Medlemmar: 1953 st.
Visa menyn

Du och jag, Wenger.

Davidsson och Mannen
ons 13 jan 2016 kl 12:37

Ingen som läst denna blogg har väl missat att jag nu för tiden bär på en viss ambivalens gentemot klubbens starke man, Arsène Wenger. Att jag förr i tiden stod bakom honom till hundra procent, beundrade honom för hans synnerligen progressiva ledarskap och ständigt tog rygg på Wenger Knows och allt som det begreppet stod för. Men också att jag under de senare åren i Wenger sett en allt mer åldrande man, en man vars envishet stundtals tippat över till rigiditet och en man vars vackra fotbollsideologiska idealism blivit en black om foten snarare än en tillgång för klubben.

Jag beundrar honom för hans enorma innovationsförmåga, för att han tog klubben till en platå vi tidigare mest touchat för att snabbt falla ur och jag hyser stor respekt för hur han kryssade genom arenabyggets grynntäta farvatten och förde klubben i land som kapitalstark och solid modernitet. Samtidigt hör jag ständigt mig själv sucka över märkliga byten som genomförs (alternativt byten som inte genomförs), över taktisk naivitet och framför allt över ovilja att spendera de pengar klubben uppenbarligen har för att optimera våra möjligheter att vinna ligatitel och återta vår plats i den europeiska fotbollstoppen. Att vi alla Arsenalföljare har honom att tacka för så oerhört mycket, men att jag ofta blir påmind av en gnagande känsla av att han kanske ändå inte är rätt person att föra klubben framåt i en allt mer cynisk fotbollsvärld.

Men just nu, idag, igår och efter i förrgår känner jag att han och jag står sida vid sida. Vi är helt överens, han har min hand när han önskar ta den och we’re liksom like this, som kidsen väl antagligen inte längre skulle ha uttryckt det. För när han under måndagens presskonferens fick frågan om vad han ansåg om den då stundande Ballon d’Or-ceremonin, vem han tyckte skulle belysas lite extra mycket i det genomkorrumperade FIFA:s lika genomkorrumperade propagandatingeltangel, så svarade han bland annat: ”I’m a big enemy of the Ballon d’Or. Who will win it? You know as well as I do that it’s certainly Messi who will win it. I think so. Overall I’m not a big fan of that.”

Wenger berättade under presskonferensen inte bara att han ansåg priset i sig vara tämligen ointressant, att det Adidassponsrade FIFA med största sannolikhet skulle komma att bevilja den lika Adidassponsrade Messi ännu en guldfärgad fjäder i hatten och att Wenger inte var någon vän av spektakel som detta. Men framför allt underströk han det han tidigare år klargjort, att han anser individuella utmärkelser som denna inte har någonting att göra med en sport som i sig är så fundamentalt kollektivistisk. Och nu att han till och med är en fiende till priset. Och här gifter sig hans syn på priset med min, här hamnar vi åter i samma brunsvarta Chesterfieldsoffgrupp och här möts hans syn på sporten fotboll min, mitt i prick.


En vandring utmed fotbollens framtid? Bild från Flickr.com: ”dolfi”

För i ett tidevarv där individualismens lov maniskt falsettsjungs av en kollektiv västvärldskör, har jag så många gånger stött på denna vurm för individualismen även inom lagsporten fotboll. Att i nyliberalismens tidevarv skall detta paradigm appliceras inte bara på flockdjuret människan i stort utan även på artens utövande av lagsporter. Vi har liksom bestämt oss för att själv är bäste dräng och att sköt-dig-själv-och-skit-i-andra skall omanvändas som slagträ mot både det dubbla kärleksbudet och hela vår överlevnads grundvalar. Det är vi innanför gränserna mot de utanför dem, det är jag, mitt och mina och det är kränkta små skrikande begär framför John F Kennedys installationstal från januari 1961, som avslutas med de bevingade orden: ” Landsmän, fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land."

Och denna falskklingande lovsång sjungs som mest högljutt i samband med dessa välregisserade tillställningar, såsom FIFA:s Ballon d’Or-galan. Och kidsen snappar upp det vuxenvärlden producerar varför de succesivt allt mer tror att man hejar på Ronaldo, Messi eller Zlatan. Och inte Real Madrid, FC Barcelona eller Paris Saint-Germain. Att man hejar på spelare och inte på lag. Och att dessa spelare, således, måste vara de som prisas mest vilka, lika uppenbart, endast är målproducerande anfallare utspätt med en och annan spekulativt utmärkande målvakt. ”Jag hejar på Messi, för han är bäst i vääärlden”. Och vi vuxna låter våra avkommer formas till att tro detta. Vi göder dem med smörja och fortsätter göda dem med smörja när vi egentligen borde ge dem någonting riktigt, reellt och sant.

