Axel Asplund

- Min syn på hur fotboll ska spelas stämmer inte överens med managerns, säger Alexander Hleb (om det nu går att lita på att han verkligen har sagt det...).

Då undrar jag givetvis hur Hleb ser på hur fotboll ska spelas. Med tanke på hans spelstil vill han nog att fotboll mest av allt ska spelas på mittplanen där man ska dribbla så mycket som möjligt, för att i slutändan inte få någonting ur dribblingen. Vidare bör man aldrig skjuta när man har en målchans, för då är man självisk - utan man bör passa i alla rimliga och orimliga lägen. Till sist ska man också ladda upp inför viktiga matcher genom att äta så mycket glass som möjligt.

Wengers kortpassningsspel och snabba omställningar är på väg ut. Nu är det Hlebs dribbla-tills-du-dör-filosofi som gäller.

Nu blandar sig alltså ordförande Peter Hill-Wood in i Adegate, men frågan är hur man ska tolka hans kommentar att Adebayor inte är till salu. Jag är övertygad om att det enbart handlar om att pressa upp eventuella bud för alla vet att alla spelare är till salu för rätt pris. Särskilt när spelaren i fråga är girigare än vad jag är (jag jobbade extrapass i helgen).

Det är mycket dimridåer som läggs ut nu tror jag, och det gör det näst intill omöjligt att spekulera i vad som kommer att ske härnäst. Det hindrar i och för sig inte typ varenda människa som vet hur man publicerar en text på Internet att försöka, så det är inte konstigt att man blir förvirrad.

En sak är i alla fall säker. Man kan aldrig lita på vad en spelare säger. Minns att Henry sa att han skulle avsluta karriären i Arsenal när han skrev på det sista kontraktet, men ett år senare presenterades han på Nou Camp. För att inte tala om Reyes-affären för två år sedan när han hela tiden dementerade att han skulle flytta på Arsenal.com, men visste att han skulle dra.

Så jag bortser från allt spelare säger numera. Deras "jag stannar i Arsenal" kan ändras till "det är som en dröm att skriva på för Barcelona" på fem röda.

Det värsta är att de dessutom använder officiella organ som Arsenal.com för att blåsa fansen. Så här sa Chris Harris på sajten när Kanonmagasinet intervjuade honom förra våren:
- Vi trodde han ville stanna, för det var vad han sa till oss. Vi är inte här för att sprida lögner utan citerade bara vad Reyes hade sagt. Men det är väl så att vissa spelare är ärliga och andra håller vissa fakta för sig själv.

När spelarna inte ens är ärliga mot klubbens egna journalister - ja då har i alla fall jag svårt att lita på något citat.

Varje gång jag pratar med min arsenalska vänner och ämnet nyförvärv kommer upp brukar jag säga: "Den här veckan tror jag att Silly Season drar igång på allvar för Arsenal". Och jag menar det lika mycket varje gång - men nu har det blivit löjligt. NÄR ska det dra igång, egentligen?

Jag dissar inte värvningarna av Vela och Ramsey, men jag kan inte se att det är dessa grabbar som ska göra Arsenal snäppet vassare i höst jämfört med säsongen som passerade. Det kan man inte ens kräva av dem. Jag väntar fortfarande på en motsvarande Deco-värvning. En sådan där spelare som är etablerad och som ger postiva vibbar. Det har jag i och för sig väntat på sedan Rosickyköpet, men den som väntar på något gott...

Och vad händer med Nasri? Han var ju klar. Det är väl bara att kalla till presskonferens och plåta honom med tröja nummer åtta på innerplan. Det kan väl inte vara så j-a svårt?

Nästa vecka tror jag att silly season drar igång på allvar för Arsenal.

Det finns värre jobb, men godshanterare på Arlanda är inte det roligaste man kan vara. Särskilt när man har morgonskiftsvecka och måste gå upp 04.30 och normalt sett har en dygnsrytm där dagen som bäst startar kl 11. Det är inte konstigt då att man emellanåt svänger förbi terminal två för att titta på en viss 737: a från British Airways och drömma sig bort.

Tänk om man hade fått stå på uteplatsen bakom Gunners Bar med en välkyld pint i näven och ladda upp för till exempel en ligapremiär nu. Det hade varit något annat än att sortera paket och åka omkring och undvika att krocka med flygplan. Å andra sidan kommer jag kunna att åka till London för pengarna jag tjänar, så man får ta det onda med det goda.

