Modern Football Is Rubbish: Från The Soul Crew till Vincent Tan
tor 22 maj 2014 kl 07:47
Första gången jag stiftade bekantskap med fotbollsklubben Cardiff City var när jag, genom någon sönderläst och begagnad fotbollstidning, insåg att klubbens hemmaarena hette något i min värld så otroligt coolt som Ninian Park. Om att namnet gick att härleda till en engelsk krigshjälte och tillika lord som hette just Ninian, viste jag intet, för jag trodde det var någon walesisk variant på en såväl maskerad som härligt farlig krigare och det kändes otroligt fräckt. Då.
Andra gången jag stiftade bekantskap med fotbollsklubben Cardiff City var när jag, några år äldre, började intressera mig för olika fotbollsklubbars supportrar i allamänhet, dess olika subgrupper i synnerhet och sedermera landade i den engelska fotbollens på den tiden tämligen stökiga följen. Cardiff City var under denna period fast i en till synes evig träskvandring i tredje- och fjärdedivisionerna och det enda som utmärkte klubben var den mer osympatiska del av följarskaran, som ägnade sina regntunga lördagseftermiddagar åt att åka land och rike runt och slå folk på käften.
The Cardiff City Soul Crew, började sin stökiga färd i slutet av sjuttiotalet och tog namnet utifrån den grupp soulmusikälskande skinheads som då utgjorde kärnan i detta huliganfölje. År med ständiga konflikter med Swanseas Jack Army, Bristolklubbarna Rovers Gas Hit Squad och Citys City Service Firm, men även Leeds United Service Crew och Wolverhamptons Subway Army, stärkte Soul Crews ryktbarhet i takt med att klubbens spelmässiga kräftgång fortskred. Klubbens sportsliga resultat var inte speciellt bra men dess följare var desto bättre på att vara otrevliga, våldsamma och allmänt dåliga. Hellre bra på att vara dålig än inget alls, kunde man lätt tro att de tänkte.
Idag är fotbollens England ett helt annat. Borta är tack och lov det mesta av våldet, borta är arenornas ståplatser och borta är även den ruffiga Ninian Park. Idag spelar Cardiff City på ett tämligen charmlös Cardiff City Stadium och de hade inför den just avslutade säsongen lämnat träskvandringen i andra-, tredje- och fjärdedivisionerna för spel i Premier League. Men detta hade de också gjort det, till stor del, på bekostnad av sin identitet. Idag spelar The Blue Birds i röda tröjor med svarta byxor, den blåa svalan har förminskats och placerats längst ned i klubbemblemet som nu utgörs av en vildsint drake i en röd vapensköldsram och klubbens fokus är inte längre på Cardiffborna utan på den malaysiska populationens eventuellt potentiella fotbollsintresse.
Två bistra fotbollsresenärer framför en tämligen själlös arena. Före den röda drakens tid. Bild: Turist D&M
Fire and Passion står det numera i klubbmärket och visst är Cardiffborna säkert fortfarande passionerade, visst brinner säkert deras kärlek till klubben, men i takt med att framgången har skänkts klubbens följare har även priset blivit högre. Genom franchiserättigheter för avgörande delar av McDonald’s asiensfär och genom ett fingerfärdigt utnyttjande av den malaysiska statens klantigt utförda privatiseringar har affärsmannen och flerklubbsägaren Vincent Tan gjort sig en enorm förmögenhet.
Vincent Tan tog kontroll över klubben 2010 och när han i våren -13 gjorde slut på dess 51-åriga exil från förstaligan, gav han inte bara cityfantaster upprättelse och efterlängtad glädje. Han gav både dem och oss neutrala fotbollsföljare, den moderna fotbollens allra mest avskyvärda sida ett ansikte. De gamla Soul Crew var med största sannolikhet glada för att deras långa exodus då var till ända, att de fick spendera en säsong i fotbollens finrum och deras klubb är idag inte bara kända för att vara bra på att vara dåliga.
