Hyllning till King Kolo

När jag var 13-14 år och på allvar trillade dit i Arsenalmissbruket var en spelare som listades under "The Squad" på Arsenal.com (då med svart bakgrund, minns någon det?) per definition en hjälte och en legendar. Det räckte med att en spelare bar den berömda röda tröjan med de vita ärmarna för att jag skulle hylla honom som om han var självaste Dennis Bergkamp.

Idag är mina krav för vem som ska hyllas något högre. Spelaren bör under en längre tid ha gett allt för klubben, och dessutom gärna bidragit till någon av De Stora Segrarna.

Dessa kriterier stämmer bra in på nu flyktade Kolo Toure. Han har spelat med hjärtat utanpå tröjan från det att han kom in som en "headless chicken" i ligapremiären mot West Bromwich i augusti 2002, tills att han gjorde sin sista match nu i måndags. Hade en spelare som Adebayor visat hälften av den inställningen under den senaste säsongen skulle han ha lämnat klubben med lika bra rykte som Kolo.

Det är ingen hemlighet att Toure har varit en stor personlig favorit under de senaste sju säsongerna, det visar om inte annat min presentationsbild här ovan. Mycket tack vare hans attityd på planen, men också tack vare den värme och vänlighet han visade när jag intervjuade honom för två år sedan. Nästan alla andra Arsenalspelare jag har träffat har varit ganska reserverade, men Kolo var ett enda stort leende under hela intervjun. Sådant sätter så klart spår.

Jag tycker att det är trist att han nu har lämnat klubben, särskilt som att han har ett stort Arsenalhjärta. Så sent som i maj sa han att Arsenal är den klubb som betyder mest för honom:
- Folk vet att jag älskar Arsenal, ingen kan påstå någor annat. Jag tror att man bara kan verkligen älska en klubb i sin karriär, och min klubb är Arsenal.

Det är också negativt att en spelare med mycket rutin försvinner i och med att Arsenals lag knappast är mättat av sådan. Vi har många gånger ropat efter mer rutinerade spelare, även om många av de unga spelarna börjar bli riktigt rutinerade trots att de bara är 23-24 år.

Samtidigt börjar jag alltmer förstå Arsene Wenger. Toure har inte varit samma energiska spelare under de senaste två säsongerna som han var för tre-fyra år sedan. Dessutom är det återigen Afrikanska Mästerskapen i vår, och då hade han försvunnit i nästan två månader. Och 200 miljoner kronor för ett mittback är en oerhört stor summa. Skälen till en försäljning blev till slut tillräckligt övertygande, och jag litar på att Wengers fingertoppskänsla när det gäller att släppa spelare i rätt tid återigen visar sig från sin bästa sida.

Kolo kommer att räknas som en av de stora Arsenalspelarna och han kommer att mötas av ett helt annat mottagande än Adebayor när City kommer till Emirates. Jag unnar dessutom honom all personlig framgång i City, men naturligtvis inte så mycket att det drabbar Arsenal. Nu är han dock historia och det finns ingen anledning att leva i den - det är bara att titta framåt istället.

Presentationbilden får vara kvar ett tag till, men jag lovar att byta före säsongspremiären. Jag kan ju inte ha en bild på en City-spelare på en Arsenalblogg.