Senaste blogginläggen
Vem är det egentligen som bestämmer?
Jag vet, frågan är varken ny eller oställd och många före mig har vandrat denna väg långt tidigare än jag gör men jag har också varit inne på frågan här i bloggen. I måndags var jag förvirrad, besviken och oerhört nedslagen av söndagens spel och resultat och jag samlade under bloggskrivandets gång på mig en herrans massa lika osköna som påträngande frågetecken.
Inter vill låna Campbell
Joel Campbell har fastnat i Arsene Wengers frysbox - trots succé i VM och i Olympiakos, dit den costaricanske anfallaren var utlånad förra säsongen.
Nu är det aktuellt med en ny lånesejour.
Engelsk media rapporterar att italienska Inter öppnat diskussion med Arsenal om att plocka strikern till San Siro.
Inter vill även kunna köpa loss anfallaren för £7 miljoner pund om man så önskar.
Milanoklubben var på jakt efter Campbell redan förra sommaren.
Landskrona ville låna Fabregas
Norsk media skriver att svenske Jan Jönsson, som tränat Ålesund, ville låna in Cesc Fabregas till Landskrona Bois när han var 16 år och spelade för Arsenal.
Jönsson känner sedan sin tid i Japan Arsene Wenger.
Svaret blev dock "glöm det".
– Jag såg att han hade något helt unikt och ett fantastiskt fotbollshuvud. Jag tänkte att det där är en blivande storspelare. Jag sa till Arsene att ”honom vill jag ha till Landskrona”, säger Jönsson till Dagbladet.
Inget England för Sami Khedira?
Enligt mediauppgifter ska Sami Khedira "bestämt" sig för att inte skriva på för en engelsk klubb på grund av att han sett Mesut Özil "floppa" i Premier League.
Arsenal, Chelsea och Manchester United ska alla vara intresserade av den tyske världsmästaren som får begränsat med speltid i Real Madrid.
Tidigare rapporter har till och med sagt att Khedira och Arsenal ska vara överrens om en övergång i januari.
Istället skriver Express att tysken ska vara på väg att skriva på ett nytt kontrakt med CL-mästaren.
Ett kontrakt värt £3 miljoner per säsong fram till 2018.
Kan Laporte lösa Arsenals försvarsproblem?
Arsenal sägs vara på jakt efter Athletic Bilbaos försvarare Aymeric Laporte. Den franske ynglingen har imponerat på Wenger - men även Manchester United ska vara intreserade att köpa 20-åringen.
The Gunners ska vara angelägna om att göra klart affären då man tycker att förstavalet, Dortmund Mats Hummels, är för dyr.
Laporte har spelat 59 matcher för La Liga-laget och represnterat Frankrikes ungdomslandslag.
En Gooners guide till att överleva säsongen
Efter gårdagens förlust verkade det som att bägaren rann över för många och det har minst sagt varit en säsong med många motgångar. Jag själv är inte lika nedstämd som många andra och tänkte att jag kanske hade några tipps kring det att dela med mig av. Så på allmän begäran kommer här min guide till att överleva säsongen.
En gång...
… är ingen gång, men nu sker det ju precis hela tiden. Varje gång, precis jämt och alltid. Att förlora en bortamatch i hällregn mot ett välspelande och effektivt Swansea är i sig inte någon skandal. Att spela smått neddrogande tråkig fotboll och ändå lyckas få in ett ledningsmål tack vare Welbecks vandring och inspel och Sanchez underbara box-to-boxlöpning och kyliga avslut, genererar likestummar på lång rad.
Jag spelar vanligt
Jag spelar vanlig, precis så vanlig som folk är mest.
Jag spelar vanlig, men hur är det nu människor gör?
Vad är det de gör?
Vad betyder Alexis framgång för Özil?
Alexis Sanchez framgångar de senaste veckorna har varit fantastiska. Målen har flödat och han har dominerat matcherna. Allt detta har skett i en för honom, i Arsenalsammanhang, ny roll, den som nummer tio. Det är en roll som vanligtvis tillhör Mesut Özil vilket självklart skapat stor debatt kring vad som händer när han är tillbaka från sin skada. Ska Sanchez eller Özil spela där? Normalt tycker jag den här typen av debatter är väldigt trista, för referens se Ramsey-eller-Wilshere-snark.
Saker från igår
Nu tänker jag inte, i någon form av Hellströmsk eller Maggiosk anda, skriva om tryggt sovande ungdomar, överfyllda askfat och lättsamt lustfyllda promenader i ohämmad lättkläddhet. Jag tänker inte ta med mig känslan av att ingenting fattas mig, att jag är fylld av tillförsikt eller att jag lättsamt kan klampa omkring i för stora stövlar för att ta några småtokiga bilder med min mobilkamera. Att jag skymtar någon form av välmående, att gårdagen var en lyckad fest och att allt är bra nu. För det är verkligen inte bra nu. Inte alls. Inte på något sätt.