Medlemmar: 5011 st.
Visa menyn

Wenger don't do tactics

Davidsson och Mannen
tor 20 aug 2015 kl 08:29

Arsenals manager Arsène Wenger får ofta kritik för att inte vara en matchcoach kompetent nog att föra klubben åter till den absoluta ligatoppen. Att han inte bara är för ideologisk, vissa skulle till och med säga teologisk, i sin fotbollsuppfattning, utan också totalt saknar den grad av pragmatism man skulle kunna anses behöva för att segerrikt kryssa genom den grynnrika farled som EPL-säsong är. Att Wengers Arsenal spelar som Wengers Arsenal och så är det med det. Oavsett spelarmaterial och oavsett motståndets art. Wenger don’t do tactics, brukar det ju heta.

Detta är en bild som jag ofta delar, men vårens möte med övriga så kallade storlag samt Community Shieldmötet med chelsea visade upp ett avsevärt mer cyniskt och just pragmatiskt Arsenal. Efter citymötet talade Wenger om att det var spelarna själva som lagt upp den med Arsenalmått mätt defensiva taktiken, men om så är fallet bör faktiskt Wenger hedras även för den eventuella frikostigheten och prestigelösheten. Men oavsett om detta mer pragmatiska Arsenal vi sett under våren och mot chelsea är ett verk av Wenger eller av spelarna själva så är det en avsevärd förändring i relation till den smått dadaistiska men ack så satta naivitet som vi annars ofta utstrålat i de så kallade stormatcherna.

Men om Wengers matchcoachande fortarande lämnar mycket kvar att önska, så kan ingen hävda att han står kvar på samma fotbollsställe och är nöjd med där han står. Att han år efter år håller stenhårt på ”sitt” system och vägrar ändra sig. Snarare upplever jag det så att han använder somrarna för att se över spelsystem och numerära uppställningar. Under förra säsongens höst försökta han med 4-1-4-1 vilket inte fungerade något vidare, främst för att vi saknade den sittande mittfältare som systemet behöver och för att Özil trängdes ut på en kant där han, om sanningen skall fram, inte gjorde någon glad. Så under vintern återgick vi till 4-2-3-1 vilket, med Özil som 10:a framför Cazorla och Coquelin blev oerhört lyckosamt.

Nu har vi bara spelat två ligamatcher och det är så klart på tok för tidigt för att tolka Wengers tankar om nästa strategiska plan rörande spelsystem, men när twittrare @clivepafc lyfte frågan väcktes min nyfikenhet. Och när jag funderade kring de båda matcherna, mot West Ham och mot Crystal Palace, men även CS-matchen mot chelsea, så faller hans tankar inte så långt från mina egna reflektioner. För jag tycker att Wengers vurm för att spela centrala mittfältare som yttermittfältare och hans förkärlek för att centralisera Arsenals lag nu har tagit ännu ett steg. Detta bekräftades till viss del även av Ramseys kommentar efter Palacematchen, när han berättade att Wenger instruerat honom att nästan helt släppa kanten för att söka central yta bakom motståndarnas ytterback/mellan denne och aktuell mittback när vi var i anfall.

 
Hur central är egentligen Ramsey för Wengers Arsenal? Bild från Bildbyrån.

I spelet utan boll tycker jag att det mesta, på gott och på ont, ser likadant ut som det brukar göra. Giroud visar att han är en av ligans bästa defensiva anfallare när han pressar bollhållande försvarare, yttrarna backar hem och ger ytterbackarna understöd nog att stänga motståndarnas spel längs med sidlinjen medan Cazorla och, främst, Coquelin skyddar ytan framför backlinjen. Allt detta medan Özil njuter av sin fria roll, mestadels liggande på rulle för att agera när vi återfått bollen. Spelet utan boll tycker jag på det stora hela är sig likt (och återkommer till mer detaljerade funderingar i ett senare inlägg), men är det så att Arsenal, i spelet med bollen, mer eller mindre har övergivit vårt 4-2-3-1?

Och att vi har övergivit 4-2-3-1 för det i England, ganska ovanliga 4-2-2-2? Att vi idag spelar lite som det brasilianska landslaget, selecão, framgångsrikt gjorde under stora perioder fram till 90-talets slut? Där Cazorla och Coquelin i Arsenals version, är de som säkrar den centrala ytan framför backlinjen, där Özil och Ramsey, på olika sätt och med något olika primäruppgifter, delar på den centrala ytan bakom (eller vid löpningar; med) anfallarna Giroud och Sanchez, där den sistnämnde övergivit sin ytterkant för att bli just anfallare? Och där ytterbackarna, mot Palace Monreal och Bellerin, faktiskt var/är de enda som står för kantspelet? Att detta systembyte är den egentliga orsaken till att Ramsey går före spelare som Oxlade-Chamberlain och Walcott och att det är i detta spelsystem som inte Walcott får spela striker samtidigt som Sanchez startar på den konventionella vänsterytterpositionen?

