Medlemmar: 8701 st.
Visa menyn

Ge mig någonting att tro på.

Davidsson och Mannen
fre 19 aug 2016 kl 10:47

Nu är, eller snare känns, det oerhört länge sedan jag skrev min tack-för-denna-säsong-för-nu-går-jag-på-semester-text och den ledighet som då låg just framför mig är nu passerad för att nu ha gått över i en höst i vardande. Då hade transferfönstret varit öppet i en månad, EM var just avklarat och spelarna var antingen upptagna med att avnjuta behövlig ledighet eller på väg ut i vida världen för att göra sin kugghjulsinsats för Arsenal PR-verksamhet. Den tid då Wenger stillsamt cyklade omkring i österrikiska alplandskap samtidigt som spelarna drillades i dubbla träningspass, är ju numera utbytt mot oändliga uppvisningsmatcher och tröjlanseringsevent långt bort från redlighet och då, vid stunden för mitt semestrande, stod denna mellanmänskliga fiskeriverksamhet för dörren.

Men sådan är den moderna toppfotbollen och skall en storföretagskoloss som Arsenal hållas i rullning så måsta cashen in. Och cashen kommer inte längre från Islington, Highbury eller Finsbury, den kommer från marknader och konsumenter långt borta från Arsenals geografiska hemvist och skall dessa bindas till fortsatt konsumtion måste kråsen smörjas varför Arsenal, ännu en sommar, verkar vara långt från inoljat och spelmässigt redo för anta just påbörjade säsong. Nu finns det såklart mycket positivt med dessa PR-turer kring vilka många Arsenalister som aldrig annars kan se laget, får tillgång till liveupplevelser och glädjen i detta. Och självklart är Arsenal inte det enda fotbollsaktiebolag som spenderat sommaren i cashens snarare än säsongsförberedelsens tecken, men till skillnad från våra huvudsakliga konkurrenter verkar vi ha svårt att kombinera dessa ytterligheter så optimalt som möjligt.

När jag åkte på semester var transfersommaren på väg mot sitt själva zenit och efter att vi börjat den så oerhört lovande, med inköpet av Granit Xhaka och ryktena om att Jamie Vardy var så gott som säkrad, sitter vi idag fastfrusna på ett glasberg där vi hånas, pekas på och skrattas åt. Den striker som Wenger i våras lovade inhandla och den/de mittbackar som sommarens skador gjort oss nödgade att inhandla lyser fortfarande smärtsamt starkt med sina totala frånvaros. Vi har under sommaren ohämmat utnyttjats av ett otal agenter som velat få upp sina klienters löner vid kontraktsomförhandlingar och vi har kommit att framstå som den där rundlagde snubben på skolgården, som bjussar alla på candy och tror att han skaffat sig polare, men som när påsen är tom ändå står där ensam kvar. Arsenal har denna sommar gått från storklubb till skämtklubb. Eller kanske till och med skämsklubb.


Bara några av alla de som ständigt lever med klubben i sina hjärtan.

Jag har alltid varit stolt över att vara Arsenal och för mig har det alltid varit självklart att föra över denna relation till den av mina avkommor som visat intresse för sporten fotboll. Men med facit i hand vette sjutton om jag verkligen gjorde rätt. För Arsenal genererar idag så lite positivt och så mycket negativt. Wenger håller, uppenbarligen, inte längre vad han lovar och vi spelar inte ens vacker fotboll längre. Gazidis har gått från att hävda att arenan gör/skall göra att vi kan konkurrera med samtliga storlag i Europa till att, i somras, plötsligt hävda den totala motsatsen och, i princip, bett oss fantaster ge upp tanken om Arsenal som något annat än en feederclub. Till detta köper vår ägare ranch för biljarders biljarder samtidigt som hans lag lider av sportsliga ökenvandringar längs med medelmåttlighetens rand av undergång. I premiären mötte vi liverpool med två tonåringar som mittbackar, med vårt enda seniora nyförvärv på bänken och med långa bollar på Långe Gir…, förlåt jag menar 169 centimeter Sanchez som enda spelidé. Och det gick väl lite sådär…

