Tjenare! Dagen före dagen före dagen före dopparedagen och vi alla känner redan av efterföljderna utav landslagsuppehållet. Skador, röda kort (läs: Mellberg), oroligheter och nästan enbart dåliga nyheter står på tapeten idag.

Igår kväll satt jag hemma vid datorn och pratade med några vänner. Jag bestämde mig för att logga in på Twitter och se hur det hade gått för alla våra Arsenal-spelare ute i Europa. Jag förväntade mig goda rapporter och kanske någon småskada, men det jag bemöttes av var denna bild.

Chockerad och deprimerad som jag blev såg jag huvudsidan på morgondagens Arsenal.com - "Theo out for the season". För sanningen är att Walcott nästan vred sig i smärtor när han åkte på den tacklingen. Theo blev sedan utburen på bår och jag tror att alla Arsenal-supportrar kände att det här inte kunde sluta bra. Om det inte skulle vara en säsongslång skada skulle det definitivt bli en 3-4 månader borta.

Hur som helst kom det allt positivare rapporter timmarna efter. Det pratades om att det bara var en "precautionary" scan och att det handlade om en så kallad sprained ankle och ingenting värre.

När Capello sedan blev frågad om skadan på Walcott sade han följande:

It's a little problem or not so big problem.

I spoke with Theo. I asked him: 'Two weeks?' He said: 'Less'

Det har fortfarande inte kommit ett officiellt uttalande och en riktig bedömning av skadan har inte gjorts. Därför tänker jag inte ropa hej förrän jag är över bäcken. För jag minns exakt hur det var med skadan på RvP förra året. Det pratades till en början om bara en eller två månader för att sedan bli tre till fyra månader.

Hur länge blir Walcott borta egentligen? Foto: Bildbyrån.

Angående just Robin van Persie fick vi ännu en gång mycket dåliga nyheter gällande hans skada. När Arsenal.com kom med sin sedvanliga skaderapport utökades frånvarotiden med ett par veckor. Nu kommer vi inte att se skymten av van Persie förrän mitten av oktober. Detta gör att han missar följande matcher:

Bolton (H) - Premier League
SC Braga (H) - Champions League
Sunderland (A) - Premier League
Tottenham (A) - Carling Cup
West Bromwich (H) - Premier League
Partizan Belgrad (A) - Champions League
Chelsea (A) - Premier League

Av dessa kommer vi utan tvekan att klara oss bra mot Bolton, SC Braga och West Bromwich vare sig vi hade haft en frisk eller skadad RvP. Dessutom var han aldrig tänkt att spela mot Tottenham. Det gör att vi kommer att sakna honom i "enbart" tre matcher. Det handlar om Partizan Belgrad (A), Sunderland (A) och Chelsea (A).

Dessa tre matcher är matcher som mycket väl kan bli lika den vi spelade mot Fulham förra hösten. En match där vi kommer att få många målchanser emot oss samtidigt som vi endast kommer att få nöja oss med ett, två eller tre farliga målchanser. Att då ha en frisk RvP kan vara skillnaden mellan vinst och förlust/likaresultat. Bortamatchen mot Fulham förra hösten är ett perfekt exempel på det.

Som tur är har vi den här säsongen tillräckligt med bredd i anfallet. Det som dock oroar mig är att vi endast är en skada ifrån att spela med Arshavin som centerforward igen. Om Chamakh ens åker på en enda skada är vi helt ärligt "fucked" när det kommer till den positionen. Att ha RvP, Chamakh och Bendtner borta samtidigt är någonting som helt enkelt inte skall hända. Hur som helst lär Walcott vara tillbaka snabbare än väntat och då kan han alltid ta över den positionen, ifall någonting skulle hända med Chamakh det vill säga. Han har klarat sig bra där förut och lär göra det igen, speciellt när han är i form.

Rocking Robin - skadad igen. Foto: Bildbyrån.

Vi har dock positiva nyheter också! Rehabiliteringen går bra för Aaron Ramsey som inom en månad kommer att börja träna för fullt. Samir Nasris rehabilitering gick snabbare än väntat och han är redan tillbaka i nästa hemmamatch mot Bolton! Samtidigt sägs det att Bendtner skall vara tillbaka inom en snar framtid.

Igår spelade reserverna match då man mötte Blackburn på Underhill Stadium. Matchen slutade 4-3 efter en rysare, men för att vara ärlig är det ett mycket dåligt resultat sett till det lag man ställde upp med. Hela fyra a-lagsspelare fanns med (Fabianski, Squillaci, Djourou och Denilson) samt att det fanns spelare med erfarenhet från a-lagsspel (Emmanuel-Thomas & Craig Eastmond). Arsenal.com har lagt upp en gratis video där man kan se Squillaci in action. Det mest intressanta i videoklippet är inte något man får se, utan det man hör. Jag ställer både ett stort utrops- och frågetecken kring låtvalet. Vem valde egentligen att ha lite för kul igår? Skurt? Jultomten? Eboue?

Efter matchen talade Fabianski ut om sina chanser i a-laget sägandes följande:

Fabianski on transfer window speculation: If you're at Arsenal there is always going to be plenty of talk about who's coming in.

The Tottenham game will be the earliest game for me to play and I just want to show my best, show the boss I'm able to play as 1st team GK. It will be very exciting to play. I am going to treat it, let's say, as another chance to prove myself.

Det måste vara tufft att först fightas rejält om platsen som förstakeeper för att sedan se fram emot Carling Cup-matcher....

Jack Wilshere var back in action igår när U21-landslaget mötte Litauen. Stuart Pearce var full av beundran över ynglingens insats i gårdagens match:

Jack gave us a lift when he came on and had an impact on the game. For a young man, who in his own mind is expecting to be playing on Friday and then on the back of that was not in the starting line-up again, he has handled that extremely well.

Wilshere spelade alltså fram till två mål och var allmänt bra. Mycket lovande!

I går såg även Frankrike till att vinna mot ett svårslaget Bosnien på hemmaplan. 2-0 (till Frankrike) blev slutresultatet och en av de bästa spelarna mot så väl Vitryssland (som de mötte veckan innan) och Bosnien var Abou Diaby. All sorts fransk media hyllar idag Diaby för sina välspelade matcher och säger att han kommer att vara given från start fr.o.m. nu.

Det jag sett av Diaby hittills (i landslaget) bådar gott. Han har dominerat mittfältet på alla sätt och vis. Han har tacklat, slitit, passat och startat flera anfall. Vad som även utmärkt sig är att han i landslaget liknar Vieira väldigt mycket i sin spelstil. Nu vet vi alla att det kommer att ta flera årtionden innan man få se en spelare som var lika bra som Vieira under tiden han peakade, men Diaby har startat môcke bra i både Arsenal och landslaget.

Diaby har startat säsongen bra. Foto: Bildbyrån.

Igår pratade Vermaelen (eller kanske var det Xavi som på något mystiskt sätt tog sig in i Vermaelen?) om Cesc Fabregas och hans Barca-DNA. Idag har han dock tagit en kovändning och jag vet inte vad som hänt, men han måste ha gått en snabbkurs om DNA hos Fektarn då han sade följande idag:

Cesc has shown with every day that, while he was tempted by Barcelona, he is determined to give everything for Arsenal even after they rejected the offer. We have tried to help him recover because we need our captain and he has a big personality.

Cesc has Barca in his heart and it's impossible to forget that. But he is a great player and always he's so professional. Now he's 100 per cent with Arsenal. You can learn from him. What's happened is in the past. I don't accept he will go next summer because he is happy here and he's so important to us, directing players on the field.

Nu pratas det alltså inte om DNA längre, utan nu pratas det om vilken fantastisk Arsenal-spelare han är. Det pratas om att han ger allting för Arsenal och det enda som nämns om Barcelona är att hans hjärta även bultar för det katalanska laget. Jag tror att Vermaelen insåg att DNA inte kan innehålla spår av Barcelona. För vad skulle annars få honom att säga allt det här?

Supertalangen Wellington Silva har åkt ner till Brasilien igen, men kommer att komma tillbaka i Januari då han fyller 18 år. Om äventyret i England har han sagt följande:

The experience in London was perfect. I can now dream of playing in the Premier League and I don't think it will be hard for me to adapt. Mr Wenger has spoken with me and has helped me with my work and training. I am really looking forward to this challenge.

