Blev inte ens förbannad

Efter Villas inledande halvtimme igår hade jag varit mer än nöjd med kryss, men som Gooner är man smärtsamt medveten om att fotboll går ut på att göra mål på chanserna. Som vi gjorde för en gångs skull - bortsett från holländaren som behöver fyra chanser för att göra mål. Igår fick han bara en och en halv. Trots det var man naturligtvis missnöjd med oavgjort efter andra halvlek.

Samtidigt är vi inne i en säsong av oflyt och tappade ledningar, så när Gallas idiotiskt rev ned Abgonlahor var det nog fler än jag som visste att ledningen inte skulle hålla. Arsenal behöver numera en tremålsbuffert för att vi ska vara säkra på seger då vi försvarsmässigt, men ett undantag i Sagna, inte håller samma klass som övriga topplag.

Normalt sett är jag tokig efter en sådan här avslutning på en match, men nu svor jag bara några gånger och knäppte sedan över till På Spåret. Så uppgiven och hårdhudad har den här säsongen redan gjort mig.

Igår blev det också än mer tdligt hur viktigt det är att Wenger agerar på spelarmarknaden nu. Song slog bort passningari 40 minuter innan han blev skadad och Ramsey var om möjligt ännu sämre när han kom in. Den unge walesaren har en del kvar att lära innan han på allvar kan göra intryck i Premier League. Med dessa två spelare som högst aktuella alternativ på mittfältet har Wenger inget val. Fram med checkboken (tänk att sådana fortfarande existerar i England) och handla.

Krönikörerna skriver att Arsenal nu är borta från guldjakten. Var vi ens någonsin med, undrar jag då.