Medlemmar: 2004 st.
Visa menyn

Högtryck i Drömmarnas Trädgård

Davidsson och Mannen
tis 12 jul 2016 kl 13:26

Ute faller regnet tungt mot gatan. Det är mörkt, lite småkyligt och alla paraplyer verkar vara borttappade. Jag låser försiktigt dörren bakom mig, lämnar sovande fru och två sommarlovande barn bakom mig och beger mig till ännu en dag av arbete. Det är tyst, stilla och alla grannar verkar antingen vara bortresta eller kvar i sänghalmen. Jag fäller upp regnkappans kapuschong och kröker nacken för att hålla värmen i hällregnet. Det är fuktigt, rått och lukten av disktrasa. Det är högsommar på den svenska västkusten.

Men allt som glimmar är inte regn mot asfalten. Själv är jag glad över att The UEFA Euro Championship äntligen är över. Jag skall inte säga att jag inte tittat, jag skall inte påstå att jag inte varit intresserad och jag skall definitivt inte neka till att även jag har låtit mig dras med av Islands erövringståg, av Hamréns ankdammande eller av en rad synnerligen stabila försvarsinsatser. Jag har låtit mig bli del i folkfestandet, deltagit i snackandet kring underhållningsvärde kontra överraskande underdogs och faktiskt sett en hel del bra fotboll. Men jag måste ändå erkänna att jag nu tycker att det är skönt att mästerskapet är slut och att landslagsfotbollen är över för denna gång. Att vi kan packa ned den gnistrande och högljudda storskaligheten för att få fullt fokus på det som faktiskt spelar roll och är väsentligt.

För nu är fördämningarna redo att brista, Pandoras ask redo att öppnas och det är fri entré till de väldukade spekulationsborden. Ryktena studsar som kulor i spelhallens flipper, självutnämnda ITK:s tweetar lycksaligheter som gallerians blinkande lysrör och ena nattens svindlande hopp blir nästa morgons förkrossande förtvivlan. Ymnighet är ledordet, verklighetsförankring och källkritik är som bortblåst. Allt är som vanligt på den moderna fotbollens gödselstack men jag kan ändå inte låta bli att le, ändå inte låta bli att tillåta mig öppna upp för magpirret och ändå inte, mot allt bättre vetande, låta mig hoppas. För där lågtrycket ligger tungt över den svenska västkusten, där är det högtryck i Drömmarnas Trädgård.

Själv anser jag mig inte bara vara konservativ på gränsen till reaktionär, varför denna galenskapssäsongs ohämmade förlustande borde vara totalt förbjudet för min del, jag ser mig själv också som en man med tron på att det är mångt mycket vackrare att utveckla världsstjärnor än att köpa dem. Ändå hoppas jag, ändå önskar jag och ändå låter jag mig lyssna till alla dessa bjällror som klingar i högan sky. För jag vill verkligen, så oändligt mycket, att vi skall handla in den eller de pusselbitar vi alltjämt, fortfarande, behöver. Vi har så mycket bra, vi är så nära och det fattas oss så lite.

Till skillnad från många andra så tycker jag att vi har vad försvarsspelare vi behöver. Jag anser att Mertesacker fick mer smörja än han förtjänade förra säsongen och bakom honom ser jag att Chambers absolut är värd att få sin chans. Gabriel har väl inte levt upp till förväntningarna men som fjärdealternativ duger han, enligt mig, helt okej. Gibbs verkar vara kvar i klubben, Monreal är topp tre i ligan medan högerbacksplatsens självklara Bellerin antagligen får stöttas av nämnde Chambers innan Jenkinson är tillbaka från skada och både kan ta och acceptera en andrafiol på högerbacksplatsen. Efter inköpen av Elneny i vintras och Xhaka i slutet av maj, ser mittfältet riktigt bra ut och de skadebenägna och på senare år allt mer försvagade Arteta och Flamini är nu historia varför vi inte bara har spets utan nu även en bredd som går att lita på. Många möjliga alternativ till formation av de tre mittfältsplatserna, en bra dynamik gällande spelartyper och en kompetenspamflett värdig ett lag som Arsenal. Så här är vi, liksom backlinjen, inga behov av spelarinköp. De har vi däremot i anfallet.


