Ni som har följt mig vet att jag ofta kommer med mättande långa inlägg! Idag blir det - helt oväntat - en väldigt kort blogg! Detta på grund av tidsbrist. För att vara lite catchig (eller jobbig) så kommer jag att återge mina tankar i korta och ibland aningen subtila meningar. Ni kan dock redan nu se fram emot ett smaskigt inlägg imorgon! Hur som helst, till dagens!

**

Är det bara jag som är förundrad över hur få chanser Fabianski fått denna säsong?

**

Om Arsenal vinner ligan lär vi få beröm som aldrig förr.

**

Hur många poäng kan Chelsea tappa på 12 matcher? City(H), Aston Villa(H), United(A), Tottenham(A), Liverpool(A)? Vad tror ni? I vilka av de fem matcher jag nämnt lär poängtappen komma i?

**

Manchester United vinner inte ligan fjärde året i rad. Ifall de ändå lyckas göra det måste SAF vara utomjording ... eller något.

**

Det går bra för Szczesny i Brentford!

**

Jag är lite stolt över att jag kan stava till Szczesny utan att googla upp det!

**

Polen måste vara världens bästa land ifall du är en ung målvakt. Dudek, Boruc, Fabianski, Szczesny osv osv osv osv.

**

Jag finns på twitter - följ mig även där!

**

Vår (arsenal.se/arsenalbloggens) IRC-kanal finns uppe 24/7. Det finns alltid minst 10 personer inne som gärna pratar om Arsenal med er. Under matchdagar finns det upp till 35 stycken. Ni får gärna besöka oss! (Instruktioner finns här!)

**

Är Fabregas-Song-Diaby det bästa mittfält vi kan ställa upp med?

**

Underbar intervju med Eduardo som ni bara måste läsa!

**

Hur bra är Porto på en skala mellan 1-10 om Barcelona är 10?

**

Barcelona har lyckast med nästan allt. Allt utom att gå igenom ligan obesegrad. HAH!

**

Undrar hur bra Hleb skulle varit nu om han stannat i Arsenal? Skulle han haft en startplats? Vad tror ni?

**

Jag håller just nu på att föra över alla inlägg från min gamla blogg. Det kommer att ta lite tid, men snart är det klart! Då är den gamla bloggen ett minne blott!

**

Jag måste säga att jag älskar varenda en av er. Jag tror aldrig jag känt mig så lycklig som jag gör när jag läser igenom alla fina kommentarer!

**

Det här skrev jag inför kommande säsong (under sommaruppehållet). Mina förhoppningar förstördes snabbt kan man väl säga.

**

Det här skrev jag när vi först förknippades med Vermaelen. Flera var värre i sin kritik mot Vermaelen, men snacka om att jag fick äta upp mina ord.

**

Tänk om vi förlorar mot Porto. Vad händer då?

**

Jag tror att både Inter och Milan har en bra chans mot Chelsea respektive Manchester United - om de ser till att vinna sina hemmamatcher.

**

Fatta Barcelona - Arsenal i kvarts- eller semifinal! Wow...

**

USA vinner OS-hockeyn!

**

Har Mannone ens en chans i klubben? Fabianski lär bli nummer ett i mål så fort Almunia flyttar på sig och Szczesny spås ju en lysande framtid och värderas högre än Mannone.

**

Cars av Now, Now Every Children är superbt/magnifikt/utmärkt/storartat/briljant/suveränt/delikat.

**

martin Hansson ska döma Porto - Arsenal. Behöver jag ens säga någonting?

**

Är det bara jag som längtar tillbaka till tiden då man kunde surfa in på sportbladet och läsa om det här, det här, det här, det här, det här och det här?

**

Den bästa Arsenal-kompilationen någonsin? Det finns tre kandidater. Kandidat ett. Kandidat två. Kandidat tre. Vilken vinner?

******

Hur som helst, det var allt för idag! Jag ber om ursäkt till er som väntade er ett vanligt inlägg! Som flitig student hittar man inte all tid i världen varje dag! Imorgon lovar jag dock ett fint inlägg! Tills dess får ni ha det så bra, hej!

Hello! Ljudbloggen har haft två veckors uppehåll, men är nu back and running igen! Tyvärr har jag inga gäster med mig det här avsnittet, men utlovar fina gäster tills nästa ljudblogg! Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än vad jag kommer att ta upp i dagens ljudblogg, vilket är följande:

___________________________________________________________________________________

Den turbulenta tiden

• Vad har hänt?
• Varför?

Hoppet

• Varför vi aldrig får förlora hoppet!

Chamakh "klar"

• Vad ger det för förutsättningar inför nästa säsong?

Premier Leage och Champions Leauge i allmänhet

• Vad väntar i Premier League?
• Vad väntar i Champions League?

+ lite smått & gott.

___________________________________________________________________________________

Ni kan enbart lyssna på ljudbloggen i en webspelare i taget! Så välj enbart en!

Klicka på play för att lyssna!

Öppna länken här ovan i ett nytt fönster (eller en ny flik) om ni vill ladda ner ljudfilen! :)

God kväll! Ännu en dag går mot sitt slut och jag tänkte idag ta upp saknaden av RvP. En spelare som kom till klubben som ett jättestort löfte, men vars skadebekymmer satt stopp för en annars väldigt lyckad karriär. Det här är sagan om hur RvP slog igenom i Arsenal och vad som idag gör honom extremt saknad (pga hans skada). Notis: Ni som inte vill läsa den långa inledningen kan hoppa till stycket som inleds med ett "**************". Där diskuteras framför allt vad som gör honom väldigt saknad just idag.

En spelare som nu spelat i Arsenal i snart sex år heter Robin Van Persie och han är 26 år gammal. Han är holländare och kommer ursprungligen från den fina hamnstaden Rotterdam. När han värvades till Arsenal under sommaren 2004 så var det inte alltför många som trodde att han skulle bli en anfallare av yttersta världsklass. Han hade stora problem med sin attityd, var en dålig förlorare och drog ofta på sig onödiga kort. Förutom attityden hade han även ett hett temperament både på och utanför planen.

När en 20-årig Robin Van Persie signerade ett fyraårs-kontrakt den 17 maj 2004 - precis efter att vi gått obesegrade genom ligan - så var det inte många som värderade honom högt. Vi hade anfallare som Henry, Bergkamp, Reyes (som var en viktig del av slutspurten 03/04), Wiltord och Kanu. Hur skulle denna holländare kunna platsa i detta breda och ytterst starka anfall?

Men åren gick och spelare som Wiltord och Kanu lämnade Arsenal samtidigt som Bergkamp pensionerade sig från fotbollen år 2006. RvP fick redan under 04/05 ett par chanser i startelvan och visade stundtals sin potential, men han såg ju inte precis ut som en anfallare som i framtiden skulle kunna ösa in 20+ mål/säsong.

05/06 kom istället hans lilla genombrott då han bl.a satte åtta mål på åtta starter i arsenaltröjan. Tyvärr var det även här hans stora skadebekymmer - som följt honom hela hans karriär - började. Resten av säsongen fick han inte så mycket gjort då han avverkade majoriteten av sin tid vid sidlinjerna.

Robin Van Persie under 09/10.

Ännu fler anfallare valde dock att lämna Arsenal och snart blev det till att bilda anfallspar med Henry för vår holländare. De blandade och gav som anfallspar, men RvP blev faktiskt allt bättre med åren, trots att det inte blev en omedelbar succé (om vi utesluter början på 05/06). Vi började även att märka att skadebekymren från 05/06 inte var en engångsföreteelse. Redan tidigt under hans Arsenal-karriär fick vi se hur hans skaderegister bara ökade, ökade och ökade. Detta samtidigt som även Henry började bli allt mer skadebenägen. Frågor som supportrar ställde sig var t.ex: Var verkligen RvP den anfallare vi behövde? Fanns det inte några bättre alternativ tillgängliga?

Efter ännu en skadedrabbad säsong (06/07) så kom dock 07/08. En säsong som trots hans fortsatta skadebekymmer bevisade att RvP var en man för Arsenal - om han kunde hålla sig frisk. Under sommaren hade en av våra bästa spelare genom tiderna beslutat sig för att lämna och Robin Van Persie skulle plötsligt få axla ett enormt stort ansvar då han ansågs vara den mest komplette anfallaren i vår trupp. Ännu en gång startade han säsongen väldigt bra och han stod för många mål och ofta viktiga mål. Dessutom hade hans allround-spel blivit allt bättre och varenda gång RvP var med i startelvan kände vi att vi hade en riktigt bra anfallare där fram. Tyvärr så spelade ännu en gång (....) skadorna jättestor roll under hans säsong och han blev i stort sett kvar vid sidlinjerna en halv säsong.

