Ska man sno, ska man sno från de bästa

Brukar ytterst sällan läsa Expressens Premier League-bevakning, dels för att den är ganska knapphändig och dels för att den många gånger genomsyras av en elakartad släng av okunskap.

Nu på morgonen uppmanades jag dock av en arbetskamrat att läsa en krönika om Arsenal från gårdagens Sport-Expressen. Någon som heter Johanna Reimers har skrivit, och det känns till en början som att hon har hittat en fräsch vinkel när hon stampar av texten i förra säsongen så här:

"Det började redan efter första matchen. Arsenal hade just vunnit med 1-0 över West Bromwich. Men det var inte segern som avhandlades på presskonferensen. 'Hur många fler säsonger kan du gå utan titlar, Arsène? Hur kan du sälja några av dina bästa spelare och tro att du ska vinna pokaler?'
Den franske managern, med 13 år i klubben och sju titlar i bagaget, kände sig påhoppad. Laget hade just vunnit premiären, det var 37 omgångar kvar att spela och så fick han sitta och försvara sig för saker som ännu inte skett." (Expressen 12/8).

Men ganska snart inser jag att texten känns bekant, och jag inser att jag har läst den tidigare. För två veckor sedan skrev Amy Lawrence den här inledningen i sin krönika inför Arsenals säsong:

"Last season was only one game old when Arsène Wenger felt the first jabs of the pressure that would follow him throughout what turned out to be his most punishing campaign. The post-match inquisition evidently wasn't too interested in the details of a mundane 1-0 win over West Bromwich Albion and went straight to the heart of the matter: how many more seasons can you go without a trophy, Arsène? How can you sell some of your best players and seriously expect to win a trophy, Arsène? Can you really go four years at a club like this without a trophy, Arsène?
The man's expression stiffened. The season's record at the time was played one, won one. It seemed a bit harsh to be under the cosh and talking about bloody trophies already." (The Guardian 3/8)

Okej, det är inte en ordagrann översättning, men i upplägg och innehåll är texternas inledningar nästan identiska. Ännu en anledning att inte läsa Expressen alltså.

Fast det är klart att det inte är varken första eller sista gången en skribent "lånar" av en annan. Reimers har dessutom valt att inspireras, för att vara snäll, av den mest initierade Arsenalskribenten som verkar på någon av de seriösa engelska tidningarna. Och det säger jag inte bara för att jag har varit hemma hos Lawrence.