Som jag nämnde är det alldeles för tidigt att sia om detta verkligen är ett mönster som Wenger arbetar för att sätta, om det är engångsföreteelse eller mer av en konsekvens av att Ramsey knös in i startelvan samtidigt som hans egentliga plats redan är upptagen? I min värld bygger ett 4-2-2-2-system på att yttermittbackarna dels får rätt understöd, främst av de centrala mittfältarna, men också har både mod och kompetens att ansvara för hela de korridorer som uppstår längs med de, av centraliserade yttrar, övergivna sidlinjerna. Det bygger på att de forna yttrarna, mot Palace Ramsey och Sanchez, löper oerhört mycket utan boll men framför allt bygger det på att Ramsey, Özil och Sanchez har hög passningskvalité och inte ger bort bollen, eftersom vi med 4-2-2-2 kan bli oerhört känsliga för omställningar, främst på kanterna, samma kanter som Ramsey och Sanchez just försakat.

Så är det då begynnelsen av ett systemskifte vi håller på att bevittna? Och om så är fallet, är det till ett system som fungerar för oss och gör oss svårare att besegra? Passar 4-2-2-2 spelarmaterialet bättre, optimerar det befintliga resurser och gör det oss mer effektiva mot de parkerade bussar vi ofta möter i ligaspelet? Eller blir vi bara än mer ihopkladdade i ett centrumhetsande Arsenalskt bollruntrullande? Riskerar vi att bli än mer statiska eller kan spelsystemet rent av göra oss mer utdragna och anpassade för ett snabbare omställnings- och anfallsspel? Så om Wenger nu har detta i görningen, är det rätt väg för Arsenal att gå?

Kommentarer

Bild för Sral

Jag tror faktiskt att det beror på vilka han startar med. Tendensen till kantspel är liksom större om Wenger låter Oxen eller till viss mån Theo spela (även om han ofta gör löpningar som en central anfallare och IMHO är bra på det). Men om Ramsey spelar tror jag också att vi är lite åt ett 4-2-2-2. Wenger jämförde en gång förra säsongen med Brasiliens landslag, men då har jag för mig att det var någon upplaga på 80-talet han nämde. Kan det ha varit VM 82? Vet inte, jag var inte så gammal då. Sak samma, kontentan är att det var ett landslag som hade fyra centrala mittfältare på banan, och att Wenger sa uppskattande saker om dem. Annars behöver vi ju inte kika så mycket längre än den roll Brolin hade till höger under VM 94? 

Sen håller jag med dig, tror också att Wenger primärt använder försäsongen till att experimentera taktiskt, men också att man inte ska underskatta honom som taktiker. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Det kan absolut vara så att det beror på vilka han startar med och det logiska vore att det är just det. Men Wenger är Wenger. Och som vi alla vet är han inte alltid den mest logiske tränaren där ute. Snarare den mest ideologiske tränaren. Och en av de mest envisa tränarna. Och då tror jag inte att den flexibiltet som systembyte i relation till vilka spelare som är tillgängliga, ligger riktigt för Wenger. Jag menar, Bendtner som högerytter i ett 4-3-3, bara en sån sak.

Men visst är det som du säger att det blir mer kantspel när vana kantspelare är på banan, på samma sätt som det blir mer centraliserat när startelvan fylls av "centralvana" spelare är på banan. Brolinreferensen är ju skön och inte helt fel, men skulle det, egentligen, inte mer ha handlat om att sätta ut exempelvis Özil på högerkanten? Eller så kanske Ramsey och Brollan är mer lik än jag begriper. Och det vore en härlig tanke att ha med sig!

Bild för Woody

Funderar ofta över detta med taktik och spelide. Ofta skapas låsningar beroende på den brist av flexibilitet som finns hos dagens spelare. Tycker man ska kräva av spelare och ledare på den här nivån att dessa ska kunna ändra taktik utefter hur motståndaren minst vill ha det. I Arsenals fall har det alltför många gånger sett likadant ut med handbollsduttande osv osv. Således enkelt för fienden att formera sin taktik. Spelarna blir stereotypa och tar sin förutbestämda ytor och löpningar i all oändlighet. " Ok gubbar nu går vi ut och rullar boll och har roligt", så sade en av min tränare på en i och för sig lägre nivå för ett antal år sedan. Vi sopade hem den serien. Överraska motståndaren, bryt mönster och sluta lås fast spelarna i överanalyserande roller. Det måste dessa kunna klara av, eller ? Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Jag delar din bild över hur det ibland ser ut. Men paradoxen här är att Wenger är känd för att vara en tränare som ger spelarna enormt hög grad av frihet. När det sipprade ut att han bett Sanchez korta bollinnehavstiden blev det jättestor grej, mycket på grund av att Wenger så sällan styr sina spelare. Instruktionen till Ramsey inför CP-matchen sticker också ut.

