Axel Asplund

Snubblade över en intervju med Robbie "Garbage" Savage. Det är få spelare jag har tyckt så illa om som honom, men sedan han försvann från Premier League kan jag ändå känna en viss saknad. Det är något speciellt med spelare som rör upp sådana känslor var de än kommer. Och jag har alltid tyckt att han verkar vara småskön utanför planen.

Han har en ganska soft attityd till att han är så illa omtyckt, väldigt accepterande. Jag tycker att det här citatet ur intervjun är talande för det: "I'd bought a yellow Ferrari and I was driving down the M42 when it broke down. I ended up on the side of the motorway, with everyone driving past giving me V-signs and wanker signs. Even old men and women. But you've got to laugh."

Alltid när jag gick till attack mot Savage brukade farsan säga att det var just en sådan spelare som Arsenal behövde. Jag skulle kanske inte vilja se Savage - inte ens när han var som bäst - i Arsenal, men jag tror ändå min pappa har en poäng. Ända sedan Parlour försvann har det saknats ett riktigt jävla rivjärn på Arsenals mittfält, en som kan göra det grisjobb som krävs för att spelare som Nasri och Cesc ska få utrymme för att briljera. Flamini var på väg att hitta den rollen i fjol, men valde pengarna i Milano istället för att bli en fullfjädrad Savage-typ på Arsenalmittfältet.

Som avslutning vill jag bjuda på ett klassiskt Youtube-klipp,som ytterligare illustrerar Robbie Savages popularitet i England.

Jaha. Måndagsmatch. Hur tänkte dom nu egentligen? Vad ska vi göra hela helgen? Det blir ju som en sommarhelg, eller landskampshelg när Arsenal inte spelar.

Får rikta in mig på Uppsalapärlan Katalin istället och gå och lyssna på Hello Saferide ikväll, och i morgon antar jag att jag alltid kan gå och träna fotboll. Men då är det uppstigning klockan sju som gäller, och känner jag mig själv rätt så ligger det helt fel i min dygnsrytm. Trots att jag är lat student som har sovmorgon i stort sett varje dag.

Hoppas att Cardiffmatchen kan bli raka motsatsen till spektaklet på Ninian Park för tre veckor sedan. Så att det blir en match med nerv den här gången, och förhoppningsvis kan 9000 tillresta Cardiff-supportrar se till att Emiraten vaknar. 

Arsenal behöver få igång målskyttet igen, efter bara ett mål på de fyra senaste matcherna. Jag säger inte att Eduardo kommer gå in och vräka in mål direkt, men jag hoppas att han får spela på måndag. Ju snabbare han kommer igång dessto bättre, för Bendtner är inget startalternativ och van Persie kan inte ta allt offensivt ansvar själv nu när Adebayor inte är tillgänglig.

Men det är alltså efter helgen det. Nu gäller det att fylla den med aktiviteter (och kärlek i morgon) så att det blir kick-off någon gång.  

Igår fick både Tony Adams och Luiz Felipe Scolari foten från sina tränarsysslor och därmed har en tredjedel av lagen i Premier League bytt tränare under säsongen. Detta trots att de flesta studier visar att ett tränarbyte sällan har någon långtgående positiv effekt. I Pompeys fall kan jag förstå att man låter hjälten Tony gå, för han verkar ännu inte ha det som krävs för att lyckas som manager - frågan är om han någonsin får det. Men i Chelseas fall är det annorlunda.

Klubben handplockade Scolari i somras efter nödlösningen Avram Grant (som var ett par mittbacksskruvdobbar för få från att vinna Champions League i fjol) och det såg ut som att brassen skulle vara en långsiktig lösning. Nu får han dock lämna klubben trots att man i allra högsta grad fortfarande har chansen att vinna tre titlar, för det är ändå 13 ligamatcher - 39 poäng - kvar att spela om. Jag förstår inte vad man har att vinna på att låta en ny manager komma in och försöka göra något annorlunda då Scolari mycket väl hade kunnat reda ut deras situation, och sedan kunnat fortsätta arbeta med sin filosofi nästa säsong.

Samtidigt är det med inte alls särskilt dold förtjusning jag ser hur illa Roman och Peter Kenyon sköter grannen från västra London. Detta blir ännu en förlorad säsong för Chelsea ur ett mer långsiktigt perspektiv, då det ska komma in en ny manager med sin stab och sina riktlinjer om hur klubben ska spela. Därmed inte sagt att de inte har chans att vinna något i år, för spelartruppen är fortfarande av hög klass.

