Axel Asplund

Jag har tänkt om.

Under speciella förutsättningar har jag inga som helst problem med att folk buar ut en spelare i laget man håller på.

Eller vad säger du, Cashley?

Sitter, efter en väl genomförd städningsattack i lägenheten, och lyssnar på The Streets nya. Längtan till London växer för varje låt. Tur att det bara är två veckor kvar, exakt faktiskt, tills det att jag står på bortasektionen på Upton Park och sjunger i gång Kolo och grabbarna.

Glädjande att se att The Streets spelar i London under säsongens medlemsresa. För en gångs skull lyckas jag tajma in en fin spelning i samband med en Londonresa, och Mike Skinner har jag inte sett sedan Roskilde 2003. I like!

Igår imponerades jag av Theo Walcotts första tjugo minuter i Englands match mot Vladimir Smirnov. 19-åringen försvann ur matchen efter det, men det är glädjande att se hur han har självförtroende att ta för sig även i landslaget numera. Det bådar gott inför fortsättningen av säsongen.

I övrigt såg jag ingenting av matcherna igår - det blev en mycket bra spelning med martha Wainwright istället. Jag noterar dock att franske Domenech återigen petade Gael Clichy, och att Frankrike tappade poäng mot Rumänien. En slump? I think not. Å andra sidan spelade inte Gallas, så det borde ju ha varit till fransmännens fördel...

Till sist. Petter Hansson har utvecklats till något av en idol. Kanske är det bara min lägenhetskamrat, bördig från Söderhamn, som har indoktrinerat mig, men den blonde backjättens kommentar till Ronaldo under Sveriges match var riktigt skön.
Saxat från Sportbladet:
Vad sa du till Ronaldo, Petter?
- Det var han som sa åt mig.
Och vad sa han?
- Att jag som är så stark ska sluta slänga mig.
Och vad svarade du?
- Jag gör ju bara samma sak som du...

Den globala ekonomiska krisen börjar nu också påverka Premier League. Man Uniteds huvudsponsor AIG var tvungen att låna en astronomisk summa pengar för att klara sig från konkurs. West Hams sponsor konkade och lagets ägare har problem hemma på Island. Även Liverpools ägare har tvingats lägga planerna på en ny arena på is.

Den enda som är sig lik är Roman i Chelsea. Han ska tydligen bygga en ny yacht på 170 meter med inbyggd ubåt om vi ska tro på Europe Calling-bloggen. Det finns ingen recession i världen som kan fälla den evigt skäggstubbade ryssen.

Jag håller just nu på och planerar en ny Londonresa med min pappa. Det fick mig att tänka tillbaka på första matchen vi såg ihop, Arsenal-Leeds 1996. Visserligen köpte vi våra biljetter till West Lower svart men vi betalade inte ens tio pund över ordinarie pris, vilket ni kan se nedan.

Självklart har jag biljetten från min första match uppnålad på anslagstavlan. Har inte alla det?

Vi betalade alltså £40 för två plåtar till en Arsenalmatch. Idag räcker det inte ens till en biljett.  Snackar vi dessutom kategori A-match är det en tvåhundraprocentig ökning (stor reservation för min förmåga till matematiska uträkningar här).

Alla förstår att priserna knappast kan fortsätta rusa i samma takt. Samtidigt vill spelare som Adebayor ha så mycket stålar som möjligt för att kämpa så lite som möjligt - så visst är risken för att ekonomin i Premier League faller sönder. Var går smärtgränsen för vad man kan betala för att se Arsenal förlora oinspirerat mot Hull? Är den engelska fotbollen ännu en ekonomisk bubbla som kan spricka när som helst?

Arsenal sitter som tur är inte i händerna på någon amerikan eller islänning, så trots allt kan vi nog vara lugna än så länge. Frågan är hur länge.

Förresten. Två saker är sig lika. Roman och Sp*rs - Storklubben ni vet. Efter försäljningarna av Berbasulk och Keane har Tottenham inga ekonomiska problem. One less thing to worry about, som Forrest Gump sade. Tyvärr för Sp*rs finns det tydligen ett par andra problem kvar att lösa.

Det är ju typiskt. Så fort skedeläget börjar ljusna och till och med Amaury Bischoff börjar lira boll kommer landslagsuppehållet. Vi vet alla vad det brukar innebära - skador på Arsenalspelare.

