Senaste blogginläggen

Under de senaste veckorna har jag skrivit många gånger om den tuffa formsvacka vi går igenom för tillfället. Jag har skrivit om vad vi borde uträtta i transferfönstret, vad för bekymmer vi har just nu och hur Robin van Persie på egen hand kan avgöra Arsenals öde. I alla inlägg har jag på ett eller annat vis nuddat sommaren, den årstid som kommer avgöra ifall Arsenal kommer att kämpa sig tillbaka till toppen (inom de närmsta åren) eller om man helt enkelt kommer fortsätta att gräva sin egen grav.

Som vi alla vet har vårt kära Arsenal underpresterat något oerhört sedan den starka höstperioden. Man har tappat poäng mot lag man inte borde ha tappat poäng emot. Man har släppt in pinsamma mål. Man har gjort självmål. Man har varit usel vid fasta situationer. Man har varit usel defensivt. Man har haft det svårt att hitta mål... ja, jag skulle kunna fortsätta hela kvällen.

Nu har det gått så långt att Arsenal-supportrar - likt under slutet av förra säsongen - börjat bua ut sina egna spelare, tränare och medsupportrar. Man har hamnat i bråk, man har förolämpat de man egentligen skall hålla tummarna för och man har helt enkelt gått för långt. Vare sig man har rätten att bua eller ej är en diskussion jag inte tänker ta här (är själv ganska kluven i frågan), men vad jag vill understryka och få fram är att det inte kan fortsätta som det gör just nu.

Vad som pågår just nu skadar inte bara lagets poängskörd, utan klubben i sin helhet. Just nu vill vi gärna kalla oss ett topplag, men om vi utgår ifrån lagets prestationer under säsongens gång kan man påbörja en lång diskussion vare sig man är det eller ej. Och om vi fortsätter att åka ur cuper, tappa poäng och slutar femma eller sexa kommer det bara bli värre.

I tidigare blogginlägg har jag ofta valt att kritisera många olika parter för de misslyckanden vi råkat ut för. Jag vidbehåller att styrelsen är det organ som får ta på sig det största ansvaret, men tränare (rättare sagt tränarna) och spelare har en stor skuld att bära även dem. Sättet många supportrar agerat på under de senaste veckorna har knappast hjälpt till heller. Hur illa det än gått är det i sommar som vi kommer få det slutgiltiga svaren på vart vår älskade klubb är på väg.

Vad kommer det krävas om vi slutar utanför de fyra bästa och går lottlösa i cuperna vi fortfarande är kvar i? Vad för förändringar behöver ske i sommar? Varför måste de ske? Hur kommer det att gå? Det här är min personliga syn på det som behöver uträttas i sommar för att ta Arsenal tillbaka till det absoluta toppskiktet.

______________________________________________________________________________

Scenario:

Arsenal slutar femma/sexa i Premier League, åker ur i både FA-cupen och Champions League (tidigt/sent kvittar).

Åtgärder inom styrelsen:

Kräv Peter Hill-Woods avgång.

Kräv att Stan Kroenke skall bli mer aktiv.

Få in nytt blod i styrelsen.

Övertala David Dein att komma tillbaka och hjälpa till.

Åtgärder inom kontoret:

Ta fram en bättre marknadsstrateg.

Utöka ansvaret (läs: anställ någon som kan avlasta Gazidis).

Förnya sponsoravtal.

Locka nya sponsorer, både små och stora.

Åtgärder inom tränarleden:

Pensionera Pat Rice.

Ta in en ny assisterande manager.

Ta in två eller tre ex-spelare som "first team managers".

Alternativ 1: flytta upp Arsène Wenger i ledet (gör honom till en sorts general manager) medan man anställer en ny tränare med hjälp av Wenger.

Alternativ 2: Låt Wenger stanna som tränare, men utöka ansvaret och ge honom mer hjälp (ny ass. manager + ex-spelare + fler hjälptränare).

Åtgärder inom transferfönstret:

Sälj Almunia.

Sälj Arshavin.

Sälj Chamakh.

Sälj Squillaci.

Sälj Denilson.

Sälj Vela.

Ta ett beslut kring Nicklas Bendtner: 1) ge han chansen i Arsenal 2) låna ut honom igen 3) sälj honom.

Köp en yttermittfältare.

Köp en anfallare som kan avlasta van Persie (såvida man inte väljer att låta Bendtner göra det).

Köp en mittback som kan agera tredje- eller fjärdeval, men accepterar en bänkplats (likt Smalling/Jones i Man United).

Köp en kreativ mittfältare.

Krav: Minst en av värvningarna måste vara en s.k. marquee signing (oavsett hur svårt det blir).

Spelare ut: 6 (dött kött)

Spelare in : 4 (nytt blod)

Flytta upp 2 ungdomar för att jämna ut truppen.

Åtgärder inom spelarledet:

Förläng med Robin van Persie (ge vad han än vill ha i lön).

Förläng med Theo Walcott.

Förläng med Alex Song.

Förläng med Laurent Koscielny.

Låt van Persie behålla kaptensbindeln.

Låt Vermaelen behålla sin status som vice-kapten.

Taktiska åtgärder:

Bli mer öppen för ändringar av spelsystem.

Begränsa fria roller.

Fokusera en stor del kring arbetet på defensivt ansvar för yttrar.

______________________________________________________________________________

Att säga allt det här är enkelt. Att åstadkomma det är svårt, i vissa fall rent omöjligt. Ännu en gång vill jag poängtera att det här är mina personliga åsikter och ingenting ni behöver hålla med om. Även om Arsenal skulle knipa fjärdeplatsen och ta sig långt i FA-cupen eller Champions League skulle jag fortfarande kräva att se dessa förändringar.

Om vi mot all förmodan skulle vinna FA-cupen eller Champions League (väldigt orealistiskt) skulle jag lätta på kraven jag - och många andra - ställt, men som det sett ut de senaste månaderna (och åren) känns det som om det måste till något radikalt för att få oss tillbaka till det absoluta toppskiktet.

Arsène Wengers vara eller icke vara är en extremt känslig fråga (en fråga jag dessutom är väldigt kluven i) och jag tänker inte döma honom förrän säsongen är slut. Vad jag däremot kan säga är att det inte ser bra ut om det fortsätter likt det gjort under de senaste veckorna. Hans tid i klubben kan mycket väl vara slut  i sommar, men det är enbart om han själv anser det. Han har alldeles för stor respekt för att bli avskedad. Däremot skulle han vara beredd att avgå om han känner att han inte ta klubben längre.

Om inte någon av dessa förändringar ske - eller bara ett fåtal - kan det mycket väl bli så att vi blivit offer för vår egen framgång. Det kan mycket väl sluta med att vi går runt i cirklar, faller ännu längre ner och till slut finner det omöjligt att ta klivet in i finrummet igen. Titta bara hur illa det gått för Liverpool som inte spelat i Champions League på två säsonger - och inte lär göra det nästa säsong heller.

