Medlemmar: 8910 st.
Visa menyn

Varför händer det ingenting?

Davidsson och Mannen
tor 25 feb 2016 kl 21:03

För några dagar sedan snubblade jag på en bild. En bild som när den togs och publicerades hade ett enormt symbolvärde och en bild som inte bara hade symbolvärde utan som även slog ann en, i varje fall delvis, ny linje för fotbollsklubben Arsenal. Förvisso saknades en högst vital sjättedel, som då satt sig i en utdragen kamp, men det var ändå en bild som talade om en ljusnande framtid för klubben Arsenal. Och på många sätt även för fotbollslandet England.

På bilden sågs den gråhårige urfadern hålla en lika övervakande blick som skyddande hand över sina leende adepter. Längst ut till vänster sågs den fula ankungen som kommit in från League One och klivit rakt in i det stormigaste av hav för att sedan bli tagen till många arsenalisters hjärtan. Längst ut till höger sågs Stoke-On-Trents vardande bidrag till världsfotbollen och innanför dessa sågs den omskolade vänsteryttern som kommit att bli fotbollsenglands svar på frågan om livet efter Ashley Cole samt urfaderns stora triumf vilken stals mitt framför näsan på en viss Alex Ferguson. Och i mitten, just under alla matchdagars upphov, satt själva kronjuvelen i samlingen, den från barnsben formade och framodlade blivande klubbikonen och den vars axlar då bar såväl klubb som landets samlade drömmar om återupprättelse och framgång.

Bilden jag talar om är självklart den där Arsène Wenger står böjd över Carl Jenkinson, Aaron Ramsey, Jack Wilshere, Kieran Gibbs och Alex Oxlade-Chamberlain vilka samtliga lutar över nyss påskrivna kontraktsförlängningar med klubben. Dessa fick sedan sällskap av Theo Walcott som, efter att ha pressat klubben ut till bristningsgränsen, skrev på ett synnerligen lukrativt kontrakt och tillsammans med ovan nämnda kvintett kom att utgöra Arsenals så kallade British Core. Dessa fem engelsmän och en walesare var klubbens framtid, dessa skulle vara lojala nog att, då fransmän och afrikaner lämnat, stanna kvar i klubben även när de ekodopade fusklagen lockade med sedelbuntar och dessa sex skulle även utgöra något så ovanligt som en arsenalsk stomme i det engelska (nåja, även walesiska) landslaget.

Klubben slog med all rätt på den stora propagandatrumman, återväxten var härmed säkrad och den ljusnande framtid var uppenbarligen vår. Nu skulle vi aldrig bli svikna av utländska legosoldater  säljandes sin själ för blodspengar, nu skulle vi aldrig gå vilse för att vi hade för många tokroliga afrikaner på bärande positioner och nu skulle vi aldrig vika ned oss för att vi startat en match med tio av elva spelare från kontinenten. Toppen alla dagar i veckan, nu kör vi så det ryker för nu kommer det att hända grejor för och med fotbollsklubben Arsenal. Så frågan som väcks inom mig, när jag idag ser denna bild, är inget annat än självklar och logisk. Frågan som väcks inom mig är: Varför händer det då ingenting?

Vi har förvisso brutit titeltorkan med två raka FA-cupvinster och vi ligger i skirvande stund trea i ligan, med ligaledarna inom två poängs marginal, men ingen av dessa spelare, bortsett från en Aaron Ramsey som i nuläget nästan delar arsenalfantasterna i två olika läger, ingen av dessa spelare har varit markant bärande eller direkt tongivande i den nuvarande framgången och de tagna titlarna. Ramsey gjorde en fantastisk säsong 13/14 och bidrar ofta med både solida brytningar, vackra tvåfotare och skottpåfyllnad i motståndarboxen, men har också enligt många tyckare en fäbless högriskspel och det individuell ekvilibrism framför lagets bästa. Gibbs är en solid back up på vänsterbackspositionen men har inte haft en chans att konkurrera ut Monreal som växt ut till en av ligans bästa vänsterbackar och Jenkinson har varvat goda perioder i West Ham med rysk roulettinspirerat försvarsspel och sitter just nu längst in i hörnet på Arsenals rehabcenter.