Men det tål att upprepas. En eftermiddagsöl i solen utanför Gunners hade varit extremt trevligt. Nej, det får bli en sväng bort till tvåan igen.

Jag börjar, och av döma av andra bloggar och forum är jag inte ensam, bli rejält trött på Emmanuel Adebayor. Killen verkar ju vara mer girig än Nicolas Anelkas brorsa - och det säger inte så lite. Efter en (1) toppsäsong kräver han ett nytt kontrakt och en astronomisk lön, och - det välbetalda - kontraktet han signade för ett år sedan gäller plötsligt inte längre i hans värld. Jag har uppenbarligen missat något på världsrankingen, för med ett sådant krav ska väl Ade generellt räknas som en av världens tre bästa spelare?

Och så bra är han verkligen inte.

Det är nog ett klassiskt fall av framgång stigen åt huvudet. I korridorerna i Highbury House, där de anställda naturligt nog har plåtkoll på laget, viskas det om att togolesens tidigare ödmjuka och charmiga attityd har bytts mot rena divalaterna på bara ett halvår. Det i kombination med påverkan från den hyenaflock som agenter och rådgivare utgör är antagligen bakgrunden till Adebayors nya krav.

Killen är ett år yngre än mig, men har redan börjart fokusera på hur han ska överleva efter spelarkarriären. Själv brukar jag inte ens öppna det orangea kuvertet, och det är - efter en ovetenskaplig undersökning bland mina vänner - det normala för en 24-25-åring. Borde inte han fokusera på att vinna titlar samt att förbereda sig för säsongen? Om hans fokus ligger tio år bort tror jag knappast att han är rätt man att leda Arsenals anfall.

Ponera att han faktiskt får en löneförhöjning och stannar i Arsenal. Jag skulle i så fall ställa otroligt höga krav på honom, båda målmässigt och arbetsmässigt. Det kommer jag förresten göra ändå - anser han att han är värd 1,5 miljoner kronor i veckan, då ska han fan spela som en av världens bästa spelare och det ska han göra säsong efter säsong. Som en viss TH14 gjorde, även om han belönades med ett rymdkontrakt efter det att han hade presterat så bra.

Och nog ska en kille med ett sådant löneanspråk inte bränna så många målchanser som han gjorde under den sista delen av säsongen? Give him the ball, and he miss fuck all - som Gunners Bar sjöng i april. 

Ade var en favoritspelare, men nu är han bara ännu en girig bastard. För min del kan Wenger sälja honom.

Loggade in i medlemsregistret och upptäckte att det redan är över 200 personer som har förnyat sitt medlemskap i Arsenal Sweden. Och detta när det bara har varit möjligt att göra det  i ett halvt dygn. I bland går det undan.

Som jämförelse kan jag nämna att Arsenal Sweden hade 121 stycken medlemmar efter den första säsongen 2001-02. Det slog vi alltså på några timmar i år.

Vi ser gärna att de som vill förnya sitt medlemskap gör det så fort som möjligt, så att vi kan skicka ut en stor laddning medlemskort på en gång istället för att göra det efter hand under hösten. Dessutom måste man naturligtvis vara medlem för att få köpa matchbiljetter. Försäljningen av dessa drar igång inom kort.

Så fortsätt förnya. Administrationsgänget sitter redo att återaktivera alla medlemskap.

Jag har inte direkt hajpat EM under den senaste månaden, men jag måste erkänna att spelet har varit mycket bättre än vad jag trodde det skulle vara. Lag som Spanien, Ryssland, Holland, Turkiet och Portugal har visat att det är Wenger-fotbollen som är framtiden.

Jag brukar hävda att CL numera är fotbollsscenen där de bästa matcherna spelas, men efter EM känns det inte som att det går att dra den tesen alltför långt. Matcher som Holland-Ryssland, Tyskland-Turkiet och Turkiet-Tjeckien var helt fantastiska att titta på, även för en neutral åskådare. Även finalen höll ovanligt bra klass.

Det är också skönt att kolla på toppfotboll och inte direkt bry sig om vilka som vinner. Champions League är förknippat med så mycket, i brist på bättre ord, "hat" mot klubbar som Man United, Chelsea, Liverpool, Barca, Real, och så vidare i all oändlighet. Det går inte att se en match i slutspelet i CL där man inte sitter och hoppas på att ett av de där lagen ska torska. Det är tröttsamt i längden och knappast något som en sådan där "fotbollsälskare" som brukar sitta i expertpaneler skulle känna.