Vad man heller inte får glömma bort är att det mycket väl kan komma att kvitta om vi tar in en ny tränare eller ej. I slutändan är det styrelsen som tar de viktiga besluten och om det är så att man t.ex. hållt hårt i plånboken kommer det kvitta om Arsène Wenger lämnar eller ej då en ny tränare skulle få arbeta under exakt samma restriktioner. I ett sådant läge skulle de flesta behålla Wenger alla dagar i veckan på grund av att han fortfarande är ansedd som ett stort tränarnamn i Europa och både kan locka till sig stora talanger och behålla spelare (hur ironiskt det än låter med tanke på vad som hände förra sommaren...).

Det här var dock allt för den här gången. Det här inlägget borde egentligen ha väntat tills säsongen var över, men många har velat se ett blogginlägg av den här typen, så jag passade på att skriva det just nu snarare än om ett par månader.

P.S. Kom ihåg att nästan halva säsongen är kvar! Hur illa det än gått kan vi ta oss tillbaka. Ställ er bakom laget, glöm våra bekymmer och se fram emot nästa match. Come on you Gunners! D.S.

Nu har jag under hela föregående vecka och för den delen även veckorna dessförinnan, gnällt och pekat på våra brister. Idag skall jag tala om lösningar, både sådana som troligtvis på kort sikt är ekonomsikt kostbara och andra mer greppbara för eventuella snåljåpar i styrelserum eller på andra ställen i organisationen. Luta dig tillbaka och spänn fast kaffekoppen, tryck på den röda knappen som signalerar upptaget och insup alla lösningars urmoder.

1: En pragmatisk gameplan: När du anfaller skall du veta vad du skall göra och när det gäller Arsenal så måste allt lull-lull klippas bort. Vi måste gå rakare på mål, jobba med färre tillslag och söka skottläge enormt mycket snabbare än idag. I förvarsarbetet skall folk inte bara springa som om deras liv stod på spel, utan även veta hur. Wenger måste träna hela laget på att styra bort motståndarna och på att avväpna dem innan de kommer till skott. Våga ligga lågt och vänta på motståndarnas misstag, samt vara redo för blixtsnabba omställningar a la Invincibles.

2: Rörelse utan boll: Vi har, både offensivt och defensivt, blivit alldeles för stationära. Konsekvensen blir att vi som bollförande lag rullar runt i väntan på insticket till RvP, alternativt ett TW14-inlägg i ingenmansland, och därmed blivit ofantligt lättlästa. Den defensiva konsekvensen är att motståndarna får för mycket tid att finna sina luckor och för mycket tid till återhämtning. Vad vi än tycker om Spaniens andralag så måste vi ta lärdom av deras arbete. Dock inte av deras bollrullande (eller för den delen filmande eller domaromringande) utan av deras ständigt enorma löpvilja i försvarsarbetet.

3: Återinföra ettledarskap som inte accepterar medelmåttlighet: Vi har den kapten vi har och att RvP är kapten är precis som det skall. Men hur ser det då ut utanför planen, hur ser det ut på bänken? Bredvid den sovsäcksinklädde Wenger sitter Pat Rice. Förvisso en sympatisk figur med digert arsenalförflutet och väl dokumenterad klubbkänsla. Men efter femton år som assisterande så kanske det inte just är hans röst som får ögonbrynen att höjas, kanske inte hans ord som får sederade multimiljonärskids att vakna till i halvtid.

Utan att låta skugga falla över Herr Rice så skall Arsenal, för att lösa samtliga tre ovan nämnda punkter anställa Martin Keown och Ray Parlour som assisterande tränare från och med nu. Har klubben än mer streetsmartness skall David Dein och Dennis Bergkamp återknytas till olika ändar av klubben. Skulle även en Tony Adams halka med i omorganisationen är detta inte heller något problem. Ut med det halvdanna och in med vinnare.

Knökfullt med vinnare.

Wenger gick under tidig höst ut med att han tränat fotbollslag i ungefär 1000 år, inte behövt anlita externa assisterande för att lösa försvarsspel tidigare och således heller inte behöver göra det nu/då heller. Om folk säger att högmod går före fall, riskerar Wenger att bli ett lysande exempel på just detta.  Att sedan klubbens ordförande, Peter Hill-Wood, går ut och talar om en framtid utan Champions League är ju som att be om en förlorarstämpel. Det är ju som att säga ”nej, vi vill inte vinna och vi vill heller inte ha några nya fans/konsumenter”, vilket måste betraktas som årets autokrokben. För att inte säga idioti.

4: Låta Lex Wilshere bli standard: Den lille människovalpen satt, trots att han visat framfötterna, på Arsenals bänk fram till att Owen Coyle blev manager för Bolton och tog honom dit. Väl där fick valpen speltid, på ett antal olika positioner, växte stort och återkom fem – sex månader senare som fullgod EPL-spelare. Så skall också ske med samtliga lovande spelare på gränsen till matchtruppen.

Om inte bristande arbetstillstånd är problemet skall ingen utlåning till klubbar utanför ön ske. Det är i England du lär dig engelska fotbollens enorma komplexitet, inte i en soldränkt spansk andraliga. Inte  heller skall de onödiga utlåningarna få fortsätta. De där spelare som är för bra för, men ändå lånas ut till The Championship där de får spela under antifotbollens konung Sam Allardyce. Spelare skall, utifrån funktion, styrkor och förbättringsområde, matchas med lämplig Premier League-klubb på tabellens nedre halva och lånas ut dit. Allt för att påskynda utveckling, förädla talang och förhindra de uppstannade karriärer som vi så många gånger fått vänja oss vid.

5: Spela heta spelare och låt de iskalla få sitta: Jag vet att det är mycket som Wenger ser, som vi andra missar. Alexander Song är ett exempel på där väldigt få såg storheten innan han plötsligt var en av EPL´s bästa DM´s. Och visst är speltid en förutsättning för en sådan metamorfos, så visst måste små spelarembryos gödas med tid på planen. Men i det läge vi nu har satt oss, har vi helt enkelt inte råd att låta startelvan bestå av nio heta och två iskalla. Om ens en kall till de då tio heta. Vi måste låta de bästa spelarna spela även om det är på bekostnad av någon som säkert blir jättebra om han får ett tjugotal matcher i sig, först.

6: Sälja det vi inte behöver och göra det nu: Oj, här hamnade vi under kategorin ”lättare sagt än gjort”, men vi måsta bli av med löneposter för spelare som antingen ständigt är skadade eller bara för dåliga. Det har tidigare ryktats om att Wenger planerar någon form av truppstädning till sommaren, jag säger; gör det nu. Många spelare i dagens trupp är sådana som jag antingen tycker om eller tidigare haft ett väldigt gott öga till. Jag kan tänka mig att det är så för dig, såväl som för Wenger, men eftersom vi är en elitförening med ambitioner att stanna i det absoluta toppskiktet måste vi skala bort den ickeproduktiva verksamhet som sämre, eller enormt skadebenägna, spelare innebär. 

Jag skulle kunna se oss släppa fem till sju spelare ur dagens trupp. Målvakt, mittback, centrala mittfältare, yttrar och central anfallare, men kanske även en lovande vänsterback som förtvinat i ständiga skador. Dessa ivägskeppningar ger plats i truppen såväl som i lönebudgeten.

