Senaste blogginläggen

Vi förtjänade inte att gå vidare. Arsene Wenger lurade oss allihop när han sade att vi skulle försöka spela vårt eget spel och att vi inte var gjorda för defensivt spel. Eller inte, för nog försökte vi lura oss själva att tro att vi var Stoke eller Wolves. Vi parkerade bussen på egen planhalva och tillät inte oss själva att ha något bollinnehav.

Sanningen var kanske att Barcelona inte lät oss ha bollen, att deras mästerliga spel utmanövrerade oss fullständigt och att vår bubbla sprack ikväll. Vi kommer alltid vara wannabees när det gäller vacker fotboll.

Vi klarade inte av att få ett enda skott på mål. Då vinner man så klart inga matcher. Ändå lämnar hela matchen en sur smak i munnen av ilska och uppgivenhet. Det var ju inte nog med att vi lämnade över allt initiativ till Barcelona och lade oss på rygg. När vi hade chansen att få med oss ett resultat såg domaren till att eliminera det hoppet.

Rättsskiparen visade otroligt dåligt omdäme i flera situationer, men kanske allra mest när van Persie får sitt andra gula kort för ha skjutit mot mål efter en offsideavblåsning. Van Persie hörde kanske avblåsningen, det kan jag inte säga särskilt mycket om, mer än att det verkligen inte såg ut så på reprisbilderna, men att ta en utvisning i ett sådant skede av en åttondel i Champions League visar otroligt dålig närvaro av domaren. Van Persie ska naturligtvis ha en tillsägelse och ett påpekande om att fler sådana tilltag resulterar i ett andra gult kort.

Iställer visar han ut van Persie och säkrar Barcelonas avancemang effektivt. I övrigt tillåter han betydligt hårdare tag från Barcaspelarna än från Arsenal. Han vägrar se att Barcelonaspelarna filmar flertalet gånger i matchen vägrar framförallt att ge Barcelona gula kort. Vi slåss mot väderkvarnar.

Barcelona är världens bästa lag, men de är inte oslagbara. Det kommer vilket annat engelskt lag att bevisa. Problemet är att Arsenal är Barcelonas favoritmotståndare eftersom vi inte har förmågan att spela defensivt och destruktivt. Vi har inte det materialet sett över nittio minuter även om vi idag kämpade heroiskt och nästan klarade av det.

Hade Bendtner varit en av världens bästa anfallare hade vi idag varit i kvartsfinal. Då hade han varit hjälte nu tillsammans med Almunia som gjorde ett fantastiskt inhopp, Djorou som jobbade sanslöst hårt och Wilshere som 19 år gammal visade att engelsmän kan de också.

Vi har dock oss själva att skylla. Vi måste kunna åka ner till Barcelona och försöka spela vårt eget spel. Då har man inte råd att endast kontrollera bollen i 4 sekunder. Vi måste diktera villkoren för vårt eget spel och inte låta Barcelona komma så nära i deras press. Lättare sagt än gjort, men det visar egentligen bara att Guardiola gjort sin hemläxa och att Wenger än en gång naivt bara talat om för gubbarna att gå ut och köra. När vi sedan kommer ut på plan så är det panik hela tiden för att vi inte räknat ut att vi skulle få ligga och trycka på egen planhalva hela matchen.

Det var ingenting som stämde idag för vår del, mer än att vi ändå kunde ha klarat det. Mot alla odds. Arsenal visade ingenting av vad de kan idag och all den ära och cred de fick efter förra matchen är borta. Nu kommer vi att bli hånade och Barcelona kommer att bli hyllade, Ingen annan än vi kommer att ha sett Barcelonas fula ansikte som visades fram flera gånger. Vi är de enda som kommer att tjata om domarinsatsen och vi kommer att tala för döva öron. Vi blir bara martyrer för oss själva i något slags försök att trösta oss.

Vi borde lära oss av det här. Jag vet bara inte vad, Wenger har uppenbarligen ingen aning heller och det är bara att hoppas att vi slipper möta Barcelona på ett tag. Uefa är dock nöjda, de fick som de ville för inte kan gulleponkarna åka ut. Ge dem Chelsea i nästa omgång. Då är jag Chelseafan för en dag.

Da´n för doppareda´n känns det som. Alla och då menar jag ALLA snackar om matchen imorgon som om det vore finalen i Champions League. De flesta räknar ut oss fullständigt och jag har hela tiden vetat att det kommer att gå åt pipan så det är inget nytt under solen egentligen.

Det som känns bra inför matchen imorgon är ändå just det här underdogperspektivet. Ingen tror på oss, vi kan spela helt utan yttre press och försöka göra ett jobb som ingen tror oss om. Det kan gynna oss.

Robin van Persie är tydligen hel nog för att åka med ner till Barcelona. Vad Wenger än väljer att göra så låt oss för f-n hoppas att han inte chansar med holländaren. Den här matchen är inte viktigare än att ha van Persie frisk för ligaavgörandet. I honom har vi en kille som kan göra 5-10 mål för oss fram till maj. Det har vi inte råd att vara utan.

