Senaste blogginläggen

Det är med glädje jag idag kan inleda dagens blogginlägg med en efterlängtad mening: landslagsuppehållet är över! Tack gode Gud att vi om bara några dagar äntligen får se Arsenal spela igen. Dessa uppehåll har en tendens att bli extremt långtråkiga, uttjatade och betydelselösa i slutändan och trots att man i början kände att det var skönt med en paus funderade man redan efter två dagar hur man skulle klara av det hela. Som tur är dock det hela nu över.

De sista matcherna spelades igår och Sverige vann över Moldavien med "bara" 2-1 - inte långt ifrån mitt tips på 3-1 - och trots att målskillnad kan komma att bli viktigt är det poängen som kommer i första taget. I övrigt flippade matchen mellan Holland och Ungern totalt och lagen gjorde sammanlagt fem mål på femton minuter halvvägs in i andra halvleken. Det slutade till slut 5-3 till Oranje, trots att de låg under med 2-1 en bra bit i andra.

Eskilstunasonen och f.d. Arsenal-spelaren Sebastian Larsson satte 2-0 för Sverige. Foto: Bildbyrån.

Vad som däremot inte var roligt att se var Robin van Persie som var tvungen att kliva av i halvtid för trehundrasjuttiotredje gången. Han fick en smäll på samma knä som höll honom borta från spel efter Carling Cup-finalen, men rapporterna så här i efterhand är lugnande och Bert van Marwijk sade att han till och med kan vara med på lördag med en gnutta tur på vägen. Jag är dock inte så säker på saken och det är bättre att låta honom vila än att riskera en längre skada. Värt att nämna är att van Persie var mannen som sköt in ledningsmålet för Holland igår.

England spelade i övrigt en helt betydelselös match mot Ghana på Wembley Stadium igår kväll och Capello hade inför matchen skickat hem typ halva truppen, men Jack Wilshere fick minst sagt vara kvar. Det unga stjärnskottet spelade nästan hela matchen och sade även efteråt att han mer än gärna vill spela i sommarens U21-EM:

At the moment I feel I can keep going. I feel fitter than ever. I've played 43 games and I feel better than ever. I believe the Under 21 tournament will only be good for my career. If you look at the Germans, the year before (2009) they won the Under 21 tournament and the following year they went to the World Cup with many of the same players and did well. It is important to start winning international tournaments early and get that mentality into you. Then hopefully you can take it onto the world stage.

Jag förstår i all ärlighet hur mycket Jack vill spela, men han måste sätta sig ner och tänka djupt och grundligt över sin situation. Han har slagit in sig i Arsenals startelva och har nu gjort detsamma i det engelska landslaget. Han kommer få spela massor och åter massor av matcher och ett U21-EM gynnar ingen förutom Pearce och hans landslag.

Det finns helt enkelt ingen tanke att släppa honom till U21-EM när han numer är given i seniorlandslaget. Det vore som att låta Fabregas, van Persie och Nasri få lira i Arsenals reservlag under försommaren. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Vi kan bara hoppas att Capello och Wenger tar det enda rätta beslutet.

Wilshere vill spela! Foto: Bildbyrån.

Super Jack har i övrigt hyllat Capello till höga höjder efter att han kämpat till sig en plats i landslaget. Mer om det kan ni läsa här!

Som ni kunde läsa i gårdagens inlägg gjorde Lehmann sin första match i Arsenal efter comebacken och det gick si sådär. Själv säger dock tysken att han kände sig "fräsch":

It was very beneficial for me to play a game. Physically I felt well because I’ve trained hard during the last few weeks. I was OK before [I joined] but it’s different when you train with the team for three hours. I felt that quite a lot last weekend. But now I have recovered a little bit and I felt quite fresh today.

Det finns både positiva och negativa saker att ta med sig från gårdagens match, men jag är mer än säker på att han främst tar med sig de positiva och fortsätter att träna hårt så att de negativa sakerna inte upprepar sig igen.

Aaron Ramsey har haft det tufft sedan sin comeback, men ser fram emot att få spela tillsammans med en av sina bästa vänner - Jack Wilshere:

When I was playing Jack was on loan at Bolton, and then obviously when I had my injury Jack has been playing this season, so we haven’t had many opportunities to play together. Hopefully we’ll have that opportunity in the near future and I’m sure we could do well together.

It was nice to be back there [at Cardiff], it’s a club that’s done a lot for me. I felt it was the right time to go back there and I did well when I was there. I played in six, we won four and we drew two so it was a good loan spell. The fans have been tremendous all the way through, and helped me get through it. Now I want to give something back to them and put in some good performances, and win the league at the end of the season.

I want to become a regular in the Arsenal first team, I want to win trophies, qualify for something with Wales and obviously become a great midfield player.

Problemet med Azza är att han behöver vila upp sig, ha en hel försäsong i benen och sedan få tillbaka matchtempot. Jag tror ingen av oss förväntade sig att han skulle skina lika mycket som han sken innan skadan, men förväntningarna har trots det varit stora och jag tror att en hel del är missnöjda. Man får däremot komma ihåg hur lång tid han vart borta och att han fortfarande inte fått spela så himla mycket.

I Nottingham Forest blev det bara korta inhopp, i Cardiff blev det ett par matcher från start och i Arsenal har det bara blivit ett kort inhopp och en match från start. För honom gäller det att se fram emot försäsongen som jag tror kommer göra honom väldigt mycket gott. Sedan är det skönt att han inte gör en "Eduardo-comeback", om ni förstår vad jag menar. Det tar tid att komma tillbaka och så länge han gör det i sin egen takt så är jag mer än säker på att han mycket väl kan komma tillbaka till samma form som han var i innan skadan.

Azza och Jack! Foto: Bildbyrån.

Thomas Vermaelen har i stort sett vart borta hela säsongen och han har flera gånger beskrivit hur svårt det har varit för honom. Nu berättar han dock om att han lärt sig mycket som han annars inte hade lärt sig:

I’ve learned a lot [while I've been out]. Mentally for sure, but I also had the time to work on some of my weaknesses. Things you do not have time for when you play a lot of games. I saw Chelsea, Man United, Tottenham, Barcelona passing me by – top games for sure. And that’s frustrating: you want to be on the pitch. In the stands, especially against Barcelona, ​​you feel more tension than on the field.

I was quite nervous, I noticed, even during the return match I watched on TV. I wanted so badly that we went through.But on the other hand, on television and in the stands you have a better view of the game. You can learn from the positioning of other defenders, while watching them. And that’s what I did.

För Thomas Vermaelen gäller samma sak som gäller för Aaron Ramsey. Ladda upp sig, ha en försäsong i benen och göra bra ifrån sig i träningsmatcherna. En ny säsong är alltid en nystart för både friska och skadade spelare och nästa försäsong kommer i mina ögon vara mycket viktig för alla spelare som vart borta en längre tid. Vermaelen, Ramsey, Fabianski och Frimpong har alla en framtid inom klubben och det gäller att de snabbt lägger skadehistoriken bakom sig och blickar framåt.

Just nu gäller dock en annan sak för våra friska spelare, nämligen att ge fan (här: ge allt) i att vinna alla resterande matcher. Vi har massor av nyckelspelare tillbaka och om vi inte lyckas vinna mot ett trögt Blackburn hemma på Emirates vet jag inte vad jag skall ta mig till. Dessutom har Manchester United en svår bortamatch mot West Ham som kan gå lite hur som helst med tanke på att man aldrig vet vad man får av West Ham.

Det bästa scenariot skulle vara ifall United tappar poäng (deras match äger rum innan Arsenals) medan Arsenal för en gångs skull ser till att vinna en match de måste vinna. United är dock starkt och ingenting talar för att de kommer att ge sig i första taget.

Arsenal Ladies gjorde succé när de var på besök i Sverige och Laura Harvey pratar bl.a. ut om vinsten och vad som komma skall. Jag kan direkt erkänna att jag aldrig tittat närmare på damfotboll (några matcher - både på tv och på plats - har man dock sett genom åren), men Arsenal är trots allt i semifinal i Champions League och om TV sänder lär jag utan tvekan ta och titta!

Arsenal Ladies fortsätter sin frammarsch. Foto: Bildbyrån.

Ryo Miyaichi har gjort succé i Feyenoord och det är självfallet att det holländska Eredivise-laget vill behålla japanen. Arsenal har dessutom beslutat att man kommer ta ett beslut kring Miyaichis framtid innan säsongen är över. Det finns egentligen bara tre val. 1) Kalla tillbaka honom. 2) Förlänga lånet med Feyenoord. 3) Låna ut honom till en annan klubb. Med största sannolikhet är val nummer två det mest sannolika tätt följt av val nummer tre.