Ett oerhört bra köp. Av rätt virke och i rätt tid. Bild: Bildbyrån.

Inte någon som följer engelsk eller europeisk toppfotboll har väl missat att Arsenal är i behov av en striker. I och med Wellbecks skada är vi det både numerärt men framför allt rent kvalitativt. Jag gillar Girouds link-up-spel, men dels kan han inte förväntas prestera i 60+ matcher/säsong och dels kan en klubb som Arsenal inte vila mot en försteanfallare som inte gör ligamål på nästan tre månader. Dessa faktum går helt enkelt inte att blunda inför och samtliga klubbar som sitter på en målgörande striker gör det även på ett ymnighetshorn i vardande varför det blir smärtsamt tydligt att Arsenal målade in sig i ett oskönt hörn när vi, förra sommaren, lät bli att handla målgörande anfallare.

Och om inte detta inmålande vore illa nog måste en ytterligare parameter tas med. För vi måste inte bara handla in en målgörare som kan konkurrera (ut/med) Giroud, vi måste även värva en kille som kan spela med den ymnigt ansiktsbehårade fransmannen. En spelare som kan komplettera Giroud, som kan erbjuda oss någonting annat och kanske skulle kunna bidra med fart där Giroud är tämligen stationär. Så rörlig, teknisk och versatil målgörare, allt inom Wengers ram och syn på fotbollskompetens kontra pengar. Utifrån att jag tycker att den moderna fotbollen för länge sedan spårat ur och detta fönster verkar göra urspårningen än mer grav delar jag Wengers syn på galenskapen. Men behov är behov, är man med i leken får man leken tåla och när min längtan efter att klubben skall återupprätta sin såväl inhemska som europeiska heder är i varje fall jag mer än villig att kompromissa med min egna fotbollsideologiska grundsyn.

Så utifrån våra behov kontra sinande strikerflöde och patologisk inflation har jag en absolut drömspelare jag önskar till Arsenal. Det har ryktats om att Real vill krama pengar ur Morata, om att Lacazette egentligen är för bra för Lyon och om att Lukaku vill spela Champions League redan kommande säsong. Higuaíns namn poppade åter upp i går kväll och han kommer alltid vara ett namn som lockar till annonsgenererade klick, men jag vänder mig ändå åt ett annat håll, i en annan riktning. För även om jag, liksom alla Higuaínryktesspridare, hänger mig åt återanvändningens ambivalensbringande, har jag ett förslag som jag tror skulle kunna fylla samtliga våra behovsboxar, skulle vara det vi saknar och kunna bli precis vad vi behöver.

Tyska tidningen Bild skrev häromdagen att Arsenal erbjudit Wolfsburg 50 miljoner Euro (i nuläget cirka 42,5 miljoner pund) för Julian Draxler men att den tyska klubben vill ha 60 miljoner Euro (ungefär 50, 1 miljoner pund) för att släppa honom. Och då gick jag plötsligt igång på alla cylindrar. För trots att summorna är smått astronomiska och högst osköna på alla sätt och vis och trots att ryktet påminner mig om förra sommarens misstag (när vi lät Draxler gå till Wolfsburg för 30 miljoner pund) så är och förblir han min tanke om lösningen på Arsenals problem. En tekniskt begåvad winger som på många sätt liknar robin van persie i både spelsätt och rörelsemönster och en spelare så bollbegåvad att en wengersk omskolning, a la den för nämnde holländare, inte på något sätt ter sig obekväm.