Största avbräcket kan dock vara Song. Mannen har vuxit upp till en oumbärlig del av det vackert spelande Arsenal, den klippa som gör att resten av mittfältet vågar göra sina utflykter. Han verkar dessutom älska att spela fotboll, särskilt ihop med Wilshere och Fabregas där han själv kan få utrymme att briljera emellanåt. Dags att göra en Song-version av "We love you Freddie", fast med "blond hair" eller varför inte "f****d up hair"?

Camp Nou är skådeplatsen imorgon där Arsenal ska trotsa all logik. Jag kommer att göra mitt jinxande och spela på Barcelona. Det funkade att spela på Man U igår så man kan ju alltid hoppas att det håller i sig. Snart får man väl ta något jävla sms-lån för att säkra ligatiteln bara.

Inte ett ljud från Manchesterlägret angående matchen igår ännu. Dåliga långsinta förlorare alltså. Fortfarande inget nytt. Räkna dock med att Ferguson går ut i media antingen på onsdag eller torsdag och varnar domarna för att blåsa för Arsenal på lördag. En del saker förändrar sig aldrig.

I lördags spelade The Arsenal en rätt dålig match, vad jag kunde se. Det var rätt uddlöst och det var inte särskilt bra alls.

Inga konstigheter så långt med tanke på att vi saknade tre av våra bättre anfallande spelare.

Nej, det som verkligen är konstigt, det började igår, när vi fick höra att Jack Wilshere var skadad och kanske skulle missa matchen mot Barcelona. Liksom, vad hände nu? Moget att alla är skadade helt plötsligt.

Sedan tar det inte lång tid förrän Jack Wilshere personligen går ut på Twitter och förnekar att han skulle vara skadad. Tvärt emot vad Wenger sade, alltså (för det var väl vad Wenger sa, att ha skulle testas måndag/tisdag?).

Mycket riktigt är det inget fel på Jackie, utan han är fullt frisk.

Bra där.

Annars var det ytterligare märkligheter igår när Dirk Kuyt, av alla tulpanodlande Woody Harrelson-lookalikes, trätofflade in ett hat-trick mot Manchester United (!) i en match där domaren stod för en insats endast värdig typ Phil Dowd.

...oh wait...

Återigen är Phil Dowd en jävla ärkesopa och man är bara glad varje gång man ser att han inte dömer oss.

Tacklingen på Nani är bara vedervärdig. Jag vet själv hur arg jag varit de gånger som våra spelare åker på sådana tacklingar. Att han inte ger ett rött kort där är så ofattbart att jag hade nypt mig i armen om jag inte hade haft ett blåmärke där redan (fråga mig inte varför jag har ett blåmärke där, jag har faktiskt inte en aning själv).

Fy fan.

Nåväl, matchen var, hur som haver, helt absurd. Tre mål från riktiga skitmisstag (Gammel-Edwin börjar bli gammal på riktigt?) och jag är rejält glad över att Manchester United verkligen straffas för deras usla spel de presterat denna säsong. Att de leder ligan är ett mysterium.

Till sist, vad ska man säga om kvällens skräll?

Robin "Jag kommer aldrig spela en hel säsong" van Persie är tydligen fit nog att vara med i en matchtrupp och det är ju bara att bocka och buga för Arsenals Medical Team, som antingen gjort ett jävla jobb med hans rehab eller helt enkelt gjort en pajasaktig supertabbe i diagnostiken. Fast, vem bryr sig om anledningen? Han kan troligen spela och jag tackar och tar emot (och anar att det beror på en diagnostisk jättetavla).

Med tanke på hur konstigheterna har avlöst varandra under de senaste dygnen, så är jag nästan hoppfull inför imorgon. För vem vet? Kanske ska en kille som Clichy göra mål igen? Ska vi hålla nollan? Kommer Denilson att vara bra? Kommer Wilshere undgå att få en varning?

Svaren har vi om exakt ett dygn.

We'll just have to wait and see.

God eftermiddag! Det började med att Arsenal.com släppte bilder på lagets träning inför returen mot Barcelona. Sedan fortsatte det med rykten om att Robin van Persie finns med i Arsenals trupp. Till sist bekräftades det hela av Arsenal.com som lade upp den här notisen. Nu återstår den kanske mest intressanta frågan - hur gick det till?

Efter finalen mot Birmingham blev folk först rädda att RvP skulle missa resten av säsongen (det brukar ju bli så...), men efter undersökningar och dylikt kom klubben med ett uttalande om att han blir borta tre till fyra veckor. Vissa journalister menade dock att det kunde sträcka sig upp till sex veckor.

Fram tills bara för några timmar sedan var van Persie inte ens ett samtalsämne. Från ingenstans - precis som Big Bang (om ni tror på det det vill säga) - kommer nu nyheten om att han är med på planet till Barcelona. Det återstår visserligen frågetecken kring om han kommer att starta, om han kommer vara på bänken eller om han ens kommer att befinna sig på bänken. Huvudsaken är inte om han kan spela eller ej, utan hans mirakulösa comeback. Här pratar vi ju trots allt om en man som vanligtvis går sönder så fort man petar honom med ett lillfinger.