Smånyheter? Självklart! Ray Parlour vill se Gary Cahill i Arsenal, Paul Merson pratar ut som sina spelproblem i sin nya självbiografi och talkSPORT listar tio anledningar varför Manchester United och Arsenal är intresserade av Ajax Jan Vertonghen.

Sist men inte minst måste ni ta er en titt på Konstantin Vassiljevs fina målfirande när Estland kvitterar mot Serbien med sex minuter kvar av ordinarie speltid. Det är aldrig fel att se ett så kallat sadface på Nemanja Vidic! Notera för övrigt planen som är täckt av snö från topp till tå, om nu en fotbollsplan haft fingrar och tår.

Det var dock allt för idag! Imorgon kommer Arsenal Sweden för första gången anordna en liveblogg och mer om det får ni veta imorgon eftermiddag! Hörs då!

God dag! För ovanlighetens skull tänkte jag passa på att göra ett kort blogginlägg idag! Just nu är tid någonting jag inte har mycket av, men att låta bli att skriva en blogg kan jag inte! Semestern närmar sig snart - för min del - och det är först då jag kommer ta en riktigt välbehövlig paus.

Så, landslagsuppehållet är fortfarande i full gång och bland svenskarna ligger allt fokus på kvällens match mot Moldavien, ett land som Gud glömde. Moldavien är Europas fattigaste land och den moldaviska fotbollen är inte någonting att hänga i granen. Hur som helst bör det bli en någorlunda enkel vinst - man skall dock inte ta ut någonting i förskott - och om jag skulle vara tvungen att sätta pengar på ett slutresultat skulle jag nog satsa på 3-1 till Sverige!

Å Arsenal-vägar är nog det mest intressanta det reportage som gjordes om Thierry Henry där Georgie Thompson fick hänga med honom under en hel vecka i New York. Ni kan finna hela reportaget - som är uppdelat i fyra delar - på denna YouTube-sida. Det märks verkligen hur mycket han älskar och alltid älskat Arsenal, men det kommer ju knappast som en överraskning. Jag älskar delen där de sitter inne i NYRB:s omklädningsrum och skall just avsluta diskussionen om Arsenal, men Henry kan inte och säger till Thompson att han lika gärna skulle kunna prata om Arsenal hela dagen. Sånt är ingenting annat än underbart.

TH14. Foto: Bildbyrån.

Vad som även är roligt att höra igen är hans hyllning av Dennis Bergkamp. Vi har sedan många år tillbaka vetat om det och om jag inte missminner mig har han tidigare sagt någonting i stil med "I am only half the player Bergkamp is/was". Med tanke på alla världsstjärnor han spelat med under åren i både Arsenal och Barcelona (finnas massvis och åter massvis) så är det ändå Bergkamp som är den bästa spelaren han spelat med.

Arsenal spelade faktiskt match idag, men tyvärr handlade det bara om en reservlagsmatch mot Wigan. Hur som helst är det intressant att läsa rapporter från matchen då både Jeremie Aliadiere och Jens Lehmann spelade från start. Den förstnämnde har ju under några veckor tränat i klubben och Arsenal.com lade igår ut en gratis videointervju med honom. Den sistnämnde skall enligt rapporter från bl.a. Young Guns ha haft en väldigt skakig match och både blandat och gett.

Det hela bidrar ju bara till känslan av att Lehmann inte bör vakta kassen i a-laget, även om han är frisk och spelredo. Det var från första början aldrig tänkt att han skulle spela, men Almunia fuckade upp rejält mot West Bromwich och om han ej hade gjort det hade vi nog aldrig ens pratat om ett eventuellt målvaktsbyte. Spanjoren kommer utan tvekan stå mot Blackburn och vi kan bara hoppas att han inte gör om någonting liknande. Lehmann kommer, vad jag tror, endast få spela om Almunia antingen skadar sig eller fortsätter göra obegripliga tabbar.

Trots Lehmanns något skakiga insats mot Wigans reservlag säger flera att han har tränat extra hårt. James Shea blev nyligen intervjuad av Arsenal TV Online - ni hittar intervjun här - och sade då att det var fullkomligt obegripligt hur en 41-åring kunde hoppa omkring som han gjorde. För övrigt måste jag nämna att Shea måste vara den artigaste spelaren jag sett på bra länge.

Wojciech Szczesny är som vanligt pratglad och förutom Twitter pratar han om sin tid som förstemålvakt i Arsenal:

If you lose a game, you can pick yourself up as you know you have another one in a few days and need to recover – but when you are injured, you cannot just miraculously come back, you know it will take some time to get fit and you won’t actually have a game for a few weeks, so that is the biggest challenge. But I am confident I will get through it and come back stronger than ever.

If you told me before the season started that it would go like this, I probably would not have believed you.I was confident I could live up to expectations, but I did not expect it to happen as fast as this.I am enjoying it – and it is not like I was thrown in at the deep end and could not cope with it, because I think I am dealing quite well with the pressure.

Precis som jag sagt minst en miljon gånger förut har han en mycket ljus framtid i klubben, men vi får komma ihåg att han endast är 20 år. Vi skall inte ställa för höga krav på honom, och trots att han levt upp till mångas förväntningar, är det bättre att låta honom smälta in i rollen. Låt det ta den tid det tar. Om saker och ting vill sig vår väg kan han mycket väl stanna kvar i Arsenal i ytterligare 20 år, vilket inte vore helt fel. Men som sagt, han har hela karriären framför sig och vi kan bara hoppas på det bästa!

Wojciech Szczesny har en lysande framtid. Foto: Bildbyrån.

Andrey Arshavin har under säsongen fått motta mycket kritik från Arsenal-supportrar runt om i världen och nu verkar det även som om hans insatser i landslaget börjat kritiseras. Efter Rysslands fiaskomatch mot Armenien (0-0) valde flera "experter" gå till attack mot Arshavin. Han beskrevs bl.a. som "en katastrof".

På transferfronten är det mycket Tyskland idag. Arsenal sägs ha gett sig in i jakten på Manuel Neuer och Bayern München sägs vara genuint intresserade av Gael Clichy (£7m). Medan det förstnämnda ryktet låter precis som ett rykte är jag aningen orolig för att det faktiskt kan ligga någonting i det andra ryktet, speciellt då Bayern varit ute efter en vänsterback ett bra tag nu.

Det sägs även att det var en tysk som kastade en banan mot Neymar när Brasilien mötte Skottland på Emirates Stadium för ett par dagar sedan. Vad är det egentligen med dessa tyskar?

Johan Djourou kommer med goda nyheter om hans skada och säger att han förväntar sig vara tillbaka den 17 april till mötet mot Liverpool hemma på Emirates. Dessutom är Alexandre Song, Abou Diaby och Cesc Fabregas tillbaka och tränar för fullt. Även Theo Walcott vad jag hört.

Alexandre Song Billong är tillbaka!

Smånyheter har vi alltid gott om. Så här ser det ut när Robin van Persie bestämmer sig för att sjunga när han är full, Chamakh kör det klassiska kalsongrycket på sig själv och Phil Dowd är domaren som dömer Arsenal - Blackburn på lördag (må Gud vara med oss...).

Det var allt för idag! Något kort, men det får duga! Nu måste jag rusa iväg för att hinna med min planering. Ha det!

Det är oerhört lugnt just nu, nyheterna handlar om att vi inte tänker överklaga Nasris och Wengers avstängningar i Champions League och att Wilshere kanske ska spela U-21EM i sommar. Inte precis kioskvältare.

Landskampsuppehållen har nog behandlats tusen gånger i bloggarna här på arsenal.se och det står ju väldigt klart för var och en att ingen av oss inbitna Gooners är särskilt sugen på att se Arsenals spelare i landslagströjorna. I en idealvärld skulle våra spelare hålla världsklass utan att platsa i sina landslag.

Man kan ju fråga sig vem som tjänar på att Wilshere är tänkt att spela i U21EM i sommar? Arsenal gör det inte, Wilshere gör det inte och det är faktiskt tveksamt om Englands U21-trupp gör det. Det är inte särskilt många, om någon, som spelar så många matcher ordinarie i sitt klubblag som Wilshere och ändå förväntas ställa upp i ett EM innan de fyller 20.