Men så kom äntligen det gigantiska genombrottet förra säsongen - 08/09. Vi hade under tidigare säsonger fått se hans potential, hans talang och hans fina spel - när han väl hållt sig frisk. Han hade haft flera mindre genombrott, men alla blev alltid förstörda av långtidsskador. Säsongen 08/09 visade vad en helt frisk Robin Van Persie var kapabel till. Trots den misslyckade säsongen - för laget - så bar ofta Robin Van Persie hela laget genom sitt spel. Han gjorde mål (ofta viktiga), assists, tacklade, slet och visade ett enormt stort hjärta. Dessutom hade han gjort sig av med sin dåliga attityd och heta temperament vilket resulterade i ett mycket bättre uppträdande och framför allt spel. Robin Van Persie behöll sig för första gången under sin Arsenal-karriär mer eller mindre frisk under en hel säsong.

Robin Van Persie under 08/09.

Laget misslyckades dock brutalt och Robin Van Persie funderade under sommaren på olika klubbalternativ (då hans kontrakt snart var på väg att gå ut). Till slut valde han dock att stanna och början av säsongen 09/10 blev ännu en gång en stor succé. På grund av ett helt nytt spelsystem så kom inte målen direkt, men nog gjorde han många viktiga assists. När sedan målen började rulla in så klassades Robin Van Persie som en av världens bästa anfallare. Någonting som bevisades av statistiken. Robin Van Persies skadebekymmer såg ut att vara som bortblåsta och alla supportrar älskade att ha RvP på sin sida. Detta då han ständigt utgjorde ett hot för motståndarnas försvar genom sitt tekniska, tunga och lysande anfallspel.

RvP hade den 7 november 2009 stått för ännu en bra insats, denna gång mot Wolverhampton på bortaplan. En match som vi kom att vinna med 4-1. Allt verkade frid och fröjd och vi var på väg tillbaka mot serieledning. Men så kom ett landslagsuppehåll. Ett landslagsuppehåll som innehöll helt meningslösa landskamper. Ett landslagsuppehåll som på egen hand kan ha förstört vår säsong och jakt på titlar. Ett landslagsuppehåll som resulterade i en direkt förlust mot Sunderland (precis efter uppehållet). Men det var långt ifrån det värsta. Robin Van Persie hade ännu en gång dragit på sig en skada och inte vilken som helst.

Det kom ännu en gång att handla om en långtidsskada där vi till slut fick veta att han skulle bli borta i upp till fyra månader och kanske hela säsongen. Jag minns själv när jag läste att Robin Van Persie skulle bli borta nästan hela säsongen. Oftast så berörs jag inte av skador, men jag mådde i flera dagar illa efter att rapporterna om hans skada svärmade in. Hans skada hade till och med lyckats röra om mitt privatliv. Från att ha varit en 20-åring med dålig attityd och hett temperament hade han utvecklats till en av världens bästa anfallare. Någonting som höjde våra titelchanser enormt. Någonting som fick oss att bära med oss ett stort hopp. Det här var det sämsta - absolut sämsta - som kunde hända, men det hände.

**************

Efter hans skada så har vi saknat en rejäl centertank med hans mått i vår trupp. En spelare som på ett eller annat sätt skulle kunna "spela RvP" utan att vara det. T.ex en Bendtner, men inte en långtidsskadad Bendtner (vilket han varit ända sedan RvP skadade sig). Istället fick vi förlita oss på spelare som Eduardo, Arshavin och Vela där fram. Spelare som inte injagar alltför stor skräck i motståndarförsvar.

Premier League är en liga där du som lag ställs mot extremt tuffa motståndare och där en centertank i stort sett är ett måste. En spelare som kan leda ett anfall, vare sig man spelar 4-4-2, 4-3-3, 4-1-3-2 eller vad man nu spelar. Man spelar i Premier League extremt tuffa bortamatcher (Fulham, Burnley, Hull m.fl) där en målchans kan avgöra en hel match. Det är i sådana matcher dessa spelartyper behövs som mest. Det är i sådana matcher som dem kliver fram och visar vilka spelare de är.

Robin Van Persie har gjort det många gånger under hans karriär och ett perfekt exempel kan vi hämta ur denna säsong. Arsenal åkte till Craven Cottage och mötte ett enormt bra Fulham. Ett Fulham som på den dagen kunde ha stått emot självaste Barcelona. Mannone räddade oss visserligen från ett likaresultat/förlust, men det var RvP som säkrade trepoängaren. Fulham spelade så pass bra och vi fick enormt får målchanser under hela matchen. Det är i sådana här matcher som det blir extremt viktigt att ta vara på sina målchanser och det är exakt vad Robin Van Persie gjorde. Arsenal förtjänade inte att vinna, men när det kommer till dessa möten så är det just spelare som RvP som avgör matcher på egen hand och visar klasskillnaden mellan topplag och mittenlag. RvP behövde bara en chans och han satte den. Om vi samma dag skulle åkte till Craven Cottage med ett anfall som bestod av Arshavin, Eduardo och Walcott kunde vi säkert kunna få till ett resultat, men jag har all anledning att tro att vi aldrig skulle åkt därifrån med tre poäng i bagaget.

RvP skriker ut sin glädje!

Flera sådana matcher har avverkats sedan RvP skadade sig och ofta har spelare som honom kunnat vara skillnaden mellan en vinst och en förlust. Hade vi haft RvP med oss på Turf Moor, Stamford Bridge eller hemma på Emirates mot Everton så skulle det inte ha garanterat en vinst, men det skulle jädrar i min låda ökat våra chanser att vinna, och det rejält. Speciellt i den form han var i före skadan.

Det är det engelska tuffa och fysiska spelet lag som exempelvis Burnley och Hull står för och det är i möten mot dem som dessa spelartyper som RvP blir extremt viktigt att ha med sig. Både Burnley och Hull är kapabla till att desarmera Arshavin (när han inte är i form!), Eduardo (när han ännu inte återhämtat sig från skadan) och Walcott (...). Men det är mot spelare av RvPs kaliber som de står för en rejäl utmaning. Det är spelare som RvP de har extremt svårt att desarmera och spela emot. Spelare som hela tiden skapar problem för ett försvar - oavsett hur organiserat, strukturerat och samspelt det är. Det är även därför RvP saknats så enormt mycket som han saknats.

När Wenger inför andra halvan av säsongen påstod att han inte ser varför laget inte skulle kunna göra lika mål som det gjort under första halvan av säsongen så tänkte han inte efter. Trots mittfältarnas målproduktion vilket fått oss att glömma anfallet så har vi haft ett litet problem med våra anfallare som inte velat göra mål. När Robin Van Persie var frisk så gjorde vi 36 mål på 11 ligamatcher. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort 25 mål på 15 ligamatcher. Det är självsägande, det är det verkligen. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort mindre mål, trots att vi spelat fler matcher. Vad vi då får komma ihåg är att RvP fortfarande (fortfarande!) placerar sig i top 10 i PL:s poängliga, trots att han varit skadad i flera månader. Det finns ingenting som säger att han inte skulle fortsatt så som han gjorde. Med en frisk RvP kunde vi varit i ligaledning nu, men på grund av hans skadebekymmer så har vi aldrig ens fått chansen.

Det har satts ett return date på RvP och det är 20 mars. I mina ögon är det väldigt optimistiskt, men låt oss säga att han nu är tillbaka i träning tills 20 mars. Det är trots allt ingen omöjlighet att han är tillbaka till dess, men då får vi komma ihåg att det tar runt en månad tills han är 100 % fit. Han skulle kunna spela 13 matcher (7 halvskadad/inte matchfit) om han lyckades komma tillbaka så tidigt, men det mesta pekar på att han enbart kommer att kunna spela runt 6 (om ens det) matcher ifall vi har tur med läkandet. Då räknar jag även in alla CL-matcher (även finalen).

Om vi får se honom något ytterligare denna säsong återstår att se. Jag önskar honom all lycka till med läkandet av skadan och jag hoppas att han står på en fotbollsplan så fort som möjigt. Om han håller sig frisk nästa säsong är jag beredd att tro på underverk, men även det återstår att se. En sak är dock säker - Robin Van Persie är och förblir en av våra allra viktigaste spelare.

