Senaste blogginläggen

Att vara tjej och fotbollsintresserad (eller generellt sportintresserad, antar jag, så länge det inte handlar om ridning, dans eller något annat "tjejigt") är inte helt okomplicerat.

Det är att hela tiden behöva hävda sig, bevisa att man kan och har rätt att vara där.

Något annat som inte är helt okomplicerat (trots deras förkärlek för ordet) är Kanal 9:s re-brandingkampanj som en kanal som nu ska rikta sig specifikt mot män.

Idag tänkte jag skriva om kommande tisdagskväll då Arsenal åker söderut för att möta Southampton i Premier Leagues 23:e omgång, men jag kan inte göra det utan att beröra det transferfönster som just nu går in i sina fem sista, skälvande, dagar. Så först lite uppsnack inför matchen och sedan lite resonerande kring innevarande transferfönster, ur en lite annorlunda synvinkel. Eller kanske inte, vi vår se.

Igår, fredags kväll, spelade vi match i FA-kuppens fjärde omgång, hemma mot hemlösa Coventry City. När laguppställningen kom fick jag precis samma högst osköna känsla som fjolårets möten med Bradford och Blackburn gav mig. När Wengers laguttagning smått stank osäkerhet, tillitsbrist och desperation. Och då det också gick som det gjorde.

Igår, fredags kväll, spelade vi match i FA-kuppens fjärde omgång, hemma mot hemlösa Coventry City. När laguppställningen kom fick jag precis samma högst osköna känsla som fjolårets möten med Bradford och Blackburn gav mig. När Wengers laguttagning smått stank osäkerhet, tillitsbrist och desperation. Och då det också gick som det gjorde.

Som ni alla vet så tar vi på, den för oss arsenalister högst ovanliga speldagen, fredag emot Coventry City i FA-kuppens fjärde omgång. Det forna Premier Leaguelaget Coventry ligger just nu på elfte plats i League One, spelar sina hemmamatcher på League twojumbon Northamptons hemmaplan, Sixfield Stadium, och är mitt uppe i en period av rejäla ekonomiska svårigheter adderat till konflikter mellan klubbledning, ägare och ägarna till deras forna hemmaarena, Ricoh Arena.

De senaste dagarna har det pågått en livlig debatt kring Mesut Özil. Många tycker att han inte har presterat på en tillräcklig hög nivå, vilket så klart är rent snick snack. Det har till och med gått så långt att Christian Eriksen framhållits som ett bättre köp. Det hela verkar grunda sig i en dålig förståelse för vilken typ av spelare Özil är och hur han agerar. De egenskaper som ofta premieras i engelsk fotboll och de fans som förljer den är inte Özil’s starka sidor.

För er som missat det så är jag med i veckan podcast där vi pratar en hel del om matchen mot Fulham och läget i laget just nu, vilket har gjort att jag dragit mig lite för att blogga (lyssna gärna här). Helt enkelt för att när det går bra för laget finns det mindre att säga. Jag tröttnar på att älta samma saker om och om igen och jag antar att ni också tröttnar på att läsa om det.

Att Arsenals försvar tillhör Premier Leagues bästa är lätt att leda i bevis med hjälp av statistik. Laget har släppt in minst mål i ligan så här långt under säsongen (och hälften av dessa insläppta kom i kollapserna mot Aston Villa och Manchester City). Dessutom kan inget annat lag matcha Wojciech Szczesnys tio hållna nollor – nästan hälften av matcherna.

Äntligen måndag och äntligen söndagsrykten att lägga till handlingarna. För som jag skrev i texten ”Varje dag är som söndag” i augusti 2012 så är hela denna period av galenskap accentuerad kring de söndagsversioner av skvallermagasin vilka rör om med grövsta slevarna och kryddar anrättningarna med det bredaste av hittepå-spektra. Hela perioden är hemsk och värst är söndagarna, då räcker inte allt salt i världen till för att förhålla sig till ryktesfloran.

I min förra THR, den som följde efter vinsten borta mot Villa i måndags kväll, likställde jag Wilsheres mål, assist och gula kort med hockeyns Gordie Howe hattrick. Idag fortsätter jag på den inslagna vägen av hockeyreferenser och låter inlägget döpas efter en av vårt östra grannland Finlands absolut största inom den sporten, Esa Tikkanen. Förklaring, om än kanske något långsökt, kommer senare i sjoket av spelarbetyg.