Men man undrar hur de tänker, man undrar hur de känner. Man funderar kring deras eventuella ambivalens över att ha en drake på klubbmärket, att ha ett förstaställ som är rött och över att behöva tillbedja en malaysisk affärsman som gjort såväl yrkesmässig som utseendemässig smaklöshet till sitt signum. En klubbägare som är uttalat för en utbredande fotbollsfranchise där klubbar bara i brickor i ägarens stora spel.
Att som Cardiffbo behöva sjunga denne affärvärldens tjuvåkande globetrotters namn, jubla när han gör ärevarv nere på planen och behöva lyssna till hans tal om klubbens inriktning på den asiatiska marknaden. Hur de känner inför ägare Tans önskade personkult, hans krav på underdånighet och för hans totala brist på respekt för såväl klubbens historia som kulturella arv. Hur de känner inför att Tan fick ett plötsligt infall, sparkade en driftig och omtyckt Malky Mackay, när laget fortfarande låg över nedflyttningsstrecket, och ersatte honom med Ole Gunnar Solskaer varefter de sjönk som en sten och föll ur ligan med ett pladask.
The Bluebirds in Red and Black fick en säsong i strålkastarljusets Premier League, de har nu fallit ur och är tillbaka i den såväl monetära som framgångsmässiga gung-fly som The Championship så lätt riskerar att bli. De fick sina femton minuters kändisskap men är nu tillbaka, till synes, fast i den moderna fotbollens ekorrhjul. Man undrar om de idag känner igen sitt Blue Birds, dessa Soul Crew from The Bearpit och man undrar hur de känner inför detta den moderna fotbollens mest tudelande ansikte. Vad tror du?
Kommentarer
- Logga in för att kommentera
- Logga in för att kommentera
Tack för ditt oerhört läsvärda inlägg, A-C. Jag måste erkänna att jag håller med om det mesta även om uttrycket "sunt förnuft" fortfarande är nedsmutsat av Bert Karlsson och den där fryntlige grevens smygande längs med de semirasistiska blåbärssnåren.
Men någonstans håller jag med dig i den frågan om varför allting måste vara svart eller vitt, antingen eller. Det är klart att det, tack och lov, endast är ett ytterst fåtal som är intresserade av våld i fotbollsrelaterade sammahang. Det är klart att vi vill få bort det för alltid, men där safe-standingförespråkarna fortfarande stöter på så massivt motstånd som de gör, där arenor tystnar allt mer för var dag som går och där den globaliserade fotbollen hoppar upp och biter sig själv i baken, då har vi inte bara siktat fel, utan även hamnat rejält på sniskan. Hetsen efter pengar och profit får, precis som i den svenska skolan och sjukvården, sin naturliga back-lash. Och för mig är Vincent Tan någon form av den moderna toppfotbollens fulaste tryne, därför kändes Cardiff City som ett bra exempel.
- Logga in för att kommentera
Glömde säga att jag uppskattade ditt blogginlägg.
Och den där arenan på bilden ... ja, det är inte direkt Highburys östra läktares fasad. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att ni två hamnat på IKEA i Kungens kurva.
- Logga in för att kommentera
Tackar! Och du vet vad jag anser om din visuella mirakelverksamhet, eller? Och bilden ja... Herrar Fotbollsturist Manu-Mats och West Ham-Johan är synnerligen tillåtande personer, generösa och intagande snubbar på alla sätt och vis. Men inte ens de kunde lyftas upp av denna McStadium när den är som värst. Som du säger, ungefär som ett köpcentrum några mil utanför en stad.
- Logga in för att kommentera
Ibland kan extrema ytterligheter, som jag hoppas att detta är, bidra med något positivt. Det borde vara uppenbart att lex Cardiff skadar fotbollen på sikt och då även pengaströmmarna till UEFA, FA och andra. Då det senare händer ska vi få se på regelverk, kanske all in åt något annat håll. Var på matchen i Cardiff i december, härlig stad, trist arena, trevligt folk med mycket kvarstående passion men inte nöjda med sakernas tillstånd. Bra inlägg o diskussion.