Efter den totala katastrofinsatsen i premiären återkom buropen, skriken på Wengers avgång eller liknande smädelser men de skreks inte ut i frustration utan suckade mest fram i uppgivenhet. Och när Wenger igår berättade att Welbecks rehabilitering går så bra att han inte alls kommer att vara borta hela säsongen utan kanske till och med kommer att vara åter i spel redan kring årsskiftet, blir detta inte alls några goda nyheter, utan tolkas per automatik som ett tecken på att Wenger nu slutligen har resignerat och givit upp den tidigare självklara jakten på central anfallare med målgörarkompetens, för att vänta in Wellbeck som januarifönstrets ALANS. Alla luriga Wengerleenden, som förr kommunicerade godis i antågande, har förbytts till undran om allt verkligen är som det skall. Ynnesten i att kunna luta sig mot att Wenger alltid vet är förbytt mot en rädsla för dess totala motsats och klubben som så symboliskt vilat mot just denna trygghet, är idag satt i högst oroande gungning. Där säkerhetslinorna fladdrande slår i vinden, rotationernas omloppsbanor blir allt större och där hoppet, tilliten och glädjen har skjutits ut till fallande konfetti ur en bedagad cirkuskanon.

Så snälla lilla goa Wenger. Ge mig någonting att tro på. Ge mig ett tecken på att du vet vad du håller på med, att du faktiskt följt med i den moderna fotbollens utveckling (vad man än må tycka om den) och ge mig en hint om att du faktiskt är kvar på banan. Där du förr låg i bräschen för sportens utveckling och stred mot status quo som varandes din värsta fiende, ger du idag sken av att inte ens kunna upprätthålla det, än mindre hålla det på behörigt avstånd. Ge mig någonting som säger att jag har fel, visa att du har rätt och visa att du vet vad du håller på med. Låt oss på lördag kväll få se ett Arsenal som faktiskt spelar fotboll inte bara tjongar på chans utan rim, reson eller integrerat fungerande spelidé. Följ upp detta genom att köpa oss en erfaren och kompetent mittback att sätta bredvid Koscielny och se för h-vette till att hålla ditt löfte om inhandling av central anfallare med målskyttskompetens.

Ge mig mitt Arsenal tillbaka. Mitt Arsenal som jag självklart och oreflekterat ständigt kunde tro och lita på, som jag alltid vågade hoppas på och inte, som nu, det Arsenal som man skall förbereda sig på ändå inte kommer att leverera. Gör mig någonting som jagar iväg besvikelsen, uppgivenheten och resignationen. Någonting för sonen att stolt berätta om på skolgården och någonting som lyfter upp en när livets mödor väger tungt på våra axlar. Någonting som får skriken, missnöjet och splittringen som håller klubben i ett järngrepp, att försvinna. Någonting som ger oss tro, luft under vingarna och känslan av en ljusnande framtid. Hopp, glädje och kärlek. Lust, tillit och tillförsikt. Gör det du en gång i tiden var förmögen att ständigt göra, ge oss positiva överraskningar, ge oss mirakel. Ge mig mitt Arsenal tillbaka och ge mig någonting att tro på, Wenger.

Kommentarer

Bild för Pelle

Jag håller helt med om "Ge mig mitt Arsenal tillbaka", men vill inte enbart adressera Wenger utan hela klubben med styrelse och ägare. Klubben verkar inte längre ha någon vilja utan har stagnerat men att hålla Wenger som enda syndabock anser jag helt fel.

Jag undrar dock vart du fått löftet om anfallsvärvning från, det har jag missat. Håller med om att man spontant tänker att det inte blir någon anfallsvärvning när dom kommenterar Welbecks skada så positivt, SUCK!

