Det sägs att vi ska blicka framåt, att tänka tillbaka bara är destruktivt. Det har sagts att framtiden är ljus för Arsenals unga lag, att vi kommer att få se frukterna av Wengers satsning så småningom. Det sägs att vi fortfarande har chans att vinna ligan. Fan tro´t.

Jag tillhör den skaran som benhårt hävdar att Wenger är den bästa tränaren vi kan tänkas ha och få. Skulle Wenger gå är inte Mourinho en huvudkandidat till posten, utan snarare någon i stil med okänd holländsk mirakelmakare i schweiziska division 2. Det kan bli bra, men vi vet vad vi har på gott och ont. Det sagt innebär inte att Wenger är orörbar. Han ska ha skit för hur denna säsongen har artat sig. Vi har kanske presterat bättre än vad många experter tippat, men vi supportrar visste att vi hade chansen att bli ännu bättre i år, vi visste att det var små justeringar i truppen som behövdes. En ny målvakt av klass, en defensiv mittfältare och möjligtvis en mittback med dokumenterad klass. I övrigt såg truppen bred nog ut till att klara en säsong med måttligt många skador.

Vi har i stort sett också haft måttfullt med skador och har haft en bred trupp som kunnat täcka skadorna rent antalsmässigt. Det ligger i sakens natur att truppspelarna inte är världsklasspelare i stil med Fabregas, det är det heller ingen som kräver. Men Wenger ska inte lura oss att det lag han ställer på banan alltid ska kunna spela samma fotboll. Spelar man med Diaby och Denilson så kan inte ribban ligga på samma fotbollskonst som med Song och Fabregas. Då måste man anpassa spelidén till materialet.

Wenger är en envis man, han anpassar sig inte till något så simpelt som de spelare han har till förfogande och han anpassar sig i synnerhet inte till motståndet. Istället gömmer han sig bakom statistik, sådan statistik som säger att vi hade fler skott på mål än Manchester United i lördags. Alla som såg matchen kunde dock konstatera att Manchester United inte behövde förta sig för att vinna matchen. Hade vi satt någon av våra chanser så hade de gjort ett par mål till på tvålhanden.

Ibland känns det som att spelarna uppfinner hjulet varje gång de är på plan. Det tar en halvlek att lista ut hur vi ska spela och sedan tar det ytterligare 20 minuter innan Wenger inser sina misstag och byter ut de största kvalitetssänkena. Vi skapar ofta som mest chanser när matchen är körd. Vore det inte bättre att skapa som mest när vi har chansen att vinna matchen?

Jag kan blicka framåt och ändå inte se en titel för oss. Vi vinner inte ligan i år heller och jag är inte extremt besviken över det egentligen. Titlar är inget självklart för Arsenal på något sätt, det kan dröja många år ännu. Vi har många rätt och vi gör mycket rätt, men för att vinna ligan måste man nog satsa pengar vi antingen inte har eller som vi inte vill lägga på spelare. Bitter verklighet som inte kommer att ändra sig förrän Wenger försvinner.

Vi ska se varje kommande match som en cupfinal. Hur tror ni det går då? Det sades att vi skulle se matcherna mot Birmingham (så klart), Barcelona och Man U som cupfinaler också. Vi är bara inte så duktiga på att spela cupfinaler längre. Det kanske är bättre att låtsas som att ingenting står på spel. Satsa sista matcherna på spelare som inte är helt nertyngda av förluster. Låt Miquel spela, Ramsey och Chamakh. Denilson ska skickas på en tidig semester med uppdrag att hitta en ny klubb. Bendtner ska skickas till Gepetto för att fila på sina träben och Arsjavin ska raka vägen till en motivationscoach. Får jag föreslå Jens Lehmann, det finns  nämligen ingen bättre motivation än hotet om att få skallen inslagen av en psykopat.

