Medlemmar: 8782 st.
Visa menyn

It must have been love, but it’s over now

Davidsson och Mannen
mån 5 maj 2014 kl 09:18

När jag växte upp var jag kanske aldrig den lilla småstans allra tuffaste snubbe. Jag var förvisso metal, körde fräck Puch Dakota och hade en högst påtagligt ”farlig” outfit i form av höga sneakers, Levis 510:or och jeansjacka med läskiga tygmärken på. Jag hade långt hår, hänge i form av ett sågblad i ena örat och obskyra tischor med musikalisk läskighet som tema.

Men jag var aldrig elak, aldrig riktigt känslokall eller tuff mot andra människor, utan mer det som i TV-serien NileCity 105,6 kallades för mjuktuff. Så när en dåtida flickvän, någon gång i början av 90-talet, ville gå och se filmen Pretty Woman, så var ju självklart jag dennas sällskap. Jag följde med till biografen och fick då se en romantisk snyftare av proportioner som inte uppnåddes förrän båten Titanics öde filmatiserades. Filmens avslutande del innehåller en scen där Julia Roberts karaktär, den just utstämplade prostituerade Vivian Ward, lämnat Richard Geres figur, den framgångsrike finansmannen Edward Lewis, och spenderar tid i baksätet på en taxi för att dels förflytta sig men också tänka över sin livssituation i allmänhet och relationen till Lewis i synnerhet.

Denna scen skall, enligt filmvärldens alla ryktesspridare, blivit oerhört mycket längre än vad den först var planerad att vara och orsaken till förlängningen sägs vara att regissören Garry Marshall, när han fick höra scenens soundtrack blev så till sig, att han bara inte kunde låta den vara i sin ursprungliga, och tämligen kortvariga, form. Låten som formade om scenen var, som ni självklart alla redan vet, den svenska duon Roxettes ”It Must Have Been Love”. Smörigt som f-sen, men eftersom jag redan då var en målmedveten man, så satt jag där i salongen och lät mig föras vidare till tonerna av hjärta-smärta för att uppnå det mål jag förutsatt mig aktuell kväll.

Och precis som med denna låt, men också som med den filmscen som sången fick vara ljud till är det med min relation till Arsenals manager Arsène Wenger. Om vi bortser från det naturliga faktum att jag och Wenger aldrig rört vid varandras kroppar, så stämmer min relation till honom helt överens med nämnda popsångs refrängtext. För jag har verkligen älskat Wenger. Jag har försvarat honom, förklarat hans storhet och varit hans trogne lärjunge i så många år. Det har stundtals varit bra, i början var det fantastiskt bra och mot slutet var det uppblandat med en hel del dåligt, men jag har alltid älskat honom. Jag har alltid respekterat det enorma arbete han gjort för mitt lag, alltid trott på hans visdom och alltid sett hans bästa som klubbens bästa.

Jag har sett hans ständiga kamp mot såväl överhet som omvärld och alltid ställt mig bredvid honom i denna kamp. Allt från hans revolutionerande av den engelska fotbollen i allmänhet och Arsenalspelarnas mående i synnerhet, till hans smått socialistiska lönestruktur vidare till hans uttalade motstånd gentemot den moderna fotbollens sjukliga monetarism. Hans vilja att arbeta med egenproducerat, att förädla i relation till andra klubbars fartblindhet. Jag har stått där, jag har försvarat honom och jag har fortsatt tro på att det han sade och gjorde var sant. Att det var rätt, att det var gott och att det var av godo för klubben.

Fara. Demolition In Progress. Bild från Flickr.com. ”Newcastle Libraries”

Men nu är det över. Inte för att jag, som sångtexten antyder, skulle ha förlorat någonting, utan för att Wenger har förlorat någonting. Jag vet ännu inte med säkerhet vad det är, men något har gått honom förlorat. Kanske är det den allmänna kollen, förmågan att byta perspektiv och se saker de stora dragen, helheten och saker och ting ovanifrån. Kanske är det fingertoppskänslan, uppfinnelserikedomen eller förmågan att se den avgörande detaljen som ingen annan såg. Jag vet inte riktigt, men jag vet att han har förlorat vad han en gång hade.