Är de så här det skall sluta för vår brittiska kärna? Bild från Flickr.com: ”APPark”

Och där, längst in i hörnet bredvid Jenkinson, överskuggad av Englands samlade fotbollsdrömmar, sitter det forna underbarnet Jack The Lad. Fastvuxen i träningscyklar, massagebänkar och allmän uppbyggnadsträningsvillervalla hålls han fjättrad vid myten om sig själv och sin egen mångsidighet. Och i skrivande stund verkar dessa gentlemän även fått sällskap av Alex Oxlade-Chamberlain, som i tisdags föll offer för den barcalonska paradoxen när han drog på sig en frispark samtidigt som han blev överkörd sönder och samman av den argentinske mästerfilmaren Mascherano. Till detta stannade mycket av Arsenals spel på högerkanten av när Oxlade-Chamberlain byttes ut och ersattes av Theo Walcott. Samme Walcott som pressade fram ett sjusärdeles kontrakt ur den då tilltufsade klubben och samma Walcott som i och för sig gjorde en tämligen lovande säsongsinledning som central anfallare men sedan återkomst från skadefrånvaro varit blek som en albyl som vänsterytter och dessutom fastnat i en spelmonotoni och ett chansbrännande som till och med skulle kunna få TGSTEL att generat vika med med blicken.

Så här står vi då med vår brittiska kärna. Sex statusprylar, sex potentiella fundament att bygga laget på och sex tämligen välbetalda reklampelare, men ändå händer så lite med och kring dem. Varför är det egentligen så? Vad är det som har hänt och varför tar ingen av dem, med viss reservation för Aaron Ramsey, det där avgörande steget? Eller varför togs, som i Wilsheres fall, steget för att sedan följas av ett gigantiskt skadeförfall? Varför verkar det inte bli någon Henryarvtagare av rekordtonåringen Walcott? Och varför har AOC så förbaskat svårt att omsätta sin fart och sin förmodade talang till slutprodukt? De har fantastiska faciliteter att tillgå, lagkamrater av yttersta klass att växa med och en av den moderna fotbollens absolut främsta talangutvecklare, i Wenger, vid sin sida. Men varför händer ändå ingenting?

Gibbs karriärsbroms kan man nog, utifrån Monreals utveckling, förstå, att Jenkinsons Arsenalhjärta kanske inte riktigt motsvaras av fotbollsskalle kanske vi bara får förlåta och att Ramsey fortfarande spelar fotboll post Shawcross är inget annat än ett under. Men att Walcott inte alls verkar få någon utväxling på all den fart och målproduktion han visade i Southamptons akademi, att AOC springer snabbt men bränner chans på chans innan han går i ännu ett skade-ide och att Wilshere gör bejublad comeback, endast för att med en kamikazepilots dödsförakt kasta sig rakt in i sparkande motståndarben, vilka ständigt skickar honom tillbaka till demonerna i sjukstugan, är och förblir en gåta för mig.

Vad är det som håller dem tillbaka? Vad är det som gör att dessa spelare aldrig växlar upp och vad är det som gör att de verkar vara fastlåsta vid tvånget att ständigt ta felaktiga, destruktiva och självförbrännande beslut på planen? De har allt vad fitnesscoacher de behöver, allt vad livsunderlättnad världen kan uppbringa och de har, återigen, Wenger som fått folk från världens alla hörn, med avsevärt sämre utgångsläge än dessa britter, att utvecklas till världsklass, att växa under. Jag önskar dem verkligen all lycka i vägen, jag skulle njuta av ett Tre Lejon till brädden fyllt med arsenalister och jag skulle känna för den potentiella upprättelse som Wenger, i och med ett arsenalpräglat engelskt landslag, skulle kunna få i relation till alla tabloidrubriker han fått kastade i ansiktet genom åren. Jag må vara begränsad och grund i min fotbollsanalytiska förmåga, jag må vara känslostyrd och naiv och jag må vara en drömmare från en svunnen era. För jag vill skriva om ljus i tunnelns slut, jag vill skriva om upprättelse och om en säkrad framgångsframtid. Men jag står ändå kvar med frågan utan att finna något svar. När alla förutsättningar faktiskt ser ut att finnas, varför händer det ingenting med vår brittiska kärna?