Sist var det Nasri som gick sönder och i fjol drabbades Van Persie av knäskadan som förstörde större delen av hans säsong i en match med Holland. Risken att ytterligare någon spelare kommer tillbaka till London för behandling är överhängande. Men så länge landslagen existerar får vi leva med det antar jag.

Jag trodde inte landslaget kunde bli mer ointressant att följa, men som det är nu undrar jag om jag ens kommer att se Sverige-Portugal. Martha Wainwright på underbara Katalin i Uppsala känns långt mer lockande.

Det är märkligt. Från att vara sportnörd som till och med spelade in och såg SVT Sports årskrönikor om och om igen, har jag gått till att - via att vara enbart fotbollsintresserad - till att bara vara Arsenalintresserad när det gäller idrott. 

Nu är det bara att hoppas på att ingen av landslagslirarna tar plats brevid Bröderna Kroniskt Skadad och Eduardo på behandlingsbordet.  

Lugn, jag har inte gått och blivit landslagsförespråkare. I det läget som Arsenals ligaform är i just nu känns det dock ganska skönt att spelarna får ta ett par veckor och tänka på annat än häxpipor i det egna krysset.

Visst återstår det 31 ligamatcher den här säsongen, och det vore idiotiskt att räkna bort Arsenal redan nu på grund av Hull och Sunderland. Det är dessvärre oroväckande att vi tappar poäng i ett så tidigt skede av säsongen när samtidigt Man United har vaknat och Chelsea och Liverpool (och Hull) radar upp trepoängare.

Jag hade hoppats på mer av en reaktion på Stadium of Light, och att spelarna skulle ta vid där de slutade mot Porto. Av det blev det en poäng, och det får man väl vara nöjd med som matchen utvecklade sig. Det känns ju mindre kul - att vara nöjd med en pinne mot Sunderland.

Två veckor av Zlatan, Zlatan, Zlatan ligger nu framför oss. Och sedan matcher med Daniel Majstorovic och Daniel Andersson.

Jag skrev bara att det NÄSTAN var skönt med landslagsuppehåll.

Jag tycker vi kör en favorit i repris.

Fjolårets upplaga av den här tävlingen var en stor succé, när dagen inföll rekordtidigt. 

Det gäller alltså att tippa när St Totteringham's Day - dagen då Sp*rs inte längre ens i teorin kan sluta före Arsenal i tabellen - infaller den här säsongen. Den har infallit varje år sedan säsongen 1995-96 och absolut ingenting talar för att den sviten kommer att brytas.

Ge ditt tips som en kommentar till det här inlägget. Den som kommer närmast vinner ett fint pris.

Traditionen bjuder att jag lägger första tipset:
14/3 2009 i samband med att Arsenal slår Blackburn på Emiraten.

Häng med!

Efter att ha varit skadad i sammanlagt ett och ett halvt års tid under en treårsperiod finns det nu stora förhoppningar om att Robin van Persie äntligen kan få den där skadefria perioden vi har hoppats på sedan Bergkamp inte längre var given i startelvan. Säsongsinledningen har varit upp och ner för Rotterdamkillen men i tisdags var han riktigt på hugget och gjorde två geniuna "forwardsmål".

Det har snackats om hans talang sedan han kom till Arsenal sommaren efter unbeatensäsongen. Under de fyra år som har gått sedan dess har han visat vad han kan många gånger, dock utan att göra det match efter match, månad efter månad. Vilket givetvis främst beror på alla skador.

Utan alla dessa uppehåll tror jag att han hade varit i minst samma klass som Fernando Torres. I dag är han snäppet bakom. Inte när det gäller teknik utan när det kommer till jämnhet och effektivitet framför mål. Det kommer dock med mer kontinuerligt spel i Arsenal.

Någon kanske tycker att VP och Torres inte ska jämföras då de inte riktigt är samma typ av fotbollsspelare. Det stämmer visserligen eftersom att Torres är  en renodlad striker och har bättre målsnitt medan holländaren är en mer komplett spelare. Jag är dock övertygad om att van Persie kan göra lika många mål som Liverpoolspelaren om han får vara skadefri. Vågar man tro på det den här gången? Om han får vara skadefri...