För Wenger vill att spelarna skall växa, att de skall uttrycka sin inre fotbollsjäl (ja, jag vet. Förlåt.) och göra detta i stor frihet. Lite av "ok gubbar nu går vi ut och rullar boll och har roligt". Därför blir det lite paradoxalt när vi kör fast, inte helt sällan på grund av avsaknad av en plan B, en annan spelidé eller en aktiv matchcoaching. Jag tycker själv att det är spännande med dessa fotbollsgeniernas kamp längs med linjen.

Bild för Jonas Eriksson

Ja det är just det som är wengers sämsta sida. Hans oförmåga att byta och ändra taktik. hans favoriter får spela lite för länge, och när någon annan byts in så ser det nästan jämt lika dant ut iallafall. Och när det inte går hans väg så viftar han mer åt domaren och klagar på han, än att jaga på sina spelare. Han har gjort sjukt mycket för Arsenal. Och man kan ju inte annat än bara älska han. Men enligt mig så borde han lämna in handduken och släppa in en hungrig coach. Wenger kan sätta sig i styrelsen och sköta om vår ekonomi istället. 

 

Bild för Sral

Vi får se vad jag tycker när jag äntligen kan se en ligamatch igen, på måndag. Förra hemmamötet mot Liverpool var jag på Emirates, och då startade Ramsey till höger och var lysande. Förvisso var hela laget skitbra, kanske förra säsongens bästa match. Lyssnar ni på Arsecast? De hade en diskussion om Ramsey i senaste avsnittet, tänkvärt, och det är en vattendelare. 

Bild för Davidsson och Mannen

jonas eriksson// Visst är matchcoachingen Wengers svaghet. Och som du är inne på så är även hans ovana att favoritisera vissa och helt stänga ute andra spelare något som klubben/laget inte direkt har nytta av. Sedan är det ju som du vet, Wenger går när Wenger vill gå

Sral// Jag har inte hört senaste Arsecast, men visst har Ramsey gjort bra matcher till höger, likaväl som han gjort sämre. Ibland blir jag rädd att han bara hade en fantastisk säsong i sig..?

Bild för Fredde

Jag tror att Wengér kan gå in precis som Mourinho och låsa matchen när han ser att det krävs. Att anfalla borta mot Barcelona är självmord, därför ställde man upp laget mer deffensivt på Camp Nou för några år sedan. Jag tror ärligt talat att i ligan så ser har varje match som en chans till tre poäng och han vill att sina lag ska vinna 3 poäng snarare än att skydda 1 poäng. Jag tror nog att Wengér har allt kunnande i världen när det kommer till taktik och fotboll överhuvudtaget, men han vill vinna 3 poäng snarare än att försvara 1 pinne.

Det jag vill se är snarare att våra spelare kommer i Ljungberg-löpningar som Özil får stå och pricka in bollar emot så som Bergkamp gjorde med Ljungberg. Det jag tycker blir när alla ska in i mitten är att isåfall så ska vi ju helst av allt ha ytterligare 2 Özil/Cazorla att ha i mitten.

You win some, you draw some

Bild för Sral

D&M: Nja, Ramsey gjorde väl en bra säsong förra säsongen också? Så en fantastisk och en riktigt bra. Tycker det visar att han har tagit ett snäpp uppåt. 

Jo, men precis. Det där med att Wenger inte skulle vara särskilt taktiskt kunnig tror jag är en myt, sen kan det säkert finnas en del naivitet och tro på sin fotbollsfilosofi emellanåt. Men jag ser hellre en sådan kontinuitet än vissa klubbar (*host*Spurs*host*)som byter tränare och spår lika ofta som en vissa byter kallingar. 

Bild för Martin Palmér

Ramsey hade en fantastisk säsong som b2b med Arteta som speluppläggare. Efter det har vi spelat med träben som DM och Ramsey har fått problem att prestera samma offensiv. Nästan som om det inte är Ramseys kvaliteter som är problemet utan att vi har ett mittfält som inte kan bygga spel bakifrån.

Bild för Sral

6+6 är inga dåliga siffror för en mittfältare. Alltså ingen dramatisk nedgång vad gäller att "prestera offensivt". Sen fick vi ju in Alexis som gjorde en del av målen och poängen också. Dessutom är Cazorla en bra speluppbyggare bakifrån, IMHO Men jag vet, din käpphäst är att Coquelin är ett problem för laget. 

Bild för Martin Palmér

Cazorla kan bygga men då finns ingen plats För Ramsey centralt så det hjälper ju inte. Sen kan jag väl tycka att 30% färre mål nog är en ganska dramatisk nedgång.

Jao, min största käpphäst är väl att Coquelin helt enkelt inte är en speciellt bra fotbollsspelare. Habil back up men knappt att han startat ens i Spurs/Liverpool/Everton/Southampton/Swansea.

Bild för Jonas Eriksson

30 % färre mål framåt.? Men skulle var skoj å veta hur mycket mindre det vart bakåt? 

Sen har vi ju inte samma uppfattning om Coq alls. Jag tycker han är bra i den roll han har och kommer bara bli bättre. Min käpphäst heter som bekant Ramsey.