Han är nya Gilberto

Alla snackade om att vi behövde en ny Flamini i somras. Istället har vi fått en ny Gilberto i laget. Och, låt oss vara ärliga, med vem av dessa på planen vann Arsenal flest titlar?

Jag talar naturligtvis om Denilson, som jag har passat på att titta extra på under de fyra matcher jag har sett live under de senaste veckorna.

Jag har tidigare under säsongen stört mig enormt mycket på hans förmåga att slå bort passningar till motståndarlaget. Han har inte alls övertygat mig om att han är den som ska ha den defensiva mittfältsplatsen bredvid Fabregas. Så har det sett ut på TV i alla fall.

Nu har jag dock ändrat mig, efter att ha sett det otroliga och osynliga jobb han lägger ner under matcherna. Han täcker precis som Gilberto stora ytor, och tillåter Cesc att operera framåt. Som bollvinnare var han, särskilt mot Sp*rs och Fenerbahce, outstanding. Så fort Arsenal tappade bollen på offensiv planhalva hade han läst spelet och var han där och tog tillbaka den så att The Gunners kunde behålla trycket framåt.

Han saknar dock fortfarande Gilbertos förmåga att värdera passningsalternativ och Flaminis energi, men detta är något han kommer att kunna utveckla inom ett par säsonger. När han väl inser att den avgörande passningen inte alltid är den bästa för just det här anfallet kommer han också slå bort färre passningar, och istället fördela bollarna enkelt till Cesc, Nasri och Walcott. Jag är övertygad om att detta kommer med rutinen.

Många skyller Cesc svaga form i år på att han tvingas ta mer ansvar bakåt sedan Flamini drog. Jag tror inte längre att det handlar om det, då Denilson gör ett minst lika bra jobb som The Flamster bakåt. Att Cesc inte har lyckats bättre efter sommaren beror på något annat. Vad är en annan diskussion.

Efter att inte bara döma honom utifrån tv-sändningarna har jag blivit alltmer säker på att Denilson befinner sig på Arsenals mittfält för att stanna. Som en Gilberto från 80-talet.