Good evening! Medan de hemska upploppen fortsätter här i London finns det ett ljus i tunneln - säsongsstarten om tre dagar. Det här kommer bli en säsong där ledorden "upp till bevis" är som fastklistrade på Arsène Wengers panna. Det är sällan Arsenal-supportrarna varit så upprörda som de är i nuet och vi får gå tillbaka mer än tio år för att ens hitta ett liknande scenario.

Journalisterna tror att vi är ett sjunkande skepp, experterna sågar oss längs fotknölarna och supportrarna har svårt att komma överens med varandra. Att läsa media såhär inpå säsongsstarten är bland det mest deprimerande sakerna man kan göra. Oavsett vart man vänder sig i mediaväg förknippas Arsenal med titeltorka, besvikna supportrar och missnöjda stjärnor.

Cesc Fabregas har varit på väg till Barcelona i fyra år, men trots det sätter man alltid ett passande "EXCLUSIVE" så fort nya rykten dyker upp. What a surprise, liksom. Som om det inte var nog bekräftade den franska landslagstränaren Laurent Blanc att Samir Nasri letar efter en ny klubb:

As far as I know he's an Arsenal player. I know he's in talk with his club, not about a new contract, but to find a new club. He also told me he won't sign a new contract.

Som om det heller inte var nog(!) blev helt plötsligt Chamakh väldigt frispråkig när han ringdes upp av L'Equipe igår eftermiddag:

I think both of them are likely leaving the club. It’s a difficult situation for the manager. I don’t think it’s a matter of money for Fabregas or Samir, I think he (Wenger) is looking for their successors and he hasn’t found them.

I think before letting them go he wants to find the players to replace them. That’s my opinion about the situation. The problem is the season starts this weekend, and it’s even more difficult for us. Is the club ready to refuse a little bit more than €20m to keep a good player for 1 season? It’s strange – at a club like Arsenal – that he’s now with 1 year left on his contract, that the club couldn’t make him sign a new contract before.

Vi har här en klassisk situation av en spelare som försöker göra sig större än klubben. Arsenal har existerat i 125 år. Samir Nasri kommer inte ens upp i en bråkdel av det. Allt skitsnack om att klubben inte matchar hans ambitioner är just ingenting annat än skitsnack. Han har på ett intelligent sätt tagit vara på supportrarnas frustration och ilska och vänt det till sin fördel.

Samir Nasri - en legosoldat? Foto: Bildbyrån.

Han är helt enkelt en av alla de fotbollspelare som låtit pengarna ta över hans själ, likt många andra gjort när pengarna kommit att dominera den moderna världsfotbollen. Det räcker med att se på Adebayor för att förstå vad pengar kan göra med en fullt frisk människa. Och han kommer från tragiska förhållanden i hemlandet Togo, men det är ingen ursäkt att ta vid för att försöka försvara spelaren i fråga. Pengar är en av få saker här i världen som kan förvandla en människa helt och hållet, vilket inte bara gäller fotbollspelare.

Vi har dessutom inte lika stora problem med Nasri som vi har med Cesc. Nasri är ersättbar och vi har dessutom en klubb som skulle kunna tänka sig betala den efterfrågade summan. I min värld är det hela så enkelt att man låter han gå till Manchester City samtidigt som man ser till att ha Juan Mata redo på nästa flyg till London. Om det händer eller ej får tiden utvisa, men jag har tröttnat på spelare som Nasri, rejält.

Cesc-gate har vi gått över hundra gånger om, men om vi skall ta det kort gäller fortfarande dessa fyra punkter:

• Cesc kan inte ersättas.

• Barcelona vägrar betala den efterfrågade summan.

• Om Nasri drar måste vi behålla Cesc. Vi har inte råd att tappa bägge.

• Cesc har kontrakt fram tills 2015.

Barcelona har försökt köpa honom i fyra år, men misslyckats varenda gång. Just nu ser det ut att bli ännu en repetition av det hela, hur mycket ryktena än surrar om motsatsen. De enda orosmolnen är hans skadebekymmer och motivation, men om han kan räta till dessa (vilket han borde kunna göra om han inte säljs) finns det ingen anledning att skeppa iväg honom.

Medan media förutspår Arsenals fall verkar det motsatta ske i Arsenal-lägret. I stort sett varenda spelare har beskrivit hur läget är just nu, både för klubben, laget och spelaren i fråga. Bara de senaste två dagarna har Aaron Ramsey, Thomas Vermaelen, Andrey Arshavin och Tomas Rosicky gjort det. Och varför inte höra vad de alla haft att säga:

Aaron Ramsey: Jag ser verkligen fram emot nästa säsong. Jag har spelat en hel försäsong, vilket är en enorm fördel, och jag vill bara ta vid efter förra säsongen. Före min skada började jag spela reguljärt, men sedan tog det bara stopp - det var som om någon hade tryckt på paus-knappen i min karriär.

Nu känner jag mig redo att fortsätta och förhoppningvis förbättras. Jag kommer försöka imponera under träningarna och få så mycket speltid som möjligt.

Arsenal har fått utstå kritik, men ingen av spelarna har märkt av det. Vi vet vad vi måste göra på planen. Det finns ingen tvekan om vår förmåga i offensiven, men kanske måste vi sluta släppa in slarviga mål. Vi kommer alltid vara ett hot framåt, men vi måste täppa till defensiven. Om vi kan göra det kommer vi utmana under slutet av säsongen. Vi vill vinna allt som går och försöka så gott som möjligt. Det är även varför nästa veckas Champions League-kval är enormt viktigt för oss.

Thomas Vermaelen: We have worked hard and I feel we are ready for it because the fitness is good in the team and as a group we feel good. We have had a good pre-season over the past few weeks. In pre-season, the most important thing is training hard and getting your fitness back.

We worked really hard in Germany, as hard as we did in Austria, so that was a tough week for us to get our fitness back."I think that week was really important and we were very pleased with that.

Andrey Arshavin: The season will be very difficult. I think that just six teams will challenge for the top spot. Another thing is that I would have divided them. The first three,  Man United, Manchester City and Chelsea,  the second – ourselves, Tottenham and Liverpool.

The policy of our club is the same, but to say anything specific is difficult, not least from the fact that two leading players, Cesc and Samir, have not decided their future. The loss of any either one of them is enormous, and we naturally want to see Cesc and Samir play with us in the future.

The situation is completely virtual. The main thing is to win any title with Arsenal.

Tomas Rosicky: Arsenal are a giant club with big ambitions and to turn those ambitions into achievements you need to keep the best players you have and to have the strongest squad possible. I don’t want Fabregas or anyone else to leave. Even if that was to happen, Mr Wenger would go and get someone new.

I am fit at the moment. I only missed two training sessions and that was because I was rested. Pre-season was very demanding and I came through it without any problems.

Jag hoppas att ni inte skippade att läsa dessa uttalanden, då de minst sagt är intressanta på flera plan. Vad som går fram väldigt tydligt är att flera spelare är besvikna på hur Nasri och Cesc uppträtt på sistone. Jag fick för ett par dagar sedan veta att en person anställd av Arsenal hade beskrivit läget som "poisonous", vilket egentligen säger allt som behöver vetas.

Det bevisar även att det inte bara är supportrarna som är missnöjda. Jag har alltid respekterat Cesc och gör det fortfarande (till viss mån), men till och med jag som älskar killen kan inte se hur han skall få behålla kaptensbindeln efter allt det som hänt i sommar. Att det kommer hända vet vi dock alla, men värdet av kaptensbindeln har nedgraderats totalt då både Nasri och Squillaci(!) fått bära den under försäsongen.

Thomas Vermaelen - redo att sätta nya avtryck.

Utöver det är det egentligen det vanliga vi hör från både ledare och spelare. "Vi har lärt oss från våra misstag", "vi måste sluta släppa in mål", "vi måste täppa till defensiven", "vi måste förbättra oss" osv osv osv.

Medan vi fortfarande försöker värva en mittback, vilket Ivan Gazidis bekräftade när han mötte AISA i förrgår, är det fortfarande osäkert vem det blir:

I have not had an evening off - and I'm leaving here to do some more work - we are working extremely hard on this but it's not a supermarket where you go in and pick good players off the shelf. That's not the way it works. I'm sorry but it's much much more complex than that.

