Unleash Hell: The Sequel

I föregående inlägg resonerade jag kring vilka spelare som vi behöver handla in för att stärka upp målvaktspositionen och det centrala mittförsvaret, för att sedan förvirrat irra omkring i någon form av högerbacksrelaterad träskmark som mestadels stank av min egen okunskap alternativt ovilja. Utan att nedslås av det sistnämnda tar jag idag raskt ett kliv upp i banan och börjar med att fästa det Arsenalska flaggskeppet vid mittfältsbryggan innan anfallspositionerna skall knopas ihop. Upplägget på dagens text kommer kanske skilja sig något från föregående inläggs men jag hoppas ni har överseende med detta eller också förstår meningen med det.

Som säsongen har sett ut så har vi klarat oss bra, på gränsen till väldigt bra, mot de något sämre lagen men katastrofalt dåligt mot de lag som är på vår tabellmässiga nivå. Vi skall inte strö än mer salt i de upprivna topp 5-såren, men uppenbart är att det, i mötena med dessa motståndare, har blottlagts en oändlig sårbarhet, vilken inte bara vilar på Wengers ovilja att anpassa Arsenals spel utifrån motståndets, utan också måste åtgärdas med spelarinköp under sommaren. För utan att låta någon skugga falla över vår bildsköne dansbandsikon Mikel Arteta, så blev det under dessa möten, tillsammans med några av Champions Leaguematcherna, så smärtsamt uppenbart att Arteta faktiskt varken är den defensivspecialist eller den centrala mittfältsdynamo att starta snabba omställningar med, som ett lag av Arsenals klass behöver. Vi behöver således en defensiv mittfältare som faktiskt är just en defensiv mittfältare, och inte en omskolad offensiv dito, som har en förmåga att hantera bollen även när han sätts under press.

Defensiv mittfältare: Under vintern och våren har namn som Bayerns Javi Martinez, Lars Bender från Bayer Leverkusen samt Lyons lagkapten Maxime Gonalons sagts vara under Wengers så kallade radar. Den förstnämnde kom till Bayern som ett kostsamt nyförvärv men har, efter Pep Guardiolas intåg i den tyska storklubben, på många sätt seglat vilse i en mittfältshierarki som är allt annat än lättnavigerad. Skulle Martinez komma till Arsenal, skulle vi inte bara få en mittfältare som utan svårighet kan vikariera som mittback, vi skulle också få en defensiv mittfältare av absolut världsklass. Jag skulle bli överlycklig på alla sätt och vis om han kom till Arsenal, men ryktena om Martinez önskan att söka sig vidare känns mer som ett sätt att positionera sig inom nuvarande klubb, antingen lönemässigt eller statusmässigt.

Lars Bender är, till skillnad från tvillingbrodern Sven, kanske inte en helt renodlat defensiv mittfältare, utan mer av en box-to-box som har fått ta, och därefter visat sig kunna även, de defensiva uppgifterna allt mer med åren. Till sin förmåga att slå öppnande passningar, även under press, går att lägga en numera tämligen väl utvecklad markerings- och tacklingsförmåga och Lars har varit den överlägset mest tacklingsbenägne spelaren av samtliga i Bundesliga de tre senaste åren. Det ryktades att Wenger var intresserad av honom redan förra sommaren vilket då strandade på Leverkusens ovilja att sälja och till detta gick Lars i våras ut och hävdade att han ännu inte ansåg sig redo för en bärande roll i ett så kallat storlag, som exempelvis Arsenal. Ett något märkligt uttalande kan tyckas, men det skall nog också sättas i relation till att Lars trivs i Leverkusen och till att de kommer att kvala till Champions League kommande säsong.

Dessa två ovan nämnda spelare, Javi Martinez och Lars Bender skulle tas emot med öppna armar och båda skulle, i olika grad, medföra både prestige och styrka till klubben även utanför själva spelplanen. Men jag vill ändå ta tillfället i akt att slå ett slag för en annan spelare som jag oerhört gärna skulle vilja se som defensivt ankare på Arsenals mittfällt, som skulle kunna vara någon sorts postmodern Wengervärvning och denne spelare är Southamptons Morgan Schneiderlin. Fransmannen Schneiderlin saknar med sina 181 centimeter kanske något av längden, men han var föregående säsong (12/13) den spelare som stod för flest brytningar, genomförde flest antal lyckade tacklingar och som uppmättes ha högst så kallad work-rate i hela Premier League.

Han kom till Southampton i juli 2008 och har inte bara genomgått en acklimatisering till England i stort utan också till den engelska fotbollen och sin roll i den på ett synnerligen gynnsamt sett. I och med oro i Southamptons ägarled så verkar nu Pochettino inte längre vara sugen på att stanna kvar i klubben, varför en större spelarflykt verkar vara i anstormning från klubben i söder. Frågan är hur klubben ställer sig till alla potentiella flyttar. Luke Shaw ryktas ju vara på väg till manu för hissnande £27 miljoner och Adam Lallana till foolsen-affären landar troligtvis över £25 miljonerstrecket. Är Southampton då villiga att släppa ännu en startspelare, med kontrakt till sommaren -17, och i så fall för en kostnad som Mr Wenger anser vara adekvat för en spelare på en position som han tidigare visat sig vara högst ovillig att betala speciellt mycket på?