7: Köpa det vi behöver och köpa det nu: Även om klubbens ordförande förra veckan gick ut och hävdade att styrelsen inte tagit med eventuella inkomster från CL-spel i nästa års budget, vet vi alla att den kassakon varit rådande målsättning ett antal år. Ett gruppspel plus någon slutspelsomgång brukar inbringa ungefär £30 miljoner. £30 miljoner är väl ungefär vad du för betala för en Eden Hazard eller en Mario Götze. Eller en Podolski kryddat med en Gourcuff och då kan du ändå ha pengar över för fynd på rea(l)-hyllan.

Först och främst måste vi ersätta Nasri och Fabregas, för det har ännu inte gjorts. Kan vi köpa en ytterforward som dessutom kan gå in och täcka upp för RvP när denne behöver vila är lyckan gjord. Till detta måste en centralt belägen kreativ mittfältare in. Wilsheres återanpassning till regelbundet matchande kommer att ta tid och Diaby kommer aldrig att bli vad han en gång i tiden lovade.

Till detta vill jag även förstärka backlinjen, antingen i form av en vänsterback av klass eller av en mittback av EPL-snitt. Effekten av ett vänsterbacksinköp behöver väl inte specificeras, men mittbacksinköpet görs, om så sker, för att Vermaelen skall kunna vikariera som vänsterback och/eller Koscielny som motsvarande på höger sida. Detta eftersom vi, oavsett ytterbacksproblem, är en kompetent mittback kort.

När dessa inköp skall göras behöver de inte numerärt matcha antalet spelare som lämnat truppen. Säljer vi fem spelare kan vi ersätta dem med tre. Orsaken är att vi har lovande juniorer som kan täcka upp samt att dessa tre skall gå rakt in i startelvan, vara av klass och således också få kosta pengar. Vi gick med vinst i föregående sommars transferfönster såväl som de som föregick det. Vi har pengar, vi har en fungerande ekonomi och har råd att spendera kapital.

Det vi dock inte har råd med, varken ekonomsikt eller fotbollsmässigt, är att missa champions league och förbli titellösa ännu ett år. Det skulle ha ett enormt mycket högre pris än inköp av, för Wenger/styrelsen/ägaren/klubben, för dyra spelare. Nu kan vi fortfarande locka till oss kvalitetsspelare, till sommaren kan detta komma att vara omöjligt. Till sommaren kan det vara för sent.

Bilder från Flickr.com: Arsenal som vinnare av ”lucpelzer” och

den åtråvärda kuppen/pokalen av ”Vectorportal”.

Ni vet alla hur det såg ut och ni vet hur det slutade. Här har du betygen:

Szczesny: 3/5. Hade inget att göra på de båda målen och var ute och fladdrade lite i sidled vid ett tillfälle. Men i övrigt underbart bra. Lät bli att gå på den klassiska ”jag siktar på bollen men tar spelaren, oups” och åkt på en straff, när Wellbeck kom framstörtande. Bra på fasta situationer och lagom skrikig.

Djourou: -/5. Ja, vad skall jag göra? Jag vill inte sparka på någon som ligger ned, speciellt inte en på en snubbe som verkar jättetrevlig och en spelare jag hoppats mycket på genom åren. Men vad skall man göra? Han gjorde ju inte ett enda rätt under den första halvlek han tvingades spela. Inte ett initiativ offensivt och ständigt felplacerad defensivt. Han blandade passivitet med okontrollerat fladdrande och gav Nani tid och oceaner av yta att trixa runt, med sina fjantiga överstegsfinter, på. Jag är hemskt ledsen, men detta var uselt. En viss tröst är kanske att han har det obefintliga understödet från övriga lagkamrater att skylla en viss del av bedrövelsen på.

PM4: 3/5. Bra match av tysken. Är lite för snäll och ser ut som Bambi på is, men står rätt och är förbluffande säker med fötterna. Räddade Szczesny (och övriga försvarskollegor) vid ett par tillfällen. Tog bort det han skulle ta bort.

Koscielny: 4/5. Kvällens bästa Arsenalspelare och Wengers bästa insats (när han vågade satsa på en spelare med så ringa erfarenhet). Tog bort vad han skulle ta bort, var lagom elak vid rätt tillfällen och älgade framåt på ett underbart, kanske inte vackert men ändå, sätt.

Vermaelen: 2/5. TV5 är en underbar mittback, men som vänsterback hade han igår ingen jättelycka. Kändes nästan både lite felplacerad och lite nycomebackad, på något sätt. –Men vänta nu, han gjorde ju comeback igår, och det var ju på fel ställe i banan. Och ja just det. Vi har ju inga vänsterbackar, vi har ju valt att inte handla in några sådana, trots att behovet borde vara uppenbart. TV5 skulle absolut ha givit Arsjavin understöd vid manus segermål och han släppte sin markering på Valencia vid dennes mål, så nja, godkänt med nöd och näppe.

Song: 2/5. Bedrövlig förstahalvlek, där han spred bollarna hej villt och inte alls timade sina försvarsingrepp. Som sig bör så gjorde han en mycket bättre andrahalvlek, vilket gör att han ändå landar på godkänt. Borde även han ha stöttat Arsjavin bättre vid 2-1-målet, på samma sätt som han borde stöttat Djourou i första.

Ramsey: 2/5. Efter att ha varit felstavad av Viasat, blev han liksom aldrig sig lik. Plus för att han faktiskt tog några skott och för att han sökte lediga ytor, men stort minus för att han stannade upp spelet något enormt, framför allt i de kontringslägen vi hade under första halvlek. Godkänd, men inte mycket mer.

Rosicky: 3/5. Bra match, bra tempo och bra passningsspel. Som vanligt enormt uppoffrande i försvarsspelet, med ett högt passningstempo och en briljant speluppfattning och timing. Kanske årets bästa Cesc Fabregas, vem vet?

AOC: 3,5/5. Mycket bra insats av denne engelske yngling. Visade med tydlighet att begreppen ”modernt ytterspel” och ”Arsenal” inte står i ett konsekvent motsatsförhållande, vilket man lätt kan tro nu för tiden. Jag har varit inne på det tidigare, och jag säger det igen: Denne kille skall starta, denne kille skall få speltid och denne kille skall inte bytas ut. Lyckas kombinera fart med dribblingar och ljuvligt passningsspel. Löjligt bra framspelning till målet där han drog med sig Krull 1 (var det väl?) och gav RvP både yta och smörpass. Plus i kanten även för Wenger som köpte honom i somras.

RvP: 3,5/5. Spelade 1-1 med sig själv när han borde förvaltat Rosicky (läs: Smalings) gåva på ett bättre sätt för att sedan var klinisk vid kvitteringen. Gick ned och sökte boll när han inte fick något att jobba med och vem kan klandra honom? Bra samarbete med AOC.

TW14: -/5. Nej, det här går inte. Jag vill inte. Jag mår nästan illa av mig själv och hur jag känner inför Walcotts insats igår. Vi spelar med tio man, i nästan hela matchen. Hade några bra minuter i början av matchen när han utgick från vänsterkanten och gick in i banan. Men passade då på att slå stenhårda passningar en sisådär 25-30 meter från trolig mottagare. Och han lyckades med konststycket att gå på utsidan även under sin tid som vänsterytter, trots att Jones låg ned ett tjogotal meter bakom honom. Nej, jag är hemskt ledsen, men den här killen fyller ingen som helst funktion i laget. Förutom att han borde reta upp allt och alla med sina högst osköna gester och sitt enormt asynkrona hojtande efter andras, som han verkar uppleva det, misstag.