Wenger har flera gånger talat om vikten av att skynda långsamt med de unga spelarna, må det vara Fabregas, Walcott  eller Wilshere. I Wilsheres fall har Wenger dock tvingats skynda mer än det var tänkt tror jag. Killen har en enorm potential och arbetskapacitet samt även kvaliteten vilket gjort att när vi har haft många skador och kvalitetstapp i mittfältsuppställningen så har trycket på engelsmannen blivit hårt.

Att då komma dragandes med ett mästerskap i sommar som gör att hans försäsong blir förstörd är inget annat än idiotiskt. Någon makt måste väl ändå arbetsgivaren ha i detta fallet. Att Wilshere själv kanske vill spela är egentligen oviktigt, på något sätt hamnar debatten ändå i vilket landslag man tillhör. Har man väl blivit så etablerat uppflyttad till A-truppen som Wilshere är så ska man väl inte spela U-21 igen?

Det sägs att Lehmann ska spela reservlagsmatch i veckan. Är det ett första tecken på att tysken står på lördag? Jag är kluven till hela saken. Almunia har inte varit bra och oavsett hur mycket han vill revanschera sig så finns ändå osäkerheten där inne. Han kommer att vara orolig för att göra bort sig och därmed kommer misstagsrisken att vara förhöjd och i detta skede av säsongen har vi inte råd med det. Jag skulle dock gärna vilja ha en garanti på att Lehmann gör det bättre. Otränad, matchotränad ska han stå för toppinsatser de sista nio matcherna. Jag är skeptisk.

Sandro Rossell, en av höjdarna i Barcelona har snackat om Fabregas igen. Den som trodde att den sagan var slut och att vi skulle få en lugn sommar kan tänka om. Det kommer att bli precis lika galet som föregående sommar. Barcelona påpekar att de inte kommer att höja sitt bud. Allra sist kommer brasklappen, om de inte säljer någon annan spelare så att de kan höja budet. Det här kommer att bli långdraget och jag kan bara vädja till Wenger att han slänger luren i örat på dem igen. Fabregas är vår allra viktigaste spelare, det är helt uppenbart för alla och envar, men han är också vår spelare och så länge han är det så avgör Arsenal när han får gå.

Har Fabregas synpunkter på detta så kan han traska ner till Luke Freeman och förhöra sig om hur det är att spela i reservlaget nuförtiden.

God eftermiddag! Gårdagens videokväll blev lyckad och jag kan bara instämma med Johan som i kommentarspåret skrev följande: Man inser hur mycket man älskar Arsenal efter varje videokväll. Nu har vi dock gett oss in i en vecka som förhoppningsvis innehåller nya äventyr. Och redan på lördag väntar Blackburn hemma på Emirates!

Trots att det återstår nio matcher och trots att vi har all chans i världen att vinna vår första ligatitel sedan 2004 känns ligaspurten lite som en avslagen öl. Jag har ingen aning om det är bara jag som känner det här personligen eller om det faktiskt finns andra som känner samma sak?

Samtidigt som jag inte vill hoppa fram till nästa säsong känns det nästan som om jag vill avsluta den här säsongen relativt snabbt. Nåja, ett par resultat i vår väg och ett par olyckliga resultat för Manchester United kan dock snabbt resultera i en helomvändning som får oss på ett helt annat humör. Vi får verkligen hoppas att laget inte tänker likadant som jag!

Eftersom det mesta handlar om landslagsuppehåll för fulla muggar är det mesta med anknytning till Arsenal baserat på transferrykten. Och trots att det är långt kvar till maj månad tänkte jag redan i början av det här inlägget nämna många av de rykten som nått media de senaste dagarna.

Fabregas omgärdas som vanligt av transferrykten. Foto: Bildbyrån.

Den största nyheten denna måndag handlar om Cesc Fabregas och Barcelona. Det katalanska laget är som vi alla vet intresserade av att köpa tillbaka Fabregas - när har de inte varit det? - men relationen klubbarna emellan är extremt dålig. Sandro Rosell som är Barcelonas president säger följande:

Barca is not disposed to pay €50m (£43.9m) for Cesc Fabregas next summer. That is decided and, although Guardiola demands this player, we will not pay this amount. It is impossible due to a simple reason. In football, prices are reduced each year and, if we offered Arsenal €40m (£35.1m) for Cesc last summer, €50m is now impossible.

If the coach demands Cesc we will negotiate with the Gunners, but at a correct limit and without madness and, if the operation is not possible, we will wait for other opportunities. Our relationship with Arsenal is not good. The Toral issue has not pleased us.

The future of Cesc is in his hands and we could only negotiate with Arsenal if Guardiola insists. Only with any sale is it possible to increase the money for the negotiations.

Innan vi kommenterar Rosells uttalande tänkte jag att vi kan räta ut några småproblem som dyker upp i denna text.:

1) Rosell måste precisera sig när det handlar om prislappen på Cesc. I texten får han det låta som om transferpriserna minskas år efter år - vilket naturligtvis är falskt - när han antagligen menar att priset på Cesc bör ha sjunkit då han har ett år mindre kvar av sitt nuvarande kontrakt jämfört med en sommar sedan. Ifall han istället menar att transferpriserna sjunker överlag måste man nästan ta och idiotförklara honom. Det räcker med att se vad för sjukliga priser som betalats för Torres, Carroll och Ibrahimovic de senaste två åren.

2) Barcelona erbjöd £35.1 miljoner efter Cesc Fabregas bästa säsong i karriären där han poängmässigt överglänste självaste Xavi. Den här säsongen har han dock blivit offer för repetiva skador och aldrig fått spela mer än 4-5 matcher i rad. Det krävs ingen rocket science för att förstå att Cesc aldrig ens fått chansen att visa vad han går för den här säsongen. Medan hans prislapp knappast höjts har den däremot inte sänkts så pass mycket heller.

3) Det var inte Arsenal som var den avgörande faktorn till en dålig relation klubbarna emellan. Det var Barcelona och endast Barcelona som än idag är ansvariga för en av de största tap up-skandalerna i modern fotbollshistoria. Sedan förbättrades knappast relationen efter Toral-affären trots att den gick helt regelrätt till. Det är inte Barcelona som är offret.

Med det sagt tror jag fortfarande att det är 50/50 kring vart vi hittar Fabregas i höst. Arsenal visade dock förra sommaren att man vägrar släppa honom och trots att han haft en problemfylld säsong tror jag inte att man släpper honom så enkelt. Fördel Arsenal.

Lilles Eden Hazard har varit och är ett hett villebråd bland storklubbarna. Den belgiske landslagsmannen är ett superlöfte och det är dags för honom att ta nästa steg. Han har tidigare sagt att han helst går till Real Madrid och Arsenal och Lille sägs nu ha satt den officiella prislappen som lyder £20 miljoner.

Eden Hazard - Lilles underbarn. Foto: Bildbyrån.

Som ni alla vet är jag ett stort Hazard-fan, mycket på grund av att han skulle passa perfekt i en klubb som Arsenal. Prislappen som just nu enbart är £20 miljoner skulle innebära ett nytt transferrekord för Arsenals del, men om vi skulle misslyckas med att håva in ligapokalen är goda råd dyra, vilket får mig att tro att Wenger är beredd att lägga en summa omkring £20 miljoner för Hazard.

I denna slänga lägger jag till att Nicklas Bendtners far - som även är hans agent - sägs ha sökt efter intresserade klubbar under hela säsongen. Om nu dansken bestämmer sig för att lämna kommer det utan tvekan finnas flera klubbar som vill ha honom och just nu sägs de hetaste kandidaterna vara Milan, Lazio, Juventus, Fiorentina, Sunderland och Bayer München.

Ifall nu Bendtner skulle bestämma sig för att lämna - vilket är mycket troligt - kan jag gärna tänka mig att Wenger fullföljer sin idé om att flytta in Walcott centralt för att bli något av en Henry-figur. Theo har varit kanonbra den här säsongen och han har fart, ett mycket bra avslut (som vi sett flera prov på den här säsongen) och målsinne. Trots att han är kanon på kanten har Wenger vid flera tillfällen sagt att han skulle vara minst lika bra - om inte bättre - centralt. Att då flytta in honom centralt och köpa in Hazard som ytter skulle absolut vara en idé som är värd att tänka på. Värt att tilläggas är att belgaren kan spela på bägge kanterna, men även som offensiv mitfältare. Det här är dock bara en tanke och ingenting som "jag absolut vill se".

Just nu har vi ju tre centerforwards som alla vill spela från start och när dessa tre är friska samtidigt råder det ju något av ett kaos då de alla villa spela. Den enda lösningen är att byta spelformation från 4-3-3 till t.ex. 4-1-3-1-1 eller en annan variant av 4-4-2. Klurigt!