Arsene recognises we need to have additions and addition or additions in our defence. He recognises there has been an issue there. And he will take steps to do that. Now they haven't been taken yet and I can't give you the whole inside story on every reason why that isn't the case. Of course ideally what you'd really want to do is sign players early. Manchester United have been successful in doing that this window. They're not successful every window in doing that. They've been successful this window.

Other clubs haven't been that successful in doing that this window. We've also got a slightly different challenge than some of the other clubs. Some of the other clubs - our major competitors - have older squads where they've got players who's future they need to look at and they need to bring players in to replace those players. Our challenge is a little bit different. We've got a young squad and so we're actually looking the other way round. They're looking to sign young players to come in. We need a little bit more know-how and experience to supplement some of the young players that we have.

Medan en Gary Cahill eller Phil Jagielka skulle kosta mer än £15 miljoner finns det i sådana fall ingen chans att de blir bänkade. Man köper helt enkelt inte en bänkspelare för £15+ miljoner. Men vad händer i sådana fall med Thomas Vermaelen eller Laurent Koscielny? Och om det blir Scott Dann som det ryktats om idag - hur bra är egentligen han? Dessutom är Dann väldigt skadedrabbad, vilket många av våra andra mittbackar redan är.

Det mesta tyder på att vi kommer reda ut det här innan transferfönstret stänger, men visst är det oroande då vi har tre extremt tuffa ligamatcher och ett vitalt Champions League-kval att ta oss igenom. Det är oroligt, ovisst och skrämmande, men vi är tvungna att acceptera läget.

Scener vi vill återuppleva.

Vi har trots allt kvar samma stomme från förra säsongen då vi slog många storlag och utmanade om en topplacering in i det sista. När vi möter Newcastle råder det ingen tvekan om att varenda Gooner kommer sluta upp bakom laget, hur ovissa vi än känner oss. Då räknas ingenting av det som hänt utanför träningslokalerna, gräsplanerna och omklädningsrummen. Då räknas nittio minuter fotboll som kan gå exakt hur som helst.

Det är tre dagar kvar. Sedan är hela försäsongen glömd. Då gäller det att slåss för varje millimeter, uträtta nya taktiker och ge allt man har tills domaren blåser i pipan. Varenda misstag kommer granskas av supportrar, experter och journalister världen över. Varenda felpass kommer sväras åt. Varenda mål kommer det jublas åt. Men det är den världen de valt att leva i och vi valt att följa. Den kan vara underbar och den kan vara brysk, men mest av allt är det en värld vi aldrig vill lämna.

Morning! Medan vi Arsenal-supportrar som vanligt kastas mellan hopp och förtvivlan tänkte jag idag lägga undan krigsspaden och faktiskt göra någonting som jag borde ha gjort för länge sedan. Med bara fem dagar kvar tills Premier League-starten tänkte jag idag stanna till i tillvaron och analysera vår trupp, spelare för spelare, så noggrannt som möjligt.

Jag har ofta menat att vår trupp är bred nog, vilket den i all ärlighet är, men däremot saknar den bredden kvalitet. Det handlar inte om att laget är dåligt, utan snarare att kvalitén på djupet i truppen är sämre än topplagens motsvarighet.

Manchester United vände 0-2 till 3-2 mot Manchester City i gårdagens Community Shield, vilket är enormt imponerade, oavsett hur mycket man hatar eller älskar United. Det är tredje gången under bara 2011 (Blackpool away, West Ham away & Manchester City igår) som de vänt ett tvåmålsunderläge. Skillnaden mellan mästarna och Arsenal är tyvärr tydligare än någonsin.

Men hur mår Arsenal-spelarna? Vad har de för styrkor? Vad har de förbättrat? Vad måste de jobba på? Time to find out!

P.S. Jag har av förklarliga skäl inte tagit med Manuel Almunia, Craig Eastmond och Denilson i spelargenomgången. D.S.

______________________________________________________________________________

Målvakter:

Namn: Wojciech Szczesny

Ålder: 21

Styrkor: Bra linjemålvakt med fina reflexer. Göra ofta "idioträddningar" som publiken älskar. Bra pondus.

Svagheter: Är oralt aktiv, men kan inte sammanställa ett försvar lika bra som världsmålvakter. Står ofta för mindre misstag. Dåliga utkast och insparkar. Orutinerad.

Utropstecken: Gjorde dundersuccé bland Arsenal-supportrarna när han fick förtroendet under våren då resten av klubbens målvakter skadade sig. Är frispråkig av sig och har flera gånger nämnt hur mycket han älskar klubben.

Frågetecken: Blir det han som blir utnämnd förstemålvakt? Klarar han av att behålla förstaplatsen mellan stolparna nu när han får riktig konkurrens? Minskar han på misstagen?

Kommentar inför den nya säsongen: Det är fortfarande osäkert om det blir polacken den yngre eller polacken den äldre som får vakta Arsenal-buren, men oavsett har vi en framtida stormålvakt i Szczesny. Frågan är hur han skulle acceptera en bänkplats om Wenger väljer Fabianski före Szczesny? Och om det blir polacken d.y. som får starta - kan han behålla sin plats under hela säsongen?

**

Namn: Lukasz Fabianski

Ålder: 26

Styrkor: Bra linjemålvakt med fantastiska reflexer. Blev under förra säsongen mycket bättre på att styra och ställa i boxen. En väldigt bra målvakt i form.

Svagheter: Det mentala. Kan väldigt enkelt komma in i en svacka efter ett eller två misstag. Gäller att han är stark mentalt om han vill utmana om en plats bland stolparna.

Utropstecken: Kan vara hur bra som helst om han bara vill. Fick tre Man of The Match-utmärkelser under förra säsongen efter fantastiskt spel under höst och vinter. Minns ni enhandsräddningen mot Wolves och kontringen han satte igång som resulterade i 2-0?

Frågetecken: Blir det han eller hans vän Szczesny som blir utnämnd förstemålvakt? Hur klarar han av en bänkplats om det blir en sådan? Om han får förtroendet - klarar han av det? Har varit borta nästan ett halvår på grund av skada och frågetecken ställs kring hur snabbt han kan återhämta sig. Bra mot Benfica senast.

Blir Lukasz Fabianski förste- eller andremålvakt? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Har varit borta nästan ett halvår och har nyss kommit tillbaka. Har totalt sett bara fått 90 minuter fotboll (en halvlek mot Red Bulls och en till mot Benfica) medan konkurrenten och närmsta vännen Szczesny spelat nästan oavbrutet. Klarar han av att på så kort tid ta över förstaspaden? Tveksamt.

**

Namn: Vito Mannone

Ålder: 23

Styrkor: Bra reflexer. Bra pondus.

Svagheter: Tappar ofta bort sig själv. Blandar superba räddningar med enkla misstag. För aggressiv.

Utropstecken: Har stundtals visat upp mästartakter, både i Arsenal och i Hull dit han var utlånad förra säsongen. Har dock två för bra målvakter framför sig i Szczesny och Fabianski.

Frågetecken: Har själv sagt att han tänker utmana om en förstaplats i Arsenal, men hur realistiskt är det? Och accepterar han en roll som tredjemålvakt? Om inte - blir han utlånad eller såld?

Kommentar inför den nya säsongen: Lär bli tredjemålvakt efter de två polackerna, men lär inte vara glad över det. Vill och behöver starta vecka in och vecka ut, vilket han tyvärr inte gör i Arsenal. Ännu en utlåning?

**

Försvarare:

Namn: Bacary Sagna

Ålder: 28

Styrkor: Besitter en kondition som få kan toppa. Är en riktig slitvarg. Väldigt bra defensivt, vilket uppmärksammats då han två gånger tagits ut i PFA Team of The Year (07/08 & 10/11).

Svagheter: Har väldigt svaga och precisionslösa inlägg. Ofta ett stort frågetecken offensivt, trots ett par mål under förra säsongen.

Utropstecken: En av världens bästa högerbackar med neutrala ögon sett.

Frågetecken: Gjorde en fantastisk fjolårssäsong, men frågan är om han kan toppa det?
Måste vara minst lika bra om vi skall ha chansen att ta en titel. Behövs
där bak med tanke på hur fragilt vårt försvar är.

Kommentar inför den nya säsongen: Sagna är Sagna. En man man alltid kan lita på. Behöver dock putsa till kvalitén på inläggen. Det är allt som saknas.

Bacary Sagna - sällan dålig. Foto: Bildbyrån.

**

Namn: Emmanuel Eboue

Ålder: 28

Styrkor: Bra offensivt. Bra "go". Lojal.