En kille som uppenbarligen har många kvalitativa strängar på sin lyra. Bild från Bildbyrån.

Anfallare: Att Arsenal behöver ännu en anfallare måste nog anses vara den europeiska toppfotbollens främsta understatement och januarifönstret var närmast en semiperverterad orgie i strikernamn som antingen var klara eller på väg till klubben. Som vi alla vet så blev det ingen striker, ingen Julian Draxler att skola om till falsk nia och inte ens en inlånad tummetott till veteran, varför vi fortfarande har samma underskott på den centrala anfallspositionen och varför vi troligtvis står inför ännu en namedroppingorgie detta fönster.

Under våren ryktades om anfallare såsom Edin Dzeko, Mario Balotelli och Loic Remy varav den förstnämnde nog spelade till sig en mer solid plats i city under våren, den andre fortfarande är att anse som, om inte en tickande social bomb så i varje fall, en viss risktagning medan den sistnämnde både har en diger skadehistorik och en uppskjuten rättstvist hängande över sig och sitt namn. Remy gjorde, trots att han sedan februari spelade utan passningsleverans, 14 mål på 26 matcher i ett NUFC som helt slutade spela boll, Wenger har under ganska många år uttalat sig positiv till den tidigare så lovande fransmannen och Remy verkar fungera bra med Giroud i landslaget, varför hans namn måste anses vara allt annat än avskrivet.

Under januarifönstret talade jag bland annat om Portos Jackson Martinez som vore ett bra val utifrån att han, precis som Remy, även kan spela ytter, men jag tror att hans höga markandsvärde tillsammans med att de portugisiska klubbarna har rykte om sig att vara bra på att få betalt för sina spelare, gör att han inte är något alternativ för klubben. Vidare anser jag att Julian Draxler, trots en något sämre vår i Schalke, vore ett namn för Arsenal, men även här kommer nog priset att (ännu en gång?) sätta käppar i det arsenalska transferhjulet.

Jag tycker inga av ovan nämnda spelare är dåliga och jag skulle inte deppa om någon av dem blev vårt inköp i sommar. Det handlar om stora namn, varav några känns mer aktuella utifrån våra behov än andra och även en lågprofilvärvning som Remy skulle kunna tillföra oss bredd och alternativ. Men på min önskelista står det två namn och dessa är Edinson Cavani, psg och Alexis Sánchez, fc barcelona.

Den högst versatile Cavani kom till Paris från Napoli föregående sommar och ryktas nu vara en del av det uppkomna sammarbetet mellan två av fotbollsvärldens axelmakter chelsea och psg. Med en trolig prislapp större än Özils runt sin hals, känns han föga trolig till Arsenal och detta trots att han, i Ibrahimovics skugga, inte gjort sig riktigt hemmastadd på Parc des Princes. Endast ett plötsligt infall att faktiskt försöka följa FFP skulle få psg att sälja Cavani och då troligtvis till ett pris långt över Wengers önskemål.

Så med Cavani struken från listan står vi kvar med fc barcelonas chilenske anfallare Alexis Sánchez. I Sánchez skulle vi inte bara få en kvick spelare som är bekväm såväl ute på någon av kanterna som centralt i banan. Hans ringa längd omöjliggör ett targetspel men hans snabbhet och spelintelligens skulle ge Arsenals många kreativa passningsläggare en måltavla i absoluta världsklass. Sánchez ryktas stå högst upp på Juventus inköpslista (som om de behövde ännu fler anfallare) varför Wenger nog får vara kvick i vändningarna om en affär skall bli möjlig.

Men det faktum att barcelona ryktas stå inför en ombyggnation av truppen och Sánchez ryktas vara en av de spelare de är beredda att släppa, torde göra att priset skulle kunna glida långt mycket lägre än till det uppskattade marknadsvärdet runt £25 miljoner. Sánchez anses av många tyckare också vara så nära Suarez, minus filmningarna och bitandeticksen, du kan komma varför jag tror han skulle kunna vara precis det Arsenal behöver för att få ett såväl kompetent, oberäkneligt som dynamiskt anfallsspel av yttersta klass. Och detta utan att klubben skall behöva slå något transferrekord.

Detta var alltså mina förslag till inköp på den defensiva mittfältspositionen och på det centrala anfallet. Jag förstår att många skulle kunna komma upp med andra namn som de anser bättre och jag förstår också att många skulle kunna hitta andra positioner vi skulle kunna handla in spelare till/på, men jag tänker återkomma till eventuell de luxe i sällskap med den summering jag ämnar göra i mitt nästa blogginlägg. Hoppas du uppskattad dagens läsning och hoppas du återkommer till nästa inlägg.