Maarten Stekelenburg säger att han skulle överväga en flytt till Arsenal om han fick ett bud, men med tanke på hur bra säsong både Wojciech Szczesny och Lukasz Fabianski (titta på videon!) haft är det föga troligt att vi i sommar ser oss efter en målvakt.

Arsenal har erbjudit Gael Clichy ett kontrakt, men det sägs att han i detta nuet inte är redo att skriva på det då han mycket väl kan tänka sig att söka efter nya äventyr. Om så är fallet förstår jag Clichy till 100 % och jag skulle inte bli det minsta arg om han bestämmer sig för att lämna. Han har spelat i klubben sedan 2003 och med tanke på att han varit med om otaligt många lows och extremt få highs kan man förstå varför han kan tänka sig att lämna. Visst går det att säga samma sak om Fabregas, men skillnaden mellan honom och Clichy är enorm då den förstnämnde är klubbens talisman, kapten, hjärta och spelmotor. Detta medan Clichy tyvärr är ersättbar.

Fabregas & Clichy. Foto: Bildbyrån.

Ifall nu Clichy bestämmer sig för att lämna har Arsenal sneglat på Celtics vänsterback Emilio Izaguirre som av många sägs vara en mycket bra och stabil vänsterback. Men nu har vi fått nog av transferrykten!

Arsène Wenger menar att landslagsuppehållet kom lägligt:

Maybe it [the international break] will help us to get our players back, and also to get a psychological break after the demanding, stressful three weeks we had.Maybe it’s not too bad that the players focus on something different for a while and come back refreshed. What is important for us is to get back winning our next game - that at the moment is what our squad needs.

I am confident of our consistency at the end of the season being rewarded, so let’s focus on the next game, that’s all we can do.

Matcha Manchester Uniteds resultat, vinna vår hängmatch och vinna mötet på Emirates. Det är allt som gäller för att bli ligamästare. Det låter barnsligt enkelt när man säger det så här, men ta en titt på schemat och ni förstår alla att det nog kan bli både en och två bekymmer på vägen. Hur som helst gäller det att gå in hundraprocentigt i varenda möte och kriga, tro och vinna. Det är det enda sättet vi har en realistisk chans att faktiskt komma ikapp och förbi United.

Jack Wilshere har ju spelat ofantligt mycket den här säsongen och jag är inte den enda som är rädd för honom. I mina ögon måste vi verkligen börja skydda honom så att han inte spelar för mycket, speciellt nu då Stuart Pearce vill ha med honom till U21-EM i sommar.

Arsenal Report har annars som vanligt gjort en briljant rapport kring Wilshere vs. Ramsey- duellen som ägde rum för ett par dagar sedan. Wilshere har även nämnt att Capello tvingade laget att se Barcelona.

Wilshere får mycket speltid. Foto: Bildbyrån.

I övrigt finner vi att Arsenals U18-lag förlorade mot Tottenham, att Benik Afobe gör succé i Huddersfield (senast tre assist!) och att Wenger inte backar Almunia.

Innan jag säger tack och hejdå skall ni få se Cesc Fabregas dansa på Kaliforniens vackra stränder, RvP i stridsmundering och en Chocolate Leg-tröja!

Det var allt för denna måndag! Ha det bra - och kommentera gärna!

P.S. Vi borde nog se till att signera Shaqueel van Persie så snabbt vi bara kan! Titta bara på de holländska gener han ärvt! van Persies vänsterfot och Bergkamps magiska chippar - går det att bli bättre? D.S.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=JfTuzccZzb0]

Ja, så står vi här. Med detta interlull över oss. Ni vet hur det är, precis som ett påslakan utan täcke i, som man försöker ha istället för det varma täcket, men samtidigt är det ändå så varmt att man svettas precis tillräckligt mycket för att man ska lyckas vira in sig i påslakanet och till slut få det där kända rycket och bara vill få bort det från kroppen.

Ni känner igen det?

Inte?

Nähä.

Well, i alla fall, så är det ju skapligt vidrigt att bara sitta på dagarna och hoppas att de våra inte faller isär som en riktigt dålig maträtt, utan att de faktiskt är friska och krya när de kommer tillbaka igen.

Det man vet är att någon kommer att komma hem i ambulans eller liknande. Bendtner fick oss danskälskare att sätta hjärtat i halsgrpen när han trampade snett förra veckan, men han spelade i helgen och lär kunna göra så mot Blackburn också om inget nytt inträffar (wouldn't bet on it).

Enligt Twittervärlden, så har Liam Brady påstått i TV att Cesc, Song och Theo blir klara för spel i helgen. Jag inväntar matchdagen innan jag hoppas på något.

*****

Gaël "Jag-kan-inte-hålla-en-offsidelinje-rak" Clichy till Juve? Italiensk media påstår detta och det vore tråkigt, med tanke på att vi i så fall måste köpa in en ny vänsterback, då varken Gibbs eller Traoré är skapta för att kunna lira mer än 10 matcher per säsong.

Cuper och landskamper inräknat.

Frågan är bara vem fan man ska rikta in sig på vid ett sådant läge.

Men, det tar vi den dagen det blir aktuellt. Även om jag gärna hade sett en bättre vänsterback än Clichy redan nästa säsong.

*****

På lördag smäller det. Blackburn hemma. Halva styrkan ur Elitsexan (#elitvi) är där tillsammans med ett par andra sköna typer och Klart.se påstår att det ska vara 17 grader celsius i London.

Jag har inget att klaga på.

Eller, jo, det har jag.

Mina domaruppdrag tar kål på mitt Arsenal-supporterskap. Jag ska fanimej döma tre av de kommande helgerna, bland annat 17 april och 1 maj. Liverpool respektive Man Utd hemma.

Det är inte riktigt det man är sugen på.

Men, det är ju bara sport. Petitesser. Inget som ska tas på allvar. Bara lek som man tittar på.

Äh, vem fan försöker jag lura?

Klart det är drygt. Men man får leva med det. Tydligen.

Vi får se till att fira med matlagning till tonerna av Ministry - Khyber Pass för att bli på magiskt humör istället.

Tingaliin, vänner.

På grund av semester, landslagsuppehållet och andra bekymmer är jag tyvärr tvungen att skjuta upp ljudbloggen! Men gräm er inte för det! Ni har nämligen en fullpackad videokväll att ta er igenom istället!

Det har gått flera veckor sedan vi hade en videokväll
senast och nu när tråkigheten tagit över på grund av landslagsuppehållet känns det som en bra idé att sätta ihop ännu ett videoinlägg. Som tur är har
dessa videoinlägg blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra sexton blivit.

I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12
Videokväll 13
Videokväll 14
Videokväll 15
Videokväll 16

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn
att hämta därifrån. Om ni missat någon videokväll som ägt rum tidigare
är det ett hett tips att kolla igenom dem! Det finns som sagt massvis
med superba videos att hämta därifrån och om jag vore er skulle jag både
läsa och titta igenom varenda en!

Det har ofta hänt att folk kommenterar att "den här
videon och den här videon" skulle vart med, men allt som oftast är det
också så att den videon ni rekommenderar har vart med i en tidigare
videokväll! Ni är dock mer än välkomna att lämna in tips i antingen kommentarspåret eller via mail (kristonel.elwe@arsenal.se)!

______________________________________________________________________________

Norra London firar ligatiteln 1989 - Av många klassat som det näst största ögonblicket i Arsenals historia (första är naturligtvis The Invincibles) då Arsenal vinner ligan under säsongens sista minut. Vi alla har sett matchen, repriser och målet av Thomas om och om igen, men det finns desto färre videos ute på nätet som visar segerscenerna.

Här får vi se hur hela norra London går bananas och när laget sedan kommer hem till London sägs det enligt reportaget vara nära en miljon på plats för att fira ligatiteln!

______________________________________________________________________________

FA-cupen 2003 - Ett klassiskt möte mellan Arsenal och Manchester United med dåtida stjärnor som David Beckham, Roy Keane, Patrick Vieira och Sol Campbell. Filmat med en 16mm-film får vi se Arsenal vinna med 2-0! Fin video!

______________________________________________________________________________

DYNAMITE, ABSOLUTE DYNAMITE - Vissa mål kommer man ihåg längre än andra. Detta är ett som jag bärt med mig ända sedan Fabregas satte kanonen som avgjorde matchen, mycket tack vare kommentatorn gör det ännu mer minnesvärt. (Bonus: Henry målar mot Manchester City)

______________________________________________________________________________

Only One Arsenal - En mycket fin kompilation som får en att inse varför man håller på världens vackraste lag - Arsenal. Tack till ledband för tipset!