- Logga in för att kommentera
Ja, så tänker jag också. Att det ur all denna ondska skall komma något gott. Att det där FFP faktiskt viser sig vara mer än en fransmans idé om att skydda franska lag (vilket det nog handlade om i början) och att de verkligen vågar följa upp och trycka till klubbar som inte följer reglerna. Men då krävs det nog större elefanter än shitty och psg. Då måste nog den spanska nepotismen, och då talar jag inte om Atletico, upp i ljuset för beskådning.
Och visst håller jag med dig i din beskrivning av Cardiff. Jag tycker folk var otroligt trevliga, rakt igenom. Människor som inte alltid levt på livets solsida, men ändå kunde ge värme. Fin stad men ja, arenan...
- Logga in för att kommentera
Tack för du belyser denna sak då detta engagerar mig mycket. Bra viktigt inlägg med djup och klokt svar AC.
Ja vad skall man säga om Vincent Tan, hans beslut och påverkan. Jag blir bestört, nästan äcklad över hans, och många andra ägares totala avsaknad av kunskap, förståelse för klubbarnas historia och traditioner osv.
För de kunde ha gällt vilken klubb som helst, det kunde ha varit vår klubb!
- Logga in för att kommentera
Gott att du uppskattar temat/ämnet även om det inte är så direkt Arsenalrelaterat och ja, jag håller med dig gällande A-C:s svar! Och sedan är det som du är inne på, man blir smått äcklad inför vad Mr Tan gjort med klubben. En klubb som egentligen inte berör mig något nämvärt, den klubben blir plötsligt det avskräckande exemplet och den varnande avarten. Och detta är framför allt det engelska fotbollssystemets fel. Att de låter snubbar som Mr Tan anses vara "fit and proper", något man verkligen skulle kunna fundera och ha åsikter kring.
- Logga in för att kommentera
Något annat i ditt blogginlägg som gjorde en nedstämd är att man blev påmind om hur rasister lyckades kapa den ursprungliga skinheadrörelsen. Det som från början var ett uttryck för bra soul, ska och reggae blev något för fula rasister.
- Logga in för att kommentera
Men inte Soul Crew, va? Jag upplever inte att de var särskilt rasistiska, mer snubbar från arbetarklassen som gillade att slåss. Typ. Men i sak, rasisternas stöld av en etniskt heterogen arbetarklasstil, håller jag med dig till fullo. Bedrövligt.
- Logga in för att kommentera
Som namnet antyder var de ju från början "riktiga" skinheads, alltså inga rasister. Lite aggressiva, men bra musiksmak!
- Logga in för att kommentera
Visst är fotbollssystemet och framförallt ägandeformerna hos engelska klubbar en viktig och avgörande faktor till varför det ser ut som det gör. Klubbarna har ju förvisso med några få undantag alltid varit "privatägda" men precis som AC skriver så verkar klubbägarna förr i tiden haft en större portion sunt förnuft en vad dagens hänsynslösa girigbukar till ägare uppvisar. Privatisering och möjlighet att tjäna grova pengar bra i vissa fall, absolut, men visst finns det avigsidor och detta är ett exempel. Titta på Pompey för ex. År av misskötsel och förhoppningar om snabba klipp slutade i katastrof. Som tur är fanns det i Pompey' fall seriösa lokala affärsmän och supportrar som orkade rädda klubben från att helt försvinna, och då även en över hundra år gammal och viktig tradition och stolthet för de boende i örlogsstaden.
Helt klart måste systemet hitta ett bättre sätt att godkänna ägare än vad som nu är fallet annars kommer medlemsägda Pompey och Wimbledon säkert att följas av flera klubbar. Vilken blir nästa?
När man diskuterar ägandeskap osv så blir många rädda att de sportsliga framgångarna helt kommer utebli, men det behöver ju inte bli så. Titta på den enda medlemsägda klubben i NFL Green Bay Packers från lilla Green Bay i Wisconsin. Det har ju genom åren gått rätt bra för dom( en av de mest framgångsrika klubbarna i NFL historia), trots eller kanske just därför att dom är ägda av de som verkligen bryr sig allra mest. De boende i regionen och supportrarna.