Jag gillar Wellington, verkligen. Han har flera gånger skrivit på sin blogg att han kommer att göra allt han kan för att en dag kunna bli ordinarie i Arsenal. Han har även skrivit att han knappt hunnit med någonting annat än att träna, äta och sova under sin tid i Arsenal. Han har likt Uniteds nyförvärv Bebe levt upp under väldigt fattiga omständigheter där han varit tvungen att kämpa varje dag för att ta sig dit han står idag. Personligen uppskattar jag sådana spelare mer än de som halkat fram på ett bananskal i sitt liv.

Nu är jag tillräckligt smart för att förstå att de flesta professionella fotbollspelare varit tvungna att gå igenom hårda tider, men när man kommer från ingenting alls för att sedan kämpa sig till en plats i en toppklubb som t.ex. Arsenal förtjänar man allt beröm man kan få. Jag hoppas verkligen för både hans och Arsenals skull att han en dag kommer att bli vår nye målmaskin. Men det kommer att ta sina år, utan tvekan.

Om ni vill se en mycket bra intervju med vår nordamerikanske scout Danny Karbassiyoon kan ni göra det på här på USA.Arsenal.com. Man får lite insikt i vad en scout egentligen gör och det är helt enkelt en intervju som ni alla bör se.

Det här var dock allt för idag! Hoppas att ni har en trevlig onsdag. Kommentera gärna! Tack och hej!

God eftermiddag! Landslagsuppehållet rullar vidare och så gör även denna blogg. Det märks att det är uppehåll i princip överallt. Kända arsenalbloggar kommer med extremt korta inlägg, nyhetstorkan är fortfarande omfattande och kommentarerna till den här bloggen blir allt färre och färre. Men fram tills att spelarna återvänder till sina respektive klubbar från sina respektive landslag kan vi ingenting annat göra än att vänta, so vänta it is.

Under tiden har det ändå pågått både ett och annat.  Det kanske mest notabla är att Xavi gått så långt att han äntrat Vermaelen via både kropp och själ. För vad skulle annars få Vermaelen att säga detta:

Cesc carries Barcelona in the heart, in his DNA. Therefore it is impossible for him to forget about them. He was determined to go to Barca last summer, he more or less confessed it in the dressing room. But that is past history. Now he is 100 per cent ready to put his all in to a great season with Arsenal.

För att vara ärlig trodde jag först att det var ett skämt. Jag försäkrade mig om att det inte var första april och sedan var jag tvungen att dubbelchecka för att verkligen tro på det hela. Hur som helst har jag ingen aning om varför han säger det och varifrån det kommer, men någon förklaring lär det finnas. Hur som helst trodde jag alla lagt det bakom sig och nu fokuserat på framtiden.

Att Fabregas ville till Barcelona kan nog ingen av oss förneka längre, men samtidigt vet vi att han inte hade någonting emot att fortsätta i Arsenal. Om han skulle haft det skulle han mycket väl kunnat göra "en Mascherano", fast med lite mer stil. Huvudsaken är den att Cesc spelar för Arsenal och att han kommer fortsätta att göra det. Att påminna oss alla om hans "Barca-DNA" är frustrerande och tröttsamt. I slutändan gör det ingen större skillnad om det är Xavi eller Vermaelen som säger det, för det är lika tröttsamt vem som än säger det. Däremot kan man ha sina åsikter om barnungen Xavi som aldrig verkar sluta repetera den frasen.

Fabregas stannade i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Hur som helst, M a r t i n Keown har skrivit sin sedvanliga krönika The Daily Mail och där så yttrar han sig om vilken fantastisk spelare Ashley Cole var. Han säger bl.a. följande:

Contrary to what many people think, I found Ashley very likeable and willing to learn when he came on the scene at Arsenal. He had a great deal of respect for senior players because he was an Arsenal fan living the dream just training with us.

He was impressive in training but we only really stood up and took notice - including Arsene Wenger - when he made his first-team debut. There are some players who look brilliant in training and don't really perform in a game and then there are others who don't seem special in training and save their best performances for when it matters. Ashley was the latter.

Well, vad ska man egentligen säga? Ashley Cole var en fantastisk spelare när han spelade i Arsenal (och hur mycket jag än hatar att säga det är han det fortfarande i Chelsea) men om han nu älskat Arsenal så mycket som Keown påstår skulle han aldrig gjort det han gjorde. Det kan nästan liknas vid en otrohetsskandal. Att gå bakom ryggen på Arsenal (eller på någon klubb för den delen) för sitt eget bästa är någonting man aldrig gör. Jag antar att ni alla känner till vad som hände och varför, så jag behöver knappast repetera historien.

Hur som helst må han ha älskat Arsenal och han må ha varit en jättebra spelare, men det han gjorde var så pass hemskt att det inte på något sätt väger upp hans tid i Arsenal, tyvärr.

Igår länkade jag till Laurent Koscielnys intervju på Arsenal TV Online. I den intervjun pratade han bl.a. om Vermaelen och Squillaci, men han nämnde också närkampen som han inte fullföljde i matchen mot Blackburn. Om den säger han följande:

Yes, I think that I could have got the ball and I think maybe I still had the red card against Liverpool in my mind, I don’t know. I admit I didn’t start the game too well but I’ll learn from games like this. Looking back I don’t think the performance was too bad.

Jag tycker faktiskt att han gjorde en bra match mot Blackburn, men det som folk minns är inte hans stabila backspel, utan misstaget som kostade oss ett mål. Det kunde ha varit matchavgörande, men som tur var så var det inte det. Saken är att det var ett misstag som bör kritiseras, men samtidigt bör man diskutera vad det var som fick honom att göra det. Saken är att han fortfarande lär sig känna den engelska ligan och det kommer att ta sin tid. Vad man däremot kan fråga sig är hur smart det är att spela in en mittback som inte har någon större erfarenhet direkt från/i start(elvan). Det visade sig bli en succé med Vermaelen förra året. Frågan är om det blir en likadan succé med Koscielny?

Vermaelen gjorde succé under sitt debutår i The Gunners. Foto: Bildbyrån.

Vad jag däremot är säker på är att han kommer att bli bättre med tiden och han kommer att lära sig när man ska göra de avgörande tacklingarna, de avgörande beslut och de avgörande brytningarna.

Dessutom bör man påminna alla om att han inte förlorade en enda tackling i Ligue 1 förra säsongen. Och då mötte han ändå lag som Lyon, Marseille och Auxerre rätt så ofta. Dessutom har han fortfarande inte gått förlorandes ur en enda tackling i Premier League hittills! Vi får hoppas att det fortsätter så. Om ni vill läsa mer om Koscielny och vad som gör honom till en väldigt bra mittback kan ni läsa Joel Ches artikel på Arsenal Mania. Möcke möcke bra!

Schwarzers landslagskompis Lucas Neill menar att Schwarzer hade förtjänat en flytt till Arsenal. Det här säger den f.d. Blackburn-försvararen:

He is the ultimate professional. He deserved to go to a club like Arsenal. But equally he will thrive under Mark Hughes at Fulham.

Personligen har jag inga direkta åsikter om det. Jag hoppas dock att allt går bra för Schwarzer i Fulham och att sommarens trubadurer inte påverkat honom allt för mycket.

Lite smånyheter finns det också att bjuda på! Den f.d. Arsenal-målvakten Richard Wright (vem minns inte honom!) har valt att testa lyckan i USA. Han kommer nämligen börja spela för San Jose Earthquakes (vilket lagnamn!). All lycka till Wright, du kommer att behöva det. Sport.co.uk kommer upp med dagens anekdot när de menar att 33 minuter skall ha avslutat Arsenals intresse för Bolton-försvararen Gary Cahill. Sist men inte minst ställs Thomas Vermaelen under veckans "Spotlight". Jag skall alldeles strax checka in den, gör det ni också!

Richard Wright flyttar till USA! Foto: Bildbyrån.

Det var dock allt för idag. Jag får ursäkta för eventuella stavfel och slarvmissar då jag lidit av nysattacker (allergi) när jag skrivit dagens inlägg. Kommentera gärna, tack och hej!

