Så Hleb försvinner

Det stod egentligen klart att Alexander Hleb skulle sticka redan när han gick och "köpte glass" i Milano i mars, kvällen före Milanmatchen. Att det tog ytterligare fyra månader för Barcelona att köpa loss honom var därför en överraskning, samtidigt som ingen nu kan vara förvånad över att han lämnar AFC.

Jag sörjer inte övergången. Killen vill uppenbarligen inte spela i Arsenal, och förhoppningsvis kan Nasri ersätta honom. Samtidigt kan kanske Rosicky göra i alla fall 25 ligamatcher nästa säsong (yeah right...) och på så sätt erbjuda ytterligare ett offensivt alternativ. Dessutom går det att använda Theo och vad jag har förstått både Vela och Ramsey (eller?) som yttermittfältare.

Det som dock stör mig med den här övergången är att det uppenbarligen inte är Arsene Wengers beslut, utan Hlebs eget. Detta betyder att Le Boss, som har byggt det offensiva mittfältsspelet runt Cesc, Flamini och Hleb, nu måste tänka i nya banor tidigare än vad han hade räknat med. Hleb och Flamini var säkerligen en del av mer långsiktiga planer för fransmannen, planer som nu måste stöpas om.

Sedan är det bara att inse att spelare som Bergkamp, Henry, Ljungberg och Vieira var undantag. Många utländska spelare har en tendens att lämna klubben för nya äventyr efter kortare tid än engelsmän, och det innebär att Wenger måste bygga laget för ett kortare perspektiv än vad som var fallet när han skapade Lag Henry. Legoknektar som Flamini, Hleb och Adebayor må göra laget bättre, men när någon annan klubb kommer och viftar med sedelbunten drar de utan att tänka två gånger.

Och vem skulle inte byta jobb om man fick dubbelt så mycket i lön? Jag skulle det i alla fall. Fast å andra sidan tjänar inte jag redan £30-40 000 i veckan...

Hleb är historia och det är bara att leva med. Jag är trots det säker på att Arsenal kommer att ha ett lika slagkraftigt lag som förra året när Premier League drar i gång om en månad. Och jag hoppas att Hleb blir lika framgångsrik som Henry i Barca.