Arsene Wenger gjorde det igen och jag är kluven till vilken inställning han går in med. Sätter han detta lag på plan för att han egentligen tycker det är skönt att åka ur eller är det för att han genuint trodde att det fanns tillräckligt mycket vilja, målmedvetenhet och kraft i det?

Jag talade före matchen om att vi kanske skulle lägga oss och det känns så här i efterhand som att det var det vi gjorde. Vi mötte våra värsta titelrivaler på Old Trafford och ställer upp med Denilson och Diaby på mitten. Alla andra lagdelar såg okej ut, men just den kombinationen har vi ju provat alldeles för många gånger utan att det har gett resultat. De två kan inte ens spela ut Leyton Orient och hur kan Wenger då tro att de ska räcka till mot taktiskt skickliga Man U?

Man U ställer å andra sidan upp med ett otroligt defensivt lag, vilket jag nog tycker är lite av en skam. De vinner matchen men tråkar säkert ut sin egen publik. De vill vinna matchen på att vi gör misstagen, är de West Brom in disguise?

Det som gör mig allra mest förbannad är att vi inte ger vårt allt i matchen, vi skapar målchanser nog att vinna, men vi tacklar inte, vi muckar inte och vi står inte upp. Jag menar att om man ska vinna borta mot Man U så måste man reta upp dem lite. Inte ett enda gult kort unde rmatchen säger en hel del. Vi skulle behövt tuffa till oss och skapa oreda på ett mycket mera bestämt sätt. Inte fult, snarare hängivet och med en vilja att vinna matchen till vilken kostnad som helst.

Priset för matchen har ändå blivit högt, Djorou uppges ha skadat sin axel så svårt att han blir borta resten av säsongen och det är ett oerhört tungt avbräck. Det innebär att vi får se årets upplaga av Silvestre (Squillaci) på plan i den intesiva upplösningen av ligan. Huga!

Sanningen är att den trupp som såg bred ut är oerhört tunn kvalitetsmässigt. Vi har en hel del spelare som är duktiga tekniskt och på träningar, men som saknar vinnarmentalitet. De saknar den sista hungern som gör dem till vinnare. Idag saknar de dessutom en ledare som visar vägen genom att göra den extra tacklingen eller extra löpningen. Vi är för veka och vi får helt enkelt hoppas att vi har ett poängmässigt övertag gentemot United när vi möter dem igen.

Ikväll blev det också sårande uppenbart vilken skillnad det gör att ha en bra målvakt. Almunia kan inte lastas för något av målen, men jag är ganska säker på att Almunia hade släppt in något av de skotten vi sköt på van der Saar. Vi har heller inte den lilla tur som behövs för att vi ska kunna återfå tron på oss själva.

Vi är ett bra lag och i grunden behövs bara några små förändringar. Ut ska Denilson, Almunia, Arsjavin och Diaby gå. In ska tre eller fyra spelare som vunnit något komma. Kan vi få dem billigt eller på en fri transfer så är det okej. Kostar de £10-15m så må det vara hänt. Vi måste satsa oss ur trofélösheten, inte huvudlöst utan med gott omdöme. Wenger har ett gott omdöme, han ska bara hitta tillbaka och svälja en del stolthet. Det är hans tur nu, jag har nämligen strupen full.

jag vet inte hur ni känner men nog är det ovanligt lugnt inför ett möte mellan Arsenal och Manchester United? Tidpunkten för avspark gör att ni medlemmar uppenbarligen har annat för er än att gå på lokal och se matchen enligt respektive orts forum. Mediahypen är heller inte särskilt stor och de stora "vinn eller dö" citaten är som bortblåsta.

Det hänger naturligtvis ihop med den knackiga formen båda lagen har haft på sistone. Båda lagens skadebekymmer gör också att en del nyckelspelare saknas och både Wenger och Ferguson börjar mer och mer likna rådjur i strålkastarljuset. De vet att elände är på väg, men kan inte röra sig ur fläcken.

