Tragiskt att se att en stad som London inte kan garantera säkerheten för supportrar bara för att staden skiftat sin normalt så Playstation-gråa yta mot en vit dito. Arenan och planen håller, men inte kommunikationerna. Jag kan dock förstå dem.

Det räcker att gå ner till återvinningen i huset för att förstå varför, när man ser bilar halka omkring. Landsbygdsbor, som jag, gnäller på Stockholmarna för att de inte klarar av att köra bil på vintern. De säger att "det kan vi visst, men ni vet inte hur det är att köra med så mycket trafik". De har rätt till viss del, men inte helt.

Vi vet inte hur det är med så mycket trafik, men hade folk kört som man ska när det är kallt och halt, så hade man inte haft trafikkaos.

Hade folk använt kollektivtrafik istället för att ta bilen, så hade man inte haft trafikkaos.

Nu är läget som det är, och det finns alltid idioter som skapar problem. Lite som att det alltid finns en fåntratt på Robinson-ön, som sabbar för resten. Då måste man tackla problemen.

I Stockholm löser man problemen genom att ställa in bussar och tunnelbanetåg och därför tvinga folk att köra bil i halkan och tvingar de som som tar bussen att trängas som packade sillar, så att (den av folk delvis skymda) busschauffören har fler liv på sitt samvete om det händer något.

I Arsenals fall ser man till att ställa in matchen och därför minimera risken för att folk ska skada sig.

Det kanske är så, att Stockholmare och SL är dumma i huvudet. Eller är det Arsenals och Boltons fans som är mesar med dålig balans?

Efter den mest extrema köldupplevelsen sedan Ola Skinnarmos polarexpedition år 2000 tar jag mig an våra anfallare. Ni kan proceduren, så vi kör direkt igång med den sista delen av halvtidsbedömningarna.

Anfallare:

Eduardo Peter Bjorn And John - It Don't Move Me

Arsenal's no. 9 har haft en höst som ingen vill ha. Skador varvat med provsittning av moderna bänkstolar  och ett fåtal starter. Ändå har han gjort 6 mål på 12 starter, vilket får anses okej med tanke på hur extremt usel kontinuitet han har fått ha i sitt spel. Mental styrka så det heter duga.

Andrey Arshavin Donkeyboy - Ambitions

Arshavin är en kille som vet vad han vill. Han vill vinna titlar, inget annat. Därför kan man ibland se att han vill för mycket och blir väldigt egoistisk i sitt spel, medan han ibland är en fantastisk lagspelare. Allt han gör är för att han känner att det är för lagets bästa. Det är ingen slump att det är han som gör drömmål på Anfield och Old Trafford.

Carlos Vela Nephew - Igen & Igen &

Valde mest denna låt för att få med den någonstans, då den är så in i helvete bra. Får försöka hitta på något smart att skriva. Jo, förresten. Han hyllas hela tiden, får chansen hela tiden och får nya chanser igen & igen & igen... Nåja.

Theo Walcott A Flock Of Seagulls - I Ran

Springer och springer, men får inga bollar, och när han väl får bollarna, så tappar han dem för att han har för dålig spelförståelse. Och ibland springer han inte ens överhuvudtaget. Dags att fundera över hur bra han egentligen är och hur bra hans glaskropp håller för spel i PL.

Nicklas Bendtner Mötley Crue - Misunderstood

Guris förslag bland kommentarerna var så bra att det inte gick att motstå. Dansken är på väg att bli en liten (väldigt liten) favorit hos Casa del Fektus. Ger allt alltid och är bättre än många tror. Han har, som man säger, "mycket fotboll i sig". Till skillnad från Walcott, så lyckades han riktigt bra där ute på högerkanten. Genidrag av Wenger.

Robin van Persie Cartoons - Witch Doctor

Frågan är hur geniet van Persie, som haft en briljant säsong dittills, tänkte när han blev skadad och valde att bli behandlad med någon form av moderkaka nere på balkan. Inte fan hjälpte det i alla fall.

Avslutningsvis, så ska även vår coach få en egen låt, så:

Arsène Wenger Hercules and Love Affair - Blind

"I didn't see it"

Bonusmaterial:

Steven Gerrard Dio - Holy Diver

John Terry Lily Allen - Fuck You

Emmanuel Adebayor Hard-Fi - Cash Machine

Obafemi martins Miko Mission - How Old Are You?

Ryan Giggs Miko Mission - How Old Are You?

Cristiano Ronaldo The Temptations - My Girl

mark Hughes Westlife - Fool Again

Ever Banega Yelle - Je Veux Te Voir

Sådärja, då har man sussat sött i Stockholm för första gången detta alldeles speciella 2010. Jag skriver speciella, eftersom det är det första året i mitt vuxna liv som jag inte kommer att få några nya nummer av Sportmagasinet. Magisk tidning - tragiskt slut.

Nog om Aftonbladet, nu ska vi kika närmare på våra lite mer offensiva lagdelar. Vi börjar med mittfältarna.