If it's too strong, then you're too weak!

Bild för Henrik Kjellin

Jag är helt enig med dig Davidsson och Mannen. Det har gått så långt att jag och mina kära Arsenalvänner som jag umgås med knappt orkar bry oss längre utan vi har redan börjat prata om säsongen 2017/2018 där vi förhoppningsvis kan se fram emot en klubb med nytt blod i form av en ny manager.

Rätta mig om jag har fel men jag har för mig att Wenger tidigare vid flera tillfällen har uttalatat sig starkt kritiskt mot att transferfönstret stänger efter säsongssart. Det komiska är ju att i stort sett alla storklubbar ser till att spika sin trupp i god tid innan säsongen startar för att spela ihop laget, medan vår kära klubb och manager verkar prioritera andra saker (exempelvis agera expertkommentator under fotbolls-EM) för att sedan i elfte timmen försöka jaga in spelare på positioner som vi alla andra simpla Arsenalfans såg behov att värva för 4 månader sedan.

Jag hoppas verkligen att Wenger kan studsa tillbaka och visa mig och många andra Arsenalfans att han är rätt man för jobbet, men för tillfället upplever jag Arsene som en otroligt naiv gammal gubbe som lever på gamla meriter och som har en övertro på sig själv och det bristande befintliga spelarmaterialet. 

Bild för nodzor

Instämmer helt med Davidsson och Mannen. 

Ge mig nått att tro, snälla.

Bild för Davidsson och Mannen

Pelle// Är helt med dig gällande Wenger som ensam syndabock. Min känsla är att klubben är i händerna på en ägare som endast bryr sig ekonomisk, ej sportslig, framgång, har en VD vars bonusar genereras av ekonomisk, ej sportslig, framgång och en manager som inte bara har för stor makt utan drivande sidekick (ala Dein) utan också blivit allt mer rädhågsen med åren. Så inte bara Wenger, är med dig där.

Sedan gällande Wengers löfte är jag lite osäker på tidpunkt. Jag skrev "våras" i texten (runt Welbecks skada) men det kan också ha varit när Vardy verkade vara klar för klubben (lite osäker här). Oavsett så sade han någonting i stil med att vi försvarade bra/släppte in få mål men hade svårt att omsätta våra skapade chanser i mål och därmed behövde handla in ytterligare striker att stärka vår offensiv med. Dvs. jag är stensäker på att, bara osäker på när.

Kjella// Ja, det är för sorligt när man inte ens blir pissed längre, när man närmast försöker trycka ned sina känslor inför rädslan att ständigt bli besviken. Någonting som liksom är inkorpererat i ens liv för att ge en näring, påfyllning och plus är nu mest minus, deppighet och i vissa lägen till och med genans. Och smärta. Och det försöker ju de flesta, normalfungerande, skydda sig emot. Fullt logiskt.

Gällande transferfönstrets uppehållandde håller jag med Wenger. Jag vill inte ha januarifönster och vill att sommarens skall sluta innan ligorna börjar så att trupperna är satta när matcherna börjar. Paradoxen blir dock fullständig när just Wenger, som du är inne på, är den som har svårt att agera innan ligan börja. Mycket märkligt och sportsligt negativt för oss. Och studsa tillbaka ja... den har man ju hoppats på förr.

pär hellgren// Härligt, men oerhört deppigt att du gör det. ;-) För vi behöver ju verkligen någonting att tro på i detta brunsvarta klägg av elände. COYG!

Bild för Fredde

Instämmer helt. Till det du skriver så vet varenda kotte att vi har ligger 7a på listan med fotbollsvärldens största inkomster, med city och psg ovanför så 5a egentligen eftersom dom har hittat på sponsorsavtal med sina ägare. Ganska tätt bakom Bayern Munchen. Dom betalar dock inte av en arena vilket vi fortfarande gör. Dock så sägs pengareserven vara i stort sett lika stor som sista lånen som ska vara färdiga om 10-15 år. Till det ska sägas att vi har världens högsta matchdagsinkomster, dvs de andra klubbarna i toppen lurar inte sina fans på så pass mycket pengar som vi gör.

