Medlemmar: 5011 st.
Visa menyn

Send In The Clowns

Davidsson och Mannen
tis 18 feb 2014 kl 07:55

För en herrans massa år sedan var på någon form av musikerträff i stora staden Vänersborg och frotterade mig under en helg med gräddan av stadens kulturelit (eller nja… kanske inte) eller i varje fall med väsentliga delar ur dess dåtida replokalspopulationer. Jag tror tanken med sammankomsten var att man skulle utvecklas såväl som musiker och som gruppledare, vilket ter sig lite roligt eftersom det enda vi gjorde, bortsett från att spela elak hårdrock på lånade förstärkare, var att dricka folköl, röka röda Prince och försöka framstå som kompetenta, intressanta och hångelpotentiella i stadens unga kvinnors ögon.

Om vi lämnar eventuell framgång i hångelgebitet åt sidan och står kvar vid själva sammankomsten så var den stora snackissen där ett Vänersborgsband som, enligt den samlade kompetensen på stället, snart stod inför ett enormt genombrott, i såväl Sverige som utomlands. Samlingslokalerna var draperade med planscher med bandet och alla var liksom eniga om att detta verkligen var nästa stora grej.

Smått exalterad återvände jag till min västgotiska småstads något mindre framgångsrika musikliv och försökte nysta kring bandet. Döm om min förvåning och tillika enorma besvikelse när jag, tänk att detta var en tid långt före Internets tillgänglighetsgörande, till slut lyckades finna bandnamnets härkomst. Bandet som jag uppfattade som häftigt, ballt och på G, visade sig ha tagit sitt namn efter en högst såsig, smörig och tämligen osmaklig musikallåt som främst var känd i en version framförd av Barbara Streisand. Fatta antiklimax, eller ännu mer passande, fatta västgötaklimax.

Ungefär så känner jag inför Champions League i allmänhet och årets upplaga av åttondelsfinalerna i synnerhet. Eftersom jag är en primitiv människa med stinkande själ så är jag helt ointresserad av den fina turneringen alla andra tydligen älskar, så fort Arsenal har åkt ur den. Och utifrån rådande läge med uteblivna inköp på högt skrikande vakanser i truppen är vi i ett läge av extrem prioritering. Vi kan inte satsa på flerfrontskrig med liga, Champions League och FA-kuppen. I den sistnämnda krävs det bara fyra vinster för att första trofén på nio år skall hämtas hem till dess rättmätiga ägare, varför den, tillsammans med ligan, måste prioriteras. I Champions League har vi däremot alla chanser i världen att freebasa hej villt.

Denne tysk tycks vara på väg mot rätt form. Mot Bayern skall han få en ny roll. Bild från Flickr.com: ”Eliaan101”

Förra året åkte vi, som alla vet, ur turneringen mot just Bayern, men gjorde det på ett sådant sätt att laget fick någon form av moralisk boost av förlusten och efter den/dem avslutade säsongen om inte strålande så i varje fall högst funktionellt. Ungefär så vill jag ha det även i år. Jag vill lägga ännu en hopplös uppgift, flerfrontskriget, åt sidan och endast ha det som Wengers trupp, på sin höjd, klarar av att bemästra, nämligen en ligaavslutning och pokalinhämtning kvar på dagordningen. Så sänd in clownerna, låt oss få en stunds fotbollsförströelse, men bryt sedan ihop och kom igen för att ro liga och FA-cup i land. Jag vill att vi använder denna match för att se framåt och göra det med följande spelare:

Szczesny
Sagna – Mertesacker – Koscielny – Gibbs
Flamini – Rosicky – Cazorla
Oxlade-Chamberlain – Özil – Podolski

Ja, men va f-nken, den har du ju, om du skall vara ärlig, redan tänkt på eller hur? Jag hade gärna sett att Wenger fick ordning på Podolski som central anfallare, men om honom verkar Wenger inte längre bry sig, varför Podolski, i min värld får stanna kvar på kanten. Så ur allt jidder och pretentioner om Draxler till Arsenal och Draxler som blivande falsk 9:a och arvtagare till van persie, av vilket såklart inget blev verklighet, tar jag mig friheten att sticka ut min haka åt liknande håll. Vi struntar, för stunden, i en trött och trubbig Giroud och placerar Özil som falsk 9:a lite som i-förskott-fast-light och samma-sak-med-ett-annat-namn-fast-ändå-inte-jag-vet.

Egentligen borde var och en tänka att Girouds, Bendtners eller Sanogos fördelar, att kunna lyfta långt och förhoppningsvis få spelet fastlåst, är viktiga just i denna match. Jag säger tvärtom. Sänd in clownerna och bryt ett mönster. Sluta göra mer av samma som ändå inte beräknas fungera och våga göra tvärtom just för att prova någonting annat. Därför skall den falska 9:an återinföras och i väntan på den så kallade Stora Sommaren som Gazidis redan nu – ännu en gång- puffat för (och som vi alla redan vet kommer bli till intet), tager vi det vi haver och slår fast att en så utvecklad spelbegåvning som Özil bör få rätt arbetsredskap, medspelare i fart, att göra någonting bra med. Att en sådan stor spelbegåvning som Özil skall användas optimerat och också är kapabel till utveckling.

Wengers syn på den centrale strikern är uppenbarligen något annat än att strikern skall vara snubben som står på rätt plats i rätt tillfälle och petar in mål. Wengers tanke är, tydligen, att strikern skall vara mer än detta eller snarare någonting annat. Det är yttrarna och det centrala mittfältet som skall göra merparten av målen. Spelet skall låsas fast för att följas av deras löpningar, vilka i sig viker ned motståndet till kapitulation. Och just denna tanke måste vi vrida ännu ett varv till. Denna optimering och denna smått dadaistiska förenkling, men likaväl avancerade tanke, skall ges möjlighet att skapa ännu en vurpa.