Kommentarer

Bild för Woody

Väldigt fascinerande ! Sitter ofta med precis samma funderingar men har icke tid, lust och förmodligen inte förmåga att formulera lika fabulöst som sir DM. Arsenal får inte utveckling på dessa gubbar. Ibland blixtras där till för att sedan sjunka in ett "ståochstampa" tillstånd. JW blir förmodligen fotbollsinvalid. TW och Oxrulladen kommer förmodligen aldrig att lära sig att sparka boll, men dom är snabba osv osv. I det fallet är det riktigt sorgligt då båda är råämnen. Ramseys bergochdalbana som spelare är ytterst märklig. Hans beslutsförmåga och fotbollstänk är märkligt undermåligt då han är ur form. Att han sedan löper samt en massa andra floskler är ointressant. Fotboll är i första hand en bollsport. Gibbs står och stampar år ut och år in. Snett bakåt 9 gånger av 10. Idag talas om spelideer om och om igen. Man låser fast spelare i mönster. Frågan är om dessa är låsta eller om det handlar om sedvanlig begränsning bland överbetalda figurer. Zoran Lukic tjatade alltid om att utveckla spelare och fanken vad skönt det vore om någon idag använde sig av den terminologin istället för ytor, löpningar, fasta, avslut, boxtobox osv osv. Äntligen fick man lite intressant läsning på hemsidan. Tack DM !!

Bild för Adamberg

Ja det är märkligt. Att Ramsey måste vara så beroende av kanonform för att jämt prestera. Att Oxen inte verkar ha mental förmåga att knyta ihop säcken med talang och The Walcott? Jämför honom som anfallare med anfallarna som de stora topplagen har. Oerhört blek och det är mycket långt mellan gångerna han blixtrar till. Gibbs gillar jag och vill verkligen behålla honom i klubben men han behöver också en skjuts framåt. JW kan vi räkna bort.

Adam

Bild för B-G

Där har du rent ut sagt fel. Ramsey presterar allt som oftast just nu....utan att vara i kanonformen han var i för nån säsong sedan då allt han rörde vart till mål. Otroligt underskattad spelare. Hårt arbetande och skapar chanser.
På inget sätt fulländad eller en superstar, men att säga att han inte presterar är fel. 

Twitter @grvdga

Bild för Davidsson och Mannen

Nu skall jag kanske inte lägga mig i och besvara en kommentar riktad till annan än mig (men det är ju ändå min blogg!). För jag är så kluven till Ramsey, för å ena sidan jämför jag med 13/14-varianten och då är han endast en skugga av sig själv (one-hit-wounder?). Å andra sidan gör han nytta och briljerar ibland med riktiga delikatesser. Men min svårighet med Ramsey är att han dels har på tok för hög felprocent i avsluten, att han gör för få poäng i relation till den offensiva tårtbiten vs den defensiva men framför allt har jag svårt att förlika mig med hans individuella spel som ibland går ut över lagets bästa.

Men framför allt så önskar jag The Real Ramsey tillbaka!

Bild för Christer Åhsman

Jack Wilshere kommer att vara kung på mittfältet i Arsenal nästa säsong, kom ihåg det ni som vill ha bort honom eller som redan dömt ut karriären som slut..

Vidar 1933

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Visst är det spännande hur lite vi får ut av denna kärna (med viss passus för Ramseys formtoppar, men som du är inne på är skillnaden mellan dessa och dalarna periodvis tämligen omfattande) när vi kan få fram andra spelare att prestera jättebra och ta jättestora utvecklingssteg. Den utveckling du nämner verkar liksom inte hända, när man pratar om dessa spelare. Denna brittiska kärna vägrar leva upp till förväntningarna och ibland känner jag att det kanske är just dessa som är orsaken? Stort tack för det oerhört värmande berömmet, dessutom!