______________________________________________________________________________

Jens Lehmann tar revansch - De flesta här kommer nog ihåg när en bollkalle lurade Lehmann under en match i Bundesliga. Här får Lehmann möta bollkallen och försöka ta revansch via en lek. (Bonusklipp: Lehmann är lack efter en förlust och stjäl en supporters glasögon! Hysteriskt roligt!) Tack till Shacko för tipset!

______________________________________________________________________________

En kvart med Robin van Persie - En hela femton minuter lång video som har med van Persies skador, passningar, tacklingar, mål, missar, briljans och allting annat ni kan tänka er! Sevärd! (Bonus: Om ni inte orkar med en femton minuter lång video måste ni ta och se denna! Fantastisk RvP-video ackompanjerad till vacker Coldplay-musik. Går det att bli bättre?).

______________________________________________________________________________

Dennis Bergkamp | The Iceman | - Det finns tusentals och åter tusentals Bergkamp-kompilationer ute på nätet, men det här är utan tvekan en av de bättre. Här får vi se hur riktig magi ser ut! (Bonus: Om ni inte kan få nog av varken Arsenal eller Coldplay har ni här ännu en vacker Bergkamp-kompilation till In My Place).

______________________________________________________________________________

An Audience With Wenger - Wenger är inbjuden till ett specialavsnitt där andra tränare får fråga honom vad de än vill. Det går galant, fram tills Svennis bestämmer sig för att gå fucking mental).

______________________________________________________________________________

Champions League-äventyret 2010/2011 - Det tog slut redan i åttondelsfinalen, men här får vi ändå se årets minnesvärda resa i världens största cupturnering.

______________________________________________________________________________

Sol Campbell får rött kort - Många av oss kommer nog ihåg den här incidenten där Sol Campbell blir
utvisad efter att ha armbågat Ole Gunnar Solskjaer. Det intressanta är
att vi här får följa med ända ner till sidlinjerna och höra hur
domardiskussioner och spelarkritik ser ut.

______________________________________________________________________________

Nicklas Bendtner 2005/2006 - Nicklas Bendtner - eller Big Ben som han kallas - kom till klubben redan 2004. Säsongen därefter fick han förtroendet att leda anfallet tillsammans med Arturo Lupoli i Arsenals reservlag. Tillsammans gjorde de kaoz med hela reservligan och här får vi bl.a. se hur det kunde gå till.

______________________________________________________________________________

Gilberto Silva | The Invisible Wall - Gilberto Silva var en nyckelspelare för Arsenal i flera, flera år. Här får vi se exakt varför!

______________________________________________________________________________

Keown visar runt Emirates - Keown berättar lite om Arsenals nya arena och skillnaden mellan Arsène Wenger och George Graham.

______________________________________________________________________________

Cesc Fabregas i U20-landslaget - Det var ett tag sedan, men så här såg Cesc ut när han år 2005 spelade för Spaniens U20-landslag. Notera att han bär tröjnummer 17 och att det står Cesc - och inte Fabergas - på hans tröja.

______________________________________________________________________________

Aaron Ramsey bryter benet mot Stoke - Det hände för mer än ett år sedan, men det är fortfarande lika smärtsamt att se bilderna om och om igen. En mycket fin video som jag under året totalt missat.

______________________________________________________________________________

Arsenal "on Fire" - Till Kasabians "Fire" får vi här se Arsenal när de spelar som bäst. Fantastisk låt, fantastisk video, fantastisk kompilation!

______________________________________________________________________________

Arsenal-spelare i reklamfilmer - Arsenal-spelare har genom alla tider alltid varit ett hett villebråd för företag som vill attrahera köpare. Här får vi se ett par Arsenal-stjärnor som ställt upp i diverse reklamfilmer.

______________________________________________________________________________

The Great One - När man nämner "The Great One" nämner man oftast Wayne Gretzky som är världens genom tiderna bästa ishockeyspelare. Men ofta glömmer man nämna en annan kung, nämligen Thierry Henry!

______________________________________________________________________________

Inför säsongen 1994/1995 med Stefan Schwarz - Arsenal hade 1993/1994 vunnit Cupvinnarcupen och det var nu dags att rusta upp inför 1994/1995. Vem köper man in då? Självklart Stefan Schwarz från Benfica. Här får vi se svensken prata ut om affären!

______________________________________________________________________________

Shit Club No History! - Chelsea kan köpa till sig tränare, spelare, träningsanläggningar, uppgraderingar och allt möjligt, men det är en sak de aldrig någonsin kommer kunna köpa till sig - historia.

______________________________________________________________________________

Dennis Bergkamp chippar in ett fantastiskt mål mot Bayer Leverkusen - Dennis Bergkamp sätter ett fantastiskt mål mot det lag som senare kom att vinna hela Champions League.

______________________________________________________________________________

The Away Girlz - Vad passar bättre än söndagkväll än en fantastisk Away Boyz-låt? Det här är en av mina personliga favoriter - The Away Girlz.

______________________________________________________________________________

The Butterfly Effect - Vi avslutar kvällen med en fantastisk kompilation som jag tror att både jag och ni sett flera gånger om. Jag såg den redan i somras när den släpptes, men den tål att ses om!

______________________________________________________________________________

Nu till den kanske viktigaste frågan ikväll - vilken video var er favorit i dagens videokväll? Var inte rädda för att kommentera! Ha det!

Nu är det stendött på Arsenalfronten. Det är förstås småsaker hit och dit, men det som kändes som en välbehövlig vila kan få ta slut nu. Längtan och ivern över att få se våra rödvita är stor och man bara hoppas och hoppas att vilan har gjort gott.

Jag och många andra av er har nog tyckt att vi ska ta denna tid till att slicka såren och återkomma med en revanschlusta, en vilja och kampglöd som visar att vi inte är slut som titelaspiranter. Det knepiga är bara att Wenger har sagt samma saker i flera veckor och om jag börjar tröttna på det snacket så kan man undra hur spelarna känner det.

Ibland snackas det om att man skulle fasa ut Pat Rice för att få en ny röst i omklädningsrummet, men även om jag förstås inte kan utesluta att det har en effekt så kanske det istället handlar om att de som jobbar måste variera sitt språk lite, åtminstone utåt. Det enda vi hör från klubben utåt är ju att vi kämpar på, att vi har tappat momentum, men att spelarna är fulla av självförtroende, resilience, composure och att vi är mentally strong.

Någon gång skulle jag vilja se att Wenger går ut och sågar någon av spelarna offentligt eller att det läcker ut att några av spelarna är satta på extraträning, löneavdrag eller husarrest för dåliga insatser. Denilson blev utbytt redan i halvtid vilket måste anses som århundradets hårdaste straff av Wenger, tränaren som aldrig byter före 67:e minuten.

Jag vill se och höra att tränarstaben fan inte är nöjda, precis som vi supportrar inte är nöjda med att det springer omkring överbetalda divor som inte pallar jobba hem när de tappar boll. Samma diskussioner som vi har, har även fansen till Bolton Ipswich eller Leyton Orient, men man skulle kunna tro att om man ligger i topp i ligan så skulle det vara utrotat.

Blackburn väntar nästa helg. Antagligen kommer ett par trista skadebesked under veckan, men Wenger har hintat om att det även kommer att vara glädjande besked åtminstone kring Walcott och Fabregas. Det ser vi fram emot för båda två kan komma att spela en avgörande roll för om vi kan ha en chans på titeln eller inte.

Vi nöjer oss med detta korta inlägg innan vi vet hur det ser ut efter landskamperna. Ajökens.

Året är 1982. Vi befinner oss i Halmstad, en stad med cirka 50 000 invånare i Halland län. En ung pojke tittar ut mot Kattegat med drömmar om att en gång bli en professionell fotbollspelare. Några timmar tidigare hade han genomfört sin första träning med Halmstad Bollklubb. Han var bara fem år, men han visste redan då vad han ville.

Fem år tidigare befinner vi oss i Vittsjö, Skåne, en liten by med bara 3000 invånare. Pappa Roy jobbar som civilingenjör. Mamma Elisabeth jobbar på Arbetsdepartementet. Den 16 april 1977 föds deras första barn. Vad den förstfödde sonen skulle heta hade de haft klart för sig sedan länge. Fredrik.