Svagheter: Inte så vidare bra i defensiven. Gör ofta bort sig när han går på utflykter i anfallet. Filmar mycket.

Utropstecken: Gör då och då väldigt viktiga mål och insatser, trots att de blivit allt mindre de senaste åren.

Frågetecken: Hur motiverad är han? Gjorde dåligt ifrån sig under fjolåret och man kan inte betala flera miljoner per månad bara för att behålla "en clown" i laget, hur mycket han än kan tänka sig att höja stämningen.

Kommentar inför den nya säsongen: Sägs vara på väg till Galatasaray, vilket inte skulle förvåna mig ett dugg. Carl Jenkinson må vara ung och oerfaren, men han tar inte upp en officiell plats i 25-mannatruppen medan Eboue skulle frigöra en sådan om han lämnade.

**

Namn: Carl Jenkinson

Ålder: 19

Styrkor: Stark bollhållare. Bra passningsspelare.

Svagheter: Gör då och då nybörjarmisstag (på grund av oerfarenheten) och tillhör inte klubbens bästa talanger. Har dock visat upp fint och stabilt spel under försäsongen.

Utropstecken: Har en väldigt bra försäsong i benen. Kan inte konkurrera om en startplats, men kan mycket väl överraska oss positivt i längden.

Frågetecken: Hur mycket kommer hans oerfarenhet kosta oss? Vi har redan nog med ynglingar i laget och behöver egentligen inte en till. Håller han måttet när the real deal drar igång? Det är frågan.

Kommentar inför den nya säsongen: Kommer troligtvis att få rotera med Eboue, ifall ivorianen stannar. Kommer nog få mest speltid i Carling Cup och FA-cupen, men även en och en annan match i ligaspelet.

**

Namn: Thomas Vermaelen

Ålder: 25

Styrkor: Väldigt bra grundspel. Superb tacklingsspelare. Bra på att bryta uppspel. Bidrar även offensivt med både kraft och höjd.

Svagheter: Positionerings- och markeringsproblem. Inte stora, men märkbara.

Utropstecken: Gjorde succé under sin första säsong i klubben (09/10), men var skadad under hela förra säsongen. Arsenals bästa mittback när han är frisk och i form.

Frågetecken: Har visserligen en hel försäsong i benen, men han har varit borta från spel i nio månader. Kommer hans skadeproblem att fortsätta? Kan han utvecklas ännu mer? Vem är hans bästa partner?

Kommentar inför den nya säsongen: Måste hålla sig frisk om vi skall ha en någorlunda chans att utmana i toppen. Vår soldat i defensiven som styr och ställer. Motståndare hatar att möta honom.

**

Namn: Laurent Koscielny

Ålder: 25

Styrkor: Väldigt bra på att bryta. Naturlig mittback. Bra positionering och bra på att tackla.

Svagheter: Väger ofta lite för lätt i närkamper och kan vid vissa tillfällen göra usla ingripanden (Barcelona borta, Birmingham på Wembley, Newcastle borta m.fl.).

Utropstecken: Hade en bra förstasäsong i klubben och ingen har gått miste om hans potential. En extremt bra mittback om man visar honom förtroende. Gäller bara att minska på de få misstagen.

Frågetecken: Spelare som gör succé under sitt första år finner ofta det andra året att vara mycket svårare. Kan han fortsätta utvecklingen? Kan han höja sig ännu ett snäpp? Det är frågan.

Kommentar inför den nya säsongen: Vermaelen & Koscielny är troligtvis vårt bästa mittbackspar i skrivande stund. Kan mycket väl bli ett succépar om de bägge får vara friska en längre tid. Så länge man skär ner på de individuella misstagen och förbättrar defensiven som enhet kan försvaret faktiskt bli en positiv överraskning.

**

Namn: Johan Djourou

Ålder: 24

Styrkor: Stark. Bra bollhållare. Svår att ta sig förbi.

Svagheter: Är både väldigt skadedrabbad och väldigt formsvag. Kan stundtals hitta storformen (minns Chelsea hemma förra vintern), men måste bli mer kontinuerlig i sitt spel.

Utropstecken: Är en superb mittback om han tillåts vara både frisk och i form.

Frågetecken: Accepterar han att vara tredje- eller fjärdeval ifall vi köper in en ny mittback? När kommer han hitta storformen som han bl.a. hade i vintras? Kan han vara en framtida startman eller slösar vi vår tid på honom?

Hur bra är Djourou? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Likt Abou Diaby måste han bli mer kontinuerlig i sitt spel. Har alldeles för höga toppar och för djupa dalar. I sådana fall bättre att han håller en jämn nivå över en längre period. Kan han göra det?

**

Namn: Sébastien Squillaci

Ålder: 30

Styrkor: Rutinerad och erfaren. Bra mentalitet.

Svagheter: Verkar ha blivit sämre med åldern. Är dålig på det mesta, vilket gäller allt från tacklingar till markeringsspel.

Utropstecken: Gjorde ett par lyckade veckor precis efter att han hade anslutit sig till klubben, men har efter det sakta men säkert sjunkit. Har på sistone varit på gränsen till usel. Gör billiga misstag alldeles för ofta.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Om så blir fallet, har han en realistisk chans att vinna tillbaka supportrarna? Kan han spela lika bra som han en gång gjorde i både Monaco, Lyon och Sevilla? Mycket tyder inte på det i skrivande stund.

Kommentar inför den nya säsongen: Supportrar som diskuterar Squillaci tar i samma andetag upp tidigare katastrofspelare som bl.a. Oleg Luzhny, Igor Stepanovs och Mikael Silvestre. Squillaci må inte vara exakt lika dålig som de nämnda herrarna, men det skiljer inte milllängder så att säga.

**

Namn: Kieran Gibbs

Ålder: 21

Styrkor: Besitter både ett bra inlägg och ett bra skott. Mycket bättre i offensiven än Gael Clichy som nyligen lämnade för Manchester City. Väldigt snabbt. Inte lika bra i defensiven, men spås en lysande framtid av både Fabio Capello och Arsène Wenger.

Svagheter: Måste fortfarande förbättra sig defensivt där han ofta är för slarvig.

Utropstecken: En Gibbs i form är en fantastisk vänsterback och om han verkligen vill ta klivet upp till stjärnnivå är det nu han måste ta chansen. Gael Clichy har lämnat och Wenger har inte planer på att köpa in en ny vänsterback. Det är nu eller aldrig.

Frågetecken: Förvaltar han förtroendet? Hur länge håller han sig skadefri? Det är de två största frågorna som kräver svar så fort som möjligt. Är minst lika bra som Clichy redan nu, men måste bevisa det i både Premier League och Champions League innan man kan bedöma honom på riktigt.

Kommentar inför den nya säsongen: Arsène Wenger sade redan under Asien-turnén att han inte har planer på att ta in en ny vänsterback. Mr. Wenger har lovordat ynglingen flera gånger och det har även Fabio Capello hunnit med att göra. Har under sina år i klubben fått spela arton matcher och oftast gjort det bra. Behöver dock få spela vecka in och vecka ut för att förbättras, vilket han nu kommer att få göra. Den största frågan är ännu en gång - förvaltar han chansen?

**

Namn: Armand Traoré

Ålder: 21

Styrkor: Snabb. Löpvillig. Slitvarg.

Svagheter: För klen, för mesig och för slarvig.

Utropstecken: Har under stora skadebekymmer (när Clichy & Gibbs varit skadade samtidigt) tidigare fått spela flera matcher i följd för Arsenal. Gjort det mediokert då han varken vart för bra eller för dålig.

Frågetecken: Är även han väldigt skadedrabbad. Har av många ansetts inte vara bra nog för att spela i ett topplag som Arsenal. Har extremt mycket att bevisa, men kan duga som back-up.

Kommentar inför den nya säsongen: Mannen som en gång tog med sig ett knogjärn på White Hart Lane får alltså chansen att konkurrera om en startplats med Kieran Gibbs. Om bara Gibbs håller sig skadefri under större delen av säsongen kommer han inte få mycket speltid, men en långtidsskada på Gibbs kan betyda att vi får vänja oss vid att se Traoré flyga fram på kanten. En tanke som klingar illa i mitt huvud.

**

Namn: Abou Diaby

Ålder: 25

Styrkor: Kraftig spelare med bra teknik. Bollhållare och skicklig passningsfördelare. Besitter ett monsterskott.

Svagheter: Extremt skadedrabbad. Har alldeles för stora formsvackor. Ingen jämnhet i spelet.

