Axel Asplund

Jens Lehmann måste verkligen vara Europas, ja kanske även världens, mest omogne 38-åring. Hans senaste kritik mot Wenger andas så mycket bitterhet att det får Ior att framstå som ett under av positivitet.

Tysken har all rätt i världen till sin åsikt, men att lufta den i media dagen efter Arsenals tyngsta förlust sedan Paris 2006 är rent bedrövligt. Klubben behöver ingen sådan publicitet och det måste Lehmann vara fullkomligt medveten om. Men han ser bara till sin egen situation och skiter i vår klubb - och det är snarare hans bitterhet än hans räddningar jag tror man kommer minnas av Jens.

Det ska bli skönt att bli av med den där gnällspiken, för han lär ju knappast bidra till att höja stämningen i laget med alla sina kommentarer och sågningar av lagkamrater. Med facit i hand borde Wenger skeppat i väg honom redan i vintras, även om det var tysken själv som i slutändan valde att stanna.

Nog är det konstigt att det är lagets två mest rutinerade spelare i Lehmann och Gallas som har betett sig mest omoget den här säsongen. Å andra sidan gör det samtidigt att respekten för Cesc, Flamini och de andra ungdomarna blir så mycket större.

Det har varit en tung förmiddag i dag, och inte lär det bli bättre av att åka ut på eftermiddagspasset på jobbet och mötas av en skur av hån. Jag kommer att ha MP3-spelaren i gång exakt hela tiden för att slippa höra.

Men trots besvikelsen i dag kan jag ändå se en strimma av ljus. Vårat lag vinner visserligen ingen trofé i år, men håll med om att utvecklingen går åt rätt håll. Vi var grymt stabila ända fram till Birminghammatchen då något hände med laget och sänkte säsongen, men till nästa år kommer det att räcka ännu längre.

Wenger har en tydlig spelidé och kan han bara bredda truppen på ett bra sätt och kanske ersätta någon av de spelare som alltid är skadade vågar jag hoppas på framgång nästa säsong. Den känslan hade jag inte för ett år sedan - och då skickade Le Boss dessutom i väg Thierry Henry.

Men det är naturligtvis värdelöst att hålla på som Spurs - "Nästa säsong, då jävlar!" - år efter år. Jag har samma intensiva vilja att vinna titlar som er andra, särskilt efter förluster som de mot Barca, PSV och Liverpool i går.

Det tog fyra år för Wenger att bygga upp dubbellaget och i förlängningen the Invincibles efter hans första titlar 1998, men då hade han fortfarande stommen från sin första säsong i laget intakt. Nu är han i sista fasen att bygga upp ett helt nytt lag där det bara är Toure som återstår från 2004 och får han bara de sista pusselbitarna på plats i sommar tror jag vi ser ett färdigt bygge nästa säsong.

Vi kommer tillbaka. The Arsenal gör alltid det.

Så var det domarna som till sist blev avgörande igen i CL. Terje Hauge 2006, Kuyts kompis förra veckan och Peter Fucking Fröjdfeldt i dag.

En förlust om vi är sämre över två matcher kan jag ta. Men när det är domarnas skitbeslut som avgör är det omöjligt att acceptera. Det här blir svårt att komma över.

Fy fan så tungt.

Proud to be a Gooner.

Vi vet redan hur det kommer att se ut i kväll. Liverpool kommer att göra en Milan och spela för 0-0, ett resultat som bekant tar Merseyside-laget vidare. På Emirates i onsdags fungerade deras defensiva taktik bra i andra halvlek - och det var inte bara för att domarens bästa kompis spelade forward i Liverpool.

Arsenal kommer naturligtvis satsa offensivt, och kan vi upprepa spelet från San Siro är jag övertygad om att målen kommer. Om inte annat så är ju Arsenals fasta situationer ett livsfarligt vapen just nu, då vi har gjort mål efter hörnor eller frisparkar i fem matcher i rad. Det kan för övrigt knappast ha hänt sedan Tony Adams tid.

