Axel Asplund

• Aston Villa har tappat fem poäng på fyra dagar. Plötsligt vågar jag hoppas på en plats i CL nästa säsong igen. Har alltid gillat Stoke och Manchester City...
• Cashley  har blivit gripen av polis. Bra, jag unnar honom all motgång.
• Theo och Eduardo är snart tillbaka i spel - snacka om boost införmatchen i Rom.
• I morgon är det fredag.

En bra vecka så här långt alltså. Låt oss runda av den med en seger på söndag, så finns det ju absolut ingenting att klaga på. Det kan inte ens jag hitta.

Det är skönt när en spelare överraskar positivt. I dag visade Nicklas Bendtner att han faktiskt kan vara effektiv framför mål. Kan det ha varit tryggheten av att good old Gilles Grimandi satt med på spelarbänken som gjorde att danskens koncentrationsförmåga framför kassen var snäppet vassare än vanligt. Hur som helst gjorde Nic ett riktigt bra jobb, som dessutom innebar att Robin van Persie kunde vilas inför kommande vecka.

Det är skönt att King Kolo Toure verkar vara tillbaka i gammalt gott slag igen, ett mål och en assist är klart godkänt för en mittback på en halvlek. Hoppas att han inte drog på sig någon allvarligare skada, för det skulle inte kännas särskilt betryggande med Djourou och Song i mittlåset på Olympiastadion i Rom om en vecka. 

Tack vare den här segern och Stokes mirakelupphämtning i söndags har Arsenal nu satt press på Aston Villa igen. Birminghamlaget har varit darrigt de senaste veckorna, så än lever hoppet om en CL-plats för Arsenal. Men för att nå dit krävs det en del poäng i bortamatcherna mot Liverpool och Man United samt Chelsea hemma. Tre poäng idag var dock första steget i rätt riktning.

Till sist. Arsenal vann återigen fast jag såg matchen på O'Learys. Min gamla jinx kanske börjar gå över, för nu har vi vunnit två matcher den här säsongen när jag har varit på sportbaren. För det vet ju alla hur mycket sådant påverkar ett lag som spelar fotboll 150 mil bort. 

Vi har alltså lämnat februari - en månad som i många avseenden är lika dålig som november. Det är vinter, det är mörkt och man börjar ge upp tron på att det någon gång ska bli vår. Dessutom drabbades Arsenal av någon ny form av Nighmare November - jag döper månaden till Fruktlösa februari. Det var månaden då Arsenal lyckades med bedriften att göra noll mål i ligan. Undrar när det hände senast?

Det är uppenbart att det krävs comeback av några av de skadade spelarna för att det här ska vända. Cescs betydelse för anfallsspelet blir bara mer och mer uppenbart ju längre han är borta och van Persie har aldrig varit den där skyttekungspålitliga målskytten, som Adebayor och Eduardo bevisligen har varit. Ade har visserligen lämnat rätt mycket att önska den här säsongen, men har man en gång gjort 30 mål på en säsong kan man inte räknas bort.

Spelarna som har fått chansen under den senaste månaden har kört fast, i alla fall när det kommer till de vardagliga ligamatcherna. Det är en inställning som vi inte har sett så tydligt i Arsenal tidigare och det går hand i hand med att fullblodsproffs som Gilberto, Henry, Ljungberg och Bergkamp inte har ersatts med spelare som besitter samma jävlaranamma. Detta är till och med något som Wenger har pekat på, vilket är anmärkningsvärt.Om han nu har sett det i truppen, varför har han inte gjort mer åt att lösa problemet?

Nu var vi inte långt i från att näta mot Fulham och så länge man skapar chanser, som det heter, så lossnar det förr eller senare. Låt oss hoppas på förr, gärna redan i morgon.

Fuck it Dude. Let's go bowling.

Jag visste inte om det själv, men efter att ha läst DN-kulturen i morse kunde jag konstatera att jag alltid har gillat gruppen Prodigy.

Keith Flint i bandet använder nämligen en strålande metafor för att ge sin syn på sin storhet:
- Jag är med i världens bästa band, utan tvivel. Jag vet det. Vi är Arsenal. Vi är musikens Arsenal, säger Flint.

Då förstår man ju genast att det handlar om ett jävligt bra band.

Den här matchen lever i allra högsta grad fortfarande, men Arsenals chanser till avancemang har ökat avsevärt i och med kvällens resultat. Men med tanke på de chanser Arsenal skapade borde marginalen så här i halvtid ha varit ett par mål större. Samtidigt var det här ett fall framåt jämfört med de senaste matcherna. Förhoppningsvis faller inte spelarna in i ligalunken igen på lördag, när det plötsligt inte är en stormatch som ska spelas av. 

