Å andra sidan är vi inte Chelsea

I går klagade jag lite på att Arsene Wenger så sällan värvar storstjärnor, men jag väljer hans värvningspolicy framför Chelseas varje dag i veckan.

Nu ryktas det om att Chelsea ska göra en "utrensning" i truppen, och så många som tio spelare kan vara på väg att lämna. Och dessa kommer att ersättas av spelare som antagligen i sin tur blir utrensade om ett eller två år. Så skapar man klubbkänsla i östra London, och det är med andra ord inte konstigt att Stamford Bridge inte ens är slutsåld på Champions League-matcher.

Jag skulle ha svårt att engagera mig i spelare - eller snarare legoknektar - som man vet bara kommer spela för min klubb i en säsong. Sådana spelare som kysser klubbmärket och sedan drar vidare fem matcher senare. De kunde lika gärna spotta på klubbmärket.

Visst är jag medveten om att klubbkänsla bland spelarna inte existerar på samma nivå som fansens. Men någonstans tror jag ändå att Arsenal betyder enormt mycket för många spelare i The Gunners jämfört med vad de flesta av Chelseas spelare känner för sin klubb. Detta tack vare att större delen av spelarna i Arsenaltruppen har blivit stjärnor först efter de kom till Arsenal, i stället för att ha blivit värvad som en sådan.

Så jag må muttra om att Wenger inte köper de där kittlande namnen, men den ruljansen av spelare som Grant och Arnesen jobbar med Chelsea vill jag inte se i Arsenal.