Personligen är jag väldigt säker på att holländaren inte startar. Jag ställer mig fortfarande kraftigt tveksam till om han är 100 % fit eller ej. Wenger angav Fabregas som 90 % fit och då känns aningen komiskt ifall van Persie himself skulle gå från noll till hundra på en-två dagar. Men vem vet? Kanske har det varit en bluff hela vägen? Kanske har Wenger mörkat? Kanske vilades han mot Sunderland med flit? Inte ens de med insider-källor har en aning om det och det säger det mesta om saken i fråga.

Om jag får dra iväg min gissning startar han på bänken och byts in mot slutet. Han har ju trots allt tränat och antagligen genomgått ett så kallat fitness test för att se om man är redo att spela match eller ej. Precis samma fitness test som Song misslyckades med.

Arsenal är naturligtvis ett mycket bättre lag med Robin van Persie i spetsen och visst kan han vara skillnaden mellan en vinst och förlust, men hur det än går tror jag inte det är holländaren som på något sätt skulle avgöra matchen. Ifall vi nu mot all förmodan (jag är pessimistiskt inställd, förlåt!) skall få till ett resultat mot självaste Barca på Camp Nou är det en laginsats som bygger på det.

Alla måste ta sitt jobb och alla måste sätta laget före sig själv, t.o.m. en sådan som Bendtner. Om de spelar som om det vore en match mellan liv och död finns chansen att åstadkomma mästerverk, men det kommer bli svårt, så himla svårt.

Vi hade stora problem med att luckra upp Barcelona på Emirates och trots att både Piqué och Puyol saknas känns det som om det måste till någonting alldeles extra för att vi skall gå vidare! Missförstå mig inte, jag är positiv i grund och botten, men det känns som om spelarna måste höja sig ännu ett snäpp (om vi jämför med första mötet) om vi skall ha en chans på Camp Nou.

Det är dock en utmaning som passar oss alldeles utmärkt. På senare tid (läs: sedan ett par månader tillbaka) har vi varit ett lag som allt som oftast presterat när vi vart underdogs och speciellt när vi legat under i matcher. Naturligtvis finns bottennapp nära att ta till hands som exempel på det motsatta, men det räcker med att se första mötet lagen emellan för att se vad jag menar. Vi mötte Barcelona, var tippade att förlora och låg under i halvtid. Då vände vi på hela mackan!

Hur konstigt det än låter har Arsenal presterat bättre när man har blivit satta under press. Vi ledde med 2-0 mot Sp*rs, men tappade det. Vi ledde 4-0 mot Newcastle, men tappade det. Vi ledde 1-0 mot Sunderland, men tappade det. Vi ledde 2-1 mot Shaktar Donetsk, men tappade det. Vi hade 1-1 mot Birmingham i Carling Cup-finalen, men tappade det.

När Manchester United vunnit sina matcher och vi varit tvingade till att vinna, ja, då har vi även gjort det. Men när United förlorat eller tappat poäng, ja, då har vi helt plötsligt gjort detsamma. Det krävs inget geni att förstå att det här laget är lite udda i just den bemärkelsen. Samtidigt är det ett gott omen inför det som komma skall.

Vi åker till Camp Nou, vi är tippade att åka ur och troligtvis lär Barcelona måla förr eller senare. Vad kan då gå bättre än att se ett Arsenal kontra in 1-1 i sista minuten och säkra avancemang? Sure, det är bara drömmar just nu, men om 48 timmar kan det bli verklighet.

Sist men minst gäller det att sätta stopp för Barcelonas offensiv som är världens i särklass bästa. Underskattade Pedro, magikern Messi, målskytten Villa, spelfördelaren Xavi och hjärnan Iniesta. Det är inte pjåkiga spelare vi ställs mot! På Emirates hittade de gång på gång vägar genom Arsenal-försvaret och om Villa inte tagit ett extra steg och ställt sig offside och om Messi inte gjort detsamma hade det mycket väl kunnat sluta 3-0 till Barca och inte 2-1 till Arsenal.

För oss supportrar kommer det bli en resa mellan helvete och himmel, men det börjar vi ju bli vana med nu. Vad som än händer får vi komma ihåg att det är fortsatt kamp i både FA-cupen (kvartsfinal) och ligan (3 poäng mot WBA = samma poäng som United). Ifall vi åker ur är inte hoppet om en titel kört, men visst kan det bli en emotionell berg- och dalbana som väntar laget, klubben och fansen.

Det kommer bli svårt och tufft, men det kommer bli vackert och njutbart. Arsenal och Barcelona spelar den finaste fotbollen i världen och jag tror ingen neutral tittare kommer bli besviken. För oss supportrar kommer det dock bli värre. Nu får vi gå ner på knä och be fotbollsgudarna om en vinst, det är i varje fall vad jag tänker göra nu. Tack och hej.

Jag lovade ett inlägg till och här kommer ett lite längre sådant än det ni fick imorse. Från att nattsvart ha begrundat resultatet från igår kan vi nu konstatera att vår situation är bättre än befarat. Liverpools seger över Manchester United kan visa sig vara guld värd och Arsenal har nu tre poäng upp och en match mindre spelad. Det känns som ett bra utgångsläge.

Jag kunde ägna hela inlägget till att skriva om matchen mellan de två titelrekordhavarna i engelsk fotboll, men nöjer mig med att reflektera över ett par saker. Dels att Manchester United är ett helt annat lag när Vidic och Ferdinand saknas. Det fanns otroliga luckor bakåt för Liverpool att utnyttja. Ungefär som när vi fick spela med Silvestre. Då är inte Man U oslagbara.