Yennaris: 3/5. Inte Venerisk som någon vid bordet bredvid skrockade sig till att felhöra. Oerhört lovande insats, med följsamma överlappningar (även om TW14 inte verkade förstå vad som hände) och ständigt i vägen i försvarsarbetet. Jag ser gärna mycket mer av denne yngling, i väntan på att Sagna är match-fit. 

Wenger: 1,5/5. Stort plus för att han hade AOC i startelvan och för att han tog ut Djourou i paus (skadad?), men vad i hela friden tänkte han på när han tog ut planens kanske hetaste snubbe för isglassen Arsjavin? Jag hade inget emot att se Arsjavin på planen, men varför låta TW14 vara kvar, när han inte presterat det minsta av värde, under hela matchen?

Mike Dean: 2/5. Gjorde lite det som verkar vara modernt just nu, han släppte matchen dit matchen själv ville och det är ju lite gulligt i sig. Gav Arsenal den elfte raka förlusten med Dean som domare och den som tror på slumpen kan ju fortsätta att göra det. Borde varnat Rooney (ja, manu-Mats, det är sant) för dennes ständiga filmande.

Arsjavin fick bära hundhuvudet för Wengers bristande coachning och saknade understöd i defensiven. Men om sanningen skall fram så bidrog han inte med så mycket av värde heller. Undrar vad han tänker om sin situation. Ständigt mobbad av Wenger som antingen bänkar honom, tar ut honom först av alla eller spelar honom i fel position. Ingen kul dag på jobbet för vår lille ryske scout. Hoppas han snart lyckas ta fram det vi hoppas att han fortfarande har kvar i sig. Park såg jag byttes in och slog en bra passning ut till stoppskylten på högerflanken. Annars inte mycket mer.

Denna match väcker ett stort antal frågor: Är vi faktiskt så här bra att bara vara ett par individuella misstag och en coachmiss från att spela lika med manu, eller hade de bara en dålig och skadefylld dag på jobbet? Vad sade RvP egentligen till Wenger när AOC byttes ut mot Arsjavin? Hans ögon signalerade inte feelgood, så vad håller på att hända i den relationen, egentligen? Hur i hela friden kan Wenger förklara det logiska att ge Theo Walcott 90 minuter+ vecka ut och vecka in, utan att han levererar det minsta?

Vad ser han i Walcott som vi andra så totalt missar? Vad händer nu med Arsjavin och hur kommer dagar som gårdagen påverka RvP´s tankar om framtiden? Och hur ser styrelsen, eller vem det nu är som sitter på pengarna, på vår situation? Jag har inga svar, men ser framför mig en potentiellt ganska turbulent närframtid. Jag har tidigare lovat ett Åtgärdsprogram och det kommer att komma i veckan. Jag lovar.

Vi var inte sämre än förra gången. Det är enkelt att summera fotbollsmatcher om man kan göra det med siffror och statistik. En del vill göra det och då kan man säga att vi var hälften så bra som sist och Man U bara en fjärdedel så bra. Ett United på 25% av sin förra kapacitet är bättre än Arsenal på 50%.

Naturligtvis blir det bara blaha blaha att skriva sådant och blaha är inget som jag sysslar med. Istället vill jag påtala Arsenals skriande behov av Wilshere och ytterbackar. Manchester United har under förra säsongen och denna ett lag som är oerhört svagt med deras mått mätt. Individuellt saknar man flärd, glamour och kreativitet. Man kompenserar detta med att ha en väl fungerande idé om vad man vill göra, spelare som drar åt samma håll och en outtröttlighet och tro på att det man gör är rätt. Dessutom har man i Ferguson en matchcoach som med vilje trycker på andra lags svaga punkter. Därför är de tvåa och vi femma.

Arsene Wenger ser samma saker som du och jag. Han slet säkert sitt hår efter Arsjavins idiotgrej och gråter säkerligen i kudden över Djourous inkompetens. Man kan alltid hävda att dessa båda herra aldrig skulle spelat i Arsenal och att vi skulle handlat och handlat så fort vi insåg att det barkade åt skogen. Delvis har man rätt. Vi bör absolut investera de pengar vi får över på transfers i nya spelare, så långt är vi nog överens. Sen är verkligheten långt ifrån Football Manager och då blir allt snack om att vi bara ska köpa den och den superstjärnan bara nonsens.

Sett till första halvlek idag är vi väldigt dåliga och vi ville bara gå till paus med 0-0. Djourou blev olycksfågel till slut efter att Man U nött ner honom minut för minut. 1-0 i nacken och jag tror att det åtminstone blev lite hårtork i omklädningsrummet från Wengers sida eftersom vi kom ut som ett lag som ville något.

Grundregel nummer ett bör väl vara: ha spelare på plan i sin rätta position. Nog fan såg Yennaris bättre ut än Djourou trots sin unga ålder och Premier Leaguedebut. Bara för att han är högerback, inte mittback som vikarierar som högerback.

I andra halvlek skapar vi betydligt fler chanser och borde kvitterat långt tidigare än vi gjorde. AOC är en diamant som måste ha övertygat Wenger om att det vore rätt att skeppa Arsjavin långt härifrån innan lunch imorgon.

Kvitteringen kommer och det är van Persie som gör det. Holländaren hade knappt fått röra bollen tidigare under matchen och den satt som en dröm. Hoppet levde och vi spelade bra, med intentioner och vilja att vinna matchen. I all vår press gör Man U som de brukar mot oss numera, låter oss föra spelet och dödar matchen på ett misstag. Arsjavin som kom in istället för AOC blev syndabock denna gången. Spiken i kistan Andrey, boka flygbiljett hem till Moskva.

Manchester United kan mycket, spelar säkert, disciplinerat och oglamoröst. De letar upp våra svagheter och utnyttjar dem till max. Helt rätt. Man kan ändå inte låta bli att gräma sig över att deras mål kommer till på grova misstag från Arsenal, inte briljans från motståndarnas sida. Det är irriterande att det är vi själva som stjälper oss, vi är inte bättre än så här.

Det är bara att fortsätt jobba, vi kommer att vinna fler matcher, vi får glädja oss åt dem och se hur långt det räcker. Just nu är det bara jobbigt.

Wayne Rooney, spelaren som håller en hel klubb gisslan gjorde som vanligt en rejäl filmning i straffområdet. Denna gång fick han ingenting för det, men nog borde man kunna gå in i efterhand och utdöma ett straff. Nej visst ja, det funkar bara i Uefa och när det är en Arsenalspelare....FA är hyckleriets högborg.

Skadeläget ser inte ut att förbättras särskilt mycket tills på söndag vilket gör att vi faktiskt har ett lag som liknar det som fick stryk med 8-2 på banan. Ni kan jämföra själva här nedan och börja undra hur i helsicke vi ska undgå att få stryk med samma siffror igen...