Utropstecken: En Diaby i form är startman i både Arsenal och det franska landslaget. Tyvärr är det inte ofta Diaby tillåts vara i form på grund av hans skadehistorik som nästan kan jämföras med Peter Forsberg. En väldigt bra mittfältare så länge han håller en någorlunda jämn nivå.

Frågetecken: Är ännu en gång långtidsskadad. Hur lång tid tar det att komma tillbaka den här gången? Kommer han någonsin att förbli frisk? Kommer han att kunna hitta den kontinuerlitet som han i dagens läge saknar?

Kommentar inför den nya säsongen: Att möta Diaby är både svårt och jobbigt. Men så länge han förblir vän med båren är det inte många som får uppleva det. Och vems plats tar han egentligen på mittfältet nu när Jack Wilshere är given i startelvan?

**

Namn: Cesc Fabregas

Ålder: 24

Styrkor: En av världens bästa mittfältare. Extremt skicklig passningsfördelare. Kreativ som få. Gör massivs med mål och assist.

Svagheter: Är inte kaptensmaterial enligt många. Trivs inte längre lika bra i klubben. Väldigt tjurig. Klagar ofta på domare.

Utropstecken: Är klubbens bästa spelare och har varit det de senaste tre åren.

Frågetecken: Kommer han flytta eller ej? Om han stannar - kommer han att ge allt? Får han fortsätta bära kaptensbindeln? Har blivit allt mer skadebenägen på sistone, vilket är smått oroande.

Kommentar inför den nya säsongen: Så länge Barcelona vägrar att möta den efterfrågade summan förblir Cesc en Arsenal-spelare då klubben vägrar leka rävspel med Barcelona. Har kontrakt tills 2015 och måste respektera det. Frågor bör dock ställas kring hans återkommande skadeproblem som blivit allt värre på sistone.

Cesc Fabregas - stannar han eller ej? Foto: Bildbyrån.

**

Namn: Alexandre Song

Ålder: 23

Styrkor: Tuff att spela emot. Bra bollhållare. Bra på att bryta anfall. Är bra både offensivt (bidrar ofta med mål) och defensivt.

Svagheter: Hans offensiva äventyr kostade oss dyrt förra säsongen. Borde vara mer tillbakadragen då det är då han är som bäst.

Utropstecken: Lagets bästa defensiva mittfältare som tyvärr saknar konkurrens. Är en väldigt bra mittfältare och en av ligans bästa när han är i form.

Frågetecken: Vad är hans roll i år? Kommer han vara lika offensiv som ifjol? Kan han motivera sig själv att kämpa ännu hårdare trots att han saknar riktig konkurrens? Kan han återfinna storformen från 09/10 då han var som bäst?

Kommentar inför den nya säsongen: Alex Song är en bra mittfältare, men så länge han saknar riktig konkurrens på mittfältet vet han att han kommer att starta varenda match, oavsett om han spelar bra eller dåligt. Det måste det bli ändring på då det kan kosta hela laget i slutändan.

**

Namn: Tomas Rosicky

Ålder: 30

Styrkor: Rutinerad spelare med ett bra skott. Bra passningsfördelare med en fin ytter.

Svagheter: Har varit formsvag en längre tid. Har även han - likt många andra - stora skadebekymmer.

Utropstecken: Har gjort en väldigt bra försäsong och varit en av lagets bästa spelare. Storformen från 07/08 må inte vara tillbaka, men för första gången på länge har vi sett glimtar från den gamla Rosicky som vi alla förälskade oss i.

Frågetecken: Gjorde en bra säsongsstart även förra säsongen, men bottnade omgående. Har skadorna satt sina spår eller kan han kämpa sig tillbaka? Kan han bidra med sin erfarenhet? Hur mycket kommer han att få spela? Kommer han att göra det bra?

Kommentar inför den nya säsongen: Har för första gången på länge fått en skadefri försäsong där han även fått spela en hel del. Har gjort det väldigt bra, vilket naturligtvis höjt förhoppningarna bland supportrarna. Gamla Rosicky kommer aldrig att komma tillbaka, men kan mycket väl bli en bra och nödvändig truppspelare.

**

Namn: Aaron Ramsey

Ålder: 20

Styrkor: Stark i kropp och själ. Skicklig mittfältare med många olika vapen i sin arsenal. Har ett giftigt skott inom sig.

Svagheter: Trots styrkan är det lätt hänt att han blir övermannad. Har dessutom en tendens att ibland stå för nybörjarmisstag (passade t.ex. rakt in i motståndarnas gap två gånger i rad mot FC Köln).

Utropstecken: Om han aldrig åkt på den förfärliga skadan mot Stoke hade vi pratat om Ramsey och inte Wilshere. Man får komma ihåg att det till stor del var på grund av Ramseys skada som Wilshere fick chansen - och tog den. Ramsey själv hade en fantastisk vinter och vår 09/10 och hade utan tvekan slagit in sig i startelvan om det inte varit för en viss Ryan Shawcross. Har sedan han kommit tillbaka visat upp glimtar från den tiden (bl.a. ett par fantastiska assist!), men misslyckats med att visa upp en jämnhet som han ännu saknar.

Frågetecken: Trots att det var ett bra tag sedan han kom tillbaka från sitt benbrott har det satt tydliga spår som märks än idag. Hur lång tid kommer det att ta innan vi verkligen får se Ramsey blomma ut? Och hur mycket speltid kommer han egentligen att få då Wilshere ligger före i hackordningen?

Kommentar inför den nya säsongen: Finns både massvis med utropstecken och frågetecken att lägga ut. Att Ramsey är talangfull har ingen gått miste om, men han håller fortfarande på att återhämta sig från den horribla skadan och lär göra så ett tag framöver. Har som tur är en hel försäsong i benen och förhoppningsvis kan han utmana om en startplats. Har dock de senaste träningsmatcherna varit allt mer osynlig, vilket gjort flera oroliga.

**

Namn: Samir Nasri

Ålder: 24

Styrkor: En av ligans bästa spelare när han är i form. Extrem bollkontroll, bra dribbler och superb teknik.

Svagheter: Enkelt hänt att han blir formsvag. Tappar då mycket av sitt spel och sjunker i kvalité. Har svårt att vara lika kreativ som Fabregas (endast en assist i ligan under förra säsongen). Trivs inte i klubben.

Utropstecken: En fantastisk spelare att se när han är formstark. Kan göra bort vem som helst i världen och stå för fantastiska soloprestationer. Gjorde en fantastisk höst och vinter förra säsongen. Slappnade av för mycket mot våren.

Frågetecken: Har fortfarande inte skrivit på ett kontrakt, vilket bör vara något alarmerande. Hur motiverad är han att göra så bra ifrån sig som möjligt? Kan han komma upp i samma nivå som han höll förra hösten? På vilken position får han spela?

Kommentar inför den nya säsongen: En riskabel chansning från Arsenals sida att behålla fransmannen. Istället för att sälja honom nu och ersätta honom med en någorlunda likvärdig spelare kommer man låta honom vara kvar och gå gratis vart som helst nästa sommar. Kan naturligtvis vara en nyckelspelare och skillnaden mellan vinst och förlust om han är i form, men det är ett högt spel man väljer att spela.

**

Namn: Jack Wilshere

Ålder: 19

Styrkor: Skicklig bollhållare och passningsfördelare. Stark på mitten där han jobbar bra både offensivt och defensivt. Extrem utvecklingspotential.

Svagheter: Har ett svagt skott och är inte lika stark i offensiven som han önskar att vara.

Utropstecken: Fantastisk succé under 10/11 då han blev vald till PFA Young Player of The Year. Redan en av våra nyckelspelare på mittfältet. Har ett stort register och är fortfarande bara 19(!) år.

Frågetecken: Andrasäsongen för en succéspelare är alltid mycket tuffare än första. Nu har han helt plötsligt förväntningar på sig. Pallar han av trycket? Och vad skulle hända om han gör ett par dåliga matcher? Vågar man bänka honom? Kan han utvecklas ännu mer i år? Kan han utöka sitt offensiva register?

Jack Wilshere & Kieran Gibbs - kan de höja sig ännu ett snäpp? Foto: Bildbyrån.

Kommentar inför den nya säsongen: Vi vet alla att han troligtvis är den största talangen sedan Cesc Fabregas gjorde likadana avtryck under 04/05. Gäller att ta vara på honom och inte lägga för mycket press på killen. Att upprepa fjolårets succé kommer att bli svårt, men det krävs om han vill behålla sin plats i startelvan. Konkurrensen på mittfältet är hård.