Men även med eller utan Welbeck i januari så måste en anfallare fortfarande in. Ska vi stressa tillbaka Giroud? och om vi får han skadad en längre tid så ser det inte bra ut.

Nu till helgen så sa han att vi isåfall kommer chansa med Koscielny eftersom vi saknar rutinerade mittbackar. Jag tänker tvärtom, här kan säsongen få sitt absoluta slut. Förstår tanken men insatsen är för hög i mina ögon med tanke på otillräckligheten på marknaden.

Jag tror inte ett dugg på den här säsongen och som läget ser ut nu så tror jag inte på att varken Özil eller Sanchez (kos har även han 2 år kvar) vill förlänga. Man tappar ännu mer tron på klubben när Wenger säger att resale value är en minst lika viktig faktor som nånting annat när de ska köpa en spelare. Räknar dom med att sälja alla bra spelare förr eller senare?

Jag förstår inte heller att Wenger verkar inte ha någon stolthet kvar. Hade han haft det så hade han skällt ut Gazidis efter noter flera gånger om och ställt sitt jobb till förfogande. För han får rent officiellt målet att vinna titeln men han får inte alla medel för det.

Gazidis gillar även att prata om att samtliga i klubben var besvikna med en andraplats. Vad gör dom för att förbättra det? Jag ser snarare att dom motarbetar målet att vinna ligan.

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Detta illustrerar, som du är inne på, hur illa det är i klubben. Vi är topp 5 (bortsett från ett engelskt och ett franskt dopinglag, inklusive qatarsmutsiga barca och nepotistiskt smörjda Real) och ändå är det vi (okej, vår manager) som klagar över transfersummorna. Vi kan tycka att summorna är hur sjuka som helst (och det gör vi ju), men vi är lika goda kålsupare som andra lag (bortsett från dopinglagen). Våra fans betalar högst i världen för sina biljetter och samma manager som klagar över transferpengarna lyfter en lön på mer än ÅTTA MILJONER KRONOR/ÅR.

Vem är Wenger att ha åsikter om andras pengar när han själv mjölkar klubben ->fansen/konsumenteran på cash?! Antingen får han hålla tyst och tåla leken han givit sig in i eller får han sänka sin lön rejält. Gazidis skall vi inte ens prata om, som han gjort bort sig.

Sedan har du en ytterligare poäng här, när du målar upp en något mörkare framtid. För varken Özil, Sanchez eller Koscielny kommer nöja sig med att spela i ett mittenlag/Euro Leaguelag.

Bild för Fredde

Nu tjänar väll endå Wengér mer än 8 miljoner KRONOR per år? Han är en av fotbollens absolut bäst betalda tränare. Om jag inte minns helt fel så är hans lön i nivå med Walcotts.

Jag tycker nog att Gazidis klagar en del även han. Och när han säger att man ska vara försikta med pengarna och se till att investera rätt, vilket är en sund grundinställning, så går det till en extrem överdrift. Prioritet ett för samtliga idrottsföreningar är alltid att uppfylla sina sportsliga mål. Vilket i grunden måste betyda att man värderar spelare som sin största tillgång. Våran styrelse, Wengér och Gazidis verkar snarare värdera pengar högre. Skulle Lewandowski ringa upp Wengér och Gazidis personligen och säga "jag vill gärna komma men Bayern Munchen har en prislapp på £70m som inte går att rubba, möter ni den så kommer jag!" så tvivlar jag på att man hade slantat upp det. De hade budat £50m och sen backat ur affären och sen hade United eller City fått köpa honom fast vi från början var förstavalet.