Då                                                                                Nu

Szczesny                                                                     Szczesny

Traoré Djourou Kos Jenkinson                              Miquel Kos Mertesacker Djourou

Coquelin Ramsey Rosicky                                      Song Ramsey Rosicky

Arsjavin van Persie Walcott                                     Arsjavin van Persie Walcott

Skillnaden denna gången är att vi inte ens har någon naturlig ytterback på plan. Jippi.

Vi kan riva vårt hår i frustration över att vi inte får möjlighet att spela vår bästa elva mot deras bästa elva, men det lär inte hjälpa och eftersom City troligen tvålat till Tottenham tidigare på söndagen så kommer Man U att gå ut blodiga runt munnen efter att ha käkat taggtråd. Jag tror att vi inte har en chans till ett positivt resultat på söndag.

Sådana saker kan man ibland säga för att man vill dämpa allt spott och spe man får efteråt och det kan till och med vara en rekommenderad taktik när man ska möta Barcelona eller liknande. Nu är det bara en realitet att vi inte når upp till topp fyra-nivån när vi har så här mycket skador.

Det är en sak att ha en bred trupp som kan klara av att vi måste ha Miquel på banan som ytterback, det har vi också om de andra lagdelarna är någorlunda intakta. Problemet är att vi inte har någon högerback heller. Dessutom har vi ingen Arteta som kan lugna ner spelet på mittfältet och hålla emot. Ramsey springer just nu omkring utan både hjärna och hjärta. Rosicky kan vara både fågel och fisk, men är knappast en livräddare.

Tyvärr kan jag se alla möjliga clownkonster från vår backlinje på söndag och det är inte ett dugg roligt. Mertesacker kommer att bli rundad ett extra varv av Rooney bara för att engelsmannen känner för det. Djourou och Miquel kommer att bli väldigt avklädda av Nani och gänget.

Vårt anfall består av en hittills glödhet van Persie som effektivt kyls ner av Arsjavin och Walcott.

Vad kan vi göra då? WO ger ju bara 0-3 i nacken och ett fett bötesbelopp. Ska vi börja skramla?

Då var det dags för stormatch igen, eller som den för några år sedan, något amerikaniserat kallades för, The Clash of The Titans. Nu är väl Arsenal säsongen 11-12 inte att betrakta som någon Titan, och egentligen tyckte vi nog att epitetet lät ganska löjligt och svårmöblerat i den egna munnen redan då. Men nu skall vi möta Manchester United, eller manred, som det brukade heta i PES, och vi gör det i sällskap av en tämligen bedrövlig nutidshistoria.

Som den värsta Krösa-Majan sitter jag här och kraxar om olycka och kommande eländighet, och har så gjort ända sedan Fulham hemma. Jag har dock försökt dra mitt strå till stacken och bryta negativa trender genom att, exempelvis, byta mobilstrumpa från röd Arsenal till svart Arsenal. Men inte ens det, inte ens turskjortor eller val av lokal att se matcherna på har hjälpt. Så därför skall jag nu gå tillbaka till rötterna. Jag skall se matchen tillsammans med en manu-fantast, en toonsdito, en west ham och en fools-fan. Jag skall sitta på min favoritsportbar, har redan bokat det så kallade bästabordet och kommer att återinföra det tidigare rådande halsduksobligatoriet. För ont skall med ont fördrivas och svåra tider kräver drastiska metoder.

Supersöndag i Islington.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har valt att se på den här matchen på ett för mig väldigt olikt sätt. Jag brukar alltid vara skitnervös, sikta på seger och se varje eventuellt poängtapp som ett bedrövligt och bedrövande sådant. Så gör jag inte inför denna match. Självklart måste vi, om vi skall vara en framgångsrik klubb vinna alla hemmamatcher, men då det vid matchstart är nio dygn kvar till transferfönstret stänger, så väljer jag att tänka i följande banor:

Vinner vi så är det fantastiskt på alla sätt. Tar vi tre poäng så visar vi att vi faktiskt, oavsett vad sådana som jag kraxat om, är kvar bland de stora och fortfarande är något att räkna med. Då är vi dessutom med i kampen om fjärdeplatsen. Förlorar vi så är vi däremot långt borta, långt utanför toppstriden eller kampen om CL-platserna och då kommer även rubrikerna klä i svart och äska om allmänt domedagsmässande. Men om vi förlorar så kan det även ha samma effekt som 8-2 matchen i höstas hade, att vi gjorde en hastig utrensning och en ganska omfattande inköpsrunda.

Så matchmyntet har med all sin tydlighet två sidor. Vinst: Toppen, vi är fortfarande vingklippta men på väg tillbaka. Förlust: Förvisso kris, ris och eländeskrax, men också ett tydliggörande av de behov av spelarinköp många av oss redan påtalat och en kanske nödvändig katalysator.

Med samma dubbelsidighet går vi in i spekulationer kring startelvans utseende. För en mängd spelare uppges vara på gränsen till att äntligen vara redo för spel. Arteta kanske är hel till matchen, Vermaelen likaså och till och med herrar Gibbs (vem är det?) och Sagna ryktas stå i viss närhet till spelchans. Av denna anledning har jag valt att spekulera i två olika elvor. En svartsynt domedagsvariant och en sällsynt (okej: läs utopiskt) hoppfullt ”det här tar vi f-n i mig”-variant.

The Doomed United-11:an
Szczesny
Djourou – PM4 – Koscielny – Miquel
Song – Ramsey – Rosicky
AOC – Mr 50 % av alla mål – Arsjavin

 

The Jag ser ljuset, Jonatan-11:an
Szczesny
Sagna – Koscielny – PM4/TV5 – Gibbs/TV5
Song – Arteta – Rosicky
AOC – Mr Snart Skriver Jag På Nytt Kontrakt – Arsjavin
 

Som ni ser är det i backlinjen och på mittfältet vi har skillnader. Ni ser också att Ramsey i den senare versionen får vila till förmån för Rosicky, men även att AOC i båda versioner går före TW14. Vissa anser kanske att dessa rockader kräver en förklaring, jag gör det inte. Rapporter från Wenger och .com indikerar att det är den förstnämnda 11:an som vi kommer få se på söndag, men Wenger har mörkat och lurat oss förr. Och hoppet lär ju vara det sista som överger en.

Oavsett vilken start-11:a det blir, så måste söndagens gameplan vara att ta ett steg fram och visa oss jämlika. Är vi så vingklippta som det verkar, måste de som får spela göra det som ett lag och stödja varandra i försvarsarbetet. Jag skulle gärna se att vi ligger lågt, låter manu ha mycket boll första halvan av matchen och att vi inriktar oss på snabba omställningar. Vi måste tillåta oss vara cyniska och destruktiva för att möjliggöra de elaka omställningarna och de kliniska avsluten.

Och alla håller på hemmalaget.

Vi måste gå emot Lex PHW´s looseracklimatisering och ge oss f-sen på att vinna. Vi kanske inte kan ta in de sex mål upp som manu förnedrade oss med senast, men vi måste strida till sista man för att besegra dem. Vi måste visa att vi är med, att vi fortfarande är stora, stygga och farliga. Att vi fortfarande är ett hot, att vi fortfarande är The Arsenal. För det är inte mycket som talar för oss just nu, vi är dömda på förhand och ingen tippar oss ha någon chans. Så kanske är det just därför vi kommer att vinna, kanske är det just nu det är som mörkast innan tunnelns ljus skymtas och kanske är det just på söndag som säsongen vänder. När ingen väntar sig något av oss och alla tror att vi skall falla döda ned. Då blottläggs strupen och då hugger vi. På allt. På alla. En gång för alla.