Platini// Jag hoppas du har fel när du skriver att vi skall räkna bort Wilshere, men ibland funderar även jag i de banorna. De andra exemplen du tar upp kan jag inte annat än hålla med i. Och det känns så oerhört märkligt, att just dessa vägrar göra den utväxling som Wenger förmått andra unga spelare göra. Och Ramsey, som visade så oerhört mycket 13/14, varför ser vi inte mer av det idag? Nu när han har bättre spelare kring sig och borde kunna var ännu bättre och ännu mer nyttig för laget? AOC, Walcott etc, ja varför är det så? Jag hittar inga svar annat än det jag nämnde ovan, i svaret till Woody. Är det kanske alla förväntningar som lagts på dessa 5+1 i den brittiska kärnan som gör att de ännu inte har blivit någon bärande kärna för laget?

Vidar1933// Jag hoppas så enormt att du har rätt. För som han såg ut när han, just fyllda 15, började spela högerytter i reservlaget och bara dansade förbi motståndarna, då han svävade in från kanten med sin underbara vänsterfot rättvänd och sin underbara blick för medspelarnas möjliga ytor att fylla på med passningar i. Då drömde man verkligen. Så stort löfte han var. Kan han uppfylla det? Hoppas, hoppas, hoppas…

Bild för Fredde

Jenkinson ser jag gärna i truppen nästa år eftersom jag räknar med att Debuchy försvinner. Ox tycker jag behöver spela vecka ut och vecka in, han får vi gärna låna ut till en klubb i Tyskland eller Spanien (minst Europa League-bra lag) som på senare tid verkar ha lyckats bättre med att utveckla slutprodukterna hos spelare än vad framförallt PL har gjort, här handlar det om beslutsfattande och att utveckla 1mot1 så kommer resten av sig självt efteråt. Köp Greizman, erbjud dom Ox på lån ett år!

Walcott hämas liksom Ox till stor del av skador mitt i det hela ska nämnas, han är i mycket bra slag och sen blir han skadad och så tar det väldigt lång tid innan han kommer i full form igen.

Ramsey har i ärlighetens namn fungerat bättre som ytter än som central mittfältare. Som central mittfältare så är han för framåt så då lämnar han alla uppspel till sin kollega där (mestadels Flamini) vilket blir en jätte tydlig kontrast mot Cazorla som spelar bort 2-3 spelare från en låg position. Men han bidrar med en ständig rörelse och när han går in i "andras" ytor så tvingar han dom att röra på sig och så skapar det en domino effekt.

Wilshere är det nästan lite sorgligt att tänka på. Han gjorde den där säsongen (övermatchad?) med insatsen mot Barcelona som kronan på verket där han klär av det bäst fungerande mittfältet på 2000-talet, där vad jag kommer ihåg ingen mittfältare dom stötte på kunde spela sig ur den pressen, Xabi Alonso hade ingen chans t.ex. Han gjorde 2 fotare och kroppsfinter som skar igenom deras mittfält som ett brinnande samurai-svärd genom smör och öppnade vårat spel. Om han skulle bestämma sig för att inte dra på kamikaze-färder in i tacklingar som egentligen är förlorade på förhand och bara styra spelet med passningar från en låg position (som Cazorla) så skulle han fortfarande vara väldigt bra. Enligt rapporterna så bröt Gabriel benet på honom men förmodligen så var det han själv som flög in efter en boll som var förlorad som så många gånger förr. Det är ju det man älskade med Wilshere men samtidigt hans akilles-häl.

 

För ärligt talat om man ser Barcelona-matchen så är det en sak som avgör, vi har ingen som helst slutprodukt, ens när Özil skapar massvis med lägen, för den här nivån. I mina ögon så var vårat försvar och mittfält bättre än deras men de har 3 där framme som kan avgöra när som helst. Vi har en (för matchen) felutnytjad Giroud (han ska ha höööga inlägg mot sånt här motstånd), en Sanchez helt ur form och Ox/Walcott som tar felbeslut eller springer runt i nån skuggsida. PL överlag saknar spelarna med den bästa slutprodukten, Agüero är undantaget.

Jämför med Dortmund, Bayern, Real Madrid, Atletico Madrid, PSG, Barcelona och till viss del Juventus (Dybala) så har dom spelare som kan avgöra när som helst och mot vem som helst.