Den unge Fredrik fick fyra år senare en yngre broder, Karl Oskar Filip. Han gillade livet i Vittsjö, trots att han knappt hade hunnit fylla fem. Det var således med en stor överraskning som Roy och Elisabeth lade fram planerna om en flytt till Halmstad. Först vägrade han, ja, han var redan envis på den tiden. Han ville inte flytta, inte från sitt kära Vittsjö. Det tog flera veckor innan föräldrarna kunde övertala honom och det var med stor skeptis som Fredrik till slut accepterade flytten.

Roy och Elisabeth hade under åren märkt att Fredrik älskade den där förbannade fotbollen. Han lekte med den hela tiden. Inomhus. Ute i trädgården. På dagis. Överallt. Precis efter flytten till Halmstad valde de att ta med sin son till en träning med det lokala fotbollslaget. Det var där allt började.

Fredrik hade sina lila Adidas-skor med sig på första träningen. Några lagkamrater skrattade. Andra undrade vem den nye killen var. De trodde säkerligen att det var någon bypojke som inte hade någonting där att göra. Men när han tog sina första steg på den något leriga fotbollsplanen var det ingen som skrattade längre. Redan från första dagen visste Olle Eriksson - pojktränaren i Halmstad - att den här bypojken skulle bli någonting speciellt.

En liten pojke med stora drömmar.

Åren gick i hamnstaden och Fredrik utvecklade sin talang även i ishockey och handboll. Sport vad det bästa han visste om och så fort han hade ledig tid över blev det alltid sport för hela slanten, oavsett om det handlade om hockey, handboll eller fotboll. Dessa tre sporter kom dock att ta för mycket tid från honom och när han fyllde tolv år var han tvungen att lägga en karriär bakom sig. Det var ett svårt val, men han var tvungen, och det skulle komma att bli ishockeyn han fick lägga åt sidan.

Han fortsatte dock att spela handboll i Drott och blev till slut så pass bra att han blev uppkallad till ungdomslandslaget. Han blev av många handbollsexperter kallad för supertalang, men bara dagar innan han skulle åka iväg på ett landslagsläger skadade han ett ledband. Det blev inget läger, det blev inget landslag och till slut blev det heller ingen handboll. Om vi bara visste, ja, då hade vi nog alla dragit en lättnadens suck.

Fredrik har senare berättat att han valt fotbollen till slut ändå, men det är enkelt att säga det i efterhand. Vem vet, kanske hade han istället blivit landslagskompis med Magnus Wislander. Hur som helst läkte ledbandsskadan till slut. Han kunde fokusera på fotbollen igen.

1994 tog Halmstad beslutet att låta honom skriva på ett professionellt kontrakt. Han var 16 år. Det blev fotboll för hela slanten och han älskade varenda lilla sekund. Han var redan envis som femåring, när han vägrade flytta från Vittsjö, och den envisheten hade följt med honom in i tonåren. Han hade utvecklat en vinnarmentalitet utöver det vanliga. Att förlora var det värsta han visste. Det syntes på planen. I var och varannan match drog han ständigt på sig gula kort, trots att han inte hade gjort någonting fel.

Samma år - som nybliven 16-åring - tog Fredrik klivet upp till a-laget. Han pluggade fortfarande på gymnasiet, men vid sidan av studierna hade han redan startat sin karriär som professionell fotbollspelare. Den 23 oktober 1994 gjorde han sin allvenska debut mot AIK. Där spelade en viss Johan Mjällby, kommande Celtic-legend och landslagsspelare. Mjällby var hela sju år äldre än Fredrik, men trots det hade han otroliga svårigheter med att markera den där 16-åringen från Vittsjö. Många, många år senare fick han frågan om vem hans mardrömsmotståndare var under sin allvenska tid i AIK. Svaret? Det kan ni nog lista ut vid det här laget.

Året därefter - 1995 - skulle framgångssagan fortsätta för den nyblivna 17-åringen. Han hade fram tills den 10 september fått börja nästan alla sina matcher på bänken och i vissa fall fick han även ta steget upp på läktaren. Den där septembereftermiddagen skulle dock förändra allting. Halmstad mötte Örebro hemma på Örjans Vall. Matchen stod länge och vägde vid resultatet 1-1 då tränaren Mats Jingblad valde att göra ett vågat byte. Med bara några minuter kvar joggar Halmstads nummer tio in på planen. När slutsignalen ljuder har Halmstad tagit tre poäng. 2-1 kommer i matchens sista sekund signerat Fredrik Ljungberg. Efter det konststycket skulle han aldrig längre återvända till den kalla och ensamma bänken.

Ljungberg i en Halmstad-tröja. Foto: Bildbyrån.

Fredrik fortsätter att leverera fantastiska insatser och när Halmstad tar emot dåvarande storlaget Parma tror alla på en Parma-kross på Örjans Vall. Det är David mot Goliat. Inte en enda själ tror på en Halmstad-vinst, men nittio minuter senare står det magnifika 3-0 på resultattavlan. Efteråt pratar alla om en spelare - Fredrik.

Under de kommande säsongerna kom Fredrik att dominera Allvenskan. Han vann cupen, ligan och var ofta lagets bästa spelare ute i Europa. Framgången gick inte förbi obemärkt. Halvvägs in i 1998 uttryckte Barcelona, Chelsea, Aston Villa, Parma och Arsenal alla sin vilja att signa 20-åringen. Vad han inte visste då var att scouter från Arsenal redan hade följt honom i över ett år. Och det skulle bara ta några månader innan Arsène Wenger lyfte luren och gjorde ett samtal till Sverige.

Under sina fyra år i Halmstad hade han dragit till sig blickar från hela Europa, men det saknades någonting, det där lilla extra som skulle få alla lag i hela världen att vilja ha honom. Den 5 september 1998 skulle bli den dagen. Året innan hade Fredrik fått debutera i det svenska landslaget och året därefter hade han spelat till sig en startplats. I EM-kvalet mot England fick han starta. Det var en hyperviktig match på Råsunda mot ett engelsk motstånd som hade fantastiska spelare, bl.a. en Michael Owen som av många ansågs vara världens bästa spelare.

Den septemberkvällen på Råsunda kom att förändra hela hans liv. Sverige vann matchen. 2-1. Andreas Andersson och Johan Mjällby blev målskyttar, men det var ingen som pratade om vare sig Andersson eller Mjällby efter matchen. Det var ingen som pratade om Michael Owen efter matchen. Alla, alla som hade sett matchen, pratade om en kille med spretigt hår och nummer nio på ryggen.

Matchen som förändrade allt. Foto: Bildbyrån.

Hemma i London satt Arsène Wenger och såg matchen. Han hade under hela året fått lovande scoutingrapporter från sina scouter, men hade trots det aldrig sett honom spela med egna ögon. Det tog bara fem dagar innan Ljungbers agent Roger Ljung ringde upp honom med goda nyheter. Fem. Sedan var allt klart. Fredrik Ljungberg var en gunner.

- Vi hade studerat honom ett tag, och efter Englands-matchen vågade vi inte vänta längre. Men jag hade inte vågat köpa honom om han inte varit så billig, sade Wenger precis efter att köpet gått i hamn.

Det slog ner som en bomb i Sverige, trots att det var väntat. Arsenal var ett klassiskt lag med mycket historia och man hade nyss vunnit dubbeln hemma i England. Det var ett stort steg att ta, men framgångssagan, den skulle bara fortsätta.

De första månaderna bor han på ett hotell i St Albans. Det är långt till innerstan, Highbury och allting annat. Men det accepterar han med glädje. I sin första match för Arsenal är han med och slår Tottenham. Må vara att det handlar om en reservlagsmatch, men att slå Tottenham gör varenda en glad. Engelsk media älskar Ljungberg, vilket märks på löpsedlarna. Han får bara efter några dagar smeknamnet "Kid Vicious", mycket på grund av sitt unika hår.

Fredrik visar glatt upp sin nya tröja. Foto: Bildbyrån.

september är en månad som Fredrik nog håller varmt om hjärtat. Debut i Halmstad, flytt till Arsenal och sedan även sitt första mål i The Gunners. Den 21 september 1998 tar Arsenal emot rivalerna Manchester United hemma på Highbury. Med elva minuter kvar leder Arsenal med 2-0 tack vare mål från Tony Adams och Nicolas Anelka. Det är då svensken får ta sina första kliv på Highbury.