För i år var året då vi hade chansen att vinna ligan. chelsky saknade alltjämt en fungerande striker, shitty saknade manager med vinstkultur och manu saknade väl det mesta. Det här var året då dörren stod på vid gavel och chansen låg där att bli upplockad. Men Wenger valde att inte ta den chansen. Vi ledde ligan när december blev till januari, men Wenger valde att inte förstärka truppen trots att alla såg de enorma brister den hade. Han valde att endast ha Giroud som tänkbar striker, han valde att fortsätta låta säkerhetsrisken Vermaelen få komma in och kosta oss dyrbara poäng och han valde att sakta men säkert nöta sönder spelare som Özil, Wilshere och Ramsey till långa perioder av frånvaro.

Han valde att inte stärka truppen trots dess redan patetiskt långa skadelista och han valde att fortsätta med träningsformer som skapade just denna lista. Han valde att spela med hög backlinje mot vitt omtalade kontringslag som foolsen och chelsky, han fortsatte att helt nonchalera scouting av motståndarlagen och han valde att sätta laget i en situation där vi blev rakt igenom totalförnedrade mot samtliga tre lag vi, då, konkurerade om ligatiteln med.

Vi kan bara gissa oss fram, ingen vet egentligen vem eller vilka som bär ansvaret för klubbens chanseringar, nedgång och förfall. Kanske är det, som jag var inne på förra säsongen, en samling länkar som håller om varandra som tillsammans dragit ned oss i dyn. Men jag har allt mer kommit att tro, eller snarare tillåtit mig våga höra viskningarna jag så länge nonchalerat och som nu eskalerat till skrik rakt in i mina öron. Att Wenger är den som styr klubben och att han, uppenbarligen, har förlorat riktningen på vår färd. Hans ovilja och oförmåga att lita på någon annan än sig själv tillsammans med hans oförmåga att utvecklas efter rådande omständigheter.

Min kärlek till Arsenal är större än min kärlek till Wenger, hur stor den än må ha varit tidigare. Och nu är den över, nu är det slut. Jag hyser fortfarande stor respekt för allt Wenger gjort för Arsenal och vi kommer kanske, någon gång i framtiden, att kunna umgås som vänner. Men han har, trots alla vackra år och trots att det smärtar mig något enormt, inte längre vad som krävs för att hantera ett lag som Arsenal i en fotbollsvärld som dagens.

Jag vet att det snackas om två års förlängning men för mig finns ingen förlängning av den kärlek som har gått förlorad. Vi hade ligasegern i våra händer, Wenger slängde iväg den och vi hamnade ännu en gång i limbon om fjärdeplatsen. Vi var gång på gång som sämst när det gällde som mest, vår taktik var ett barns blåögdhet och Wengers fotbollsideologiska bluff blev synad gång på gång. För mig är inte det att gå framåt, för mig är det inte att utvecklas. Ge oss nu en FA-cuptrofé så kan vi kanske skiljas som vänner. Ge oss ett vackert avslut och ett minne som inte solkats ned av alla dina tillkortakommanden. 
 
Tack för allt, Wenger, men nu är det över.

Kommentarer

Bild för Micke

Jag håller med i mycket! Även jag har försvarat honom, kanske lite för ofta.. Och även jag tycker det är dags för någon ny som håller i trådarna.

MEN, jag vill absolut inte att han lämnar innan vi har klart med någon bättre! Vi får inte hamna med vår "Moyes".. Gör klart med t.ex. Klopp och så väntar Wenger ut tiden tills han kan ansluta. I så fall är jag glad med Wenger ett år till! 

Bild för MikeR

Tankvärd läsning som vanligt, men som min namne säger jag väntar gärna något år och tar nått som verkilgen passar oss om det är möjligt annars är jag för ett byte så fort det går....det som retat mig mest och som jag säkert skrivit här och där på forumet är två saker framför en del minor issues.

1, Förmågan att inte kunna matcha vårat lag mot ett specifikt motstånd.

2, Att inte kunna få ordning på det smått legendariska skadelistan med "setbacks" gång på gång.

Tycker Clive Palmer på gunnerstown fått till en hel del bra och intressanta funderingar runt detta i ett av sina inlägg "5-The number of changes". Att minska steget mellan fans och lag tror jag kan vara en viktig del att jobba med på långsikt, svider att se tomma stolar på stadion och det lär väl knappast bli bättre med det iom prishöjningar mm.