Så även om mitt habitala, dystopiska, jag skakar på huvudet och ojar sig som värsta Krösa-Maja drömmer jag om att Draxler-till-Arsenal-dealen skall vara verklighet och ros i land. 22 år gammal, 187 centimeter lång. En centimeter längre än van persie och en kortare än den store Henry. En teknisk och passningsbegåvad winger som bara väntar på att varsamt föras in mot banans centrum av Wengers offensivt kreativa händer. Jag sitter på jobbet, tittar ut på regnet som öser över frusna semesterfirare och känner ändå hoppet bubbla i magen. Hoppet om en lösning, en utväg och en frälsare. Hoppet om att Wenger skall gå bananas, ta det förbjudna steget och våga bryta mot alla hans egna och alla logiska regler. Kosta vad det kosta vill. Bättre sent än aldrig. Och föra Julian Draxler till Arsenal. Det är vad som skapar högtryck i mina Arsenaldrömmars trädgård. Låt det vara sant, låt det hända. Please.

Kommentarer

Bild för Fredde

Jag håller med angående backarna. Om vi får en möjlighet att plocka en bra striker så hoppas jag vi tar den även om det innebär att vi inte får in en mittback eller kan uppgradera Walcott.

Om det är Higuain eller Draxler bryr jag mig egentligen inte om. Tar vi Higuain så utgår jag ifrån att vi värvar en billigare (billigare än Draxler) supertalang nästa sommar, typ Milik eller dylikt.

You win some, you draw some

Bild för Micke

Jag är helt enig, både i att vi kan kännas oss hyfsat trygga både i backlinjen och på mittfältet, och att jag mer än gärna ser Draxler med en kanon på bröstet när ligan drar igång mot foolsen! (lär nog inte hända med tanke på EM, men du fattar :) ) 

Bild för Brattis

Vacker läsning som vanligt D&M. Patologisk inflation, ett bra sätt att beskriva skadeläget. Jag har sagt det förut o säger det igen: vi behöver en striker, typ Gert Müller som håller sig onside o "skyfflar in bollen". Finliret får våra viritouser på mittfältet stå för. 

Bild för George Adams

Jag håller allt som oftast med vad du skriver i dina mycket välskrivna och genomtänkta inlägg. Så delvis även denna gång. FÖRUTOM delen om vår backbesättning. 

Som jag ser det avgörs fotbollsmatcher i de 2 straffområden som tillhör fotbollsplanen. Det offensiva straffområdet, där det anfallande laget vill spela sig fram till målchanser och förhoppningsvis även efter konstens alla regler förpassa boll uslingen i mål. Men i min bok är det precis lika viktigt att vara duktig på det precis motsatta.  Det som sker i det defensiva straffområdet. 

Har man spetskompetens i bägge straffområdena så har man enligt mitt sätt att se det en stor chans att göra flera mål än man släpper in. 

Så jag vill definitivt se en uppgradering både på topp, men även en ny lekkamrat till Koscielny. Vi har en toppklass mb. Man SKALL ha 2.

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Björn Lindström

Tycker också att det saknas en ordentlig backup till Mertesacker. Gabriel har jag tappat allt förtroende för efter dennes insatser hittills. Och Chambers tror jag inte når upp till att bli en mittback av Arsenal-(värds)klass.
Men överbevisa mig, båda två. Ingen blir gladare än jag. :)

Bild för Davidsson och Mannen

FÖRST OCH FRÄMST: UTSÄKTA DE SENA SVAREN!!!

Freddee// Ja, men ungefär så tänker jag. För jag tackar förvisso inte nej till en mittback som går före Mertesaker, Chamers och Gabriel men ser att vi har mer trängande behov och att dessa är: 1: Striker och 2: Winger vilka, i mitt huvud, destilleras ned till just Draxler!

Micke// Yes, jag fattar. Och är med dig!

Brattis// Tackar, tackar. Jag tar gärna emot en Müllertyp, frågan är om den typen av anfallare dels tilltalar Wenger och, framför allt, finns tillgängliga för ett lag som dagens Arsenal. Jag tror inte det.

GA// Visst avgörs matcherna i de båda straffområdena, men till skillnad från dig och många med dig, så tycker jag att Mertesacker fortfarande håller. Kanske inte världsklass, men absolut toppklass i ligan. Och med Chambers som lovande tredjehandsval så känner i varje fall jag mig okej lugn. Som jag nämnde ovan så har jag inget emot en ny ”mittback nr 2” eller för den delen nr 1, men ser oerhört fler och brådskande luckor att fylla längre upp i banan.