You win some, you draw some

Bild för Ola Svärd

Visst har man verkligen hoppats på betydligt mer från dessa gossar. Plötsligt känns inte Englands matcher i EM lika intressanta. Jag tillhör ju dom som ändå tycker att Ramsey leverar, dock tvingas (?) han ta för stort ansvar på för stor del av planen. Resultatet då att han relativt tidigt kroknar. När då både Jack o Santi är på rehab blir det tunt sista 30. 

En Jack i form höjer alla lag i PL o de flesta i Europa. Därför måste han vara kvar. Att han sen är lika skör som Diaby är ju bara f trist. 

Ox o Theo på tok f ojämna o frågan är om spelsinnet räcker? Ox tror jag skulle må bäst av ett klubbyte, i en klubb där han får regelbunden starttid. 

Gibbs tycker jag borde få mer speltid. Så vansinnigt mkt bättre är inte Monreal. 

"I will sign every contract Arsenal put in front of me without reading it.”

Bild för Adamberg

håller med om att Gibbs borde få spela mer. Han får vi inte tappa. Men däremot har jag svårare att tro på Oxen. Kan man spela till sig det han saknar? Överlag så är våra anfallsspelare ... de är lättviktare i förhållande till de riktiga storlagen. 

Adam

Bild för Torbjörn Nylin

Håller med Woody, precis det man funderat på en längre tid. Varför kan inte en Engelsman ta ett steg framåt eller ta chansen när den ges. LeCoq gjorde det ifjol och Campell får väl anses ha gjort det i år. Vad vi ska göra åt det vet jag inte, men är mest irriterad på Cotten, som bara lyckats vara bra när nytt kontrakt ska skrivas/nysspåskrivet. Kan han kanske jobba på timme för oss ? Avslutningsvis så ska bästa laget spela... Tror inte på kvotering vare sig på plan eller i en normal arbetsmarknad.

 

Captain Tony A på Twitter 

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Jenkinson, absolut. Kan tycka att han, utifrån utgångsläget, borde kunna vara en habil back upp till den självklara Bellerin. Ox vet jag inte riktigt vad kring, men vill han så kanske den utlåning du nämner skulle kunna vara till nytta. Walcott tycker jag mest fungerat som inhoppare eller som central anfallare och verkar ha sjunkit i den interna hierarkin, då han nästan inte får några passningar från lagkamrater när han står i bra läge, den senaste tiden.

Ramsey som högerytter... Ja, i nuläget är han bättre där och att Cazorla, när denne kommer åter, får tillbaka sin centrala plats. Personligen ser jag, som jag nämnt här tidigare, Ramseys bästa postition som den sk. Falska Nian a la van persie. Att han använder sin blick för spelet och sin fysik utan att dränera sig defensivt.

Wilshere, ja. Denne Wilshere. Jag bara hoppas att han kan ta emot rådet att dosera sig och att välja bort alla hotande närkamper för ett smartare sätt att hantera bollen (från högerytterposition). Och angående barcelonas anfall kontra vårat, tja... det är inte mycket jag kan säga emot.

T.A// Visst är det så, Englands landslag hade varit oerhört mycket mer intressant om våra små gökungar hade lyft och lyft landslaget. Nu verkar det ju inte bli så (denna gång?). Spännande orsaksgrund till Ramseys kroknande, kanske inte så dum tanke (särskilt inte då jag ser honom som en framtida nr 9-ish!).

Platini// Jag behåller gärna Gibbs, är bara inne på att han tappat lite i relation till vad man hoppades på. Och ja, våra anfallare har en del kvar att bevisa, oavsett nationalitet.

Torbjörn Nylin// Ja, det är ju där man hamnar. Varför kan andra utvecklas till världsspelare, men inte våra engelsmän?

Bild för Jonas Eriksson

Bra skrivet och jag håller med. Varför händer inget? Känns mer som att dom gått bakåt än framåt sista 2 åren. Kanske ska vi ge upp den där stommen och börja om? tanken smärtar lite men vete fan om det inte vore bäst för alla parter? 

 

Bild för Davidsson och Mannen

jonas eriksson// Ja, ibland känner man så. Och efter helgens bedrövliga insats mot manu bär man ju inte direkt på färre frågetecken...