God eftermiddag! Livet går vidare och så gör även de tråkiga uppehållsdagarna. Sverige möter San Marino imorgon och vi alla förväntar oss en storseger där Zlarre får sätta dit en eller två mål. Hur som helst väntar vi normalt folk på att få se lite Premier League-fotboll igen. Det känns som att det gått alldeles för länge sedan vi sist fick uppleva en Arsenal-match. Visserligen var det bara lite mer än en vecka sedan, men dessa uppehåll är jobbiga, så himla jobbiga. Well, låt oss se vad som sagts och gjorts på sistone.

Under sommarens transferfönster var vi som bekant efter mittbacker och målvakter. Två spelare som Arsenal var genuint intresserade av var Phil Jagielka och M a r k Schwarzer. Nu har de bägge gjort uttalanden om Arsenals intresse. Medan Jagielka är mer öppen med intresset verkar det som om Schwarzer kommer få det svårt att säga någonting ö.h.t.:

Jagielka: It’s nice, obviously, for a club like Arsenal to be linked with me. But nothing happened. I stayed as an Everton player and I love playing for Everton. We have not had the greatest of starts to the season, but I’m sure we’ll pick up. It’s nice, nice to get two England starts and be linked with one of the big boys.

Schwarzer: I would rather not say anything, I would really rather not say anything because otherwise I might say something wrong.

Med tanke på den situation Schwarzer satte sig i kommer han få det lite svårt att vinna tillbaka fansens förtroende. Samtidigt tror jag mycket väl att Fulham-supportrarna förstår att det var en chans han hade förtjänat och en chans som han så gärna var mån om att ta.

Problemet är att hela Schwarzer-affären sedan starten varit så himla mystisk och sluten. Samtidigt har den australiensiske landslagsmålvakten varit minst lika mystisk och sluten han själv. Allt från dolda budskap i media till hans mystiska ryggskada som "råkade" bli läkt precis efter att transferfönstret stängt.

Schwarzer har haft en tuff sommar. Foto: Bildbyrån.

Även Jagielka hade vi lagt ett officiellt bud på, men Everton var klara med att han inte var till salu och spelaren respekterade Evertons vilja och beslut.

I dagarna har den trevliga Ryan Shawcross varit aktiv med att prata om allt mellan himmel och jord i tidningarna. Bl.a. verkar han ha ett problem med Wengers kommentarer om Stokes påstådda rugbyspel:

I don’t mind people having their opinions. But if it’s not a game involving his players then I don’t see the point of bringing up me and Huthy. I’ve watched the video again and at no point did I go anywhere near Gomes. I didn’t think I had, but I didn’t want to say I hadn’t touched him before looking at the whole video to make sure.

He’s obviously got something against me. It’s just weird. he brings my name into it. He always seems to have a problem with Stoke, our manager and certain players. Criticism doesn’t bother me, unless it’s a false accusation like this one. It’s just disappointing he came out and said something that wasn’t needed. He could have said there was a problem week-in, week-out in the Premier League, but he shouldn’t have named individuals.

Kan någon hjälpa Shawcross a.k.a. "he is not that kind of a player" (08/09 ex. 1 | 09/10 ex. 2 | 10/11 ex. 3) med att förstå vad Wenger, Arsenal och alla Arsenal-supportrar har emot honom och laget Stoke? Jag kommer då verkligen inte på någoting. Konstigt.

Barcelona-spelarna skulle kunna prata om Cesc Fabregas 365 dagar per år, 24 timmar per dygn. Nu är det ännu en gång Messi (fjärde, femte eller sjätte uttalandet från honom...) som sagt att han gärna skulle vilja spela med Cesc:

Who wouldn't want Cesc in their team? I have always said that I would love to play with him again, as we did in the Cantera (Barcelona's youth side).

Tur att det inte var Xavi a.k.a. "Cesc has Barca-DNA" som sa det. Då skulle jag gått bärsärk. Hur som helst är det bara så himla tröttsamt. Till och med efter att transferfönstret stängt kan de inte hålla käft. Herregud vad jag är trött på den klubben, deras styrelse och deras spelare. Jag skulle gärna vilja använda mig av Teddy Sheringhams gamla citat och göra om det lite. Sheringham sade en gång "I do hate Arsenal, with a passion". Well, då säger jag så här: "I do hate Barcelona, with a passion". Jag tror att de flesta här känner exakt likadant.

"Mes Que Un Club". Jo, tjena. Foto: Bildbyrån.

För er som hänger med i media vet att Liverpool haft en ceremoni för Jamie Carragher. Både före och efter har han intervjuats och då har han sett till att både hylla Arsenal och Thierry Henry. Detta säger han om Arsenal som klubb:

Everyone else should look at Liverpool and say they have dignity, class. I mean, like the way people look at Arsenal. They do things right and you think they conduct themselves in the right way. I think we have been a club who were like that and we need to get back to that, to do things right. Sometimes you win, sometimes you lose; that’s football. You can’t win all the time. But you can still behave in a way where people respect you.

Om Thierry Henry säger han följande:

Thierry Henry, he was definitely the best. He was just too quick. Oh God, what a player he was. I was so relieved when he went to Barcelona. He used to have everything. You couldn't even kick him, he was big and strong, oh, Jesus, he was a nightmare.

Who is the best player you’ve played against? Thierry Henry. He was probably the best player in the world and I was playing at right-back when I started playing against him. Everyone knows that playing at full-back against Arsenal in those days was tough, what with Robert Pires going inside, Henry coming wide, Ashley Cole bombing on. Henry gave me a few good chasings over the years. Sheer class and pace’.

Det är sådana här spelare man respekterar, oavsett vad för klubb de spelar i. Det är sådana här uttalanden man gillar att läsa. Istället för att kritisera Arsenal eller andra klubbar på olika sätt (läs: Adebayor, Shawcross, Robben, Xavi m.fl.) kan man alltid välja att respektera klubbar, istället för att kritisera dem. Sedan finns det ju alltid skäl till kritik och det skulle nog bara vara konstigt att se Adebayor eller Xavi hylla Arsenal. Och sedan skall kritik alltid förekomma, men den senaste tiden har Arsenal kritiserats av så många personer, och det inkluderar ledare, spelare och fans. Därför är det skönt att se en motståndarspelare hylla Arsenal för första gången på väldigt länge. Respekt bemöts oftast med respekt, om ni förstår mig.

Sedan måste jag bara nämna att den här incidenten/sekvensen måste Carragher haft mardrömmar om ganska länge. Totalt ägd, eller vad säger ni?

Henry - en av de bästa. Foto: Bildbyrån.

Lite smånyheter finns det också att bjuda på! Om ni vill specca (cs-språk ftw!) vårt kommande nyförvärv Ryo Miyaichi kan ni göra det i den här videon. Ganska lovande, eller vad säger ni? Här kan ni se en intervju med Laurent Koscielny på ATVO och på The Republic of Mancunia kan ni läsa en mycket bra artikel om Rooneys otrohetsskandal. Om ni är sugna på ännu mer läsning kan ni checka in den här artikeln på The Guardian. Väldigt spännande läsning om bl.a. Lauren!

Det senaste i transferväg handlar om att Wenger skall ha ögonen på ännu en Barcelona-talang. Den här gången handlar det om den defensive mittfältaren Oriol Romeu. Mer information finns att hitta här!

Sist men inte minst vill jag tipsa er alla om det fantastiska chattprogrammet IRC! Vi på Arsenal Sweden har ju en egen kanal där alla arsenalsupportrar kan komma in och chatta med andra supportrar från hela landet. Ni kan komma åt IRC genom den här hemsidan (ange #arsenalblogg som kanal och erat namn som "nickname"). Om ni gillar det och vill ladda ner det kan ni följa instruktionerna på den här sidan. Jag kan lova er att det är riktigt trevligt att sitta uppe på kvällen och diskutera allt mellan himmel och jord med andra supportrar!

Det här var dock allt för idag! Nu får ni ha det trevligt ute i stugorna. Vi hörs imorgon. Kommentera gärna. Tack och hej!