Mittfältare:

Emmanuel Eboué Muse - Uprising

För det första, varför i hela Elfenbenskusten är Eboué uppsatt som mittfältare på officiella hemsidan? Han är högerback, inget annat. Detta har han också visat i höst när Sagna varit skadad. Har lagt ner de flesta av sina barnsliga fasoner, som t ex alla vidriga filmningsförsök. Kanske kan bli en legendarisk spelare på Emirates om han stannar karriären ut.

Abou Diaby Nitzer Ebb - Getting Closer

Jag fick höra av en United-polare häromdagen: "Hur fan kan ni gnälla på Diaby? Han är typ er Fletcher". Ligger en del i det, men av det jag har sett under hösten, så har han långt kvar innan han blir en stjärna i Arsenal. Första månaderna hade han inte ett rätt. Men, december har trots allt visat en del goda tendenser.

Tomáš Rosický Christina Aguilera - Fighter

Han var skadad, han var skadad lite till, men sen jävlar. Det Super-Tom visade när han var tillbaka räcker för att jag ska acceptera att man ger honom ett treårskontrakt. Magiska fötter. Magiskt spelsinne.

Denilson Simon & Garfunkel - Sound Of Silence

Killen som aldrig gör något större väsen av sig har haft en mellansäsong hittills med skador. Dock en spelare som kommer att bli Nyttig McBra-Att-Ha under våren.

Alexandre Song La Roux - Bulletproof

Mest givna låtvalet. Hittills, i alla fall. Killen som har varit den mest bespottade (förutom Eboué), den mest hatade bland fansen (förutom Eboué) och den som man aldrig förstått vad han gör i laget (mest, efter Eboué alltså). Inget har bitit på Song, som nu gör en fantastisk första säsong som startspelare. Precis som låten är magisk, så är Song snudd på detsamma under hösten.

Cesc Fábregas The Cranberries - Zombie

Nej, jag skojar bara. Vi tar om det.

Cesc Fàbregas Depeche Mode - Personal Jesus

Stackars Song. Han fick bara ha det mest givna låtvalet i de få minuter det tog för er att läsa hans inlägg. Vår egen Jesus har rena rama hockeystatistiken än så länge och är världens bästa fotbollsspelare i höst.

Fran Mérida Indochine - L'Aventurier

Vår egen Bob Morane-lookalike verkar vara en äventyrslysten man (pojk), som tydligen tänker lämna oss för Atlético de Madrid. Han har fått en del speltid under hösten, främst i Kalle Anka Cup, där han gjorde ett monstermål mot Liverpool. Annars har hans senaste match gjort att jag kommer att komma ihåg honom som killen som slog bort fyra raka hörnor. Ganska anonym under hösten.

Samir Nasri Kamera - Misfortune Strikes Again

Fick benet avsparkat av Diaby någonstans nere i Österrike och var tillbaka ett par månader senare. Extrem otur, men han har kommit tillbaka starkt och är en viktig spelare att ha i laget. Kanske inte en kille för startelvan, då han har en ryss att tampas med ute till vänster och en religiös symbol att släppa före inne i mitten. Kanske att han kan peta Denilson, men vafan. Killen är bra, punkt.

Aaron Ramsey Laibach - Achtung!

Här är en kille som kommer bli en stjärna. Har visat att han är på väg att utveckla sin potential med moget passningsspel (varvat med en del idiotpassningar, ska sägas), målgörarinstinkt och med ett gediget arbete. Achtung på er!

Jack Wilshere Patrick Wolf - Hard Times

Det har varit en jobbig höst för kelgrisen, som knappt fått speltid i ligan alls. Låt vara att han är precis fyllda 18, men så hyllad i unga år var väl inte ens Cesc? Han har haft det tungt mot bra lag, som senast mot ett heltaggat West Ham. Men, jag antar att det kommer förr eller senare.

Jag vägrar acceptera att vår egen version av Ivan IV skulle vara annat  än en anfallare, varför han hamnar där. Först ska jag dock duscha och därefter ta min lekamen ner till McDonald's Slussen och klippa en El Maco Grande. På återseende.

Arsenal är nu halvvägs in i säsongen, varför det är hög tid att ge sig på betygsättningen såhär långt. Då skadeläget har varit som det har varit (och är som det är), så är jag i vissa fall färgad av tidigare prestationer.

För att göra det liiite lite roligare än att bara sätta en siffra, så kommer spelarna att få en varsin låt i omdöme, som symbol för sin säsong. Vi börjar med målvakter och försvarare. Imorgon kommer mittfältare och anfallare.

Målvakter:

Manuel Almunia Kajagoogoo - Too Shy

Killen som jag tidigare har hållit lika högt som de bästa i ligan har helt och hållet gått och gömt sig. Osäker på det mesta i straffområdet och är ingen auktoritet direkt. Inte någon jag vill se som klar etta i vår kasse nästa säsong.

