Medlemmar: 8806 st.
Visa menyn

Mannen med den ljusblåvita halsduken

Davidsson och Mannen
fre 16 jan 2015 kl 07:12

Jag har i princip haft samma väg till mitt arbete i nästan tio års tid. Jag har inte haft samma arbetsuppgifter, i perioder har jag varit ute och flängt i utomsocknes verksamheter och jag har kunnat utveckla både mig själv och min yrkesperson under åren som varit och gått. Man jag har haft nästan samma väg till arbetet under en herrans massa år. Ni vet hur det är, under ett tidsspann som detta hinner man stöta på ett antal människor som antingen delat delar av eller korsat samma väg till arbetet, varför man till slut nästan nickar eller hejar som om man vore bekanta. Man går samma steg och delar samma vanor, har inget annat gemensamt men hjärnans förkärlek till igenkännedom lurar en att tro att det finns andra relationer än dessa just vanemässiga.

På min arbetsvägs allra sista del möter jag ofta en cyklande man i högt tempo. Han är ganska tanig, är säkert vältränade och har alltid en fokuserad blick på sträckan just framför sig. Han brukar varken verka vara sådär jättesprudlande glad eller mister bister, han har inga speciellt utmärkande drag, men verkar vara ungefär som du och jag och som alla andra är. Denna man brukar jag möta nästan varje morgon. Jag ser honom, men han ser inte mig. Jag ser honom, men tänker inte mycket på det.

Måndagen den 14:e maj 2012, var en annan dag än de vanliga och den cyklande mannen visade sig då vara en annan än jag trott. För måndagen den 14:e maj, 2012 var första dagen jag såg honom bära en halsduk med ljusblåa och vita ränder. Och måndagen den 14:e maj, 2012 var dagen efter att Manchester City hade vunnit sin första ligaseger sedan 1968 och sin totalt tredje ligaseger, någonsin, sedan klubben grundades 1880.

Nu känner inte jag alls mannen jag talar om och jag vill vara den siste att försöka sätta mig till doms över andra människor, speciellt de jag inte känner eller har någon verklighetsbaserad relation till. Men när jag såg denna ljusblåvita halsduk på en i brådska cyklande man, en halsduk jag aldrig tidigare hade sett honom bära, blev han för mig en bild av den moderna fotbollens nya ansikte. För jag vet ingenting om honom, han har säkert följt Manchester City under en mängd svåra år, främst i skuggan av deras framgångsrike granne. Han har säkert följt, våndats och lidit med laget under så många år, eller så har han inte det. Om detta vet jag intet, med det jag vet är att han aldrig burit sin ljusblåvita halsduk på väg till, vad jag antar är, hans arbete tidigare, men valde att göra sin halsduksdebut dagen efter att de vunnit ligan för första gången på över fyrtio år.

En av vår familjs stora kärlekar. Bild från Flickr.com: ”FredIsDead”

Laget som den cyklande mannen med den ljusblåvita halsduken följer kommer nu också stå som värd för söndagens stormatch med Arsenal som en av kombattanterna och Arsenal kommer då att möta ett lag som är något så ovanligt som helt befriat från spelarskador. Manchester Citys ända avbräck får anses vara den i Africa Cup of Nations medverkande Yaya Touré, som kommer att lysa med sin frånvaro vilket även gäller klubbens avbytarbänks senaste 30-miljonerpundsman, Wilfried Bony. Jag åtgår ifrån att Wenger formerar laget utifrån ett 4-2-3-1-system och gör det enligt följande:

Ospina
Bellerin – Mertesacker – Koscielny – Monreal
Coquelin – Rosicky – Cazorla
Oxlade-Chamberlain – Giroud – Sanchez

Som ni ser så är de elva utvalda spelarna, med undantag för det av Arnautovic framtvingade högerbacksbytet, exakt samma som Wenger valde att ställa framför Stoke i söndags. Vissa vill påstå att vi då spelade 4-1-4-1, men jag vill hävda att Rosicky, trots dennes ofta höga defensiva presspel och offensiva byten med Cazorla, hade sin utgångsposition bredvid Coquelin och inte framför den i sådana fall mer ensamstående unge fransmannen. Högerbacksplatsen skall innehas av den snabbare och på kanten mer tryggare Bellerin framför mittbacksbackuppen Chambers, Ramsey får bida sin tid i den, mot Stoke, så temposättande Rosickys skugga medan Özil får göra detsamma i den i nuläget smått opetbare Cazorlas dito. Anfallstrions utformning bryr jag mig inte ens om att kommentera.