Hej hej! Dagarna går snabbt förbi och nu är det bara sex dagar kvar tills vi äntligen får se vårt kära Arsenal spela. Det är fortfarande rätt så tomt på nyhetsfronten och jag har tyvärr inte gjort i ordning något sorts specialinlägg för idag. Hur som helst har två intressanta uttalanden gjorts. Nu må jag överdriva rätt rejält i rubriken till inlägget (den bjuder jag på), men det är trots allt så att Arjen Robben sagt att Sp*rs är lika bra som Arsenal nu när man värvat van der Vaart. Samtidigt tycker Adebayor att City är en större klubb än Arsenal. Den stora frågan är då vad det är för fel på dessa två herrar?

Adebayor är ingen älskad person någonstans i Arsenal-världen och det finns ytterst få supportrar som fortfarande gillar honom. Adebayor å andra sidan gillar inte Arsenal så mycket heller. Han var superb 2007/2008, men efter den säsongen gick allt utför för både honom och klubben. När han förra säsongen värvades till Manchester City för hela £25 miljoner (herregud!) drog många en lättnandes suck.

I City har det gått både si och så för togolesen. Inför den här säsongen har han dock blivit petad från startelvan och startar nästan alla matcher från bänken. Killen som bara för några veckor sedan flörtade med alla klubbar i Europa (jag hoppas att ni kommer ihåg det) väljer nu att vara "lojal" (tillåt mig att skratta) mot City och anger i samma slänga att City är en större klubb än Arsenal:

Yeah, it does feel like that [like we're a bigger club than Arsenal]. With the great new players we’ve got we have a wonderful chance to make ­history. But it’s all about results. If we can win ten games in a row, people will class Manchester City as bigger than Arsenal.

This season we’ve got better ­players like David Silva and Yaya Toure. We’re a better team but now we have to prove it. We have to work on the winning mentality and add that spirit to the squad. We can finish in the top three – that’s our belief now.

Adebayor är Adebayor sig lik kan man enkelt säga. Jag fick tillbakablickar till tiden i Arsenal när han för några veckor sedan gick ut och sade att han lyssnar på bud från varenda klubb i Europa. Manchester City var dock snabba med att be honom att ta tillbaka uttalandet och stanna hos de ljusblå. Nu väljer han då istället att hylla de nya spelarna och samtidigt kasta en känga åt Arsenal.

Adebayor "trivs" i Manchester City. Foto: Bildbyrån.

Nu när Tottenham och Manchester City är starkare än någonsin tidigare - i Premier League - har spelarna i de här klubbarna råd att göra sådana uttalanden. Men samtidigt tycker man som Arsenal-supporter att det bara är löjligt. Vi må inte ha vunnit en titel på fem år, men vi har gått till kvartsfinal i Champions League flera år i rad samtidigt som vi under vissa säsonger har utmanat om ligatiteln (ex. 07/08 & 09/10).

Sedan har alltid historia en viktig del av storheten som klubb om man väljer att uttala sig om hur stor en klubb är. Manchester City och Tottenham är historiska klubbar - absolut - men deras historia räcker inte till om de ska tampas med Arsenal. Citys och Tottenhams storhetstid var så långt tillbaka i tiden att man får gå tillbaka flera årtionden för att hitta deras senaste storhetstid. En stor klubb som Manchester United, Arsenal eller Liverpool har ständiga storhetstider med jämna mellanrum. Det har varken City eller Tottenham haft.

Jag får även nämna att det är mina personliga åsikt av saken i fråga. Det finns folk med olika åsikter av detta och jag säger verkligen inte att min är den rätta. Hur som helst, låt oss gå vidare med inlägget.

Dagens andra "syrliga attack" görs av Arjen Robben som menar att Sp*rs är lika farliga som Arsenal nu när de har van der Vaart. Robben säger följande:

With Rafa on board, Spurs really do have one of the very best midfield players in the Premier League, maybe even the best. In terms of his vision, his range of passing, his ability to split a defence and his eye for goal he is as good as Cesc Fabregas, Steven Gerrard and of course Frank Lampard.

He is that bridge for Spurs that makes them go from a very good Premier League club to a team capable of taking on and beating any side in Europe on their day. I knew of his interest in England and that van Persie had been speaking with him about how great life in London was. I think when Robin was trying to convince him how great London and the Premier League was, it was as though he was trying to convince him to join Arsenal.

It’s kind of backfired on Robin a little bit now, though, because he has signed for their biggest rivals. Before Rafa signed, I’d still have had Arsenal down as the stronger team – but now I don’t think there is anything between them. For fans who have not seen a lot of him, I would compare him to Cesc Fabregas. He can play out wide, but his ideal position is playing in the middle of the park as playmaker.

Min personliga åsikt av detta är att Robben överskattar van der Vaart rejält. Visst är Rafael en bra spelare och en spelare som absolut skall spela i ett topplag, men han är ingen Frank Lampard, Cesc Fabregas eller Steven Gerrard. Han är en Rafael van der Vaart. En bra spelare som är en bra spelare, men ingen världsklasspelare. Min definition av honom må vara luddig, men jag hoppas att ni förstår mig.

RvP och RvdV är bundisar (läs: bästa vänner). Foto: Bildbyrån.

Sp*rs ser dock för första gången på länge äckligt starka ut, men samtidigt tror jag att de kommer att tappa något i år. Nu har de Champions League, tuffa bortaresor i Europa, skadeproblem tidigt in i säsongen och en helt annan målsättning än tidigare. Det kommer att bli för mycket för dem och till slut kommer det att sluta precis som vanligt - utanför top 4 och två utklassningar av Arsenal. Någon som vill sätta emot?

Jack Wilshere har hamnat i blåsväder på sistone. Han har blivit arresterad för inblandning i ett bråk (trots att han var fredsmäklare), media har kommit på någon löjlig historia om att han diskriminerat ett flertal kvinnor genom att titta/ta bilder under kjolen på dem och på allt detta har han även blivit droppad till U21-landslaget (det var dock ganska väntat).

När han således inte togs med i matchen mot Portugal (U21) var det många som undrade varför. Rykten startades direkt, men Stuart Pearce såg till att slå hål på dem direkt. Han sade följande:

There have been one or two stories in regard to him. Whether there is any truth in them or not I am not particularly interested, but I felt he had taken his eye off the ball. This game was too important to put a player on the pitch who hadn’t had a full focus in respect of that.

I have to make team selection to win the game, I don’t do things for effect. I had to leave Theo Walcott out a year ago having persuaded him to come to the Under 21 Championship. His reaction was fantastic and the same will apply to Jack. He has to put on a performance in training for me and I will review how we can beat Lithuania with the best team possible. He understood.

Skönt att höra. Jack måste dock bli lite mer disciplinerad, oavsett om vissa rykten stämmer eller ej. Han har blivit en professionell fotbollspelare och måste även agera som sådan. Man måste ha i åtanke att han om några år kommer att vara en stor förebild för många. Sedan skall mannen få ha kul, absolut! Se bara till så att allt partajande inte går överstyr. Vi vill ju inte ha en ny Bendtner-incident precis.

Angående disciplin, förebilder och professionella fotbollspelare har Wayne Rooney a.k.a. Shrek hamnat i skiten igen. Nu skall han då ha idkat samlag med en prostituerad ett flertal gånger det senaste året. Under landslagssamlingar, mellan matcher och när hans nuvarande flickvän Coleen varit gravid har han sett till att tillfredsställa sig själv med Jenny Thompson, 21 år. Allt ni vill veta om affären hittar ni här.

Wayne Rooney - en av väldigt många fotbollsstjärnor som varit otrogen. Foto: Bildbyrån.

Nu har det här absolut ingenting med Arsenal att göra, men det är ändå intressant att se vilka rötägg vissa fotbollspelare är. Det är ju inte första gången det här händer precis. Ashley Cole, Peter Crouch, John Terry och nu Wayne Rooney. Lägg där till likartade fall med andra fotbollspelare så som Franck Ribery och Karim Benzema. Alla dessa män har åkt fast under ett tidsspann på bara två år. Herregud.

Det finns en sak väldigt många glömmer när man pratar om professionella fotbollspelare. De må vara kändisar, de må vara några av världens bästa fotbollspelare och de må ha pengar, vackra fruar och allt en man kan drömma sig att ha, men innerst inne är de precis som vilken annan som helst. Det om inget annat har alla de här otrohetsskandalerna bevisat. Det händer inte bara på tv. Det händer överallt, t.o.m. i fotbollsvärlden.