Jag snackade med herr Göteborgsambassadör igår på telefon och fick frågan hur jag ser på dagens match. Till min egen förvåning svarade jag att vi skulle lägga oss. ag försökte nyansera det där lite grand, men långt inne i mig känns det som att det är bättre att ta smällen på kinden nu och sedan ta ligan. Det finns ju inga garantier för att vi vinner ligan ifall vi förlorar nu, men å andra sidan så finns det inga garantier för att vi vinner FA-cupen om vi slår ut Man U. Birmingham kan ju också vara kvar efter helgens spel.

Just nu känns Fabregas frånvaro som det allena fällande argumentet för oss. Van Persie kan spela och vi kan få ihop ett vettigt mittfält med Diaby, Wilshere och Nasri. Det viktiga blir då vem av dem som ska stå för den kreativa kraften i laget. Försöker man dela upp den på flera spelare så är det kört. Ge Nasri ansvaret är mitt bud, Wilshere är otroligt duktig, men på något vis är han bättre på att jobba överallt och ska så vara, han ska ha den där friare rollen att slå till på de mest oväntade ställen. Nasri ska stå för kvällens finlir.

Songs roll kommer då att falla på Diaby får vi hoppas. Denilson ska egentligen inte ha en plats på bänken och ska inte kunna vara påtänkt som startande ikväll. Diaby måste ha en av sina bättre dagar, hur tråkiga och stillastående United än kan se ut så är de dödligt giftiga när de sätter den sidan till.

De saknar Nani och Ferdinand och det måste vi kunna utnyttja. Vidic är tillbaka efter en matchs avstängning och det innebär att vi inte kommer att vinna några som helst höjddueller i deras straffområde. I övrigt skrämmer ju inte laguppställningen, men de leder ligan och är obesegrade på OT med 39-9 i målsillnad i ligan. Det är fullt i klass med Barcelona det som har en förlust hemma och 37-8 i målskillnad.

Arsenal ska alltså precis som Man U ta sig ur förlustträsket och försöka hitta tillbaka till vinster igen. Det krävs hårt jobb idag, men det finns alltid en chans, det kan mycket väl hänga på vem av oss som har haft den jobbigaste veckan mentalt. Jag är inte helt säker på att det är vi.

Allt snack har de senaste två dagarna handlat om efterspelet till Barcelonamatchen och Robin van Persie röda kort. Massimo Busacca har nu gjort sig ett namn i Arsenalkretsar som kommer att ta väldigt lång tid att rentvå.

Det är klart att man som Arsenalbloggare är färgad och jag måste medge att jag kanske inte reagerat lika tufft om det varit en Tottenhamspelare som råkat ut för detsamma i gårdagens match mot Milan, men när våra hjältar blir så uppenbart felbehandlad i en match där vi griper efter halmstrån för att överhuvudtaget ha en chans att gå vidare så känner jag att man måste få rannsaka varje detalj. Vi vet inte vad som kunde ha hänt om vi fått spela matchen med elva man. I Champions Leaguefinalen 2006 fick vi Lehmann utvisad och tog ändå ledningen i matchen. Allt kan hända och fast vi var otroligt utspelade hela matchen fick vi ett mål, låt vara ett självmål, men hur ofta har vi inte sett slumpen generera otroligt ologiska resultat?

Världens bästa lag behövde till exempel en utvisning och en tveksam straffspark för att säkra resultatet mot oss. Det är ju inte hundraprocentigt att de hade lyckats slå ut oss ändå. Spekulationerna kan inte ändra på någonting, men det är uppenbart att domarens beslut fick matchen att kantra bortom all räddning för Arsenal.

Det makalösa i allt det här är att Wenger och Nasri blivit anmälda till Uefa för att ha protesterat mot domsluten i spelargången. Domare gör fel och ska naturligtvis ha ett visst skydd, men de ska fan inte vara orörbara för kritik. Uefa skulle aldrig officiellt gå ut och säga att Busacca gjorde en dålig match och att Arsenal förtjänade bättre, men jag skulle inte bli förvånad om Busacca av en händelse inte dömer några europeiska matcher på ett tag. Han gjorde alltså inget fel, men degraderas till inhemska ligan i två år...