 

Let ’em come, let ‘em come, let ‘em come. We only have to beat ‘em again.

Up You Gunners!

 

Bilder från Flickr.com. Supersöndag i Islington av "danclarkephotography"
Alla håller på Arsenal av "TPMckelvey"

Vad är fel? Vad skall göras åt saken? Var finns problemen? Finns det pengar? Hur mycket pengar finns det? Varför spenderar inte Arsenal? Är allt Wengers fel? Vad har styrelsen för roll i det hela? Vad har gått snett? Vart har Arsenal tagit vägen? Hur tar vi oss ur den här krisen?

Det är frågor som alla ställt sig de senaste dagarna, ända sedan förlusten mot Swansea. Men det är frågor ingen har svar på. Inte de som har flest followers på Twitter, inte de som påstår sig ha källor inom klubben. Inte heller journalister eller andra så kallade fotbollsexperter. Det vet bara den inre kärnan. En kärna som många idag vill komma åt.

Ilskan efter den senaste förlusten var total. Folk verkade till och med argare än när Arsenal förlorade med 8-2 mot Manchester United, mest på grund av att man då förväntade att något sådant skulle hända. Medan Arsenal må ha varit favoriter i söndags var det många som erkände att det skulle bli en tuff match. En vinst var absolut ingen självklarhet, men för att haka på i striden om en Champions League-plats var minst en poäng ett absolut måste.

Istället för poäng blev det lagets andra raka förlust i ligan och ett av många poängtapp sedan början av december. Frustrationen har till stor del handlat om att man tappat poäng mot lag man helt enkelt inte skall tappa poäng emot. Om Arsenal t.ex. hade vunnit mot både Fulham och Wolverhampton hemma på Emirates hade lika knappast varit dåligt borta mot Swansea. Till och med en förlust hade hanterats bättre. Men på grund av en rad dåliga resultat under vintern är vi tillbaka där vi började säsongen. På ruta ett.

Tillbaka på ruta ett. Foto: Bildbyrån.

Mycket förändras snabbt. För en månad sedan hade vi - tro det eller ej - varit med i den absoluta toppstriden ifall vi tagit poäng borta mot Manchester City. Men istället blev det början på en formsvacka vi inte tagit oss ur. Medan formsvackan inte är lika stor som den var i början av säsongen - och slutet av förra säsongen - är den tillräckligt stor för att få oss att förlora matcher vi inte borde förlora. Och när säsongen utvärderas är det de lag som haft minst formsvackor under året som kniper de fyra första platserna. Just nu är Arsenal inte ett av de lagen.

Vad är det då som gått fel? Det har jag inget svar på, men visst kan jag spekulera, likt alla andra. I mina ögon handlar det om en blandning. Alla bär en liten del av skulden. Och medan jag ogillar att skylla på något så simpelt som otur är det tyvärr den bittra sanningen. Vi har än en gång flest spelare skadade - inklusive nyckelspelare - i hela Premier League (statistiskt bevisat) samt att domarnivån varit katastrofalt usel den här säsongen, vilket inte bara gäller Arsenal. Vi som sett alla Arsenals matcher den här säsongen vet hur det sett ut. Och medan alla lag klagar på domarinsatser känns det fånigt när motståndarspelare tagit med handen inuti straffområdet nästan sex matcher i rad - utan att vi skulle få straff.

Men att skylla på domare, skador och otur är den enkla utvägen. Sanningen är att truppen helt enkelt är för klen. Det är i princip ett faktum. Folk kan klaga hur mycket de vill på skador, men det är någonting man räknar med inför varenda säsong. Det finns ingen realistisk chans att man kan gå igenom en hel säsong utan både långtids- och korttidsskador. Det är någonting man måste räkna med. Och när skadorna börjar dyka upp en efter en sätts truppmaterialet på prov. Om truppen är bra nog vinner laget även om de har flera spelare skadade. Om truppen inte är bra nog vinner inte laget dessa matcher.

Ta Manchester United som exempel. Förra säsongen hade de vid flera gånger upp till tio skador samtidigt, ibland mer än dubbelt så många än Arsenal. Ändå vann de matcher de inte borde vunnit, just eftersom truppmaterialt är starkare, större och bättre. Och vems fel är det att truppen inte är bra nog? Då pekar alla fingrar på Arsène Wenger, som naturligtvis har sin skuld i det hela, men det sträcker sig längre än så.

Medan jag personligen finner det löjligt med alla dessa AKB's (AKB = Arsène Knows Better) och WOB's (WOB = Wenger Out Brigade) måste man kunna kritisera en tränare utan att behöva vara det ena eller andra. Om man inte vill ha Wenger kvar är man helt plötsligt en WOB medan om man vill ha kvar honom är man helt plötsligt en AKB. Sen när blev allt så svart och vitt? Jag må inte vilja ha bort honom, men bara för det är jag inte en "AKB", utan har min rättighet att kritisera både honom, styrelsen och klubben.

Arsène Wenger har stora bekymmer. Foto: Bildbyrån.

I mina ögon är det största problemet att vi inte har någon aning om vad styrelsen håller på med. Visst kan det låta löjligt att sitta här och kritisera någonting jag inte har den blekaste aning om, men det krävs inte rocket science för att förstå att någonting lurt pågår bakom dörrarna.

Mr. Stan Kroenke som i somras sade "you'll see a lot more of me" verkar gömma sig i USA (vart har han över huvud taget tagit vägen?). Peter Hill-Wood vill redan majoriteten av supportrarna ha bort eftersom han saknar självdistans både till sig själv och klubben. Ivan Gazidis har gjort ett bättre jobb än många tror, men även han har tendensen att lova mycket, men utbringa ingenting. Vad Lord Harris Peckham eller Sir Chips Keswick gör verkar ingen ha någon aning om. Och i slutändan är det bara Ken Friar som verkar vara den enda styrelsemedlemmen som faktiskt är mer än godkänd - och som bryr sig om både laget och dess supportrar.

I somras var det så illa att det dök upp rykten om att Arsène Wenger och styrelsen hamnat i ett rejält bråk. Klubben gick senare ut och förnekade detta, men även om det hade inträffat skulle man knappast gått ut och bekräftat det. Både jag - och många andra - börjar mer och mer tro att styrelsen har ett större finger med i spelet än många andra tror. Detta medan Wenger får ta skulden för allting. Och medan Wenger verkligen förtjänar kritik kan det mycket väl handla om ett scenario där han får ta emot mer stryk än han förtjänar.

Lika många som idag vill få ut Peter Hill-Wood vill ha tillbaka David Dein. Och jag kan inte säga emot. David Dein var Wengers högra hand under hela hans tid i klubben. De var som Robin och Batman. Som James "Sonny" Crockett och Ricardo Tubbs. Som Kling och Klang. Som ... ja, ni förstår. Med Dein hade vi alltid ett ess i rockärmen. Ända sedan han lämnat klubben har vi saknat det. Och medan han knappast skulle lösa alla problem skulle vi troligtvis inte vara lika förhandlingslama.