- Logga in för att kommentera
Härlig och läsvärd kommentar kring ägarna och hur ägarens mål och inriktning är avgörande. Utan att ha läst på något vidare känns det som att ägaren förr i världen var en lokal affärsman som kommit upp sig och sedan kunde ge tillbaka till klubben han älskat sedan barnsben alternativt köpa sig makt och lite solljus i den lilla stadens finare salonger.
Dagens ägare är ju ofta någon som inte växt upp med landets fotbollskultur och som antingen vill göra ekonomisk vinst på sitt ägande, köpa sig makt eller någon form av politiskt skydd eller immunitet. Visst finns det undantag i form av NUFC:s och Hull Citys lokalt förankrade ägare, men ingen av dessa är ju direkt poppis på hemmaplan.
Underbara exempel på medlemsägda klubbar och detta gav mig verkligen en varm känsla i bröstet. Härligt.
- Logga in för att kommentera
För att inte tala om Barcelona.
Teoretiskt är det toppen med klubbar som styrs av medlemmar och det finns bra exempel. Men samtidigt oroas man av tanken att vissa extrema grupper kan få för mycket makt och inflytande. Och jag tror att det är lätt hänt att passionen tar överhanden hos en ordförande och det slutar med en massa dyra lån som man inte kan hantera. Så lämpar man över lånen till nästa valda ordförande.
Vi har inte mycket till omdöme, vi supportrar.
:-)
- Logga in för att kommentera
Jag förstår vad du menar, A-C, men efter detta är min blogg så har jag bestämt att all text som skulle kunna sätta skitklubben barca i något ljusare dager skall ses på med yttersta skepsis. Bara så att du vet. :-)
Så en himla tur att du rundar av med lite fullt adekvat krösa-majande! Jag håller med dig i allt.
- Logga in för att kommentera
Barza är ett exempel.
Men en förening som verkligen håller " de sina" om ryggen, som håller på sina rötter, sin historia, traditioner osv är Atletic Bilbao, som också ägs av medlemmarna. Spaniens 3 största klubb, har aldrig trillat ur La liga, (tillsammans med Real M och FCB) trots att man bara spelar med spelare från Baskien. En helt fantastisk bedrift i modern fotboll och som gör dom värda all uppskattning. Har sedan 20 år en bask som svåger och har av den anledningen fått mycket information om klubben. Har även varit på San Mames vid 2 tillfällen. Måste vara de stoltaste anhängarna av en fotbollsklubb ww. Ett mycket bra exempel på att man kan nå stora framgångar om man lyssnar på sina fans och medlemmar och spelar med ett i stort sätt hemvävt lag som dessutom ägs av medlemmarna. Aktningsvärt!
- Logga in för att kommentera
Det som blir nackdelarna med helt medlemsägda klubbar är ju Barcelona och Real Madrid klara exempel på. Presidentvalen är korta och populistiska, precis som 90% av all demokrati. Om man hårddrar demokratin så vinner sänkta skatter framför arbete för förbättrad miljö alla gånger. Om man slår över det på fotbollsklubbar så vinner en värvad ronaldo där en presidentkandidat har förhandskontrakt framför en stor satsning på egna akademin och ser till att spetsa med nödvändiga spelare utifrån det. Om man ser på Barcelona så köpte Laporta allt till höger och vänster men drog på sig alla möjliga skulder, och nu får Bartomeu rensa upp det som Laporta lämnade efter sig.
Om man ser på demokratin kan ju t.ex ett land som Kina titta mer långsiktigt på saker och ting än vad USA kan. I USA handlar det bara om de kommande 4 åren, har man tur får man 4 år till. Sen får nästa jävel rensa upp det.
Det absolut värsta vore ju ifall huliganer tar sig in i styrelserummet. Huliganer ryktas ha en (minst) indirekt röst i Djurgårdens och AIKs styrelser.