Well, lite mer positiva nyheter tack! Arsenal har nyligen publicerat sitt manskap till årets slutspel (gruppspelet är början på slutspelet, ja) i Champions League. Alla namn hittar ni här. Dessutom måste jag flika in med att Eboue nyss gjorde mål för sitt Elfenbenskusten. Roligt!

Sist men inte minst har P. Diddy a.k.a. Sean Combs - även en nära vän till arsenalsupportern Jay Z - sagt att han håller på Arsenal! Det är i varje fall vad jag tror. Jag har ingen aning om vart röstklippet kommer ifrån, men visst låter det som Diddy (se klippet här nedan). Kanske är det så att Jay Z har övertalat P. Diddy att hålla på det vackraste laget i världen? Det skulle då inte förvåna mig. Hur som helst var det allt för idag. Tack för idag! Vi hörs imorgon. Hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=GlxS3jDWqPk]

God eftermiddag och välkomna till dagens inlägg. Idag ska vi då ta upp vad som hänt i Arsenal-världen det senaste dygnet.

.......

Det var allt för idag. Vi hörs imorgon. Tack och hej!

Nejdå, så oseriös skulle jag aldrig vara. Däremot ligger det ändå lite sanning i inledningen. Det är nämligen så att det är stendött - på alla fronter och håll. Dagens intressantaste nyhet skulle lika gärna kunna vara att någon redigerat en fin bild på Songs frisyr.

Hur som helst skall jag ändå ta upp det ynka som hänt, sagts och gjorts idag. Det är trots allt det bloggen är till för! Och så pass stendött är det trots allt inte!

Sport.es har tydligen kontaktat Cesc (om jag förstått det rätt) och frågat honom om sommarens transferspekulationer. Jag vet inte hur hög sannolikhetsgraden är i dessa uttalanden, men detta är i alla fall vad han skall ha sagt till media:

Barcelona made every effort to sign me, but Arsenal had told me to stay, which in no way I was going to refuse, and in the end I had to stay. What happens in the future? we'll see. I do not think of anything because if I think of the future it would not let me focus on the present and I would have a bad year.

Det har sedan länge delats upp två läger bland Arsenal-supportrarna när det kommer till frågan Cesc Fabregas. Det ena lägret anser att han inte bör spela i Arsenal eftersom han inte har motivationen då han bara har Barcelona i sina tankar. Det andra lägret anser att Fabregas fortfarande älskar Arsenal och att han utan tvekan bör leda det här laget. Sedan finns det även ett tredje och något mindre läger som anser att han bör starta varenda match och kämpa för Arsenal, men att han inte bör vara kapten.

För att vara ärlig tycker jag att den här uppdelningen bland ens egna supportrar är ganska löjlig. Vi alla känner mer eller mindre till att han älskar Barcelona och vi alla känner till att han inte skulle haft någonting emot att flytta dit i sommar. Å andra sidan vet vi alla att han fortfarande älskar och respekterar Arsenal. Varför skall vi hålla på och dela upp oss i läger för? I slutändan är det insatserna han levererar på en fotbollsplan vi skall bedöma honom för och inte vad som pågår utanför. Så länge han stannar kvar i Arsenal och kämpar för kung och fosterland i varenda match har jag inga problem med att han älskar Barcelona lika mycket (eller mer) än Arsenal.

El Captain. Foto: Bildbyrån.

Igår pratade vårt nyförvärv M a r o u a n e Chamakh om att han vill vinna Premier League med sitt Arsenal. Idag pratar han vidare om skillnaderna mellan Ligue 1 och Premier League:

There is a different preparation between Bordeaux and Arsenal. Here [in England] it's shorter but a lot more intense. For three weeks it's a real slog. But that's what my team-mates have been telling me that we need a massive pre-season to last the whole season, particularly since there is no break in december.

Matches over here are all played at 100 miles per hour. You have to be on edge all the time and you have the impression that the ball never goes out of play.

För att vara ärlig skulle jag gärna vilja uppleva det en professionell fotbollspelare upplever när man flytter från en utländsk liga till Premier League. Det finns en stor majoritet av spelarna som direkt pratar om hur stor skillnad det är tempomässigt. När man ser på olika ligor hemma på tv:n syns ingen direkt skillnad tempomässigt, men ändå pratar alla nya PL-spelare om att man måste ha mycket högre fokus, bättre koncentration och alltid vara redo p.g.a. det höga tempot.

Det skulle vara otroligt kul att kunna erfara det själv, men nu kan man ju tyvärr inte göra det, så vida man inte byter karriär och råkar bli värvad till PL. Hur som helst är det alltid roligt att höra spelare prata om de olika skillnaderna ligorna emellan. Mer sådant!

Chamakh börjar lära sig det fysiska och snabba spelet i Premier League. Foto: Bildbyrån.

Fulhams nyanställde tränare M a r k Hughes bekräftade idag att det fanns ett visst intresse från Arsenal gällande Schwarzer:

We talked about mark’s situation on a number of occasions and ideally we wanted him to stay. We understood that there was an interest from Arsenal but given our current goalkeeping situation there was no chance of him leaving. No [offer on deadline day]. There were two real strong enquiries but there was never a bid today.

Schwarzer var för övrigt tillbaka från sin ryggskada igår (oväntat...) och spelade för sitt Australien. Enligt rapporter skall han dessutom ha gjort en mycket bra match. Hur som helst tillhör Schwarzer och sommarens målvaktsspekulationer historia nu.

Som jag rapporterade för tre dagar sedan kommer Arsenal att erbjuda japanen Ryo Miyaichi ett 5-årskontrakt så fort han fyller 18 år i december månad. Ryo provspelade för Arsenal för ett tag sedan då han bl.a. mötte Boreham Wood (60 minuter) och AFC Wimbledon (45 minuter). Han imponerade stort på Wenger och efter att han läkt klart sin fotskada - som han ådrog sig när han provspelade för Ajax - kommer han att åka tillbaka till London för att sluta ihop allting (kontraktet kommer dock inte skrivas på förrän i december). Ryo har även berättat för japansk media varför han valde Arsenal. Detta är vad han sade:

Mr Wenger told me that Arsenal is my home and I that should learn some English and come back soon. It was difficult to choose between Arsenal and Ajax, but Arsenal wanted me the most.

Hemma i Japan har han beskrivit som den nye Cristiano Ronaldo, så visst bådar det gott inför framtiden!

Det engelska fotbollsförbundet har valt att inte gå vidare med anklagelserna som kommit in från Tony Pulis angående "rugbykommentarerna". Bra det. Jag står inte längre ut med Stoke. Ett lag som jag faktiskt respekterade och gillade när de lyckades så bra i Premier League under sin debutsäsong 08/09. Men efter Shawcross, deras antifotboll, Pulis och deras nya tröjor står jag inte ut med klubben längre. Vidriga är vad de är, hela bunten.

Här om dagen hittade jag Diabys första professionella fotbollsmål. Inte pjåkigt vah?

För ett år sedan annonserades en tävling ut som hade ett mycket trevligt förstapris. Den lyckliga vinnaren skulle nämligen få hänga med Arsenal-spelarna när de tränade, åt mat och vilade under en vanlig veckodag. Den här lyckliga vinnaren har nu delat med sig av sin dag med alla spelare på ett känt Arsenal-forum. Han har berättat om allt från vängrupperingar till hur mycket Theo Walcott och Thomas Vermaelen tar i bänkpress.

Theo är stark. Foto: Bildbyrån.

Jag har samlat i stort sett alla hans inlägg i ett och samma dokument och jag kan berätta för er att det är mycket intressant läsning. Ni som vill läsa igenom det kan hitta dokumentet här. Dessutom har han publicerat lite bilder på sig själv och spelarna. Här är några jag valde ut (Fabregas & Koscielny, RvP, Rosicky, Song, Arshavin, Chamakh & Sagna)!

Jag måste nämna att jag är mer än avundsjuk på honom. Jag skulle ta mig fan löpt Stockholm maraton helt naken för att få vara med om samma sak.