Även Arsène Wenger måste dock förändra många av sina policies han hårt hållt fast i under de senaste åren. Det finns varken tid eller rum att behålla spelare som inte presterat över en längre period (ja, jag pekar på Chamakh och Arshavin). För dem är det kört, likaså för Manuel Almunia och Ji Young-Park som tar upp väldigt onödiga platser i truppen, vilket är en av många anledningar varför vi inte kan köpa nya spelare.

Manuel Almunia är en av många som tar upp en onödig plats i truppen. Foto: Bildbyrån.

Som supportrar kan vi dock inte göra någonting annat än att göra det supportrar gör - hålla och heja fram laget. Oavsett hur dåligt det går kommer Arsène Wenger varken lämna eller bli avskedad mitt under brinnande säsong. Och detsamma gäller spelare efter att transferfönstret tagit slut. Hur mycket än tålamodet runnit ut gäller det att inte gå över gränsen och börja kalla både tränare och spelare för både könsord och liknande saker.

Hur tung slutspurten än kommer att bli är det solklart att vi står inför en hektiskt sommar som mycket väl kan komma att avgöra vad för riktning vi tar under de kommande åren. Men det har jag redan skrivit om tidigare. Nu är det dags att stiga ur kistan innan spiken stänger igen den. Det gör vi bäst genom att vinna över Manchester United på söndag. En vinst skulle innebära att en viss tyngd släpper från våra axlar. En förlust skulle innebära ännu mer smärta och ännu mer kritik mot både spelare och tränare (och en viss styrelse).

En av våra viktigaste matcher för säsongen spelas med andra ord om bara några dagar. Ställ er bakom laget och håll tummarna för att vi vinner. Annars kommer det bli ett rent helvete på både bloggar, forum och sociala medier. Och det vill väl ingen av oss att det ska ske. Come on you Gunners!

Vi glömmer Swansea även om såren kommer att ta lång tid att läka. Arsenal har förlorat tre av de senaste sex matcherna i Premier League och ser ut som det skakiga lag som började denna säsong med usla resultat och som kulminerade i den där utskåpningen på Old Trafford.

Välkomna till denna andra del av gamla sunkna Madonnafilmsreferenser. Jag hoppas den första föll i smaken och att även denna andra del skall vara till nytta, glädje eller tröst. Denna del kommer sedan att följas av ett åtgärdsprogram, fast mer om det senare.

Desperate seeking pådrivaren: Jag gillar RvP något oerhört och att han i höstas fick ta över lagkaptensbindeln var lika logiskt som självklart. Allt annat hade betytt tack och hej. Men det vi saknar är en spelare (eller kanske funktion nära spelartruppen) som inte bara kan göra tummen upp för ett lovvärt försök, utan även kan tydliggöra de höga krav som måste finnas i en klubb som Arsenal. En spelare som kan ge motståndarna en extra smäll för att visa lagkamraterna vägen och som inte bara kan instruera de unga valparna, utan även höja rösten och skälla när de inte lever upp till sitt absoluta maximum av sin inneburna potential. Som kan räta krumma ryggar, som kan få blickar att höjas och som kan visa att här kommer ingen j-väl över bron. För en sådan karaktär saknar vi i dag.

Jag var i del 1, inne på att vi behövde återinföra och återinternalisera det omöjliga i att förlora. Vi behöver någon som kan ansvara för att detta sker i truppen. Om det är en spelare på planen eller en ledare vid sidan av, men vars röst är rådande i omklädningsrummet, vet jag inte. Allt jag vet är att ett stort antal huvuden tillåts få hänga, ett stort antal meter med bollen får avläggas i allt för lågt tempo och ett stort minus i kolumnen rörelse utan boll accepteras. Och det kan inte accepteras, det skall inte accepteras. Och vi behöver någon som ser till att det inte accepteras.

Framåt var det, ja.

Desperate seeking central kreativitet: Så länge van Persie fortsätter spela som ensam toppforward och inte i ett 4-4-2, eller som släpande nr 10 bakom en striker, sitter vi med ett skriande behov. För som vi varit inne på tidigare så behöver van Persie någon som van Persie. Och denne heter inte Aaron Ramsey. Inte för att jag skulle ogilla honom utan bara för att han i nuläget helt enkelt inte är tillräckligt bra. Han kan säkert komma att bli jättebra, men i nuläget står han tillsammans med en del andra i truppen, stilla, både i utveckling och på planen. Visst blixtrar han ibland till men detta ständiga duttande, bollpromenerandet och närmast tvångsmässiga klackandet rakt ut i ingenmansland, skapar ett enormt avstånd mellan vår målskytt och övriga manskap. Detta tomrum optimerar inte på något sätt de resurser vi, trots allt kraxande från olyckskorpar som jag, har.

Vi har ännu inte ersatt Fabregas. Visst köpte vi Arteta men han ersatte mer Wilshere och visst lånade vi Benayoun men hans insatser som startspelare har inte odelat varit positiva. Jag tror att Wenger planerade att låta Wilshere ta ett steg fram och således bli ersättare för Fabregas. Nu är Wilshere, som ni vet, skadad och när han väl kommer tillbaka, kommer han att behöva en inkörningsperiod och när den är över kommer med största sannolikhet chansen till CL-spel nästa år, vara förlorad. Så vi är ännu en person kort i den mest kreativa mittfältspositionen. Vi är således i skriande behov av en kreativ mittfältare som kan få oss att slippa känslan av att tre centrala mittfältare är en för lite. För det är så det känns nu.

Desperate seeking fungerande försvarsspel: Här pratar jag inte försvarsspelare utan försvarsspel utfört av hela laget, på fasta situationer såväl som ute på planen. Det sägs att vårt centrala mittfält kanske inte är så kreativt, men att de minsann kämpar och löper av yta. Men till vilken nytta då? Med vilken tanke och med vilken strategi i ryggen? Vi gör två mål på Swansea borta, men förlorar ändå matchen.

I min värld skall försvarsspel, styrspel och cyniska företag leda till att man släpper in färre mål än de man gör på motståndarna. Jag älskade det fantastiskt vackra spel vi hade för några år sedan, men jag är uppvuxen på One-nil to the Arsenal. Och jag bländades självklart av Bergkamp-Henry med följeslagare, men är inte så dum att jag tror någonting annat än att Va-Va-Vroom byggde på ett väldresserat försvarsspel som Wenger ärvt och till viss del förädlat. Kan Wenger se och applicera detta på dagens Arsenal? Och ser Wenger läckorna? Se han osäkerheten, de hundradels sekunderna av tvekan och de små men ständigt återkommande tillkortakommandena?

Jag vet inte, men jag vet att vi är i desperat behov av att finna tillbaka till de defensiva rötter vilka är en förutsättning för Va-Va-Vroom och annat offensivt polermedel. För bolltrillande och handbollsrullande är i sig inte en defensiv som duger, det är den ständiga rörelsen utan boll förankrad i en väl genomtänkt och integrerad tanke, som gör att du håller en ledning eller återerövrar bollen för att göra nästa mål. Och det har vi inte idag, oavsett om motståndet heter Swanseas kontring, Fulhams slutforcering eller shittys miljonflin. Endast sex av ligans lag har släppt in fler mål än vi, det kan väl ändå inte vara en slump?