Fabregas är skadad igen och lägligt nog till matchen mot Man U. Konspiratören i mig säger att Wenger vill ha en liten ursäkt ifall det skiter sig mot Fergusons mannar. Han behöver inga ursäkter, för det kommer att skita sig ändå. Manchester har vilat hela veckan, är skadeskjutna efter förlusterna mot Chelsea och Liverpool och kommer att spela hemma på OT för att sätta ribban för titelracet. Vi är inte bara skadeskjutna, snarare ligger vi i något slags koma och skall försöka oss på att mirakulöst resa oss ur sängen med gipsade ben. Vinner vi är det en sjujävla bedrift oavsett vilka som spelar.

Det sammantaget betyder inte att vi ska ge upp matchen. Det gäller att visa att vi är att räkna med och det får inte bli ännu en match där vi äger boll ända fram till straffområdet för att sedan bli hållna på armlängds avstånd av Unitedförsvaret. Dagen efter går sedan Evra ut och talar om pojkar vs män.

Jag vill se ett riktigt fysiskt Arsenal, en halvgalen Eboue och Diaby som markerar stenhårt på Scholes, Rafael, Rooney och Evra. Få dem ur balans, låt de få bli frustrerade och ilskna, låt det hetta till. Manchester må vinna matchen, men de ska inte få intrycket av att de har ligan och FA-cupen som givna av Gud. Dennis Bergkamp skänker nämligen inte bort titlar till vem som helst.

Det är inte så många som hänger på bussen från Stockholm till Åtvidaberg i nuläget. Vi finns där Arsenal är för att parafrasera förre ordföranden Lander. Se till att hänga med och stötta upp ett Arsenalllag som vinner saker. Jag lovar att det blir minnesvärt och damlaget är fan så mycket mer tacksamma att stötta också. De ser en i ögonen efter matchen exempelvis. Sen är det magiskt när så många Gooners samlas på en och samma plats. Möt våren i Åtvidaberg, jag tar med den från Skåne.

Vi förtjänade inte att gå vidare. Arsene Wenger lurade oss allihop när han sade att vi skulle försöka spela vårt eget spel och att vi inte var gjorda för defensivt spel. Eller inte, för nog försökte vi lura oss själva att tro att vi var Stoke eller Wolves. Vi parkerade bussen på egen planhalva och tillät inte oss själva att ha något bollinnehav.

Sanningen var kanske att Barcelona inte lät oss ha bollen, att deras mästerliga spel utmanövrerade oss fullständigt och att vår bubbla sprack ikväll. Vi kommer alltid vara wannabees när det gäller vacker fotboll.

Vi klarade inte av att få ett enda skott på mål. Då vinner man så klart inga matcher. Ändå lämnar hela matchen en sur smak i munnen av ilska och uppgivenhet. Det var ju inte nog med att vi lämnade över allt initiativ till Barcelona och lade oss på rygg. När vi hade chansen att få med oss ett resultat såg domaren till att eliminera det hoppet.

Rättsskiparen visade otroligt dåligt omdäme i flera situationer, men kanske allra mest när van Persie får sitt andra gula kort för ha skjutit mot mål efter en offsideavblåsning. Van Persie hörde kanske avblåsningen, det kan jag inte säga särskilt mycket om, mer än att det verkligen inte såg ut så på reprisbilderna, men att ta en utvisning i ett sådant skede av en åttondel i Champions League visar otroligt dålig närvaro av domaren. Van Persie ska naturligtvis ha en tillsägelse och ett påpekande om att fler sådana tilltag resulterar i ett andra gult kort.

Iställer visar han ut van Persie och säkrar Barcelonas avancemang effektivt. I övrigt tillåter han betydligt hårdare tag från Barcaspelarna än från Arsenal. Han vägrar se att Barcelonaspelarna filmar flertalet gånger i matchen vägrar framförallt att ge Barcelona gula kort. Vi slåss mot väderkvarnar.