Hej! Videokvällar har ju blivit lite av en succé här på bloggen och jag märker att det nästan alltid samlas fler läsare när det är dags för en videokväll! Idag tänkte jag då ännu en gång samla ihop lite trevliga klipp som ni säkert kommer att njuta av! Enough from me, enjoy!
___________________________________________________________________________________

Velas chipp - En sak som utmärkt Vela den korta tid han spelat hos oss är hans chippar. När han väl väljer att chippa bollen ser det ofta ut som han är en av världens bästa på sin grejj. Frågan är då om inte den här chippen är den bästa han någonsin lyckats med? Snabbt springandes håller han kontroll på bollen medan han undviker konstant tryck från försvararen. Detta för att sekunden senare lyckas chippa över den långa målvakten och sätta den i nät. Hur elegant är inte det?

___________________________________________________________________________________

Henry bjuder på ögongodis - Vi har sett honom kliva fram i allt från små till stora matcher. Ofta har han stått för magnifika mål. En stor majoritet har sett de allra snyggaste målen av honom, men frågan är om ni sett detta fantastiska mål som han gjorde under försäsongen?

___________________________________________________________________________________

Fabregas showar off sina skådespelarskillz - Vi visste att Fabregas kunde spela fotboll, men han kan även skådespela! (Bonusvideo: I samma program så besöker han en fejkpsykolog som får honom att ... well, titta själva!

___________________________________________________________________________________

Bergkamps magnifika mål analyseras - Här får vi se både en och annan person beskriva, analysera och hylla ett av Premier Leagues vackraste mål någonsin.
___________________________________________________________________________________

FA-cup celebration 2005 - Många har nog sett straffavgörandet, men har ni sett de efterföljande segerscenerna?

___________________________________________________________________________________

Vad gör Kolo? - Ja, vad gör han? Jag tror inte det finns något svar som kan ge en logisk förklaring. (Bonusvideo: Henry bjuder på sig själv!)

___________________________________________________________________________________

Arsenal FC besöker Her Majesty The Queen - En underbar parodi som bjuder på många skratt!

___________________________________________________________________________________

Vad säger Adebayor? - Adebayor och Hleb intervjuas efter en match, men Adebayor verkar inte ens prata om fotboll, eller?

___________________________________________________________________________________

De två målen från den oförglömliga kvällen i Milan - Milan vs Arsenal: 0-2.

___________________________________________________________________________________

Lite musik passar alltid! - Lite arsenalisk musik sätter ju alltid igång stämningen! (Bonusvideo: Arsenal Away Boyz låt (We Love You) Arsène Wenger måste ju bara nämnas i sammanhanget!)

___________________________________________________________________________________

Team mates med Arshavin - Förra gången var det Song som svarade på frågor om hans lagkamrater, den här gången är det dags för Arshavin att göra samma sak!

___________________________________________________________________________________

Underbar kompilation av våra kontringar! - Någonsin tänkt på hur bra vi (nästan) alltid varit på kontringar? Ta en titt på denna kompilation!

___________________________________________________________________________________

Lehmann i en humoristisk reklam! - Lehmann var under sin bästa tid i klubben nummer 1 - kanske i hela världen - och här får vi se varför! (Bonusvideo: Arshavin har varit frontfigur i flera reklamer. Här är ännu en med vår ryss i fokus! Denna gång gör han reklam för poker!

___________________________________________________________________________________

Wenger lackar "som fan" - Så skulle de flesta uttryckt det. Här är det till och med gränsen till bråk! (Bonusvideo: Wenger hatar Sp*rs!)

___________________________________________________________________________________

Vermaelen står för en magnifik brytning - Vilken vinnarskalle!

___________________________________________________________________________________

Vi avslutar med en blick tillbaka på 03/04 - The Invincibles!

___________________________________________________________________________________

Det var allt! Hoppas att ni får en underbar fredagkväll, hej!

God kväll! Först och främst vill jag tacka för era hjärtvärmande kommentarer efter tisdagens inlägg! Alltid lika kul att läsa ifall man skrivit ett bra inlägg. Det roliga med mig är att det är oftast då jag själv tycker att jag skrivit dåliga inlägg som inläggen faktiskt blir bra. Och när jag själv tycker att jag skrivit bra inlägg så blir de oftast dåliga. Hur som helst, nog om det! Jag tänkte inte göra något specialinlägg idag, utan helt enkelt komma med ett vanligt nyhetsinlägg.

Jag blev igår smått chockad när jag surfade in på arsenal.se och såg att vi möter Porto i nästa match. Jag märkte att jag under de horribla förlusterna totalt glömt bort att vi faktiskt möter Porto i en hyperviktig åttondel i Champions League. Fram till den sjuttonde februari blir det alltså taggning som gäller!

Champions League har ju sin charm och vi Gooners har lika många fina, underbara, glada som hemska, förnedrande och tråkiga scener att komma ihåg från denna turnering. Förra året gick vi smått överraskande till semifinal där vi ... ja. Men det är mötet mot Roma de allra flesta lär komma ihåg. Första matchen på Emirates ägde vi varenda lilla millimeter av planen, men trots det så slutade det bara 1-0 efter straff av RvP. Sen kom returen i Rom som blev lika nervös som man hade förutspått. Straffläggningen som tog oss vidare till kvartsfinal ligger nog varmt om hjärtat för många än idag!

Vi kommer dock att prata nog om Champions League de kommande dagarna. Fram tills matchen faktiskt äger rum så kommer ni att få vara med om en videokväll, en ljudblogg, en inför-rapport, något specialinlägg och vanliga nyhetsinlägg! Hur som helst, vi vann trots allt en match igår. En match där - hör och häpna - Almunia räddade trepoängaren åt oss! Almunia säger idag följande:
______________________________________________________________________________

We accept all the critics. Arsenal is a big club and we deserve to be criticised because we have been playing for many years without fighting for the title. The team is growing up and everybody accepts it because we cannot say anything when we don't play well. We just go home and wait for the next game so we can win.
______________________________________________________________________________

Efter alla turer hit och dit så lär vi få acceptera Almunia som vår förstemålvakt fram tills säsongen är slut. Vi har sett att Wenger litar på honom så mycket att han har kvar honom mellan stolparna oavsett hur dåligt det går för honom. Han har inte haft en av sina bästa säsonger och många - inklusive jag - har kritiserat honom hårt. För gårdagens insats förtjänar han dock cred då han på egen hand räddade - i dubbel betydelse - trepoängaren åt oss med en fantastisk räddning på Babels skott!

Almunia i gårdagens match!

Arshavin som de senaste veckorna verkat ha varit lite pessimistisk säger idag följande:
______________________________________________________________________________

Of course, the result is good for us, but if we want to be champions we have to win all our remaining games. It's difficult to say whether it's (do-able), but after these results, it looks real. We were not afraid to play, the whole team was well co-ordinated. If I can say so, all the Arsenal players played the same football, that is we understood each other and combined. It was a massive result for us. We believe in our chances. I don't see any mathematical reason why we shouldn't believe we can still do it. Why not?
______________________________________________________________________________

Om vi mot all förmodan - verkligen mot all förmodan - skulle lyckas med att vinna alla återstående tolv matcher så är jag nästan redo att lova att vi kommer att gå om antingen United eller Chelsea. Däremot håller jag med min bloggkollega fektarn - man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Vad jag tror kan hända låter jag därmed bli osagt . Men det är tolv tuffa matcher som återstår och efter att ha kollat spelschemat så köper jag inte snacket om att vårt kommande schema är enklare än både Uniteds och Chelseas.

Visserligen har vi inga möten kvar mot ligans fem bästa lag (om vi räknar Aston Villa som det femte laget), men däremot har vi en hel del bortamatcher som kan gå både åt det ena och det andra hållet. För vem säger att bortamatcherna mot Stoke, Hull och Birmingham kommer resultera i sammanlagt nio poäng? Det är extremt tuffa bortamatcher som väntar och det är i sådana som alla topplag förlorat poäng i under denna säsong. Senaste så tappade t.ex Chelsea två poäng på KC Stadium. Dessutom förlorade Manchester City på samma arena. Det finns ingenting som säger att det blir en självklar trepoängare i varenda bortamatch.

Personligen så tycker jag nästan att Chelseas återstående spelschema ser enklare ut än vårt, men det är antagligen bara jag som tycker så. Det återstår att se vilket lag som fixar den bästa slutspurten, men visst hoppas vi på en repris på slutspurten från antingen 97/98 eller 01/02.

Tony Adams var en av nyckelspelarna när vi kämpade oss tillbaka 97/98. Kan någon utav dagens spelare kliva fram likt honom?

