Medlemmar: 6168 st.
Visa menyn

Celsius

Davidsson och Mannen
tor 13 jun 2019 kl 14:11

Det finns inget vackrare eller mer underbart än svensk sommar. Djärvt modiga hopp från bohuslänskt karga klippor, torkat saltvatten på armarna och det länge efterlängtade lugnet. Varma dagar vid en len insjös gräskant där vi omsluts av den grunda evighetens lockande livmoder, den första lyckade kryssen i en fuktbottnad optimistjolle eller stoltheten i att upptäcka ett smultronställe som ingen i familjen redan kände till. En hammock i stillsam gungning, välförtjänt vila efter lunchen under en uppslagen pocketbok eller lek i hängmattan mellan två prunkande äppelträd. Långa simturer i stilla vatten, snorkling bland vass och näckros eller ljudet av kanottur i lövträdens skugga. Den lagom värmande stillheten i det vänt matta augustiljuset, lek med marelden i sena kvällsdopp och en vissnande midsommarstång som lämnats kvar under dåsiga dagar.

Svenska jordgubbar med handvispad grädde, bara en liten nypa socker till och farmors egentillverkade flädersaft. En slött långsam promenad längs med landsvägens kant, den meningslösa konversationen med ett idisslande nötkreatur och vilt växande hallon utmed dikeskanten. Den ljuvliga känslan av bara lite för mycket solexponering, lukten av någon annans hud och händer som möts och hålls kvar. Drömmen om paradiset, om en egen plats på jorden och om att ingenting någonsin kommer att ta slut. Solblekta shorts varje dag, den tunna koftan över axlarna under sena middagar i långsam solnedgång och ett väl kylt chardonnay som såväl släcker som väcker törst. ”Här bor nu allt det jag minns och bevarar. Dagar jag levt och dom vänner jag saknar. Nätter då ljuset aldrig tog slut. Och minnet av dig då, dina färger var blå”.

Det är inte svensk sommar för mig.

Svensk sommar är blåa läppar, redan fuktiga handdukar och utspädd hallonsaft. Att kämpa på i motvind, fiska krabbor under en båtbrygga som skydd från hällande regn och ständigt obefintlig täckning på mobilen. En liten, liten bit av shortsen som fortfarande är torr, huttrande försök till grillning under parasollets skydd mot iskallt regn och den aldrig försvinnande lukten av disktrasa. Skrubbsår på knäna, klibbig sand i skorna och en blåsa som spricker just i början av en heldagsutflykt i skogen. Att halka och tappa datorn i ett försök att klättra upp för ett berg för tillgång till täckning nog för att se Gervinhos debutmatch mot FC Köln. Trytande tålamod, längtan tillbaka till stan och en illa dold suck. Tre veckors översvämning och sedan tillbaka till jobbet, stressen för att gå miste om varje liten solstråle när solen väl ger sig till känna en halvtimme eller så och brustna förhoppningar om väderomslag. Menande blickar, motvilliga utflykter till köpcentra för att få dagen att gå och iklädd lager på lager. Uppgiven och grinig, invirad i filt efter filt och den stela handens frusna fingrar kring ännu ett glas av det röda rumsvarma lådvinet.

Vi håller värmen, inga problem här inte. Bild från Flickr.com: ”Feversham Lens”

Den kalla handens fingrar kring ett glas rumstempererat rödvin, sittandes på nödvändigt sittunderlag invirad i filtar och täckjacka på en veranda i skydd för ösregnet. Det är svensk sommar för mig. Det är svensk sommar och det är för mig även denna sommar i sällskap av Arsenal. Borta är den självklara prestige som det ständiga deltagandet i Champions League förde med sig, borta är dragkamperna om nästa stora sak och borta är chanserna till värdsklassvärvningar. Borta är flärd, lyx och lättja. Borta är det självsäkra gassandet, det avslappnat pekande fingret mot debila kusiner från Middlesex och borta är hånskrattandet gentemot uppstickares misslyckade försök att närma sig oss. Vi är inte längre vad vi en gång var, en gång blev inte ingen gång och nu står vi inför en tredje säsong på den moderna fotbollens sopstinkande bakgård. Nu växer sig Everton, Wolverhampton, Leicester och till och med West Ham sig starkare. Samtidigt som vi drömmer om Ryan Fraser.

Där vi tidigare hoppades på rykten om spelare på väg till klubben där går vi nu igång på spelare som är på väg att lämna den. Klubben saknar värvningsansvarig sportchef under mer än hälften av fönstrets öppetdagar, våra fitnesstränare verkar antingen vara bluff eller på väg till Gazidis Milan och då vi tidigare var trygga i vetskapen om Wengers sena reafynd i snar närhet till Transfer Deadline Day är nu halva fanbasen i uppbrottstillstånd över att det gått en hel månad sedan Premier League slutade utan något nyförvärv offentliggjorts. Där Wenger tidigare visste har Emery blivit ett virus och Sanllehi en maktfullkomlig envåldshärskare, Silent Stan skall vi ju inte ens tala om och den enda värme vi känner är grader i helvettet.