Mr 47 % av alla mål är poppis i sitt hemland också.

Desperate seeking andra målskyttar än Robin van Persie: van Persie har hittills gjort 18 ligamål medan vår näst bäste målskytt är Walcott med sina 5. Det är alltså en skillnad på 14 mål mellan bästa och nästbästa målskytt och van Persie har gjort nästan hälften (47 %) av alla Arsenals mål den här säsongen. Om motståndarna inte visste det tidigare så vet de det nu: Stoppar du Robin van Persie, så stoppar du Arsenal. Vad vi än tycker om detta så ligger sanningen obekvämt nära just detta påstående.

Vi behöver fler målskyttar och vi behöver fler passningar till personer i skottläge. En förutsättning för att vara i rätt läge är konstant rörelse utan boll. Idag är vi så stillastående att ett försvarande lag inte direkt behöver vara Einsteins för att screena bort oss. Vi behöver dessutom ta enormt mycket fler skott och skjuta dessa på mål. Yttrar såväl som centrala mittfältare verkar har gjort bollduttandet till en konstart så till den milda grad att självaste Hleb framstår som avslutande. Fler spelare än RvP måste ta avslut och de måste göra det bättre än nuvarande försöksverksamhet.

Desperate seeking spelare som är bra nog för Arsenal: Vi har redan embryot till en grym centrallinje: Vi har i Szczesny en målvakt som, trots söndagens misstag, bara är i början av sina minst 10-12 år som målvakt på absoluta toppnivå. Vi har i Koscielny, Vermaelen och Mertesacker, tre mittbackar som jag anser håller för spel i en toppklubb. Vi har en defensiv mittfältare i Song som inte bara är bra defensiv utan allt mer börjar likna den box-to-box som är så svår att finna och vi har, i van Persie, inte bara en målskytt av yttersta världsklass, utan även en potentiell DB10 att förädla fram.

Förutom dessa så väntar vi in god framtid i Wilshere, AOC, Coquelin och kanske även Frimpong samt snar återkomst i Sagna och Gervinho. Till viss del kan säkert Santos höra till denna skara, men i övrigt är det tunt. För trots att jag gillar Rosicky, en gång i tiden räddades av Arsjavins anländande och såg en glimrande måltjuvshöst för Chamakh, så är vår trupp fylld av spelare som förvisso kan vara trevliga killar och habila EPL-spelare, men som inte på långa vägar är bra nog för ett topplag som Arsenal.

Med ett par undantag, finns det inte några spelare i Arsenal som jag direkt ogillar. Däremot är det uppenbart att vissa spelare i dagens Arsenal helt enkelt inte är bra nog. Kanske lovande och kanske med möjlighet att blomma ut till någonting stort. Men om det är ett storlag, ett CL-lag eller kanske till och med titelutmanare, och inte bara en prunkande plantskola vi skall vara, så har vi inte råd med denna typ av verksamhet.

Vi är så dåliga som vi är, till stor del på grund av att truppen helt enkelt är fylld av högst medelmåttiga spelare. Och då spelar Wengers storhet mindre roll. Att vi sedan har en trupp där 6-8 spelare ständigt är skadelistade hjälper oss inte heller. Vi saknar kompetens och kvalitativ bredd att hantera så många skadade spelare, när de som är satta att täcka upp för dessa är för dåliga.

Vi står nu i den skit vi själva ställt oss. Vi är parkerad i medelmåttlighetens mellangård. Om detta inte skall bli en återvändsgränd måste vi nu agera med kraft och vi måste agera nu. Ett antal viktiga spelarkontrakt står inför omförhandling och vi står i mitten av januarifönstrets vindar som ljuder kring andra klubbar men ännu inte kring vår. Vi har tretton dagar kvar innan vinterns transferfönster stänger och vi måste börja använda det sparkapital som finns i klubben innan det är för sent.

Jag har tidigare varit inne på vad som behövs inhandlas, intet av detta har skett. Nu är läget akut, nästan lika akut som efter 8-2-förlusten på Old Trafford i höstas och jag skall i nästa inlägg berätta vilka åtgärder som är nödvändiga.

Bilder från Flickr.com.  Arsenal-framåt av "gun 130"

och RvP i orange av "oerendhard1"

Under gårdagens styrelsemöte var den viktigaste frågan, bortsett från att Joakim "Fektarn" Lindqvist valde att lämna styrelsen, verksamhetsmålen för våren. Nu undrar ni säkert varför det är viktigt att en supporterklubb har sådana mål, och det ska jag strax gå in på. Jag som jobbar inom skolvärlden vågar ju inte gå en meter utan att först konsultera styrdokument som läroplan och skollag, så för mig är det helt naturligt att man drar upp riktlinjer för verksamheten.

Okej, riktigt så illa är det inte - ibland är jag lite crazy och går utanför läroplanen. Till exempel om Arsenal har vunnit en viktig match, kan jag tycka att mina elever ska förstå storheten i det och är beredd att ägna en större del av morgonsamlingen åt det. 

I vilket fall som helst tycker jag att det är avgörande att vi som jobbar för klubben, som anställd eller ideellt, att vi är överens om vad vi ska fokusera på så att alla drar åt samma håll, som det så tjusigt brukar heta. Vi har en ganska bred verksamhet och för att det inte ska spreta åt alla håll har vi valt att ha fyra verksamhetsmål under våren. Dessa ska de olika arbetsgrupperna, liksom Jocke Lander, utgå från när arbetet läggs upp.

Detta är vad vi kom fram till igår:

Verksamhetsmål Arsenal FC Official Supporters Club Sweden våren 2012

1. Arsenal.se ska rustas upp, både utseende- och funktionsmässigt. Startsidan ska göras om och få en ny layout. Webbredaktionen ska ha möten regelbundet. Nya sajten ska lanseras till nästa säsong.

2. Vi ska sträva efter en fortsatt utveckling av Kanonmagasinet. Framförallt redaktionellt, men också layout-mässigt. Detta ska genomföras genom att redaktionsrådet fortsatt har regelbundna möten. Sex nummer ska publiceras under säsongen.

3. Fortsatt satsning på evenemang. Störst fokus läggs på Göteborg-Arsenal Ladies, medlemsresan mot Aston Villa och sommarens fotbollsturnering. Vid evenemangen i Sverige ska supporterklubben vara på plats och sälja souvenirer. 

4. Samtliga souvenirer vi har i lager ska i så stor utsträckning som möjligt säljas bort innan säsongen är slut så att vårt varulager är minimalt inför nästkommande säsong.

Jag kommer att återkomma till dessa punkter inom de närmsta veckorna, och utveckla informationen runt dem.

Ska jag skriva något om Arsenal också? Nej, jag tror jag skippar det efter söndagens fullständiga plattmatch.

Axel Asplund

Ordförande
 Arsenal Official Supporters Club Sweden
axel.asplund(a)arsenal.se
Arsenal.se