**

Namn: Emmanuel Frimpong

Ålder: 19

Styrkor: Stor, stark, tung. Byggd som ett kompakt muskelberg. Är tuff att ta sig förbi då han älskar att tacklas.

Svagheter: Orutinerad. Dåligt positionering- och markeringsspel. Gör enkla misstag. Inte "redo".

Utropstecken: Gjorde mindre succé under förra årets försäsong då han fick spela samtliga matcher. Drog tyvärr på sig en skada som höll honom borta nästan ett helt år. Återhämtar sig fortfarande.

Frågetecken: Mycket tyder på att Wenger tänkt sig att Frimpong skall rotera med Song, vilket är en stor chansning att ta. Många - inklusive jag - anser att Frimpong inte är redo att ta upp en så stor roll. Har inte gjort en enda tävlingsmatch för klubben, utan har endast spelat i träningsmatcher. Den största frågan blir således - är han redo?

Kommentar inför den nya säsongen: Det smartaste vore att låna ut honom, men med tanke på att vi har få spelare som kan spela som defensiv mittfältare kan Wenger mycket väl tänka sig att behålla honom. Vi är illa ute om Song drar på sig en långtidsskada och kanske blir det Frimpong som i sådana fall skulle få bära hans last. Har fortfarande inte gjort en enda tävlingsmatch för Arsenal.

**

Namn: Henri Lansbury

Ålder: 20

Styrkor: Bra skott. Grovjobbare. Jobbar i det tysta. Tar inte för mycket uppmärksamhet. En Ray Parlour-typ.

Svagheter: Kan blanda fantastiska matcher med usla prestationer. Saknar jämnhet. Är inte beredd att ta defensivt ansvar. Aningen överskattad bland supportrarna.

Utropstecken: Gjorde succé i Norwich där han från början var given, men efter en långtidsskada fick infinna sig på bänken. Gjorde trots det fortsatt succé då han byttes in i flera matcher och avgjorde med både mål och assist.

Frågetecken: Är han bra nog för Arsenal? Är han bra nog att över den roll Denilson hade i truppen? Saknar inte talang, men hör inte till den talanggrupp som bl.a. Jack Wilshere och Aaron Ramsey tillhör.

Kommentar inför den nya säsongen: Kan mycket väl bli en värdefull truppspelare, men frågan är i sådana fall hur mycket han kommer att få spela? Vi brukar visserligen vara skadedrabbade, men kan trots det inte se hur Lansbury skall få mer än 5-10 matcher den här säsongen. Blir tufft, men han är redo att jobba hårt.

**

Anfallare:

Namn: Robin van Persie

Ålder: 28

Styrkor: En av världens bästa anfallare. Fantastisk spelare när han är frisk. Kan göra mål på allt och alla. Bra skott, fin teknik, bra passningsspelare.

Svagheter: Skadedrabbad som få. Något av en rutin att han åker på minst en långtidsskada per säsong. I övrigt har han få svagheter.

Utropstecken: Är Arsenals talisman i anfallet. Bar laget på sina axlar under den miserabla våren då han var den enda som levererade match efter match. Fortsatt att göra det under försäsongen.

Frågetecken: Hur lång tid tar det innan han blir skadad? Hur länge blir han borta? Hur mycket bör han spela? Kan han fortsätta leverera den kommande säsongen?

Kommentar inför den nya säsongen: En av få spelare man verkligen kan lita på fullt ut, så länge han håller sig frisk. Levererar alltid. Älskar klubben och ger aldrig upp. Vi kan bara hålla tummarna för att han håller sig frisk en längre tid i år.

Robin van Persie öser in mål. Foto: Bildbyrån.

.

**

Namn: Andrey Arshavin

Ålder: 30

Styrkor: Väldigt skicklig passningsfördelare (näst flest assist i ligan under förra säsongen) som dessutom är väldigt kreativ och har ett bra skott.

Svagheter: Blir ofta manglad av motståndarnas försvarare då han är så kort. Visat upp allt större tecken på ren lathet. Har en tendens att försvinna enkelt i matcherna.

Utropstecken: Var Arsenals bästa poängplockare förra säsongen, trots att han under större delen av våren blev bänkad. 10 mål och 18 assist är ett fantastiskt facit för en spelare som av många supportrar anses vara "för dålig".

Frågetecken: Är han en startspelare? Hur bra trivs han i klubben? Kan han höja sig ytterligare en nivå eller har han redan nått sitt max? Accepterar han en bänkplats?

Kommentar inför den nya säsongen: En väldigt bra spelare att ha i laget, trots att han inte fått spela på sin favoritposition sedan en lång tid tillbaka. Skulle kunna göra mästerverk som en "Nr. 10", men den positionen är tyvärr upptagen av en bättre spelare. Så länge han kan fortsätta leverera poäng tror jag inte det blir många som fortsätter att klaga.

**

Namn: Carlos Vela

Ålder: 22

Styrkor: En enorm kyla. Ett bra avslut. Bra teknik. Kvick spelare.Svagheter: Faller bort för enkelt. Saknar en jävlaranamma. Har massvis med potential, men har aldrig blommat ut.

Utropstecken: Verkar göra mindre succé under varenda försäsong, men slutar alltid med att han blir iskall när säsongen väl drar igång. Kan stå för prestationer i yttersta världsklass, men gör sig för dålig över en hel match.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Exakt var i hackordningen befinner han sig? Hur mycket speltid kommer han att få? Kommer han någonsin att kunna blomma ut i Arsenal?

Kommentar inför den nya säsongen: Gör precis som vanligt en bra försäsong då han slipper all press. Är som bäst när han vågar att ta för sig, men det händer inte ofta att han faktiskt gör det. Ibland är hela Vela ett enda stort frågetecken.

**

Namn: Theo Walcott

Ålder: 22

Styrkor: Ett mycket bra skott. Bra avslut. Förbättrat sitt overall-spel nämnvärt. Snabb. Bra på att ta sig förbi motståndare.

Svagheter: Inte en lika bra passningsspelare som t.ex. van Persie. Har ett smalt register. För repetiv. Skadedrabbad.

Utropstecken: Gjorde sin klart bästa säsong i Arsenal-tröjan under förra säsongen. Fick göra hat-trick, avgöra stormatcher, stå för fantastiska soloprestationer och visa vad han kan gå för när han är frisk.

Frågetecken: Hur lång tid tar det innan han åker på ännu en skada? Kan han fortsätta leverera under denna säsong? På vilken position får han spela? Blir han en startspelare eller super-sub? Kommer han att få spela mer centralt?

Kommentar inför den nya säsongen: Theo Walcott är en av våra bästa vapen i offensiven. Vi har dock ingen aning om var Wenger tänkt sig att spela honom. Kan han höja sig ytterligare ett snäpp från förra säsongen kommer han bli en av våra vassaste vapen. Siktar själv på 15 mål.

**

Namn: M. Chamakh

Ålder: 27

Styrkor: Grovjobbare. Tar defensivt ansvar. Spelar oftast som en länk mellan mittfält och anfall.

Svagheter: Formsvag. Anonym. Gör inte många mål.Utropstecken: En värdefull truppspelare att ha när han är i form. Det motsatta när han inte är det.

Frågetecken: Har varit rent ut sagt usel på sistone. Kan han verkligen återhämta sig? Klagar själv på att van Persie haft för mycket speltid, men verkar själv inte göra så mycket åt saken. Är han bra nog för Arsenal?

Kommentar inför den nya säsongen: Efter den fantastiska starten under 2010 har Chamakh gått under isen totalt. Många frågetecken bör ställas kring om han verkligen borde vara vårt andraval bakom van Persie. Så lite som han visat upp under 2011 skulle jag personligen välja både Bendtner och Vela framför marockanen.

**

Namn: Nicklas Bendtner

Ålder: 23

Styrkor: Stark i luftrummet. Stark i närkamperna. Bra bollhållare. Visar då och då upp fin teknik. Kan göra mål på många olika vis.

Svagheter: För självgod. Oftast för egoistisk, både på och utanför plan. Finns stort utrymme att förbättra sig på flera plan, men verkar inte vilja göra det. Få gånger som han kan förändra matchbilden på egen hand.

Utropstecken: Gör oftast bra ifrån sig när han får spela från start. Kan göra både skitmål och fantastiska soloprestationer. Svår att möta som försvarare. Underskattad av många.