I'll answer to nobody !!

Bild för Davidsson och Mannen

Micke//Självklart önskar jag inte något Moyesläge, det torde på alla sätta vara underförstått. Det min text vilar på är att truppens prestation inte är tack vare Wenger, utan kanske trots Wenger. Att vi, om vi vinner FA-cupen, gått fram endast marginelt och att Wengers fiasko på eller rädsla inför transfermarknaden tillsammans med hans smått dadaistiska syn på spelsystem, taktik och truppförberedelse gjort att vi missat vår största chans till ligavinst på många, många år. Och därför har min kärlek tagit slut, manus avskräckande Moyesläge eller inte.

MikeR//Jag håller med dig i dina båda punkter, vilka också är två av de jag anser hänger kring halsen på Wenger som aldrig lättade kvarnhjul. För mig är kärleken till Arsenal någonting annat än kärleken till Wenger och klubbens bästa går före allt annat fotbollsrelaterat. Men ivägen för den står, tyvärr, numera en Wenger...

Bild för Dixon

Tack, herr D&M!

Som vanligt ligger våra tankar och funderingar som sammanlänkade med varandra. Wenger har gett oss fantastiska framgångar under en period som nu tyvärr ligger väldigt långt tillbaka i tiden. Han förfogade över en enormt samspelt back-five, vinnarskallar på näst intill varenda position på plan, pådrivare och murbräckor som Adams och Vieira, strikers som...ja, ni vet vem...

Vi har båda två liknat den dåvarande situationen vid ett självspelande piano, där coachen inte direkt behövde förta sig för att plocka in poäng. Ingen raketforskning behövde bedrivas på Colney med spelare som Adams, Cole, Keown, Seaman, Dixon, Vieira, Pires, Parlour, Ljungberg, Silva, van Bronkhorst, Overmars, Bergkamp och Henry i truppen...

Sedan kom då depressionen, med förluster av etablerade stjärnor på löpande band. Dessa ersattes i enlighet med den nydanande ungdomssatsningen, som med mycket små medel skulle bringa ytterligare framgångar på sikt...

Vi sitter alla med facit i hand nu. Tio år har gått sedan vi vann ligan, nio år har gått sedan vi vann något överhuvudtaget (En skön, men samtidigt helt orättvis seger på straffar i FA-Cupfinalen mot United). Arsenal tillhör numera toppskiktet av världens absolut rikaste klubbar, vi har en supermodern arena med kanske Europas dyraste biljetter, läktarna befolkas till stor del av turister vilket gjort arenan till bland de tystaste i England. Vi kan dominera fullständigt mot lag som Hull, Fulham, Sunderland m fl och formligen pulvriseras av lag som Chelsea, Shitty och Pool.

Vårt ständiga mantra har flyttats från "ligaseger" till "fjärdeplats". För nån säsong sedan firade spelarna en fjärdeplats som om de nyss vunnit Champions Leaguefinalen med 5-0 mot Barca...

Jag menar bestämt att detta sänder helt fel signaler till alla oss fans runt om i världen. Är detta vad vi ska förvänta oss säsong efter säsong i en av världens absolut största och rikaste klubbar? Ska detta vara ambitionen? Jag håller Wenger mycket högt ansvarig för den utveckling som klubben gjort. Hans nästan löjliga motvilja att spendera medel, hans underlåtenhet att förstärka laget när tillfälle givits OCH medel funnits, hans naiva coachning och ovilja att förändra strategin efter motståndet. Ett lag som Arsenal ska INTE förlora med 5-1 mot Pool, eller 6-0 mot Chelskij. Aldrig någonsin!

Många har under åren stått upp och försvarat Wenger och ALL RESPEKT för det, absolut. Men någonstans måste skimret från glansdagarna tvättas ur ögonen och verklighetens glasögon sättas på näsan. Fine, ska vi bestämma oss för att fjärdeplatser och Englands dyraste biljetter är ok och vår målsättning, ja då är det bara att köra på. Vi som har en något högre målsättning och önskan för världens bästa fotbollsklubb känner kanske annorlunda.

