Axel Asplund

The Guardian växer mer och mer. Nu är den etta på min surfrunda, vad gäller engelska tidningar.

Efter den här artikeln blev jag om möjligt ännu mer imponerad av den.

Min favorit: What would an improved version of Spurs be called? Newcastle United.

Bosse Pettersson sa "man blir aldrig besviken när man ser Arsenal spela" i Viasatstudion efter match i går. Well, Bosse, jag kan avslöja att jag har blivit enormt besviken när jag har sett Arsenal spela. Som mot Hull till exempel.

Matchen mot Fenerbahce blev man dock inte besviken på, i alla fall inte anfallsmässigt. Arsenal brukar vara ineffektivt framåt, men när man sätter fem av sex skott på mål tyder det på bra skärpa i de avgörande ögonblicken. Både Adebayor och Walcott var grymt kyliga vid sina frilägen och även de övriga tre målen satt säkert bakom Feners keeper.

Försvarsmässigt är det dock svårt att vara nöjd. Almunia räddade Silvestre och Song ett antal gånger när de släppte till väl enkla målchanser. Jag undrar varför Djourou inte fick spela, för jag håller honom som en mer kompetent mittback än Song. Ett tag i matchen var det rent Hawaii-spel med två vidöppna försvar. Det var nästan som på Kassam Stadium mellan Oxford och Leyton Orient i slutomgången av League II för två år sedan då bägge lagen var piskade att vinna och avslutade matchen med fem man var i anfallet.

Man kan bli besviken av att se Arsenal, men det är aldrig förutsägbart. Matcher som Fulham och Hull mixas med Porto och Fenerbahce i en salig röra. Jag är rädd att vi får leva i en ständigt berg och dal-bana den här säsongen, för rätt var det är orkar inte ungdomarna ladda om till en match. Särskilt nu när tungviktsfighterna börjar dugga tätt.

Till sist. Alex Manninger spelar med Juventus och vinner mot Real Madrid och Alex Song gör mål på volley. Snart har jag sett allt. 

Efter en mer än lovligt seg förmiddag i plugget kom jag hem och skulle börja skriva en totalt omotiverande uppgift. Det enda som hindrade mig från ett större raseriutbrott var att det är match ikväll.

Då möttes jag av följande glädjechock, som min lägenhetskamrat - Han med Mustaschen - hade inhandlat:

För att använda Gert Fylkings odödliga ord: Äntligen! Jag har efterlyst denna gudomliga smak på den svenska marknaden i åratal. Hittills har jag bara haft möjligheten att inhandla den på öarna, men nu har chipstillverkarna tagit sitt samhälleliga ansvar.

Matchölen ikväll kommer att smaka osedvanlig gott med detta tilltugg. Och i och med den framgång kan jag inte tänka mig att det blir något annat än seger i matchen. 

- Vi åker inte dit för att försvara. Vi åker dit för att anfalla.

Ungefär så sa Arsene Wenger före matchen mot Fenerbahce. Man kan nog säga att han fick mer rätt än han ville, för hade inte kapten Manuel storspelat i målet hade den här matchen mycket väl kunnat sluta 5-5. För försvarspel var ingenting Arsenal prioriterade i Istanbul.

Samtidigt är det enormt skickligt att göra fem mål på bortaplan i Champions League, vilket motståndet än må vara. Det var inte heller några slumpmål utan Arsenal spelade till sig chanserna och var skoningslösa i avsluten.

Adebayor visade att han inte har glömt var målet står och det är viktigt för hans självförtroende, vilket i sin tur är viktigt för Arsenal som är beroende av Ades mål. 

Jag tycker också att Diabys match var sensationellt bra med tanke på hur länge han har varit borta. Hans aviga finter måste vara helt omöjliga att försvara sig mot. Hoppas, hoppas, hoppas att hans skadebekymmer är historia nu. Kan VP hålla sig frisk i ett halvår måste väl Diaby kunna det.