Jag känner mig, trots pokaltorkan i Arsenal under de senaste åren, nöjd att Hill-Wood och de andra gubbarna har visat större tålamod med Arsene Wenger. Tänk om Arsenals styrelse hade haft lika kort tålamod som Chelsealedningen. Hade så varit fallet är jag övertygad om att Wenger hade fått sparken efter förlusten i FA-cupfinalen 2001 efter tre säsonger utan någon trofé. Och då hade vi sannolikt aldrig fått uppleva unbeaten-säsongen tre år senare.

Det är dock möjligt att Arsenalledningen skulle vara mer trendriktig och sparka tränare åt höger och vänster om någon utan Wengers urstarka ställning i klubben var manager för Arsenal. Det enda vi kan vara säkra på för tillfället är att Le Boss kommer att vara manager i Arsenal så länge han själv vill det, vad vi supportrar än härjar om på nätet. På något sätt känns det trots allt rätt.

Att kicka tränare utan att de har fått en ärlig chans kommer alltid att vara kontraproduktivt. För kontinuerlig framgång krävs det logiskt nog kontinuitet.  Det är knappast en slump att de två klubbar som har haft mest framgång i Premier League har haft samma ledare i över tjugo respektive tio år.

Vi användare av Arsenal.se kommer sannolikt aldrig vara överens om huruvida Eboue är en man för Arsenal eller inte. Det kan vi diskutera tills vi blir gråhåriga. En sak tror jag dock att den stora majoriteten håller med mig om en sak. Grova rasistiska kommentarer och inlägg har ingen plats i debatten på den här sidan.

I forumtråden till Sp*rs-Arsenal var det någon som uttryckte sig högst olämpligt om Eboue och när jag upptäckte det blev jag  dels illa till mods och dels uppgiven. Självklart får man kritisera Eboue för hans agerande på planen, men när det övergår i ren rasism är gränsen passerad för länge sedan. Det var dock glädjande att det var över 30 personer som anmälde inlägget som olämpligt, vilket visar vad den stora majoriteten tycker. Och i det här fallet var inte majoriteten tyst.

Det är en sak att vräka ur sig något i samband med ett bortdömt mål eller en utvisning, men för mig är det en helt annan att sedan sätta sig framför tangetbordet och faktiskt skriva det. Sorgligt nog är detta en växande trend på nätet. Folk döljer sig bakom anonyma nick och skriver sedan i princip vad som helst, på en ibland skrämmande låg nivå där ingenting är heligt. Jag själv har varit förhållandevis befriad från sådana kommentarer, då nästan alla som inte håller med mig argumenterar på ett sakligt och respektfullt sätt. Jag har dock sett kommentarer på andra mer allmängiltiga bloggar som har varit extremt grova. 

Jag hoppas att vi slipper få läsa rasistiska och liknande idiotiska inlägg på Arsenal.se i fortsättningen. Visst ska vi värna om yttrandefriheten, men sunda värderingar måste ändå alltid råda.

Den senaste månaden har vi stirrat oss blinda på Aston Villas äckligt stabila form, och detta samtidigt som de faktiskt har varit placerade före Chelsea i tabellen. Med dagens händelser på Stamford Bridge inräknat i den stora tabellekvationen är det kanske dags att byta fokus. Det kan mycket väl vara så att det är Chelsea som är vår störste konkurrent om fjärdeplatsen.

Gårdagens kryss innebar att vi tappade ytterligare mark i jakten på den så viktiga CL-platsen. Villa seglade inte bara ifrån oss utan även Chelsea. Dessutom möter man ett tränarlöst The Blues hemma på Villa Park om två veckar. Vinner Birminghamlaget där tror jag att Chelsea kan åka på en riktig knäck och tappa ytterligare.

Samtidigt måste Villa drabbas av den där svackan de flesta av oss har förutsett i fem-sex veckor någon gång. Jag kan inte tänka mig att de fortsätter att vinna sina matcher säsongen ut. Chelseas spelarmaterial är också bättre än Aston Villas, även om det inte är det som slutgiltigt avgör. Fotboll är som bekant en lagsport.

Villa kommer att hamna i en svacka innan säsongen är över, så det gäller för Arsenal att inte halka för långt efter och ta chansen att gå förbi när den kommer. Dessvärre talar ingenting för att vi ska vinna allt som är kvar så det är mycket möjligt att O'Neils manskap blir oss övermäktigt. Då är det Chelsea som är största hotet om fjärdeplatsen.

Ett gult kort efter 16 minuter efter snack. Rött kort efter drygt 30 minuter för en eftersläng. Och detta i derbyt mot Sp*rs. Jag önskar att Eboue aldrig mer får dra på sig Arsenals tröja och jag tror inte att jag är ensam.