Detta, mina vänner, är det som gör att jag känner att min och Wengers långvariga relation ser uppsägningspapperen komma flygande... Allt har sin tid heter det ju och det är dags för nya röster i omklädningsrummen. Jag vill inte se en coach som sitter i magknipsposition, som är ute och gnäller på fjärdedomaren, som beklagar sig i media över orättvisorna. Jag vill se en coach som BRINNER, som står upp och coachar aktivt, som driver på, som inte accepterar NÅGOT under 110% på plan, som kan förändra matchplanen omedelbart då det behövs, som kan anpassa matchplanen efter motståndet. Jag vill se en coach som förändrar och förstärker laget när det behövs och tillfälle ges. Jag vill se en coach som på ALLVAR går all in för ligatiteln. Jag vill se en coach som ser sin egen betydelse och roll i det som händer.

Ovanstående anser jag inte gäller Wenger numera, tyvärr...

Bild för zimzon

Oj vilka inlägg D&M och Dixon! Bästa jag läst på länge.

Jag håller givetvis med er. För mig är det just nu två faktorer som gör att jag helst ser att Wenger lämnar in.

1: det pratas om 1,5 miljard att handla för. Jag tror Wenger på sin höjd handlar för 400 miljoner fördelat på 3-4 spelare.

2: Jag tror inte att det spelar någon större roll om han värvar för hela slanten heller. Det stora problemet för mig är hur han matchar och coachar laget, det är inte på långa vägar ok. Man kan tycka att en manager i en av världens största klubbar borde veta bättre än fansen, men när varenda "expert" pekar på samma problem så kan man även anta att Wenger inte knows best. 

Twitter: @zimzon80

Bild för Fredde

Det sjuka för mig är hur man kan gå in i en säsong där man tappar Ox, Podolski och Walcott ganska direkt pga skador. Att den enda backupen man har för Giroud är Sanogo som är skadad t.om årsskiftet och kvar står man med en alkoholiserad dansk ifall Giroud blir avstängd/skadad.

Att man går in i en säsong med enbart 3 mittbackar, där Vermaelen är ospelbar pga helt obefintligt positionsspel. Är han bättre som vänsterback där han kan stöta mer och vara mer aggresiv? Har sett helt okej ut som vänsterback där han kan trycka på mer framåt och det är mer man-man spel än vad det är som mittback.

Skadorna. Visst ibland kan det vara otur, men har svårt att köpa det när det är så mycket. Ska det vara så förbannat svårt att vila Özil mot t.ex Crystal Palace hemma? Och man ska vara EXTREMT jävla försiktig med skador, man ska INTE stressa tillbaka spelare. Även om supportrar säger "ah men va fan han sa ju först att det skulle ta 3 veckor, nu är det 4!". Att Ramsey slog upp skadan hade med stress att göra. Att han inte kunde hålla tidsschemat som var satt men att man fortsatte endå (vad man kan tolka). Det är här vi i mina ögon förlorar titeln, när Ramsey blir borta 3 månader istället för 4-6 veckor.

Fortfarande så går vi in inför ett nytt fönster och vi behöver liksom samma saker som vi gjorde förra sommaren och i vintras. En mittback och en anfallare rent nummermässigt. Sen behöver vi nog ersätta Sagna (Vermaelen?). Men vi har senaste 2 fönstrena behövt en till mittback och de senaste 3-4 har vi behövt en anfallare av högre kvalité. Utöver det här så SKA ta mig fan pengar vi har användas för att höja kvalitén på truppen. Finns Bender tillgänglig att ha istället för Arteta, då ska vi ha Bender istället för Arteta. Finns Diego Costa tillgänglig med en klausul, då ska vi matcha den klausulen. Inte för att jag vill att vi på något sätt ska betala stora överpriser, men vill endå att vi (Wengér) ska använda de pengarna som finns (som supportrar betalar världens högsta biljettpriser för) för att köpa spelare som finns för att förstärka vårat lag. Han själv har varit ganska snabb att påpeka att det är ekonomisk kris i europa när det kommer till frågor runt FFP, men han tänker inte i dom banorna när det är dags för spelaraffärer. När vi "städade" undan Djourou och kände till alternativet, hade det inte varit lika bra att ha kvar han i truppen då? 