Där står en svensk bybo från Vittsjö och skakar som ett asplöv. Fyra minuter och fyrtiotvå sekunder senare gör han en av världens bästa målvakter - Peter Smeichel - till åtlöje när han retfullt enkelt chippar in 3-0 efter en passning av marc Overmars. Efter matchen erkänner han att han aldrig varit så nervös som han var sekunderna innan han äntrade plan.

- Att göra mål i min debut mot Manchester United skapade ett band mellan mig och Arsenals fans, sade Freddie efteråt. Och fel, det hade han inte.

Dagen efter debuten. Foto: Bildbyrån.

Det var så det begav sig i Arsenal. Men de efterkommande säsongerna skulle skadorna få mer plats än spelet på plan. Det handlade mer om skador och förluster än om mål och fina insatser. Trots det började han göra sig mer hemvan i den nya hemstaden. Han skaffade en lägenhet med fyra rum i lyxiga Hampstead där han kom att bo i Velmar Buildings. Och när han inte var skadad var det ju faktiskt så att han presterade på plan. Men det skulle dröja innan pojken blev en man.

Efter dubbeln 1997/1998 - bara ett par månader innan Freddie anlände - fick Arsenal nöja sig med tre raka andraplatser i Premier League. Manchester United hade helt enkelt övertaget, men allt det skulle ändra på sig 2001/2002. Ett år innan hade Arsenal varit i FA-cup final. Mot Liverpool. På Millenium Stadium. I Cardiff. I andra halvleken gjorde Fredrik och Arsenal 1-0. Men Michael Owen vände matchen på egen hand (två mål) och gav igen för EM-kvalförlusten mot Sverige tre år tidigare. Efter matchen är Ljungberg fåordig. Bara några tiotal minuter från att bli hjälte. Jag hatar att förlora, säger han.

Under sommaren belönas Ljungberg med ett nytt femårskontrakt värt 200 miljoner. Hans agent Roger Ljung är glad och menar att Arsenal kommer få se det bästa av Ljungberg under åren som komma skall. Vad han inte vet då är att han har rätt ända ut i fingertopparna.

Mindre än ett år senare blir han nämligen Freddie med hela norra London. Säsongen 2001/2002 blir en enda stor lyckosaga, både för honom och klubben. Men det ser inte ut så till en början. The Gunners förlorar hela fyra matcher på sin egen hemmaplan och är mer än tio poäng efter Manchester United halvvägs in i säsongen. Men Arsenal skulle komma igen, starkare än någonsin innan.

Robert Pirés och Fredrik Ljungberg. Foto: Bildbyrån.

Efter vinterperioden händer någonting och vinsterna radas upp en efter en. Patrick Vieira är lika hård som vanligt, Robert Pirés briljerar, Fredrik Ljungberg spelar bra och Thierry Henry öser in mål. Vinst efter vinst, seger efter seger, mål efter mål. Men så händer någonting. Robert Pirés går sönder. Mittfältaren som dominerat hela ligan under hela säsongen. Farvågorna öser in och alla befarar det värsta. Det tar ett par dagar innan det slutgiltiga beskedet kommer, men det är väntat. Pirés blir borta resten av säsongen.

Goda råd blir dyra. Man har inte råd att halka efter. Någon måste kliva fram. Vem som helst. När som helst. Det är där och då som Karl Fredrik Ljungberg lämnar sina pojkår bakom sig och växer upp till en fullfjädrad man. Under resten av 2002 utvecklas han till en av världens bästa mittfältare.

Under de sista två månaderna gör Freddie makalösa sex avgörande mål, får sin revansch mot Michael Owen och Liverpool, avgör ligan och avgör finalen i FA-cupen.

Det börjar med att han avgör finalen mot Chelsea i FA-cupen med ett osannolikt mål. Arsenal tar sin första titel på fyra år och Ljungberg kan inte sluta göra mål, precis som kommentatorn säger sekunden efter att han stänkt dit 2-0 i krysset.

På Old Trafford är det svensken som ännu en gång ligger bakom segern och firandet vill aldrig ta slut. Till Aftonbladet säger han:

- Det här har jag väntat på sedan jag kom till Arsenal för tre år sedan. Det var speciellt att vinna ligan på det här sättet.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=gRtvk_SccLU]

När dubbeln firas i norra London är det enda man ser hyllningar till Freddie. Folk har färgat sitt hår rött, folk sjunger hans namn och folk bär t-shirts med budskap som "We Love you Freddie". Det är det största han upplevt i hela sitt liv och han kan knappt tro sina ögon när dubbeldäckaren långsamt rullar fram på Blackstock Road.

Fansen visar sin uppskattning. Foto: Bildbyrån.

Nästa säsong återerövrar Manchester United ligatiteln, men Arsenal vinner åtminstone FA-cupen andra året i rad. Säsongen därefter - 2003/2004 - går Arsenal igenom ligan obesegrade och Fredrik Ljungberg är under hela säsongen given i startelvan. Han skriver in sig i historieböckerna för alltid och varken han själv eller fansen kan få nog. Det här är för bra för att vara sant.

Tyvärr är det när allting är som bäst som det sakta men säkert börjar gå sig. Skadorna vägrar ta slut och snart spenderar han mer tid i sjukstugan än ute på plan. Trots det fortsätter han prestera när han väl är frisk och är bl.a. med och leder Arsenal till Champions League-final 2006 där lyckosagan tyvärr tar slut.

Förlusten 2006. Foto: Bildbyrån.

Fredrik börjar bli gammal, skadedrabbad och formkurvorna skiftar mer än någonsin tidigare. Han är fortfarande Freddie med hela norra London, men bakom hörnet står nya, unga och fräscha talanger redo att ta över. 2007 tar han kanske sitt livs svåraste beslut när han och Wenger kommer överens om att han gjort sitt i Arsenal. Den 29-åriga svensken flyttar österut, närmare bestämt till West Ham.

Det blir bara en säsong i West Ham innan han ger sig på ett nytt äventyr i USA och MLS. 34 år gammal bestämmer han sig för att ta an sitt kanske sista äventyr. Det är Johan Mjällby, mannen som en gång hatade att spela mot Ljungberg i Allsvenskan, som ringer upp honom och frågar om han är sugen på att flytta till Celtic där han nu jobbar som assisterande tränare.

Fredrik tackade ja direkt och det är där vi hittar honom idag, 2011. Skadedrabbad, utfryst och formsvag. Långt ifrån den nio år yngre versionen som förförde våra hjärtan.

År 2008 röstades han fram som den elfte största spelaren i klubbens historia och oavsett vart han en dag väljer att slå sig ner, skapa familj och stadga sig kommer han för alltid finnas med i våra hjärtan. Inte bara för den där våren 2002. Inte bara för den där säsongen 2004. Utan för sina djupledslöpningar, sin fart, sin magi och sin fantastiska förmåga att dyka upp när laget behöver honom som mest. Det är den Freddie vi lärt oss att älska och det är den Freddie vi alltid kommer att älska.

Solen lyser, det är april, året är 2002 och jag sitter hemma i Karlskoga. Nyförälskad, kär och förförd av en spelare med rött hår och fantastiska mål. Det var en vacker dag, en mycket vacker dag.

Att resa till Åtvidaberg för att se damfotboll gör att man i en del kretsar ses som oerhört skruvad. Jag skulle egentligen skriva alla kretsar, men så kom jag på att en del supporters reser mer än dubbla sträckan för att se Gefle borta i Allsvenskan, andra åker till båtmässor, tar sig hundratals mil för att se Westlife eller kanske värst av allt är de som flyger världen runt för att kolla efter just den där fågelsorten.

Alla som har en sådan passion för något vet vad vi talar om, den där gemenskapen, den där viljan att samsas kring en sak för att skapa samhörighet och tillhörighet. Låt det då vara att man gillar båtar, är aktiv inom politiken eller samlar modelljärnväg. I denna förening gillar vi Arsenal och ett av Arsenals lag skulle spela Champions Leaguefotboll i Åtvidaberg och genast ringer festklockan i mig.

Avfärd halv tolv ifrån totalt osexiga Statoilmacken i hamnen. 45 mil framför sig och vi laddar i bilen med att försöka få surftäckning i våra mobiltelefoner. Martin har ingen täckning när jag har tre pinnar och ingen av oss får upp arsenal.se. Vi gör ett interntips i bilen vilket Martin tvunget måste klydda till genom att be oss namnge målskyttarna.

Byrne tänker jag snabbt eftersom det är den enda som dyker upp, blond legendar som hon är i denna klubb. Men ju mer vi nemadroppar, ju fler kommer vi på och jag har bestämt mig för 1-1 och Yankey. Inte alltför dålig gissning nu med facit i hand.