Dels har vi fått återbekräftat att Man U är extremt dåliga förlorare, faktiskt på en helt annan nivå än alla andra. Idag vägrade någon ifrån Manchesterlägret att kommentera matchen i media. Det var sura miner på plan, Van Der Saar hade tuppjuck vid åtminstone två tillfällen där han springer en halvmara för att tala om för domaren att han är en idiot. Han var heller inte den ende. Jamie Carragher borde fått rött kort för tacklingen på Nani och återigen hamnar domarna i fokus i stormatcherna.

Domarna fick sig en släng av sleven efter vår match igår också och ska så ha. Hade vi vunnit matchen ändå så hade kanske aldrig diskussionen varit så hård, men å andra sidan är det inte ovanligt att matcher slutar med 1-0 segrar efter en udda genombrytning som var precis onside eller ett enkelt straffmål så att hävda att vi borde gjort mål ändå blir lite nonsens. Det är en sak om det hade varit det enda vi skapade under hela matchen och det var vår chans att slå ett mycket bättre lag, men istället radade vi upp chanser men fick inte in den och när vi då ovanpå det har två möjligheter som domaren avfärdar är det ett hån.

Fifa verkar ha mjuknat lite när det gäller teknikanvändning och hävdar enligt Sky Sports att de har testat tio system för att registrera om bollen är över mållinjen, men att endast två har passrat deras nålsöga, men också att inget av dem är 100%. Skitsamma egentligen eftersom en linjedomare inte heller är det. Får vi kameror, sensorer eller både och så har vi i alla fall fler möjligheter för att få rätt beslut.

Dessutom måste vi efter extremt tuffa situationer, tveksamma situationer eller kontroversiella situationer kunna ta till att fjärdedomaren tillsammans med huvuddomaren kollar av videoupptagningar för att ta rätt beslut. Jag tänker mig att det förmodligen inte behövs i de flesta matcher, men kanske kan användas upp till tre gånger vid en väldigt tuff match.

Barcelonamatchen närmar sig med stormsteg. Wilsheres skada verkar inte alltför allvarlig och det återstår att se om Fabregas och Song kan spela. Det är viktigt att vi får med oss de kreativa krafterna. Att åka till Barcelona och spela Denilson och Diaby är självmord. Vi får antagligen leva med Bendtner och det är okej om han skapar de chanser han gjorde mot Sunderland. Nej, jag menar att det är okej om han sätter dit någon av de chanserna. Vi behöver kliniska avslut, viljestyrka och hunger för att det ska gå vägen. Funderat på att svälta truppen i några dagar och lägga ut grillad kyckling bakom Barcelonas mål?

God afton! Mackan, Joakim och Nedim har satt sig ner i recordingstudion tillsammans med mig - som programledare - och ännu en gång är en fantastisk ljudblogg inspelad.

Efter helgens galenskap finns det massvis och åter massvis att diskutera. Allt från gårdagens match mot Sunderland till de kommande veckorna i både ligan och cuperna!

Det är fortsatt bra många som väljer att dissa ljudbloggen, men jag hoppas att även ni som tidigare inte lyssnat väljer att ge podcasten en chans. Det är värt det!

Jag har inte så mycket mer att säga här i inledningen än att rekommendera er att lägga er ner och lyssna på ännu en podcast här på Arsenal Sweden! Ha det bra!

***

Saker som diskuteras i kvällens program:

Premier League: Omgång 28 (Matchen mot Sunderland)

- Diskussion kring första halvleken.

- Diskussion kring andra halvleken.

- Var det straff?

- Var det offside?

- Vad ska man göra åt domarinsatserna (sett över hela säsongen?)

- Individuella insatser: Denilson, Diaby, Bendtner m.fl.

Premier League: Omgång 29 (Liverpool - Manchester United)

- Hur påverkar det Arsenals äventyr?

- Vad har hänt med United?

- Kommer de vända den negativa trenden eller fortsätta förlora?

Champions League & FA-cupen

- Barcelona på Camp Nou - hur går det?

- Startelva?

- Hur gäller det att spela för att ha en chans att spela lika/vinna?

- Manchester United på Old Trafford - hur går det?

- Kommer Wenger rotera (ger han upp FA-cupen?)?

- Vad ska vi förvänta oss av de kommande veckorna?

+

Extramaterial om allt möjligt som har med Arsenal och fotboll att göra!

***

Eftersom det inte fungerar att bädda in webspelaren i bloggverktyget länkas den istället!

>>>>>>>>>>> Ni kan hitta den här! <<<<<<<<<<<<<

Gör mig inte besviken - lyssna!

Enjoy!

***

Kommentera mer än gärna! Alla era åsikter er fantastiska! Tack och hej!

Det finns många att skylla på efter misslyckandet igår. Mitt jinxande, Denilson, Bendtner, Wenger och domaren. Vilken ni än väljer så är faktum att vi är tre poäng efter Man U, vi tog ett steg närmare titeln om än ett litet steg.