Det här var dock allt för idag! Om ni vill fråga mig något kan ni alltid slänga iväg ett mail på kristonel.elwe@arsenal.se . Kom dessutom ihåg att följa mig på Twitter! Kommentera gärna! Tack och hej!

God eftermiddag! Det här uppehållet blir allt mer långdraget och börjar snart gå mig på nerverna. Att inte se Arsenal på hela två veckor kan bara liknas vid tortyr. Som tur är väntar oss några intressanta matcher idag. Sverige spelar mot Ungern, Estland spelar mot Italien och England möter Bulgarien. Intressant var ordet. Hur som helst skall det bli någorlunda kul att följa det "nya svenska landslaget". Vi hoppas naturligtvis på succé direkt! Nu skall vi dock snacka Arsenal!

Uppehållet sätter sina spår och det finns inte så mycket att skriva om idag. Den största saken som hänt idag (i Arsenal-väg) är att Vermaelen stått för ett uttalande. Nämligen följande:

I know the fans are expecting goals from me and I hope I can score some this year but for me it is not the most important thing. It sounds silly but as a defender you are happier after a 6-0 win with the clean sheet than if you have scored one goal but you concede two. Maybe for some people they are not happy to hear that but for me the most important thing is to defend and to defend as a team as well, and then we will get further as a team. If we defend first then we can win games. After that we will see.

För mig får Vermaelen gärna gå mållös i flera år om han och hans försvar ser till att hålla nollan så pass många gånger att vi till slut vinner en titel. För att vara ärlig får vi gärna vinna med 1-0 i varenda match så länge vi ser till att vinna matcherna och vinna en titel. Nu kommer det inte att hända, men jag är beredd att offra mycket för att se det här laget vinna. Nu låter jag som världens gloryhunter, men sanningen är att en klubb som Arsenal skall sträva efter titlar säsong in och säsong ut.

Vermaelen har annars sett ut som en gigant i försvaret och jag hoppas att det fortsätter så. Hans passningsstatistik hittills är dessutom enastående. 16 (v Blackburn)+38(v Blackpool)+31(v Liverpool)=85 passningar (totalt). Av 85 passningar har 84 passningar hittat rätt adress. Det är i mina ögon ingenting annat än fantastiskt.

Vermaelen har öppnat säsongen starkt. Foto: Bildbyrån.

Andrey Arshavin vann nyligen augusti månads Zvezda-pris. Det priset går till den ryske spelare som gjort bäst ifrån sig under den månad priset delas ut på. Ett flertal ryska journalister väljer ut den spelare som förtjänar priset och sedan ges priset till spelaren. Arshavin var dock lite chockad över att han fått det. Här är anledningen varför:

I am very much surprised. If I became No 1 last month that means there
were no other significant events. Of course I scored two goals in the
three starting matches but that is not enough to win a month’s award.

The year and a half in England has significantly changed me. I became calmer, more professional and spend more time with my family. As for football I can say that my style has also altered – it is more effective but less sparkling. I don’t remember when was the last time I score a really beautiful goal. It’s frustrating. I tried to analyse this, but can find no answers. It is likely that my injuries last year had an affect, because on three occasions I was out for a month, but it is feeble to talk about injuries.

En f.d. rysk storspelare är dock väldigt förvånad över att Arshavin får det här ärofyllda priset. Det handlar om ingen mindre än Andrei Kanchelskis (den f.d. United- och Everton-backen). Han är mycket kritisk till Arshavins spel och menar att han är överskattad:

To start with, Arshavin seldom plays for 90 minutes and is usually substituted in the second half. When he plays each match from start to finish, then we will see. In the first match (of the season) against Liverpool, you didn’t see him in the box. A week later Blackpool conceded six goals, Arshavin took a penalty and scored. But you need to understand the level of the opponent.

And then Blackburn, who he scored the winning goal against, are far from a top club. In my opinion, Arshavin is overrated. He has been praised too much. He hasn’t shown brilliance for a very long time. The main thing is consistency, which Arshavin doesn’t have.

Jag tror att Kanchelski har en poäng i det han säger, men samtidigt tror jag att han överdriver en hel del. Att göra mål mot Blackburn är tuffare än vad många tror och Kanchelski verkar tro att Blackburn håller samma klass som Blackpool, vilket de inte gör. Sedan måste man kolla på målstatistiken utan att bedöma motstånden. Två mål på tre matcher är inte fy skam så länge han fortsätter att producera framåt.

Sedan är det omöjligt att möta toppmotstånd två gånger i veckan under ett helt år. Dessutom har vi redan sett vad han kan göra mot toppmotstånd (se Liverpool & Manchester United). Så visst överdriver han lite. Däremot är jag beredd att hålla med honom angående hans spel. Han är fortfarande lite för slö och lite för ofarlig. Frågan är dock verkligen om han tappat glöden? Just nu är det dock för tidigt för att bedöma honom på riktigt. Vi får se hur den lille tsaren presterar under hösten.

Arshavins första månader i Arsenal-tröjan var fantastiska. Den senaste tiden har det dock gått lite sämre för ryssen. Foto: Bildbyrån.

Barcelona erkänner sig idag officiellt besegrade i jakten på Cesc Fabregas. Andoni Zubizaretta (vilket jäkla namn) sade följande:

Both the club and the player did as much as possible. Our second offer was €40 million. From the moment Arsenal said they didn't want to negotiate, we respected their position. We would have liked to have signed him, but we weren't able to negotiate. It wasn't a disappointment - it was simply impossible. Thanks to the conversations, we have re-established contact with Arsenal.

Ryktesspridningen, spekulationerna och Xavis idiotiska uttalanden lär dock inte minska för det. Sedan förstår jag inte riktigt vad man menar med den sista meningen. Jag tror knappast att en eller två konversationer återupprättat "det goda samarbetet" med Arsenal. Men vad vet jag, kanske är det så. Jag har dock väldigt svårt att tro att Arsenal gillar Barcelona lika mycket som man möjligtvis/antagligen/kanske gjorde innan Fabregas-gate drog igång.

M a r o u a n e Chamakh har återvänt till Marocko där han nu gör sig redo att spela landskamp. Han har sagt följande till marockansk media:

I am delighted to be back in my country as an Arsenal player. I am settling in well and the coach [Arsene Wenger] is doing his best to make me feel welcome at the club. I know that once I get settled, my game will improve a lot. The players have welcomed me also and I feel part of the family and the morale in the squad is good. We want to win the Premier League this season and we are all focused on that.

Man märker verkligen att han tar varje tillfälle i akt för att på något sätt nämna Arsenal och vilken fantastisk klubb det är. Jag älskar den attityden och jag hoppas verkligen att han fortsätter så. Sedan får vi hoppas att han gör bra ifrån sig under sin debutsäsong i den röd-vita Arsenal-tröjan.

Lite smånyheter finns det också att bjuda på! Wenger gör sig redo att bli grillad utav aktieägarna i Arsenal, däribland en stor supporterskara från AST. Bendtner säger att han är redo att börja träna med boll fr.o.m. nästa vecka och Nasri är redan tillbaka i träning!

Song: "Det kändes bra".

Transferfönstret må ha stängt, men tro inte att spekulationerna stannar för det! Det senaste ryktena säger att Arsenal och Mr. Wenger fortfarande är intresserade av att köpa Ibrahim Afellay från PSV Eindhoven. Dessutom uppges det att Arsenal tänker lägga ett bud på den talangfulle holländaren under januarifönstret! Kom ihåg att ta det hela med en stor nypa salt!

Det här var dock allt för idag. Ha det så bra! Nu hoppas vi att Sverige vinner mot Ungern ikväll! Tack och hej!

God afton! Mitt i detta (tråkiga) landslagsuppehåll tänkte jag pausa tillvaron och anordna en videokväll!

Dessa videoinlägg har ju annars blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra elva blivit. I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn att hämta därifrån. Så om ni inte sett dem eller har missat någon videokväll som varit är det ett hett tips att kolla igenom dem!