Lukasz Fabianski Scissor Sisters - I Can't decide

Fantastisk ibland med idioträddningar som få keepers i världen mäktar med, men ibland lite Almunia-varning i luften. Bättre på sistone, men jag är fortfarande inte helt och hållet övertygad.

Vito Mannone Yazoo - Don't Go

Den här killen har en potential jag inte skådat på hur länge som helst bland målvakter vi i Arsenaltröjan. Matchen mot Fulham var sanslös. Han gjorde, nästan, lika grymma räddningar som jag själv gjorde innan jag lade av. Rena lugnet. Dock oklart hur han håller under längre perioder.

Försvarare:

Bacary Sagna Bronski Beat - Why?

Killen är magisk. Bakåt. Killen är oslagbar. Bakåt. Killen är ofelbar. Bakåt. Killen är sämst när det gäller att slå vettiga inlägg. Frågan är bara varför det ska vara så.

Thomas Vermaelen Ministry - Just One Fix

Det hårdaste man sett i Arsenal på flera år. Dessutom en målgörare av rang. I alla fall om man glömmer de senaste månaderna. Grym vänster som han bör avlossa vid varje tillfälle. Jag får nästan något homoerotiskt i blicken när jag ser honom mangla sina motståndare som ingen annan i laget kan. Nästan, alltså.

Philippe Senderos Muse - Time Is Running Out

Två matcher i Carling Cup och... det är det.

William Gallas Kikki Danielsson - Bra Vibrationer (Klicka på egen risk)

Nu så. Gallas är på rätt spår med en ny mittbackspartner, varför jag får guldvibbar när man ser fram emot resten av säsongen. Det började redan när han blev av med kaptensbördan och under hösten har han vuxit till en klassback igen.

Mikaël Silvestre A Flock Of Seagulls - Nightmares

Okej, killen är inte så kass som jag ibland uttryckt det. Det var någon gång jag satte mig själv framför honom i hierarkin i backlinjen och det ber jag om ursäkt för. Men, han är fortfarande det största hatobjektet jag har i laget. Det kvittar egentligen hur han spelar. Han är för alltid en United-reject som plockats upp för en billig peng och som egentligen bara är sämst i laget.

Johan Djourou Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid

Inte spelat ett skit, men är säkerligen tillbaka lagom till nästa skada.

Gaël Clichy Imperiet - Surabaya Johnny

Vad har hänt? Clichy har gått ifrån att vara världens bästa vänsterback till att vara en kille som utmanas av två pojkvaskrar som aldrig gjort seniorlandskamper. Misstag bakåt varvas med inlägg som är, om möjligt, ännu sämre än Sagnas dito. Vi är lurade.

Kieran Gibbs The Sisters Of Mercy - More

Den av vänsterbackarna som jag gillar mest. Grym speed, bra positionsspel för att vara lika gammal som undertecknad. Bäst framåt på sin position av de vi har i laget. Frågan är om han petar Clichy när alla är friska?

Armand Traoré The Beach Boys - Good Vibrations

Har visat att han har potential i de matcher han har lirat. Lite ute och cyklade i början, men har senare visat att han kan radera ut en Torres i 90 minuter.

Jag tänkte såhär i mitt första inlägg att tacka för förtroendet och vill även tacka tidigare bloggare för deras insatser. Jag vet att de gör ett hästjobb åt denna förening, så ett stort tack till er!

Annars, så tänker jag idag lägga fram ett förslag till förändringar i den liga vi alla avgudar mest. Ett förslag som bygger på att det vi sysslar med är så mycket mer än en fotbollsliga. Fotbollen idag är en underhållningsindustri utan motstycke (bara Paradise Hotel är i närheten, rent underhållningsmässigt). Vi fans betalar miljonbelopp för att se Premier League spelas. Därför borde vi ha någorlunda inflytande på det hela.

Jag kommer ihåg det såväl, den gången jag var i Harplinge på nyårsafton och firade in 2008. Jag sov över hos min polare och kände på morgonen (läs: någon gång runt 13-13.30) att "idag skulle det sitta fint med en riktigt sunkig PL-match". Eller, rättare sagt, vi gick in på myp2p.eu och hittade första bästa match, vilken vi hittade en stream till.

Det var perfekt, det var gudomligt att bara ligga helt hjärndöd och glo, på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare, men på senare Boxing Days, så har man utnyttjat detta faktum att man spelar fotboll denna dagen efter-dag till fullo med att sitta halvdöd framför en fullkomligt ointressant match. Det är nästan som att man har infört en ledig dag bara för oss fotbollälskares skull.

Det är nu knicken kommer. När jag vaknade hemma hos en annan kompis på nyårsdagen 2010 var alla rörande överens. Det var en skam att det inte var fotboll denna dag, denna fantastiskt inaktiva dag, då alla vill slöa i ren allmänhet. Det är där mitt förslag kommer in. Gör samtliga nyårsdagar till Premier League-dagar! Gör det till en Boxing Day 2.0, så att vi fans, som betalar dessa miljonbelopp, får vår gemensamma vilja igenom. Gör det för era egna. Gör det för er själva. Gör det för världen.