Det var en passande avrundning på matchen att Diabys ersättare på mittfältet Aaron Ramsey fick göra sitt första mål för Arsenal.  Är det måhända The Gunners yngste målskytt i Europa, eller var Cesc före där med? Jag fick i alla fall Cesc-vibbar av hans mogna och modiga spel på den offensiva planhalvan.

Med två hemmamatcher kvar i gruppspelet kan jag inte se hur Arsenal ska missa gruppsegern nu. Det gör den här segern oerhört värdefull.

Till sist. Som väntat medförde Vinägerchipsen en imponerande seger. So far so good. Jag är dessvärre inte helt övertygad av den svenska varianten, då man har varit alldeles för snål med själva nyckelingrediensen. Betyget stannar därför vid blygsamma .

Det är ingen hemlighet att jag vill se någon annan än William Gallas som kapten för Arsenal. Först i Wengers kö, bakom Gallas, står Kolo Toure och sedan Manuel Almunia. Spanjoren fick ju ta över bindeln när Kolo klev av i lördags.

Jag hade gärna sett att Cesc Fabregas hade fått chansen. Han är redan en ledare på planen och vid det här laget åtnjuter han respekt av alla motståndare. Han är inte heller rädd för att kliva in i närkamper och stå upp för sina lagkamrater när det behövs. Han föregår med gott exempel helt enkelt.

Att han skulle vara för ung är inget vidare bra argument. Tony Adams blev kapten när han var i Cescs ålder, och det finns många andra exempel på spelare som har fått leda sina lag i unga år. John Terry, Fernando Torres och Steven Gerrard är några. 

Cesc har redan gjort över 200 matcher för Arsenal. Även om han enligt passet är ung så har han erfarenheten som krävs.  Han har också spelat både CL- och EM-final så han vet också vad som krävs i de riktigt stora matcherna. 

Ser man bara till dessa egenskaper är han en övertygande kaptenskandidat. Med tanke på hans uppenbara känsla för klubben, och hans snabba dementier så fort någon tabloid hävdar att han vill lämna England kan man undra varför Wenger tvekar.

Det finns en sak som talar emot Cesc, och det är hur han är utanför planen. Jag tror att det är här Arsenalmanagern ännu inte ser Cescs kaptensegenskaper. När jag intervjuade Fabregas för drygt ett år sedan gjorde han ett mycket blygt och försiktigt intryck. Den säkerhet och pondus han har på planen syntes inte till alls, och då blev det med ens tydligt att han fortfarande är ung för att vara en världsstjärna. Frågan är bara hur mycket han har hunnit mogna under den tid som har passerat sedan jag träffade honom.

Detta måste vara anledningen till att Wenger anser Cesc vara för ung för att vara kapten. Allting talar dock för att Fabregas en dag blir kapten i Arsenal - förutsatt att han fullföljer sitt kontrakt. 

Igår var jag på en tillställning där någon styrde upp en turnering i Fifa 09 på Playstation. Jag försökte smita undan i och med att jag är lika talanglös på att spela dataspel som Teddy Sheringham är på att välja klubbar att representera, men under glada tillrop blev jag övertalad att vara med.

Det var uteslutet att vara Arsenal i turneringen då jag naturligtvis inte ville vara med och sänka min egen klubb. Därmed tog jag en klubb som jag snarare älskar att se förlora. Tottenham Hotspurs.

Mycket riktigt. Jag kom inte bara sist. Hade det funnit en plats efter sistaplatsen hade jag fått den. Jag var toksämst med noll gjorda mål och noll inspelade poäng - skrämmande likt verkligheten. I matchen mot Arsenal blev jag så förnedrad att till och med Manuel Almunia snurrade upp hela mitt lag och gjorde mål - inte fullt så likt verkligheten, men samtidigt inte otänkbart.

Jag måste lära mig att jag inte är byggd för att spela dataspel. Football Manager har jag inte spelat sedan 2006 då jag var Barcelona och fick stryk mot ett lag från en lägre divison med 8-0.

Vill avsluta med att, apropå Storklubben, lyfta en skärmdump som signaturen Rock Stronga publicerade i en kommentar till mitt förra inlägg. Internethumor när den är som bäst. 

