Senaste blogginläggen
The Headmasters Ritual: Match mot foolsen är alltid match mot foolsen
Jag måste erkänna att jag var lite kluven till denna match. För för mig är ligan allt och ligan skall alltid vara prioriterad. Så med vår lövtunna trupp med rejäl trötthet på många spelare var det lite läge för trupprotation, detta samtidigt som vi måste göra vad vi kan göra för att få slut på denna förbannade titeltorka, varför FA-kuppen skulle kunna vara ett ypperligt tillfälle att göra just detta. Och så är det som det alltid är: Match mot foolsen är alltid match mot foolsen. Och då måste bara motståndet besegras.
Delad poäng, delade känslor
Det är helt klart med delade känslor jag ser tillbaka på gårdagens match. Det känns som en missad chans, matchen som sådan borde vi verkligen ha vunnit. United har inte varit så här svaga på länge, vi hade chansen men tog den inte. Samtidigt var det oerhört viktigt att inte förlora matchen, att få ett någorlunda positivt resultat. Många var upprörda över att vi inte satsade hårdare på slutet, att vi inte slängde in Podolski och Bendtner. Er vill jag gärna påminna om en match i höstas på Emirates.
The Headmasters Ritual: A slight bit of narcolepsy
I går kväll möttes fjolårets ligasegrare föregående omgångs ligaledare på bästa sändningstid en lillelördag i ljusnande tider. Och så tråkigt det blev. Så trött, så räddhågset och så både hängslen och livrem. Arsenal var livrädda för att upprepa alla patetiska försvarsmisstag som begicks borta mot foolsen i helgen och gästerna Manchester United var ett lag i enormt dålig form. Det som skulle kunnat bli en bra match mellan två bra lag i ett bra (högt) tempo blev ett västgötaklimax utöver det vanliga.
Back on the horse
Nu har vi deppat, surat och analyserat lördagens match tillräckligt.
Nu är det dags att se framåt istället.
Mancsen kommer till stan och som jag varit inne på tidigare finns det få lag som jag avskyr så mycket som Manchester United.
Det vore så skönt att vinna i kväll.
Inte bara för att det är United (och att vi kan göra en fjärdeplats väldigt, väldigt svår att nå för dem). Inte bara för att Chelsea tappade poäng i går och vi har möjligheten att gå upp i topp igen.
Ny match, nya tag
Vi skippar att prata om Liverpoolmatchen som sådan. Vi skippar att analysera vad som gick fel. Dels för att jag inte hade möjlighet att se matchen men också för att det inte tjänar något till. Matchen mot Liverpool måste ses som ett tillfälligt hjärnsläpp. Allt annat går emot det vi sett under säsongen, laget ÄR bättre än så. Vi går istället direkt på morgondagens match. Att studsa tillbaka direkt kommer vara helt avgörande för våra chanser på titeln i år. Vinst mot United och vi behåller andraplatsen, en poäng från serieledning, med två av fem riktigt tuffa matcher avklarade.
In My Darkest Hour
Äntligen, äntligen är denna helg över. Äntligen är ligaomgång 25 färdigspelad och nedpackad till historiens valv och äntligen har även medföljande måndag betats av. Jag avskyr måndagar efter förlust, jag avskyr lördag kväll efter förlust och jag avskyr att bli så avklädd och synad som jag blir efter förlust. Jag avskyr att det blir så uppenbart hur mycket Arsenal inte bara betyder för mig, utan framför allt hur mycket Arsenals resultat styr mitt humör, min sociala adaptionsförmåga men tyvärr också min syn på världen jag lever i.
Mardrömslikt
Det finns egentligen inget bättre ord att beskriva lördagen med än just det ordet: Mardrömslik.
Där får man för att man vågar hoppas och vara positiv. För att man vågar tro att vi har någonting stort på gång.
Nåja - jag tror alla kan vara överens om att det var katastrof. Utan tvekan det värsta vi spelat den här säsongen. Att släppa in så många mål - så snabbt - det är faktiskt oförlåtligt.
The Headmasters Ritual: Ja men bra jobbat, killar!
Eller tja... Jag vet inte riktigt, kanske inte eller snarare f-n heller. Det här var det sämsta jag har sett Arsenal prestera sedan 8-2-matchen på Old Trafford. Den sämsta matchstarten och det sämsta markeringsspelet på mycket, mycket länge. Sämre förberedda än alla värdelösa bortamatcher förra och förrförra säsongen och sämre rörlighet än mot alla bussparkerande lag vi någonsin mött.
Med nerverna utanpå
Så var det då dags. Den första av två riktigt tuffa perioder på vägen mot en ligatitel. På 11 dagar möter vi Liverpool (borta), Man Utd (hemma), Liverpool (hemma, FA Cup) och Bayern München (hemma). Det kan man säga är ett tufft spelschema (och då är det egentligen bara uppvärmning inför det ännu tuffare schemat i mars).
Det är fruktansvärt och underbart på samma gång. Jag känner att jag går omkring med nerverna utanpå och det är svårt att fokusera på jobbet när huvudet vimlar av tänkbara startelvor, skadeoro och försök att se in i framtiden (svårt).
Liverpool Away: En toppmatch, The Battle of The Third Place eller Vems fönster var sämst?
På lördag spelar Arsenal den tidiga lördagsmatchen borta mot Liverpool FC och denna match har så många olika infallsvinklar, så många bottnar och så många ramar kring sig. Det är en svår bortamatch mot ett lag som, i Luis Suárez, inte bara har en av ligans absolut bästa spelare, inte bara har en oerhört effektiv offensiv med oändliga variationsmöjligheter utan vill framstå som ett lag på väg uppåt i seriehierarkin.