För vad hade alla dessa målskyttar varit utan passningsläggaren? Vad hade Messi, Zlatan och Ronaldo varit om deras respektive medspelare inte hade haft som en av sina absolut mest primära uppgifter att underkasta sig och bara leverera strålkastarljus på de inkomstbringande superstjärnorna? Vad hade anfallaren varit utan försvararen? Vad hade den flashiga skolgårdsdribblaren varit om inte grovjobbaren underkastat sig det hårda och föga glamorösa sk-tgörat? Och vad hade cykelsparksavslutet varit utan en fungerande spelidé? Offensiv utan defensiv? En förnedrande fint utan tre tagna poäng? Lagidrotten fotboll utan ordet ”lag”?

Och inom vissa delar av den svenska ungdomsfotbollen ser det därför likadant ut. De passningsskickliga kollektivisterna, som läser spelet och förstår det där med att ta löpningar utan boll för att ge ytor åt medspelare, offras för fräckfintande egoister. Passning till medspelare offras för utstuderat dribblande. Det talas om tidig specialisering vilket i verkligheten betyder att vissa spelare skall ha mycket bollkontakt, och således utvecklas mer, samtidigt som andra får mindre och således står still. – I det korta loppet. För en dag räcker det inte med att vara dribblingssäker, det räcker inte med att vara skolgårdens Ronaldo och det räcker inte med att trycka ner andra genom att kräva att få fortsätta vara störst, bäst och vackrast.

För fotboll är, vad dagens lovsång än vill tuta i oss, ett lagspel. Du vinner som ett lag och förlorar som ett lag. Du gör vad du kan för att din och dina medspelares olika kompetenser skall optimeras för att tillsammans bli en större summa kompetens än motståndarnas samlade mängd kompetens. Sporten fotboll är och förblir en kollektiv snarare än individuell idrott. Vad kidsen eller deras Zlatank-ta tränare än säger, vad de korrupta fotbollsmonopolisterna än må hävda och oavsett vilken av Ronaldo eller Messi som tilldelas årets guldstjärna i kanten på det nya sponsoravtalet. För oavsett om det handlar om sändningsrättigheter, FIFA-palats eller spelarlöner. Cashen skall in, cashen skall tas och det är du och jag som får betala denna till perfektion utmejslade tragedi. Så tack, Wenger för att du fortsätter göra vad du kan och säger det ingen vill höra, att du fortsätter sätta dig på tvären och fortsätter stå upp för sporten fotbolls rättigheter. Jag skall göra så gott jag kan, Wenger. Så försöker vi ett år till. Du och jag, Wenger. Du och jag.

Kommentarer

Bild för Martin Palmér

Ballon d'Or är kanske inte det bästa exemplet här med tanke på att den är 50år gammal

Bild för Kaj Poikela

De borde slutat dela ut det där fåntrattspriset när Maradona lade skorna på hyllan.

Bra text, D&M. Men jag står fortfarande bakom Wenger. Hundra procent. 

Bild för Woody

Har alltid hyllat Wenger. Detta innnebär inte nödvändigtvis att jag ej kritiserar honom. Envisheten har ibland irriterat och då i synnerhet vad gäller så kallade speliden utan alternativ samt det stundtals bristfälliga matchcoachandet. För övrigt har envisheten att i stor utsträckning stå fast vid Arsenalidealet att köpa rätt och utveckla samt krydda med färdiga världsspelare varit stolthet. Den dagen Arsenal faller igenom och kör som de ekodopade osv så lägger jag intresset åt sidan en tid. Fotbollen av idag är på många sätt en ganska slafsig historia men det har inte Wenger bidragit till speciellt mycket. Rock on !

Bild för Kaj Poikela

Jag utgår från att han fortsätter ett par år till, efter att det här kontraktet gått ut. Kommer att bli förvånad och besviken annars.

