Negativt och positivt

Negativt: Manchester United vann Champions League
Positivt: Chelsea vann fuck all den här säsongen

Negativt: Sur-Alex vann sin andra CL-titel
Positivt: Cashley förlorade sin andra final

Negativt: United-fansen kommer bli exakt lika odrägligt kaxiga som de blev 1999.
Positivt: Att en spelare som John Terry kan bjuda på sig själv i ett så avgörande läge. Tänk att han bjöd oss på en klassisk slapstick-vurpa när han hade chansen att avgöra. Hur väl hade han inte gömt bananskalet? Det hedrar honom att han såg till att behålla lite av humorn i dagens fotboll.

Tänk om en final på landslagsnivå någon gång kunde bjuda på underhållning av den här kvaliteten. Det var en riktigt bra match, bättre än vad jag hade väntat mig.

För mig blev det minst dåliga alternativet mästare och även om jag inte unnar spelare som Rio, Rooney och Ronaldo någon framgång är det ingenting emot hur jag hade sett på en framgång för Cashley, Drogba och Lamplard.

Men jag led verkligen med supportrarna till båda lagen under straffläggningen, och inte bara för att de håller på så idiotiska lag. Vilken pärs att klara sig igenom, och har man någon gång talat om att kastas genom hopp och förtvivlan så var det nu. Om Arsenal hade varit ett av lagen i ett straffavgörande i CL... Nej, jag klarar inte ens av att tänka på det.

Tror ni John Terry har lätt att somna i kväll? Han, Chelsea through and through, hade chansen att skjuta hem sin klubbs största framgång någonsin och samtidigt bli klubbens störste spelare genom tiderna. Så gör karln en Beckham. Jag jublade nästan lika mycket som när han gjorde självmål mot oss i FA-cupen för några år sedan. Säga vad man vill om fotboll, men det är tamigfaen underhållning på hög nivå.

Och Le Sulk sen! Först gör Anelka tidernas mest oinspirerade inhopp, för att sedan slå kvällens lösaste straff. Och därefter rycka på axlarna och knalla upp mot mittcirkeln som om inget hade hänt. Det är pokalen i världens största klubblagsturnering det handlar om, och han agerar som om han brände en straff på träning. Om jag hade varit Chelseasupporter skulle jag aldrig ha förlåtit fransmannen för hans bottenlöst usla och arroganta inställning. Jag är glad att han lämnade Arsenal.

Trots att det blir segerparad i Manchester, så är jag inte särskilt bitter (inte mer än vanligt i alla fall). Skadeglädjen gentemot Cashley neutraliserar avundsjukan och missunnsamheten. Det är skönt, får inte jag vara glad får jag i alla fall vara skadeglad - snacka om win-win-situation.