Sist men inte minst, Giroud. Ett skit bra bollplank, har blivit överanvänd och därmed blivit väldigt sliten. Men ska vi verkligen inte ha en kvickare/rörligare, och mer teknisk anfallare? Walcott pressade ner tottenhams backlinje med löpningar och Özil (våran överlägset mest begåvade spelare, och dyraste) får så otroligt mycket mer möjligheter att glänsa och göra det han är bäst på. Girouds fördelar är i mina ögon att man kan lyfta längre. Och att ha en stor tung anfallare behöver inte vara en fördel i den engelska ligan då det är oftast mittbackarnas stora styrkor. Ska de däremot ta hand om en snabb teknisk anfallare så får dom det jobbigare. Kan rabbla 4 namn som hade varit väldigt intressanta i vårat anfall som inte finns i våran klubb och kan vara tillgängliga, men Wengér hittar inte någon.

Det är för många misstag som har gjorts i anslutning till den här säsongen, inte bara från Wengér utan även från Gazidis (spelarmarknaden). De som kommit undan med hedern i behåll i ledarstaben är de som har hand om spelarnas utveckling, här får Wengér absolut godkänt. Men fystränare, läkare, massörer får i vanlig ordning underkänt trots alla fina meriter och utbildningar som dom sitter på.

Jag tror f.ö jag behöver lite nya sovrutiner så man inte sitta uppe för sent och skriver så förbannat långa inlägg...

You win some, you draw some

Bild för Glenn

Bra skrivet av alla. Håller med om i stort sett allt.

Fastnade lite för raden om det självspelande pianot under glansdagarna. Jag är ingen Wengerfanatiker längre och har varit trött på den gubben i ganska många år nu för jag är långt ifrån nöjd med att slåss om 4:e platser varje år. Är väl min sjuka vinnarskalle som gör sig påmind. Är sällan nöjd helt enkelt.

Tillbaka till pianot, tänk om det är så att Wenger inte var det där geniet som alla vill påstå när vi vann titlar på löpande band. Tänk om du eller jag skulle kunnat coacha laget till dessa titlar lika gärna? Han tar ut i stort sett samma lag varje match om vi ej fått fler skador, gör samm abyten i varje match om vi ej fått skador, ändrar aldrig sin taktik hur det än ser ut på planen och manar aldrig på sitt lag att slita de där sista procenten.

Visst han måste ju ha varit delaktig i uppbyggnaden av superlaget, där ger jag han den credd han förtjänar men någon matchcoach har han aldrig varit och kommer aldrig att bli. Säger ofta att han måste vara en av PLs sämsta matchcoacher.

Vill verkligen inte ha kvar honom i 2 år till. Har oerhört svårt att se att vi ska ta några steg framåt. Visst vi firar vår 4:e plats och vi firar vår A-cup vinst om vi inte schabblar bort den a lá Liverpool kollaps. Men sen då? Värvar vi för 1,5 miljarder och köper rätt spelare så kanske Arsenal kan bli ett självspelande piano igen men varför behöver vi då PL's bäst betalde manager Wenger på bänken?

COYG

Bild för Davidsson och Mannen

Dixon// Tack själv. Ja, jag tror att snubbar som du och jag tänker ganska lika. Vi har varit med under svåra år som övergick till synnerligen goda år som nu har kommit att bli, förvisso ganska okej år, men inte år som matchar de goda. Självklart finns det många förklaringar till dessa cyklers utformningar, men som vi båda är inne på, så följs dessa cykler parallellt med Wengers förmåga att hantera trupp och omvärld i relation till varandra.

Det självspelade pianot behövde bara stämmas lite då och då, dagens fotbollsverklighet kräver mer och du kallar det ”depressionen” och jag förstår vad du menar, för det hemskaste i denna falska kråksång är att fjärdeplatsen faktiskt blivit en trofé, något som firas på ett nästan parodiskt sätt. Och visst förstår jag vikten av fjärdeplatsen, jag förstår den moderna fotbollens ständiga behov av ekonomisk påfyllning, men jag är fan, inte ekonom i klubbens finare korridorer. Jag är känsla, hjärta och önskan. Längtan.