Bild för Giresse

jag är mycket ambivalent och ofta till den äldre Wenger men vill gärna ha honom kvar i någon övergripande position så att hans ande vilar över klubben även i fortsättningen. Bravo för din lovsång och din text för det kollektiva. Känner igen det från mitt barn i ungdomsfotbollen. Elit. De som var stora egon uppmuntrades till att fortsätta med många later. Även om någon hade en riktigt bra målchans så gavs inte passningen för att man inte ville att strålkastaren skulle skina på NÅGON ANNAN än sig själv. Men ledarna är så rädda om sina gunstlingar så detta ofog gavs inte minsta kritik. Men ungdomsfotbollen på elitnivå styrs av måga småpåvar tyvärr. Där EGOT är den stora ledstjärnan. 

Adam

Bild för Fredde

Jag är så som du innerligt trött på Messi vs Ronaldo grejen så jag hoppas egentligen bara att 2-3 spelare i motståndarlagen ska ta brandgula kort på dom kommande 3 matcherna. Ballon D'or är förövrigt ett stort skämt eftersom Henry aldrig vann det, PUNKT!

Åren innan vi köpte Özil så tror jag inte att Wengér så frivilligt höll så hårt i plånboken som många vill ha det till. Alla nyanserade rapporter (de med iallafall lite eftertanke) sa att det var helt enkelt omöjligt att spendera de pengarna så länge man hade de värsta arena-lånen kvar och förhållandevis pinsamt låga sponsors i jämnförelse med alla konkurenter. Klart plånboken påverkas nämnvärt av det. Han går ju inte från unbeaten till att några år senare inte kunna se att Denilson eller André Santos inte duger för att vinna ligan med. Visst hade han kunnat plocka in en deffensiv mittfältare för 2-3 somrar sen. Men det dära eviga tjatet om en anfallare..? Vem skulle det ha varit?

You win some, you draw some

Bild för B-G

I den bästa av världar hade vi gått all in på Suarez, inte fjuttiga 40M£ 
Det hade troligtvis kostat 60M£ och frågan är om vi hade dom pengarna den sommaren. 

Twitter @grvdga

Bild för Fredde

Absolut han är i mina ögon den bästa spetsen som finns. Men i slutändan så övertalade Gerrard honom att stanna ett år till och han lugnade ner sig i Liverpool innan Barcelona köpte honom. Det näst bästa alternativet för mig är inte att gå all in på Cavani som många har önskat. För i mina ögon har inte han bevisat ett skit sen han lämnade Napoli. Nu tog vi in Özil istället och nu är han återigen bäst på sin position. Trots en annonym match igår så skapade han 3 bra lägen. Anfallare finns det inte så många att välja på. Många grät blod när vi inte köpte Jackson Martinez och han flyttade till Madrid istället, han har totalfloppat. Många kollade med stor avundsjuka när Manure "spände musklerna" i vad man trodde var en värvning av Falcao. Och det är inte troligt att vi kommer kunna värva Aubameyang heller.

Deffensiva mittfältare och traditionella spetsar är otroligt svåra att få loss på den absolut högsta nivån. Jag tror mer på att köpa in råämnen och utveckla dom under 2-3 säsonger innan man får ut maximal effekt av dom. Visst kan man och ska man köpa färdiga spelare men man ska alltid ligga långt fram i planeringen, det gör man bäst genom att ha en ständig ström spelare som är på uppgång i truppen.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Martin Palmér// Nu måste jag erkänna att jag inte alls är med dig i din tanke. Kan du vara så vänlig och förklara varför skulle prisets ålder göra det till ett dåligt exempel för att illustrera ett nutidsfenomen? Det slutas väl inte delas ut bara för att det inte är nyinstiftat, eller?

A-C// 1: Absolut, skulle de ha lagt ned prisutdelandet då. Men sedan växte jätten gluffs-gluffs sig ännu större och med det en ökad aptit. Och tack för berömmet! Jag vet var du står i Wengerfrågan respekterar till fullo din åsikt.

2: Jag utgår också ifrån att han gör det. Även om jag gärna hade sett att han skolade in sin ersättare denna eller nästa säsong.

Woody// Jag är med dig här. Det känns som att många av Wengers styrkor också är hans svagheter. Idealismen, viljan att utveckla spelare snarare än att köpa storstjärnor (fram till Özil och Sanchez). Och ja, fotbollen av idag är ingen vacker historia och det måste man, vad man än tycker om hans matchcoaching (gårdagens byten… suck), ge honom: Han har inte bidragit till försmutsningen.