Jag går in i sommar-läge lika hoppfull som alltid, lika naivt drömmande och lika dadaistiskt lallande som jag alltid gör. Jag tror, jag hoppas och jag tänker att nu kommer det äntligen vända. Vi ryktas värva målvakt från tyska andraligan, sätter hoppet till att FC Lorient skall ge oss ännu ett nästan-gratis stjärnskott till himlavalvet men är i så vansinnigt akutbehov av ett antal spelare som kan gå rakt in i startelvan och leverera direkt. Som för liten gårdsloppis-summa kan komma in och staga upp ett försvarsspel, få igång ett insomnat centralt mittfält och återskapa ett kantspel som Wenger, tillsammans med Gazidis, succesivt tagit av daga. Vi behöver en helrenovering av truppen mer omfattande än alla altanbyggen, köksinstallationer och dräneringsomlägganden i världen. Vi behöver huka oss i motvinden, uthärda ösregnet och bara ta oss igenom. Genomleva och komma ut på andra sidan. Jag står huttrande på randen till Arsenals sommar 2019 och jag vet inte hur jag skall ta mig igenom. Med kalla fingrar runt ett glas rumsvarmt Pinot Noir, vid grillens kamp mot regnet och inhöljd i den dunklaste av dimmor. Glad sommar på er, Arsenalister.

Kommentarer

Bild för Sral

Och DÄR kom Kent-referensen! ;-D

Bild för George Adams

Lagspelet Fotboll.

Ägare med eller utan sportsliga visioner - (styrelse)- Vd - Sportchef- Stödapparat - Manager - Spelartrupp

Känns rätt vilsna för närvarande..

Antingen överraskar vi och presterar i höjd med förra säsongen, eller så kan det här gå rejält på röven, och sluta som Villa eller Sunderland (som ju tidigare hade Amerikanska ägare  med sportsligt intresse i stil med Kroenke)

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Davidsson och Mannen

Sral//Ja, efter din undran var jag bara tvungen. :-) Och den stämde ju rätt okej ihop med textens innehåll, eller hur?

GA//Ja, så är det. En samling länkar som jag hoppades skulle ändras i och med Gazidis och Wengers farväl men antingen har vi rekryterat fel sorts efterträdare eller så tyngs vi fortfarande av deras malörer? Och ja, framtiden ser högst oviss ut. 

Bild för Sral

Oavsett anledning är det inte konstigt att det skulle ta tid att få ordning på klubben igen efter Wenger. Dock svårt att se planen. Om det var tänkt att göra en såkallad rebuild den här sommaren, varför satsade man på CL-plats säsongen som varit? Med den trupp vi har/kommer att ha, vad var utsikterna att klara sig i CL? 

Bild för George Adams

Hänvisar till mitt första inlägg i tråden Sral.

Vi har inte ägaren som krävs. Vdn vi haft, Gazides har varit bakbunden och underpresterat som dessutom nu flyttat. Sportchef och personer ur  stödapparaten flyr skeppet som råttor. 

Sen har mycket riktigt managern bytts och här håller jag med dig att det det nog är helt normalt att vi fått en kraftig reaktion när Wenger slutade efter alla dessa år. (Jag räknar med att Emery kommer bli en "offer" manager). 

Till slut kommer vi till spelarna och spelartruppen och de är ju likt övriga klubben ute på gungfly. I obalans, lite vilsna och helt enkelt inte tillräckligt bra för att tävla bland de allra bästa för närvarande.

Precis som du också påtalar Sral så finns ingen tydlig idé hur klubben skall återuppbyggas!

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Sral

Japp, Emery känns mer och mer som den spanske Bruce Rioch eller om man ska gå ännu tidigare Don Howe. 

Jag vidhåller dock att ägaren inte behöver vara det huvudsakliga problemet. Visst skulle det underlätta om han kunde skjuta till pengar den här sommaren, t ex, men vi har de förutsättningarna att vi ska vara "självförsörjande" (tycka vad man tycka vill). Då gäller det att arbeta optimalt efter de förutsättningar vi har. Ett sätt att få mer pengar att handla för hade då varit att sälja spelare dyrt, istället för att låna ut, skänka bort gratis eller sälja för en spottstyver. På senare år har vi varit helt värdelösa på att sälja spelare. 

Jag är inte heller säker på att "personer ur stödapparaten" flyr likt råttor, mer att man i en omstrukturering av en klubb, detta gäller både spelare och ledare, kommer ersätta en hel del. Huvuden kommer att rulla och nya huvuden kommer fylla dessa platser. Och var det inte så vi ville ha det? 

Med det sagt vore en tydlig idé och vision önskvärt (läs:är nödvändigt). 

Bild för Andreas Näsström

Käre D&M. Du skriver så att det gör ont. Redan första stycket är så fint skrivet så att det pressades fram lite glansig yta på mina ögon, kalla mig blödig.