Det är en tuff period som väntar oss och vi kan bara hoppas - precis som alltid. När Bendtner väl sett till att olja bort ringrosten så kan han mycket väl bli en räddare i nöden för oss. Om han sedan lyckas toppa in formtoppen kan vi se fram emot en lyckad säsongsavslutning. Samtidigt känns det som att hoppas på för mycket.

Jag är tyvärr utmattad, trött och i nöd av vila. Således tänker jag avsluta inlägget (redan) här. Jag tänkte dock komma med en så kallad QOTD (Question Of The Day) till er! Nu vill jag se att så många som möjligt svara på denna i kommentarspåret! Hur viktig är Nicklas Bendtner för Arsenal resterande delen av säsongen? Tack och hej!

Låt oss skruva tillbaka tiden lite. Låt oss skruva den tillbaka en, två eller t.o.m tre säsonger. Wenger hade år 2006 begett sig ut på en ny talangjakt i Europa och då hittat en 19-åring som spelade i Auxerre. Mannen som Wenger var fast besluten att dra till sig hette Vassiriki "Abou" Diaby.

Det var ingen kanonvärvning, utan det var ännu en gång sedd som en värvning av en spelare som skulle spelas in i laget och bli bra så småningom. Men på grund av en förfärlig skada så fick vi se Diaby vistas vid sidlinjerna ett bra långt tag. Vi hade egentlingen inga förväntningar på killen, utan vi såg honom mest som ett eventuellt framtida löfte.

När Diaby äntligen läkt klart och börjat spela igen så trodde fansen att Wenger drog ett aprilskämt. Killen som hade kontrakterats som ett stort framtidslöfte var usel, väldigt usel. Gång efter gång denne långe man fick spela fick vi gnugga oss i ögonen och fråga oss vad Wenger hade sett och fortfarande såg i honom.

Ända sedan dess har Diaby blivit hårt kritiserad säsong in och säsong ut. Supportrarna har aldrig riktigt gillat honom och han har fått stå emot hård kritik från de flesta. Han har hela tiden blivit ansedd som ett misslyckat löfte. Han skulle aldrig bli någonting sades det.

Men Wenger var fast besluten att hålla kvar Diaby i laget och ge honom chans efter chans. Denne Wenger såg någonting i honom som vi totalt hade missat och jag har än idag ingen aning om vad det var. Då och då fick vi dock se vilken potential killen bar inne på, men det var ytterst sällan den potentialen visades på plan.

Men så kom sommaren 2009. Diaby hade själv insett att han var tvungen att jobba extremt hårt för att få vara kvar i laget. Mycket tydde på att det var sista chansen för Diaby. Om han skulle stå för ännu en misslyckad säsong skulle det inte finnas några hinder alls att göra sig av med honom. Därför anställde Diaby en personlig tränare och jobbade stentuftt varje dag under sommaren. Detta under tiden då alla andra spelare låg på någon playa och solade sig bruna njutandes av livet.

09/10 började inte lika bra som han tänkt sig. Han spelade mediokert/godkänt, men inte mer. Självmålet på Old Trafford verkade öka kritiken mot honom och det såg redan då ut att bli ännu en misslyckad säsong. Men så hände någonting, någonting som få väntat sig.

Diaby var känd för att visa sin potential då och då, men aldrig spela med konsistens. Fansen höjde på ögonbrynen om killen klarade av att spela två bra matcher i rad. I mitten av december kom då även genombrottet. Abou Diaby stod för en, två, tre, fyra, fem, sex .... superba insatser i rad. De flesta stod bara med ansiktsuttryck som lyste "wtf" om dem. Vad i hela friden hade hänt?

Abou hade börjat leverera bra insatser match in och match ut och folk började undra om Wenger var en trollkarl. Denna kille som hade varit usel nästan varenda match ända sedan han kom till Arsenal stod helt plötsligt för flera fina insatser i rad och överglänste ofta sina kollegor. Han slet, tacklade, jobbade hem, skapade lägen och gjorde mål. Allt som man vill ha av en mittfältare.

Den 10 februari - när vi ännu en gång blivit avskrivna från titelstriden - nickar han inte det avgörande målet mot ett Liverpool som trots dåligt spel hållt nollan - fram till att Vassiriki "Abou" Diaby höll sig framme och nickade in 1-0 till Arsenal.

Om någon för ett år sedan skulle säga att han skulle bli glad ifall Diaby kom med i startelvan skulle jag skrattat. Jag skulle frågat vad personen tagit för droger och ställt mig frågan om han ens hejjade på Arsenal. Ett år senare så äter jag upp mina ord. Diaby är bra, bättre och ibland även bäst. Idag avgjorde han ett tillknäppt möte mot ett kämpande Liverpool. Hans glädje miste inga gränser och med Walcott och Fabregas över sig såg det ut som han satt ett avgörande mål i en CL-kvart. Diaby förtjänade det, Arsenal förtjänade det och sist men inte minst så förtjänade alla supportrar som någonsin trott på Diaby det. Tack!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7/10) - Efter ett par mer eller mindre katastrofala insatser så var Almunia ätnligen stabil i målet. Stod för en matchavgörande räddning på Babels skott. Världsklass och ingenting annat på den räddningen!

Eboue (6/10) - Kämpade på precis som vanligt, men gick alltid bort sig den sista biten. Nio (nåja..) tiondelar hade han, men den sista saknade han. (Var dock bättre än Sagna varit på sistone!)

Gallas (7,5/10) - Matchavgörande tackling när han rensar undan bollen efter en fin kontring av Liverpool. Helt osannolikt bra tackling. Världsklass! Gjorde för övrigt en bra match.

Vermaelen (7/10) - Ett mer organiserat försvar (som bl.a Vermaelen stod för), men han måste sluta vara så målkåt! Var lite för offensiv ändå, trots att han lugnade ner sig jämfört med tidigare matcher.

Clichy (6/10) - Gjorde en bättre match än mot United och Chelsea, men har fortfarande en bra bit kvar till toppformen. Verkar dock gå bättre. Många vill nog antagligen sätta en femma på honom. Jag nöjer mig med att säga att jag är generös med betygen idag.

Fabregas (6/10) - En halvdålig match av vår lagkapten. Inte så dålig att han faller under godkänt, men hans insats var varken mer eller mindre än godkänd.

Song (6,5/10) - Han blandade och gav idag, Song. Dock bättre än godkänd! Finns inte så mycket mer att säga!

Diaby (8/10) - Detta får han inte bara för målet, utan för allt arbete han stod för under matchen. Hann vann luftdueller, han jobbade hem, han tacklade, han passade, han rensade, han bröt anfall, han startade anfall och han krönte allt med ett mål!

Nasri (spelade för lite för att betygasättas - utgick skadad [mild hjärnskakning] i matchminut '33)

Bendtner (7/10 - utbytt i matchminut '81) - Ja, sju är väl lite av ett överbetyg, men det här sätter jag mest för att ge en övergripande bild av vårt anfall. Med Bendtner på plan såg det mycket farligare ut än tidigare. Han är stor, stark och skicklig i luften och det märktes idag. Visserligen gick han bort sig då och då samt att han är lite rädd för att skjuta för ofta, men sett över hela matchen gjorde han en helt okej insats!

Arshavin (5/10 - utbytt i matchminut '67) - Hans formsvacka håller i sig.

Rosicky (6/10 - inbytt i matchminut '33) - Perfekt inlägg till Diabys mål, men sett över hela matchen gjorde han inte en märkvärdig insats. Tappade för mycket boll!

Walcott (6/10 - inbytt i matchminut '66) - Även hans formsvacka håller i sig, men han såg mycket bättre ut idag jämfört med hans tidigare matcher. Men vissa moment får mig att undra vad han ens gör på plan. Höll sig dock på nivån "godkänd".

Sagna (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '81)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - Gjorde nästan allt rätt idag!
• Gallas - Underbar tackling han sätter in när flera supportrar bara väntar på att Liverpool-spelaren (vem det nu var?) ska skjuta in den bakom Almunia. I övrigt väldigt stabil!
• Bendtner - Individuellt var han långt ifrån en av matchens tre kanoner, men ett anfall med Bendtner är så mycket bättre än ett anfall utan Bendtner.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Inte ens hans underbara facit mot Liverpool fick han att måla idag. Formsvackan måste bort - nu!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Chelsea förlorade med 2-1 mot ett heltaggat Everton och Manchester United tappade poäng mot Aston Villa! Nu är vi således sex respektive fem poäng bakom lagen. Är hoppet tillbaka må tro?
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Jag hoppades på både Everton och Aston Villa och jag gjorde det med all rätt! Everton och Saha lyckades rubba Chelsea och Aston Villa såg till att knipa en poäng mot United.