Idag tycker jag att de flesta spelarna gjorde mycket bra insatser. Van Persie sprang benen av sig på topp och Nasri var på sitt allra bästa spelhumör. Diaby såg vass ut (men blev säkert skadad igen), Eboue spelade med huvudet mer än vanligt och Denilson, som visserligen slog bort varannan passning, vann i princip alla andrabollar. Backlinjen och Almunia känns riktigt stabila för tillfället - vad har hänt där egentligen? Bendtner gjorde en okej insats, men vad jag tycker om hans ineffektivitet framför mål har jag redan avhandlat på den här bloggen.

Vad var det som hände i inledningen av andra halvlek? Nog för att Roma inte skapade överdrivet många chanser i första, men att ge dem handikappet att starta utan mittbackar var att gå för långt. Vilken fruktansvärt onödig varning på Kolo - hoppas inte att den orsakar en avstängning längre fram. Vi vill ju inte att ivorianen ska göra en De Rossi nu när han just börjar hitta formen igen.

Baptista? Han var precis lika osynlig som senast jag såg honom på Emirates. Jag saknar honom inte.

Jag ser fram emot returen. Vägen mot en ny kvartsfinal ligger öppen. Det återstår dock en riktigt svår match i Rom om två veckor.  Förhoppningsvis med en Theo Walcott i Arsenals trupp - för med de ytor som Roma lämnade kan han få stora möjligheter att göra nya klassiska CL-löpningar.

Folk har helt fel fokus i dag. Dagen stora samtalsämne i media borde inte röra ett bröllop 2010, utan allt fokus borde ligga på att CL drar igång igen. Uppehållet mellan den sista gruppspelsmatchen i december och åttondelen brukar alltid kännas lång, men det känns extra utdraget när ligan går åt fanders. Nu är det dock dags.

Jag vet inte vad man vågar förvänta sig. Arsenals facit mot italienska lag de senaste åren har varit riktigt bra, och det är möjligt att Serie A-spelet passar The Gunners bra. Samtidigt har dock det karaktäristiska Arsenalspelet i stort lyst med sin frånvaro under säsongen så det talar kanske emot en framgång. Det var länge sedan det kändes så ovisst inför en match. 

Visst har vi, trots allt, ganska goda chanser att nå kvartsfinalen. Den här truppen har visat att man klarar av stormatcher med den äran. Porto hemma samt Manchester United och Chelsea i ligan är några exempel på det - och idag finns det ingen risk för att den där sista motivationen ska saknas hos Kolo och company. Och när det stämmer kan Arsenal fortfarande slå alla lag.

Jag räknar med att det blir en målsnål match, och så länge vi inte släpper in något mål på hemmaplan är chanserna till avancemang goda. De två senaste åren har vi släppt in mål hemma både mot PSV och mot Liverpool - med känt resultat. 

Äntligen. En match med riktigt nerv igen.   

Det är väl bara att glömma Madrid 2010 och börja sikta mot Hamburg istället där finalen av Europe League - nya Uefa-cupen - kommer att spelas nästa år. För som Arsenal spelar nu ska det mycket till om vi lyckas passera Aston Villa. Särskilt som att vi ofelbart tappar poäng när också Villa gör det.

Jag är något av en oförbätterlig pessimist den här säsongen och resultaten gör ju ingenting för att förändra detta. Jag kan inte minnas - har antagligen förträngt - när Arsenal bara gjorde ett mål på fyra ligamatcher senast. Det är uppenbart att Wengers vågspel med truppen har misslyckats så här långt, och i värsta fall leder det till att vi missar CL.

Det är givetvis för tidigt att tala om fiasko och vi vet att mycket hinner att hända i mars och april - minns bara hur det såg ut förra säsongen. Kan vi göra tvärtom i år, och få till ett positivt trendbrott är det naturligtvis ingen omöjlighet att utmana Villa om fjärdeplatsen. Chelsea rår vi nog inte på även om Arsenalspelarna överträffar sig själva.

Nyckeln ligger hos de spelare som är borta just nu. Cesc, Walcott, Eduardo och Adebayor kan alla bli en katalysator för det där trendbrottet ska äga rum - men då gäller det att de faktiskt kommer tillbaka också och inte drabbas av de för Arsenal så typiska bakslagen i rehabiliteringen.

Och det finns ju ett sätt till för att slippa börja tänka på Hamburg, som visserligen inte ligger särskilt långt bort och är - av det lilla jag hann se när jag var där - en schysst stad. Det är ju bara att vinna CL i år. Hur nu det ska gå till med ett lag som inte ens besegrar Sunderland och Sp*rs, för att fortsätta nyttja pessimistlingo.