Nicklas Bendtner - underskattad? Foto: Bildbyrån.

Frågetecken: Blir han kvar i klubben? Hur bra trivs han? Ifall han blir kvar - är han motiverad nog att slåss om en plats i startelvan? Kan han leverera om han får förtroendet?

Kommentar inför den nya säsongen: Har på sistone blivit allt mer uppskattad av allt fler supportrar. Många hoppas på att han stannar då Chamakh inte verkar hålla måttet. Är frisk och har tränat under hela försäsongen. Dock ej spelat match. Mycket tyder fortfarande på att det blir ett klubbyte för dansken.

**

Namn: Gervinho

Ålder: 24

Styrkor: En teknisk spelare som bär på ett stort offensivt register. En naturlig dribbler. Älskar att ta sig förbi motståndare på olika sätt. Har ett bra mål- och assistfacit. Kvick spelare.

Svagheter: Saknar jämnhet i sitt spel. Blandar bra och dåliga insatser hej vilt. Dålig precision. Tar nästan aldrig ett defensivt ansvar.

Utropstecken: Gjort succé i Ligue 1 där han spelat för både Le Mans och Lille. Gjorde under förra säsongen imponerande 15 mål och 10 assist. Har sedan länge varit Arsenal-supporter och har ofta beskrivit flytten till norra London som en dröm som går i uppfyllelse.

Frågetecken: Kommer han bli en startspelare? Vem kommer han i sådana fall att peta? Får han spela på vänster- eller högerkanten? Hur snabbt acklimatiserar han sig?

Kommentar inför den nya säsongen: Har gjort en väldigt bra försäsong och ofta tillhört lagets bästa spelare. Utgör ett nytt sorts hot i vårt anfall och är en spelare som går rakt på sak istället för att "lalla runt med bollen". Väldigt lovande.

**

Namn: Ryo Miyaichi

Ålder: 18

Styrkor: Är en väldigt kvick och snabb spelare som har en bra balans. Extrem utvecklingspotential. Naturlig dribbler. Grovjobbare.

Svagheter: Orutinerad. Saknar erfarenhet. Kan bli för repetiv i sitt spel. Är fortfarande lite för slarvig i sitt spel.

Utropstecken: Gjort enorm succé i Eredivise och Feyenoord där han redan kallas "Rydinho". Har även smällt in ett par mål och gjort ett par assist. Är given i deras startelva. Har gjort en bra försäsong med Arsenal.

Frågetecken: Är han redo? Innan han lånades ut till Feyenoord hade han inte spelat en enda professionell fotbollsmatch! Steget från skolfotboll till Eredivise är stort, men steget från Eredivise till Premier League är ännu större. Utvecklas snabbt, men så snabbt?

Kommentar inför den nya säsongen: Arsène Wenger har sagt att han vill att Miyaichi skall stanna med Arsenal under den kommande säsongen. Det är dock fortfarande oklart om han får arbetstillstånd i landet eller ej. Om han inte får det ligger en andra utlåning till Feyenoord närmast. Intressant att se vad som kommer att hända.

**

Det här var allt för den här gången! Kom ihåg att allt handlar om personliga åsikter och att ni verkligen inte behöver tycka likadant. Anledningen varför jag inte hade med Manuel Almunia, Craig Eastmond och Denilson är eftersom jag är 99,5 % säker på att ingen av dessa kommer att få spela en enda match med Arsenal den kommande säsongen.

Glöm nu inte bort att tycka till i kommentarspåret! Vem är bäst? Vem är sämst? Hur går det för truppens unga tuppar? Hur skall vi ställa upp laget mot Newcastle? Hur ser vår starkaste startelva ut? Intressanta frågor som behöver intressanta svar! Ha det!

En lång väntan är snart över. En försäsong har genomförts. Problem har lösts. Problem har skapats. Men om mindre än en vecka är det dags. Premier League. Newcastle. St James' Park. 18.30. Premiär.

Det är ord vi längtat efter under hela sommaren, men ju närmre säsongsstarten kommer, desto mer orolig blir man. När det egentligen skall vara en lyckans högtid är det istället en väntan på någonting ovisst.

Man kan säga att känslorna lagts ovanpå varandra och fyllts upp i en enda stor boll sedan sommaruppehållet tog vid. Från början var det ilska och frustration, sedan kom irritationen, sedan kom förhoppningarna för att efter ett tag se besvikelsen ta över. Nu är det istället ovissheten som fyller det största tomrummet. Vi står mindre än en vecka bort från Premier League-premiären och vi har tusentals frågor vi saknar svar på.

Efter gårdagens förlust mot Benfica fick vi det klart för oss att Thomas Vermaelen, Kieran Gibbs och Robin van Persie alla är skadade och kan komma att missa matchen mot Newcastle. Troligtvis gör minst två av dessa tre herrar just det. Lägg där till att Jack Wilsheres skada tar mer tid än väntat medan Theo Walcott fortfarande är 50/50. Cesc Fabregas kommer inte att kunna starta säsongen, oavsett om han stannar eller ej, och om Samir Nasri har det varit förvånansvärt tyst.

Vår annars så älskade marockan Chamakh har endast gjort ett enda mål för Arsenal under hela 2011(!) och det är helt enkelt inte bra nog för att vara andravalet som centerforward i en av världens bästa klubblag. Oavsett om folk gillar Chamakh eller ej har han inte varit bra på nästan ett helt år. Jag har hela tiden hoppats att han återfinner sin gamla storform, men vi har inte råd att vänta på den, speciellt när vi betalar honom över £50,000 i veckan för att vara ett hot i anfallet. Någonting han inte vart på ett bra tag.

Chamakh - inte bra nog. Foto: Bildbyrån.

Nicklas Bendtner som åtminstone gör mål då och då har visat goda takter på träningarna under försäsongen (det ser dessutom ut som om han lagt på sig lite muskler) är idag ett mycket bättre val än Chamakh. Jag väljer dansken före marockanen utan att ens blinka. Men som det ser ut just nu är han på väg bort, någonting bara Wenger kan förhindra.

Theo Walcott har alltid varit skadedrabbad, Arshavin har aldrig varit en målmaskin, Samir Nasri och Cesc Fabregas är bägge osäkra på sin framtid och Gervinho känns mer som en framspelare än en målgörare. Den största frågan - bortsett från våra defensiva problem - blir alltså - vem skall göra våra mål när RvP är skadad?

Om saker och ting vill oss riktigt illa kan vi mycket väl promenera ut på St James' Park med följande laguppställning om en veckas tid:

Szczesny/Fabianski
Sagna-Koscielny-Djourou/Squillaci-Traore
Rosicky-Song-Ramsey
Gervinho-Chamakh-Arshavin

De som vill kalla sig positiva har ofta understrukit att vi gjort en bra förstahalvlek under försäsongsmatcherna. Problemet enligt dessa har istället uppfunnit sig när vi bytt ut större delen av laget och skickat ut de spelare som är tänkta att vara våra reserver och bänkspelare under kommande säsong.

Problemet med detta argument är att det inte är ett argument. Med vårt späckade spelschema (fyra olika tävlingar) och våra skadeproblem (allmänt känt) kommer vi vara tvungna att spela våra bänkspelare om och om igen. Det må inte vara vecka in och vecka ut, men det kommer att bli ofta. Att tro att vi kommer behålla en någorlunda intakt startelva under hela säsongen är naivt tänkande.

Som det ser ut nu kommer vi att ställa upp med en riktig b-uppställning borta mot Newcastle i premiären. Många av dessa spelare är samma spelare som varit med på plan när vi enligt många gjort "en sämre andrahalvlek för att vi bytt ut våra startspelare".

Att förlora eller spela lika i matcher under försäsongen är egentligen ganska betydelselöst, men frustrationen har varit så pass stor att majoriteten av supportrarna (till stor del även jag) tagit det mycket hårdare än vad man borde ha gjort det. Nu väntar dock allvaret och om vi börjar tappa onödiga poäng i riktiga matcher som faktiskt betyder någonting är gränsen nådd.

Wenger - fortsatt frustrerad. Foto: Bildbyrån.

Fektarn påpekade igår på Twitter att vi bara vunnit fyra(!) av tjugo matcher (fem om man räknar med 5-0 mot Leyton Orient) sedan förlusten i Carling Cup-finalen mot Birmingham, inklusive vinsterna mot FC Köln och Malaysia XI under sommarens försäsong. Det är skrämmande, otäckt och oroande. Det är statistik ett lag som Arsenal inte får bära på.