Jag är fortfarande väldigt säker på att något av dessa lag kommer att vinna ligan, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att hoppet är tillbaka! Chelsea och Manchester United har bägge ett mycket tuffare schema än vad som väntar Arsenal. Om Fru Fortuna (ett ständigt tjat om denna Fru Fortuna...) vill så kan det ju gå, om vi håller oss optimistiska!

För att vara lite pessimistisk så anser jag fortfarande att en striker skulle ökat våra chanser avsevärt. Bortsett från Vermaelens mål hade vi inför andra halvleken inte gjort mål på 200-300 minuter? Och senaste en anfallare gjorde mål var i matchen mot Bolton. Det känns lite snopet att vi inte lyckades få in en bra striker, men nu ska vi inte tänka på det. Nu ska vi vara glada, glada över att hoppet lever!

Vi må vara hur optimistiska, pessimistiska eller realistiska som helst. Sanningen är att hoppet är det sista som dör. Så länge hoppet lever, lever även vi. Låt oss nu glädja oss över segern och gå till sömns med ett leende!

God dag! Ännu en dag detta fina år är på väg att ta slut och jag sitter här och tänker på den man som lett Arsenal genom vått och torrt i mer än tretton år. En man vid namn Arsène Wenger. Jag vill direkt här förvarna att det här kommer bli ett långt inlägg. Om ni inte vill läsa finns en kort sammanfattning längst ner.

Efter de blytunga försluterna mot både Manchester United och Chelsea har mer supportrar än någonsin tidigare velat se fransmannens avgång. Det pratas om att det behövs in nytt på ledarsidan, det pratas om att han inte håller måttet, det pratas om att han har misslyckats.

Det har sedan förra säsongen skapats två olika läger bland supportrarna gällande att ha eller icke ha Wenger. De som inte längre vill ha kvar honom pekar oftast på de titellösa säsonger sedan 2005 och ett misslyckat lagbygge/generationsväxling. De som vill ha kvar honom pekar oftast på historien och hur mycket titlar vi vunnit sedan Wenger anställdes som tränare. Saken är att ingen av dessa anledningar är bra nog  för att avskeda eller ha kvar honom. Jag tänkte idag skriva varför jag tycker att vi borde ha kvar Wenger, men även vad han har gjort för fel.

Jag har flera gånger hyllat Wenger och det med all rätt. Ni som följt mig ett tag känner även till det lilla hyllningsinlägget som kom dagen då han firade tretton år i klubben. Men faktum är att jag varken är en "Wenger-älskare" eller en "Wenger-hatare". När det kommer till ledare i en klubb väljer jag alltid att ta på mig mina objektiva glasögon. Därför vill jag även med denna mening säga att jag inte har någon som helst ståndpunkt som jag utgår ifrån.

Wenger har varit tränare för Arsenal i mer än tretton år!

Varför anser jag då att Wenger borde vara kvar som tränare - trots att han ännu en gång lär misslyckas med att vinna ligan (en titel ö.h.t)? Först kanske jag ska berätta vad som hänt sedan 2005 då Vieira såg till att skjuta hem FA-cupen åt oss. Jo, vad som hänt är att laget sakta men säkert rasat samman och åldrats. Efter 2004/2005 började redan tankarna på en generationsväxling och ett nytt lagbygge. Ligaplaceringen (vi fick nöja oss med en fjärdeplats, men var extremt nära en femteplats) säsongen 2005/2006 bekräftade att det behövdes nytt blod i laget. Sommaren 2005 och 2006 lämnade flera tongivande spelare truppen och spelarflykten fortsatte sommaren 2007.

Redan efter vinsten i FA-cupen började Wenger smått planera sitt nya projekt - att göra ett världslag av nästan inga pengar alls. Talanger värvades in som aldrig förr och att värva kompletta spelare försvann helt ur bilden efter några år. Wenger ville bevisa för omvärlden att det var möjligt att vinna titlar utan att slösa miljoner på spelarköp, spelarköp och ytterligare spelarköp. Han ville visa att ungdomar kan vinna titlar på löpande band om man bara ser till att skapa ett vinnande lag. Han ville bevisa det för sig själv, för supportrarna och för världen.

Men motgångar efter motgångar har förstört hans projekt. Vi pratar om skador på nyckelspelare, viktiga spelare som lämnat truppen och otur med domarbeslut. Vi har ända sedan 2006/2007 (om inte tidigare) pratat om nästa säsong, nästa säsong och åter nästa säsong. Det har sagts att det är nästa säsong vi verkligen kan utmana om ligatitlar. Det har pratats om att vi nästa säsong ska lyckas, äntligen! 05/06 skulle vara vårt år, 06/07 skulle vara vårt år, 07/08 skulle vara vårt år, 08/09 skulle ... nja, kanske inte, 09/10 skulle ännu en gång vara vårt år. Det har aldrig blivit vårt år och mycket av skulden ligger på Wengers axlar.

Arsenal har genomgått en stor generationsväxling - i mycket större utsträckning än andra lag - men när vi nu är inne i 09/10 har vi fortfarande inte fått se en glimt av titlar sedan den där eftermiddagen i Cardiff 2005. Generationsväxlingar tar naturligtvis flera år att genomföra och med tanke på att vi flyttat in i en ny arena har vi fått det ännu svårare. Men någonting i mig säger att vi borde åtminstone ha lyckats vinna någonting på vägen hit. Men det har vi inte. Vi har säsong efter säsong fått höra att vårt Arsenal är bra nog att utmana på alla fronter och vi har hört att det är nästa säsong vi ska visa dem! Men det har aldrig kommit en nästa säsong som visat omvärlden att vi kan vinna titlar utan att slösa pengar som andra lag.

Många trodde nog att 07/08 var den där säsongen. Vi ledde ligan med fem poäng (om jag minns rätt) i januari/februari och vi var i kvartsfinal i Champions League. Vi såg ut som ett vinnande lag och hade en bra mix av erfarenhet, ungdom, talang och vinnarmentalitet. Men allt gick åt helvete. En brutal skada på Eduardo och en domarmiss senare var i stort sett hoppet ute. Hoppet om att vinna Champions League slocknade helt och hållet när Liverpool fick den där cp-straffen som inte var en straff och slutspurten i ligan var otroligt svag. Det kunde ha varit vår säsong, men det blev det inte.

Sommaren 2008 lämnade flera tongivande spelare laget. Spelare som Hleb och Flamini - som hade varit startspelare och viktiga pjäser i vårt lagbygge - lämnade för Barcelona respektive Milan. Gilberto Silva - som alltid varit lojal och kämpat - lämnade för Panathinaikos. Lehmann som trots sin svaga säsong fortfarande var en världsmålvakt lämnade oss för Stuttgart. Och likadant hade det sett ut 2005, 2006 och 2007. Wenger var dock säker på att vi kunde klara oss utan dessa spelare och där gjordes egentligen de största misstagen, år in och år ut.

Wenger har varit naiv och tänkt att man kunnat ersätta erfarna & rutinerade spelare och ledargestalter på plan med ännu yngre och orutinerade spelare. Erfarenhet har ersatts med ännu mer talang och det är det största misstaget han gjort i mina ögon. Som ett exempel (ett halvbra sådant) kan vi se på Cesc Fabregas utveckling i klubben. Nu är han en exceptionell talang och bör kanske inte jämföras med andra talanger, men huvudsaken jag vill ha fram här är omgivningen. När han spelades in i laget under säsongen 04/05 så hade han spelare som Silva, Pires och Ljungberg bredvid sig. Spelare som han kände sig trygg och självsäker med. Om han gjorde ett misstag så gjorde det inte så mycket på grund av att han hade sådana världsklass-spelare bredvid sig. Han kunde lugnt och tryggt hitta sin plats i laget och mycket tack vare den erfarenhet och vinnarmentalitet som fanns. Jag är inte säker på om Merida eller likasinnade talangar känner likadant när de placeras ut på ett mittfält beståendes av spelare som Denilson och Diaby. Nu är inte Denilson och Diaby dåliga spelare, men de är inte spelare som Silva, Pires, Ljungberg, Vieira etc etc.

Det var spelare som Campbell som gjorde Arsenal till ett av de bästa lagen i världen under tidigt 2000-tal.