I EM kunde man släppa allt det där. Man störde sig inte ens på Ruud van Nistelrooy, som farsan sa. Okej, det är klart att man gjorde det - särskilt när Perlskog/Fjällström ville ge honom ärlighetsmedalj för att han stog upp i en duell för första gången i världshistorien - men det var inte som när Horseface spelade United.

Sverige var tråkiga att se, men att bli utslaget av EM-mästaren samt laget som slutade är inget att skämmas över. Det går inte att kräva att Sverige, med Anders Svensson och Daniel Andersson på mittfältet, ska vara topp-tre i Europa. Just nu är det bara Zlatan och Petter Hansson som är en toppspelare och Sveriges chans att vinna EM med den här generationen försvann med straffarna mot Holland 2004. Men nog har Generation Ljungberg gjort så mycket man kan kräva av ett svenskt landslag under den senaste tioårsperioden. Det är bara den där riktiga fullträffen som saknas.

Sett med Arsenalögon var det bara Cesc som gjorde någon glad, och även om hans insats i finalen inte var glänsande så är han väl förtjänt av platsen i All Star Team. Jens gjorde nog sina sista insatser i landslaget, och han imponerade inte. Senderos var stabil i hopplösa Schwiez och VP blandade och gav i Holland. Gallas var precis som hela Frankrike en besvikelse. Fabianskis främsta insats var att byta tröja med Jens efter Tyskland-Polen.

För mig var det som helhet den bästa turneringen sedan EM 2000, och fotbollen - när man väl fick se någon mellan alla reklamavbrott och tillfälliga avbrott - höll hög klass. Nu återstår det bara att ställa in siktet på nästa fest. Den drar igång den 16 augusti.

Raymond Domenech stannar som fransk förbundskapten i två år till. Gael Clichy får alltså vänta till hösten 2010 innan han får chansen i landslaget - tungt för honom, men positivt för Arsenal eftersom att han blir mindre sliten då. Å andra sidan vet han inte hur man gör när man blir trött, så det kanske inte hade spelat någon roll. Men det måste kännas surt i alla fall.

Gael kanske måste byta stjärntecken eller något för att få chansen.

Stort grattis till grabbarna nere i Skåne som tog hem MFF Support Cup i stor stil. Vackert gjort, Koffed och company.

Själv har jag varit med i turneringen tre gånger, utan att vinna en enda gång. Det krävdes uppenbarligen att jag stannade hemma - trots min kyla när det kommer till straffläggning. Å andra sidan verkar grabbarna ha varit så överlägsna att det aldrig var tal om straffar.

Jag utgår från att segerbanketten hålls på klassiska puben Sir Toby's.

Arsenal Sweden har fått sin första trofé. Det är stort.

När det begav sig. Hör jag "Captain Fantastic"? 

Jens Lehmann förnekar sig aldrig. Hans ego är klart jämförbart med spelare som Romario och Eric Cantona, och tron på sin egna förmåga verkar vara bergfast.

Nu säger han: "Min tuffa säsong beror på min klubbmanager."

Så det har ingenting med att göra med en fullständigt katastrofal säsongsinledning, samt att en annan målvakt klev in och spelade stabilt? Det var alltså Wengers fel att Lehmanns tavlor mot Fulham och Blackburn kom. Där ser man.

Nu är Tyskland i EM-final, men det är knappast Mad Jens förtjänst. Han har långt i från övertygat i kassen, som vi kunde se - eller inte se på grund av TV4 - i semifinalen mot Turkiet. Men inte ens en sådan insats tycks rubba Lehmanns tro på sig själv. En märklig egenskap, och jag kommer aldrig att bli klok på den mannen.

Han har påtalat sin brist på förtroende för Wenger under hela säsongen, och till slut verkar det ha blivit en sanning för Lehmann att Le Boss verkligen har motarbetat honom. Tysken har visat noll respekt för fransmannen, medan Wenger hela tiden har snacka om vilket proffs Lehmann är.

Målvakten gjorde mycket bra för Arsenal, men avslutning gör att det är svårt att hålla honom som en av de stora spelarna.