Visst har han fått ta oförtjänt mycket skit genom åren, men för hans agerande i första halvlek i dag finns ingen ursäkt. Det är oprofessionellt, omoget och oförsvarbart. Utvisningen hade kunnat avgöra hela matchen och det var definitivt så att den bidrog till att Arsenal bara fick med sig en poäng. Därmed tappade vi ytterligare mark i jakten på den livsviktiga fjärdeplatsen.

Det värsta är dock inte själva utvisningen. Alla kan bli utvisade och ha en dålig dag. Eboue beter sig dock korkat gång efter gång och visar inga tecken på att lära sig av sina misstag. Och det är inte som om han är 18 år och orutinerad. Nej, här snackar vi om en kille som ska vara en av de mer rutinerade i laget, 25 år gammal, som har spelat både VM-slutspel och Champions League-final. Det är beklämmande.

Det blir intressant att se hur Wenger agerar efter det här. Hans blick just efter utvisningen dolde inte några snälla tankar och ivorianen har nog ett allvarligare samtal att se fram emot på Colney på måndagen.

Arsenal gjorde annars en ganska blek profil på White Hart Lane och det var tur att vi inte mötte ett bättre lag, för då hade man of the match Almunia aldrig fått hålla nollan. Arsenals spel blev låst på grund av utvisningen, men sanningen är ju den att Sp*rs var bättre även innan Eboue åkte ut. 

Tycker också att det var märkligt coachat av Wenger. Arsenal hade ett byte kvar att göre på slutet, men trots att både Eduardo och Arsjavin satt på bänken fick ingen av dem speltid. Varför inte chansa med någon av den sista tio?

Det känns konstigt att sitta och vara smånöjd med 0-0 mot Sp*rs, men för tillfället är inte Arsenal bättre. Det är en sådan säsong helt enkelt. 

Jag får kanske äta upp den där rubriken på söndag, men jag känner ändå att jag måste få pekaskratta åt de ogoda grannarna från N17. Särskilt efter deras senaste bravader på transfermarknaden.

Visst, rent ekonomiskt sett är det naturligtvis bra att sälja av en spelare som Robbie Keane för £19 miljoner och sedan köpa tillbaka honom för £12 miljoner - det jämnade ju ut hela förlusten för Defoe. Men var ger det för ett intryck av en klubb? Jo, ett enda: Pajasintrycket.

De flesta Premier League-intresserade jag har pratat med ser Sp*rs som ett stort skämt, och det är inte bara Arsenalfans som tycker det. Klubben drivs utan några som helst långsiktiga planer och det verkar som att det har blivit tradition att sparka managern under hösten. Vad är oddset på att 'Appy 'Arry får gå i säg november? Det kan knappast ligga särskilt högt över en gånger pengarna. 

Ja, Redknapp har gjort det bättre än Juande Ramos (det hade i och för sig varit svårt att göra klubben sämre i det läget), men han kommer knappast att få särskilt mycket mer tid på sig än den nuvarande Real Madrid-tränaren att bygga ett lag när Sp*rs inleder lika uselt som vanligt nästa år.

En annan sak att pekaskratta åt är klubbens planerade arenabygge. Sp*rsfansen har ägnat de senaste tre-fyra åren åt att håna oss för att Emirates är opersonlig och saknar tradition. Men vad gör då Tottenham? De presenterar sitt förslag på en ny arena: I princip en exakt kopia av Emirates. Men då är det plötsligt en riktigt bra arena, som till slut ska göra den Storklubb av Sp*rs som de vita tror att de är.

Jag vet att en del Arsenalfans i Sverige tycker det är fånigt att ogilla Sp*rs, bara för att man "ska" det som Gooner. Man har man en gång besökt White Hart Lane eller sett Sp*rsfansen i aktion på Emirates eller Highbury, då tror jag att man ändrar sig. När jag besökte N17 är det enda gången jag har varit rädd i samband med en fotbollsmatch i England, och när man utsetts för sådant hat bara för att man är Arsenal är det svårt att inte börja ogilla tillbaka.

Så jag hoppas innerligt att vi kan sänka Sp*rs på the Lane ännu en gång. Det finns inget skönare lag att besegra enligt mig, och jag unnar dess supportar noll framgång.