Så våga försök någonting annat. Vi är ändå på förhand dömda att åka ur, ingen tror på oss och alla räknar med en rejäl överkörning. Så varför inte njuta, varför inte utveckla och varför inte ta lärdom av redan gjorda misstag på en och samma gång? Sänd in clownerna, skjut från höften och chocka toppfotbollens alla kännare. Låt våg efter våg av löpningar utan boll välla över Bayern, bryt alla konventioner och döp hårdrocksband efter smöriga musikalstycken. Slå på stora trumman och hala fram positivet. Tänk tyskt när du möter tyskt. Tänk hårdrocksnacke, tänk Helloweens pumpalogga och tänk fotbollens stentvättade denim. Tänk tonårstid med på tok för mycket hormoner, tänk hångel i en västsvensk mellanstor stad och tänk att nu skall det bli åka av. Då får vi det roligt på onsdag kväll. Då kan det bli ännu roligare i framtiden.

Kommentarer

Bild för Dag Torgersen

Bra skrivit som vanligt,det du är inne på här har en klar linje till lösnigsfokuserad tänkesätt..så varför inte.

Bild för Fredde

Tror dock att nästkommande matcher mot Sunderland (H) & Stoke (A) borta ligger närmare till hands att vila spelare i. Men det är onekligen en intressant uppställning men jag tror att Wengér kommer satsa på ett bollhållande och ha Flamini-Wilshere-Özil-Rosicky-Giroud-Cazorla. Tyskarna gillar och kommer pressa högt, med den här uppställningen tror jag att vi kan bolla runt deras press bäst med. Möjligtvis att Sanogo får spela efter insatsen mot Liverpool men tror att Giroud går före på rutin, dessvärre. Möjligt att Giroud har fokus på fel saker också som öppnar upp för andra lösningar

Din uppställning vore onekligen roligare att kolla på och mycket giftigare vid kontringar.

Edit: Även att Podolski borde vara taggad till tusen efter hans misslyckande i just Bayern.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

DT// Tackar och ...tackar!

Freddee// För mig handlar det inte, primärt, om att vila några spelare utan om att optimera det vi har genom att bryta ett mönster. Jag är med dig angående deras press och tyvär också kring hur Wenger troligtvis kommer att prioritera bollhållande spelare. Men min åsikt är å det grövsta att skall vi ha verklig nytta av £40 millesinköpet Özil, då måste vi bygga laget kring honom på samma sätt som vi faktiskt byggde laget runt Bergkamps kompetens.

En optimerad Özil är bra för Arsenal. En Özil som går runt och väntar in medspelare som inte kommer i fart, den Özil:en är absolut inte värd den enorma investeringen som gjordes. I dessa tankebanor borde väl Wenger, om någon, tänka. Uppenbarligen inte... Dessutom är din Poldiaspekt även den viktig i sammahanget. Man skall inte underskatta revanschen som morot!

Bild för Ola Svärd

Tror inte vi ens ska försöka tänka tanken att spela vårt eget spel. Vi är helt enkelt för tunna framåt. Nu gäller det att hålla i hatten och grisa så länge det går, tappar vi boll på väg framåt i deras höga press kommer det blixtra. Noll-noll är ett kanonresultat. Cazorla bör därför inte spela, möjligen göra en shitty och spela två vänsterbackar med Gibben framför Monreal. Kommer dock aldrig hända eftersom vår käre manager tror/tycker vi är så jäkla vassa o bra att vi kan spela ut alla lag.

"I will sign every contract Arsenal put in front of me without reading it.”

Bild för Jokkemannen

Hmm... förra året började inte Giroud i matchen på Emirates och blev inbytt i 2a halvlek. Det blev mer fart och mer tyngd i anfallen med hans närvaro den gången, i mitt tycke. Därefter nätade han i bortamötet. Den gången tycker jag Wenger gjorde misstaget att inte spela med en targetplayer i början av första matchen. Håller med om att Giroud är tröttkörd, men att inte spela med en uppställning där hans typ av anfallare inte spelar gör Arsenal ganska sårbart. Vill helst undvika det!

Bild för Davidsson och Mannen

T.A// Jag är generellt sett oerhört förtjust i att anpassa och vara flexibel i relation till motståndet, Wenger är det, uppenbarligen inte. Jag skulle jättegärna köra Gibbs som vänsterytter om detta ledde till färre mål i baken och fler framåt. Min idé bygger på att dels få in så många bra (formstarka) och rörelsevilliga spelare som möjligt i startelvan men framför allt optimera Özil. Och jag håller med dig, håller vi nollan i kväll är det oerhört bra.

Jokkemannen// Välkommen tillbaka. Och visst, förra året var det som du beskriver och jag vill inte skriva ned Giroud eller dennes betydelse, i annat hänseende att han varit relativt sliten och formsvag på sistone. Som jag nämnde ovan vill jag ha löpningar runt Özil och då tror jag, Girouds goda targetfunktion till trots, att han får offras för en uppsatt Özil.

Man skulle också kunna peta eller sätta ned Cazorla snett framför Flamini, allt för att få fart på kanterna i form av Podolski, Oxlade-Chamberlain eller Rosicky (en Rosicky som jag helst skulle vilja ha på den där box-to-box-platsern jag lockar ned Cazorla till) eller till viss del även Gnabry. Så trångt med bollbehandlande spelare, svårare med speedkulor. Därför tänker jag som jag gör, men jag förstår hur du tänker.

Bild för Jokkemannen

Tack för välkomnandet. Har varit tillbaka sen länge, läser dina inlägg flitigt och med entusiasm... men kommenterar desto mer sällan =)