Platini// Tack för berömmet och ja, just ambivalens känner jag inför Wenger. Samma sorts ambivalens, fast spegelvänd känner jag inför ungdomsidrotten. Min son spelar i ett av stadens sk. storlag och trots att föreningen har en uttalad kollektivism i sina fyra pelare verksamheten vilar på, är denna individualismvurm nästan genant i många lägen. Tränare som fullständigt skiter i spelförståelse och att göra medspelare bättre för att gå upp i brygga över några enskilda individers youtubefinter. Och målchansexemplet som du nämner, spot on, där egot står långt framför kollektivet och där ledare (och många föräldrar) missat hela poängen med lagidrott och dess fostrande funktion.

Freddee// Ja, bara en sådan sak. Henry var för stor för sådana futtigheter. Typ? När det gäller inköp är jag egentligen inte pissed över att de stora namnen/transfersummorna inte läggs ut. Jag hade inte krävt en världsstjärna som konkurrerade ut Le Coq. Men gårdagsmatchens tappade tre poäng var väl ett bevis så gott som något att vi utan Le Coq står med två herrar, Flamini och Arteta, som vi lätt hade kunnat klara oss utan. Igår kostade vårt centrala mittfält oss segern och det hade vi kunnat slippa om Wenger handlat annorlunda i somras. För det är inte stjärnorna som vinner ligor, det är de starkaste svaga-länkarna som gör att kedjan håller och troféer inhämtas.

Bangkok_Gooner// Ja, du har kanske rätt där. Men som jag nämnde innan så känner jag inte att det är vår brist på storstjärnor som är det stora problemet. Det är våra svaga länkar som gör att vi inte håller loppet/loppen ut.

Bild för Martin Palmér

Det är ett dåligt exempel eftersom det defacto inte är ett nutidsfenomen. Nutidsfenomen kan inte vara 50år gamla.

Bild för Davidsson och Mannen

Nej, där är jag inte med dig alls. Du får såklart tycka vad du vill, men jag vidhåller att nutidsfenomen visst kan ha 50 på nacken, om det kvarlever/fortfarande finns kvar och fortfarande är ett bidragande fenomen. Allt annat vore smått barnsligt och synnerligen respektlöst tänkt. Som att säga att världen av idag är jämlik bara för att kvinnor förtryckts i alla tider. Eller att våld inte är ett problem idag, med hänvisning till att det alltid funnits. Som att säga att diskriminering... etc. etc. etc.

Bild för Martin Palmér

Ja fast i det här fallet för du ju en form av det var bättre förr argumentation, och då blir det ju konstigt att ta ett fenomen som är från förr som ett exempel på nutidens förfall. Som att prata om hur våldsam världen är idag jämfört med förr och ta krig som ett exempel på det.

Bild för Christer Åhsman

Det är lättare att stötta en tränare i framgång och i serieledning, än att stå upp för honom i motgång när supportrar ( ? ) kräver hans avgång, i detta forum finnns några som gärna kritiserar när det blir förlust för Arsenal, men nu när det går bra hade det varit intressant att se vad samma personer tycker om chef Wenger, själv känner jag bara stolthet över att vara supporter till denna fantastiska klubb med mr Wenger som tränare/manager. Att byta tränare är ingen garanti för ny framgång, åtskilliga klubbar har fått erfara det.

Mr Wenger är inte oersättlig, men jag hoppas att han fortsätter några fler säsonger.

Vidar 1933

 

 

Bild för Sral

Jag håller helt med dig. Självklart har Wenger brister, men fördelarna överväger nackdelarna för mig, och det finns mycket som jag tycker om med hur Arsenal sköts. Jag är orolig för tiden efter Wenger, för det känns inte som att några av de stora tränarnamnen hamnar här. Guardiola är väl mer eller mindre klar för City, och Chelsea lär göra allt för att locka Simeone. Vem kan då efterträda Wenger och förhoppningsvis stanna i flera år? Roberto Martinez eller Frank de Boer skulle kunna vara spännande namn, IMHO, men hur säkra är vi på att de inte får det tufft?

Det ska bli spännande att se hur tongångarna låter om vi faktiskt vinner ligan. :)

Bild för ArnDeRock

Härligt att du är tillbaka med ett bra inlägg och en "spot on" analys av fotbollsvärld på dekis.

Laget är alltid störren än jaget.