______________________________________________________________________________

Arsène Wenger - Believe - Jag tänkte från första början spara den här videon tills vi står inför en viktig drabbning, men den är så pass bra att jag inte kan låta bli att dela med mig av den. Första, andra, tredje, fjärde och femte gången fick jag gåshud längs hela ryggen när jag såg den. Och tro inte att det slutat. Jag får fortfarande rysningar när jag ser den. Den är vad man på engelska kallar breathtaking.

______________________________________________________________________________

Beauteous Losers - Omöjlig att inte gilla. Fantastisk kompilation som bör ses av er alla. Underbar!

______________________________________________________________________________

Welcome to the Game - Så här ser det ut en vanlig sommardag innan Arsenal skall kliva ut på Emirates. Massor av folk, massor av glädje och massor av Arsenal-tröjor. Just de här sekvenserna filmades innan matchen mot Blackpool.

______________________________________________________________________________

Henrys fantastiska mål mot Liverpool - Henry har gjort enormt många fantastiska mål och av någon anledning har många av dem kommit mot Liverpool. Det här är en personlig favorit där han visar vilken enastående spelare han en gång var. (Målet mot Liverpool 2003/2004 är fortfarande några klasser bättre, men det här målet är inte illa det heller!).

______________________________________________________________________________

Aaron Ramsey trixar med bollen - Ramsey visar hur det skall gå till! Åh vad jag vill ha honom tillbaka nu! En fantastisk spelare för att vara så ung som han är.

______________________________________________________________________________

The Spirit of Tony Adams (Lives On) - Tony Adams var en av våra bästa kaptener någonsin. Den här videon visar att hans ledarskap fortfarande har satt sina spår i Arsenal.

______________________________________________________________________________

Henrys hemvideo från VM 2002 - Här får vi en helt annan blick av VM 2002 än vad tv-kamerorna visade oss. Vi får följa med det franska landslaget (som tyvärr gjorde allting annat än succé) till träningen, till avbytarbänken och till chillrummet. Mycket intressant! (Bonus: Hemvideo från EM 2000)

______________________________________________________________________________

Thomas Vermaelen - The Verminator - Vermaelens debutsäsong blev en enda storartad succé. Här får vi se några av hans största ögonblick från debutsäsongen! Mycket sevärd!

______________________________________________________________________________

We've got Cesc Fabregas! - Det här är ingenting speciellt, men den berör mig ändå. En tio sekunder kort video på en ramsa som vi tack och lov kan sjunga i minst en säsong till.

______________________________________________________________________________

The Italian Job - En av de största och mest minnesvärda segrarna någonsin. Arsenal åkte till San Siro som rätt så stora underdogs, men lämnade Italien som en av favoriterna till Champions League-titeln. Hur det gick till tror jag att ni alla vet, men det skadar aldrig att se om det om och om och om igen.

______________________________________________________________________________

Fransk reportage om Chamakhs första tid i Arsenal - Jag må inte förstå så pass mycket franska, men det här reportaget är fortfarande mycket intressant. Se det!

______________________________________________________________________________

We hate Tottenham! - En vanlig marsch inför en match på Emirates. Den här gången inför den härliga 3-0-vinsten mot Tottenham i fjol. Det är mångatrevliga ramsor som sjungs. Se & hör!

______________________________________________________________________________

Lehmann visar hur man försvarar en ledning - Arsenal har under de senaste säsongerna haft väldigt svårt att försvara ledningar. Kanske är det så att man skall ta lärdom av Jens Lehmann?

______________________________________________________________________________

The Arsenal Guide - En småmysig kompilation som absolut är värd att se! Man kan ställa sig frågandes över titeln och musikvalet, men det är sådant man enkelt glömmer när man börjar titta! Sevärd!

______________________________________________________________________________

The Thierry Henry Years - Det är omöjligt att sammanfatta Henrys karriär på åtta minuter, men här gör man i alla fall ett försök! Bilder från hans tid i Arsenal, Barcelona och nu senast New York Red Bulls.

______________________________________________________________________________

Nu återstår kanske den viktigaste frågan - vilken video gillade ni allra mest i dagens videokväll? Kommentera gärna!

God eftermiddag! Som vi alla vet är landslagsuppehållen förbannat tråkiga (för det mesta) och som en die-hard Arsenal-supporter måste man i sådana fall hitta sysselsättningar som tillfredsställer ens dagliga arsenalbehov. Personligen har jag surfat runt i diverse arkiv och läst gamla
arsenalrelaterade artiklar. Nu har jag för visso bara hunnit med att
läsa Sportbladets arkiv, men det finns en hel del guldkorn att hämta därifrån. Varför inte få lite gåshud av att läsa matchrapporten från guldmatchen på Old Trafford 2002, läsa om Fredrik Ljungbers liv, läsa om Fergusons "riktiga jag" eller varför inte läsa Lars Nylins berättelse om hur Arsenal tog sig från botten till toppen.

Ibland önskar man att man kunde skruva tillbaka tiden och få återuppleva just det fantastiska guldåret. Ett år där vi var obesegrade på bortaplan, där Fredrik Ljungberg, Robert Pirès och Patrick Vieira var tre av världens bästa spelare (åtminstone mittfältare), där vi vann guldet på Old Trafford, där vi var underskattade av exakt allt och alla och där vi äntligen visade hela världen hur man spelar vacker fotboll.

Ja ni, 2001/2002 var en fantastisk säsong på många sätt. En av våra nyckelspelare den säsongen var en gammal, men en väldigt erfaren David Seaman. Han hade vaktat buren i Arsenal ända sedan han kom till Arsenal från Queens Park Rangers år 1990. Han var med när vi vann ligan 1990/1991, när vi vann cupdubbeln (ligacupen och FA-cupen) 1992/1993, när vi vann Cupvinnarcupen i Köpenham 1994, när vi vann dubbeln 1997/1998, när vi så när vann Uefa-cupen 1999/2000 och när vi till slut vann dubbeln igen 2001/2002. Han var med oss i både med- och motvind och han var alltid en trygg sistapost längst bak i laget.

När Arsène Wenger tog över Arsenal några veckor in i säsongen 1996/1997 behövde han således inte tänka över vem som skulle stå mellan stolparna vecka in och vecka ut. David Seaman var självklar etta både i Arsenal och i det engelska landslaget. Visst åkte även Seaman på ett par skador under sin karriär, men när han väl gjorde det lyckades nästan alltid andramålvakterna komma in och glänsa. I slutet av 90-talet kom t.ex. Alex Manninger in och briljerade i mål. Om det inte varit för att Seaman var en självklar etta i buren skulle han utan tvekan fått fortsätta. Men just då fanns det en oskriven regel i Arsenal - ingen fick peta David Seaman. Ända fram tills hans avsked i slutet av säsongen 2002/2003 hade Wenger aldrig några större problem med att utse en förstemålvakt i Arsenal. Seaman fanns alltid där, oavsett om vi mötte Bayer Leverkusen i Champions League eller Ipswich borta i Premier League.

Man kunde alltid lita på David Seaman. Foto: Bildbyrån.

Snabbspola framåt 8 år och plötsligt befinner vi oss i början utav en ny säsong, även kallad 2010/2011. Arsenal har ända sedan Seaman lämnade Arsenal aldrig haft en målvakt som kunnat återupprepa Seamans glansdagar. Att vi i slutet av 2002/2003 och början av 2003/2004 hade svårt att välja vem som skulle stå i mål (Stuart Taylor, Rami Shaaban och nyförvärvet Jens Lehmann fanns alla där) var både oroande och skrämmande. En långtidsskada på Shaaban öppnade dock vägen för Stuart Taylor, som misslyckades stort. När Seaman sedan lämnade och Lehmann köptes in behövde vi inte oroa oss ett enda dugg för framtiden. Äntligen hade vi en världsklassmålvakt som även skulle visa sig bli en av våra bästa spelare under de kommande säsongerna.

Lehmann var en underskattad nyckelfigur när Arsenal gick igenom ligan obesegrade 2003/2004. Han var en trygg målvakt som hade pondus både i luften och längs marken. Dessutom kunde han göra dem där idioträddningarna som ibland krävdes för att Arsenal skulle vinna matcher. Nästa säsong - 2004/2005 - blev det svårt att återupprepa succén, men Lehmann räddade säsongen med en enastående insats i säsongens sista match mot Manchester United - i finalen i FA-cupen på Millennium Stadium i Cardiff.