Sådana som vi, vi investerar så mycket känslor och liv i att följa ett lag, vi vill se och uppleva vinster, segrar och erövringar. Vi behöver bränsle för att inte brännas ut. Och Wenger har, utifrån de år som gått utan dessa vinster och troféer, inte förmågan att ge oss det bränslet. För jag håller med dig i din önskan om hur en manager skall vara och framträda. Inte resignerat nedtryckt i magknipsposition (bra bild!), inte jag-mot-väderkvarnarna utan jag-som-driver-utvecklingen-framåt. Som Wenger en gång gjorde och var. För länge sedan…

Big Zim// Tackar och ja, jag håller med dig om Dixons inlägg, mkt bra. Sedan håller jag med även om dina två punkter, om Wengers uppenbara ovilja att spendera pengar som inte bara skulle göra oss så otroligt mycket bättre, utan också, uppenbart, ligger framför honom att spendera. Han behöver inte låna eller sätta klubben i pant, inga risker och inga farliga utmaningar. Pengarna finns där, men vad hände i somras (innan propagandaapparaten fick Özil kastad över sig) och vad hände i januari?

Din andra punkt är även den en punkt jag står bakom. Om vi refererar till det självspelande pianot han en gång hade att putsa på, så är det uppenbart att han, i dess frånvaro, inte räcker till att hantera varken motståndare på planen eller optimera befintliga resurser. Sorgligt.

Freddee// Tack för ett väldigt läsvärt inlägg. Och ja, den jeopardyn är obegriplig. Som du nämner; bara Giroud på topp, alla skador på wingers och med endast två acceptabla mittbackar (Sagna som okej tredjealternativ), jag är helt med dig. Och sedan kommer ju skadorna som brev på posten, hitskickad av det faktum att Wenger dels aldrig anpassar sig efter motståndet, men sedan aldrig riktigt förstått sig på det där med trupprotation. Eller snarare; har tappat den förmåga att rotera truppen, som han en gång hade.

Jag har ännu inte vågat mig in i funderingar kring vad klubben borde göra i sommar. Jag tror att jag försöker skydda mig från de enorma vågor av besvikelse som ständigt välver in över mig när fönster stängs. Fönster som börjar med Gazidis vackra och stora ord, men som slutar i Wengers plattityder och nervösa bortförklaringar.  Men namnen och åtgärderna du nämner är vackra.  Delar Wenger den bilden?

Giroud-frågan lägger jag faktiskt i samma korg. Inte den där han skulle vara kass eller ett fiasko. Han är det han är och det Wenger köpte honom för. Däremot håller jag helt med dig om att han misshandlats och överanvänds något kopiöst denna säsong, varför han borde kräva skadestånd för förlorat anseende. För korgen jag läger Giroud-frågan i är samma som vi var inne på ovan: Varför valde Wenger att inte handla in och förstärka när det så uppenbart behövdes?

Mickys// Ja, det där pianot. Jag förstår vad du menar. Min upplevelse är att det var kombon Wenger-Dein som skapade pianot. Wengers fantastiska förmåga att finna billiga guldkorn och förädla dem optimalt, tillsammans med Deins förmåga att dels få de grymma dealarna att genomföras, men också att, genom sitt Arsenalhjärta och sin streetsmartness, fungera som motvikt till Wengers blåögdhet och fotbollsideologiska envishet.

Sedan är det som vi varit inne på tidigare. Jag önskar att jag skulle önska att få ha honom kvar. Jag vill fortfarande älska honom. Men kan inte förmå mig till det. Så nej, inte heller jag önskar honom kvar. Jag är trött på taktiska grodor, på grova malörer och på den nervositet, eller rena ovilja, jag tycker Wenger utstrålar i relation till spelarövergångar. Där han, tillsammans med Dein, gjorde grymma affärer, verkar han idag bara vara resignerad. Vi är alltid 2-3 spelare från att vara ett komplett lag, men vi blir det aldrig…