Barcelona är världens bästa lag, men de är inte oslagbara. Det kommer vilket annat engelskt lag att bevisa. Problemet är att Arsenal är Barcelonas favoritmotståndare eftersom vi inte har förmågan att spela defensivt och destruktivt. Vi har inte det materialet sett över nittio minuter även om vi idag kämpade heroiskt och nästan klarade av det.

Hade Bendtner varit en av världens bästa anfallare hade vi idag varit i kvartsfinal. Då hade han varit hjälte nu tillsammans med Almunia som gjorde ett fantastiskt inhopp, Djorou som jobbade sanslöst hårt och Wilshere som 19 år gammal visade att engelsmän kan de också.

Vi har dock oss själva att skylla. Vi måste kunna åka ner till Barcelona och försöka spela vårt eget spel. Då har man inte råd att endast kontrollera bollen i 4 sekunder. Vi måste diktera villkoren för vårt eget spel och inte låta Barcelona komma så nära i deras press. Lättare sagt än gjort, men det visar egentligen bara att Guardiola gjort sin hemläxa och att Wenger än en gång naivt bara talat om för gubbarna att gå ut och köra. När vi sedan kommer ut på plan så är det panik hela tiden för att vi inte räknat ut att vi skulle få ligga och trycka på egen planhalva hela matchen.

Det var ingenting som stämde idag för vår del, mer än att vi ändå kunde ha klarat det. Mot alla odds. Arsenal visade ingenting av vad de kan idag och all den ära och cred de fick efter förra matchen är borta. Nu kommer vi att bli hånade och Barcelona kommer att bli hyllade, Ingen annan än vi kommer att ha sett Barcelonas fula ansikte som visades fram flera gånger. Vi är de enda som kommer att tjata om domarinsatsen och vi kommer att tala för döva öron. Vi blir bara martyrer för oss själva i något slags försök att trösta oss.

Vi borde lära oss av det här. Jag vet bara inte vad, Wenger har uppenbarligen ingen aning heller och det är bara att hoppas att vi slipper möta Barcelona på ett tag. Uefa är dock nöjda, de fick som de ville för inte kan gulleponkarna åka ut. Ge dem Chelsea i nästa omgång. Då är jag Chelseafan för en dag.

Da´n för doppareda´n känns det som. Alla och då menar jag ALLA snackar om matchen imorgon som om det vore finalen i Champions League. De flesta räknar ut oss fullständigt och jag har hela tiden vetat att det kommer att gå åt pipan så det är inget nytt under solen egentligen.

Det som känns bra inför matchen imorgon är ändå just det här underdogperspektivet. Ingen tror på oss, vi kan spela helt utan yttre press och försöka göra ett jobb som ingen tror oss om. Det kan gynna oss.

Robin van Persie är tydligen hel nog för att åka med ner till Barcelona. Vad Wenger än väljer att göra så låt oss för f-n hoppas att han inte chansar med holländaren. Den här matchen är inte viktigare än att ha van Persie frisk för ligaavgörandet. I honom har vi en kille som kan göra 5-10 mål för oss fram till maj. Det har vi inte råd att vara utan.

Största avbräcket kan dock vara Song. Mannen har vuxit upp till en oumbärlig del av det vackert spelande Arsenal, den klippa som gör att resten av mittfältet vågar göra sina utflykter. Han verkar dessutom älska att spela fotboll, särskilt ihop med Wilshere och Fabregas där han själv kan få utrymme att briljera emellanåt. Dags att göra en Song-version av "We love you Freddie", fast med "blond hair" eller varför inte "f****d up hair"?

Camp Nou är skådeplatsen imorgon där Arsenal ska trotsa all logik. Jag kommer att göra mitt jinxande och spela på Barcelona. Det funkade att spela på Man U igår så man kan ju alltid hoppas att det håller i sig. Snart får man väl ta något jävla sms-lån för att säkra ligatiteln bara.