Alla snackar om att den här matchen är Arsenals sista chans att rädda säsongen. Jag kan hålla med om det då ligan ser förlorad ut, även om det återstår en teoretisk chans där. Det som är märkligt är att ingen tar upp att det också är Liverpools chans att rädda säsongen. Laget värvade för närmare en halv miljard kronor före säsongen, men var ändå borta ur guldstriden i ligan och de inhemska cuperna ungefär lika tidigt som Derby. Så varför ligger allt fokus på oss i den här matchen?

Jag är försiktigt optimistisk så här åtta timmar före kick-off. Vi går sällan från en match utan att ha gjort mål, och så länge Peter Fröjdfeldt inte är kusin eller något med Fernando Torres ser jag ingen anledning till att den här matchen skulle bli ett undantag.

Till sist: Jag pallar inte höra You'll never walk alone en gång till. Cesc får kliva fram och tysta The Kop en gång för alla.

Jag vet inte hur tydligt det syntes på tv-sändningen, och det har säkert funnits en hel del rapporter på nätet sedan i lördags, men såg ni hur laget agerade efter Nicklas Bendtners mål?

Några av spelarna firade framför RedAction-kurvan, medan en del andra bara vände hemåt. Bendtner fick finna sig i att fira helt ensam. Denna sekvens tyder på att de rykten som har funnits om att dansken är illa omtyckt i truppen är sanna. Och av detta gör jag tolkningen att anfallaren lämnar klubben i sommar.

En spelare som inte är omtyckt av de andra i truppen skapar bara disharmoni, och det leder ofta i slutändan till sämre resultat på planen. Nu säger jag inte att spelarna måste vara bästa polare som Henry och Pires, men att de åtminstone respekterar varandra är ett krav. Av spelarnas avståndstagande mot Bendtner i lördags att döma respekterar de inte honom. Och vi kan ju knappast göra oss av med alla spelare utom Bendtner.

Personligen skulle jag tycka att det vore synd om han lämnade. Han är ett strålande inhoppare och är livsfarlig på fasta situationer. Tycker även att han har visat att han har tillräckligt bra teknik och speluppfattning för att spela i Arsenal. Men vad är bäst: En spelare som är poängräddare men som sprider dålig stämning, eller en glädjespridare som är populär i laget - som Eboue - men som bidrar med snudd på ingenting på planen?

Jag tror att Bendtner inte skulle ha något emot att lämna klubben. Han är nära nog ordinarie i Danmark, men får nästan aldrig starta i Arsenal. Han vill självklart gå till en klubb där han får mer speltid och kanske kan få en nystart med nya klubbkamrater.

Nicklas Bendtner lämnar Arsenal i sommar. Det är tyvärr oundvikligt.

Jag ska väl egentligen vara glad över att jag kom hem igår med tanke på att hälften av flygningarna ställdes in från Heathrow i går. Vi blev tre och en halv timma sena, och var hemma i Uppsala kl två i natt. Men eftersom att en av mina största hobbys är att klaga, så...

Det sades att det var snön som orsakade kaoset igår, inte bagagehanteringen. Min fråga är - för att man ska kalla det snökaos, måste det inte finnas snö då? Som ni kan se på bilden ovan var det inte många snöflingor utanför fönstret på T5. Visst är Heathrow stort, men att det skulle ha varit snökaos på de andra terminalerna betvivlar jag starkt.

Skönt att vara hemma är det i alla fall. Känns som att det blir nyktert ett tag framöver nu...

När vi väl kom över krysset var det norrland som visade vägen. Visst, själv var man second best - eftersom att Jukkasjärvi 1, Lars, först såg Lander, men sen valde att approacha mig - och Lander var ju uppenbarligen the best. Ingen fattar nog, men en förklaring följer endera dagen... Och det är en skön förklaring.