Spelet i första halvlek var stelt och idéfattigt precis som jag förutspådde. Det behövdes inte någon kristallkula för att inse att det skulle bli så. Alla våra matcher i Carling Cup och FA-cupen har nämligen sett ut så. Utan Fabregas spelar vi inte Barca-style utan snarare Liverpool-style och det brukar resultera i kryss.

I andra halvlek blev det bättre, direkt när Denilson gick ut och så ännu bättre när Diaby lämnade planen. Till stor del beror det också på att Sunderland tröttnade rejält. Vi skapade mer och sprang mer, hade mer fantasi och vilja. Det borde ha räckt och återigen kan man här välja vem man vill skylla på. Uttryck den ilskan i någon timme till bara, för nu gäller det att fokusera på nästa uppgift.

Tills på tisdag måste, MÅSTE, MÅSTE Song och Fabregas vara spelklara ifall vi ska kunna vaska fram ett resultat som tar oss vidare. Jag funderar lite på om vi ska ta på de stålhättade skorna och låtsas vara ett riktigt engelskt skitlag a la Stoke. Tänk att få Stoka Barcelona. Men å andra sidan var det ju vårt eget spel som fällde spanjorerna förra gången. Kluvet det där.

Det blir nog ett nytt inlägg ikväll när vi vet förutsättningarna efter Man U:s match mot Liverpool. Jag spelade på Man U alldeles nyss vilket borde innebära att Liverpool tar minst en poäng. Igår hoppades alla att jag hade fel, nu hejar alla på mig, hur ska ni ha det? Kappvändare!

.... på väg hem idag fick jag en fråga från en person som satt bredvid mig på tuben. Han frågade mig hur matchen var. Mitt svar? It was a fucking joke. Men precis som alltid - låt oss ta det från början.

Wenger ställde upp med sitt starkaste möjliga lag och det var nog ingen som klagade på det. Trots två stormatcher härnäst är ligan extremt viktig och med bara tio matcher kvar gäller det att ställa upp med sitt bästa möjliga lag i varenda match som återstår.

Matchen började segt, långsamt och tråkigt. Varken Arsenal eller Sunderland verkade vilja hålla i bollen ett längre tag och när man väl skapade anfall slutade det ofta i felpassningar, missar eller skott rakt på målvakterna.

Så fortsatte det hela och det enda positiva som egentligen fanns att ta med var att Nicklas Bendtner ständigt skapade hot i anfallet. I slutet av halvleken hade han bl.a. ett mycket vackert skott - ur en snäv vinkel - som räddades fint av Sunderland-målvakten.

Farligare än så skulle det egentligen inte bli. Kampviljan, krigarinstinkten och passionen saknades från alla delaktiga och spelet var stundtals uselt. Arsenal gick även till pausvila med 0-0.

Andra halvleken skulle dock bli allting första inte blev. Arsenal startade bra, höll för en gångs skull i bollen och såg även ut att finna rätt i passningarna. Problemet var bara att även Sunderland började se bättre ut. Fler tacklingar, fler vunna dueller och allt fler kontringar skapade oro inte bara i defensiven, utan även på mittfältet.

Det var många som väntade på ett förlösande mål och känslan bland alla var att det förr eller senare skulle komma. Men det var då som Manchester-boende Anthony Taylor stred in i verket.

Med en halvtimma kvar gick beslut efter beslut i Sunderlands favör och alla som såg matchen förstod vad det innebar. Stoppade kontringar, usla domslut, missbedömda mål och missbedömda offside-avgöranden.

Arshavin var kanske vår bäste spelare i andra halvlek när han gång på gång störtade ner på vänsterkanten, trots att han efter anfall såg ut att ha sprungit en mil. Arshavin avgjorde även matchen för Arsenals del - om det inte varit för Taylor det vill säga.

Första domslutet som avgör matchen är när Taylor bestämmer sig för att inte ge Arshavin straff trots att han rent ut sagt slängs ner i straffområdet av Bramble. Taylor tänkte säkert: "han är kort, Bramble är stor" innan han tog beslutet att inte blåsa straff. Precis som jag skrev på Twitter efteråt: är det någon som är förvånad över varför filmning existerar när ärliga spelare försöker hålla sig på benen och avsluta istället för att ramla? Jag kan lova er med 95 % säkerhet att Arshavin fått med sig straffen om han stått för ett dramatiskt fall á la Chamakh. Men istället var han ärlig och det slutade som det slutade.

Så här såg Arshavin ut efter matchen. Foto: Bildbyrån.

Andra domslutet är till och med värre. Till och med om Taylor dömt straff hade det inte varit ett solklart mål. Men andra domslutet som tas av linjedomaren är horribelt. Arshavin är solklart onside när han löper sig fri och rullar in bollen i öppet mål. Men nej, det blir "offside".

Nu känner jag till att sånt här jämnar ut sig till slut, men det känns extra tråkigt att gå miste om ett solklart mål i en match där det stått 0-0 sedan starten. Men FIFA vägrar att ens föra upp diskussionen om att föra in teknik i fotbollsvärlden. Mänskliga misstag är ju någonting som vi alla gillar, eller hur?