Inte ett ljud från Manchesterlägret angående matchen igår ännu. Dåliga långsinta förlorare alltså. Fortfarande inget nytt. Räkna dock med att Ferguson går ut i media antingen på onsdag eller torsdag och varnar domarna för att blåsa för Arsenal på lördag. En del saker förändrar sig aldrig.

Jag lovade ett inlägg till och här kommer ett lite längre sådant än det ni fick imorse. Från att nattsvart ha begrundat resultatet från igår kan vi nu konstatera att vår situation är bättre än befarat. Liverpools seger över Manchester United kan visa sig vara guld värd och Arsenal har nu tre poäng upp och en match mindre spelad. Det känns som ett bra utgångsläge.

Jag kunde ägna hela inlägget till att skriva om matchen mellan de två titelrekordhavarna i engelsk fotboll, men nöjer mig med att reflektera över ett par saker. Dels att Manchester United är ett helt annat lag när Vidic och Ferdinand saknas. Det fanns otroliga luckor bakåt för Liverpool att utnyttja. Ungefär som när vi fick spela med Silvestre. Då är inte Man U oslagbara.

Dels har vi fått återbekräftat att Man U är extremt dåliga förlorare, faktiskt på en helt annan nivå än alla andra. Idag vägrade någon ifrån Manchesterlägret att kommentera matchen i media. Det var sura miner på plan, Van Der Saar hade tuppjuck vid åtminstone två tillfällen där han springer en halvmara för att tala om för domaren att han är en idiot. Han var heller inte den ende. Jamie Carragher borde fått rött kort för tacklingen på Nani och återigen hamnar domarna i fokus i stormatcherna.

Domarna fick sig en släng av sleven efter vår match igår också och ska så ha. Hade vi vunnit matchen ändå så hade kanske aldrig diskussionen varit så hård, men å andra sidan är det inte ovanligt att matcher slutar med 1-0 segrar efter en udda genombrytning som var precis onside eller ett enkelt straffmål så att hävda att vi borde gjort mål ändå blir lite nonsens. Det är en sak om det hade varit det enda vi skapade under hela matchen och det var vår chans att slå ett mycket bättre lag, men istället radade vi upp chanser men fick inte in den och när vi då ovanpå det har två möjligheter som domaren avfärdar är det ett hån.

Fifa verkar ha mjuknat lite när det gäller teknikanvändning och hävdar enligt Sky Sports att de har testat tio system för att registrera om bollen är över mållinjen, men att endast två har passrat deras nålsöga, men också att inget av dem är 100%. Skitsamma egentligen eftersom en linjedomare inte heller är det. Får vi kameror, sensorer eller både och så har vi i alla fall fler möjligheter för att få rätt beslut.

Dessutom måste vi efter extremt tuffa situationer, tveksamma situationer eller kontroversiella situationer kunna ta till att fjärdedomaren tillsammans med huvuddomaren kollar av videoupptagningar för att ta rätt beslut. Jag tänker mig att det förmodligen inte behövs i de flesta matcher, men kanske kan användas upp till tre gånger vid en väldigt tuff match.

Barcelonamatchen närmar sig med stormsteg. Wilsheres skada verkar inte alltför allvarlig och det återstår att se om Fabregas och Song kan spela. Det är viktigt att vi får med oss de kreativa krafterna. Att åka till Barcelona och spela Denilson och Diaby är självmord. Vi får antagligen leva med Bendtner och det är okej om han skapar de chanser han gjorde mot Sunderland. Nej, jag menar att det är okej om han sätter dit någon av de chanserna. Vi behöver kliniska avslut, viljestyrka och hunger för att det ska gå vägen. Funderat på att svälta truppen i några dagar och lägga ut grillad kyckling bakom Barcelonas mål?

Det finns många att skylla på efter misslyckandet igår. Mitt jinxande, Denilson, Bendtner, Wenger och domaren. Vilken ni än väljer så är faktum att vi är tre poäng efter Man U, vi tog ett steg närmare titeln om än ett litet steg.