Jomenvisst, efter slutsignalen efter den sämsta matchen man har varit med om på Emiraten (har sett både Bolton och Fulham före), gick vi och åt en bitter måltid fish and cheps (som Sick Boy i Trainspotting säger) och efter att ha hängt med Bård (Norge), Yes-man, och Lander på Gunnars styrde vi igång Arsenal Sweden Kiruna som hakade på till the Tavern.

Bra grabbar som visade att Arsenal Sweden är sjukt starkt i Norrland, det var Lars och Rickard (eller hur grabbar?) som till Auld Triangle. Att det sedan blev ett tidigt avsked är en annan femma. Jag väntar på en bild till bloggen, Lars, om du har slutat skälla ut trottoaren utanför Auld Triangle!

Jag och Lander och diverse löst folk rundade av på klassiska Twelve Pins vid Finsbury Park innan vi tog oss hem till King's Cross via en sämre junkutskänkare.

Nu är målet att Jukkasjärvi-Lars, han bor enligt uppgift granne med ishotellet, och Jukkasjärvi-Rille (om jag fuckade upp namnen hör ni av er direkt) ska njuta av följande bild.

Blogg efter jag vet inte hur många Stella är väl målet med alla bloggar? Eller hur farsan, för Stella var ju det bästa, right?

Med tanke på hur överlägnsa vi var mot Liverpool i onsdags talar inte mycket för annat än Arsenalseger idag, men å andra sidan lär väl Pool gå in för att spela 0-0 igen. Hur kan man hålla på det där dödgrävarlaget?

Liverpoolfansen är för övrigt en intressant släkte. De har inte vunnit ligan på 20 år, men så fort de når någon framgång som att vinna FA-cupen eller slå ut Inter ur CL är de i supportrarnas ögon det bästa laget sedan Brasilien 1970. Enbart det gör att Liverpool inte förtjänar att vinna.

Nu ska vi ut mot Emiraten. Come on Arsenal!

På allmän begäran är jag tillbaka.
Rubriken skulle kunna vara: Lander föll för folkets krav.

Men sanningen är den att bloggurun Asplund inte längre har några uppslag. Han är slut. Han sitter här och muttrar att nu måste vi gå ut. Jag krävde bloggning, men han vek ner sig och satte rubben - sen slängde han över en av världshistoriens segaste burkar till mig.

Jag har ingen lust att dricka mer Stella. Ingen annan bira eller. Men jag segdrar ändå på en pissljummen från närmaste 24/7-butik granne med Kings X .

Jag har egentligen inte heller några uppslag. Jag vill bara att det ska bli lördag så att det blir allvar igen. Det kändes alldeles för mycket att det bara var första halvlek i tisdags. Nu är det på riktigt. Vinst och vi kan stå på puben och jobba in en Boroseger mot United. Tappar vi poäng imorrn drar jag nog direkt å ser Leyton Orient-Leeds.
Men det är långt till dess.

Nu drar vi ut och tar ett par till kalla.
Ni där hemma kan ju kolla vidare på Let´s Dance å vara kulturlösa.

Cheers!

/Lander

Idag har vi tagit en sväng förbi Wembley och spanat in den arena vi ska spela på åtminstone en gång nästa säsong. Arenan är helt fantastisk och jag kan inte vänta tills jag får se Arsenal lira där. Men som Fredrik Lindström sa i Hassan: Väntar man på nåt gott så är det ju bara härligt.

Det blev några pints ute på en sport bar vid Wembley och när vi dessutom blev bjudna av ägaren, som var någon form av svenskofil, var det klart att fredagskänslan infann sig ganska omgående.

Nu har vi mellanlandat på rummet innan det är dags för en sväng ner på stan. London sjuder av vårvärme, så det lär vara bra tryck på pubarna. Men samtidigt är det tidig kick-off i morgon, så det gäller att hålla sig städad.

Tur att jag är expert på att hålla mig städad då. Eller inte.