Varför bara inte göra som i tennis? Det har ända sedan starten varit en sport där felbeslut kan avgöra hela matcher, turneringar och karriärer. Men där var man smarta nog att ta till vara på teknik när det fanns sådan tillgänglig. Nu blir alla domslut gällande om bollen var inne eller ej korrekta eftersom datorn är millimetersäker på den grejjen.

Jag vet att jag är bitter, men det är någonting jag velat ha sedan länge. Och jag vet att det fungerar åt båda hållen. Vad jag även vet är att det känns mycket bättre att förlora en match ärligt än att förlora den felaktigt. Hur bra skulle det inte vara med offsidekameror som tar beslut på bara några hundradelar? Men FIFA:s fantastiska argument håller ju den diskussionen borta. "Det är acceptabelt med mänskliga misstag".

Om det funnits hade vi dock haft rött kort på Szczesny och en straff mot oss efter bara fem minuter i Carling Cup-finalen. Å andra sidan hade vi idag vunnit med 2-0. Sure, mänskliga misstag jämnar ut sig i längden, men med teknisk utrustning skulle vi aldrig ens behöva vara förbannade över sådant som hände t.ex. idag.

Och det är självklart att felbeslut som sådana tar musten ur ett lag i ett lagspel. Om dombesluten går mot dig hela tiden tappar du till slut nerven och då brukar det sluta illa. Samtidigt är domarinsatserna inte en bra bortförklaring för en utesluten vinst så länge det inte handlar om domarinsatser á la Övrebo.

Arsenal skulle helt enkelt ha avgjort matchen innan den tog den färdriktningen den valde att ta. Ineffektivitet? Nja, vi hade massor av bra skott och matchen hade slutat 2-0 om domaren skött sitt jobb. Kampvilja? Saknades för visso i första halvleken, men i andra gav nästan alla allt. Tur? Varenda titelvinnande lag har turen på sin sida och trots att vi hade den på vår sida i höstas börjar den sakta men säkert gå i motsatt riktning.

5-0 mot Leyton Orient, men bara 0-0 mot Sunderland. Foto: Bildbyrån.

Det finns egentligen inga bra anledningar att ange varför det här slutade 0-0. Sunderland kämpade tappert, Arsenal misslyckades med att hitta målet och Mignolet i Sunderland-målet hade en av de där dagarna där man som målvakt bestämmer sig för att rädda allt som kommer i ens väg.

Domaren var visserligen katastrofalt usel, men ännu en gång, man borde ha avgjort det här trots domarens insats. Vi har inte någon annan att skylla än oss själva, hur bittert det än är.

Och hur kommer det sig att varenda gång United förlorar måste vi knappa in med småsteg (1p) istället för stora kliv (3p)? Vi kan ju lika gärna ge dem ligatiteln redan nu om vi ska hålla på så.

Å andra sidan är det just därför United vinner titlar och Arsenal inte gör det. Om vi hade sett Manchester United idag hade de vunnit matchen utan några större problem. Och sedan hade de ju fått straffen med sig. Och sedan hade det ju aldrig blivit avblåst för offside. Och sedan hade de ju kunnat armbåga någon "bara för att" och komma undan med det. Det är ju trots allt Manchester United vi pratar om.

Hör och häpna! Det finns dock positiva saker att ta med sig från en match som denna.

1) Vi förlorade inte.
2) Vi höll nollan.
3) Bendtner såg farlig ut och spelade mer som RvP med skott ur snäva vinklar, cykelsparkar och lite av allting.
4) Chamakh ser äntligen ut att ha grävt upp sig från sin formsvacka. Var mycket bra under sin korta tid på planen.
5) Arshavin visar inga tecken på att ge upp. Kämpade som en jävla galning i nittio minuter och han kunde nog knappt gå efter slutsignalen.
6) Szczesny räddade en poäng tack vare sin superräddning i slutet.
7) Om det inte vart för domaren hade vi vunnit matchen.

En poäng är bättre än noll. Nu väntar Barcelona för ett tröttkört gunners. Up the Arsenal!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (710) - Väljer att tacka polacken för att vi räddade en pinne idag. Fantastisk räddning med bara några minuter kvar. Det är inget fel på hans linjespel, reaktioner eller shot-stopping. Det är precis som i Fabianskis fall luftspelet som ständigt står och väger fram och tillbaka.

• Sagna (6/10) - Sprang som en galning, men inläggen höll ingen vidare klass idag. En av hans sämre matcher 2011, trots att han var stabil defensivt - precis som vanligt.

• Djourou (6/10) - Fortsatt stabil. Fru Fortuna var väldigt snäll mot Djourou vars knäskada kunnat kosta oss säsongen om den hade varit värre.

• Koscielny (6.5/10) - Något bättre än sin mittbackskollega, men bara något! Var bra både defensivt och offensivt, men höll faktiskt på att kosta oss matchen i slutet av matchen när han skickade iväg en farlig hemåtpassning till Szczesny.

• Clichy (6/10) - Tvekar fortfarande om det var en bra insats eller inte. Godkänt var det i alla fall.

• Wilshere (7/10) - Mycket bra match, men det är något vi förväntat oss att få från Wilshere.

• Diaby (5/10 - utbytt i matchminut '77) - En av de sämre. Höll i bollen när han skulle kontra, sköt inte när han skulle skjuta och passade inte bollen när han skulle passa.