Till denna startelva har vi något så lika magiskt som ovanligt som en bänk värd namnet. På den kommer det förhoppningsvis gå att finna spelarnamn såsom Szczesny, Gibbs (eller Chambers), Flamini, Ramsey, Özil, Walcott och Campbell, vilka inte är några dåliga förutsättningar att ta till vid behov av en Plan B när matchen står och väger. För det hoppas jag den fortfarande kommer att göra även när de, ofta allt för försenade, Wengerska bytena skall göras och att vi inte har tappat matchen redan i inledningen, som vi brukar göra när vi möter topp 5-motstånd. Jag kanske inte kan kräva att vi skall leda och styra matchen när den skall gå in i dess slutskede, men jag önskar så oerhört mycket att matchen inte skall vara över och förlorad redan innan Arsenals spelare behagat starta sitt söndagsskift.

Jag har ingen aning om hur spelet kommer vara, hur matchen kommer gestalta sig eller vilket slutresultatet vi kommer att behöva förhålla oss till. Jag vet bara jag kommer att sitta där i soffan med mina stora förhoppningar och med armen om min lille pojk. Han i någon av alla sina Henry 14-tröjor och jag med min rödvitrandiga halsduk med kanoner av guldfärgad tråd i var ände, över axlarna. Efter en stund kommer jag att resa mig för att vanka av och an med en Brooklyn Lager i ena handen och en snusdosa i andra. Han kommer att hämta något av sina svärd att fäkta runt med, någon av sina pistoler att skjuta vilt omkring med eller någon starwarsansiktsmask för att skydda sig mot den annalkande faran och den frätande känslan av ovisshet.

Med största sannolikhet kommer vi båda att lida, jag över att ännu en gång ha sett mitt hjärtas lag förlora mot ett lag som vi egentligen borde kunna konkurera med och besegra. Han under oket, och förbannelsen, av att ha en far som hade ovettet att märka honom för livet med en falnande klubbs stigmata. I goda tider och i dåliga tider, i med- såväl som i motgång. För i vår familj byter vi inte preferenser, vi byter inte färger och vi byter inte lag. I vår familj bär vi inte våra halsdukar efter seger. Vi bär dem efter seger, efter oavgjort och vi bär dem efter förlust. Och så även på måndag om det skulle behövas. COYG.

Kommentarer

Bild för Byarum

Nästan litet episkt och mycket stimulerande läsning.

Vi tar dem på söndag.

Tack Davidsson!

Bosse

Bild för Woody

När jag läser detta förundras man över hur man som supporter kan känna stolthet över en ligaseger byggd på bristande etik och bara suspekta pengar. En god vän till undertecknad var Chelseasupporter men lade detta åt sidan då någon skum ryss pumpade in pengar i klubben. Vart ligger finessen och kunnandet i dessa klubbar ? Usch ! Rock on !

Bild för George Adams

Vi skall nog inte slå oss för mycket över bröstet Woody. Vi är inte på något sätt oskyldiga till pengahysterin och nuvarande utveckling. Inte i City eller Chavsen klass, men ändå.

Kanon D&M. Där knöt du ihop halsduken bra :-)

Bild för Woody

Jag är fullt ut medveten om att Arsenal är med och grisar, tyvärr. Fortfarande så försöker ändå Arsenal utveckla och handla spelare på rimlig nivå, än så länge. Rock on !

Bild för Kåben

Dina inlägg är som vanligt en fröjd att läsa, du levererar igen

Bild för Gerth Palm

Sjuka pengar, orimligt minsta sagt men ändock en väsentlig skillnad om man använder pengar man tjänar in på verksamheten, kallas marknadsekonomi.

Bild för Fredde

Om man ser till supportern som du mötte varje dag på cykeln så är det i mina ögon respekt om han hade haft en ljusblå-vit halsduk genom alla dessa år när det varit kallt. Nu letade han upp den halsduken när dom vann ligan, och så fungerar även alla "Chelsea-supportrar" jag känner. När vi har torskat mot dom och alla gliringar kommer in så brukar jag länka till ramsan, "where were you when you where shit?". Då blir det oftast lugn och ro. Att vara supporter för en klubb är ingenting man väljer, man väljer ju inte vilken tjej man ska bli kär i, och i mina ögon så väljer man inte fotbollsklubb heller. Man faller för en, det är barndomskärleken som faktiskt blivit kvar resten av livet.