You win some, you draw some
- Logga in för att kommentera
Visst finns det problem även i medlemsstyrda klubbar Freddee men dom är knappast större än ex Arsenal' s eller andra privatägda vare sig det är bra exempel eller dåliga som ex Cardiff och att jämföra Barca med Ahtletic club gör verkligen inte baskerna någon rättvisa. Där fungerar det utmärkt och dessutom hänger det sportsliga med klart godkänt trots avsaknad av dyra spelarinköp, och kolla vilka spelare dom fostrat i den miljön, vi vill ju ex värva en av dom i Martinez.
Men visst tusan skulle de kunna fungera i en större utsträckning även i England. Kan Packers klara sig genom att vara en icke vinstgivande medlemsstyrd klubb i den mest pengastinna av ligor, superkapitalistiska NFL så borde ju flera Engelska fotbollsklubbar på olika nivåer kunna ha ett liknande ägarskap.
- Logga in för att kommentera
Absolut det fungerar olika bra i olika klubbar. Tog egentligen bara upp några hårddragna nackdelar med medlemsägda klubbar, lite för att mena att det inte är svaret på "meningen med livet". Just Bilbao är väldigt unik iochmed att dom MÅSTE fostra egna spelare, var ska dom annars hitta sina spelare?
Absolut skulle jag vilja ha en större andel medlemsägda aktier i Arsenal, inget snack om den saken. Och det är förmodligen betydligt fler fördelar än nackdelar med medlemsägda klubbar än privat men i stort för större klubbar så är sällan långsiktighet en av de fördelarna eftersom de utvalda topparna sällan vet ifall dom kommer sitta kvar över nästa år/valperiod och dom då behöver resultat direkt. Dock är det skillnad mellan Spaniens ägarskap och t.ex Sveriges och Tysklands. 51% regeln tycker jag är bra, för det innebär att medlemmarna alltid har det sista ordet men även att andra personer (utan större vinstintresse eftersom dom har inte den makten) kan sitta i styrelserummet och i större utsträckning stå för långsiktighet för enligt 95% av alla supportrar är man inte bättre än vad man var den förra matchen.
Men absolut helt privat ägande är som att spela ryskroulette där det gäller att inte få en av kulorna mot pannan. Cardiff fick förmodligen en hel atombomb mot sin panna när Tan köpte klubben.
You win some, you draw some
- Logga in för att kommentera
Och i den här ryska rouletten tycker jag att vi kommit undan hyggligt. Kroenke är kanske ingen välgörare men han är ingen Sauron heller. Han har ingen som helst passion för Arsenal eller "soccer", med det handlar heller inte om att enbart mjölka klubben på pengar. Skulle jag få möjlighet att prata med honom någon gång skulle jag erkänna att jag hade mina tvivel, men att jag tycker att han skött ägarskapet bra. Det känns som att vi agerar långsiktigt (kanske lite väl försiktigt) men sakta men säkert har vi kommit till en nivå där vi kan buda om de riktigt bra spelarna. Åtminstone i teorin.
- Logga in för att kommentera
Grejen är väl den att många anhängare, (framförallt lokala old timers dvs de som stått bakom klubben i vått och torrt, från sent 1800 tal tills dags datum) inte har samma behov av köpta framgångar till vilket pris som helst. Utan ser andra värden som ex klubbtraditioner, gemenskapen kring klubben och något sånär lokal förankring mm. som bra mycket viktigare. Jag är ex en av dom som har den åsikten, trots att jag inte har Avenell eller Gillespie Road som hemadress, tyvärr ;-)
Där är nog den stora diskrepansen mellan många lags anhängare.