• Arshavin (7,5/10) - Fortsatt bra! Jag är ganska säker på att han avskyr att ta de där långa löpningarna, men han gör det ändå om och om igen. Var totalt utsliten efter varenda löpning, men fortsatte bara att springa. Det är sådant vi gillar och det är sådant som uppskattas. Borde fått mål och en straff med sig. Ren otur att det inte skedde.
• Denilson (4/10 - utbytt i matchminut '61) - Nää.
• Bendtner (7/10) - Mycket bra i första halvleken, men blev nästan osynlig i andra. Hade bra många målchanser, men ingen sylvass. Gjorde det bra ändå överlag.

Bendtner - bra, men inte bra nog. Foto: Bildbyrån.

• Nasri (7,25/10) - En av de bättre. Hade en fantastisk frispark som mirakulöst nog räddades. Ständigt en pådrivare i anfallet. Gav allt.

• Chamakh (7/10 - inbytt i matchminut '61) - Mycket bra inhopp! Ständigt farlig framåt och hade en nick i undersidan av ribban. Kunde blivit målskytt.

• Rosicky (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '77) - Ok.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Andrey Arshavin - Blev rånad på två solklara mål.
• Samir Nasri - Fortsatt bra, trots uteblivna mål.
• Nicklas Bendtner - Jobbar på som aldrig förr. Fina skott, cykelsparkar, nickar, ja, allt möjligt!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte att vi trots allt knappade in en poäng på Manchester United. Det är bättre än en förlust. Samtidigt känns det miserabelt att vi borde ha knappat in sex poäng och inte två när United väl förlorat (vi borde vunnit mot Newcastle och Sunderland). Känns förjävligt och kommer nog avgöra ligan åt Uniteds fördel om inte Fru Fortuna vill något annat.

Glöm heller inte bort att vi gav allt i den här matchen. Räknad med många trötta ben som nu skall se till att försöka vinna mot Barcelona på Camp Nou. Kan bli svårt.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Det var det det! Vi kunde vunnit, men vi gjorde inte det. Någonting som blir allt vanligare att skriva här på bloggen. Man skall helt enkelt inte hålla på Arsenal om man inte gillar att ha lugn och ro i livet. Det är en berg- och dalbana som vägrar att ta slut och räkna med ännu en nagelbitare mot Barca på tisdag! Vi hörs redan imorgon, förhoppningsvis med en fullpackad ljudblogg! Tack och bock!

Ni som spelar Stryktipset vet vad jag talar om. Man vill sätta en säker etta på Arsenal idag, men tvekar. Arsenal hemma på Emirates mot ett Sunderland som förlorat fyra raka borde väl vara ett enkelt singelstreck för favoriterna. Men ni får, helt gratis, ett hett insidertips av mig. Kryss-Två.

Förklaringarna är två och de är väldigt övertygande. För det första kommer varken Van Persie eller Fabregas till start. Just den senare är anledningen till att vårt spel kommer att se tafatt ut, idéfattigt, haltande och långsamt. Van Persies frånvaro är anledningen till att det kommer att saknas briljans, fantastiska individuella prestationer eller gubben-i-lådan avslut.

Den andra anledningen kommer jag tyvärr själv att bidra med. För en gångs skull kommer ert lidande och sorg bero på mig och ingen annan. Jag ska nämligen över till en United-frälst polare och se matchen. Arsenal spelar aldrig bra när vi ses, vilket får honom att tro att allt snack om Arsenals briljans och förträfflighet bara är en myt. Jag tror att vi kan räkna mina segrar i hans närhet på ena handens tummar. Men så är det. Vänner kan man inte alltid bara slänga bort och vissa saker är större än Premier-Leaguetitlar. Så kommentarsfältet är öppet för spott och spe efter förlusten i eftermiddag.

Nu vet ni spelare och gamblers därute att när allt hopp är ute och alla odds är emot en så är spelet en utmanig. Det kittlar en och man vill kunna stå där som en segrare, en som såg döden i vitögat och segrade. Ni som känner så spelar en etta idag och har mitt fulla stöd och medlidande.

För att snacka matchen och lite allvar så är det faktiskt precis som jag skrev tidigare att kapten och vice-kaptenens skadebekymmer också blir Arsenals bekymmer. Vårt spel blir extremt lidande och även om vi kan mala fram ett resultat så kommer det inte att bli en glitter och glamour-föreställning.

Bendtners tre mål sist kommer antagligen att ge honom en startplats och vi får hoppas att han kan fortsätta trotsa all logik och göra mål med träskallen och träbenet. Chamakh kan förstås också ha hittat tillbaka, men mot Sunderland kanske danskens fysik passar.

Fyra förluster för Sunderland och det är alltid en knepig situation. Trender är till för att brytas och jag slår vad om att Steve Bruce ser sin chans mot ett b-betonat Arsenal som slåss på tre fronter och spelar match varannan dag. Det blir en sparka och spring-show idag och jag tror att det blir oerhört tufft spel, kanske från båda håll.

Slutspurten är här och framförallt vill jag se ett Arsenal som står upp och fajtas tills svetten som utsöndras är blodröd. Vi ska inte ännu ett år falla för att åldern, fysiken eller talangen inte räcker till. Vi har en mycket, mycket bra trupp överlag som ska kunna hantera nyckelspelares frånvaro. Då ska man på hemmaplan kunna slå lag som Sunderland.