Såg att det har börjat bli någon form av debatt angående stavningen på namnet på Arsenals senaste nyförvärv. Jag kommer konsekvent att använda mig av stavningen Andrej Arsjavin på grund av den enkla anledningen att jag skriver på svenska. Andrey Arshavin är den engelska transkriptionen av ryssens namn, och skulle jag börja använda den varianten hade jag ju varit tvungen att kalla Göteborg för Gothenburg och Moskva för Moscow för att vara konsekvent. Och det blir ju märkligt på en svensk sajt.

Okej, lugn är kanske fel ord då det givetvis har börjat viskas om att någonting inte gick rätt till i den tighta transfern. Tidningarna har börjat nysta, och vi lär fortsätta höra om detta även framöver. Jag tänker inte bry mig om det där förrän om det faktiskt blir ett verkligt problem.

Det har dock varit skönt att hela silly season-såpan är över för den här gången (och att det är nästan ett halvår tills den drar igång igen). Det här med att sitta och uppdatera diverse sajter var tredje minut är en lika meningslös som musarmsframkallande hobby.

Efter de senaste dagarnas kaos är det nästan som att jag har glömt bort att det väntar North London Derby på söndag, och nu jävlar är det revansch som gäller. Vi har släppt in nio mål på de två senaste matcherna mot det där bedrövliga gänget, så det var länge sedan vi hade så mycket att bevisa mot Storklubben.

Har ni för övrigt hört att det ryktas att Sp*rs vill köpa Rebrov, Postiga och Ziege i sommar?

Exakt hur svårt ska det vara att få till en bekräftelse på att den här förbannade övergången är klar? Testa att googla frustrerad så ska ni se att ni får upp min Facebook-profil...

Gårdagen var någon form av berg-och-dal-bana. Nya bud med jämna mellanrum och alldeles för få uppdateringar på nyhetssajterna och .com. Det kan inte bara vara jag som spydde på den där bilden på snö-Emiraten som låg uppe på .com större delen av dagen. Och istället för att avsluta denna svängiga åkattraktion med en euforiskt hisnande segerbacke, blev det ett nödstopp: Ni får åka klart i morgon. 

Och fortfarande, när detta skrivs vid lunchtid, har ingenting bekräftats. Visst utgår jag från att det är klart, men så länge .com inte har börjat ösa fram Arsjavinprofiler vågar jag inte tro på att det är spikat. Jag har lurat mig själv för många gånger nu för att göra det.

Återkommer (förhoppningsvis!) senare idag med min syn på (den förmodade) värvningen av Arsjavin. 

Nu måste jag köpa en ny F5-tangent till datorn. Min blev utsliten igår. 

"Äntligen" räcker inte för att beskriva beskedet som kom strax före klockan 18. Aldrig har väl en transferhistoria varit så oviss och dragit ut så på tiden som den här, men till slut hade alla bitar fallit på plats.

Det är verkligen skönt att Arsene Wenger för en gångs skull har köpt en spelare som man dels vet vem det är, och som dels är etablerad i världsfotbollen. Nu har visserligen Andrej Arsjavin (den svenska stavningen ska tydligen vara sådan, eller har jag fel?) inte varit ett hett namn särskilt länge, men vi såg alla vad han åstadkom i EM och han har spelat i CL med Zenit. Är inte det att vara etablerad så vet jag inte vad som är det.

Jag tror också att han kommer att bli ett värdefullt offensivt tillskott i laget. Detta särskilt som Hleb har saknats mer än vad jag har velat erkänna, samt på grund av att Rosicky sannolikt aldrig spelar fotboll igen - för hans comeback vågar man väl knappast tro på? Arsjavin står för Arsenals typ av fotboll och han är dessutom en bra avslutare - något som Hleb inte är, eller i alla fall inte vill vara. När ryssen har blivit varm i kläderna och hittar sin plats i laget om några månader kan det bli riktigt kul.

Det är också en värvning som sänder ut bra signaler till en spelare som Cesc, som har efterlyst etablerade värvningar. Arsjavins ankomst spetsar dessutom till konkurrensen i truppen.

Men, mitt i all transferglädje, det finns naturligtvis problem kvar att lösa i Arsenal. Spelet har hackat under nästan hela säsongen och det krävs mer än en matchotränad ryss för att förbättra det. Att vi också bara har en anfallare i form är inte heller något Arsjavins ankomst kan påverka, så till vida han inte spelar släpande forward bakom van Persie. Och nog skulle det vara bra för Adebayor med en sväng på bänken, så att han inser att det är läge att börja kämpa igen.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med den här värvningen. Den är just det vi har efterlyst under de senaste transferperioderna och Arsjavin har alla förutsättningar för att lyckas i Arsenal. 

Spatsiba, Wenger.