Sedan så har Wenger ett väldigt naivt tänkande efter avklarade matcher. Om Arsenal inte vunnit så lyckas han alltid hitta bortförklaringar eller positiva saker. Visst, det är inget fel med det, men det är nästan aldrig sanningen som kommer fram. När jag således läste Ballacks sågning blev jag först arg, men sedan förstod jag att han hade helt rätt i allt han sade. Jag menar, man vinner inte matcher genom att ha flest målchanser, mest bollinnehav eller flest hörnor. Det enda och verkligen enda som räknas är mål, någonting som vi inte lyckats göra på sistone. Att då höra Wenger säga att vi gjorde en bra match (vilket vi ioförsig gjorde till viss mån) och att vi borde haft mål och att vi ägde bollinnehav och att vi hade flest chanser hjälper inte honom, oss eller laget. Vi kan spela hur bra fotboll som helst och ändå förlora matcher. I slutändan handlar det bara om resultatet.

Samtidigt har Wenger tidigare bevisat att det går att vinna titlar genom att spela underbar fotboll (01/02, 03/04 som exempel), men då får man även komma ihåg vilket spelarmaterial vi hade. Men ända sedan (runt) 2005 så har han skaffat sig en ny transferpolicy. En policy som resulterar i att vi längre inte köper kompletta spelare (finns vissa undantag) som är dyra, utan billiga och bra talanger som sedan spelas in i laget.

Det går att säga mycket om policyn och personligen tycker jag det är en bra policy och jag behåller den gärna, men med ett undantag. Det krävs ibland undantag även i olika policies (plural?) och så även i denna. Vi kan inte hålla på att köpa talanger år in och år ut som kanske blir bra om 3-4 år. Vi har sett att vi saknar riktig erfarenhet och vinnarmentalitet och så länge vi fortsätter att köpa talanger så kommer vi heller inte att få dessa egenskaper hos spelarna. Sedan så vill inte jag förstöra det lag Wenger trots allt byggt upp genom att värva tusen spelare. Det är få positioner som behöver förstärkas, men där det behöver förstärkas, där behöver det verkligen förstärkas med erfarna spelare snarare än unga talanger.

De senaste åren har även dem visat hur oerhört svårt vi har mot de bästa lagen i både ligan och i Europa. Vi borde egentligen vara bland världens bästa, men så fort vi möter dessa lag så slutar det ofta i smärtsamma förluster. Detta är inte minst ett bevis på att vi just nu helt enkelt inte räcker till. Men nu kommer vi även till frågan: Bör Wenger avskedas?

Mitt svar är nej och det på grund av flera anledningar. Ni kan ställa er själva frågan: hur mycket bättre tror ni att en annan tränare lär lyckas med detta lag? Antingen så skulle det här fortsätta - bara med en ny tränare - eller så skulle den nya tränaren i fråga börja köpa massa spelare och förstöra laget. Vad istället behövs är att Wenger rycker upp sig och förstår att han misslyckats och erkänner sina misstag. Så länge han tänker lika naivt (förlåt för att jag använder det ordet så ofta) som han gör nu och fortsätter att vilja visa omvärlden att det går att vinna utan pengar så kommer vi säsong in och säsong ut sitta titellösa.

Sedan bör vi ha så mycket respekt inom oss att vi trots allt låter Wenger avverka det kontrakt han har just nu, det som sträcker sig till 10/11. Om Wenger fortsätter att misslyckas råder det ingen tvekan om att han kommer att lämna när hans kontrakt väl går ut. Det vore respektlöst, löjligt och dumt att avskeda honom just nu. Han har gjort flera vitala misstag, men då får vi även komma ihåg vilka förutsättningar som rått. Vad vi även får komma ihåg är hans starka relation med spelarna. För vem här säger att han eller hon inte gjort de misstag Wenger gjort?

På grund av att han har en så stark relation med spelarna så litar de på varandra. Jag tror ni förstår själva vilken oerhört dålig omväxling det skulle bli om Wenger helt plötsligt avskedas och en ny tränare - som lär ändra på mycket, om inte allt - tas in. Många spelare respekterar Wenger som få andra tränare och deras starka relation med honom får inte brytas mitt under en säsong. Det skulle kunna resultera i värre resultat än ni kan ana.

Att avskeda Wenger skulle kunna innebära stora konsekvenser. Är det verkligen värt att ta den risken?

Vi lever i nuet - inte år 2003/2004 - och det är även därför man inte ska peka på historien när man ger anledningar för att Wenger ska stanna som tränare. Vi lever nu, år 2010. Det är nu som Wenger ska vinna titlar, inte 2006 eller 1999.

Sist men inte minst vill jag sammanfatta allt! Arsène Wenger har sedan sista gången vi vann en titel - 2005 - stått för flera vitala misstag. Hans vilja att visa omvärlden att det går att vinna utan att slösa pengar har resulterat i flera titellösa säsonger. Samtidigt har turen aldrig varit med honom eller laget, för sanningen är att allt kunde ha gått vår väg. Men nu står vi här, utan titlar och utan hopp om nya titlar. Erfarenhet och vinnarmentalitet har ersatts med ännu mer talang vilket gjort att vi inte fått in de spelare som behövts för att laget skulle växa ytterligare. Wenger borde dock ej avskedas. Vi måste respektera allt arbete han lagt ner för klubben och om han fortfarande inte lyckats när hans kontrakt går ut 10/11 så kommer han med stor sannolikhet att inte skriva på ett nytt kontrakt. Samtidigt får man tänka vad för effekt ett avsked av Wenger skulle ha. Spelarna älskar honom och de flesta har en riktigt stark relation med honom. Mycket på grund av det tillförlit som skapats mellan spelare och ledare. Och vad finns det egentligen för tränare där ute som skulle kunna göra ett ännu bättre jobb med detta spelarmaterial än vad Wenger gör? Det är inte värt att ta risken att anställa en ny manager bara för att, inte just nu.

Mycket talar för att vi inte vinner någonting i år heller och då är nästa säsong upp till bevis. 2010/2011 kommer att bli en helt avgörande säsong. Om Arsenal ej lyckas vinna någonting då heller så kommer Wenger - och säkerligen flera spelare - att lämna laget. Pressen på honom har aldrig varit större och han vet om det själv. Vi har sagt nästa säsong i flera år nu, men sanningen är att vi kan säga det en sista gång, men inte mer. För om nästa säsong går åt helvete, så går allt åt helvete. Det är Wengers sista chans. Antingen tar han den och blir hyllad eller så misslyckas han ännu en gång och lämnar Arsenal - för alltid.

Hej! Precis som många spelare i vårt lag så brukar även jag har vissa formsvackor under säsongen. Att vara bloggare och blogga varje dag tar på krafterna och några gånger under säsongens gång har även jag formsvackor där jag finner det svårt att hitta motivationen för att skriva nya inlägg. Just nu så är jag inne i en sådan period och det känns mer eller mindre som jag är utbränd. Ni behöver knappast oroa er då jag aldrig kommer att sluta blogga eller upphöra med dagliga inlägg. Däremot vill jag att alla ska veta det ifall inläggen ser lite söliga ut.

Den här dagen fick dock ett trevligt slut för min del. Jag lyckades nämligen vinna Stanley Cup med Anaheim Ducks i NHL09 - på högsta svårighetsgraden. Det är allt annat än lätt och det är väl en liten spelprestation jag är stolt över. Jag har helt enkelt behövt någonting annat att lägga tankarna på i dessa hemska tider för oss supportrar. För min del har det varit Anaheim - både IRL och in-game.

Men, nog om mitt privatliv. Trots blytunga förluster mot både Manchester United och Chelsea så lever vi. Arsenal lever. Supportrarna lever. Ni lever. Det är dock inte roligt att vara Arsenal-supporter just nu. Jag ska dock försöka hålla humöret uppe så gott det går. En ligatitel är väl mer eller mindre körd, men vi har faktiskt någonting att se fram emot och det är Champions League.

Precis som jag förklarade i gårdagens inlägg så har flera överraskningar skett i denna turnering. Allt från att Porto vann en final mot Monaco (två lag som egentligen inte bör finnas i en final) till att Liverpool och Arsenal gick till final 2005 respektive 2006 trots usla ligaplaceringar.

Saken med Champions League är att det finns så många faktorer som ska slå in samtidigt för att du skall kunna vinna det. Därför räcker det inte att du är ett bra lag eller ett av världens bästa lag. Det är bara en faktor av flera faktorer. Vi pratar om en turnering där dagsform, tur, skadeläge vid matcherna, ännu mer tur, individuella prestationer, formtoppar och mycket mycket mer avgör.