Koscielny och Özil går ju in i vilket lag som helst i världen. Sanchez går in i alla lag förutom Real Madrid och Barcelona. Vi behöver dom mer än vad dom behöver oss. Det vore en dunderkatastrof att tappa 2 av dom. Framförallt Özil och Sanchez för då är våran trovärdighet totalt bortblåst. Om vi inte kunde värva Vardy nu, vem ska vi då värva om vi tappar Özil och Sanchez?

You win some, you draw some

Bild för Davidsson och Mannen

Freddee// Hehehe... När ilskan går upp går kollen ned. Nej, det är såklart inte åtta miljoner krongor han tjänar, dessa åtta miljoner måste väl vara pund (big bad från mig). Och ja, vi behöver våra stjärnor avsevärt mer än de behöver oss och där borde, om inte annat, Wengers incitament för att lösa de två-tre stora affärer vi borde gjort för länge sedan, detta fönster.

För problemet är väl som du är inne på. Klubben verkar, i Wengers händer, inte kunna tänka sig att spela efter andra regler än sina egna och det fungerade när vi var en stormakt som kunde bossa med ekonomiskt svaga klubbar samt hade Dein bredvid Wengers sida. Men när Wengers ord är lag och Deins streetsmartness+kärlek till klubben (uppvuxen i Islington) saknas, fungerar det inte. Envisheten har blivit dumdristighet och där står vi nu. Och som du är inne på, vilka toppspelare skall vi kunna attrahera om Özil och Sanchez avvisat och lämnat oss?

Bild för Woody

Blev väldigt avmätt av premiären. Till och med så avmätt att jag skippade Leicester till förmån för musikkväll med goda vänner. Har också blivit trött på att varje dag söka efter om Arsenal lyckats täppa till luckorna i truppen. När sedan Tjatan gått till ManU ihop med det arroganta ärkesvintet blir det än värre. Måtte detta sluta i fiasko. Att sedan Arsenal alltid får kämpa mot oljepengar och ekodoping är förmodligen icke mycket att göra åt. Fri marknad liksom som alltid och till 95% förstör det fungerande och genuina. Att Leicester lyckades vinna PL förra säsongen gav tillbaka tron på den Engelska fotbollen som idrott och fenomen. Mitt Arsenal, det som jag vill ha vinner saker med kunskap, stil och finess. John Lydon Rottens analys av Arsenals så kallade spelide som pingpong är klockren och den får gärna revideras. Vill slippa säga "Pingpong dutt dutt dutt" till systersonen som jag ser de flesta matcher ihop med. Yes sir DM, Ge mig något att tro på ! Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Jag förstår dig något oerhört och även jag blev vansinnigt besviken av premiären. Som jag skrev i texten så längtar jag efter någonting att tro på men även någonting att identifiera mig med. Och är blir det lite knepigt för mig. För jag identifierar mig med så många företeelser innan den moderna fotbollens mammonism dyker upp på listen. Fast å andra sidan önskar jag ett Arsenal som segrar och för det behöver vi, oavsett vad Leicesters insatser förra säsongen, nyförvärv.

Jag utgår ifrån att du känner till min syn på olje- och övriga dopingklubbar men just klubben du jämför med, manu, har är inte ett sådant. De är, precis som vi, självförsörjande. Fast med den stora skillnaden att de dels har större inkomster, men framför allt styrs helt annorlunda varför de varvat upp och ökat det ekonomiska avståndet. Nu har de använt detta ekonomiska avstånd för att även skapa förutsättningar för ett sportsligt. Och DÄR skiljer sig klubbarna åt. De använder sina ekonomiska resurser för att optimera förutsättningarna för sportsliga framgångar. Vi gör det ...inte lika mycket.

Vi kan tycka vad vi vill om den moderna fotbollen, man jag önskar mitt Arsenal tillbaka. Och det var ett Arsenal som ständigt var med och stred om ligasegrar.