Spelet i första halvlek var stelt och idéfattigt precis som jag förutspådde. Det behövdes inte någon kristallkula för att inse att det skulle bli så. Alla våra matcher i Carling Cup och FA-cupen har nämligen sett ut så. Utan Fabregas spelar vi inte Barca-style utan snarare Liverpool-style och det brukar resultera i kryss.

I andra halvlek blev det bättre, direkt när Denilson gick ut och så ännu bättre när Diaby lämnade planen. Till stor del beror det också på att Sunderland tröttnade rejält. Vi skapade mer och sprang mer, hade mer fantasi och vilja. Det borde ha räckt och återigen kan man här välja vem man vill skylla på. Uttryck den ilskan i någon timme till bara, för nu gäller det att fokusera på nästa uppgift.

Tills på tisdag måste, MÅSTE, MÅSTE Song och Fabregas vara spelklara ifall vi ska kunna vaska fram ett resultat som tar oss vidare. Jag funderar lite på om vi ska ta på de stålhättade skorna och låtsas vara ett riktigt engelskt skitlag a la Stoke. Tänk att få Stoka Barcelona. Men å andra sidan var det ju vårt eget spel som fällde spanjorerna förra gången. Kluvet det där.

Det blir nog ett nytt inlägg ikväll när vi vet förutsättningarna efter Man U:s match mot Liverpool. Jag spelade på Man U alldeles nyss vilket borde innebära att Liverpool tar minst en poäng. Igår hoppades alla att jag hade fel, nu hejar alla på mig, hur ska ni ha det? Kappvändare!

Ni som spelar Stryktipset vet vad jag talar om. Man vill sätta en säker etta på Arsenal idag, men tvekar. Arsenal hemma på Emirates mot ett Sunderland som förlorat fyra raka borde väl vara ett enkelt singelstreck för favoriterna. Men ni får, helt gratis, ett hett insidertips av mig. Kryss-Två.

Förklaringarna är två och de är väldigt övertygande. För det första kommer varken Van Persie eller Fabregas till start. Just den senare är anledningen till att vårt spel kommer att se tafatt ut, idéfattigt, haltande och långsamt. Van Persies frånvaro är anledningen till att det kommer att saknas briljans, fantastiska individuella prestationer eller gubben-i-lådan avslut.

Den andra anledningen kommer jag tyvärr själv att bidra med. För en gångs skull kommer ert lidande och sorg bero på mig och ingen annan. Jag ska nämligen över till en United-frälst polare och se matchen. Arsenal spelar aldrig bra när vi ses, vilket får honom att tro att allt snack om Arsenals briljans och förträfflighet bara är en myt. Jag tror att vi kan räkna mina segrar i hans närhet på ena handens tummar. Men så är det. Vänner kan man inte alltid bara slänga bort och vissa saker är större än Premier-Leaguetitlar. Så kommentarsfältet är öppet för spott och spe efter förlusten i eftermiddag.

Nu vet ni spelare och gamblers därute att när allt hopp är ute och alla odds är emot en så är spelet en utmanig. Det kittlar en och man vill kunna stå där som en segrare, en som såg döden i vitögat och segrade. Ni som känner så spelar en etta idag och har mitt fulla stöd och medlidande.

För att snacka matchen och lite allvar så är det faktiskt precis som jag skrev tidigare att kapten och vice-kaptenens skadebekymmer också blir Arsenals bekymmer. Vårt spel blir extremt lidande och även om vi kan mala fram ett resultat så kommer det inte att bli en glitter och glamour-föreställning.

Bendtners tre mål sist kommer antagligen att ge honom en startplats och vi får hoppas att han kan fortsätta trotsa all logik och göra mål med träskallen och träbenet. Chamakh kan förstås också ha hittat tillbaka, men mot Sunderland kanske danskens fysik passar.