Bild för Fredde

Det ska sägas att jag tycker att rätt satsningar har gjorts tidigare. Men försäljningarna av Cesc, Nasri och RvP har skötts fel och när de nu har sålts så har dom inte ersatts på ett korrekt sätt. Men har full förståelse för att vi inte har kunnat matcha Citys löner och övergångssummor, därav att vi satsat yngre. Att vi satsat (yngre) på Nasri, Cesc, RvP och Song (t.ex) har varit rätt drag i mina ögon. Men med start förra sommaren så hade vi faktiskt pengar att fylla hål i truppen och vi gjorde klart med endast Özil när vi behövde mer.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Ja, jag är också med på den svåra vandringens tid, där arenabygget skulle finansieras och där spelarförsäljning fick bli ett av redskapen för att få arenan byggd. Men som du också är inne på, nu finns cashen och behoven av spelarinköp (kvalité) är smått oändliga, men detta till trots nöjde sig Wenger med Flamini+Özil följt av Kongo i januari. Och därmed gav han, återigen, bort den största chansen till ligavinst vi haft sedan 03/04 och förmodligen kommer att ha på mycket, mycket länge.

Ingen annan än Wenger kan ställas ansvarig för detta. Hans fåfänga gick före klubbens bästa och det är, i varje fall i min värld, inte kärlek.

Bild för George Adams

Håller med er alla i era inlägg och har samma funderingar själv, precis som säkert många andra gooners.

Att vi måste göra slut, med vår gamla kärlek AW är enligt mig helt klart, hur ångestfyllt det beslutet än må vara, De jobbiga besluten brukar ju vara svåra, men likväl!

I samma veva så hoppas jag även att splittringen, mellan fans och klubb och då framförallt dess ledning minskar. Att nästa manager är så stark så att han kan hjälpa till att bidra till detta hade varit fantastiskt. För förutom Wenger och hans olika nackdelar ni så förtjänstfullt belyst så har ju även klubben och klubbens identitet, en hel del att göra, oavsett manager.

Bild för Davidsson och Mannen

Tony George// Jag håller med, det var högst läsvärda kommentarer hela vägen, inklusive din! Sedan tar du upp en oerhört intressant ting, den splittring, spricka eller distans som kommit att växa de senaster åren. Det kanske är något allmänt, att gapen mellan storklubbar och dess följare ökat i takt med inkomster, pengarullning och att bollspelarna blivit onåbara? Men oavsett så har jag också sett den kring Arsenal och jag vill påstå att Wenger tillsammans med den övriga duon i propagandatriaden, Gazidis och Kroenke, bidragit till detta.

För i transferfönstrens inledning och när säsongskorten skall förnyas, då basunerar Gazidis ut hur mycket penger klubben har, att spartiderna nu äntligen är över och att klubben nu konkurerar på samma vilkor som de andra storklubbarna. Sedan börjar gnatandet och nagelbitandet med allt mer syrliga kommentarer från Wenger innan fönstret slår igen, kanske med Kroenke som inköpare/räddare i exemplet Özil, eller med Wenger som bortförklarare. Och oavsett; misstron till klubben och hur den sköts ökar för var dag och jag håller helt med dig om att Wengers efterträdare måste jobba med, och inte emot, fansen.

Bild för Kaj Poikela

Kanske inte helt oväntat står jag fortfarande bakom Wenger. Men det beror på att jag tycker att han gjort sitt viktigaste och bästa jobb efter flytten. Men tar vi inte FA-cupen börjar jag nog halta över på er sida. Kanske.
Det går så fort numer att jag har svårt att hinna med vilka managers som är bra och vilka som är dåliga. Idiotförklarade inte - om inte en hel fotbollsvärld så åtminstone en halv - nyligen både Mourinho och Pep Guardiola inom loppet av samma vecka? Den förre för alla sina dubbeldäckare och den senare för sitt eviga bollhållande. Om inte dem två är bra, vem fan är då bra? Brendan Rodgers? Åh ... just ja, han fick sitt i pressen alldeles nyss. Kan visst inte ett skit om försvarsspel.

 

Vi kanske kan ta en chansning med Roberto Di Matteo. Han lär vara arbetslös trots att han vunnit Champions League.

Bild för Davidsson och Mannen

A-C// Ja, den där är en av de svåraste delarna av den här diskussionen. Ena dagens nästa stora sak blir pannkaka bara efter en förlorad semifinal, typ. Klopp igår, Simone idag och framför allt; Moyes fiasko i Manu, vilket jag tycker blir precis samma typ av argumentlöst vedträ i diskussionsbrasan.

Sedan måste jag erkänna att Roberto Di Matteo nog var ett av de minst väntade namnen i den här diskussionen. Friskt vågat, A-C!