- Logga in för att kommentera
Jo, jag vet. Det där är den Stora arsenalska tragedin. Förra säsongen mötte jag upp med en kompis som jag känt sedan mitten av 90-talet och han berättade att verkligheten till slut hunnit ifatt även honom; det var den sista säsongen han ansåg sig ha råd att köpa ett säsongskort. För första gången sedan säsongen 1979-80 är han utan säsogskort. Det är ett djupt tragiskt fall och bakom ligger även försämrade förhållanden inom brittisk välfärd. Då han har en sjuk son att vårda finns inga val. Och han är ändå en fantastisk ambassadör för Arsenal på sociala medier och dessutom en hängiven samlare av allt Arsenal (har själv köpt och skickat ett ex av den svenska filmaffischen "Arsenal-mysteriet" till honom). Hans fall berör in i själen men jag har inga lösningar. Och det är svårt att sitta i Johanneshov och tycka. Skulle tippa att merparten av alla Arsenalfans ändå föredrar att klubben värvar stora spelare och betalar dem höga löner - läs mjölkar de fans som går på matcherna på pengar.
Själv blir jag glad när vi vinner något men ärligt talat är det inte så viktigt längre. På grund av Arsene Wenger har jag redan fått uppleva fler pokaler än jag vågade drömma om. Och numer upplever jag i stort sett samma kickar när vi lyckas få fram en bra spelare från de egna leden som när vi vinner cupen.
Det paradoxala är att Wengers makalösa arbete med klubben gjort den så stor och populär världen över att gamla gooners nu hamnar i kläm.
- Logga in för att kommentera
Ja, det är djupt tragiskt, och tyvärr är inte din kompis ensam i den situationen. Det finns tyvärr otaliga exempel, och det är enligt mig inte acceptabelt. Här har klubben misslyckats!
Det finns många storlag i världsfotbollen på samma nivå och med stor supporterskara som har avsevärt bättre supportervård än vad Arsenal erbjuder, och därtill även mycket billigare biljettpriser.
Tycker det är skamligt och om den dagen kommer, vilket gud förbjude att Arsenal på något sätt hamnar i fel händer med problem både sportsligt och ekonomiskt, vad finns då kvar i Islington?
Hellre en klubb med bevarad och frisk själ än en klubb som tappat detsamma!
- Logga in för att kommentera
Freddee, A-C och Tony George// Tack för en samling oerhört läsvärda inlägg. Ursäkta att jag inte kommentart dem tidigare, men jag har suttit skeppsbruten (nåja) under nästan hela helgen och således inte haft möjlighet att kommentare. Och nu tänker jag, i nästa blogginlägg, kasta mig över en annan fråga.
Men stort tack för era genomtänkta och välformulerade kommentarer. Det är snubbar som ni, och de andra kommentatorerna, som håller blogglågan levande!
Jag tror inte att de hoppar av glädje.
Problemet med mycket av fotbollen i England är att det är så svart eller vitt. Ingen normalt funtad människa vill gå tillbaka 20-30 år i tiden med alla bråk, all öppen rasism, läktare som var så packade att folk var tvungna att kissa där man stod eftersom det bara fanns ett fåtal toaletter för en läktare som tog kanske 15 000 människor.
Men priset för att få bort det har varit lite för högt. Ingen normalt funtad människa vill heller att man utan vidare gör om klubbens emblem, skalar bort ett latinskt motto, ändrar färger och andra dumheter som du beskriver ovan.
Det beror på att människor inte lärt sig uppföra sig. :-) Så länge man hade ståplats och för lite bevakning tog unga grabbar sig vilka friheter som helst. När man väl stramat upp allt kring det tar sig affärsmän och oligarker vilka friheter som helst. Allting måste vara så jävla antingen eller hela tiden. Som i politiken. När folk får för sig att det ska privatiseras går de All in och fast de märker att skola, omsorg och transporter och annat går åt fel håll med tydliga sämre resultat vägrar de ändra sin uppfattning. Och likadant är det åt andra hållet, allt ska förstatligas om det är fel på ett enda privat vårdhem. Vad fan har hänt med sunt förnuft? Varför kan inte folk ta en bärs, sätta på en låt med Gregory Isaacs och tänka: Hmm, det där funkar, det där funkar inte. Lite som Bundesliga. De tycks ha hittat en medelväg med lagom "statlig" styrning uppifrån (51%-regeln). Jag har flera kompisar som börjat åka till Tyskland för att se fotboll och de gillar det. Ska försöka se en match i Bundesliga nån gång.