Det var förutsättningarna, jag sätter mig på tåget till okänd ort för att jinxa hela skiten. Er förhoppning är att mottagningen i London är så dålig att de inte uppfattar signalen från den skånska landsorten. Snacka om att försöka hålla fast en vithaj med vänsterhanden.

God kväll! Säsongen går vidare i raska steg och den kommande veckan kan komma att bli den viktigaste under hela säsongen. Två turneringar står på spel medan ligan görs upp mellan Manchester United och Arsenal. Manchester City kommer absolut inte att hålla i längden, men de har gjort det bra den här säsongen och i slutändan tror jag att de är nöjda med den förmodade tredjeplatsen de kommer att få. Chelsea och Tottenham? Ja, de är avsågade sedan en lång tid tillbaka.

Imorgon spelar vi mot Sunderland hemma på Emirates Stadium och jag kommer precis som vanligt att finnas på plats på North Bank.  En sak som ofta slår mig är hur priviligerad jag är som kan gå på varenda hemmamatch (och även ett par bortamatcher). Det hade jag aldrig i hela mitt liv trott för ett år sedan. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå det och det händer att man nyper sig i armen då och då.

Ni som vill veta allt inför morgondagens möte kan checka in inför-rapporten som går att hitta här. Mina egna tankar om matchen? Well, det finns egentligen inte så mycket att tillägga till det som redan är sagt. Det kommer bli ett svårt möte - det finns inge enkla matcher i Premier League - och trots att en vinst ligger närmast (har det gjort en bra massa gånger tidigare när vi förlorat...) får man ändå se upp för Sunderland. Trots deras dåliga form (fyra raka förluster) kan man ingenting annat göra än att fortsätta vara nervös.

Just nu lutar det mer åt en uddamålsseger än en målorgie á la Leyton orient. Men om vi vill se ut som genuina titelaspiranter är tre poäng ett absolut måste. Manchester Uniteds förlust mot Chelsea har gynnat oss enormt och ligaledarna åker nu till Anfield för ännu en supersvår bortamatcher där Kenny Dalglish mannar mycket väl kan skrälla till åtminstone ett likaresultat. Om vi leker med tanken att det blir 1-1 på Anfield och vi vinner mot Sunderland har vi för första gången på flera månader chansen att gå om United och positionera oss i täten.

Det är naturligtvis just nu ett enda stort drömscenario eftersom allt lika väl kan skita sig. Vi alla känner Arsenal för väl och det skulle inte förvåna mig om jag får lämna Emirates imorgon med en ångestladdad känsla som får mig att bli arg. 0-0 duger inte, det gör inte 1-1 eller 2-2 heller. Vad som helst duger förutom ett likaresultat eller en förlust. Jag tar 5-0, 4-3 eller 1-0, whatever, så länge vi vinner och tar dom där tre poängen!

En ynka poäng med endast tio omgångar kvar är ingenting och Patrice Evra får nog börja akta sig, eller just ja, han håller ju bara koll på Chelseas resultat.

Hur som helst kommer matchen mot Manchester United på Emirates mycket väl komma att avgöra ligan. Att inför den matchen ha gått om United skulle resultera i att ett likaresultat mycket väl kan vara acceptabelt ifall så blir fallet. Men om vi är en två-tre poäng bakom och det slutar lika kan det mycket väl vara över. En vinst känns bara som en dröm och jag vågar helt ärligt inte ens drömma om en vinst.

Hur som helst äger den matchen rum om bra många veckor och det finns inga skäl för att gå runt och oroa sig för den matchen just nu. Det som är viktigast är Sunderland och varken tränare, spelare eller fans ska ha någonting annat än matchen mot Sunderland i deras skallar. Nåja, fansen har väl lov att blicka framåt, men det har inte laget!

Jag förväntar mig att man visar upp en minst lika stor professionalitet som man gjorde mot Leyton Orient, det vill säga att man går och gör jobbet. Inga skandaler, inga krusiduller och inga skador. Ett eller två mål, håll tätt där bak och invänta domarens slutsignal - enklare än så kan det inte bli!

Det vore skönt om jag imorgon kväll kunde sätta mig ner vid datorn och skriva hur bra vi spelat och hur optimistisk jag är inför matchen mot Barcelona. Dessutom är det fortsatt viktigt att många spelare fortsätter att leverera. Spelare som Nasri, Wilshere, Sagna och Clichy kan vi alltid lita på, men kan Bendtner fortsätta ösa in mål? Kan Rosicky hitta tillbaka till 2007? Kan Szczesny glömma matchen mot Birmingham? Kan Diaby göra jobbet som defensiv mittfältare? Kan Arshavin fortsätta sin formtopp? Kan Djourou och Koscielny skapa det mittlås som bara släppte in två mål under en hel månad? Det är frågor som kräver svar imorgon och jag hoppas innerligt att vi imorgon kväll har svaren på åtminstone ett par av de ovanstående frågorna.

Det här var dock allt för den här fredagen! Vi hörs imorgon igen! Ha det bra!

P.S. Jag älskar Bobby Ryan! D.S.