var det så svårt Arsenal? Joel Phalén twittrade igår kväll: yep - we really do need to understand it's not like going to the supermarket #Arsenal #thenwhatwasthat. Att både jag och många andra skrattade till rejält kan nog de flesta förstå. Under de senaste veckorna har både Wenger och Gazidis beskrivit hur transfermarknaden inte är som ett köpcentrum där man kan gå och plocka åt sig vad som helst. Men ändå är det exakt det man har gjort - och det i massor - under de två senaste dagarna.

Jag skall dock inte sitta här och klaga. Arsenal behövde värvningar. Arsenal behövde nytt blod. Arsenal behövde erfarenhet. De må inte vara världsklasspelare, men trots det handlar det om väldigt bra spelare som inte kommer ha det svårt att hitta sin plats i laget.

Det kanske viktigaste av allt är dock den morala boosten. Jack Wilshere gick upp i varv flera gånger (på Twitter) och blev helt galen när det kom fram att Arteta skrivit på för Arsenal. Robin van Persie trodde nog knappast sina ögon när han timma efter timma var tvungen att välkomna spelare efter spelare. Och jag kan säkerligen tro att resten utav spelarna är lika exalterade. Jag behöver nog knappast beskriva hur viktigt det här var för laget, spelarna, klubben och inte minst oss supportrar.

Jack Wilshere - riktigt glad. Foto: Bildbyrån.

Vår säsong startar nu. Vi må vara åtta poäng efter ligaledarna bara efter tre omgångar, men 35 omgångar kvarstår och medan det fortfarande är naivt att drömma om ligatitlar är det mycket mer realistiskt att tro på en topplacering.

Innan vi tar farväl av varandra vill jag även påpeka någonting som många glömt att påpeka. Nicklas Bendtner skrev igår på för Sunderland, men det handlar som tur är om ett lånekontrakt, vilket är väldigt bra gjort av Arsenal. Dansken kan bli en riktigt bra spelare, men det om han får spela vecka in och vecka ut på sin favoritposition - centerforward. Någonting han inte fått göra i Arsenal. Nu har han chansen att inte bara ösa in mål, utan visa resten av omvärlden varför han anser sig själv vara så bra. Det är upp till bevis för dansken som både är älskad och hatad i norra London.

Det här var allt för idag! Gårdagen kan vara bland de galnaste dagar jag någonsin varit med om i Arsenal-väg. Och ni kunde följa allt drama både här på Arsenal Sweden och på vår Twitter-kanal. Nu kommer lugnet efter stormen, men det behövs. Det kommer ta ett par dagar innan man hinner smälta allt det som hänt de senaste veckorna. Tills dess!