I 65: e minuten av lördagens match undrade jag följande: "Varför får Robin van Persie vara kvar på planen? Vad kommer han göra under de följande tio minuterna som han inte har gjort hittills?".

Fem minuter senare stod jag med mössan i handen och bad högtidligt om ursäkt för att jag återigen hade tvivlat. Samtidigt var mina frågor tämligen logiska efter holländarens ineffektivitet under matchen. Tur då att Wenger inte följer min logik, utan - mer rimligt - sin egen. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen: Arsene knows - Axel doesn't.

En mer relevant fråga som matchen väckte var hur det kommer sig att Adebayor bidrar med så lite den här säsongen. Visst är han tillsammans med van Persie lagets bästa målskytt så här långt den här säsongen, men han har bara nätat i tre av tolv matcher av vilka han har startat alla utom en. Arsenal behöver en målskytt som kan kliva fram och näta kontinuerligt i match efter match, inte någom som på sin höjd gör mål i var fjärde. Vi behöver en sån målskytt som Ade var i vintras.

Det är svårt att sätta fingret på varför togolesen inte hittar målet i lika många matcher den här säsongen som under förra. Kanske är det tillfälligheter eller otur som spökar och i så fall lossnar det när som helst, för fjolåret var knappast en tillfällighet. Beror det på något annat, som inställningen exempelvis, är det allvarligare. Då måste Wenger, Rice och Primorac förklara för honom vad som gäller, eller ge Bendtner/Vela en allvarligt menad chans i startelvan. 

Jag har ännu inte hunnit uppdatera mig helt och fullt om skadeläget efter landskampen. Det står klart att van Persie hoppade in i Hollands match mot Norge, så han borde vara spelklar. Däremot spelade inte Djourou för Schweiz samtidigt som Gallas missade Frankrikes match i helgen, så det borde innebära att vi får se en Manchester United-spelare göra debut på Emiraten på lördag.

Wenger brukar göra en intervju med Arsenal.com på torsdagarna, så framåt sena eftermiddagen lär vi veta mer om hur det står till med landslagsspelarna.

Hur som helst är uppehållet så gott som över, och vi kan börja fokusera på den riktiga fotbollen igen. De närmsta fyra veckorna bjuder på två Arsenalmatcher i veckan, så nu blir det till att planera sin tid. Först ut är Everton på lördag, en match därArsenal Sweden har hela 80 representanter på plats. Jag litar på att ni som ska dit ger allt för att ge Arsenal en extra boost.

Till sist: Leonard Cohen i Globen igår var magnifik. Jag är fortfarande hög efter den spelningen. Betyget, på en femgradig skala, är givetvis

Arsenal Ladies kommer åter till svensk mark. Umeå IK möter Vic Akers red and white army i kvartsfinalen av Women's Cup.Matchen spelas i november om jag har förstått det rätt.

Tänk om Gamliavallen låg lite närmare Uppsala, då hade det antagligen varit aktuellt att se fighten live - nu blir det nog att följa matchen på TV. Om TV nu visar Women's Cup. Vi kan dock utgå från att Viasat Sport - i och med att det är Arsenal som spelar - inte visar matchen.

Det är dags för Arsenal Ladies att visa att vinsten av turneringen 2007 inte var en engångsföreteelse och sätta Marta och Hanna Ljungberg på plats. Jag litar på att Emma Byrne, Faye White  och de andra tjejern gör jobbet.

Och det är fortfarande bara tisdag.

Det är ju total stiltje vad gäller Arsenalnyheter just nu. Det är sämre fart än under sommaren, då man i alla fall hade Adebayors ambivalens att irritera sig på. 

Själv fyller jag landslagsuppehållet med fortsatt spring på konserter. I morgon väntar gamle rödvinshjältepoeten Leonard Cohen i Globen och det har pontential att bli magiskt. First we take Manhattan...

Det känns bra att detta är årets sista tvåveckorsuppehåll för landslag och att vi nu kan gå in i den mest intensiva matchperioden. Då när två matcher per vecka snarare är regel än undantag. Hallelujah, för att tala Cohen-språk.