En individuell prestation Champions League kan avgöra ett möte i utslagningsfasen. En individuell prestation i en match i ligan kan inte vinna ligan åt dig. Dålig dagsform i ligan kan resultera i flera förluster. Men om ditt lag är extra taggat, motiverat och redo i ett slutspelsmöte i CL kan det resultera i en bra dagsform varpå fler spelare levererar. Samtidigt är skadeläget extremt viktigt. I ligan så berörs du mer av skador då det spelas under en längre tid, men i Champions League kan du ha turen med dig gällande skador och spela spelare som just kommit tillbaka från skada eller som vanligtvis inte spelar ofta på grund av skada. Samtidigt är det en väldigt turbaserad turnering i slutändan, men det med all rätt.

Inget lag som vunnit Champions League har inte haft turen på sin sida. Må det vara en räddad straff i slutminuterna (Lehmann @ Villarreal), en vändning efter att du legat under med 3-0 (Liverpool 2005), en straff som ser till att föra ditt lag vidare (Liverpool - Arsenal 07/08) eller någonting annat. Det finns miljontals exempel och tur är en viktig del av den här turneringen.

Vad jag vill säga med detta är att vi har större chanser att vinna Champions League än vissa tror. Vi har faktiskt en riktigt stor chans att gå långt och kanske även till en final. Men det krävs som sagt att flera faktorer slår in samtidigt. Så länge vi slipper Chelsea och Drogba och Barcelona på vägen mot final ligger alla vägar öppna för en fantastisk resa. Alla lag är naturligtvis tuffa att möta, men jag tror att Chelsea och Barcelona skulle bli alldeles för tuffa att möta. Däremot säger jag inte att det är en klar förlust. Men som sagt, om du ska vinna CL ska du även se till att vinna mot de allra bästa lagen - inkluderat Chelsea och Barcelona.

Ge därför inte upp hoppet om den turneringen, inte än. Eftersom ligan mer eller mindre är körd så tror jag att enormt många spelare kommer tagga till som fan inför slutfasen i Champions League. Och om vi slår Porto - vilket jag förmodar att vi gör - så är vi i en kvartsfinal. En kvartsfinal som kan gå hur som helst.

Det finns vissa supportrar som säger att vi inte ska ge upp hoppet om ligan heller. Jag håller faktiskt med. Vi ska inte ge upp hoppet förrän det är matematiskt omöjligt att vinna den. Däremot ser jag inte mycket som talar för oss. Saker som vi redan gått igenom i många tidigare inlägg. Så länge inte ett mirakel sker så skall vi inte kunna vinna ligan. Men jag kommer trots allt att hoppas och tro ända in i det sista, och jag hoppas alla ni andra gör det också.

Det finns mycket att säga om den period vi går igenom just nu. Mycket är redan sagt, men mycket är även osagt. Jag tänker vänta och se hur matchen mot Liverpool går innan jag börjar uttala mig om vinterfasen vi gått igenom. Hoppet är nästintill dött i ligan, därför behöver vi hitta ett nytt hopp. Det hoppet hittar vi i just Champions League. Jag hoppas ni är lika taggade som jag inför utslagningsfasen av Champions League. Om allt går väl så kan vi mycket väl repetera den underbara resan från 2006 - som dock slutade olyckligt. Jag hoppas. Ni hoppas. Alla hoppas. Så länge vi hoppas är allt möjligt, allt.

P.S Jag har skippat ljudbloggarna 2 veckor i rad (ni förstår nog själva varför), men jag lovar att vara tillbaka med en ljudblogg i slutet av veckan (söndag, måndag).

Det blir ingen matchrapport idag heller. Jag orkar inte. Jag orkar inte se det lag jag älskar mer än någonting annat förlora. Jag orkar inte se oss bli förnedrade igen, igen och igen. Förra veckan våldtog hela Manchester United oss. Idag våldtog Drogba hela vårt lag - ensam. Det är ett starkt ord, jag vet, men det finns ingenting som beskriver den hemskhet som vi går igenom bättre än det ordet.

Vissa lag har det värre, det förstår jag, det är bara att se på Liverpool. Men det finns en skillnad där. Liverpool har aldrig varit med i titelracet den här säsongen. De har aldrig lyckats nå den där gränsen där man börjar få hopp, där man börjar tro, där man börjar tänka att det är möjligt. Arsenal har gett oss det hoppet den här säsongen, flera gånger om dessutom, men varenda gång har de tagit det ifrån oss på det mest brutalaste viset.

Vi har blivit bedragna. Vi har blivit förnedrade. Vi har blivit hjärntvättade. Jag har inte gett upp, men jag har det tämligen svårt att se hur i hela friden Arsenal ska lyckas rå på United eller Chelsea nu. Vi visste hela tiden att den här perioden skulle avgöra hela vår säsong och vi visste hela tiden att det skulle bli svårt. Men det känns som vissa aldrig tog det seriöst nog.

Vi har förutom ett extremt (EXTREMT) skadedrabbat lag fått flera långtidsskador. Vartenda lag har alltid mer eller mindre någon som skadar sig en längre tid, men oftast handlar det inte om nyckelspelare, spelare som man bygger ett helt lag omkring. Annars kan vi väl se hur bra det går för topplagen i en halv (nästan en hel) säsong utan Drogba, Rooney och Torres. För sanningen är att vi saknar RvP enormt mycket, mer än vissa tror. Jag har t.o.m dragit slutsatsen att RvP (eller en liknande spelartyp) är ett måste för att Arsenal skall kunna spela 4-3-3. Det fungerar inte annars.

Det finns de som säger att Wenger borde förstått faktum och begett sig ut i transferfönstret och köpt någon. Innerst inne har vi alltid vetat att han aldrig skulle köpa någon (förutom Campbell då...). Han trodde på det här laget, han trodde på det här laget mer än någon av oss någonsin har gjort. Så länge vi inte ställer till med ett mirakel och vinner ligan så har han misslyckats - totalt. Samtidigt är det svårt att kritisera Wenger då det är tillfälligheter som förstört vår säsong. Men han har ju sin del i det hela också. Var det verkligen rätt beslut att ställa upp med ett b-betonat lag i FA-cupen? Var det verkligen rätt beslut att satsa helhjärtat på ungdomar i Carling Cup när vi behövt en titel mer än någonting annat? Var det verkligen rätt beslut att inte köpa in en spelare á la Arshavin i januari?

Sanningen är dock att ett helt skadefritt Arsenal i detta nu skulle leda ligan, eller åtminstone vara hack i häl på Chelsea. Men det känns som Fru Fortunas onda syster ställer till det för oss varje säsong. 06/07 så var det Henry som hela laget var byggt kring som föll. Henry var den säsongen extremt skadedrabbad och var i stort sett borta halva säsongen. 07/08 så var det RvP - som var tänkt att bli Henrys ersättare - som föll. Vad som gjorde det hela ännu värre var skadan på Eduardo som enligt vissa var anledningen bakom den dåliga slutspurten. Inför 08/09 lämnade Silva, Flamini och Hleb laget. Spelare som aldrig ersattes. Lägg där till långtidsskadan på Fabregas och ni förstår själva hur allt gick åt helvete. 09/10 var det då en RvP i glödhet form som blev offret. En spelare som med all säkerhet hållt laget kvar i titelracet just nu - om han vart frisk.

Visst, vi har haft otur med skadorna, men det döljer inte det faktum att det lag som vi ställt upp på plan spelat extremt dåligt på sistone. Nu är det extremt tuffa möten de haft i både januari och februari, men det här laget har inte visat upp den offervilja som behövts. Det här laget ska vara kapabelt nog att slå alla lag de mött, men istället har det blivit smärtsamma förluster och onödiga likaresutat.

Vi har ett enkelt spelschema framför oss (om vi jämför med andra lag), men det finns i mina ögon ingen chans att vi skall kunna gå om Chelsea eller United och vinna, inte i år. Nu måste vi hålla tredjeplatsen säker och se till att inte falla ner på fjärdeplatsen igen. Samtidigt kan vi inte ge upp. Vi har Champions League kvar. En turnering där vi nu måste gå in helhjärtat då det är den enda turneringen som finns kvar att vinna för vår del. Och det är ingen omöjlighet. Liverpool vann Champions League när de kom femma i ligan (2005) och Arsenal gick till final när de haft en bedrövlig säsong och bara kom fyra (2006). Därför finns alla chanser till en lyckad säsong kvar.

Det ska dock mycket till om vi ska lyckas vinna Champions League. Samtidigt kan vi inte ge upp. Vi kan inte lägga oss ner på marken och dö. Hur illa det än ser ut måste vi kämpa på i ligan och se till att gå vidare i Champions League. Helst av allt vill jag bara glömma de senaste veckorna, men jag vet att jag inte lever i en drömvärld. Jag orkar inte komma till med en fin avslutning på dagens inlägg. Jag orkar helt enkelt inte och jag hoppas att ni förlåter mig. Jag ska försöka rycka upp mig och bli allt mer optimistisk, men idag så är det omöjligt, bara omöjligt.