E4 är en smidig om än sanslöst osexig väg och efter SibyllaMcDonald i Ljungby så är det bara laddning som gäller. Taggade till tusen kommer vi fram till Åtvidaberg och slås av bygdens tristhet. Bo här? Skulle aldrig komma på fråga. Snabbt in på hotellet och det enda man får i huvudet är: Bo här? Skulle aldrig komma på fråga.

Stockholmsgänget sitter samlade och har nätt och jämnt hunnit damma av sig med en öl när vi, de vackra skåningarna, tågar in. Lander krämar grejer för fullt även om det går trögt i början. Han sålde tydligen massor av den där (fula) mössan som sen halva klacken på Kopparvallen hade på huvudet. Nåja, det var kallt och folk var väl desperata. Intäkterna ska snarast gå till en proffessionell designer som kan ta fram en snygg keps till sommaren.

Det blev ett par öl i kroppen trots att serviceviljan verkade vara satt på paus hos personalen och lite gott snack med diverse norrlänningar innan de tre musketörerna lättade för att pynta Kopparvallen röd och vit.

Blåsten som ven i Åtvidaberg var onådig under hela matchen och våra flaggor hängde som segel på en fregatt. Vinden gjorde att det blev svårt för tjejerna på plan att bedöma bollbanan och det var en hel del uppspel som såg ut att nästan komma tillbaka som en boomerang.

Vi skrålade bakom Emma Byrne i första halvlek och njöt i fulla drag av matchen. Arsenal kom i matchen efter att Linköping gjort första målet och tog sedan över hela showen. Vi hade fart och kvalitet i passningarna. Tekniken var det inget fel på och till slut hade Linköping otroligt svårt att hänga med. Trots all logik lyckas Aslani skjuta ett magert skott som Byrne (better than Almunia) fumlar in.

Arsenals tryck var sedan kompakt och vi väntade oss att något av insticken skulle lyckas och att White skulle kunna trycka in den. Vi hade nu Linköpings mål i vår ände och vilket mål vi fick se. Helt otagbart uppe i krysset och Arsenal Sweden fick ut sitt budskap till hela Linköping och Sverige. Jublet var enormt från oss 75 i klacken.

Precis som Fektarn skrev så var det aningen makabert att vråla "Who are ya" till 12-åriga tjejer, men å andra sidan så kan man bara göra sin egen "thing" och försöka strunta i att man väcker munterhet hos motståndarna.

Vinst med 2-2 och jag tror inte att någon som tog chansen att stå i vår klack ångrar sig. Vi stödjer Arsenal och vi gör det så jävla bra att tjejerna själva tycker det är fantastiskt roligt. Jag är innerst inne också helt säker på att det var tack vare oss som de orkade kämpa vidare trots underläge två gånger i matchen. Vid båda målen som Linköping gjorde blev det tyst i fem sekunder och sen började vi direkt med "come on Arsenal". Gåshud.

Hemma vid två och i säng fem över. Någon timmes kompledigt och helt plötsligt hade veckan blivit så mycket lättare att jobba sig igenom. Man skulle ha en sådan här minisemester varje vecka. Halsen är lite sliten bara.

Minerna var allt konfunderade när vi klev in på stadshotellet. Man satt nästan och väntade på att någon skulle komma fram och berätta att ABBA vunnit Eurovision. Så mycket 70-tal var det.

God mat hade de dock.

Annars hade det börjat redan klockan 13.00 då vår extremt eminente chaufför Larra startade bilen vid Centralstationen i Stockholm och rullade neråt E4 för att senare landa mitt ute i Ingenstans Åtvidaberg.

Det var en resa fylld med skratt och diverse anekdotberättelser. Skönaste stoppet blev pissepausen i Tuttorp, med Max-stoppet på hemvägen som god tvåa.

Vi gjorde bara två stopp.

Efter en bättre middag på hotellet och självskapad studentpub i minibussen på parkeringen, så blev det dags att dra sig mot det som alltså skulle vara en Uefa-godkänd arena, Kopparvallen, som hade en sittplatsläktare, en lång ståplatsläktare på ena långsidan samt en kortsideläktare där vi tog plats.

Efter att ha spenderat 2,5 år med att försöka få flaggorna på plats i vinden, så blev det till slut avspark och det första som inträffar är att man försöker lokalisera Linköpings hemmaklack.

Det råka vara så att den står i hörnet på ståplatsläktaren till vänster om oss. Den består av tio småbrudar i åttaårsåldern som skriker "LFC - *klappklappklapp*" (precis som jag gissade i föregående inlägg, alltså) och vi är såklart snabba på att dra igång först "Who are ya!" följt av en något elak "Your support is fucking shit" innan vi skrev "Check" bredvid "hatiska sånger"-listan och helt enkelt gick över till att sjunga fram de våra i 90 minuter.

I första halvlek kom diskussionen om långskott upp och att det inte var lönt att skjuta utifrån i damfotboll. En ganska rolig diskussion, tyckte jag att det lät som, så jag lade mig i lite snyggt, då jag faktiskt gjorde ett projektarbete om just saken på gymnasiet (inte långskott specifikt, utan damfotboll kontra herrfotboll...).

"Man måste börja skjuta utifrån i damfotboll. Man gör det inte och jag har fan ingen aning om varför. Målvakterna är ju överlag dåliga jämfört hur det ser ut i herrfotboll, så det är ju bara att skjuta, men man gör inte det. Jag fattar inte varför". Föga anade jag vad som väntade lite senare.

Det var ganska roligt att bli så medryckt att jag kommer på mig själv med att utbrista i ett "FUCK OFF, REF", får en skeptisk blick från Lander (som sålde typ en miljon mössor innan matchen, föga skrällaktigt då vädret var som det var) och jag egentligen bara kunde svara med en axelryckning, ungefär.

Är man inne i det, så är man.

Det stora ruset kom när Chapman, efter bolljongleringar värdiga eder Fektus vid grisbollande på Tylösand, drog på en halvvolley från 25 meter, vi gick mental på läktaren och min tes om långskott i damfotboll blev bekräftad.

Efter detta var det en något krokig raksträcka mot slutsignalen. Arsenal var fullständigt överlägsna Linköping och placerade bollen nere vid hörnflaggorna i säkert 80% av tiden som återstod. En farlighet avstyrdes när någon i backlinjen fick en lång tå på bollen på mållinjen.

Kanske kan herrlaget se och lära?

Efter matchen ljöd "by far the greatest team" och tjejerna kom fram och tackade för stödet (som ni kan se på bild 20 i bildspelet på .com)

Roligt också när vi på hemvägen får ett SMS från Lander: "Emma Byrne efter matchen: Vi älskar att spela i Sverige, vi har bättre stöd här än hemma".

Det känns på något vis talande för dagen i stort.

*****

Annars var väl dagens...

...skolkör: Brudarna uppe i hörnet på Arsenals läktare som försökte arrangera någon form av skönsång eller liknande när resten av folket mest gapade för fulla muggar.

...rotvälska: Ahldén och gänget från Skåne vet jag inte om någon förstod vad de sade, men det fanns säkert någon som kunde föra ett samtal med dem.

...citat: "Det är som nåt Nordkoreanskt jävla skit" - Andreas i bussen på väg hem apropå Barcelonas inmarschlåt.

...rotvälska II: Ninos söderslang i bussen när vi åkte i Stockholm och han tänkte guida. Jag har aldrig i mitt liv varit i så stort behov av Text-TV sida 199.

...storsäljare: mössjäveln som Lander sålde.

...vad-fan-gör-jag-här?: Mark, som vid Hamp the champs pissepaus ute i Ingenstans 2 Tuttorp kläcker ur sig "I hate the countryside. Give me concrete!"

...ortsnamn: Tuttorp.

...ortsnamn 2: Fillinge.

...vi-är-nog-inte-så-vuxna-egentligen: Jag och Hampus, som tyckte att Tuttorp och Fillinge var väldigt roliga ortsnamn.

...bittraste: Linda Sällström, LFC, som tycker att man borde ta bort bortamålsregeln i Uefasammanhang.

...mest förvånade: brudarna i hörnet på långsidan, som blev knäpptysta när vi skrek "who are ya!" åt dem.

...tack: Riktas till chaufför Larra. Grymt jobb hela dagen.

...tack II: Riktas till Willner, som såg till att Arsenal Sweden fick gå in för halva priset. Kanondeal!

...tack III: Riktas till alla som var med igår. Fantastisk dag på så många vis.