ArndeRock

Bild för Fredde

Om Wengér/scoutingteamet tror att Elneny kan blomma ut till en deffensiv mittfältare av rang så räcker det för mig. De gör sällan en felvärvning när dom får ordentligt med tid på sig, nu har dom onekligen tagit sig själva den tiden. Och är man ordinarie i Basel så är man inte så tokig som fotbollsspelare.

Igår så kändes det som att Arteta kom in och gjorde betydligt mer skada än nytta, så jag hoppas Elnenys intåg innebär att Arteta hamnar väldigt långt bak i rangordningen så han bara går före juniorerna i praktiken. I mina ögon så är Arteta alldeles för dålig och anledningen till att han är kvar är att ingen annan ville köpa honom i somras, Flamini vet alla ville inte gå ner i lön.

You win some, you draw some

Bild för Sral

Ja, Basel har erfarenhet av att spela i Europa, och de har väl bland annat slagit ut United? :D

Bild för Martin Palmér

Du vet att vi förnyade Artetas utgångna kontrakt i somras? Dvs. Han är kvar för att vi gjorde ett aktivt val.

Bild för Davidsson och Mannen

Om det är till mig du ställer frågan (lite oklart där), så svarar jag att jag självklart vet det. När han så gjorde så utgick jag ifrån att det endast var för att vi skulle få en slant för honom, när han skulle avyttras sommaren 2015. Men så blev det alltså inte.

Bild för Davidsson och Mannen

Vidar1933// Min bounding med Wenger använde jag mer som avstamp in i det som förenar oss, synen på individualismen och stjärnfixeringen som finns inom den moderna fotbollen, snarare än ett #WengerKnows. Jag är fortfarande tacksam för allt han givit oss, men älskar honom mer för den person han är än vad han kan göra för klubben i framtiden.

ArnDeRock// Tack så mycket och härligt att det föll dig i smaken. För jag håller helt med dig: Laget före jaget, alla dagar i veckan.

Freddee// Jag tror också att Wenger och hans mannar vet vad de gör. Problemet är sällan de spelare klubben handlar in (lite svinn får man räkna med), utan de klubben väljer att inte handla in. Och det jag läst om Elneny och hans stats i europaspelet talar för att han kan bli användbar för klubben.

För precis som du är inne på så gör Arteta mer skada än nytta nu för tiden. Det är nästan sorgligt att se hur han (med Wengers goda minne) smutsar ned sin tid i klubben genom de ickeinsatser han bjudit på i år. WBA och foolsen matchen gjorde direkt ont i mig. Arteta som var oerhört viktig för oss för några år sedan skulle ha slutat inför säsongen, fått någon assisteranderoll i klubben och förblivit goda minnen för oss. Inte detta vi får se nu. Sorgligt och riktigt, riktigt dålig. Tyvärr.

Bild för George Adams

Sitter gärna med i Chesterfield soffan. Kan man få en konjak ;-)

Viktig text! T o m mycket viktig.

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Davidsson och Mannen

GA// Det gör du rätt i. Och klart man skall ha sig en konjak om man så önskar.

Bild för Fredde

Visst är det så, nu trodde jag på Arteta i början men jag tycker att han visade ganska snabbt att han var en midteam player. Topparna har de flesta spelarna i ligan, men hans snittnivå har aldrig varit i den nivån vi vill utge oss för att ligga på. Nej, ta tillvara på untouchables istället i större utsträckning och få in fler av dom i klubben. Ljungberg och Henry är redan på plats jag skulle otroligt gärna se Gilberto Silva där också.

För ärligt talat, alla utom Wengér har viljat köpa in en ny DM ända sen Song såldes.

You win some, you draw some

Bild för Sral

Arteta var ruskigt bra och viktig de två första säsongerna. Det får vi inte glömma bort.

Bild för Jonas Eriksson

nja sral. Kan hålla med om att han var viktig. Men inte att han var ruskigt bra. Det tycker jag aldrig att han varit som DM.

Och kul att äntligen få läsa dina kloka texter och kommentarer D&M. Bulls eye.

 

Bild för Sral

Han var väl inte Vieira-typen vi längtade efter, men vi ska inte underskatta hans första två säsonger bara för att han inte är bra nu. Det var så jag menade. Ruskigt bra kanske var att ta i, men han var en av våra viktigaste spelare. Jag tycker att han bidrog med ett lugn och en trygghet som verkligen behövdes i den kaotiska starten av säsongen vi hade.

Bild för Giresse

Framförallt så kom han in i laget med sin oklanderliga frisyr och rakryggade hållning vilket skapade lugn.

Adam