Björn L// Jag håller med dig om att Gabriel har oerhört mycket kvar att bevisa och min tes om att vi inte behöver köpa ny mittback vilar, till viss del, på att köpet av Chambers var ett, med den tidens mått, ganska kostsamt. Wenger har investerat både pengar (såklart) men även gott med prestige i den där ”spelande mittbacken” (i Chambers fall en omskolad central mittfältare), varför den dörren inte riktigt kan stängas i form av ett inköp (även om jag inte har några som helst problem att ha fel i denna fråga!).

Bild för George Adams

En liten replik.

När fönstret öppnades efterfrågade jag i första hand funktionalitet. Värva kvalitet genom att tillföra det jag ansåg och ser som brist. 

Jag ville se karaktärspelare. Vinnare Absolut det viktigaste kriteriet i vårt i det närmaste "Söndags skole liknande" lag.

Dels ett kraftigt djupledshot framåt. En både halv elak,  målfarlig och snabb Vardy typ som komplement till OG. Dels en hårt arbetande men samtidigt passnings skicklig mittfältare. Sist men inte minst en synnerligen Välkommen uppgradering av funktionen snabbhet i backlinjen, då vi trots Koscilnys snabbhet allt som oftast inte hinner med pga BFG 's totala avsaknad av snabba fibrer. Med han på plan behövs ju numera nästan en Sweeper. (Kanske skall testa 5-3-2, men det är ju lika troligt som att Wenger tvingas avgå) 

I Xacka har vi fått en ny mittfältare. Han kan nog bli bra men jag är ingen stor anhängare av "Alibi passningar" a la Daniel Andersson, något Schweiz-Albanen bjöd på i tjogvis under EM. 

Skall vi ha någon som helst chans under säsongen så anser jag att vi måste spela en lite annan fotboll än vad vi brukar. Då är funktionalitet A och O. In med 2 kungar nu. En i vardera straffområde.

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Davidsson och Mannen

GA// Jag var med dig i ditt resonemang då och jag är med dig i det nu. Och det är inte så att jag inte vill få in bättre spelare till laget än de vi redan har, jag är för allt som gör oss bättre och som ökar chansen att vinna ligan. Jag tar således gärna emot en mittback som är lika bra eller bättre än Koscielny. Men dels anser jag Mertesacker vara bättre än vad många anser han vara, att han får lite oförtjänt mycket sk-it, men framför så är jag nedtvingat formad i Wengers transfetankar.

Hade vi handlat in fyra spelare till a-laget denna sommar hade jag mer än gärna sett denne mittback var en. Men om vi bara skall handla in två eller tre, vilket Wenger nu talat om, ser jag hellre att Xhaka får sällskap av 1: Striker och 2: Högerytter (vilket vi i nuläget knappt har någon av adekvat kvalité) och för mig hamnar då mittbacksbehovet något lägre ner på akut-göra-listan.

Sedan är jag, återigen, med på dina tankar om funktionalitet men framför allt om att vi behöver andra former av spelare. Mindre stationära, mer funktionellt tekniska (dvs kunna göra sina prylar i den fart som behövs), men framför allt ett annat spelsätt. Mindre runt-rulla-boll med hög backlinje, mer tät defensiv och snabba omställningar. Som vi en gång i tiden gjorde på Highbury...

Bild för George Adams

Jag förstår din mening D&M.

Har bara en naiv förhoppning på att åter få se vårt lag spela med vårt tidigare FLOW. Med ett lägre, urstabilt försvarsspel och därtill ett omställnings spel som både var effektivt och dessutom en fröjd för både själ och öga.

Jag är dock mkt tveksam till dessa "4-2-3-1" yttrar som Wenger ofta haft en förkärlek till. Tycker ofta den spelartypen vare sig är hackat eller malet. Dessutom blir det ofta (vid skador) att spelare som inte alls passar att spela där får hoppa in, med kända ofta statiska och mindre lyckade resultat.

Nej jag vill se bredden bak från plan.

5-3-2 eller 4-3-1-2 . (4-4-2)

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..