Manchester United ägde varenda millimeter på plan, men Arsenal kämpade emot och längst bak fanns en galen tysk. Lehmann räddade allt som kom i hans väg. Han blandade fantastiska räddningar med en enorm säkerhet i luftrummet då han plockade ner flertalet höjdbollar som dagens målvakter i Arsenal hade haft svårt att kontrollera.

När han sedan räddade Paul Scholes straff i straffläggningen kunde man känna lukten av glädje, eufori och ännu en titel. Och visst blev det så. När Patrick Vieira läckert satte den sista straffen i mål sprang han inte mot Arsenal-fansen och jublade, han väntade inte in sina lagkamrater och han sprang inte längs hela planen för att skrika sig hes. Det första han gjorde var att jogga mot Lehmann och krama om honom. För innerst inne visste vi alla att det var Jens som hade vunnit FA-cupen åt oss den där soliga eftermiddagen i Cardiff.

Lehmann var en publikfavorit i norra London. Foto: Bildbyrån.

Sista säsongen på Highbury hade blivit ett enda stort misslyckande om det inte varit för vår fantastiska resa i Champions League. Vi hade ett försvar med spelare som Senderos och Eboue, men ändå lyckades vi slå rekord när vi gick igenom slutspelet i Champions League med att hålla nollan i varenda match mot lag som Real Madrid, Juventus och Villarreal. Visst hade vi ett enat försvar, men man får inte glömma vem vi hade längst bak. Vi hade Jens Lehmann. Han stod för idioträddningar mot såväl Real Madrid och Juventus och han producerade dessutom ett av mina favoritögonblick någonsin när han räddade sista-minuten straffen mot Riquelme.

Sedan vill vi alla glömma finalen mot Barcelona, men om det som hände aldrig hade hänt hade vi utan tvekan hållt nollan även i den matchen. Matchen mot Barcelona visade sig även vara början på slutet för vår tysk i mål.

Säsongerna därefter stod fortfarande Lehmann för kanoninsatser, men tabbarna och de svaga insatserna började bli allt fler och fler. 2006/2007 var en hemsk säsong där Lehmann fick vara med om många svaga ögonblick. När han i början utav 2007/2008 blev petad för Manuel Almunia var det droppen för honom. Lehmann och Almunia hade redan haft flera incidenter dem emellan, men när Almunia tog över rollen som förstemålvakt blev rivaliteten mellan dessa två herrar så pass stor att det började störa laget. Lehmann var allt annat än glad, men Almunia fick chansen. En chans som han även tog.

Det var inte många av oss som trodde på Almunia när han tog över förstaposten från självaste Lehmann. Men den blonderade spanjoren skulle visa oss alla hur fel vi hade. Almunia var inte målvakten som gjorde idioträddningarna á la Lehmann och han hade visserligen inte samma pondus som Seaman, men han var stabil, mycket stabil. Under både 2007/2008 och 2008/2009 var det få gånger man faktiskt blev irriterad på Almunia. Visst, han var långt ifrån att vara världens bästa målvakt, men han räddade massvis med poäng åt Arsenal gång på gång på gång.

Säsongen 2008/2009 fick han även ett kvitto på sin fina säsong då han blev utvald som säsongens tredje bästa spelare. Vad som bör påpekas är att Arsenal-supportrarna själva stod för denna omröstning. Trots att det hade funnits skeptiker bekräftade det att en majoritet av supportrarna faktiskt ställde sig bakom Almunia.

Almunia har blandat och gett i Arsenal-tröjan. Foto: Bildbyrån.

När vi gav oss in i 2009/2010 var det många som litade på Almunia. Ett flertal journalister (däribland John Cross) nämnde att Almunia nu var en så pass bra målvakt att han kunde spela hem en titel åt Arsenal. Men som vi alla vet blev 2009/2010 en enda stor mardröm fylld av svaga insatser, tabbar och förlorade matcher.

När vi i sommar gick in i transfermarknaden var målvaktspositionen en självklar position att förstärka. När Almunia varit skadad/petad hade Lukasz Fabianski fått chansen, men han hade gjort allt annat än att imponera. Det var många av oss som krävde en ny målvakt, men tre månader senare står vi fortfarande med en nu f.d. blonderad spanjor i mål. Var gick det fel?

Arsène Wenger har under sommaren varit rätt så tydlig med att vi behöver förstärka laget. De två officiella buden på Fulhams burväktare M a r k Schwarzer visar även att vi var efter en målvakt. Dessutom bekräftade Cagliari att det fanns ett seriöst intresse för Frederico M a r c h e t  t i. Vi alla vet att Arsenal faktiskt letat efter en målvakt, men trots det så står vi kvar med samma man som tappade oss flera poäng under fjolåret.

Det hela går att göra enkelt. Wengers prioritet har under slutet av sommaren enbart legat på att få loss Schwarzer från Fulham. Men för att Fulham gått med på att göra den här affären har de velat ha en ersättare. Något som Fulham inte lyckats hitta. När dessutom David Stockdale gick sönder hade man inget annat val än att behålla Schwarzer. Nu står vi ändå här med firma Almunia / Fabianski.

Vad många Arsenal-supportrar istället bör göra är att växa upp (The Goon Blog skriver varför). Det är i slutändan inte vi som sköter klubben. Klubben sköts i slutändan av styrelsen och tränaren Arsène Wenger. Nu har de med största sannolikhet tagit beslutet att satsa på Schwarzer eller ingen alls. Vi kan ingenting annat göra åt det än att acceptera det faktum att Manuel Almunia får fortsätta stå mellan stolparna. Vi kan ingenting annat göra än att ge Almunia självförtroende att prestera i varenda match. Det är det enda sättet vi kan försöka göra Almunia till den målvakt han var för ett par säsonger sedan. Dessutom har han börjat säsong lovande.

Arsenal har en stolt målvaktshistoria med målvakter som Bob Wilson, Pat Jennings, David Seaman och Jens Lehmann. Jag tror därför att det ligger någonting i att låta Manuel Almunia stå. Vissa supportrar vill helt enkelt inte acceptera att en "medelmåtta" som Almunia får vakta buren i ett av världens bästa lag när vi haft en så stolt målvaktshistoria med flera stora namn. Trots det kan jag hålla med till viss del och jag ser utan tvekan hellre en världsklassmålvakt än Almunia, men samtidigt vet inte jag vad som är bäst för laget. Det vet tränaren. Det vet Wenger.

Pat Jennings var en av världens bästa målvakter under tiden han spenderade i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Nu gäller det att acceptera det faktum att Almunia kommer att stå i kassen under hela hösten och kanske även våren. Oavsett hur mycket vissa av oss ogillar det måste vi ställa oss bakom honom och tro på under. Vi alla känner till att Wenger kommer att bli lynchad ifall Almunia gör den minsta lilla tabbe, men om han har ett bra försvar framför sig och om han har självförtroendet kanske vi inte behöver oroa oss för att det ska hända.

I slutändan är det försvaret som till stor del gör målvakten (inta alltid, men ofta!). Vem var Victor Valdes utan Puyol och Pique? Vem var Gomes innan 2009/2010 när Tottenham tog sig till Champions League? Vem var Cech innan han hade Terry och Carvalho framför sig? Vad jag vill komma fram till är att Almunia under långa stunder hade Campbell (hur bra comeback han än gjorde är han inte en startman), Silvestre (...) och en obekväm Song (passar inte som mittback längre) framför sig. Det handlar i slutändan om spelare som inte ens skall vara back-ups på mittbackspositionen.

När vi nu har Thomas Vermaelen, Sebastién Squillaci, Laurent Koscielny och en frisk (nåja...) Djourou kan det gå mycket bättre - såväl för försvaret som för målvakten. Det är även anledningen varför jag fortfarande tror att Almunia kan göra bra ifrån sig. Jag hoppas att alla andra också gör det. För om Almunia hittar tillbaka till sitt rätta jag och om försvaret blir allt mer samspelt ju längre in i säsongen vi kommer kan det bli en mycket rolig avslutning på en mycket rolig säsong.

Manuel Almunia lär inte vara det vi vill ha, men just nu är han det enda, det absolut enda vi har. Time for hope is over and time for support begins.