Ännu en gång vill jag poängtera att Arsenal inte är lika dåligt som media framställer klubben att vara, men under försäsongens gång har vi snarare fått fler frågor att ställa än fler svar på frågor vi ställt sedan tidigare.

Nu hoppas vi alla att laget biter samman och kör över Newcastle i premiären, någonting som skulle behövas för såväl spelarna som supportrarna. Det är inte ett omöjligt scenario (tänk 6-1 mot Everton '09), men visst känns det avlägset i skrivande stund.

Arsène Wenger har en tuff uppgift framför sig, men ingenting är omöjligt som Gunde Svan brukade säga. Det gäller att acceptera situationen, göra det bästa av den och begrava gamla spöken. Det kan vara mycket att hoppas på, men just nu är det faktiskt det enda vi kan hoppas på.

God eftermiddag! När Arsenal för två år sedan mötte Aston Villa borta, Manchester United hemma, Chelsea borta och Liverpool hemma under slutet av januari och början av februari var det många som kallade Arsenal upp till bevis. Om de hade lyckats ta med sig mer än de fyra poäng man nu gjorde hade ligan varit up for grabs, men i vanlig tur och ordning misslyckades man.

Det blev 0-0 borta mot Aston Villa, förnedring med 3-1 hemma mot Manchester United, förlust med 0-2 på Stamford Bridge och den enda vinsten kom mot Liverpool med 1-0. Förra säsongen hade vi inte ett lika späckat schema, men det var ännu en gång fram mot vårkanten vi rasade ihop som ett korthus.

Nu står vi inför den kanske tuffaste säsongsöppningen vi haft på flera år och det gäller att inte hamna på efterkälken innan det roliga ens har börjat. Under femton dagar i augusti kommer vi möta Newcastle borta (13 aug), Udinese hemma (16 aug), Liverpool hemma (20 aug), Udinese borta (24 aug) och Manchester United på Old Trafford (28 aug). Jag säger wow. Vad säger ni?

Arsenal måste spela sitt starkaste möjliga lag i varenda match. Det finns ingen tid för vila. Ingen tid för andrum. Ingen tid för någonting. Om spelare blir skadade, deal with it. Om spelare blir trötta, deal with it. Om laget förlorar någon match, deal with it. Det finns varken rum eller tid att börja analysera eller experimentera när säsongen väl drar igång och vi måste helt enkelt göra det bästa av situationen.

Vad som förvärrar situationen är att det skall spelas onödiga landskamper bara ett par dagar innan Premier League drar igång, vilket förvärrar situationen för topplagen (de har oftast flest landslagsmän i sina trupper) som har långa bortaresor att göra under premiären. Spelarna kommer komma tillbaka när det återstår mindre än 48 timmar till match och det kommer utan tvekan problematisera uppladdningen.

Lägg där till att vi har en lång resa till Italien (som tur är undvek vi Rubin Kazan!) bara fyra dagar före vi skall åka upp till Manchester och spela en extremt viktig ligamatch som mycket väl kan sätta tonen för resten av säsongen. Vi har inte råd att chansa ett Champions League-avancemang, utan största möjliga fokus bör läggas på bägge matcherna mot Udinese, samtidigt som man inte ser till att glömma bort ligan helt och hållet.

Samir Nasri och Robin van Persie är avstängda i första mötet mot Udinese efter efterspelet i Barcelona under förra säsongen. Lägg där till fortsatta orosmoln över Cesc Fabregas och man märker ganska klart och tydligt att augusti kan bli viktigare än någonsin. En bra start lägger en bra grund för resten av säsongen.

Att vi kommer vinna varenda match är orealistiskt, men sex poäng i ligan och avancemang till Champions League skulle vara klart godkänt, om inte mer. En förlust eller ett illa likaresultat är någonting vi kommer att få acceptera förr eller senare och det gör nog ingen större skillnad mot vem det kommer då supportrar lär bli förbannade, frustrerade och på dåligt humör.

Om vi bara kan tråcklas oss förbi augusti ligger vägarna öppna, men mer än någonsin behöver vi en bra start och en bra grogrund. Att hamna på efterkälken och börja jaga redan i höst är jobbigt och krävande, men visst är det enklare att ta ikapp än om man gör detsamma under våren, som vi haft förmågan till att göra under de senaste säsongerna.

Det kommer inte bli vackert. Det kommer inte bli skönt. Det kommer inte bli lugnt. Men det kommer bli viktigt, så himla viktigt.

God eftermiddag! Dagarna flyter vidare och nu återstår det bara tio(!) dagar tills Premier League drar igång på allvar. Tänk att vi för nästan tre månader sedan satt och började räkna ner dagarna från åttiofem. Nu återstår bara tio. Underbart.

Sanningen är dock att känslan kunde varit ännu bättre. Medan vi fortsätter att kastas mellan hopp och förtvivlan kvarstår flera frågor som vi fortfarande inte fått svar på. Optimisterna menar att alla överdriver, pessimisterna klagar på varenda lilla sak, realisterna uppfattar inte verkligheten och det som en gång brukade finnas mitt emellan finns inte längre.

Supportrar som började följa Arsenal så tidigt som på 60- och 70-tal uppger att de aldrig varit lika besvikna medan den yngre generationen blir anklagade för att inte ha tillräckligt med tålamod. Att ha olika åsikter kring sin favoritklubb har tidigare varit välkommet, men sex år utan titlar har satt sina spår och nu möts man istället med kritik och glåpord om man inte tycker likadant som den stora skaran. Där det en gång fanns en gräns, finns ingenting.

Arsenal är inte en klubb i kris. Arsenal är inte en dålig klubb. Arsenal har inte ett dåligt lag. Arsenal är ingenting man skäms över. Men den frustration och irritation som växt under åren har nu kokat över hos många. Man glömmer bort varför man faktiskt en dag förälskade sig i världens finaste klubb. Och med det glömmer man även bort vad för plikter man har som supporter.

Det handlar inte längre om pessimsm eller optimism. När det gått så långt att laget buas ut på sin egen hemmaplan av sina egna hemmasupportrar brukar det handla om klubbar som befinner sig i kris. Det brukar handla om klubbar som nått rock bottom. Men Arsenal besegrade Barcelona med 2-1, Chelsea med 3-1, Manchester City med 3-0 och Manchester United med 1-0 under förra säsongen. Med nästan exakt samma trupp som idag anses vara för dålig.

Det var ett lag som förra säsongen befann sig på en andraplats under mestadelen av säsongen. Det var ett lag som hade ligans bästa bortafacit. Det var ett lag som stundtals såg ut att kunna ta hem ligan. Kritik skall naturligtvis tillsättas där kritik är befogad, men under sommaruppehållet har Arsenal blivit uppmålade som en klubb på nergång.

Vi blir i vanlig ordning tippade att hamna utanför de fyra bästa - precis som vi blivit inför varenda säsong de tre senaste åren - och så fort man nämner Arsenal i media är det krigsrubriker som gäller. Vart man än vänder sig kan man bara läsa negativt om Arsenal. Media, forum, bloggar, hemsidor, journalister, experter, vänner, neutrala - överallt.

Vems fel är det? Lagets? Styrelsens? Supportrarnas? Medias? Alla har bidragit på sitt sätt och det vi ser idag är egentligen en blandning av negativa röster som kommit från varsina håll.

Samma spelare som varenda månad uppget att "laget lärt sig av sina misstag" är de spelare som repeterat sina misstag och svikit laget. Styrelsens sätt att handskas med klubbens egna supportrar är under all kritik och beslutet att höja biljettpriserna är ett bra nog bevis på det. Supportrarna buar ut sitt eget lag under en träningsturnering. Media har inget bättre för sig än att vinkla allt till att Arsenal är ett sjunkande skepp och kanoner brytna i mitten har blivit en vanlig syn i engelska tabloider.

Ändå pratar vi om en klubb som under de tre senaste åren gått till semifinal i Champions League, varit en hårsmån ifrån att slå ut Barcelona i samma turnering, varit fyra poäng ifrån att vinna ligan ('08), slagit storlag flera gånger om och inte varit långt borta från att vinna en titel. Är det verkligen samma klubb vi pratar om?