Fyra förluster för Sunderland och det är alltid en knepig situation. Trender är till för att brytas och jag slår vad om att Steve Bruce ser sin chans mot ett b-betonat Arsenal som slåss på tre fronter och spelar match varannan dag. Det blir en sparka och spring-show idag och jag tror att det blir oerhört tufft spel, kanske från båda håll.

Slutspurten är här och framförallt vill jag se ett Arsenal som står upp och fajtas tills svetten som utsöndras är blodröd. Vi ska inte ännu ett år falla för att åldern, fysiken eller talangen inte räcker till. Vi har en mycket, mycket bra trupp överlag som ska kunna hantera nyckelspelares frånvaro. Då ska man på hemmaplan kunna slå lag som Sunderland.

Det var förutsättningarna, jag sätter mig på tåget till okänd ort för att jinxa hela skiten. Er förhoppning är att mottagningen i London är så dålig att de inte uppfattar signalen från den skånska landsorten. Snacka om att försöka hålla fast en vithaj med vänsterhanden.

Enkelt och precis som vi ville ha det. Allt frid och fröjd till slut. Synd bara att vi inte kunde fixa det redan i första matchen.

Positivt är naturligtvis att de här glidlirarna lyckades spela sig till en seger utan att förta sig och faktiskt utan att se riktigt dåliga ut. Självklart fanns det dåliga passningar, uteblivna löpningar och felaktiga lösningar, men det är klart att när man vinner med 5-0 så måste man vara försiktigare i sin kritik.

Bendtner måste nämnas lite extra ikväll. Tre mål är stabilt och det var inga slumpmål killen fick göra. Ett sanslöst välriktat nickmål, en underbar Henry-curl och en straffspark som var helt otagbar. Antar att han numera ligger på en tolva på den där 9-gradiga självförtroendeskalan. Bendtner lär behöva hålla fast vid den här känslan för efter idag blir han given startman i anfallet mot Sunderland.

Eller kanske inte, för vi vet att Wenger tänker annorlunda än oss. Chamakh gjorde ingen dålig match, han fick kröna sin insats med första otroligt viktiga målet redan efter 7 minuter och jag tyckte nog att han skötte sig bra under hela matchen. Han hade inte särskilt många klockrena chanser, men jobbade bra och fanns ofta i bra positioner, men det är klart att vem som helst kan se att han inte är i toppform.

Chamakhs uteblivna stjärnform delades nog av laget i många avseenden. Vi behövde aldrig gå för fullt och killarna föll in i ett mycket lägre tempo än vi vill se. Det borde kanske gynnat Leyton Orient, men idag såg de väldigt bleka ut.

Vi blev lite sura, vi tappra som hittat till Sir Toby´s i Malmö, över att Wenger överhuvudtaget gjorde några byten utöver skadade Rosicky. Vår bänk var stjärnspäckad, men eftersom resultatet var säkert kunde han gott ha låtit både Wilshere och Nasri lugnt sitta kvar. Det hade räckt att ta in Clichy och flyttat upp Gibbs. Varför riskera skada på två av de spelarna som kommer att vara givna på lördag?

Arsenal får nu möta Manchester United på bortaplan i nästa omgång. Intressant och det kommer att bli en oerhört tuff match där det handlar om att få det psykologiska övertaget inför ligaspurten. Vi kan var en poäng efter dem med en match mindre spelad och att vinna på Old Trafford skulle vara en avsevärd knäck för Fergusons män. Men en sak i taget som flickan sade.

Sunderland väntar och där ska det bli tre poäng. 2-0 ifjol och det är bara att bygga på det. Nu hettar det till på allvar och det gäller att Arsenal visar att man menar allvar med sina titelaspirationer. Sen Barcelona och sen Man U och sen....nu blir det åka av i ett par veckor. Det här är ju det vi vill ha, svett, blod och tårar. Oavsett om de tårarna fälls av glädje eller sorg så är vi tillsammans i det här. Det är skönheten med att vara i en förening.