Hope is a good breakfast, but it is a bad supper. - Francis Bacon

God afton! Vilken otroligt skön lördag det har varit! Nu gäller det bara att avsluta den med ett fint blogginlägg. Detta eftersom morgondagen kan komma att sluta väldigt illa, beroende på vad som händer i sydvästra London mellan 17:00 och 19:00. Vad resultatet än kan komma att bli så kommer jag att ställa mig bakom laget, Wenger och spelarna fram tills säsongen är över. Detta eftersom vi
antagligen kan glömma allt vad en ligatitel innebär om vi skulle förlora på Stamford Bridge.

Wenger har tidigare sagt att Bendtner är 1-2 veckor från 100 % matchfit, vilket antagligen betyder att han kommer att starta på bänken imorgon/idag (beroende på när ni läser detta). Med tanke på skadorna i anfallet så är de enda anfallarna vi kan ha med från start Walcott och Arshavin. Det låter ju ... skrämmande. Visst, nu kommer Rosicky, Nasri eller Eboue spelas till höger i anfallet, men det gör mig lite mörkrädd att vi saknat en riktig anfallare som gör mål vecka in och vecka ut. Nu kräver inte Arsenals spel och spelsystem en sådan anfallare då vårt spelsystem resulterar i att målskyttet sprids ut, men jag har fortfarande svårt att släppa det faktum att vi inte köpte en centertank eller åtminstone en anfallare av rang. Jag menar, vi har under säsongens gång haft ständiga skador i anfallet och nu är vi nere på bara två stycken friska anfallare. Hur absurt är inte det? Wenger sade ju att han var ute efter någon och att han - ännu en gång - var extremt nära att signa någon. Hur länge har han varit extremt nära att signa någon nu? Känns som tusende gången han sagt det.

Men jag förlöjligar bara mig själv genom att ta upp det gång på gång, så låt oss släppa det. Den här matchen har extremt stor betydelse och det på grund av tabelläget där Chelsea just nu är sex poäng före oss. En vinst för Arsenal skulle minska det avståndet till tre poäng. En förlust skulle innebära att vi skulle ligga nio poäng bakom Chelsea. Ett likaresultat skulle resultera i att läget blev oförändrat. Vinst är det optimala, men ett likaresultat är inte fy skam det heller. En vinst kan liknas vid glass med strössel medan ett likaresultat kan jämföras med en glass utan strössel. Ni förstår nog själva! Vi behöver egentligen en vinst och satan vad det skulle smaka mumma. Det realistiska är dock att vi får med oss ett likaresultat. Sedan måste man ju ändå nämna att en hemmavinst för Chelsea är en lågoddsare. Det blir inte en överraskning ifall Chelsea lyckas vinna, men vi Arsenal-supportrar måste ända hålla hoppet uppe och hålla tron stark. Det är trots allt inte en omöjlighet!

Wenger rabblar runt som bara den och det känns som om han pratar i mun på sig själv. Jag tänker inte ens kommentera den artikeln, men däremot tänkte jag låta er veta vad Wenger tror om matchen imorgon:
______________________________________________________________________________
I know this team wants to do well. But because they haven't won [games against Chelsea or Manchester United] yet they have made it harder in their head than it really is. When we get close to winning, we play with the handbrake. But I know the team is mentally strong and dedicated. I see them everyday and I wouldn’t defend them if they didn’t have the right attitude. But they do have to find that final part to win the big games.
______________________________________________________________________________

Kan Wenger se till att fixa ännu en seger på Stamford Bridge?

Samtidigt så vill Ancelotti se samma slutresultat som i förra mötet - 3-0 till Chelsea:
______________________________________________________________________________
We are working to repeat the same result, also Arsenal want to change the game and want to change their performance but we played the right way, we want to do the same because we can have the possibility to beat Arsenal. Tactically we did very well, because Arsenal has a very good quality in the midfield, fantastic players with strong quality when there is no space, Fabregas, Arshavin, Nasri, so we don't give them the possibility to play easy. It is important to put pressure in our midfield, don't leave the space to play. It's a different way to play, they use a lot of midfielders to have control of the game and Arsenal score a lot of goals.
______________________________________________________________________________

Vem vinnar då hjärnornas kamp denna gång? Det mesta talar för Ancelotti - med tanke på spelarmaterialet - men man får komma ihåg hur oerhört sårbara Chelsea sett ut i försvaret på sistone. När de spelade mot Hull såg det ibland ut som ett korpenförsvar. Där finns även nyckeln för Arsenal. Om de lyckas ta vara på försvarets misstag så kan det kanske, bara kanske, gå hela vägen. Saken med Chelseas försvar är att det saknas konsistens. Ena matchen kan de spela så bra, strukturerat och organiserat som möjligt, medan de under andra matcher spelar totalt värdelöst. Annars är alla andra lagdelar oerhört imponerande. De har ett anfall utav yttersta världsklass, de har ett mittfält utav världsklass och framför allt så har de en väldigt imponerande bänk. Däremot är de inte odödliga, verkligen inte, men det blåa tåget kan krossa vilket lag som helst i världen om de bara så vill (läs: om de är i form).

Det lag som dominerar mittfältet kommer antagligen även att vinna matchen. En spelare som vanligtvis spelar på mittfältet i Chelsea (men som den senare tiden finner sig allt mer på bänken) är Deco som har följande att säga om Arsenal:
______________________________________________________________________________
Arsenal have a good squad but this season have failed in the big matches against United and us. That is the key when it comes to fighting for the title and perhaps the pressure and the anxiety of it all is damaging Arsenal's performance at decisive moments. Sunday's match is so important. It is certain that defeat for Arsenal will eliminate them as a rival for the title.
______________________________________________________________________________

Hmm, kanske dags att påminna Deco om Manchester United 08/09? Om jag minns rätt så fick de bara med sig fem poäng mot "de stora lagen". Ändå så vann de ligan. Det återstår att se om Deco får spela eller ej imorgon.

Det blåa tåget kommer hur som helst att vilja tuta hem tre nya poäng. Det blåa tåget kommer att vilja dominera matchen. Det blåa tåget kommer att vilja krossa Arsenal imorgon. Det är dags för våra cowboys och ryttare att sätta upp en roadblock och råna dem på tre poäng! Om vi lyckas göra det så finns alla möjligheter till att vinna en ligatitel, hur skrattretande det än låter för er som inte håller på Arsenal.

Om Chelsea däremot lyckas vinna imorgon är det nog många som redan ser fram emot nästa säsong. En sommar som antagligen kommer resultera i att vi värvar en viss Chamakh från Bordeaux. Rättare sagt så kommer han gratis eftersom hans kontrakt går ut. Varför jag säger det? Jo, därför Chamakh allra helst vill till Arsenal:
______________________________________________________________________________

My future? Well, I hold all the cards, I have no reason to be under pressure but everyday passing by, I am a little less a Bordeaux player, my choice is to join Premier League and if I could choose, I will go to Arsenal. Bordeaux has brought me so much. I will soon clearly state things so the club can prepare to find my replacement peacefully.
______________________________________________________________________________

Så länge inte Chamakh är girig och ser City lova honom en miljonlön i veckan så ser jag ingenting som säger att han inte skulle ansluta till Arsenal imorgon. Vi har varit efter honom sedan i somras och mycket talar för att vi var extremt nära att värva honom nu i vintras. Nu får vi antagligen se honom i en Arsenal-tröja nästa säsong. Det skulle faktiskt förvåna mig om vi inte får göra det.

Nu vill vi se liknande scener utspela sig på Stamford Bridge!

Imorgon måste Clichy och Sagna visa takterna från 07/08. Imorgon måste Vermaelen och Gallas rensa undan allting som kommer deras väg. Imorgon måste Song och Denilson se till att radera ut Chelseas mittfält. Imorgon måste Fabregas visa vägen med sitt bländande spel. Imorgon måste Arshavin visa varför han kallas de stora matchernas man. Imorgon måste Bendtner visa varför han har varit saknad. Imorgon måste Rosicky/Nasri visa hur fantastiska de kan vara. Imorgon måste Almunia visa vad som gjorde honom så hyllad förra året. Imorgon måste hela laget visa upp ett lagspel som krossar Chelseas tyngd. Imorgon måste vi se till att vinna. Imorgon - allt eller inget.