 

Angående pengahysterin och våran roll så är den enkla förklaringen att man flyttade från Highbury för att kunna konkurera på allra högsta nivå. Men när beslutet och första spadtaget togs så skulle vi kunna vara drivande i pengahysterin vid det här laget utan att råna supportrarna mer än vad vi faktiskt gjorde på Highbury. Sen kom Roman in och slängde stora löner runtomkring sig, £100 000 fick Glenn Johnson, Wayne Bridge plockade ut £130 000 i veckan, centrallinjen fick ännu mer (alla utom Gallas). Henry tjänade £110 000 i veckan, PLs bästa spelare genom tiderna. När Mansour kom så verkade dom ha ett direkt nummer till Darren Dein och den avskyvärde Adebayor kunde höja lönen med över £100 000 i veckan och standarden blev att lönerna i City låg på minst £150 000 i veckan ifall du var inköpt.

Arsenal hade alltså övergett Highbury för att kunna konkurera med vilken klubb som helst i världen, och så helt plötsligt så höjdes standardlönerna i de klubbarna med toppambitioner med £100 000 i snitt per spelare för att Roman behövde skydda sina pengar mot Putin. Jag förstår att klubben vill konkurera trots de nya förutsättningarna, annars hade man lika gärna kunnat stanna på Highbury från första början. Men det absolut bästa våre såklart att sänka biljettpriserna och jag hoppas innerligt att FFP leder till det i längden.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Byarum// Tack så hemskt mycket för den responsen. Och jag hoppas du har rätt, att vi tar dem på söndag.

Woody// Ja, det är en spännande fråga, fast jag tror nog att man ganska snabbt, till skillnad från din chelseavän (vilket hedrar honom oerhört) ”gillar läget” och sedan verkligen gillar läget att följa ett vinnande lag. Kolla på kidsen som bara älskar spansk fotboll, vilket i realiteten innebär att de antingen håller på Real eller på barcelona. För det är dj-kligt kul att vinna och det räcker för de som tänker fotboll ungefär lika långt som de små pubertala näsorna räcker.

GeorgeAdams// Tja... det är väl grader i helvettet kanske och visst är vi en del av den enorma pengarullningen som den moderna fotbollen innebär, fast till skillnad från shitty, chelsky, psg och de båda spanska lagen kommer våra cash från din, min och alla andra följares ficka. Inte från någon shejk, oljemogul eller lokalpatriotisk populistisk politikers blodstänkta fingrar.

Sedan tackar jag å det ödmjukaste för berömmet, och jag är själv lite nöjd med ihopknutandet!

Kåben// Ah... tackar så mycket *varm i hela magen* Som kidsen säger...

Plöjare// Visst är det så, sjuka pengar oavsett vilket lag på den här nivån vi pratar om. Och som jag nämnde ovan, viss skillnad mellan de och vi.

Freddee// Jag vet inte om han hade haft, eller inte hade haft, den där halsduken liggandes i åratal. Det jag vet är att han inte visat den en endaste gång under alla de år jag mött honom, förrän ligasegern var bärgad. Och det säger en del enligt mig. För precis som du gör i relation till dina chelseavänner; var var du när ni var sk-t? Och min son har det stora dilemmat att jag valde, i hans ögon, fel klubb, dvs. en klubb som inte alltid vinner. Han har ställt frågan flera gånger: ”Varför kan inte vi gilla lag som vinner?” och då har jag förklarat det precis om du gör. Sedan är jag helt med dig i vår planering, flytten från Highbury, och hur den moderna fotbollens karta totalt ritades om när tjyvar och mördare ville köpa legitimitet genom att inneha en folkkär leksak. Vidrigt. Sedan hoppas jag, liksom du på FFP, även om jag i nuläget inte riktigt vågar tro att det skall korrigera de anomalier vi nu tvingas hantera omgång efter omgång, år efter år. Men ja, jag hoppas.  

Bild för Pelle

Du skriver så underbart målande. När matchen imorgon går in i sin slutfas kommer jag se dig och din pojk, det kan inte undvikas efter att ha läst dagens blogg. :)

Varför försöker du inte skriva en egen bok?