När vi misslyckats har någon alltid fått stå till svars och under de senaste åren är det Arsène Wenger som varit tvungen att bära den bördan. "In Arsène We Trust" och "Arsène Out"  har blivit två välkända fraser. Jag tillhör varken eller eftersom jag inte håller på Arsène Wenger, utan Arsenal. På samma sätt håller jag inte på Cesc Fabregas, utan på Arsenal.

"In Arsène We Trust" och "Arsène Out" har tyvärr fått agera som stöttepelare åt supportrar som varit tvungna att hitta syndabockar. Åt supportrar som velat hitta fans med likasinnade åsikter. Jag ogillar det kraftigt av den enkla anledningen att vi håller på Arsenal, inte vår tränare. Spelare kommer och går, likaså tränare, men det är vi supportrar som för alltid blir lojala. Det är även därför jag ogillar det faktum att det gått så långt att klubbens egna supportrar blivit tvingade att bua på sin egen arena. Många av de burop som hördes under förra helgen var säkert inte riktade mot klubben, utan mot enskilda individer.

Tyvärr har klubbens sätt att handskas med supportrarna bara tillfört negativitet som andra försörjer sig av. Vi har blivit lovade allt från titlar till spelare av högt uppsatta personer, men kammat noll. Vi har blivit kallade idioter av vår egen ordförande (han får naturligtvis kritisera oss på samma sätt som vi får kritisera dem). Vi har blivit attackerade med höjda biljettpriser under en väldigt illa tajmad period. Vi har allt som oftast bara ignorerats.

Situationerna som uppstått gällande Cesc Fabregas och Samir Nasri är fortfarande olösta, trots att det återstår en knapp vecka tills säsongen drar igång. Vi har ingen uttalad förstemålvakt. Vi har inte en susning om vad som händer om Kieran Gibbs skadar sig. Vi har ett försvar som läcker in mål på fasta situationer och vi har en ny ägare som varit och fortfarande är lika tyst som en liten mus. Lägg där till att ett topplag som Arsenal inte vunnit en enda titel på sex år och supportrarnas frustration är helt plötsligt enkel att förstå sig på.

Vissa påstår att det är kaos i klubben, men det är att ta i. Att det är ett enda stort virrvarr håller jag dock med om, men säg mig vilken klubb som inte haft eller har problem att ta itu med? Alla klubbar har sina egna problem, på samma sätt som Arsenal har sitt. Än återstår hela augusti månad och det är för tidigt att dra konkreta slutsatser. När Chelsea under förra säsongen förlorade fyra raka matcher under försäsongen trodde alla att deras storhetstid var över, bara för att se dem öppna med 5 raka vinster och 21 gjorda mål när den riktiga säsongen väl drog igång.

Arsenal är inte lika dåligt som vi framstås att vara, men vi är heller inte bra nog att klassas som en favorit till en ligatitel eller Champions League-triumf. Vi är ett bra lag. Vi är en bra klubb. Men vi har problem. Precis som alla andra. Det behövs ingen överanalys. Det enda som behövs är hopp - och självklart ett och ett annat nyförvärv. Hur långt det kan ta oss kan bara tiden framvisa.

När ett eller flera kemiska ämnen blandas och reagerar med varandra kallas det för en kemisk reaktion, vilket vi alla fick klart för oss när vi blev tvungna att läsa den slitna kemiboken under högstadiet. Igår kväll var jag en lång väg från högstadiet, men när jag satt kvar för att se Thierry Henry springa ett ärevarv och hylla den publik som stannade kvar kunde jag inte låta bli att tänka på vilken situation Arsène Wenger och Ivan Gazidis satt sig själva i.

En annan kemisk term som vi fick inprintat under högstadietiden är kedjereaktion som är en kemisk reaktion som katalyserar reaktionen i fråga. Nu undrar ni naturligtvis varför jag sitter här och föreläser om kemi. Anledningen är att vi igår fick uppleva något av en kemisk reaktion och en kedjereaktion då en majoritet av de tillresta valde att bua ut Arsenal efter noter. Någonting som hänt mer än fem gånger(!) bara under 2011.

Jag kan tycka att många blåst upp självaste buandet något extremt, men att det skall ignoreras är naturligtvis helt fel. Supportrarna får i skrivande stund genomgå den värsta titeltorkan på över tjugo år och det Arsenal som en gång vann pokaler på löpande band är long gone. Det är första gången på över två decennium(!) som vi gått titellösa i mer än sex år.

Samtidigt som Arsène Wenger - och den relativt nyblivne vd:n Ivan Gazidis - lovar pokaler, värvningar och förbättringar är det supportrarna ser någonting helt annat. Vi ser ett lag som förlorar final efter final. Spelare som når rock bottom när de behövs som mest. Stjärnor som vill bort. En styrelse där det råder kaos. En klubb som är på dekis.

Det här låter som en enda stor mardröm, vilket det naturligtvis inte är, men det är inte buandet i sig jag hade problem med igår - eller någon av de andra gångerna laget blivit utbuat under året. Jag är oroad över att det kommit till en gräns där Arsenal-supportrar känner sig tvungna till att bua ut laget för att få spelarna, tränarna och styrelsen att förstå att någonting är fel.

Vår tränare, den man som leder det lag vi älskar, lovade inför sommaren att vara "väldigt aktiv under transfermarknaden", ja, han skulle till och med vara mer aktiv än han någonsin varit. Verkligheten? Gervinho och Carl Jenkinson. Ingenting fle på spelarna, men det finns lagdelar som vi fortfarande måste förstärka. Ivan Gazidis sade något liknande - att "vi definitivt kommer fortsätta värva spelare" - när han mötte upp AST för en månad sedan.

Det återstår visserligen en hel månad ända tills transferfönstret stänger, men besvikelsen, frustrationen och irritationen är redan nu enorm. Dessutom sitter förra säsongens miserabla avslutning fortfarande i. Under försäsongen har vi bara gjort en enda bra match och det var den första matchen mot Malaysia XI.

Många, inklusive jag, brukar säga att resultaten inte spelar någon större roll under försäsongen, men 1-1 mot Hangzhou Greentown, 2-1 mot FC Köln, 2-2 mot Boca Juniors och 1-1 mot NY Red Bulls känns oroande, speciellt om man tittar på hur det sett ut. Vi har tappat tre ledningar (många på fasta situationer) och varit en hårsmån ifrån att tappa en fjärde. De här matcherna spelar inte någon som helst roll när den riktiga säsongen drar igång, men att laget redan hunnit med att tappa flera ledningar, släppt in flera mål på fasta situationer, blivit utbuat och kritiserat av såväl supportrar som journalister bådar inte gott inför säsongsstarten.

Försäsongen handlar om att träna upp sig inför the real deal, men det handlar även om att träna in taktiker, spelsystem och nya spelare. Det gäller att skapa en så pass bra språngbräda som möjligt inför den trettonde augusti, någonting man inte kan säga att vi gjort. Att bli utbuade under en träningsmatch är illa nog, men sanningen är att vi fortfarande har stora problem i både defensiv och offensiv.

Sedan måste inte allt vara guld och gröna skogar. Vi gjorde knappast en fantastisk försäsong 09/10 - då vi övergick till 4-3-3 - men ändå vann vi med 6-1 borta mot Everton, 4-1 hemma mot Portsmouth och spelade ut Manchester United på Old Trafford (så bra hade vi inte spelat där på år och dar), där vi oturligt nog förlorade på grund av en straff och ett självmål.

Supportrarnas frustration växer sig dock allt starkare och tiden börjar rinna ut för Wenger och company. De får mer än gärna motbevisa oss alla, men innerst inne vet vi alla att vi bara är en säsong bort ifrån ett megafiasko då både Cesc och Nasri skulle lämna (om de redan inte gjort det) samtidigt som frågetecken skulle dyka upp över spelare som vi annars hållt så nära (van Persie, Walcott, Song m.fl.). Lägg där till ett sjunde år utan en titel, ett åttonde år utan en ligatitel och en supporterskara vars frustration nått extrema höjder.

Det hjälper varken att vara optimist eller pessimist längre. Nu gäller det bara att hoppas. Nästa års upplaga av Premier League kommer bli tuffare än någonsin med mängder av starka lag. Manchester United är regerande ligamästare. Manchester City ser ut att kunna ta ännu fler kliv mot toppen. Chelsea har fått en nystart. Liverpool kan bli en joker. Och Arsenal kan antingen bli en kanonsuccé eller ett fatalt misslyckande. Vi alla hoppas på det förstnämnda, men ingen lär bli överraskad om det faktiskt blir det sistnämnda.