Resterande slutsatser gör ont. Ont att reflektera över vad vi en gång var, hur vi blev vad vi är idag och framtiden vi går till mötes. För första gången skrämmer den mig på riktigt. Tidigare har det känts som att vi är ett givet topplag om än inte titelutmanare. Den identiteten finns inte och jag tycker mig skönja en gradvis demontering av klubben både på plan och bakom kulisserna. Det skrämmer mig. GA:s liknelser vid Villa och Sunderland skrämmer mig. Och ryktena kring vad som väntar i transferväg, hur vi mer eller mindre knappt länkas samman med etablerade spelare eller spännande talanger, mycket säkert för att vi inte har råd, tja det skrämmer mig. För hur och när ska vi komma till rätta med detta ifall det är verkligheten? Jag vet inte men silly-sommaren lockar inte så mycket i år. Transfertråden är död och själv kollar jag läget bland rykten sporadiskt snarare än maniskt

Och det känns som jag glömt nånting kvar... 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral och GA// Gott att följa ert snack, i denna tråd och i förra inläggets (där jag läste men inte riktigt tog mig tid att svara). Och jag delar den undran jag upplever att ni bär på. Att vi inte riktigt vet var vår klubb är idag och framför allt inte vart vi är på väg eller om de som styr verkligen vet vad de håller på med. Vi famlar efter en identitiet, både på planen och vid sidan om, och detta gör mig och, vad jag tror, även er och många mig oss ganska förvirrade, lite oroliga över framtiden och i stort behov av att se att klubbens styrande vet vad de håller på med. Att de, förslagsvis genom en satsning visar att de vackra orden inte längre bara är ord. 

För jag behöver inte höra mer vackert lull-lull om att vi skall vara en toppklubb i fotbollseuropas absoluta toppskickt, jag behöver veta hur de tänker få oss tillbaka dit och jag vill se utförda handlingar som vidimerar dessa vackra visioner och ord. 

Andreas N// Tack som fanken. Det var inte meningen at göra dig illa, men ibland får vägen vara svår och kantad med utmaningar om resans mål är viktigt nog att uppnå (såsom i min text såväl som i Arsenals nuvarande stigfinnande). Och ja, mycket av det vi ser nu skrämmer oss. Så lite i klubbens agerande visar, som jag var inne på ovan, att de styrande vet vad de håller på med. Jag vill se agerande som pratar högre än vackra ord, jag vill se en satsning i realiteten. Om den sedan består av färdiga stjärnspelare (nåja, det lär vi väl inte ha råd med) eller en Project Youth 2.2, gärna blandat med någon spännande spelare i ålderspannet däremellan, är inte det viktigaste. Jag vill, som du, bara se något som lyser upp vår väg, som visar att vi är på rätt väg och som kan ge oss trygghet nog att åter våga hoppas. 

Efter regn kommer alltid solsken. Eller?

Bild för George Adams

D&M;Just nu (med rådande Regim och ambitionsnivå) så säger min väderpinne att lufytryckfallet bara har börjat. 

Köp oljeställ med tillhörande Sydvöst Gooners!

Reclaim the game! Give us our Arsenal back..

Bild för Davidsson och Mannen

GA//Ja, det är ju för deppigt. Mörka moln fortsätter att hopa sig över den Arsenalska midsommarängen, över nästa generations gooners som hukar under den tryckande åskan. Brrr. Nu kryper kylan in under fleecen, under skaljackan och under understället.

Jag hoppas så att olyckskorparna inte får rätt, jag hoppas så på en ljusnande morgondag. 

Chipp!

Bild för Sral

Det borde egentligen vara spännande med en rebuild! På många sätt är det precis vad jag och många med mig har velat se efter Wenger. GA använder ordet paradigmskifte flitigt, och egentligen tror jag att vi ofta pratar om samma sak. Vad som gör att det inte alls känns bra för min del är att jag saknar förtroende för de som styr klubben. Inser att jag måste låta som en repig gammal skiva nu, men gänget Sanllehi, Vinkatesham, Emery och vem det nu är som är chief scout har mycket att bevisa innan jag har förtroende för dem. 

Bild för Davidsson och Mannen

Sral// Exakt. Vi vill alla, eller i varje fall perparten av oss, ha en rejäl ombyggnad. Vi är trötta på sjukligt överbetalda spelare som antingen inte är rätt för laget eller helt enkelt verkar vara någon annan stans mentalt. Vi är trötta på alibilöpningar och på huvudlösa tjurrusningar framför eget mål, trötta på spelare vars spetsegenskaper inte går att finna och trötta på imploderingar i slutet av säsongen. 

Men. Precis som du skriver: Vågar vi lita på klubbens styrande? Vågar vi lita på att de ger Emery de spelare han behöver för att ta oss tillbaka? Och vågar vi lita på att de, om Emery så inte lyckas, kan plocka en ny tränare som kan göra det? Där står vi. Vi längtar efter förändring, men saknar tillit till de som är satta att genomföra den. Josåatte, annars är det bra.