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Davidsson och Mannen

Pelle// Stort tack för berömmet, (när jag skrev slutet lyssnade jag till den underbara låten "Trubbel" av Olle Adolphson, vilket säkert hjälpte)! Jag har faktiskt funderat på att skriva bok, men då i en latmaskversion genom att sammaställa alla redan skrivna texter, kanske med undantag för THR (betygen) vilka kanske inte känns så aktuella så här några år senare. Kanske snacka med Lander och kränga boken i Arsenal Sweden-shopen. Tar jag mig vatten över huvudet? 

Bild för Dag Torgersen

Jag drömde i natt att vi låg under 3-0, och då slog jag av tv,n! -  ungefär 5 minuter för slut slog jag på och då var ställningen 3-3 hur det gick till slut vet jag inte för då var denna drömsekvensen över....tror jag må satsa lite pengar på oddset i morgon!

Bild för zimzon

låter som vi har identiska matcher, veckans, så att säga, höjdpunkt när det kommer till Pappa-Son-tid. min håller i vid en feldömd offside i allt från tio minuter till tio dagar. Trots alla undrande frågor från sonen under matchen så är det inte bara mysigt, utan även nödvändigt att ha med honom. Han är, nu när farsgubben blir äldre och äldre, mina ögon när det kommer till att snabbt lokalisera vem som gör vad. För man ska ju faktiskt erkänna att även en annan kan ta fel på Gibbs/Oxlade men då är den lille där och rättar till en med att "Det var han trean, Gibbs.". Underbara barn.

Förövrigt är "Trubbel" kanske den bästa svenska låten nånsin. Han vill så gärna stå upp för sig men har det, tack och lov, inte i sig när han väl träffar denna übertrevliga Don Juan.

Twitter: @zimzon80

Bild för MikeR

härlig läsning, känner mig optimistisk och tror vi kan greja detta och låter vi bara Chambers villa lite och köra den snabbare Bellerin ska vi ge dom en fajt iaf. Annars är jag rädd att dom kör över oss på högerflanken.

I'll answer to nobody !!

Bild för Davidsson och Mannen

DT// Första halvan av din dröm känns Arsenal, den andra delen vet jag inte riktigt. Det jag önskar är, som sagt att vi inte gör den där softa, sömniga och darriga starten som vi gjort så många gånger förr, när vi mött sk. storlag. Att Arsenals spelare är redo, igång och alerta när domaren (nåja, det var väl Dean, va?) blåser igång.

Zimzon// Jag+Henry+Arsenal är inne i en svår period just nu och så sent som efter Sotonmatchen skrev han ett plakat där det stod "Arsenal suger" och frågade ännu en gång varför vi måste följa ett lag som aldrig vinner... Och ja, va f-n skall man säga? Det är det här vi gör. Vi är Arsenal, i vinst och i förlust. Detta hade han oerhört svårt att ta till sig. Och ja, "Trubbel" är en fantastisk låt, kanske som du säger, en av de bästa. Jag har redan kommit på till vilken match den skall användas.

MikeR//Tackar! Ja, just vår högerflank kan bli spännande (för till vänster är jag faktiskt nöjd både med Gibbs och den vinstrike Monreal). För kan vår högerflank pressa ned deras vänsterdito och tvinga dem till hårt defensivt jobb, kan deras lag åka på en öppnande förskjutning och massa yta skulle kunna uppstå centralt eller ute till vänster. Samtidigt som de inte förmår anfalla som de brukar. Och ja, hoppas kan man ju göra. :-)

Bild för Fredde

Fan vad skönt! Äntligen kommer vi till en match med ett centralblock värt namnet. Santi är motm och Coquelin är den stora skillnaden idag kontra många andra dagar vi har varit uppe i manchester och spelat mot Abu Dhabi City. Ramsey var han otroligt bra, jobbar STENHÅRT!

Det här har jag inte sett på väldigt länge från oss, ett centralblock där man inte släpper in en jävel oavsett om det är Aguero, David Silva, Jovetic, Lampard eller Fernandinho. Och om Wengér vill stå för en underhållande fotboll, så var vi betydligt mer underhållande än City

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Håller helt med dig. Det var underbart att se ett Arsenal som inte alls var så där naivt som vi brukar vara utan cyniskt och beräknande, på rätt ställe vid rätt cityattack och ständigt med koll på defensiven. Väldigt ovant att se, men lika underbart för det. Otroligt skönt!