Nej, jag måste hitta något positivt också. Just det. Arsjavins debut var ju inte alls dum. Tänk bara när han och Cesc kan börja samspela - det är något annat än firma Denilson och Song.

Jag skulle först och främst vilja klargöra att, som någon trodde efter mitt förra inlägg, att jag INTE hatar Nicklas Bendtner. Jag tycker att han gjorde en bra match i går - en av hans bästa för säsongen - och han är en stor talang. Men för tillfället är hans uttalanden fortfarande vassare än hans prestationer på planen.

Dansken har gjort en klart godkänd säsong så här långt. Det är få 20-åringar som gör tiotalet mål under en säsong i en storklubb och han har dessutom avgjort ett par matcher med viktiga mål i slutet. För att vara ordinarie i Arsenals anfall ska man dock i min värld leverera i match efter match, och inte bara var femte. Det kan tyckas vara höga krav, men vill man vinna ligan och Champions League måste kraven vara uppskruvade till max. Då måste man ha en Henry i anfallet.

Ingen kan påstå att dansken är en världsspelare ännu. Han kan mycket väl bli det med lite mer rutin, utvecklat spelsinne och säkrare avslut. För tillfället är han bäst som inhoppare, då han är en av få i Arsenals trupp som kan komma in från bänken och vända en match. De gånger han startar tycker jag att han ofta försvinner ur matcherna efter hand - gårdagen var undantaget som bekräftar regeln.

Det är också en sak att näta mot Championship-motstånd när man får tre-fyra solklara chanser. Det är en annan när man spelar i Premier League eller CL, för då får du kanske bara en målchans under en match som anfallare. De som är allra bäst sätter oftast den chansen. Den säkerheten framför mål har inte Bendtner. Frågan är om han kommer att hinna få den så länge han spelar i Arsenal, för jag är inte så säker på att han accepterar bänkplatsen så länge till. Gör han det kan dansken mycket väl ta en ordinarie plats om ett par år. Jag undrar dock om hans ego klarar av att vänta.

Det händer ganska ofta att det klagas på att det klagas alldeles för mycket på Arsenal.se (är det bara jag som ser ironin i att klaga på att det klagas?) och det gör mig lite förundrad. Det är en skillnad på att kritisera en spelare utan att ha något på fötterna och att med vettiga argument presentera sin ståndpunkt. Jag tycker själv att min kritik av Bendtner är ganska nyanserad och jag respekterar verkligen de åsikter som går emot min egen. Men kom inte och påstå att det pågår någon form av mobbning mot dansken, särskilt inte när jag faktiskt skrev att han gjorde en bra insats igår. Det var hans effektivitet framför mål jag kritiserade i förra inlägget, inte hans insats i övrigt.

Det måste ha varit känslosamt för Eduardo att återigen spela inför hemmapubliken. Det hade, så när som på fyra dagar, gått ett år sedan han byttes ut mot AC Milan i vad som var hans senaste match på Emirates. Drygt en timme senare krönte han en mycket bra comeback med att säkert rulla in 3-0 på straff och därefter rusa bort till Arsenals fitnesscoach Tony Colbert (tror jag), som han måste ha tillbringat oräkneliga timmar med sedan de gräsliga scenerna på St Andrews. Jag tror kroatbrassen sover gott i natt.

Jag hade inte förväntat mig att Eduardo skulle vara så pass bra i den här matchen. Cardiff bjöd visserligen inte upp till något vidare motstånd och Arsenal borde ha haft en 5-0-ledning i halvtid, men det syntes inte på anfallaren att han har varit borta ett år. Det har nog varit klokt att skjuta på comebacken så här länge.

Det var betryggande att se att han verkligen klev in i närkamper utan rädsla, och på hans tajming framför mål fanns ingenting att anmärka. Spelar han från start mot Roma nästa vecka?

En som inte stärkte sina aktier inför Romamatchen var Nicklas Bendtner. Dansken är bra på att leverera kaxiga uttalanden, men han är sämre på att leverera bra avslut på frilägen. Nu gjorde han ett snyggt mål och var bra i spelet så det känns väl lågt att såga honom, men på de chanser han hade borde han ha gjort minst två till. Det är ju faktiskt mål och effektivitet som är nyckelorden för en anfallare.

Till sist. Cardiff-supportrarna har inte direkt världens bästa rykte, och man kan förstå varför. Mobiltelefon och en sko (!) flög in på mattan, och jag är rätt nöjd med att inte behöva befinna mig i närheten av Emirates i kväll. Det kan bli stökigt.